”You want me to make you breakfast?” frågar han och sträcker på sig. Jag nickar sömnigt.
”Yeah, sure” säger jag och ler ”thanks”
Han försvinner ner till nedervåningen samtidigt som jag går och duschar. Det blir en snabb lite småkall dusch då jag vet att jag bara kommer komma försent om jag ställer mig och njuter. Jag har inte tid för det! När jag duschat fönar jag snabbt håret och sätter på mig kläder. Sminka mig orkar jag inte. Om jag ser hemsk ut sen kan jag göra det i skolan. Jag skyndar mig ner för trappan och in till köket där både mamma och pappa står fullt påklädda, redo för jobb. Harry står vid spisen och gör äggröra antar jag.
”God morgon” säger jag glatt när jag kommer in, och de båda ser upp från sina kaffekoppar och tidningar.
”God morgon” svarar båda ”sovit gott?”
Jag nickar och ställer mig bredvid Harry som varken har tröja eller byxor på sig… bara ett par svarta kalsonger. Harry har aldrig tyckt att nakenhet är något pinsamt, men för mig är det väl lite awkward när han står halvnaken precis inför mina föräldrar.
”You didn’t have time to get dressed?” säger jag och lyfter på ögonbrynen. Han skrattar.

”Sorry, I didn’t even think about it”
Han ger mig ett litet leende innan han nickar mot köksbänken.

”I wasn’t sure if you wanted cereal or sandwiches… so I made both”
”Wow” säger jag och går dit och sätter mig ”I’m never gonna be able to eat all of this… and scrambled eggs”

”Don’t worry, I’ll eat the leftovers” säger han med ett flin och pillar i den smattrande stekpannan.
Jag börjar äta av den ena mackan innan jag ser på mina föräldrar igen.
”När börjar ni?”
Pappa ser ner på klockan.
”Jag börjar åtta, så jag måste åka nu”
Han viker ihop sin tidning och tar en sista sipp av sitt kaffe innan han reser sig upp och ger min mamma en snabb kyss. De är för söta. Hon ler gulligt upp mot honom och han nickar mot koppen.
”Är det okej om jag lämnar den?” 

”Ja då” säger mamma ”jag kan ta undan den, hejdå”
”Hejdå!” säger pappa och fixar till sin slips på vägen över till mig. Sedan ger han mig en puss på huvudet. ”Vi ses ikväll va?”
”Ja det tror jag, om vi inte hittar på något” säger jag leendes.
”Bye Harry” säger pappa och vinkar, Harry vinkar tillbaka.
”Bye!”
Sedan försvinner han ut från köket. Mamma sitter kvar och dricker sitt kaffe och Harry verkar precis bli klar med äggen. Han stänger av plattan innan han lyfter up hela stekpannan och tar den över till mig.
”How much do you want?”
”Not too much” säger jag och puttar fram tallriken en aning mot honom. Han häller på, och jag nickar när han ger mig en frågande blick om det räcker.
”I think I’m gonna go get dressed” säger han när han ställt tillbaka stekpannan och ser på mig, sedan på mamma.
”Okay” säger jag och tar en till tugga av mackan. Han börjar gå, men mamma stannar honom.
”Oh Harry!” säger hon frågande, och han ser bak ”could you please wake up Emilia for me?”
”Sure, no problem” säger han leendes innan han försvinner upp på övervåningen.
Nu är det bara jag och mamma kvar. Även om jag känner att jag har så många ouppklarade saker att prata med henne om, och så många frågor, får jag inte fram något i över huvud taget. Jag bara sitter där tyst och äter. Tills mamma börjar prata…
”Du vet… jag har aldrig tyckt illa om Harry”
”Inte..?” säger jag och ger henne en blick ”det verkade som det ett tag”
”Jag vet att jag betedde mig lite…” hon suckar och verkar inte veta hur hon ska få fram något ”jag borde ha insett redan från början att de reglerna jag hade skulle försvunnit för länge sedan. Du är vuxen nu, och du kan fatta dina egna beslut.”
Jag nickar och ler en aning. Det känns konstigt att höra min mamma säga allt det här.
”Reglerna jag hade verkade jättebra när du var tillsammans med Thomas, jag trodde det skulle ge mig lite kontroll och ha kvar dig en stund till. Det är läskigt när ens barn växer upp vet du...”
Jag nickar och fortsätter lyssna.
”När du kom och berättade om Harry blev jag rädd. Han var en helt okänd människa från ett annat land. Jag visste ingenting om honom eller vad han ville. Jag förstod inte hela bandgrejen heller om jag ska vara ärlig. Men jag vill att du ska veta att jag inte ogillar honom. Jag ogillar att du ska flytta… men jag antar att det är något jag måste acceptera. Det är ditt liv och jag kan se att han betyder väldigt mycket för dig. Du ska kunna fatta egna beslut.”
Jag ler och ser på min mamma. Hon förstår nog inte hur mycket allt det hon nyss sa betyder för mig.
”Jag ser mig och pappa i er två.” säger hon varmt ”Harry är en riktigt fin kille. Och jag kan se att han verkligen vill vara med dig.”
Jag ska precis öppna munnen för att svara då jag hör små fotsteg i trappan, och några sekunder senare tassar Emilia trött in i köket.
”Hej gumman” säger mamma lågt och tar upp Emilia i famnen när hon kommer. ”Har du sovit gott?”
Hon nickar i mammas famn innan hon lutar sitt huvud mot henne. Det ser nästan ut som att hon ska somna om.
”Väckte Harry dig?” frågar jag och ler mot henne. Hon nickar igen innan en stor hjäspning slipper ut ur hennes mun. Då måste han ha väckt henne först antar jag.
”Vill du ha frukost?” frågar mamma sen, lika mjukt som förut. Emilia nickar ännu en gång. ”Vad vill du ha då?”
Hon rycker på axlarna för att visa att hon inte vet.
”Vill du ha en smörgås?”
”Mm” säger hon trött och gossar in sig i henne.
”Ska du gå och se på tv då så kommer jag med frukosten sen?”
När hon hoppat av mamma för att gå och se på tv reser hon sig upp för att göra frukosten. Jag lämnar min halvfulla tallrik och reser sig upp.
”Ta inte bort det här, Harry ska äta resten” säger jag och skrattar en aning. 
”Okej!”
Jag springer upp till övervåningen och fortsätter in till Harrys gästrum. Där står han fullt påklädd med mobilen mot örat.
”No, I don’t know when I’ll be back…” säger han snabbt. Han låter inte irriterad, men inte heller glad. Mer… besvärad. ”cause we’re recording!” säger han lite högre. Jag går långsamt och sätter mig på han säng, och han himlar med ögonen mot mig.
”I don’t know how many songs, Caroline! We’ll just have to see??”
Han tar några steg i rummet. Caroline… Jag hade nästan glömt bort henne... och William.
”Jesus what do you want me to do!? Stop working?”
Han skrattar till några sekunder senare och skakar på huvudet. Jag undrar vad hon säger…
”I’m trying the best I can, trust me. I’ll visit him soon, okey?”
Konversationen verkar lugna ner sig och han sätter sig bredvid mig på sängen.
”I promise... yeah… yeah… okey I’ll see you. Yes,..” han suckar en aning ”I have to go... Okey… Bye”
Han lägger på och tar ett djupt andetag.
”Fuckin’ hell”
”What did she say?” frågar jag och hoppar närmare. Han skakar på huvudet och ler en aning.
”She want’s me to ’be there’ for William all the time” säger han och biter sig i läppen ”what she doesn’t understand is that I want that too. Of course I want that. He’s my son and I love him. But I love my work too.”
Han reser sig upp och går några steg.
”I just don’t know what to do”
”First of all, you need to get those tests sorted out” säger jag och följer honom med blicken när han sakta går fram och tillbaka. ”You need to know if your the real father.”
”I know, I know” säger han och ser på mig ”I’m gonna fix that when I get back to London...”
Jag nickar lätt. Jag ser i hans ögon att han är nervös över det. Jag menar han älskar den där lilla pojken. Att vara osäker på om han är hans eller inte måste vara hjärtekrossande.
”Anyway…” säger han och tar ett djupt andetag ”want me to walk you to school?”
”No, it’s fine I can walk by myself. I left you breakfast down there.”
Han nickar.
”Okey… are you going now?”
Jag tar upp mobilen och kollar på klockan.
”Yeah, I’m in a bit of a hurry actually!”
Jag reser mig upp och ger honom en snabb kyss.
”I’ll call you later”
Han nickar och jag börjar skynda ut ur rummet.
”When do you get off?” hör jag honom ropa efter mig, och jag tänker efter.

”Uhm, three”
”Okay! Later!”
”Bye” ropar jag tillbaka och skyndar in i mitt rum för att hämta väskan innan jag springer ner för trappan och sätter på mig skorna. Jag ska vara hemma hos Saga om några minuter bara. När jag är klar ropar jag hej då till mamma och Emilia, sedan rusar jag ut genom dörren.

”Några planer för ikväll?” frågar Rebecca senare den dagen och petar lätt på min arm. Jag tittar upp från historiaboken för att se på henne.
”Inte vad jag vet, vadå då?”
”Niall tror att de förmoligen kommer bli klara antingen idag eller imorgon… så vi tänkte ordna en liten fest eller något” säger hon och ler. Det vrider sig i magen på mig. Klara antingen idag eller imorgon? Det betyder ju att de kan åka idag!? Jag känner hur paniken växer. Jag är inte redo att säga hej då än.
”Redan?” är allt jag får ut, och ser ledsamt på henne. Hon rycker sorgset på axlarna.
”Det var det han sa…”
Jag vrider mig en aning i bänken och sväljer. Om han åker idag kommer jag inte träffa honom på… minst 21 dagar. Vi har varit med om värre, väldigt mycket värre. Sist vi var ifrån varandra tog det tre månader. Tre hela månader och även om jag vet att 21 dagar knappt är någonting, är jag rädd över att släppa taget om honom. Jag vill inte att något ska komma emellan oss, eller att något ska hända. Becca verkar känna av min rädsla.
”Oroa dig inte” säger hon leendes och tar tag i min hand över bänken ”du kommer träffa honom snart igen.”
Jag nickar och försöker se det i mitt huvud. Hur jag åker hela vägen till USA för att träffa honom. Det påminner mig om att jag inte alls vet när Becca ska åka dit.
”När åker du till USA föresten?”
”Ehh”
Hon lutar sig ner över bänken och tar upp sin lilla kalender ur väskan. Hon har alltid varit mer organiserad än jag. Min fina vän. Hon bläddrar en aning i den.
”Jag åker dit… den femtonde, till Los Angeles konserten. Sen åker jag antingen hem den den tjugonionde… efter Tampa konserten”
”Typ två veckor alltså?”
”Aa, du då? När åker du?”
”Vet inte riktigt än. Funderar på att åka den femte eller sjätte… fast det kanske är bättre om jag åker den åttonde”
”Så tidigt? Var är de då?”
”Från den femte till sjätte är de i Mexico… sen åker de till San Diego till den åttonde”
”Men när åker du hem då? Jag vill ju hinna träffa dig?” säger hon oroligt. Jag skrattar till.
”Ehh… jag ska stanna tills allt är slut den första”
Hon spärrar upp ögonen.
”Va!? Så länge!?”
Jag rycker på axlarna och ler.
”Jag har inget bättre för mig ändå”
”Är du inte rädd för att det kommer bli stressigt? Eller att du kommer tröttna på att hänga efter Harry hela tiden?” hon skrattar när hon säger det sista och jag flinar.
”Äsch, att åka omkring i USA låter ju jättekul. Och jag måste ju träna på att vara omkring Harry hela tiden ändå inför flytten”
”Vill du inte hinna umgås med familjen innan du flyttar då? Att åka dagen efter skolavslutningen kanske är lite väl tidigt?”
”Faktiskt…” säger jag och ler ”så ska jag och familjen… plus Harry åka till Grekland i sommar”
”Vaa!” ubrister hon igen, nästan lite för högt då läraren ger oss en arg blick. Hon ber om ursäkt innan hon fortsätter. ”Och när hade du tänkt berätta detta?”
Jag skrattar.
”Det blev inte bestämt förns igår, och gissa vem som föreslog det? Mamma!”
Becca gör en konstig min.
”Va?”
Jag nickar.
”Helt galet, och imorse hade vi värsta snacket om hur jag kan fatta mina egna beslut nu när jag är vuxen och hur hon bara var rädd förut och att det var därför hon var så jobbig.”
”På riktigt?” säger hon och har svårt för att inte skratta ”sa hon så?”
Jag försöker att inte skratta lite mycket som henne, och rycker på axlarna.
”Skumt eller hur?”
”Tell me about it…”

Efter lektionen går vi alla ut i korridoren för att vänta på nästa. Vi går pratandes igenom korridoren och sätter oss till slut vid klassrummet vi ska ha för att vänta.
”Slutet av juni är nog bäst för mig i alla fall…” säger Jossan ”om jag nu åker”
”Såklart du ska!” säger Becca och ler ”kan ni inte försöka åka den femtonde? Som jag?”
”Jag jobbar under nästan hela juni så jag vet inte ens om jag kan” säger Saga sen.
Jag suckar.
”Kom efter den sjuttonde då?” säger Becca sen och läser i sin kalender ”de är lediga till den tjugotredje efter det”
”Jag ska se om det funkar” säger Jossan sen och ler. Saga nickar instämmande.
”Se om vad funkar..?” hör jag sedan en röst säga och jag ser upp. Elina, med svansen Patricia hängade efter sig som vanligt.
”Skit i det du” säger Saga irriterat, samtidigt som Josefin ser ledsen ut.
”Du planerar väl inte att åka till USA…?” säger hon med stora ögon på Josefin och försöker se lite förvånad ut. Men jag kan se det där äckliga smilet under det hela.
”Vadå då?” säger jag och blänger på henne.
”Jo jag tänkte bara på hela... Zayn situationen. Och nu när jag kanske ska följa med kanske det inte blir så kul för dig tänkte jag bara”
Hon ser elakt ner på Josefin som är nära på att bryta ihop. Både jag och Saga ställer oss up.
”Hah!” skrattar jag ut ”du måste skämta?”
”Tror du ärligt talat att du kommer få följa med!”
Saga låter som att hon nästan kommer hoppa på henne. Och Becca rycker henne i ärmen på tröjan där hon sitter för att få henne att sätta sig med. Elina rycker okänsligt på axlarna och ler.
”Vi har pratat om det”
”Vadå på fyllan eller? Lycka till” säger Becca och ser henne i ögonen. ”Kan du gå nu?”
”Vi får väl se” säger hon med ett elakt leende innan hon äntligen vänder på klacken och går sin väg. Patricia stannar kvar någon sekund till och ler nervöst mot oss. Sedan vinkar hon snabbt och springer efter. Jag förstår verkligen inte varför hon måste hänga efter Elina sådär. Such a shame.

Vi pratar inte mer om det sedan. Josefin ser ledsen ut hela tiden och ingen av oss vet riktigt vad vi ska säga. Allt jag vill göra är att ge Zayn en fet smäll och fråga vad han håller på med. Om han verkligen gillar Elina. Jag vill krama om Josefin och säga att allt löser sig. Men jag tror inte att något jag säger kan få henne att känna sig bättre just nu. Hon behöver prata med honom. När sista lektionen går vi allihopa tillsammans till skåpen och diskuterar om vi ska orka ta oss in till studion idag eller inte.
”Jag åker hem i alla fall” säger Jossan trött och smäller igen skåpet. Vi alla nickar försiktigt och ser sen på varandra.
”Ni då?” frågar jag.
”Jag ska dit” säger Becca med ett leende ”jag och Niall ska planera för ikväll.”
”Jag med”
Saga stänger sitt skåp också och kastar väskan över axeln.
”Men då kan jag också följa med” säger jag och rycker på axlarna.
”Eh, jag tror inte att jag kommer på det heller föresten” säger Jossan, och vi ser på henne.
”Inte?” frågar Saga förvånat. Vi behöver inte ens fråga om Saga ska med. Saga säger aldrig nej till fest.
”Jag har plugg att göra och... Sånt”
Jag nickar förstående. Hon känner inte för det. Och jag förstår henne. Herregud jag hade inte så jävla kul i Spanien jag heller när Harry och jag inte var tillsammans. Det var bara jobbigt.
”Det är bara att ringa om du ångrar dig” säger jag med ett vänligt leende, och hon nickar. När vi alla tagit våra saker ur skåpen går vi sakta ner för korridoren och trapporna. Vi är så upptagna med att prata om ikväll att vi knappt märker alla människorna som är uppradade vid fönstrena. Vi märker det halvvägs ner i trapphuset, och vi skyndar ner för trappan ut till skolgården för att se vad som pågår. Till vår förvåning ser vi killarna där. Eller, Louis, Niall och Harry i alla fall. Louis och Niall står på skolgårdens fotbollsplan av asfalt och spelar fotboll. Alla tjejer står uppradade och ser på, med både Paul och en annan vakt där som ser till att ingen hoppar på dem. De skrattar och skämtar samtidigt som tjejerna ser på, och Becca skrattar.
”What are they doing here?”
Hon börjar rusa fram till dem. Men jag stannar kvar och låter ögonen falla på Harry. Han står i ett av målen, en bit bort med mobilen upp i fejset… som vanligt. Jag kan inte göra annat än att le. Han är så snygg, där han så avslappnat står lutad mot ena pelaren i sina svarta jeans och jacka, lila-aktiga skjorta och solglasögon. Jag ryser nästan. Jag börjar gå mot honom, men han märker inte ens när jag börjar närma mig. Så inne är han i mobilen. Jag tänker tillbaka på första gången vi träffades och det första han sa till mig.
”Texting now are we?” ropar jag flinandes, och han ser upp. Det tar någon sekund för honom att fatta, sedan ler han stort.
”Yeah, so?”
Jag skrattar åt hans svar, som egentligen är mitt svar då. När jag når honom lägger jag armarna om honom och får en snabb kyss.
”What are you doing here?” frågar jag glatt.
”Just picking up my girlfriend from school” säger han gulligt och rycker på axlarna ”so if you don’t mind, could you please leave? Cause she’s gonna be out like any minute…”
Jag himlar med ögonen och knuffar till honom.
”Very funny”
”It was funny right?” säger Harry med ett skratt. Jag skakar på huvudet. Nej. Världens tråkigaste, mest använda skämt om ni frågar mig. Jag sneglar på vakten som står någon meter bort. Till och med han skakar leendes på huvudet.
”See, he didn’t think it was funny either!”
Harry ser på honom och skrattar samtidigt som han håller om min midja.
”What are you talking about he’s trying so hard not to laugh!”
Vakten fortsätter skaka på huvudet, men börjar skaka en aning på kroppen också bara för att han håller sig från att skratta.
”Just because we’re talking about it now!”
”Noo, it was funny, right Roberto?”
Roberto skakar på huvudet och skrattar gulligt.
”No, no”
”Lier” utbrister Harry innan han tar min hand. ”I know you think it was funny”
Sedan nickar han bort mot de andra. Vi börjar gå mot dem hand i hand. När vi kommer fram halvligger Niall på marken och försöker…? Putta fotbollen med näsan. Samtidigt står Louis och sjunger på låten från Lady och Lufsen. Jag vet inte vad de håller på med här, men inte är det normalt. Han reser sig garvades upp och skakar på huvudet.
”No, I can’t!”
”Niall! You have to go all in!”
Niall dyker ner igen och försöker putta bollen framåt med näsan.
”Why is Niall acting like a dog?” frågar jag och ger dem en blick. De andra bara skrattar.
”We were talking about swedish meatballs, then one thing lead to another” säger han skrattandes och fortsätter. Jag himlar med ögonen och skrattar till. Jag har de mest störda kompisarna. Jag orkar i alla fall inte fråga mer om det, utan lutar mig istället mot Harry, som kramar om mig från sidan.

”So who’s going with us!?” ropar Niall ut, och Rebecca räcker genast upp handen.
”I am!”
Hon hoppar in i bilen som Niall står brevid, och han ser ut på oss andra. Louis nickar och hoppar in i framsätet.

”We are” säger Harry, och drar med mig in i bilen. Jag ler mot Paul som står vid dörren och håller upp den. Saga hoppar in direkt efter oss. Efter det är det bara Jossan kvar, och jag hör hur hon står och pratar med Niall där utanför om det.
”Okey…” hör jag honom till slut säga ”seeya!”
”Bye!” ropar vi alla till henne, och hon vinkar innan hon börjar gå. Niall hoppar in och stänger igen dörren innan han gör en tråkig min.
”Now you’re all the way over there...” säger han till Becca. Och jag ser hur han försöker acceptera att han ska sitta på andra sidan bilen ifrån henne hela vägen. Sedan ger han upp. ”I’m comin’ over!”
Vi hinner inte reagera innan han klättrar på alla fyra över oss alla. Och jag skriker av smärta när han trycker ner ena sitt knä på mitt lår.
”Sorry!” säger han högt.
”Niall!” skrattar Harry och slår till honom på rumpan. När han äntligen är över oss alla slår han sig belåtet ner brevid Becca.
"Sorry, sorry!"
Under tiden har Paul kommit in och satt sig i framsätet.
”You ready?” frågar han sen och sätter på sig bilbältet. Alla säger ja, och vi kör iväg. Det blir otroligt varmt i bilen under resan, och jag sitter nästan i Harrys knä.
”Some of us really should have taken the other car” säger Saga och skrattar. No kidding, det är otroligt trångt här inne. Alla håller med, men vi skrattar bara åt det och pratar om vad vi ska göra ikväll hela vägen till studion.

Det är inte lika många fans vid studion som det var under helgen när vi kommer. Jag tackar gud för att de flesta är i skolan och att vi kan gå ut säkert den här gången. Killarna kan till och med stå och halvprata och vinka till de som är där. Sedan går alla in, och det blir samma sak som vi gjort förut typ. Vi får höra det de gjort på låtarna och chilla i det stora rummet, förutom att vi får spela in vår del i Kiss You som de bad om denna gången också! Det är riktigt tråkigt att Jossan inte följde med denna gången då det skulle vara kul om alla av oss var med. Som ett minne liksom. Det var faktiskt riktigt kul att spela in, inte alls lika läskigt som jag trodde det skulle vara. Vi fick hjälp av Carl och Savan hela tiden också vilket gjorde det hela lättare. Så nu kan man höra oss skrika i en av deras låtar. Yey! Haha.
Jag ringer också mamma och berättar att jag förmodligen kommer sova på hotellet med de andra ikväll. Det krävs lite övertalning denna gången men till slut ger hon med sig. Vi får nämligen det klart för oss att killarna åker hem imorgon kväll när vi är i studion, och när jag berättar det för mamma ångrar hon sig på direkten. Jag försöker att inte tänka så mycket på att Harry åker imorgon, det gör mig bara ledsen och jag vill vara glad de sista timmarna jag med honom. Jag försöker fylla mina tankar med turnén och flytten så mycket jag kan. Då mår jag bättre.
När killarna jobbat klart bestämmer alla sig för att åka hem och fräscha upp sig i alla fall innan vi alla möts på en resturang senare ikväll. Det var så otroligt varmt idag och jag tror att alla behöver en dusch eller i alla fall ett klädbyte innan vi drar ut. Jag, Harry och Saga tar samma bil då vi alla ska till samma ställe ungefär.

Väl hemma tar vi snabbt var sin kropps-dusch och byter om. Vi bestämmer oss för att göra en kul grej där jag väljer hans kläder, och han väljer mina. Självklart blev det sexiga underkläder för mig till en outfit som… faktiskt var riktigt snygg. Ett par shorts med rymd-aktigt tryck på och en svart blus med uppkavlade armar. Jag minns inte alls när jag köpte shortsen, men jag tror att det var min mamma som köpte blusen åt mig. Harry överraskar mig alltid.
”I just thought these were really cool” säger han med ett flin och pekar på shortsen innan han drar sin tröja över huvudet. Jag tänkte inte alls på vad jag valde åt honom utan tog det som låg högst upp nästan. En svart tröja med knappar över bröstet och ett par svarta byxor. All black. Men han klagar inte i alla fall.
”They are” säger jag glatt ”I don’t remember getting them though”. Jag tar sen upp trosorna han valt och flinar lite. Svarta med spets och silke… Det han inte vet är att jag fick dem av Saga efter klassresan i London. Jag hann ju inte köpa något själv efter chocken av att se Caroline och honom tillsammans på Victoria’s Secret, och Saga var snäll nog att ge mig ett par av hennes för att muntra upp mig. Jag börjar trä på dem fortfarande med handduken på mig, och jag hör Harry skratta lågt bakom mig.
”You need to hide?”
”Shut up” säger jag generat.
”You know… I’ve seen it all before…” säger han lågt med sin mörka röst. 
Jag känner hur jag blir rödare och rödare samtidigt som jag drar upp dem.
”Been inside it before…”
Jag spärrar upp ögonen och drar snabbt upp dem helt. Vad säger han! Jag vänder mig om och möter Harry som drar mig till sig med ett flin. Jag ser fortfarande helt chockad ut men han fortsätter trycka sig emot mig med ett leende.
”Am I making you blush?” frågar han retsamt, och jag biter mig i läppen och skakar på huvudet. Ja såklart han gör, men aldrig i livet att jag erkänner det. Han ler stort.
”You don’t have to be embarrassed around me, you know”
Han släpper taget om mig och backar.
”I’m not” säger jag och försöker låta tuffare än jag är. Sedan vänder jag mig om igen och tar upp BH:n som ligger på sängen. Men jag kan ändå inte låta bli att stanna åt det hållet. Jag låter handduken falla till marken, och jag känner Harrys ögon i min nacke. Jag fifflar med BH:n samtidigt som jag hör honom röra sig.
”Want me to take your towel?”
Jag ler en aning. Bra, han ska inte retas längre. Jag nickar.

”Yeah, thanks”
Jag hör hur den försvinner från golvet under mig, och jag fortsätter sätta på mig BH:n. Jag ska precis sätta på mig en bandet då jag får en konstig känsla i magen. En halv sekund senare känner jag hur jag får en snabb snärt på rumpan. Jag skriker till både av chock och smärta, och jag hör Harry asgarva bakom mig. Jag vänder mig ilsket och ser hur han står med dem omvirade handduken i ena handen. Den andra är på hans mage för att han skrattar så mycket.
”Sorry! Sorry!” ropar han andfått mellan skratten ”I had to! I’m sorry!”
Jag skriker på honom och knuffar honom hårt.
”That fucking hurt you ass!”
"Really? I thought it hurt YOUR ass!" 
Han skrattar ännu högre och jag vill bara ge honom en fet smäll för att han är så tråkig. Jag ser arg ut och slår honom om och om igen. 
"Jerk!" 
”That’s what you get for being embarrassed around me!” skrattar han ut och aktar sig för mina slag. ”Take it easy!”
”I am not!”
”Okey, okey! I’m sorry! I’m sorry!”
Han knappt andas längre och försvinner in i badrummet med handduken denna gången faktiskt. Jag rusar fram till spegeln och kollar på min rumpa. Ett stort, rött märke syns på den.
”Harry!” tjuter jag grinigt ”that’s huge!”
Han kommer ut ur badrummet igen och skrattar ännu högre när han får se resultatet.
”Oh my god! I’m so sorry babe!”
"That really hurt!"
Jag sätter mig ilsket på sängen och sätter på mig shortsen snabbt. Så otroligt elakt! Han lugnar sakta men säkert ner sig, och tar sedan upp mobilen.
”What are you doing?” säger jag lika ilsket som förut och ser på honom och hur han håller upp mobilen. ”Are you taking a photo!?”
Jag håller snabbt upp händerna för ansiktet.
”Yup, and too late”
”Don’t do that!” säger jag ledset och putar med läppen ”I’m not even dressed”
”Don’t worry I’m not gonna post it anywhere” säger han och härmar mig samtidigt som han hasar sig ner mot mig ”I’m sorry for hurting you, okay?”
Han pussar mig flera gånger på näsan, men jag håller minen.
”Yeah you should be!”

Han ställer sig skrattandes upp samtidigt som mig. Jag knäpper snabbt shortsen och tar upp blusen innan jag trär på mig den.
”Sorrrrry, I’ll make it up to you” säger han och gör valp-ögon. Jag suckar och himlar på ögonen. ”Does it really hurt that bad? Want me to kiss it better?”
Han dyker ner bakom mig, och jag hoppar skrattandes undan innan han hinner pussa mig på rumpan.
”Ew no! Get away from me!”
Han reser sig leendes upp och vi lugnar ner oss en aning. Han ser mig upp och ner, sedan ler han.
”You look good”
”I do?” frågar jag och ser ner på outfiten. Han nickar och jag går fram till spegeln. Han ställer sig bredvid mig samtidigt som jag fixar till det sista, och jag ler.
”It’s funny how we match without even trying”
Harry skrattar och tar upp mobilen igen.
”I have to take a picture of this too”
Denna gången ler jag glatt för fotot. Det är verkligen otroligt hur han kan irritera mig så grovt, sen göra mig glad på direkten. Han vet verkligen vilka knappar han ska trycka på. Allt han gör får mig att älska honom så mycket mer. Okej inte handduks-snärten då… den var inte så härlig. Men det spelar ingen roll. Han är perfekt och jag vill aldrig släppa taget om honom. Efter vi tagit bilden sminkar jag mig snabbt och fixar håret, sedan är det dags att gå. Vi ska möta alla på en resturang innan klubben, och det kan man ju inte komma försent till. 

---

Här kommer nästa kapitel! Tack så jättemycket för alla fina kommentarer på förra kapitlet & inlägget. Det var några som gjorde mig riktigt tårögd faktiskt haha! Hoppas ni gillar det här kapitlet och ska faktiskt börja på nästa nu på direkten :) Update: Fick nyss höra att jag blivit länkad och att det kan vara anledningen till alla de nya besökarna! Tänkte bara säga tack för länkningen och välkomna alla er nya läsare, hoppas ni orkar läsa er igenom allt :)