Previous: ”Sorry, I really have to go back now”
”No wait! You meant that that it is hard for him now!?” ropar jag efter henne men hon springer snabbt fram till dörren och öppnar den.
”See you tomorrow” säger hon med ett leende innan hon försvinner in igen. Jag stönar irriterat. Vadå svårt för honom!? Sa hon fel eller menade hon det faktiskt? Men varför skulle hon säga så? De är ju tillsammans.

---

Nästa morgon vid frukosten är alla faktiskt där. Det verkar som att min ursäkt är godtagen både av Ally och Harry. Även om han ser väldigt distraherad och orolig ut hela tiden.
”Ska du bara ha det där?” frågar Saga och pekar på min apelsin innan hon sätter sig ner bredvid mig med ungefär hundra saker. Flingor, mackor med nutella på, fruktsallad och en stor kopp kaffe.
”Är inte särskilt hungrig” säger jag och börjar skala apelsinen.
”Are you only having that?” säger Niall sedan med hela munnen full av omelett och pekar på min apelsin. Jag suckar och ser på honom med höjda ögonbryn.
”Oh, she just asked that?”
Jag nickar mot honom och har ler lite mot mig samtidigt som han tuggar.
”I’m not hungry” säger jag ännu en gång till honom och forsätter skala.
”You have to eat more than that, or you’ll die”
Jag skrattar åt honom och stoppar en klyfta i munnen.
”I’m sure I’ll be fine”
”He’s right, eat” säger plötsligt Harry från ingenstans och ser mig allvarligt i ögonen. Det är som att tiden stannar när han ser på mig och jag måste ha det mest förvånade ansiktsuttrycket någonsin. Jag kan se hur Ally ser på Harry lika förvånat som mig bredvid honom. Och till slut harklar jag mig.
”Since when do you care?”
Han verkar inse vad han just sagt och att alla nästan stirrar på oss. Man kan känna hur spänningen byggts upp runt bordet och att alla försöker att inte stirra. Han ser ner i talkriken igen och man hör hur Niall klinkar med besticken när han lägger ner dom.
”Just eat this will you!” säger Niall nästan lite för ivrigt och kastar över en macka till mig som landar precis bredvid tallriken. Jag ser på mackan, sen upp på dem igen och suckar.
”Fine!” jag tar upp den och tar en stor tugga så de ser. Niall gör tummen upp och ler glatt innan han fortsätter äta som att ingenting har hänt. Jag fortsätter också äta, även och jag mår illa bara av att ha brödet i munnen. Jag mår verkligen inte bra idag. Har legat vaken hela natten och tänkt på det Ally sagt. Och det som hände nyss gör det verkligen inte bättre. Varför håller han på såhär? Ena sekunden är han hur otrevlig och arrogant som helst, sen bryr han sig och verkar avundsjuk den andra. Han vet att det är över mellan oss och han har till och med en ny flickvän. Jag blir så irriterad. Jag lyckas ändå klämma i mig det mesta av mackan och lämnar bordet så fort tjejerna gör det. Killarna sitter såklart kvar och äter, dessutom måste vi tjejer göra klart allting för dagen. Dock bjuder Jossan med Ally… great.
”So where are we really going today?” frågar Ally och sätter sig på soffkanten i Josefins och Rebeccas lägenhet. ”Harry didn’t know either”
”We don’t even know” skrattar Becca ut ”we just didn’t feel like being on the same beach again, we’re thinking of finding some cliffs or something”
Jag börjar genast tänka på mina klippor, och hoppas till gud att ingen av dem hittar dit. Det är mina klippor.
”So I should bring my bikini?” frågar hon och ser på mig. Jag ser snabbt till sidan och sen på henne igen, och rycker på axlarna.
”I don’t know?”
”Yeah, bring one” säger Josefin utsgåendes från sitt rum med en handduk och sin egen bikini ”I’m bringing mine!”
”Okey, I’ll just go and get mine then” säger hon och tar ett skutt av från soffan och börjar gå mot dörren. Jag kan känna att hon fortfarande är osäker. Osäker på om hon är en del av vårt gäng eller inte än. Det kan hon glömma, Harry också. Ingen av dom förtjänar att vara här, de kan ju åka iväg på en egen resa eller något… de som är så kära. Ja jag vet, jag är otrevlig igen. Men hon kan ju inte höra mina tankar.

Vi går hela vägen till staden igen. Det är mycket senare, och mycket varmare den här gången så man är nära på att svimma halvvägs dit. Eller, jag i alla fall. De som tränar går först, alltså Liam och Danielle, de går i en snabb takt med både parasoll, kylväska och deras egna saker i händerna. Förstår inte hur de orkar då jag bara bär min egen väska med knappt något i. Efter dem går Niall, Rebecca och Saga i en klunga och skrattar ovanligt högt. Jag undrar vad de pratar om… Efter dem kommer Louis, med Eleanor på ryggen. Inte för att hon är trött eller något sådant tror jag, utan de skrattar på de med och El håller ett mjukt grepp om hans hals och lutar huvudet mot hans axel. Jag kan inte låta bli att le, de är verkligen det perfekta paret. Det har jag alltid tyckt. I början när jag lärde känna Louis och Eleanor var de inte tillsammans, men jag har alltid vetat. Alltid vetat att de skulle bli de två. Då kommer jag också på att Eleanor aldrig berättade varför hon var osäker på om hon ville ha en relation med Louis eller inte… hmm. Måste fråga henne om det någon gång. Efter det perfekta paret kommer… ett mindre perfekt par i min syn. Harry och Ally. Inser precis nu att deras namn typ, klingar tillsammans. Harry och Ally. Bara att lägga till ett H och byta ut de två L:en med R. Då heter de samma sak. De håller varandra i handen, men Harry har sina hörlurar på sig och verkar se ut mot havet till vänstret. Medan Ally, på höger sida om honom skuttar fram på trottoaren så hennes hästsvans svänger fram och tillbaka. Jag irriterar mig bara på det. Herregud, hur ska jag stå ut med henne? Kommer jag någonsin acceptera att de är tillsammans? Jag suckar. Ärligt talat tror jag inte det. Jag orkar inte tänka på dem längre utan ser på de som går precis framför mig istället, Zayn och Jossan. De är båda två väldigt lugna och ostressade människor, och lunkar sakta framför mig. De håller också varandra i hand. Jag blåser mig själv upp i ansiktet för att försöka lufta det lite och ser ut mot havet. Kan inte Saga gå här med mig? Så jag slipper känna mig så ensam? Det är inte kul att gå allra längst bak och se alla par framför sig, så kära.. så åååh. Något i mig vill ringa Jake, men ändå inte. Vet inte om jag vill presentera honom för de andra riktigt än.

Vi går igenom staden precis så som jag gjorde förut. Tjejerna vill titta igenom precis samma affärer, men jag stannar utanför. Jag orkar inte gå in ännu en gång och titta på samma kläder. Killarna går omkring och sparkar grus utanför och Zayn röker. Josefin och jag är de ända tjejerna som stannat ute och hon sitter bredvid mig på trottoar-kanten och sätter upp sitt långa svarta hår i en knut. Sedan ler hon gulligt mot mig innan hon reser sig upp och går fram till Zayn. Harry står lutad mot en stolpe några meter bort, och jag känner hur hans ögon bränner. Jag ser dock inte mot hans håll, inte riktigt. Jag vill inte möta de där ögonen. Jag vill inte bli mer osäker på vad jag känner. Och vad han känner. Plötsligt hör jag hur någon ropar.
”Hola! You!”
Jag ser snabbt dit och ser hur vespa-killen kommer gående mot mig. Den urgullige, charmige heta killen som hyrde ut vespan till mig alltså. Hade nästan glömt honom.
”Oh, hi!” säger jag och reser mig upp.
”How are beautiful today? Rent more?” säger han och ler stort. Jag skrattar.
”I’m great, how are you?” jag ler stort tillbaka ”and no, I don’t think so, I’m with my friends today”
Han ser runt på de andra och vinkar.
”Hello!”
De andra vinkar stelt tillbaka och verkar inte alls fatta vem han är. Inte för att de borde det heller, jag har inte berättat om honom för någon.
”I’m amazing!” säger han ännu gladare, om det nu är möjligt och gestakulerar med händerna ”it’s a beautiful day, why not be amazing!”
”Yeah, it’s a really nice day” säger jag och kisar mot honom. Han är så himla stilig! Inte kort och hård i ansiktet som många tror att spanska män är. Han har ett mjuk och vänligt ansikte med ett vinnande leende. Herregud alltså. Jag sneglar mot Harry som står på samma ställe som förut, med händerna i fickorna.
”I never asked your name” säger han och räcker fram handen ”I’m Marco”
”Tessa” säger jag och skakar den. Plötsligt hör jag Jossan från bredvid mig.
”Isn’t Marco an italian name?”
”Italian madre, spanish padre” säger han stolt och sträcker fram handen. Hon tar den.
”Josefin”
”Josefin” upprepar han med sin spanska brytning och ler mot henne. När de slutar skaka hand ser han på klockan snabbt och sen på mig igen ”Tessa, and Josefin” han ser på henne när han säger hennes namn ”I have to go work, but nice meeting you two!”
”You too” säger jag och ler innan han börjar gå.
”Bye bella” säger han och blinkar.
”Bye”
När tjejerna kommer ut ur affären är Harry borta. Ingen såg när han gick iväg, men till slut får Ally tillbaka honom genom att ringa hans mobil. Hans bortförklaring var att han behövde köpa något att dricka. När vi säger att vi redan har vatten håller han upp en stor flaska vodka och ler. Jaha, så det ska bli en fest helt plötsligt.

Till slut hittar vi en fin stor klippa, lite större än den jag låg på vid mina klippor, och det är mer folk. Inte för att jag bryr mig egentligen, jag är bara glad att vi inte är vid mina klippor. Dagen blir faktiskt riktigt lyckad, jag tar många bilder med min kamera som jag totalt hade glömt bort att jag hade med mig. En på Becca och Niall till exempel, när de sitter på sidan av klippan tillsammans. Jag ber till och med om en kyss för kameran. Jag ger också över kameran till Saga som springer omkring och tar bilder på allt möjligt. Snacka om att jag kommer behöva rensa kameran sen.
”Who wants to jump!?” ropar jag till de andra och ser ner över kanten ännu en gång. ”I don’t wanna do it alone”
”No way” säger Josefin och ser rädd ut ”I’d never jump from here”
”Anyone else?”
”I’ll jump” säger Harry och ställer sig bredvid mig. Jag känner hur håren reser sig på kroppen bara av att höra hans röst. Varför Harry… varför.
”Okey…” säger jag tyst och sväljer ”on three?”
”Wait wait!” ropar Saga och springer fram till oss ”I have to get this on camera”
Jag sneglar åt hennes håll och ser hur Ally sitter ensam bakom henne på sin handduk och ser ledsen ut. Varför gör han såhär mot henne. Om man har en ny flickvän ska man inte hoppa med sitt ex. Stön.
”Ready?” frågar han och ser på Saga. Hon nickar.
”Okey, one…?” säger jag.
”Two”
”Three!” ropar båda och tar ett språng ut från klippan. Jag känner den där känslan som vid mina klippor igen, bara ett större obehag. Av att Harry faller precis bredvid mig. Jag ser hur han splashar i vattnet bara någon sekund innan mig, sedan är jag under vattnet. Vattnet är riktigt kallt idag och jag skyndar mig upp till ytan.
”You alright!?” hör jag hur Becca ropar från kanten där uppe.
”S-shit it’s cold!” ropar jag tillbaka och försöker få bort blöta hårslingor ur ansiktet. Harry flyter på rygg bredvid mig och jag känner plötsligt att jag vill därifrån. Bort från honom. Jag börjar simma då han tar tag i min arm.
”We should do it again” säger han med ett leende och ser upp mot klippan. Jag ser ner på hans hand och hur han håller ett ganska hårt grepp om min arm. När han ser min reaktion släpper han genast.
”You, should be with your girlfriend…” säger jag innan jag simmar fram till kanten av klippan. Och lämnar honom där.

Efter min kommentar om att han borde vara med sin flickvän istället verkar han väldigt sur och irriterad. Jag förstår verkligen inte hans problem. Det känns som att jag borde prata med honom, försöka i alla fall sluta som vänner och kunna umgås. Fast det gick ju inte så bra sist vi pratade ut. Jag sitter ensam lutad mot en sten och solar vid det här laget, Zayn och Josefin gick iväg för ett tag sen för att köpa sen lunch till oss alla, eftersom att vi bara tog med massa vatten och de andra är och badar. Harry därimot, sitter med sin stora vodkaflaska och klunkar. Stackars Ally sitter bredvid och biter sig i läppen och ser ledsen ut när han ignorerar henne. Visst, han kan vara sur på mig. Men varför tar han ut det över henne. Jag suckar, jag fattar inte att jag gör det här.
”Hey Ally!” ropar jag och hon ser åt mitt håll. Jag vinkar hit henne och hon ser snabbt på Harry som inte ens ser åt hennes håll innan hon reser sig upp och går mot mig.
”You okey?”
Hon tittar på Harry igen och sätter sig ner.
”Yeah… he’s just” jag ser att hon är när på att gråta och jag ser sorgset på henne.
”Don’t sit with him if he’s being a jerk, whatever’s bothering him, he’ll get over it sooner or later”
”Yeah…” säger hon och pillar lite på stenen vi sitter på ”but he’s not usually like that… I don’t know what’s gotten into him”
”Maybe he’s just, stressed out… a lot has happened these few months”
”I know… Caroline… you, the accident”
”He told you about that?” Frågar jag och ser på Harry samtidigt som jag ställer frågan. Hon suckar.
”Well, he couldn’t really keep the whole Caroline-thing secret… but, he haven't really, told me that much about you two except that he got in a car accident and that he screwed up”
Jag sväljer och tänker tillbaka på den dagen. Hur vi båda grät och hur jag bara stack. Jag tänker tillbaka på hur Niall väckte mig mitt i natten och berättade, och jag tänker tillbaka på hur Harry höll mig i slutet. Jag får kämpa för att inte börja gråta och harklar mig.
”It’s hard for you to talk about too, isn’t it?”
Hon ser inte på mig med avundsjuka eller ilska, hon ser faktiskt ledsen ut. Som att hon förstår. Hon förstår att det var svårt när det tog slut mellan oss, och att det fortfarande är det. Hon är verkligen inte den personen jag trodde att hon var. För första gången under tiden jag känt henne vill jag faktiskt inte slå henne. Jag nickar långsamt och tar ett djupt andetag.
”Uhm, so this.. Caroline thing” jag drar en hand igenom håret och försöker koppla bort det jag tänkte på innan ”have you found out anything at all, if he’s the father or?”
”No..” säger hon och skakar på huvdet ”I only know that she’s like six or seven months pregnant.. they’ll do the test when the babys out”
”Okey” säger jag och ser över mot Harry igen, som verkligen inte saktar ner på vodkan. Jag vill gå och smälla till honom.
”But she comes over once in a while to like, go through stuff and see how he’s doing”
”Annoying” säger jag och himlar med ögonen ”is she still going on all about him being with her and the baby?”
Hon stirrar på mig.
”She was like that when you two were together as well?”
Jag skrattar ett högt torrt skratt och ser ner.
”Yea…”
”So fucking annoying…” säger hon och flinar mot mig. Jag flinar tillbaka, sen börjar vi asgarva.
Vi sitter länge där och pratar. Hon berättar om var hon växte upp och hur hon träffade Harry (jag lät henne prata klart denna gången), jag berättade ungefär samma sak och hur mitt och Harrys förhållande var. Hon berättar att hon inte träffat Harrys familj än med att hon väldigt gärna vill eftersom att hans mamma verkar så snäll. Harry sitter kvar på samma ställe hela tiden och kastar konstiga blickar mot oss, som jag fullt ut ignorerar då jag faktistk tycker att Ally är.. rätt trevlig nu. Ibland måste man bara ge människor en chans. Och jag ska försöka ge henne den nu. När Zayn och Josefin kommer tillbaka har de köpt både lunch och middag. Därför stannar vi på klipporna tills det blir mörkt. Även om det är kolsvart ute och ganska läskigt där, är det är mysigt på något sätt eftersom att jag är med mina vänner. Killarna sjunger några sånger från skivan och vi tjejer sjunger med som bara den. Förutom Harry som sitter en bit bort med en funderande blick. Han har sett ut så den senaste timmen nu, och ingen orkar längre fråga vad han tänker på, eller om han vill ha något att äta.
”Just let him sit there” säger Louis om och om igen. Och till slut lyssnar de.
 När jag går för att hämta en till vattenflaska ur kylväskan en bit bort, känner jag hur någon tar tag i min arm. Det är Harry såklart. Greppet är hårt, precis som nere i vattnet och jag ser argt på honom. Men han ignorerar det.
”We need to talk”

---

Kapitel 50 då! Någon som vill ha 50 till haha :)? Hoppas ni gillar det och kom ihåg att kommentera!

Sådär, nu är designen ändrad. Eller, ändrad och ändrad. Jag ändrade headern och fixade äntligen till alla felen som fanns. Hoppas ni gillar den (och det senaste kapitlet!) :)

Previous: ”Date? With who?” säger Harry och tittar på mig. Jag ser på honom. Det där är det första han sagt till mig under hela kvällen.
”None of your business” säger jag och ser på honom.
”Jake?” mimar Jossan till mig och jag nickar. Som tur va har jag redan berättat om Jake för tjejerna när vi gjorde i ordning oss. Så jag tror att resten av dem fattar. Jag menar, vem ska jag annars gå ut med.
”So, bye!” säger jag och vänder mig om för att gå. Jag orkar inte se allas reaktioner till att jag går, jag bara fortsätter tills jag kommer ut från resturangen. Väl ute stannar jag upp och blundar. Det där var jobbigt. Jag tar en stor suck innan jag skakar av mig obehaget från att träffa Harry och Ally, sedan börjar jag gå igen. 

---

Jag möter Jake vid affären där vi först träffades. Det kändes lättast att träffas vid ett ställe båda kände till. När jag ser honom, lugnt lutandes mot väggen till affären tror jag att jag ska svimma. Han är SÅ sexig. En svart t-shirt, ett par gråa shorts och lite slappa och väl använda flipflops. Hans hår är fortfarande rufsigt, men ser tvättat ut nu istället för den lite saltiga effekten havet ger. Jag rättar till min klänning en sista gång innan jag tar bestämda steg mot honom. Han har händerna i fickorna och ler mot mig när han ser mig. Han möter mig på vägen och ger mig en kram.
”Hey” säger han samtidigt som jag funderar på om jag faktiskt smälter i hans muskliga armar. Han är perfekt… än så länge. Jag ler stort mot honom när vi glider ifrån varandra.
”Hey, thanks for seeing me so quickly”
”No problem, I wanted to see you anyway”
Jag känner hur det hoppar till lite i magen när han säger så. Hur han faktiskt tänkte på mig, och ville se mig. Jag har inte känt mig efterlängtad sen Harry.
”Same”
”So what do you wanna do?” frågar han och stoppar händerna i fickorna igen. Jag ser mig omkring och skakar på axlarna.
”You know this place better than I do… any suggestions?”
Han biter sig i läppen och kisar med ögonen när han tänker. Jag vill brotta ner honom på marken och kyssa honom bara av att han gör så. Jag kan inte hjälpa det, han är för sexig. Hjälp om han skulle höra mina tankar, jag hade varit helt körd.
”Are you hungry?”
Jag skakar på huvudet.
”No, just ate” säger jag och ser ledset på honom. Han skrattar.
”Shoot, me too” han ser sig om igen ”maybe we could just take a walk on the beach, get to know eachoter?”
Jag ler mot honom.
”Sure”
Vi går ner mot stranden som är nästan helt folktom, förutom ett enstaka par eller två. Vågorna är lugna och det är nästan helt vindstilla.
”So where in Australia did you grow up?” säger jag när vi börjar gå längs vattnet.
”Sydney” säger han och ler ”but I was born in the capital, Can-”
Jag rynkar pannan och avbryter honom.
”Isn’t Sydney the capital of Australia?”
Han skrattar och ler ner mot mig. Han är ungefär lika lång som Harry, vilket får mig att känna mig trygg. Inte på grund av Harry egentligen, tror jag. Jag har allid varit intresserad av långa killar…
”Well, I don’t blame you for thinking it is, many people do… And Sydney could be, really, it’s great” han ler stort och visar sina vita tänder ”but no, the capital is Canberra”
”Canberra?” säger jag och försöker hålla mig för skratt ”that’s the capitals name? Really?”
Han nickar och verkar hålla sig för skratt med. Han verkar i alla fall hålla med om att det är ett konstigt namn.
”But Stockholm isn’t such a pretty name either” säger han och armbågar mig lätt, jag skrattar och puttar undan honom.
”It is!?” säger jag glatt ”it’s beautiful”
”Pff yeah right” säger han och flinar. Jag flinar tillbaka. ”So where in Sweden do you live?” frågar han mig sen. Jag skrattar.
”…Stockholm”
”Really!? Well I guess I have to say I’m sorry for insulting your hometown then”
”No I can just insult yours instead” säger jag och flinar ”Sydney sounds like a girl”
”Oww” säger han och skrattar ”burn”
Vi fortsätter att gå och prata länge, han berättar om sin uppväxt och jag om min. Det är första gången på länge jag känner mig helt avslapnad. Vi går ända tills vi kommer till en stor mur där stranden slutar. Vi sätter oss ner istället och ser ut mot havet. Jake är verkligen underbar, jag förstår inte hur någon kan vara så perfekt. Han säger rätt saker, är trevlig, snäll och glad. Han är het som tusan, men vet inte om det. Låtsas i alla fall som att han inte vet om det. Och är hjälpsam och rolig. Jag kan fortsätta förevigt med listan. Vad är det då som får mig att tveka? Något i mig får mig att känna att vi inte kommer funka. Distansen kanske? Fast såklart… det funkade med Harry… ett tag i alla fall. Jag försöker inte att tänka på det, och ha kul i stället. Jag vill bara inte kära ner mig i någon som jag ändå inte kan vara med.
”So…” säger han till slut ”you said the whole ’living in the same hotel as our ex and his new girlfriend’ thing was a long story…”
Jag nickar. Jag visste att han skulle ta upp det här någon gång, killar är så. De blir lätt avundsjuka och undrar om andra killar. Han måste veta.
”Yeah… well”
”You don’t have to tell me if you don’t want to” säger han snabbt och håller upp en arm i luften. ”I just… have time now” Jag ler mot honom.
”It’s okey” jag ser ut mot havet igen ”me and my friends planned this trip… we were gonna go here just us girls”
Jag ser mot honom igen och han tittar ut mot havet. Jag forstätter.
”And they brought their boyfriends without telling me, then their boyfriends brought my ex and his girlfriend with them…”
”How the fuck did they manage that?” frågar han undrande ”I mean, you must have seen them staying in the same hotel and all?”
”The guys are good at hiding…” säger jag och ler för mig själv. De är verkligen det, de måste gömma sig och springa undan från fans hur ofta som helst nu för tiden. Idag på stranden fick vi stanna upp och se hur killarna skrev autografer och tog bilder med fans flera gånger. ”They live in england too, so I couldn’t have seen them on the plane or something like that, and they stayed away since my ex didn’t know I was here either.”
”Did you want to see him?”
Jag suckar och drar upp knäna mot kroppen. Ville jag det?
”No” säger jag till slut ”I wanted this to be our trip, you know? Me and the girls”
Han nickar långsamt.
”Kinda harsh though, I mean why would you want to go on a trip with him and his girlfriend, I don’t get that…”
”I didn’t even know about her” säger jag och ser på honom. ”I guess it was some plan or something, they want us to get back together”
”Oh…” säger han tyst.
”We won’t though” säger jag snabbt ”we’re over… and his girlfriend is nice…” jag gör en äcklad min när jag säger det sista. Bara för att hon är trevlig betyder det inte att jag gillar henne. Han skrattar.
”Why the face?”
Jag skrattar lite när jag inser vad jag gör och biter mig i läppen.
”Because that’s even worse”
Han ler mot mig.
”I know what you mean”

När klockan slår elva följer han mig tillbaka till hotellet. Även om jag känner för att kyssa honom, vilket jag tror att han vill med, blir det inget. Det får inte gå för snabbt. Jag vill inte förstöra det här. Jag ler hela vägen upp till hotellrummet, där Saga väntar på mig.
”Hej” säger jag så fort jag kommer in och tar av mig sandalerna. Hon vänder sig om i soffan när hon hör min röst.
”Hej… hur var det?”
”Det var trevligt”
När jag tagit av mig sandalerna hoppar jag ner i soffan bredvid henne.
”Hur hade ni det?” frågar jag när jag satt mig.
”Det var okej” säger hon utan att se på mig.
”Är du sur?”
”Nej” säger hon och försöker le lite mot mig. Jag suckar.
”Det är du visst det, är det för att jag gick?” jag biter mig i läppen när hon inte svarar ”du vet varför jag gick, jag berättade om Jake och… allt med Harry”
”Det är inte därför” säger hon och ser allvarligt på mig ”jag tycker bara att du var lite väl elak mot Ally”
Jag höjer på ögonbrynen, Ally? Är det henne det här handlar om?
”Jag var inte elak” säger jag och tänker tillbaka på kvällen. Okej kanske lite, men det förtjänar hon.
”Inte?” säger hon och ser irriterat på mig ”hur hade du känt dig om du var i hennes sits?”
”Hur hade du känt dig om du var i min sits” säger jag kallt tillbaka. Jag hatar att vara otrevlig mot henne men hon har faktiskt ingen aning. Hon har inte den blekaste om hur det känns att sitta mitt emot sin förra pojkvän som man älskade, och hans nya flickvän. Som är hundra gånger snyggare än en själv, och verkar dubbelt så trevlig också. Jag kan inte gilla henne. Saga suckar och ser ledsen ut istället.
”Jag menar bara, hon är redan nervös över att bli accepterad av oss alla, speciellt du, så totaldissar du henne” hon lägger en hand på mitt knä ”hon är en snäll tjej Tessa”
”Vilket gör det värre… jag kan inte gilla henne”
”Du behöver inte gilla henne, men du behöver inte vara otrevlig för det, hon såg förstörd ut efter att du gått”
Jag biter mig i läppen när jag tänker tillbaka på hennes min när jag svarade i telefonen och hur nöjd jag hade blivit. Saga kanske har rätt, vilken elak bitch jag har blivit.
”Vad ska jag göra då? Jag vill inte bli vän med henne?” säger jag frustrerat ”och jag vet inte om jag kan vara trevlig mot henne heller?”
”Du kan väl börja med att be om ursäkt” säger hon och ler. Skojar hon? Är hon helt allvarlig? Ska jag, be om ursäkt till henne?
”Aldrig i livet”
”Men sluta Tessa, vi går inte på dagis längre!” säger hon och ställer sig upp ”du behöver inte bli vän med henne, men gå dit och be om ursäkt för att du stack bara?”
”Jag går inte dit! Är du dum eller!?” jag ser upp på henne i panik ”Harry kommer vara där!”
Hon drar upp mig ur soffan.
”Vilket då blir ett perfekt tillfälle att visa honom att du har gått vidare! Att du mognat och inte bryr dig om vem han träffar”
”Men jag har inte mognat!” gnäller jag. Hon skrattar och fortsätter dra i mig.
”Jo då, kom igen, jag förlåter dig om du ber om ursäkt”
Det tar minst en kvart för henne med övertygning och hot hela vägen upp för att släpa upp mig till deras våning och fram till dörren. Jag förstår inte riktigt hur hon har lyckats då jag försökt kravla mig ur hennes grepp hela tiden. Är jag verkligen så svag?
”Saga! Jag vill INTE” säger jag diskret med ihopbitna tänder när hon drar mig sista biten. ”Jag kan inte göra det här, varför ska jag be om ursäkt till någon jag inte tycker om?”
Hon ser med världens mördarblick på mig och tar ett hårdare grepp om min handled.
”Lägg av nu! Be bara om ursäkt, va vuxen för en gångs skull, hon har inte gjort dig något”
Jo, hon har Harry.
”Jag har inte gjort henne något heller! Och det är sent, de sover säkert!” försöker jag desperat med. Hon ser ännu surare ut. ”Gör det här nu, annars blir jag skitförbannad”
Vi stannar utanför dörren, och jag lovar att jag får skräck i ögonen. Hon ser på mig en sista gång och ler innan hon snabbt knackar tre gånger på dörren… och springer! Hon lämnar mig ensam här!?
”SAGA!” försöker jag ropa efter henne så tyst som möjligt, men hon stannar inte. Jag försöker bestämma mig för om jag ska fly eller stanna, men jag hinner inte, för plötsligt öppnas dörren.

Det är inte Ally som står där, tyvärr. Harry står i dörröppningen klädd i bara svarta kalsonger och urblött hår. Vilket inte förvånar mig, jag har lärt mig att förstå att han inte gillar att ha kläder på sig vid det här laget. Dock börjar jag undra på direkten om hans blöta hår. Har de badat eller duschat tillsammans eller något? Han ser förvånat på mig. Jag ser mer irriterad ut om jag ska vara ärlig, efter hur han betett sig de senaste dagarna vill jag bara undvika honom.
”Tessa? What do you want?”
Jag tar det på fel sätt på direkten såklart och korsar armarna.
”Is Ally in?”
”Yeah, why?” säger han och rynkar ögonbrynen innan han sneglar in mot lägenheten.
”Can I talk to her?”
Han studerar mig en stund, som att han försöker klura ut vad jag tänker. Om jag ska vara elak mot hans flickvän eller inte. Jag försöker slappna av mer i ansiktet så att han ska förstå att jag inte vill något illa. Även om jag innerst inne skulle vilja dra båda två i håret.
Han tvekar lite först, men suckar sen.
”Sure…”
Han går in igen men jag stannar i korridoren. Aldrig i livet att jag går in där. Jag stannar här, hon får komma ut till mig. Det tar ett tag, men till slut dyker hon upp runt hörnet. Hon har också blött hår och bara en morgonrock på mig, jag biter ihop. Hon pillar med fingernaglarna nervöst när hon går mot dörren och har ett oroligt ansiktsuttryck. Herregud, tror hon att jag ska slå henne eller något?
Hon stannar i dörröppningen, och jag ser Harry stå en bit i bakgrunden.
”Hi” säger jag till henne utan att le ”can I talk to you?”
Hon nickar och sväljer. Jag sneglar mot Harry som inte verkar ha några planer på att gå alls.
”Alone?” säger jag och stirrar på Harry. Han envisas fortfarande med att stå kvar, och Ally ser snabbt på honom, sen tillbaka till mig.
”Yes, sure!” hon pekar ut i korridoren ”out there?”
Jag nickar och låter henne gå ut och stänga dörren efter sig. Vi går några steg bort i korridoren och jag försöker komma på vad jag ska säga. När vi stannat vänder jag mig om och ser på henne. Hon ser fortfarande orolig ut och håller hårt om sig själv i sin morgonrock.
”Look” säger jag lite väl hårt och försöker få mig själv att låta snällare ”I don’t really know what to say, I guess shouldn’t have treated you the way I did tonight”
Hon ser förvånat på mig. Trodde hon verkligen att jag kom för att slå henne? Jag fattar verkligen inte att jag står här och ber om ursäkt. Jag har ingen anledning att be om ursäkt. Hon har inget att vara ledsen för heller, hon har Harry. Fast försig, jag har ju Jake. Jag sväljer och fortsätter.
”I don’t really know if we could be friends, but I can at least try to be nicer to you since we’re here together and everything… It’s just… complicated you know? Anyway.. uhm, I’m sorry”
Hon verkar inte riktigt veta vad hon ska säga. Jag tror att hon egentligen är en ganska osäker och nervös tjej, trots sin skönhet. Eller vad man ska säga. Jag undrar vad som har fått henne att bli såhär. Är det därför Harry är med henne, för att han vill ha någon att ta hand om?
”T-thanks… it’s fine really!” säger hon nervöst med ett leende ”it must be hard for you, I know it’s hard for Harry”
Jag öppnar munnen. Vadå svårt för Harry? Han har ju henne. Hon verkar inse vad hon precis sagt och biter ihop läpparna och innan hon tar ett steg tillbaka.
”What do you mean?” säger jag dumt och tar ett steg mot henne.
”No, it’s nothing! I just meant that it must have been hard, the shock and all. I wouldn’t want to meet my ex like this again”
Hon biter ihop läpparna igen.
”Sorry, I really have to go back now”
”No wait! You meant that that it is hard for him now!?” ropar jag efter henne men hon springer snabbt fram till dörren och öppnar den.
”See you tomorrow” säger hon med ett leende innan hon försvinner in igen. Jag stönar irriterat. Vadå svårt för honom!? Sa hon fel eller menade hon det faktiskt? Men varför skulle hon säga så? De är ju tillsammans.

---

Sorry för lång väntetid... trodde jag skulle kunna få upp nästa kapitel snabbt men så hände saker och skolan började. Tråkigt att komma med ett asdåligt kapitel på direkten, men lovar att det ska bli bättre! :) Tänk på att kommentera då jag blir glad och skrivsugen av det ;) Tror dessutom att en ny bloggdesign kommer snart då den här har börjat bli konstig... hmm.

Hej på er söta läsare! 
Jag hoppas att ni tycker om det senaste kapitlet och längtar efter mer! Jag sitter faktiskt och skriver på nästa kapitel just nu. Men har lite frågor som ni skulle kunna vara jättesnälla och svara på här i kommentarerna. Jag såg att många tyckte om Jake i alla fall, men skulle vilja veta lite mer! 

1. Vad vill ni ska hända i novellen, liksom vad vill ni se?

2. Vad tycker ni om Ally & Jake? Gillar ni dom/hatar ni dom? Varför? 
3. Är det något ni vill att jag ska förbättra eller ändra? Sättet jag skriver på, tankar osv osv. 
4. Vad ska hända efter Spanien tycker ni? 

DESSUTOM, vill jag jättegärna veta lite om er. 
Hur gamla är ni? Var bor ni? Skriver ni också noveller? Har ni twitter/bloggar? (länka!)
Skulle vara jättekul! 

Puss på er. Nästa kapitel kommer förmodligen imorgon. Frågor ställer ni på twitter (@tcoaupdate)

Previous: ”Get. Out”
Jag klarar inte av att ha honom här inne längre. Allt har förstörts, jag försökte glömma men mina idioter till vänner har dragit upp allt igen. Varför ska jag behöva sitta här bredvid honom och höra att han älskar sin nya flickvän. Jag vill skrika. Han verkar ändå förstå min vrede och reser sig upp. Jag ser på hans kroppsspråk att han är ledsen, men jag vill inte se honom i ögonen. Han börjar gå bort åt dörren, men stannar i dörröppningen.
”I’m sorry”
Jag ser fortfarande inte på honom. Han suckar, sedan går han. 

---

Nästa dag ligger vi vid stranden, jag tjejerna och killarna, eller alla förutom Harry då. Plus Eleanor och Danielle som också följde med på resan. Det kändes skönt att se dom igen. Se dom le och skratta. Krama om allihopa. Det är sådant man saknar när de inte är där, deras skratt, leenden och kramar. Att bara prata med dom. Det är helt otroligt hur bra vänner vi alla har blivit sen klassresan. Jag trodde aldrig att jag skulle känna sådan vänskap med fem… eh fyra engelska killar, som dessutom är ett av de största pojkbanden i världen just nu. Jag vet att jag har tänkt på det många gånger, men jag kan bara inte komma över vilken tur vi har haft. Som känner dessa underbara killar. Anyway, Saga ligger och pratar med Danielle och Liam längst ut på sina handdukar, efter dom kommer Zayn och Jossan som båda håller på med sina mobiler, Niall och Rebecca, jag själv, sedan sist Louis och Eleanor. Det ser ganska kul ut faktiskt, hur vi ligger där på rad allihopa, som sillmänniskorna jag såg första dagen här. Alla killarna har bett om ursäkt flera gånger för vad de gjorde, medan Niall berättar att han hela tiden var emot det här. Att han visste hur mycket det skulle såra mig. Det gör mig glad att någon faktiskt tänkte på hur fel allt kunde gå och hur ledsen jag skulle bli. Även om jag vet att de andra bara ville väl. Harry och hans nya flickvän, Ally eller vad hennes namn nu var, ville inte följa med till stranden. Det gör mig både lättad och glad, eftersom att jag kan ha kul med mina vänner. Men det får mig också att undra om det var Harry eller hans flickvän som inte ville hit. Vet hon vem jag är? Är hon otrevlig? Only time can tell.
”So!” ropar Louis till och tittar på oss tjejer ”we’re taking you to dinner tonight”
Tjejerna hejar och blir glada. Jag med, men tanken på Harry oroar mig.
”Where are you taking us?” frågar Eleanor och ser upp från sin tidning.
”That’s a surprise” säger han och ler retsamt, men ändå gulligt mot henne.
”Will Harry be there?” frågar jag stelt. Alla ser mot mig.
”Yeah I think so, he can’t run off all the time” säger Louis och sätter sig upp på handduken.  Jag biter mig i läppen.
”Great..” säger jag och suckar, innan jag tar öppnar min vattenflaska och tar en klunk.
”Aww come on Tessa… It won’t be that bad”
”Ally isn’t that bad either” säger Niall och rycker på axlarna. Rebecca gapar och slår till honom på bröstet.
”Hey!”
”What!” säger han och skrattar ”I didn’t mean it like that”
”Yeah sure” säger hon och putar med underläppen. Han skrattar till.
”And you’re the perfect one for me anyway grumpy” säger han och kysser henne på näsan. Hon skrattar till och sätter sig upp istället. Gud så söta de är.
”I guess I’m just nervous” säger jag och pillar med fingrarna. Becca lägger en hand på min rygg.
”I know this is hard for you, and I’m sorry, but I’m sure it’s gonna be fine”
”Yeah” säger Liam och ser mot oss ”Harry’s gonna behave, and Ally’s nice. You’ve got nothing to worry about”.
Men det har jag. Jag är inte nervös över att träffa honom, eller henne heller för den delen. Jo kanske lite. Men jag är mest nervös och orolig över att behöva se dom hålla på och gulla. Se honom älska henne. Någon annan. Dessutom kommer hon säkert vara världens bimbo. Det blir tyst ett tag och jag ser ut mot havet. Varför satte tjejerna mig i en sån jobbig situation.
”Vem vill bada med mig?” säger plötsligt Becca till oss tjejer.
”Jag följer med!” säger Jossan och räcker upp en hand.
”Ba-daa” upprepar Zayn med urdålig svenska ”what’s that?”
Vi tjejer börjar skratta.
”It means I’m going swimming, and I asked if  someone wants to come with me”
”Bae-da” säger Louis igen, med helt annan brytning ”strange word”
”I’m coming” säger Niall och reser sig upp med Becca och Jossan.
”Me too” säger jag och reser mig upp och går efter dem. Jag gör allt för att komma bort från snacket om Harry och hans ’not that bad’ flickvän.

Lite senare på dagen är jag påväg mot affären en bit bort över gatan, alla har beställt någonting som jag ska köpa med mig, men ingen var snäll nog att följa med. Därför går jag och mumlar för mig själv vad jag ska köpa.
Tio stycken vatten… kakor till Jossan och Zayn… chips till Louis, två mandariner till Eleanor och… en miljon olika saker till Niall som jag inte kommer ihåg. ÅHHH!
Affären är ganska liten med verkar ändå vara rätt fräsch. Utomlands kan de ju vara ganska sunkiga med äckligt kakelgolv och typ kackerlackor, men eftersom att jag tror att hotellet och affären sammarbetar är det nog ganska strikt med att de håller det rent.
Först går jag fram till mandarinerna, det går fort. Nästan att jag tar en till mig själv, men det orkar jag inte. Så... vad nu, juste... vattenflaskorna. Herregud, hur ska jag kunna bära det här. Jag tar några stycken och försöker balansera upp dem i famnen. Till slut lyckas jag och går vidare i affären efter jakt på kakor. Till slut hittar jag massa konstiga paket som i alla fall.. ser ut som kakor. Men jag är inte säker. De får duga. Jag kämpar med att ta upp paketet utan att tappa alla flaskorna, men misslyckas. Ungefär hälften av dem ramlar ner på golvet med en duns och jag suckar högt innan jag böjer mig ner för att ta upp dom. Då märker jag hur killen bredvid mig dyker ner på golvet efter mig.
”Need a hand with that?” säger han med en australiensk accent.
”Thanks!” är allt jag hinner rabbla ut innan jag ser på honom med ett leende, och upptäcker att han ser exakt ut som Zac Efron! Jag spärrar upp ögonen och stelnar till. Det kan det väl inte vara? Eller!? Tänk om Zac Efron faktiskt hjälper mig med varorna! Tänk att jag kan umgås helt normalt med killarna i One Direction, men håller på att få en hjärtattack av Zac Efron.
”Zac Efron!?” säger jag och stirrar ännu mer på honom. Han ser konstigt på mig ett tag innan han brister ut i skratt.
”No sorry!” säger han och hjälper mig med den sista flaskan ”I get that a lot though”
”Oh… sorry” säger jag och skäms lite nu. Jag menar, han skulle vara Zac’s tvilling. Fast försej, han är ju inte Australiensk… dum jag känner mig.
”It’s okey” säger han och skrattar igen ”I don’t think it’s a bad thing being compared to him, am I right?”
Jag skrattar överdrivet… lite väl överdrivet. Men slutar snabbt när jag inser att jag låter som en döende åsna.
”No…! Zac is hot so…” jag stelnar till, vad sa jag? Varför blir jag såhär!?
”Well, I thanks then I guess” säger han och ler charmigt och rättar till flaskorna i sina armar. Jag rodnar. ”I’m Jake, I would shake your hand but..” säger han och ser ner mot flaskorna och ler gulligt mot mig. Jag skrattar, så söt.
”I’m Tessa, and same”
”Well, you want more help carrying.. Tessa?”
”Oh, kinda… thanks, I need some chips…”
Vi börjar gå mot chipsen. ”So you’re from Australia?”
Han nickar ”and you?”
”Sweden” 
Han nickar och ler innan jag tar ner en påse chips och lägger den i hans famn.
”Sweden is cool”
”Not really” säger jag och ser efter godiset ”and noooow, some candy for Niall”
”He’s your boyfriend?” frågar han när vi börjar gå. Jag skrattar.
”No” jag ser bak mot honom ”I’m here with my friends.. and their boyfriends”
”And they sent you shopping all by yourself?” han flinar och följer efter mig.
”Something like that” säger jag och tänker på mina vänner och ler.
”What about you?” frågar jag sen.
”What about me?” säger han och ler.
”Are you here all by yourself or what?”
”Noo, I’m here with my cousin, our family’s got a house here”
”Really?” säger jag och tittar på de otroligt många olika godissorterna ”that’s so cool!”
”Yeah, I like it here… It’s great having a place of your own”
Jag börjar plocka massa olika sorters godisar medan vi pratar.

”Yeah, I bet… I have to share hotel with my ex and his new girlfriend”
Han skrattar
”What?? How’d that happen?”
”Long story” säger jag och flinar mot honom. Sedan plockar jag på mig fyra påsar till.
”Wow, all that’s for him?”
”Well… Niall…” säger jag och ser tillbaka på honom och lägger det i hans famn ”he eats alot..”
Jag nickar mot kassan och vi börjar gå.
”Is he fat or what?” frågar han och ser ner på de… typ elva påsarna jag plockat på mig.
”Well… no, he’s quite skinny… if I’m jealous?” jag ser på honom ”VERY”
Han skrattar och lägger ner allt på kassabänken.
”But you’re not fat” säger han spanar in mig upp och ner. Jag blir lite osäker på mig själv när han ser nästan hela mig i detalj med bara en bikini och ett löst vitt linne på.
”No, but he can eat how much he wants and still look thin, that’s not my case”
”Well, I think you look great” säger han och ler. Jag ler tillbaka.
När vi betalat och gått ut ur affären stannar vi och pratar mer, det visar sig att han ska åt ena hållet och jag åt det andra.
Han harklar sig och ser på mig med sina fina blåa ögon ”So, can I take you to dinner sometime?”
Jag ler mot honom. Bjöd nyss Zac Efron kopian ut mig. Jag tror jag svimmar.
”Yeah…” säger jag och försöker låta som att jag är cool lugn och inte alls håller på att freaka ur ”sure”
”I’ll give you my number” säger han och tar upp mobilen. Jag suckar. Shoot, just när jag inte har på mig mobilen.
”Oww…” säger jag och skrattar lätt ”I don’t have my phone on me”
”Oh” säger han ser mig upp och ner igen ”right”
”Can I give you mine instead?”
”Yeah, great, that’s fine!” säger han glatt och ger mig mobilen. Jag skriver in mitt nummer och mitt namn och ger den tillbaka till honom.
”Awesome” säger han och ler ”I’ll call you later”
”Okey…” säger jag och försöker fånga upp så mycket om honom jag kan. Hans härliga bruna ruffsiga hår… de blå stora ögonen, den solbruna huden och det fina vita leendet. Hjälp. ”I look forward to it” säger jag och ler. ÅH NEJ. Nu gör jag bort mig igen. Nu kommer han tro att jag är helt besatt av honom och att jag kommer vilja rusa igenom allt. Åhh, fan Tessa.
”Me too” säger han plötsligt och ler stort. ”Bye”

Jag står där och blinkar ett tag.
”…B-bye”

Samma kväll sitter vi på resturangen killarna… eller snarare Louis har tagit oss till. Det är en överdrivet vacker resturang på en enorm balkong med utsikt över havet och solnedgången. Även om det är så vackert att ögonen skulle kunna ploppa ut och personalen är otroligt snälla, kan jag inte njuta. Jag kan inte ens fokusera om jag ska vara ärlig. För mitt framför mig sitter Harry… och Ally. Hon har inte varit otrevlig… än. Vilket får mig att hata henne mer. Vilket jag tror att hon känner av, men Harry är blind som vanligt och pratar på med de andra. Hon har inte sagt så mycket sen vi kom, bara suttit tätt intill Harry och pratat tyst med honom. Jag vill spy, mitt på tallriken framför dem. Den ända som verkar märka mitt obehag förutom Ally själv är Jossan, som sitter bredvid Zayn som sitter bredvid Harry. Hon stirrar ofta och länge på mig som att hon försöker förstå vad jag tänker. Vilket hon misslyckas med. Jag tror knappast att hon fattar att jag vill spy mot dom i alla fall. Det jobbiga är att hon ser helt perfekt ut också… fint mörkt hår, gröna ögon och små fräknar på näsan. Lång smal kropp som hon har klätt upp med en fin turkosaktig blus, och svarta byxor. Jag slår vad om att Harry har lagt ut pengar för alla hennes kläder. Jag knyter mina nävar, hur kan han vara så normal? Han bryr sig verkligen inte alls. Jag är arg på honom för att han är med henne, men också för att han är ett sådant svin. Vad har hänt med Harry jag älskade? Jag fnyser, inte för att det spelar någon roll. Nu har jag Jake, jag ska allt fånga in honom. Harry ska få se.
”So Tessa…” hör jag plötsligt en röst säga. Det visar sig vara Ally, jag ser på henne som om hon är dum i huvudet som vågar prata med mig, men hon håller Harry hårt i handen och fortsätter prata ”how long have you known the boys…?”

Hon tittar nervöst på mig. Och jag suckar och ser runt på dem.
”I don’t know... really” jag fokuserar på henne igen, ser henne djupt i ögonen för att visa att jag inte alls tycker om henne ”since june last year I think”
Hon nickar långsamt och tar tag i sin gaffel.
”I’ve only known them since october, when I met Harry at a party – he introduced me to the boys a few da-” hon hinner inte fortsätta, för min mobil ringer. Jag har beslutat mig att ha på mig den igen, utifall Jake ringer, men jag har inte svarat på några meddelanden eller samtal jag fått. Jag reser mig snabbt upp.
”Excuse me, I have to take this call – Hello?”
Jag ser hur hon ser chockat på mig när jag går därifrån, men jag orkar inte bry mig. Hon ska inte tro att hon kan bli vän med mig, smöra och verka vuxen inför Harry. Jag vet att hon inte är sådär runt honom ändå.
”Uhm hey, this is Jake” kommer ifrån andra luren och jag ställer mig i en hörna längre bort.
”Oh hi Jake”
”I know it’s quite soon to call, I was going to wait but… I just couldn’t stop thinking about you”
Jag snelgar bort mot de andra och tittar noga på Harry, han sitter och håller om Ally.
”Really?” säger jag och känner hur ilskan kommer tillbaka ”Same here”

”Really?” säger han i samma ton som jag och jag skrattar ”that’s great”
”Yeah… so, you wanna make plans?”
”Uh yeah, what night are you free?”
Jag ser mot Harry igen och hur han gullar med henne. Stryker hennes hår och kysser henne på näsan, nävarna knyts på mig när jag ser honom.
”Eeeh, actually” säger jag och försöker låta glad innan jag vänder mig om mot väggen ”what are you up to right now?”

När jag kommer tillbaka till bordet sitter Louis och berättar något skämt, alla lyssnar noga och när bomben väl släpps, skrattar alla otroligt högt. Jag försöker skratta med där jag står, men väntar egentligen bara på att de ska tystna.
”Hey guys” säger jag när det äntligen börjar lugna ner sig. De ser på mig. ”I gotta go”
”What?” säger Becca och ser frågande på mig ”why? Something happend?”
”No no…” säger jag och pillar lite med klänningen ”it’s just, a got a date”
”Date? With who?” säger Harry och tittar på mig. Jag ser på honom. Det där är det första han sagt till mig under hela kvällen.
”None of your business” säger jag och ser på honom.
”Jake?” mimar Jossan till mig och jag nickar. Som tur va har jag redan berättat om Jake för tjejerna när vi gjorde i ordning oss. Så jag tror att resten av dem fattar. Jag menar, vem ska jag annars gå ut med.
”So, bye!” säger jag och vänder mig om för att gå. Jag orkar inte se allas reaktioner till att jag går, jag bara fortsätter tills jag kommer ut från resturangen. Väl ute stannar jag upp och blundar. Det där var jobbigt. Jag tar en stor suck innan jag skakar av mig obehaget från att träffa Harry och Ally, sedan börjar jag gå igen.

---

Hej på er allihopa! Är rätt nöjd med att jag klarat av att skriva två kapitel på två dagar (yey), men jag ser att besökarna går ner lite igen! Åh! Därför tänkte jag be er läsare om hjälp! Om någon har en blogg/twitter, snälla länka. Det skulle betyda SÅ mycket för mig. Och om det är andra som har noveller, det är bara att kommentera här under och berätta, jag skulle jättegärna läsa. Ni får också länka era vanliga bloggar, för jag spanar in dem mer än gärna :) Puss på er och hoppas ni gillar det här kapitlet. Vad tycker ni om Jake? Och om Ally? 

Previous: ”Misses me? He’s got a new girlfriend!” jag tar bort hans hand från mitt knä och reser mig upp.
”Who he doesn’t really love” säger han och är strax efter mig.
”Whatever” säger jag och ser på dem ”just leave me alone will you?”
Sedan går jag ut ur rummet. Jag orkar inte med någon av dem. Jag känner mig så sviken och lurad. Så fort jag kommer in till mitt rum lägger jag mig på sängen och gråter. Jag vill hem, nu. 

---

Jag vaknar tidigt nästa morgon, och ligger länge på sidan i sängen och stirrar ut genom fönstret. Att höra fåglarna och vågorna utanför lugnar ner mig på något sätt, även om det känns som att hela min semester är förstörd. Harry är här, med sin nya flickvän. Varför har han inte berättat något? Var det just det han försökte göra sist han var i Sverige, men fick aldrig ut det? Varför har jag inte fått reda på det tidigare? Jag känner hur jag biter ihop tänderna allt mer och bestämmer mig för att sluta tänka på det. Jag ska fortfarande hålla mitt löfte till mig själv, att inte tänka på Harry under den här semestern. Även om det känns lite löjligt och försent nu. Men han ska inte få förstöra det här för mig. Jag gör mig snabbt i ordning inne på rummet och hoppas till gud att ingen av tjejerna kommer för att väcka mig innan jag hinner dra ut. Jag känner just nu i denna stund att jag kommer ha det mycket bättre och roligare utan dem. De vill väl vara med sina pojkvänner ändå. När jag är klar smyger jag försiktigt ut ur mitt rum, inte för att det behövs ändå, Saga sover alltid som en stock. Inte ens en atombomb skulle kunna väcka henne så här tidigt på morgonen.

Väl ute på gatan har jag ingen aning om vad jag ska göra. Gå till höger eller vänster? Till stranden eller in till staden? Jag ser tillbaka mot uppfarten till hotellet och biter mig i läppen. Jag antar att tjejerna kommer dra till stranden, jag menar varför skulle de åka in till stan när de kan sola? Jag ler för mig själv, town it is then. Det tar längre tid än jag väntat mig att gå dit, för en långsam tjej utan varken bil eller cykel är det nog ganska självklart att det tar lång tid. Men det kändes verkligen som en evighet. Det spelar ändå ingen roll, eftersom att det är så tidigt är det fortfarande ganska svalt och jag har aldrig tyckt att det varit jobbigt att promenera. Det finns två ställen jag kan tänka på, i duschen, och när jag går. Annars är jag alltid så upptagen med andra saker, så jag har inte tid att tänka. Dock vill jag inte tänka nu, utan jag sätter bara på musik i hörlurarna och ser mig omkring istället. Den långa stranden ligger precis bredvid och jag kan se hur de första människorna kommer dit för en dag av bad och sol. Jag undrar om tjejerna har vaknat än, jag vet att det var taskigt att bara gå utan att säga något. Men det de gjorde var inte särskilt snällt heller. Helt fel sätt att göra det på. När jag äntligen kommer till början av staden går jag in i en affär och köper en flaska vatten, det är viktigt att dricka mycket på semester, det är en sak min mamma har lärt mig i alla fall. För några år sedan i Grekland blev jag jätteuttorkad och fick solsting. Jag vill aldrig må så dåligt igen. Efter det går jag omkring och tittar lite i affärer, jag orkar inte gå omkring och leta efter kläder egentligen, men jag har ändå inget bättre för mig. Hittar en ny bikini till slut som jag blev rätt nöjd över. Ska jag nog ha på mig imorgon. Jag passar också på att leta efter olika resturanger som vi kan gå på någon kväll. Jag vet att jag är sur på tjejerna men jag tänker inte äta på en resturang helt själv. När jag nästan håller på och ge upp och funderar på om jag ska åka tillbaa till hotellet ser jag något som jag alltid velat testa. En vespa. Nej föresten, massor av vespor. Jag antar att det är någon sorts uthyrningsfirma men jag är inte säker eftersom att det står på spanska. Jag går fram till dem och tittar lite närmare på en röd vespa. Thomas hade en sådan här, jag kan erkänna att det såg lite bögigt ut när han åkte på den. Eftersom att den var röd och själva modellen ser lite femenin ut. Jag fick inte köra den i Sverige eftersom att jag inte hade moppekort eller något liknande, dessutom hade nog inte Thomas låtit mig köra eftersom att det var hans ”bebis”. Men här kanske de inte är så hårda på reglerna…
”15 euro” säger plötsligt en manlig röst över mig. Jag ser upp och ser en mörhårig… typisk, men ursnygg, spansk ung kille. Jag ler.
”For renting?” frågar jag och kisar mot honom. Han nickar.
”Renting yes”
Hans engelska verkar inte vara den bästa men han förstår vad jag menar.
”For how long?”
”All day” säger han med sin spanska brytning och pekar på en skylt ”close at six”
Jag nickar tillbaka för att visa att jag förstår. 15 euro för en hel dag är väl inte så farligt. Jag tittar på vespan igen och sen på honom.
”Uhm, okey yes sure”
Jag ler ett stort charmigt leende och pekar på vespan.
”Okey! This one?”
”Yes” säger jag och backar medan han låser upp den och ställer den på gatan.
”Pay inside” säger han sen och börjar gå in i affären. Jag följer snabbt med in, men blir lite orolig över att han bara lämna den olåst på gatan. Där inne får jag betala och skriva på ett papper om att jag skadar mig är det mitt eget fel osv osv. och när vi kommer ut igen ställer han vespan på gatan och drar lätt dit mig. Spanjorer verkar inte vara blyga de.
”I show”
säger han och sätter mig på vespan. Han pekar på ena styret.
”Gas” han tittar på mig med ett leende och verkar vilja att jag ska nicka att jag förstår. Gasen, okej. Jag nickar. Han håller sedan om styret.
”Do this, and go” han vrider sedan om styret och vespan åker fram. Den åker väldigt häftigt och stannar snabbt igen, jag hinner knappt reagera men skriker till. Han skrattar och håller sin hand på min rygg som att se till att jag är okej. Jag skrattar också till och han ler mot mig. Hjälp va snygg han är.
”Now, break” säger han och pekar på båda styrena. Det är små silverspakar som sticker ut, ungefär som på en cykel och jag nickar. De vet jag hur de fungerar. Han visar ändå hur jag ska göra och sen får jag försöka själv. Det tar ett tag innan jag kan åka själv, men han klappar händerna när jag väl gör det och ger mig en high five.
”Close at six” säger han igen och håller upp fingrarna.
”Okey!” säger jag och sätter på mig hjälmen han nyss gav mig. ”Thank you”
”Bye” säger han och ler det där stora charmiga leendet igen, innan han går in i affären. Jag hoppas verkligen att alla spanska killar är sådär.
Den första halvtimmen på vespan är jag livrädd, om jag ska vara ärlig. Ibland känns det precis som att den ska välta eller att jag kommer krasha in i någon byggnad eller något. Jag stannar snabbt till och köper lunch på ett ställe, sen går det knaggligt iväg igen. Dock går det lite bättre när jag kommer ut på öppna vägar med havet bredvid lite längre ner. Jag vet inte var jag är, eller var jag är påväg. Men det är just det som gör det spännande.

Till slut tar vägen slut vid en liten parkering. Allt som finns att följa nu är en stig. Jag funderar på om jag ska våga ställa ifrån mig vespan och utforska, eftersom att killen jag hyrde den av verkar ha glömt att ge mig en nyckel till att låsa den. Jag ser mig snabbt omkring innan jag springer in bakom ett par buskar med den, och ser väldigt noga till att den inte syns ifrån parkeringen genom att dra lite i grenarna och trycka in den långt in i busken. Om den blir stulen vet jag inte vad jag gör, men det verkar inte finnas särskilt mycket folk här heller eftersom att det bara finns en jätteliten bil och fyra cyklar. Jag börjar gå upp på stigen, den går igenom en skog som växer helt fritt och vilt. Men inte på ett skrämmande sätt som de mörka skogarna i Sverige. Den här är så grön och full av ljus, jag tappar nästan andan bara av att gå där. När jag gått ett tag börjar jag se en öppning längre fram, jag börjar bli riktigt trött i benen av att gå upp för denna branta stig. Men förhoppningsvis är det värt det… och om det är. När mina ögon vänjer sig av solens strålar utanför skogen ser jag inte bara det klara blåa vattnet. Jag ser ett vattenfall och klippor runt om kring. Jag ser hur ett par hoppar ner från en klippa lite längre bort och de skrattar hela vägen ner. Framför mig ligger två tjejer och solar på handdukar. Det finns andra där också, vädligt många på den lägre klippan mitt emot men jag orkar inte ens fokusera på dem längre. Jag gapar bara av utsikten. Det här är otroligt! De två tjejerna nickar vänligt mot mig när jag går förbi och jag ler tillbaka, de tycker väl att det är coolt att en turist har hittat hit för en gångs skull. Jag går fram till kanten av klippan och tittar ner, det är långt. Men inget som jag inte klarar av. Jag ställer ner väskan lite längre in och tar av mig mina kläder. Jag har redan bikini på mig och en handduk i väskan, jag tänkte att jag nog skulle doppa mig någon gång under dagen. Eftersom att det är så få här tror jag knappast att den kommer bli snodd. Så jag lämnar den där och går tillbaka till kanten. Jag andas ut och in innan jag tittar ner mot vattnet igen. Du klarar det här Tessa! Jag knyter mina nävar och andas in innan jag tar sats och hoppar. Det känns både läskigt och härligt att falla i några sekunder, och jag blundar innan jag nuddar vattnet.

Jag ligger länge vid klipporna den dagen. Det är så lugnt och fridfullt. Slipper alla tankar och allt drama om Harry. Jag bara ligger där, lyssnar på musik och solar. Det är först när solen börjar gå ner som jag kommer på mig själv och rusar där ifrån. Tjejerna måste vara oroliga! Jag ser mig om en sista gång och tittar ut mot klipporna, det här är mitt hemliga ställe. Även om jag vill, kommer jag inte berätta för tjejerna. Trots allt, de har också hemlisar. Jag ursäktar mig så mycket för att jag kom försent när jag kommer fram till vespa-uthyrningen och säger att jag inte hade en klocka på mig, som tur va verkar mr. Charmör inte bry sig särskilt mycket och vinkar av mig när jag går. Jag kan andas ut när jag kommer runt hörnet, tänk om de hade blivit jättearga. Det hade varit så skämmigt. Det tar dessutom tid för mig att gå hela vägen hem till hotellet, så jag är inte där förns nio. Hjälp jag kommer få skit för det här. När jag öppnar dörren till lägenheten hör jag skrik och snart är alla tjejerna framme hos mig.
”Hur fan kunde du göra så här!” skriker Rebecca med tårar i ögonen ”fatta vad oroliga vi har varit!”
Jag ser runt på dem. Rebecca gråter, Josefins läpp darrar och Saga ser orolig ut… Fan då. Såklart att jag ska få skit för det här. Jag suckar.
”Jag vet, förlåt”
”Så jävla korkad!” ropar Jossan och puttar till mig ”inte säga något!”
”Förlåt!” säger jag igen. De stirrar bara på mig, tills Rebecca brister ut helt i gråt och kramar om mig, de andra är sekunder efter.
”Gör inte om det, försvinn inte bara sådär”
Jag känner mig hemsk. Jag vet att de bara bryr sig om mig, jag skulle inte dragit. I alla fall inte utan att ha sagt något, eller tagit med mobilen. Helvete vad taskig jag är.
”Jag lovar…” säger jag och kramar om dem tillbaka.

Samma kväll sitter jag på en stol vid fönstret. Vilar huvudet mot armarna som ligger på fönsterkarmen och tittar på utsikten. Hur stjärnorna lyser och par går hand i hand på stranden nedanför. Jag suckar och börjar tänka på resten av killarna, jag skulle faktiskt vilja träffa dom. Jag saknar dom mer än jag tror. De är faktiskt mina bästa vänner de med. När jag sitter där och tänker på dem kommer jag på mig själv med att nynna på en av deras låtar. Ja, jag har faktiskt lyssnat på dom alla, och gillar dom. Dock kommer jag inte ihåg vad den hette… till slut börjar jag sjunga med.
”Well you’re the charming type… that little twinkle in your eye… get’s me everytime” jag ska precis öppna munnen för att sjunga Harrys del, men då hör jag hans röst.
”And well there must have been a time, I was the reason for that smile…”
Jag vänder mig chockat om, och ser honom stå i lutad mot väggen vid dörren. Han har bara ett vitt linne och ett par shorts på sig. Han tål inte värme så bra har jag lärt mig vid det här laget.
”How’d you get in here?” säger jag och försöker låta ilsken, men det kommer mer ut som en nervös trettonåring. Han nickar mot dörren helt lugnt.
”Saga let me in…”
Jag suckar. Of course. Han tittar runt lite i rummet ”I see you had roomservice” säger han och pekar mot bordet där min middag står. Jag stirrar på honom.
”What do you want?” säger jag och gör ett till tappert försök att ge honom obehag.
”Talk” säger han allvarligt och ser mig i ögonen.
”About what?” säger jag och reser mig från stolen ”the fact that you just forgot to tell me about your new girlfriend?”
Han suckar och ser ner i golvet.
”I wanted to tell you” han håller handen för hjärtat, fortfarande lutandes mot väggen ”I just didn’t know how to”
Jag vill skratta rakt ut. Han står där, helt cool-lugn lutandes mot väggen och säger att han inte hade stake nog att berätta för mig för att han ’inte visste hur’. Det är som att han inte ens bryr sig.
”Yeah right, well it’s late, you can’t just walk in here and expect me to talk to you”
”Doesn’t look like you have much else to do right now” säger han och tar ett steg framåt, en aning irriterad. Jag ser surt på honom.
”I’m going to bed, that’s what I’m gonna do, and it seems a lot more better to me than talking to you about your new girlfriend!” jag kryper i sängen ”So please, LEAVE!”
Han stirrar surt på mig.
”I’m just here to explain!” han ställer sig vid kanten av sängen ”I’m not leaving until you talk to me!”
”Fine!” skriker jag till och ställer mig upp i sängen ”what’s her name, tell me everything about her, how good is she in bed!?”
Jag är så arg att jag vill slå till honom. Först kommer han hit och beter sig som att han inte bryr sig, sen vill han skryta om sin flickvän, dessutom vill jag bara slå till honom för att han inte vill ha mig! Jag vill gråta på samma gång. Jag vet att jag beter mig barnsligt men jag vill verkligen bara få ut honom ur mitt rum.
”Stop it!” skriker han och går närmare ”You’re being ridiculous!”
”You’re the one who wanted to talk!” säger jag en aning tystare ”so talk!”
Jag försöker lugna ner mig och ser på honom, och han ser på mig. Han ser nästan rädd ut. Var jag så läskig?
”Her name is Ally…” säger han tyst ”I met her in London in October… that time I came over to your house I was going to tell you, but then your sister showed up and.. yeah”
Jag kan inte göra annat än stirra på honom. Det var som jag trodde. Jag sätter mig ner i sängen och han sätter sig bredvid.
”I’m sorry I didn’t tell you” säger han och lägger sin hand över min.
”Do you love her?” frågar jag tyst.
”What?” säger han frågande, som om jag inte vet att du hörde idiot.
”You heard me…”
Han suckar och ser ner.
”Yeah, I think I do”
Minns ni när jag sa att jag blev huggen i hjärtat när jag såg dem kyssas? Nu känns det som att det har gått i tusen bitar. Tusen vassa bitar som river upp mig innifrån. Jag trycker ihop läpparna.
”Get out”
”Tessa…” säger han lugt och trycker min hand i sin, jag drar bort den.
”Get. Out”
Jag klarar inte av att ha honom här inne längre. Allt har förstörts, jag försökte glömma men mina idioter till vänner har dragit upp allt igen. Varför ska jag behöva sitta här bredvid honom och höra att han älskar sin nya flickvän. Jag vill skrika. Han verkar ändå förstå min vrede och reser sig upp. Jag ser på hans kroppsspråk att han är ledsen, men jag vill inte se honom i ögonen. Han börjar gå bort åt dörren, men stannar i dörröppningen.
”I’m sorry”
Jag ser fortfarande inte på honom. Han suckar, sedan går han.  

---

Hej på er! TACK TACK TACK för de hela 23 kommentarerna på förra kapitlet, och besöksrekordet på 73 unika besökare. Jag grät på riktigt! Förlåt för att jag inte uppdaterade snabbt som jag lovade men saker har varit lite jobbiga på senaste tiden. Dock är allt bra nu and I'm ready to go! Nu är det såhär att jag faktiskt drog Harrys flickväns namn från novellens twitter-update (@tcoaupdate) följare. Jag orkade inte göra någon tävling utan bara lottade. Men om ni någonsin vill ha karaktärs-tävlingar är det bara att säga till. Jag försöker också göra längre kapitel nu för tiden. Hoppas ni gillar det! x

 

Previous: De bara skrattar och jag springer över och kramar dem båda. ”Tack tack tack tack!”
Jag var faktiskt väldigt orolig över det här med ekonomin. Jag skulle säkert ha behövt dra in flera måltider och aktiviteter bara för att kunna åka.
”Du har jobbat hårt gumman, du förtjänar det”
Något inom mig känner att de inte bara menar jobbet. Utan allt som hänt på senaste tiden också. Men jag ler mot mina föräldrar och vill bara krama om dem hundra gånger till. Resan kommer bli av för mig. Jag ska till Spanien. Nu känns det verkligt.

---

”Ska du verkligen åka i den där?” säger jag och ser Saga upp och ner, hon rynkar på ögonen och ser ner på sin onepiece.
”Vadå? Den är mysig”
”Du vet att det kommer vara asvarmt när vi kommer fram va?” säger Jossan och ställer upp den sista väskan på bandet.
”Äh jag byter på hotellet sen”
”Jaha… okej” säger Becca och skrattar ”skyll dig själv”
Josefin får tillbaka alla passen och ger dem till oss. Äntligen är vi påväg. Vi ska till Spanien. Vi var uppe redan klockan fyra imorse för att göra oss i ordning och åka till Arlanda, jag trodde jag skulle dö. Det ska bli skönt att sova en stund på planet i alla fall.
”Vilken gate ska vi till?” Saga hänger över Jossan för att få en glimt av biljetterna.
”Kan vi inte kolla upp det när vi gått igenom säkerhetskontrollen istället?” säger hon och stoppar ner dem i handväskan. Saga suckar.
”Fine, men fan för dig själv om vi missar planet”
Vi andra skrattar.
”Jag tror knappast att vi missar det för att vi väntar fem minuter”
Hon bara himlar med ögonen och vi börjar gå.

En timme senare sitter vi faktiskt på planet, vi hann ha-ha. Vi gick till och med omkring i tax-free och tittade/köpte saker ett långt tag innan vi behövde gå till gaten.
”Såå” säger jag och knölar ner mitt handbagage under stolen framför mig, innan jag lutar mig bak och ser på Rebecca som sitter bredvid mig. ”Vad är planen när vi kommer fram?”
”Vi kommer bli upphämtade av en bil som tar oss till hotellet, vi checkar in och sen gör vi vad vi vill” hon skrattar till, jag höjer på ögonbrynen. Sen när blir man upphämtade av bilar på flygplatser om man inte ’är någon’?
"En bil?"
”Ja?” säger hon och sneglar mot Josefin ”hörde du inte att Jossans pappa skaffa det, eftersom att vi är under arton och allt?”
”Öh, nej?” säger jag och tittar på Josefin ”det har ni inte sagt något om”
”Du vet hur min pappa är” säger hon och biter sig i läppen ”han ville knappt skicka iväg mig, han ordnade bilen så vi inte skulle tappa bort oss… jag menar, det är en bra bit till hotellet”
”Jaha, och sen då?”
”Vadå?” säger hon och ser konstigt på mig.
”Ja? Kommer vi inte få åka någonstans eller vad menar du?”
”Jo men, han kommer ju inte veta allt…” säger hon och rycker på axlarna.
”Aja..” jag suckar och lutar mig bakåt i stolen igen. Om Jossans pappa förstör hela resan vet jag inte vad jag gör. Jag åker dit för att ha kul, inte för att sitta i en liten inhängnad som på dagis. Jag menar inte att bli tjurig, men när man jobbat på jullovet och sparat pengar som tusan för att kunna åka på resan, och sen få reda på att man knappt kan göra något är lite surt.
Jag somnar aldrig under resan, jag sitter bara och tittar igenom twitter eftersom att det finns Wi-Fi på planet. Jag ser att Harry har svarat på Elinas tweets igen. Inget speciellt igentligen, hon frågade bara hur han mår och han svarade ’fine’. Men varför svarar han henne en gång till när han har tusentals andra fans att svara. Jag har inget problem med honom tweeta eller prata med andra tjejer… bara inte henne! Jag låser mobilen och slänger bak huvudet i stolen. Tänk inte på honom Tessa, hans liv är inte din ensak längre. Vi har gjort slut. Jag pressar ihop ögonen. Jag lovar mig själv att inte tänka på Harry under resan. Jag ska inte läsa hans twitter, svara på samtal eller nämna honom. Den här veckan ska vara Harry-fri.

Bilen som hämtar upp oss är stor och svart, wow, Jossans pappa har verkligen slagit till stort på att hålla oss säkra.
”Är det bara jag eller är det 500 gradet här?” säger Saga och fläktar sig med handen medans chauffören tar våra väskor. Vi andra skrattar.
”Vi sa ju att du inte skulle åka i den” säger jag och pekar på hennes onepice. Rebecca drar i dragkedjan.
”Ta av dig den bara”
Saga flämtar till och knuffar till henne.
”Är du dum eller jag har ju ingenting under!”
”Jahapp” säger hon och flinar ”då får du väl vänta tills vi kommer till hotellet”
Vi hoppar in i bilen och drar igen dörren.
”Wohh let’s go!” skriker Saga och vi andra skrattar.
Jag ser ut genom fönstret nästan hela vägen. Jag blir helt tagen av utsikten. Efter ett tag av stora byggnader och stadshus kommer vi äntligen ut mot vattnet och stränderna. Vi åker längs kusten och ser hur alla människor solar och badar.
”Fan va skönt det där skulle vara just nu” klagar Saga som vid det här laget har blivit helt röd och svettig i ansiktet av värmen. Jag börjar nästan tycka synd om henne!
”Vi är framme om en halvtimme, då kan vi bada!” säger jag och ler mot henne.
”Juste, när vi ändå är inne på det” säger Becca och ler nervöst. Jag ser på henne. ”vi kunde bara få tag på tvåmans rum, så vi får dela på oss”
”Så alla kan inte bo i samma?” säger jag och känner hur jag blir lite besviken. Det är ju det som är hela grejen, vakna ihop och lägga oss ihop. Prata med varandra. ”Jag trodde ni hade fixat det så”
”Jo men jag trodde det först också, men tydligen inte…” säger hon och sneglar mot Jossan. Jag biter mig i läppen och studerar dem noga, vad är det med dom? Jag hoppas att hotellet de visade mig verkligen är d et vi ska bo på. Och inte någon håla som bara har tvåmans-rum med kackerlackor i.
”Men då kan väl du och jag bo ihop?” säger Saga och knuffar mig med armbågen lätt.
”Jo visst” säger jag och ler. Nu blir jag nervös, vart ska vi bo egentligen?

Till slut svänger vi upp för en stor uppfart med grind. Det här var verkligen inte det området jag tänkte mig… det är ju… fint!?
”Öh, tjejer…” säger jag och ser in på den ”är vi verkligen på rätt ställe?”
De andra rycker på axlarna och verkar inte ha någon aning själva. Jag ser ut igen, vi åker igenom som en stor trädgård med buskar och träd. Själva vägen är i fin ljusbrun sten. Jag gapar nästan hela vägen. Till sväger vi i en liten rondell med en stor fontän i mitten och stannar framför en stor… nej enorm byggnad i samma ljusbrun-nästan krämiga färg som vägen. Jag går ur bilen, men slutar inte stirra för det.
”Sk-ska vi bo HÄR!?”
”Öh… tydligen” säger Josefin och ställer sig bredvid mig med ett papper i handen ”det är Castillo Hotel son Vida…”
”Men bilden…” jag pekar mot hotellet ”bilden jag såg… det var inte det där!?”
”Jooorå” säger Rebecca och drar fram sin väska ”de kanske bara visade den ruttna delen av hotellet… där vi ska bo”
Saga skrattar
”Aja, jag tänker bo här även om vi har kommit fel eller inte”
”Jag älskar din pappa för livet om det är här vi ska bo” säger jag och tar tag i väskan som chauffören ställt bredvid mig. Josefin skrattar och tar några steg framåt.
”Ska vi gå in då?”
Vi går försiktigt upp för trapporna, nästan nervösa för att ha sönder något. Inte för att trappor är lätta att förstöra, men ni fattar nog vad jag menar. Allt här måste kosta en förmögenhet. Det är hundra gånger finare inomhus ät utomhus, vi alla gapar som små fågelungar när vi kommer in.
”Herregud” säger nästan alla i kör.
”Vi kan inte bo här”
Vi ställer oss i mitten av allt och ser upp på en stor glasmålning i det höga taket. Alla våningar har balkonger som går i en fyrkant runt allt ihopa och det är dyra målningar överallt. Allt är så vackert här inne att jag nästan svimmar.
”Aja…” säger Jossan efter en stund och försöker ruska av sig ansiktsuttryck ”stanna här och vakta väskorna så går jag fram och kollar om vi faktiskt bor här…”
Vi gör som hon säger och ser henne gå fram till receptionen. Kvinnan hon pratar med ser otrevlig ut, rynkar på näsan och ser ner på Josefin. Hon antar väl att vi är några stökiga ungdomar som kommer riva ner hela stället. De pratar en stund, och efter en stund går hon fram till ett skåp bakom sig och tar fram något som ser ut som nycklar. Jossan vänder sig om och ser på oss, plötsligt kommer världens leende fram och hon gör tummen upp till oss. Hjälp, vi bor faktiskt här.

”Vi ringer om en stund då och bestämmer när vi ska ses?”
Jag och Saga ger tummen upp mot de andra innan hissdörrarna stängs och de åker upp till sin egen våning. Lite synd att de till och med hamnade på en annan våning, men ärligt talat är jag bara glad att jag är här. Det här måste ha kostat en förmögenhet för Jossans pappa, jag menar. Jag gav en summa själv för hotellet, men eftersom att vi bor här måste han lagt till, eller hur? Till och med vår dörr är lyxig, stor och brun i trä med gulddetaljer. Det här är sjukt. Jag stoppar in dörrkortet och öppnar försiktigt dörren. Synen av rummet får mig nästan att svimma. Fina soffor i mitten av rummet med en stor plasma tv och ett glasbord. Vackra målningar och växter här och var i rummet. En bar vid en stor glasdörr som leder ut till en stor balkong med solstolar på. Jag blinkar flera gånger och försöker intala mig själv att jag drömmer, det här kan inte vara sant. Jag går försiktigt in i rummet medan Saga rusar fram till baren och drar sina händer över den.
”Till och med baren glänser” säger hon och ser på mig med stora ögon. Jag nickar mot henne och sätter mig i soffan.
”Det här var inte alls vad jag föreställde mig” säger hon sen.
”Nej verkligen inte!” säger jag och skrattar ”se dig omkring, det här är sjukt!”
Jag reser mig upp ur soffan och går fram till glasdörren. Jag öppnar den försiktigt och går ut i den varma luften. Saga följer efter mig och vi går fram till räcket.
”Man kan till och med se havet här ifrån” säger hon och pekar.
Jag tar fram min mobil och tar en bild av utsikten, sedan lägger jag ut den på twitter och skriver till.

@tessamelin: I’m in heaven

Jag ljuger verkligen inte. Jag har aldrig varit på ett sådant här vackert ställe förut. Jag ser ut mot havet. Det här kommer bli den bästa veckan i mitt liv. Jag vet det.

Previous: @harry_styles: haha nice… x
Jag kan inte riktigt tyda vad det är för svar. Om en normal person hade skrivit så hade de varit sarkastiska eller tyckt att det var löjligt. Men Harry, han använder aldrig uttropstecken eller något. Alltid punkter. Och sen det där X:et. 

---

Jag ser ilsket mot Elina från min plats längst bak i klassrummet. Varför svarade han henne för? Hon slänger fjantigt med håret och lutar sig mot Patricia som sitter på bänken bredvid. Yuck, jag vill spy. Hon har skrytit i flera dagar om att Harry svarade på hennes tweet nu, man kan väl säga att nästan alla tjejer i skolan vet vid det här laget. Det löjliga är att de behandlar henne som en prinsessa för det, precis som de gjorde med mig i början. Tills de insåg att det inte funkade på mig. De tror att om de hamnar på en bra nivå med henne, kommer de få kontakt med killarna också. Inte för att hon har någon kontakt med någon av dom ändå. Jag fryser till, eller har hon? Jag knyter nävarna där de ligger på bänken och blundar. Varför tänker jag ens på det? Jag blir bara irriterad och till slut tror jag massa saker som knappast är sant. Tänk på något annat tänk på något annat! Jag sneglar mot Becca som sitter vid bänken brevid med datorn uppe. Hon biter sig i läppen som hon gör när hon tänker.

”Vad gör du?” säger jag med en suck och lutar huvudet mot handflatan. Hon ser upp och ler stort.
”Jag letar lite resor, men när jag räknar ihop allt blir det för dyrt”
”Resor?” säger jag och höjer på ögonbrynen. Vart ska hon och Niall nu då? Hon var ju nyss i Irland.
”Jag tänkte att vi tjejer kunde åka iväg någonstans på sportlovet eller något!” hon vrider datorn mot mig, på skärmen finns en stor bild av en strand och ett blått hav ”typ Frankrike, Spanien eller Italien”
”Bara vi tjejer?” frågar jag och ser på henne. Hon nickar.
”Ja, jag menar, vi har inte riktigt gjort något tillsammans sen klassresan, och det var ju så kul!”
Jag får ont i magen när hon pratar om det. Ja det var kul, men inget annat kommer kunna slå den resan. Hon babblar vidare.
”Vi skulle kunna bada, sola och festa, bara vi tjejer! Fatta vad härligt”
Jag biter mig i läppen. Det låter härligt. Jag har inte varit utomlands på något soligt ställe på hundra år känns det som. Det är inte Hawaii, men det är ändå något.
”Visst, det låter kul, men kommer vi ha råd?”
”Det är det jag försöker räkna ut, jag ska jobba på jullovet” hon drar tillbaka datorn och börjar skriva massa saker ”men jag är ändå osäker, vi måste hitta något billigt i sånna fall”
”Det löser sig” säger jag och ler ”vi kollar mer på det sen”. Rebecca nickar innan jag går tillbaka till att se på Elina. Nu har jag något roligare att tänka på än dig. En resa.

De sista dagarna av skolan går snabbt förbi, konstigt nog. Tjejerna och jag har redan börjat planera resan in i minsta detalj. Vi ska till Spanien är det bestämt. Dock i Januari istället för på sportlovet. Mina föräldrar gillar inte den tanken riktigt, men jag älskar den. Mer lov typ! Och eftersom att det är vinter här när vi åker kommer det vara mer som svensk sommar där. Men det är helt lugnt för mig, svensk sommar är perfekt. Då svettas man inte så man dör i alla fall.  Vi har bestämt så att jag och Saga ska hitta flygbiljetterna, och hotelljakten gav jag över till Josefin och Rebecca. Men jag varnade om att jag kommer döda dom om det hotellet är något som det i London. Jag har också skaffat mig ett jobb under lovet, precis som Rebecca. Nu kommer jag jobba i en klädaffär i tio dagar. Dessutom har jag sparat alla pengar jag har fått sen jag var i England senast. Jag har inte behövt dom till något, jag har inte ens känt för att shoppa. Jag tror att jag kommer kunna skrapa ihop lite pengar från alla studiebidrag, julklappar och lönen jag får nu. Den här resan har fått mig på riktigt bra humör. Något att längta efter.

Dagen innan Julafton sitter jag och ser på bilder av Spanien på datorn, jag har aldrig varit där förut. Ska bli kul att se något nytt ställe, min familj brukar alltid åka till samma ställe i Italien då min farbror har ett hus där. Såklart är det härligt att man faktiskt har ett ställe, och att det blir billigare när man väl åker. Men samma ställe år ut och år in… inte så kul precis. Dessutom brukar min pappa planera in så vi är där samtidigt som min farbrors familj, och då måste jag umgås med mina kusiner. Två små skitungar på nio och elva år. Inte för att jag har något emot nio och elva åringar, men de två. Ibland undrar jag verkligen vad som är fel på dom. De verkar alltid ha dubbelt så mycket energi än vad jag har, och ska alltid vara med mig. De är bortskämda som fan och skriker hela tiden. Ibland vill jag bara ta en rulle silvertejp och tejpa för munnarna på dem. Jag hoppar till i min stol av att min mobil vibrerar, jag får en klump i magen när jag ser vem som ringer.
”Hello?” säger jag och försöker låta helt normal. Som att jag inte blev helt nervös av att han ringer.
”Hey” säger Harry från andra sidan luren ”I just, uhm” han låter lite obekväm, not that I blame him. Det är lite konstigt för mig som för honom, varje gång vi pratar i telefon. Jag förstår inte varför vi inte bara kan sluta egentligen, vi båda lider av det. Han fortsätter.
”I just wanted to wish you merry christmas… you celebrating it the 23:rd and all…”
Jag ler lite för mig själv och biter mig i läppen. Oh Harry, you got it all wrong.
”Thanks… but Harry” säger jag och ser mot hans bild på minnestavlan, som jag inte tagit bort än. Om jag nu någonsin kommer det.
”Mhhm?” säger han och verkar inte alls ha insett att han har tagit fel på dag. Han tror verkligen att vi firar Julafton den 23:e December!?
”We don’t though”
”You don’t what?”
”Celebrate the 23:rd… it’s the 24:th”
Det blir tyst, som att han tänker, eller försöker tänka ut vad han ska säga.
”Oh…” kommer efter ett tag ”shit, sorry I thought you said two days before us”
”Careful now, you shouldn’t swear this time of year” säger jag skämtsamt och går bort till sängen och sätter mig ”and no, I said one day before you” han skrattar i andra änden.
”Sorry… well” det blir tyst en stund ”Merry Christmas anyway”
”Merry Christmas…”
Jag vill fråga honom om Elina, men jag vågar inte, och tillslut säger vi båda hejdå och lägger på.

När jag vaknar nästa morgon är det inte för att jag är utvilad och vaknar av mig själv. Utan jag vaknar till en skrikandes Emilia som nyss fått sin ”frukost-present” nere i köket. Jag stönar till och drar täcket över huvudet, jag vill inte gå upp riktigt än. Snälla säg att hon är tyst så jag kan somna om ett litet tag till i alla fall. Men såklart händer inte det, några sekunder senare är Emilia uppe i mitt rum, jag hör hur hon studsar upp bredvid min säng.
”Vakna vakna! Vet du vad jag fick!?” hon ruskar om mig och slutar inte studsa ”men kolla dåååå!”
Jag vänder mig och ser på henne. Hon har världens största leende på läpparna och håller upp en förpackning med en sorts barbie i. Med lång klänning och tiara.. alltså.
”Åh va fin” säger jag och hjäspar ”en prinsessa?”
Hon nickar ivrigt.
”Och kolla här vad den kan göra” hon petar in sitt lilla finger genom ett hål i plasten och trycker henne på magen. En melodi börjar spelas och barbien börjar prata. Jag orkar inte ens lyssna på vad den säger utan nickar bara och ger tummen upp. Jag antar att det är försent för mig att somna om nu så jag sätter mig mig sömnigt upp i sängen. Emilia sätter sig också, men inte på min säng, utan på golvet och börjar packa upp sin docka. Har fått sms från alla tjejerna där de önskar mig god jul, så jag skickar samma sak tillbaka. Jag skickar dessutom ett sms till Louis och säger grattis då det är hans födelsedag idag! Hela tjugo år också. När jag skickat smset klär jag på mig myskläder innan jag tar med mig Emilia ner till nedervåningen.
”God jul” säger pappa när vi kommer in i köket. På köksön står en brakfrukost med mackor, pannkakor, miljontalks pålägg och saker. Jag ler stort och går fram och ger honom en kram.
”God jul pappa”
Jag sätter mig på direkten och börjar lägga upp saker på en tallrik, så hungrig är jag. En stund senare kommer mamma in i köket och ger mig en puss på huvudet. Julafton börjar riktigt härligt faktiskt, även om jag ville sova vidare. Mamma ställer sig med sin kopp kaffe på andra sidan köksön och ler mot mig.
”Tror du tomten har kommit med något du önskat dig då?”
Jag rycker på axlarna och fortsätter äta.
”Jag har ju inte önskat mig något precis”
”Men joo, du har bara glömt det”
Jag försöker tänka tillbaka på vad jag kan har önskat mig, nej jag minns faktiskt inte.
”Äh jag minns inte” säger jag och tar en klunk juice.
”Ska vi ge henne frukost-presenten?” säger mamma och ser mot pappa, han nickar och ler. Men ingen av dem hämtar något.
”Jo” börjar mamma och ler ”vi vet hur mycket du kämpar med att kunna åka till Spanien, och vi tänkte att vi kunde hjälpa dig en bit på traven”
”Vi betalar för hotell och flyg” säger pappa och blinkar mot mig. Jag spärrar upp ögonen.
”Skojar ni!?”
De bara skrattar och jag springer över och kramar dem båda. ”Tack tack tack tack!”
Jag var faktiskt väldigt orolig över det här med ekonomin. Jag skulle säkert ha behövt dra in flera måltider och aktiviteter bara för att kunna åka.
”Du har jobbat hårt gumman, du förtjänar det, men då får du lova att det inte blir att ta ledigt från skolan något mer i år...”
"Jag lovar!"
Något inom mig känner att de inte bara menar jobbet. Utan allt som hänt på senaste tiden också. Men jag ler mot mina föräldrar och vill bara krama om dem hundra gånger till. Resan kommer bli av för mig. Jag ska till Spanien. Nu känns det verkligt.

---

Sämsta kapitlet NÅGONSIN, hatar det. Men jag hatar också när det inte händer något, jag klarar inte av mellankapitel. Ska försöka ta mig igenom detta nu så fort som möjligt och hoppas att ni tycker om det ändå.