Jag vaknar hastigt av att mobilen ringer och jag kisar mot klockan på väggen innan jag stänger dem igen... FEM på natten! Jag fumlar sömnigt med handen över nattduksbordet efter mobilen till jag får tag i den. Jag orkar inte ens kolla på displayen vem det är som ringer, jag vet redan. 
”…Hi Harry” svarar jag med ögonen fortfarande stängda.
”Hello!”
”It’s five in the morning over here you know”
”I know, I just thought I’d let you know how it feels to have someone calling you in the middle of the night”
Jag skrattar trött.
”Revenge huh?”
Han skrattar från andra änden också. Hjälp vad jag älskar det där skrattet.
”Yeah, I’m annoying like that”
”Yes you are…” säger jag och vrider mig ”what’s up?”
”Nothing much” säger han med en suck ”I’m waiting outside for the guys to get ready… we’re leaving for Brisbane today”
”Uhh you’re so lucky…. I have to get ready for school in like two hours”
Han skrattar igen.
”Yeah, I know but… soon you’ll be on tour with me”
”June can’t come soon enough…" Det blir tyst i några sekunder innan jag kom på det han skrev i smset förut. "Hey, were you serious about coming to visit me on my birthday!?”
”Yes of course! The guys will probably tag along too cause we have some stuff to record in the studio”
”Really, what are you recording?” säger jag lika sömnigt som förut och drar upp täcket lite högre. Jag kan känna hur han flinar på andra sidan luren.
”Maaaybe a second album”
”Really!? Wow that’s great!”
”Yeah, there’s still a lot of work left with the songs and stuff but, we’ve at least gotten started now”
”So you’ll stay more than one day?”
”Yeah, I mean we don’t know how many songs we’re gonna record in Sweden yet but it’s probably a few so I’m sure we’ll stay longer”
Jag kan inte ens beskriva hur lycklig jag blev över att höra det. Han kommer vara här. Vi kommer kunna umgås och han kommer kunna träffa min familj igen. Jag tror jag dör.
”I can’t wait” säger jag och lägger handen över hjärtat för att typ lugna ner det lite.
”Me neither… but I wont keep you up anymore, try to get some more sleep before school okey?”
”Okey” säger jag och ler. Även om jag vet att det kommer vara omöjligt för mig att somna om nu. ”Is this a secret or can I write about it on twitter?”
”Nahh you can I guess, they’ll find out one way or another anyway”
”Okey… I’ll talk to you later”
”Yeah, bye… sleep tight”
”Bye”
Så fort vi lägger på kan jag inte hålla mig. Jag trycker mig in på twitter och kollar några av mina mentions innan jag öppnar upp skrivrutan.

@tessamelin: guess who’s coming for my birthday? can’t wait to see you @Harry_Styles ! xx

”Va! Redan!?” utbrister Saga när jag berättar om det andra albumet utanför skolan senare på morgonen. ”Deras första album släpptes you typ nyss”
”Nej det var ett tag sen” säger jag och tänker tillbaka ”I alla fall var det längesen de jobbade med det… ett år sedan”
”Juste de höll väl på med det när vi träffade dem första gången?”
”Jo det tror jag” säger jag och nickar, innan jag ser mig omkring efter Jossan och Becca. Jag vill berätta att killarna kommer när alla är här, om nu inte någon av killarna redan har berättat för dem. Saga är i alla fall clueless.
”Hur är det med bebisen då?” frågar hon och tar en klunk av sin kaffe, det ända hon har till frukost nu för tiden. Jag höjer på ögonbrynen.
”Du menar William…?”
”Ja, William” säger och och slänger med handen ”Hur är det med William?”  
Jag skrattar till och petar lite i gruset med foten.
”Bra antar jag, Harry har inte träffat honom på ett tag men enligt Caroline mår han bra”
”Fortfarande inga resultat?”
”Noup… de har inte ens gjort testet”
Hon himlar med ögonen.
”Det är ju ett tecken på att något är fel”
”Jag ve-”
”Hej!” hör jag Becca skrika till samtidigt som hon slår mig i ryggen. Jag hade inte märkt henne alls. Jag vänder mig chockat om.
”Gud skräms inte”
Hon garvar bara innan hon kramar om oss båda.
”Du måste ju vakna på något sätt! Vad snackar ni om?”
”William” svarar Saga och tar en till klunk.
”Fortfarande inget svar?”
Jag skakar på huvudet och rycker på axlarna.
”Vi får väl bara hoppas på att de gör testet snart… jag menar det är ju bara Harry som förlorar på att inte ta det”
Vi står där ett till tag innan Jossan stressat kommer springande. På vägen upp berättar jag om albumet. Tydligen hade ingen fått det berättat innan, och jag ler hela vägen upp och försöker dra ut på att berätta.
”Föresten” säger jag till slut i korridoren. ”Gissa vilka som kommer hit i maj?”
Rebecca stannar upp och ser allvarligt på mig, som att säga att det inte är kul att skämta om det. Saga och Jossan ser på mig med uppspärrade ögon.
”Du skämtar?” säger Jossan med ett leende. Jag skakar på huvudet.
”JAAA!” skriker Becca och hoppar lite. Jag blir nästan lite rädd och knuffar till henne med ett skratt. ”Jag kände det på mig!!”
”Varför kommer dom?” frågar Saga förvånat. Herregud…
”Albumet Saga”
”Jahaaaa”
”Och min födelsedag!!” säger jag glatt och tjejerna flämtar till när de förstår vad det betyder.
”Vi ska ha den fetaste festen” säger Jossan med världens roligaste ansiktsuttryck. ”Herregud det här kommer bli så jävla kul”
”Ta det lugnt” säger jag och försöker hålla mig för skratt ”vi vet inte ens om de kommer ha tid”
”Äsch, det har de säkert”
”Åh jag kan knappt vänta!” säger Rebecca och ser överlycklig ut. Jag älskar att se henne så glad. Hon träffade Niall under lovet då jag fick stanna hemma, men hon reagerar ändå roligare än mig. Jag vet inte om det är för att jag och Harry alltid ska ha massa problem att ta itu med och att de är helt jävla perfekta men… de verkar alltid ha det så bra och ha det så roligt. Jag förstår inte riktigt hur de aldrig kan bråka. They’re the perfect match I guess. Även om jag inte skulle byta ut mitt och Harrys förhållande mot något i hela världen.
När läraren kommer och öppnar dörren går Patricia in i mig så jag flyger in i väggen och jag glor efter henne när hon går in  klassrummet. Hon måste ha hört det vi pratade om.

Den kvällen äter jag middag ensam hemma med Emilia. Pappa hade någon sorts affärsmiddag och ville att mamma skulle följa med. Jag fick välja mellan att stanna hemma med Emilia eller följa med jag också. Och självklart valde jag att passa henne. Aldrig i livet att jag sitter på någon himla affärsmiddag när jag både har läxor och skola imorgon. Det bästa med att vara ensam hemma är att man kan göra vad som helst. Därför bestämmer jag att vi ska sitta framför tv:n och äta. När jag gjort i ordning så att hon kan sitta med sitt lilla bord och sin lilla stol framför bolibompa sätter jag mig ner i soffan med en enorm suck. Som tur va behövde jag inte laga mat själv utan mamma förberedde innan de åkte. Så jag sätter mig med datorn i knäet och tallriken över för att avsluta lite läxor. Det tar ett tag och jag får bara en paus när jag behöver gå och lägga Emilia. Hon är både jobbig och tjurig ikväll så jag får släpa henne upp för trappan.
”JAG VILL INTE!” skriker hon och sprattlar med benen.
”Emilia sluta jag har saker att göra!”
”VILL INTE!”
Jag får dra in henne i badrummet och låsa dörren för att hon inte ska komma ut. Sedan tar jag hennes tanborste och sätter på tandkräm innan jag drar med henne till toalocket och sätter mig på det.
”Gapa”
Hon vägrar. Jag tar ett djupt andetag…
”Gapa”
Hon ger sig inte. Och jag känner hur ilskan bubblar upp i mig.
”Snälla Emmi öppna munnen”
Till och med hennes smeknamn funkar inte. Men då får jag en idé.
”Strunt samma då… vill du veta en hemlighet”
Hon ser argt och förvånat på mig när jag tar upp henne och sätter henne i mitt knä.
”Kommer du ihåg min kompis Harry”
Hon ser fortfarande helt arg ut så jag försöker igen.
”Du vet Harry som inte kan svenska, som var här och åt pankakor”
Hon nickar långsamt på huvudet.
”Han kommer tillbaka hit snart” säger jag glatt och håller upp tanbortsen. Hon öppnar fortfarande inte munnen och min plan om att distrahera henne verkar inte funka.
”När då?”
”Om några veckor” säger jag med ett leende ”kul va?”
Hon rör inte en min och jag skrattar nästan. Jag vet inte om det är för att hon ofta sitter och tittar på killarnas musikvideor och fortfarande är så blyg men roligt är det i alla fall.
”Du måste ju bortsta tänderna så att de inte ramlar ut, det kan ju inte vara så kul att behöva hälsa på Harry utan tänder eller hur?”
Hon sneglar mot tandborsten och sen på mig igen.
”Snälla borsta bara tänderna så kan du få spela en stund på min mobil”
Hon tänker i några sekunder, innan hon till slut öppnar munnen och gapar tveksamt mot mig. Yes! Äntligen.
”Tack” säger jag med en suck och börjar borsta tänderna på henne.
När vi är klara på toan går vi in i hennes sovrum där hon byter om till nattlinne. Sedan räcker jag henne min mobil och hon lägger sig snällt i sängen. Tack gode gud för att hon inte bråkar mer. 
Jag låter henne spela ett tag tills hon börjar gäspa som en tok och knappt orkar prata med mig längre. Då tar jag mobilen, kramar henne godnatt och släcker innan jag försiktigt går ut genom dörren och stänger den. Sedan går jag ner till vardagsrummet igen och försöker jobba med läxorna. Jag måste verkligen sköta skolan nu innan sommaren, så jag kan få som jag vill utan att mina föräldrar blir arga och besvikna på mig. Jag har ju som sagt inte ens tagit upp detta med att flytta till London än... men jag ska! Så fort det blir ett bra tillfälle.. Nu måste jag dessutom berätta att Harry kommer hit. Vad kommer de tycka om det?

---

Ja herregud alla kapitel jag skriver suuuuger. Men mellankapitel är verkligen det tråkigaste som finns. Speciellt när man har som en historia i huvudet som man vill skriva ut men måste vänta med för att det ska bli verkligt. Jaja! Snart kommer det roliga jag lovar! :) Kommentera... sjukt att så många läser men bara 8 pers kommenterar. Det är ju för att jag får sån fin respons som jag fortsätter skriva!