Det är lördag. Tre dagar efter mitt och Harrys bråk. Jag har knappt gått hemifrån sen Rebecca gick hem i torsdags, och de andra tjejerna har varit upptagna, så nu tyckte hon att det var dags att vi alla träffas i stan, vi fikar, shoppar och bara umgås. Jag glömmer till och med Harry då och då… Cch han verkar ha glömt mig helt. Han har inte ringt än. Det ända han har skrivit sen sist är på twitter att de arbetar i studion…

Till slut hamnar vi på en liten gräsplätt i Kungsträdgården och äter glass, när Josefin plötsligt skiner upp och ser på Rebecca.
”Hur är det mellan dig och Niall föresten?”
Vi har knappt hunnit prata om varken Niall eller Zayn idag, vi har mest snackat om mig och Harry. Tjejerna fortsatte säga hur ledsna det var och att det säkert löser sig. Jag svarade bara som jag gjorde när Rebecca och jag pratade, att det är okej och att jag vill glömma det. Rebecca sneglar på mig, som att hon frågar om tillåtelse att vara glad och berätta. Jag ler mot henne och ger en uppmanande nickning, inga ledsna miner här inte! Dessutom måste de andra få höra de goda nyheterna som jag fick höra på telefon imorse! Hon ler stort och visar sina vita tänder.
”Man kan väl säga att... det är han och jag nu.”
”Är ni tillsammans!?” Saga skriker, som vanligt, och Rebecca skrattar högt.
”När vi vaknade imorse började vi prata och... Tja, han frågade mig vad jag kände...” hon ler generat och ser ner på grässtrået hon har i handen. ”Jag sa att jag verkligen gillar honom och han frågade om jag ville vara med honom "på riktigt".”
”Vad gulligt!” Josefin sitter med händerna för munnen.
”Sen gav han mig det här...” Hon sneglar på mig, och jag ser frågande på henne. Hon har inte berättat inte att han gett henne något. Hon ler och biter sig i läppen innan hon sträcker fram sin arm och visar ett fint flätat armband.
”Han berättade att han gjorde det här armbandet när han var sexton, och att han alltid har på sig det… Han ville ge det till mig.”
Jag tar tag i hennes hand och tittar närmare på armbandet.
”Va! Verkligen? Han är för söt!”
”Eller hur!” skriker hon ut ”Jag började nästan gråta när han gav mig det.”
Plötsligt hör vi Nialls röst, och vi rynkar på ögonbrynen.
”Hellouuuuu, it’s Niall…… Tha pimp, answeeeer!”
Rebecca spärrar upp ögonen innan hon skrattar.
”Ojdå! Juste!” säger Rebecca plötsligt och börjar gräva i väskan, hon tar upp mobilen och viftar med den ”vi spelade in ringsignaler åt varandra på fyllan...” Hon skrattar nervöst och går iväg för att svara. Vi andra skrattar.
”När man talar om trollen.” säger Josefin och ler finurligt.

Senare den kvällen bestämmer vi oss för att gå på bio, det är en väldigt tråkig film om ni frågar mig. Någon konstig om rymden och krig, men såklart ska Saga tycka om konstiga filmer också, och därför blev det att vi valde den. Dock har jag och Rebecca kul genom att viska till varandra ändå.
”Tråkigaste filmen jag sett på länge...” viskar hon lågt och flinar mot mig i mörkret.
”Håller med” svarar jag.
”Niall och jag snackade om Harry igår.. Han sa att Harry inte har varit sig själv sen du stack.”
Varför säger hon det nu? Jag tänker tillbaka på hans ansiktsuttryck under bråket och känner hur en liten klump bildas i magen. Jag kan inte fatta att vi hade vårt första riktiga bråk redan innan vi blev ett riktigt par.
”Han var inte sig själv mot mig heller..." viskar jag tillbaka "eller så var det bara en sida jag aldrig sett av honom fö-”
”SHHHH!” någon bakom oss sätter fingret för munnen och glor ilsket på oss. Jag gör en chockad min och börjar nästan skratta, hjälp. Vi får nog hålla tyst.
”Vi får prata sen” viskar Rebecca innan hon lutar sig tillbaka i sin stol och tittar på filmen igen.
När vi kommer ut från bion snackar Saga och Jossan om filmen som galningar. Jag skrattar för mig själv, aja... De fastnade i alla fall för filmen. Rebecca bara ler mot mig och jag förstår att hon vill prata. Dock verkar det inte som att vi får det, det är ganska sent och vi går av vid olika stationer med tunnelbanan, men innan hon går av säger hon snabbt att hon ringer mig senare. Saga och Jossan verkar inte bry sig eller höra något alls utan fortsätter snacka om hur ”otroligt het” killen i filmen var. Jag himlar med ögonen och ser ut genom fönstret. Jag lutar mig trött mot fönstret och lyssnar på tjejernas tjatter när vi åker. En station senare är det Jossans tur att gå av, och hon kramar oss båda innan hon går av. Bara jag och Saga kvar.
”Hur går det för dig med killar då?” säger jag plötsligt och lutar mig mot fönstret. Hon fnyser och ler mot mig.
”Single as can be, men det behöver inte vara något negativt!”
”Nej verkligen inte” säger jag och skrattar ”det kan vara rätt skönt.”
”Ja eller hur, dessutom är jag den som kommer kunna ragga nästa gång vi åker till London” säger hon och blinkar. Jag skrattar lätt.
”Jag antar att det kommer vara både du och jag som kommer kunna ragga.”
”Nejdå” säger hon och himlar med ögonen ”ni kommer lösa det här, jag lovar.”
Jag ger henne en blick och hon flinar åt mig, sedan ser jag ut genom fönstret.
”Vi får väl se...”

Cirka fem minuter senare vinkar jag av Saga vid hennes hus, hon bor som sagt bara några minuter ifrån mig och det är på vägen till tunnelbanan från mig.
”Vi ses” ropar hon och vinkar en sista gång innan hon öppnar ytterdörren.
”Aa, ses” säger jag och börjar gå. Jag andas in den friska sommarluften och rufsar lätt till mig själv i håret. Jag hör hur Sagas dörr stängs bakom mig. Det har blivit ganska mörkt fast det är sommar, det är ändå rätt sent och det är inte en människa ute. Jag ser mig nervöst omkring. Ja... Jag kan erkänna. Jag är en fegis. Jag tror alltid att det värsta ska hända mig och jag hatar att gå ensam ute när det är mörkt. Jag försöker ruska bort känslan av att någon tittar på mig och går lite fortare. På vägen hem tänker jag på Harry, bara på Harry. Varför har han inte hört av sig? Är jag inte värd att slåss för? Var hans mål bara att få ligga med mig? Jag känner hur tårarna väller upp i ögonen, men försöker ruska av den känslan också. Jag tittar upp i luften, han borde sitta på ett plan på väg mot London nu, om han inte redan är framme, det är en vecka sedan de kom hit. När jag äntligen ser mitt hus går jag långsamt upp för tomten och ska precis gå upp för trappan då jag känner hur någon tar ett hårt tag om min arm och drar mig åt sidan! Jag ser inte vem det är och ska precis skrika då en hand sätts för min mun. Jag försöker desperat dra mig loss och slår personens hand som är för min mun med mina egna, till slut känner jag hur personen vänder på mig och jag möter ett par ögon. Ett par stora grönblå ögon.
Jag andas ut under handen, det är bara Harry. Mitt hjärta slår fort och jag andas häftigt av chocken. Jag blundar av lättnad. Sedan blir jag arg, vem fan tror han att han är, som drar iväg mig sådär. Jag öppnar ögonen igen och ser argt på honom. Han ser upprörd ut.
”Don’t be mad! Okey? I need to talk to you.”
Han tar långsamt bort handen från min mun och släpper min arm. Jag håller försiktigt om den som att visa att det gjorde ont och ser irriterat på honom.
”Sorry if I hurt you.” säger han och ser sorgset på mig. Jag fnyser. Hurt me... yea right, little too late. Det har du redan gjort.
”What are you doing here?” Jag stirrar på honom, och väntar på att han ska förklara sig.
”I told you, I need to tell you something.”
Jag suckar.
”No I mean, what are you doing here, in Sweden? Aren’t you going back to England?”
”Oh” han biter sig i läppen ”We’re not leaving until tomorrow.”
Jag nickar långsamt, och det blir en pinsam tystnad, tillslut tar han ett djupt andetag och håller en hand för sin mun i några sekunder, som att han tänker.
”I’m sorry, okey...” han stoppar händerna i fickorna. Han verkar nervös. ”I don’t know what got into me, I was a total jerk to you.”
Jag fnyser igen och korsar mina armar, för att visa att det har han allt rätt i. Han slickar sig frustrerat om läpparna och ser ledsen ut.
”I'm not usually like that. I know that stuff’s important, and I guess you were right.. after a while, it was just something to do when I got bored or upset.”
Han säger inget på ett tag, utan tittar bara på mig. Plötsligt tar han upp en hand och smeker min kind.
”And I know you’re not like those girls… You’re so much more than those girls Tessa, I really like you and I guess that's why I got mad. Cause I wanted you to want me like that too. And then I got mad at myself for using you like that. I didn't mean to.”
Jag känner hur mitt hårda ansiktsuttryck mjuknar. Håll emot Tessa, håll emot! Jag presser ihop läpparna och försöker se så oberörd ut som möjligt.
”Took you a while to say that…” säger jag lågt och korsar armarna. Han nickar som att han håller med.
”I've wanted to talk to you since it happened... But I’ve been… Sooo angry…” han ser allvarligt på mig ”I can't believe I blew it with the only girl I actually want as my girlfriend.”
Jag ser frågande på honom. Flickvän? Mina armar faller till sidorna och han pekar mot marken.
”Can we sit down?”
Jag nickar lätt på huvudet och sätter mig ned i gräset, vi rättar till oss lite och han hoppar närmare.
”Ehm...” han harklar sig innan han ser på mig ”Those... um girls I’ve been with, they never lead to anything… They just wanna be able to say that they’ve slept with me.” han ser ner i gräset och pillar lite i det ”I’m not used to girls being, you know… All sensetive about it anymore.”
Jag biter mig i kinden. Han försöker i alla fall.
”You’re the first girl in a really long time that actually wants me for me, not only because I’m Harry from One Direction. You tell me when you think I’m wrong, you treat me like a person... And you didn’t want to sleep with me the first time you met me.”
Han ser på mig och jag nickar långsamt, för att visa att jag är med på noterna.
”Anyway… what you said, I’ve really thought about it” han lägger en hand på mitt ben ”I want things to matter with you, and I’m sorry if I made it sound like it didn’t.”
Jag ser honom i ögonen när han pratar.
”I really care about you...”
”I care about you too.” säger jag tyst, nästan som en viskning. Jag stelnar till, helvete jag skulle ju vara sur. Han ler lätt mot mig. Det känns väldigt tyst i några minuter, inte riktigt en pinsam tystnad, mer konstig. Som att vi sagt något stort. Jag vet att ”Jag bryr mig om dig” inte är något ”Jag Älskar Dig”, men det känns nästan som det, i alla fall just nu.
”I want to be with you.” säger han lika tyst som jag gjorde nyss ”Only you… And we can start over…” han stryker min kind lätt ”Go slow this time?”
Vi sitter nära varandra nu, jag väntar bara på att han ska säga det.
”I want you to be my girlfriend…” orden kom ut i en viskning, han ser stilla på mig. Jag tror nästan att båda slutade andas i några sekunder, så tyst är det. Jag ler.
”...Then I will.”
Han ler också. Sedan kysser han mig.

Jag vaknar av ljud nerifrån köket nästa morgon. Jag försöker sträcka på mig men känner att något tungt ligger i vägen. Jag kisar och ser ett ben och en arm sticka ut ur täcket över mig. Just det, Harry. Igår slutade det med att Harry och jag smög upp till mitt rum, någon timme efter att... Tja, vi blev tillsammans antar jag? Det blev för kallt för att vara ute och varken jag eller han ville att han skulle gå. Väl i mitt rum gick han omkring ett bra tag och tittade på mina saker, pillade och höll på. Han blev mest fascinerad av min minnesvägg, som jag gjort på andra sidan rummet från sängen. Där har jag samlat bilder från mitt liv, på mig och mina kompisar, min uppväxt helt enkelt.
”Where’s the pic of me?” skämtade han och pekade mot väggen. Nu har jag lovat honom att en bild på honom ska upp där. Runt fyra på morgonen trängde vi ihop oss i min alldeles för smala säng, och nu ligger vi här, ihopslingrade.
Harry ligger med ansiktet mot mig, nästan nedgrävt i kudden bredvid mig dock. Hans mun är halvt öppen och ögonen är hårt ihoptryckta. Gud så gulligt. Jag vänder mig om så jag ligger vänd mot honom också. Jag fiskar upp min mobil från bordet bredvid sängen och tar en snabb bild på honom, jag försöker hålla mig från att skratta och lägger undan mobilen igen. Efter ett tag tröttnar jag på att bara titta på honom, så jag blåser honom snabbt i ansiktet och han trycker ihop ögonen ännu mer och näsan rycker till av irritation. Jag fnissar lite, men kommer på att min andedräkt förmodligen stinker och bestämmer mig för att byta taktik. Istället tar jag upp min hand mot hans hår och börjar lätt stryka det. När han inte vaknar drar jag lite i det istället och han stönar lite.
”Stop it…” säger han svagt utan att röra sig. Den rossliga morgonrösten dämpas lite av kudden. Jag skrattar lite och drar hårdare i en hårslinga.
”Uhhh…..” stånkar han ”leave me alone…”
Jag lyfter på ögonbrynen och ler stort.
”You really want me to leave you alone?”
Han ligger stilla en stund till, och jag kan nästan känna hur han tänker och försöker minnas var han är. Plötsligt öppnas ögonen snabbt och han ler trött.
”No…”
Han sträcker på sig och jag skriker till lite eftersom att han typ ligger på mig och släpper all sin tyngd på mina ben. Han slutar genast och drar tillbaka ena sitt ben över till sin sida av sängen, men armen låter han ligga kvar runt om mig. Han lyfter sakta på huvudet och lutar sig framåt för en kyss, jag ler och tar tag i hans huvud innan jag också lutar mig framåt och kysser honom.

När vi båda tyst gjort oss i ordning i mitt rum, planerar vi hur vi ska göra.
”I can talk loudly or something, then they wont hear the front door”
Jag står vid spegeln och sätter i ett par örhängen, Harry sitter på sängen helt klar och håller på med sin iPhone. Jag har på mig en stickad tröja, ett par svarta byxor och ett skärp, enkelt men snyggt. Harry tittar på mig.
”Why can’t I just meet them?” säger han med en suck och stoppar mobilen i fickan. Jag lyfter på ögonbrynen och tittar på honom i spegeln, sen vänder jag mig om.
”Really? You want that?” min panna är rynkad och jag antar att min ton är som att jag tycker han är dum i huvudet. Han rycker på axlarna.
”Why not?”
”Well” säger jag och vänder mig mot spegeln igen ”I dunno”
”I mean, it’s not like I’m coming back here any soon”
Jag stelnar till. Ouch, det gjorde ont att höra. Han kommer åka, jag ska stanna. Jag kommer aldrig få se honom. Han ser min reaktion och rester sig hastigt upp.
”Hey, I’ll see you…” han kramar mig bakifrån ”we’ll see each other I swear, it’s just, I wont be able to see them in like a year if I don’t meet them now.”
Jag ler svagt. Det känns så långt borta, det här med att vi kommer kunna ses. Jag har inga pengar kvar, och om några veckor börjar skolan igen, hur ska vi någonsin ha tid för varandra?
”I guess you’re right, I think my parents would like to meet the guy I’m visiting in England…” jag vänder mig om och flinar mot honom.
”Exactly” säger han och ler nöjt samtidigt som han håller om mig.

Vi går långsamt ner för trappan, hand i hand. Mitt hjärta bultar hårt, den ända killen jag någonsin presenterat för min familj är Thomas, och han var inte med i ett engelskt pojkband, snackade engelska eller hade smugit in och sovit i mitt rum natten innan. Jag ser nervöst på Harry när vi rundar trappan och är på väg in i köket, han ser otroligt lugn ut. Han såg mer nervös ut igår när han pratade med mig än vad han gör nu. Jag förstår mig inte på den här killen alltså. Så fort vi kommer in i köket letar jag upp min familj med blicken, Pappa sitter på exakt samma ställe som alltid, jag behöver inte ens leta efter honom. Mamma står och stryker i hörnet mellan köket och vardagsrummet.. och Emilia sitter förmodligen framför TV:n då jag hör barnprogram i bakgrunden. Vi stannar framför köksbänken (köks-ön) i mitten av rummet. Det tar ett tag innan någon av dem märker oss, Pappa är alldeles för intresserad av sin tidning och Mamma stryker ju, men till slut verkar Pappa märka av närvaron och ser upp.
”Åh” säger han, lite smått… chockad ”Hej där”
”Pappa” säger jag, och kommer sen på att Harry är engelsk ”this is Harry”. Harry ler vänligt och tar några steg fram och sträcker fram handen över bänken.
”Nice to meet you Sir” säger han och låter artig. Pappa sitter bara där som en efterbliven apa och tittar på honom. Hans förvånade min får mig att undra om han faktiskt trott på något jag har sagt om Harry eller om han bara trott att jag har haft ”livlig fantasi” eller något. Eller så kanske han undrar hur Harry plötsligt kan stå i vårat kök när jag har gråtit över honom de senaste tre dagarna. Jag stirrar desperat på honom och hoppas att han ska säga något inte allt för jobbigt snart. Till slut harklar han sig och skakar Harrys hand långsamt.
”Uhm, nice to meet you too Harry” säger han i knöglig, dålig engelska ”I’m Mikael”
Nu har Mamma kommit upp till oss också och ler stort mot Harry. Kanske en aning förvånad som pappa.
”Hello Harry!” säger hon och sträcker fram handen ”I’m Anne, Tessa’s mother”
No shit.. tänker jag där jag står och himlar med ögonen. Harry där emot, ler enormt och skakar hennes hand.
”Really!” han ser på mig, sen på min mamma igen ”that’s my mums name too”. De slutar skraka hand och Mamma skrattar överdrivet. Jag ser frågande på honom.
"Really? You never told me that!"
”Anne” säger han, fast med engelsk uttal, och ler nöjt. Mamma verkar inte riktigt veta vad hon ska säga, med hennes dåliga egelska.
”Wow, what a coincidence!” kommer ur henne och hon ser på oss ”Well, very nice to finally meet you"
"Nice to meet you too" säger han gulligt, och jag kan inte låta bli att le. Efter det blir det tyst nån sekund, och mamma ler lite.
Are you two hungry?”
Harry ser på mig och rycker glatt på axlarna.
”Sure”
”It’s nearly lunchtime” säger hon och går mot kylskåpet ”I will make you some pancakes”. Jag skrattar lite åt Mammas uttal av ”pancakes” och går sedan närmare Harry, som ser överlycklig ut.
”Oh thanks, I haven’t tried Swedish pancakes yet”
Jag ler och håller om hans arm.
”I don’t think they’re that different from yours”
”Well, I mostly eat American pancakes” säger han och ler mot mig.
”Okey” skrattar jag ”then they’re different”

Jag vaknar även denna morgon, som den i förrgår, av en blöt puss, men på läpparna denna gång. Innan jag öppnar ögonen känner jag efter om huvudvärken finns där, jo visst... den är där. Men inte lika illa som jag trodde den skulle vara. Med tanke på igår… just det, igår. Vad hände egentligen? Jag går igenom minnet av gårkvällen… drickan, lekarna, de andra… Jag och Harry. Vänta lite, jag och Harry! Jag spärrar upp ögonen. Jag och Harry, vad gjorde vi egentligen igår? Just då hör jag Harrys rossliga morgonröst.

”Morning love...”
Jag vänder långsamt huvudet, lite i chock. Han ligger på sidan.. Fullt vaken... Med ena armen som stöd för huvudet. Han är bar om överkroppen och ler kärleksfullt mot mig. Det tar en stund för mig att svara.
”Morning.”
”Did you sleep well?” han stryker bort en hårslinga ur mitt ansikte.
Jag svarar inte utan nickar bara, med en rynkad panna. Jag fattar inte, hade vi? Eller drömde jag det?
”Harry..” säger jag långsamt.
”Mhhmm” mumlar han och fortsätter hålla på med mitt hår, sedan ser han på mig.
”Did we… uhm?” Jag kan inte få mig själv att säga det, inte inför honom. Jag kan inte fatta att jag frågar det här för tredje gången. Jag väntar oroligt på svaret, om vi har, vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Han ler stort.
”I have no idea, don’t remember a thing, but it sure looks like it.” säger han och ser ner mot täcket. Jag ser ner på mig själv, och sedan på honom, täcket formas efter våra kroppar, och jag känner sidenet mot mig. Jag är naken. Jag ser tillbaka på honom och biter mig i läppen. Jag minns.
"And there's a.." han skrattar och skakar lite på huvudet "there's rubber in the trashcan on my side too."
En kondom. Tur att vi använde det i alla fall. Han smeker min midja och jag rycker till.
”Something wrong?”
Jag rynkar pannan ännu mer och sätter mig upp, men ser till så att täcket stannar runt min överkropp. Jag hinner inte svara innan han fortsätter.
”...You didn’t want to.”
Jag ser sorgset på honom.
”It’s just..” jag vet inte riktigt hur jag ska börja ”I don’t sleep with every guy I meet, I mean…” jag stönar högt ”I want it to be something special you know.”
”Wait” han håller upp en hand ”I didn’t take your virginity, right?”
”No.” jag ser irriterat på honom, han fattar inte vad jag menar, jag fortsätter ”But-t-that's not the point I-” Han avbryter.
”Then it’s not such a big deal, come on.”
Jag gapar lätt, nej han fattar verkligen inte! Vad tror han att jag är, något fan som bara ligger med honom för att han är han? Som skulle göra vad som helst för att ligga med honom? Är jag bara en av de tjejerna för honom?
”Well maybe not for you, but for me it is.”
”It’s just sex Tess.”
”After all those girls throwing themselves at you, I guess it doesn’t matter that much to you anymore, but to me it still does!”
Jag märker att han börjar bli arg nu, hans ögon är inte lika vänliga som förut och hans kropp har börjat bli spänd. Jag ångrar nästan det jag sa, det kanske var lite för mycket. Men jag ser verkligen sex som något fint, något jag gör med en pojkvän, som jag vet älskar mig precis lika mycket som jag älskar honom. Jag vet inte ens vad jag och Harry är än. Varken jag eller han har pratat om hur vår framtid ser ut eller vad vi känner för varandra. Och då är det för tidigt för mig. Jag vet inte alls vad som flög i mig igår kväll, och ja, den här gången kan jag verkligen skylla det på alkoholen. För utan den hade detta inte hänt. Det ser ut som att han tänker, sen öppnar han munnen för att säga något, men ångrar sig. Till slut ser han riktigt arg ut.
”Is it really that bad..? Knowing that you’ve had sex with me?”
”No!” säger jag och ser argt på honom, vad tror han egentligen!? ”but it’s not like we’ve talked about having sex, we’re not even a couple yet!”
”You have to be a couple to have sex?” Han ser på mig med en blick som att det är skrattretande. Jag känner hur tårarna börjar komma.
”I don’t want to have random, drunken sex! At least not with someone that I’m not sure I’m with!?”
”Well" säger han kallt "Obviously you were up for it last night.”

Hans röst är stadig och han ser mig rakt i ögonen. De är blanka nu, och jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. Han har aldrig varit såhär mot mig förut. Allt jag kan göra är att se sårat tillbaka på honom. Jag trodde han skulle förstå. Jag biter ihop läpparna och drar åt mig täcket innan jag snabbt reser mig upp ur sängen och tar med mig mina saker in i badrummet. Jag smäller hårt igen dörren. Jag bara står där ett tag och andas, det tar ett tag för mig att lugna andningen och lugna ner mig helt och hållet. Men jag känner ändå hur ett par enstaka tårar rinner ner för kinderna. Jag torkar snabbt bort dom och öppnar upp väskan för att ta upp mina saker.

När jag klar kommer ut från badrummet, ligger Harry kvar i sängen, med ryggen vänd mot mig. Jag ser att han är vaken, hans kropp är alldeles för spänd för att sova. Jag står där en stund, biter mig i läppen och ser surt på honom, innan jag tar de sista av mina saker och går ut ur rummet med ännu en smäll i dörren. På tunnelbanan hem sitter jag och tänker tillbaka på hela bråket, har han rätt? Jag antar att det inte är världens grej, men… han borde ändå acceptera att det är viktigt för mig. Jag ville i alla fall att min och Harrys första gång skulle vara speciell, är det så konstigt? Jag får kämpa för att hålla in tårarna. Jag märker också hur en liten tjej sitter och stirrar på mig hela vägen, vilket gör mig ännu mer illa till mods. Jag vill inte tänka på Harry mer, och jag vill inte bli igenkänd på grund av honom. Kan allt bara försvinna! Jag trycker mig nästan ut ur dörrarna så fort de öppnas, och jag springer hela vägen hem. Jag springer förbi mamma och pappa, jag springer förbi Emilia, jag springer in till mitt rum där jag låser om mig och lägger mig på sängen.

Jag vaknar av bankningar på dörren. Jag suckar, vänder mig om i sängen och drar täcket över huvudet, det är samma sak som igår. Först kom mamma och knackade lätt, frågade vad som stod på och sa att jag skulle komma ut. När hon gett upp kom pappa, som hade Emilia med sig för att få mig att öppna dörren. Han ville väl att jag skulle få skuldkänslor över att Emilia stod där vid dörren och bad mig. Men jag orkade tyvärr inte med henne heller, jag ville vara själv. Till slut gav alla upp, och lät mig vara. Nu undrar de väl om jag vill ha frukost eller något.
”Tessa?”
Jag blir förvånad över att höra Rebeccas röst. Hon brukar aldrig komma utan att ringa först, fast för sig, jag stängde av mobilen igår.
”Tessa?” ropar hon ännu en gång ”snälla öppna dörren, dina föräldrar är oroliga...”
”Jag vill inte prata med dem.” säger jag där jag ligger under täcket.
”Det är bara jag här” säger hon tyst ”snälla släpp in mig bara.”
Jag suckar och släpar mig upp ur sängen. Så fort jag öppnar dörren går hon in med en orolig min och ställer sig i mitten av rummet. Jag stänger efter henne och låser igen, sedan vänder jag mig mot henne.
”Vad hände egentligen?” frågar hon och korsar armarna. Jag öppnar munnen för att svara men hon börjar prata igen ”Jag knackade på hos Harry efter två och han sa att du hade gått, han verkade inte så jätteglad precis heller.”
Jag sätter mig ner på sängen med en suck och klappar platsen bredvid, hon sätter sig snabbt ned.
”Om ni bråkade kan du berätta för mig, jag lovar att jag håller ty-” hon pratar otroligt snabbt och jag sätter en hand för hennes mun.
”Men tyst då så jag kan berätta.” säger jag och ler lite. Hon håller snabbt upp en hand för munnen och gör sedan låtsasdragkedjan. Jag tar ett djupt andetag.
”Vi.. hade…”
”SEX!?” skriker hon ut, sedan kommer hon på sig själv och stänger ihop munnen. Jag skrattar nervöst och nickar lätt på huvudet.
”Eller, ja jag är 99% säker.”
Hon ser frågande på mig. Jag pillar lite på min nagel.
”Ja, alltså, Harry mindes inte och jag trodde att jag drömt det. Men det låg en kondom i papperskorgen så...”
”Och det känns inte bra... eller?”
Jag skakar på huvudet och känner en tår rulla ner för kinden. Hon ser medlidande på mig och sätter en hand på min rygg samtidigt som jag snabbt torkar bort tåren.
”Jag ville bara att det skulle vara... Någolunda speciellt i alla fall.” säger jag och ser på henne. Hon torkar bort min tår och nickar.
”Såklart. Det ska väl vara speciellt med varje person man bryr sig om. Det är ju ett band man skapar, det sa du i alla fall om Tho-" hon stannar upp och inser vad hon sagt. 
Jag blundar och tänker tillbaka på de senaste två åren. Jag och Thomas. Mitt ex. Jag har bara varit med honom förut. Han var min första, och min ända. Jag var noga med att vänta med honom, att det skulle kännas rätt, och han accepterade det. Vår första gång var speciell, och det kändes som att vi skapade ett speciellt band. Vi var tillsammans i två år, hela två år. Tills han flyttade till Malmö. Vi försökte hålla ihop, till en början. Men efter ett tag gled vi ifrån varandra och vi insåg att det aldrig skulle hålla. När vi träffades senast, i vintras, var vi båda helt andra människor. Det var rätt.. att göra slut. Dock var det en stor förlust för mig, han var min första kärlek och ett tag trodde jag att jag aldrig skulle träffa någon som honom. Jag antar att man kan känna så, sen kom festerna och möjligheten att flörta lite med killarna där, det var kul, men blev aldrig något seriöst, och jag gick aldrig för långt. Även om det var alkoholen som styrde. När jag träffade Harry var det nästan som att jag inte brydde mig, jag hade liksom glömt bort känslorna lite. Han fick mig att ta fram dom igen. Vilket misstag.

Jag ler mot Becca.

"Det är lugnt. Jag antar att jag ville vänta för att se om det skulle bli lika speciellt då liksom. Nu känns det förstört." 

Hon nickar förstående.
”Jag försökte förklara för honom hur jag känner” säger jag sedan och snyftar ”men han betedde sig som att jag var urlöjlig.”
”Vilken idiot...” säger hon och ser ledsen ut ”jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. Jag vet ju inte.. Jag har ju inte..”
”Du behöver inte säga något” säger jag och ler lite, innan jag torkar bort de sista tårarna. ”Jag vill inte prata om det mer”
”Okej...” säger hon och ler ”Vill du att jag ska prata med honom, eller Niall?”
”Nej. Men, lova mig en sak...” säger jag och ser allvarligt på henne, hon nickar. ”Vänta tills du är helt säker." 
”Det ska jag.” säger hon och kramar mig.

Rebecca och jag är med varandra den dagen, ensamma. Vi ligger i trädgården, lyssnar på musik, solar och bara pratar. Det kan vara rätt skönt ändå, att vara ensam med någon, även om man älskar sina andra vänner. Det är så lätt att vara med Rebecca också, hon får mig alltid att må bra och det behövs inte många ord ur hennes mun innan hon får mig att skratta. Hon berättar att hon och Niall ändå fick sin första kyss igår, och jag kan inte vara annat än glad för hennes skull. De är så fina ihop. När jag sätter på mobilen på eftermiddagen har jag inte fått något missat samtal eller några sms alls från Harry, och jag kikar snabbt in på twitter och ser att Harry inte har uppdaterat något där heller. Han är fortfarande arg. Jag med, när jag verkligen känner efter. Tanken av att han kanske ser mig som en utav de där tjejerna som bara kastar sig på honom får mig att vilja spy. Varför blir det alltid fel när jag dricker med killarna. Det är ett misstag jag aldrig gör om.

Nästa morgon vaknar jag i min egen säng, det känns tomt bredvid mig. Konstigt nog hoppades jag på att se den där bara överkroppen och det där locka håret bredvid mig. Jag hoppades på att få en god morgon kyss av de där läpparna och få en smekning på kinden. Men nej, här ligger jag ensam i mitt tråkiga sovrum, utan Harry. De släppte av både mig och Josefin hemma hos mig igår eftermiddag, de skulle vidare på möten som vi inte kunde följa med på. Vi satt och snackade ett tag innan hon drog hem. Zayn hade tydligen kysst henne när hon hade vaknat, och hon sa att hon för första gången på länge känt den där känslan i magen, som bara någon speciell kan framkalla. Jag ville hoppa och skrika när hon berättade, men höll mig och log brett för att verka normal. Jag är så otroligt glad för hennes skull, även om hon kanske inte inser hur bra det här är för henne än. Innan jag somnade igår kväll skickade Harry ett sms med en inbjudan till en liten fest på hotellrummet med de andra, och att jag skulle bjuda in tjejerna. Självklart ville jag det och ringde upp alla på direkten, även om det var sent.

Jag tar mig ur sängen efter ett tag och gnuggar mig i ögonen innan jag drar mig ner mot köket. Där inne sitter pappa på en av barstolarna och läser tidningen med en macka i ena handen. Emilia sitter på golvet bredvid och leker med barbies.
”God morgon” ler han och tar en tugga.
”God morgon” svarar jag och går fram till kylen för att hämta mjölken ”Var är mamma?”
”I duschen”
Jag gör i ordning Oboy och en macka innan jag sätter mig bredvid honom på en barstol och börjar äta. Emilia pratar för sig själv när hon leker med dockorna och jag ler lite.
”Är det här dina killar?” säger pappa och visar mig en sida av tidningen. Det är en liten bild på killarna och en text om dem. Som sagt inte särskilt stor, men något är det allt. Jag ler lite.
”Mina killar?”
”Jaa” säger han och pekar ”eller, ja du fattar.”
Jag skrattar och pekar på Harry.

”Det är han jag gillar pappa, Harry.”
”Det visste jag väl...” säger han och ler mot mig innan han fortsätter läsa på andra sidan. Jag tar en tugga och harklar mig sen.
”Jo förresten, är det okej om jag är med dem ikväll?”
”Ikväll igen?” Pappa suckar ”Jag tänkte att vi kunde ha lite utav en familjekväll, du är ju aldrig hemma längre.”
”Men pappa!” Jag stönar högt ”Jag har varit hemma hela lovet ju? De är ju bara här i en vecka!”
”Låt henne vara med pojken” mamma kommer in med en handduk på huvudet och en morgonrock på kroppen. Hon går förbi mig och ger mig en puss på kinden. ”Vi har gott om tid för familjekvällar.”
Pappa tittar länge på mig, som att han försöker bestämma sig för vad han ska göra. Till slut suckar han och tar en tugga av sin macka. Mamma har alltid sista ordet, haha. 
”Okej då.”
Jag skiner upp och ger honom en kram och puss på kinden.

”Tack pappa!”
”Tack pappa!” upprepar Emilia från golvet och ser glatt på mig. Jag skrattar till och sätter mig bredvid henne.
”Vad leker du då?”
”Stall!” Hon visar upp en leksakshäst och en barbie som ser ganska... misshandlad ut typ. Emilia har aldrig varit särskilt försiktig med sina dockor utan ritar på dem… klipper deras hår… låter dem ligga utomhus i regnet. Ni fattar.
”Vad roligt” säger jag och pillar lite med de andra barbiesarna. Hon bara nickar sött på huvudet och fortsätter leka. Hon gör små klickande hästhovs-ljud med munnen som att hästen rider och kryper omkring på golvet med hästen. Jag går tillbaka till bordet och äter upp min frukost innan jag går upp till rummet och tar god tid på mig att göra mig i ordning. Tar en dusch, sminkar mig, fixar håret och klär på mig. När jag är där uppe ringer Saga mig också och ber mig komma över till henne och hjälpa henne med kläderna, vi bor bara några minuter ifrån varandra så det är lugnt. Klockan är runt två när jag kommer dit.
”Okej” säger hon när vi kommit in i hennes rum ”jag har två alternativ, antingen den här tröjan med shortsen” hon visar mig ett par mörka jeansshorts med en röd tröja ”eller den här klänningen” bredvid den förra outfitten ligger en fin svart klänning med spetsdetaljer. 
Jag biter mig i läppen och tittar på de båda klädvalen, till slut bestämmer jag mig för klänningen.
”Den!” säger jag och ler brett, hon skuttar fram till den och håller upp den mot sin kropp.
”Säkert?” frågar hon och ler osäkert mot mig, jag ger tummen upp och hon kastar snabbt av sig myskläderna hon har på sig och sätter på sig klänningen. Hon snurrar några varv framför helkroppsspegeln innan hon drar upp mig och ställer mig bredvid henne i spegeln. Själv har jag på mig ett par ljusa jeansshorts och en blommig, söt korsett med en spetsväst till. Jag har också ett halsband med en fjäder på som accessoar.
Vi står där och skrattar och posar ett tag innan vi sätter oss på sängen med en suck båda två. Jaha, vad gör vi nu. Vi sitter tysta en stund innan Saga äntligen säger något.
”Vill du göra en twitcam?”
”En twitcam?” Jag rynkar pannan och ser frågande på henne. Har aldrig hört talas om saken förut. Hon suckar som om jag vore helt efter.
”Det är som en skypechatt, fast att det är du ensam i camen, och det är andra som tittar.”
”Men det låter ju bara creepy?” säger jag och gör en min ”det kan ju vara vem som helst?”
”Precis, det är skitkul!” hon drar med mig till skrivbordet och ställer fram en stol åt mig. Hon loggar in på den där grejen och snart syns vi båda två i en webbkamera i ena hörnet. Jag blir genast självkritisk och fixar håret och håller nästan handen lite för ansiktet.
”Kan någon se oss?” frågar jag och ser noga på skärmen. Jag fattar ingenting, jag har aldrig varit särskilt bra på den här… teknikgrejen. Det kanske man fattade när jag skypade med Harry häromdagen.
”Nej, inte än...” säger hon och ler ”inga bryr sig än så länge” hon biter sig i läppen, ”men det här funkar nog!” hon tar upp en ny ruta och börjar skriva saker. Går hon in på twitter? Jag ser mitt och hennes twitternamn i en tweet som skickas iväg på några sekunder. Vad håller hon på med? 

”Vadå, vad gör du nu?”
Hon svarar inte utan fortsätter skriva.
”Sådär!” hon klickar nöjt med musen in på twitcam hemsidan igen.
”Men vadå?” Jag viftar med handen i hennes ansikte ”vad gjorde du nu?”
”Jag bara berättade att vi hade en twitcam”
”Men vadå kommer andra kunna se att jag är här?”
Hon öppnar munnen för att svara men hennes ögon spärras upp helt plötsligt och hon ropar ut.
”Hello!”
Jag vänder mig till skärmen igen och ser att någon skrivit där det var tomt förut. Det står hello. Saga fortsätter babbla på.
”Var ser man hur många som tittar?” frågar jag och dunkar henne på armen. Hon suckar och pekar på små siffror under webbkameran. 24 stycken, redan? Vi hade ju noll nyss. Plötsligt börjar fler meddelanden ramla in på skärmen, de flesta om killarna. Några frågar om jag verkligen känner Harry, andra säger bara att jag är en dum bitch.
”Saga vad har du gjort?” frågar jag upprört, ”Varför skrev du på twitter?”

”Jag skrev ju bara att du och jag hade en twitcam-” hon ser sedan surt mot skärmen "You guys are just jealous!" 

Jag tittar oroligt mot skärmen igen. Nu har de börjat kommentera henne också. 

”Men vadå hur kan de får reda på det?”
”Vissa kanske följer mig med.. Och tja, saker sprids. Det vet du.”
Jag reser mig upp för att gå men hon stoppar mig.

"Vart ska du? Hallå!?"

Jag ser besviket på henne.

”Du vet hur jag känner, varför utnyttjar du det?”

”Jag tänkte att det skulle vara en kul grej bara!”

Hon tittar snabbt mot skärmen igen, och min blick följer efter. Jag pressar ihop läpparna när jag läser. Det är bara elaka kommentarer. Mot mig. Mot oss. Hur kan hon tycka att det är kul!? Jag stänger ilsket igen locket på datorn och går ut ur rummet, Saga springer efter.
”Men förlåt då!” hon tar tag i min arm ”det var inte meningen, förlåt.”

Jag stannar upp och biter mig i läppen. Jag vet att det inte är värt det att bråka med henne, och jag vet hur hon kan vara. Men jag förstår verkligen inte hur hon tänkte den här gången. Jag ser henne ledsamt i ögonen innan jag tar ett djupt andetag.
”Gör inte om det.”
Hon skakar på huvudet och kramar om mig.
”Jag lovar, förlåt. Det kommer inte hända igen. Jag trodde du skulle tycka det var en rolig sak.”

"Det är inte roligt när folk kallar en saker Saga?" 

"Jag vet..." hon suckar "jag tänkte inte efter. Jag trodde de skulle tycka vi var... Jag vet inte, intressanta?"

Jag himlar med ögonen, men ler lite ändå. Saga... Besatt av uppmärksamhet. 

"Du är intressant. Du behöver inte ha massa tolvåringa tjejer som tittar på dig för att veta det." 

Hon skrattar och sedan suckar hon. 

"Du har rätt... Jag är dum i huvudet. Förlåt." 

Det blir tyst en stund, och sedan nickar jag mot hennes rum. 

"Fortsätta fixa oss tillsammans?" 

Hon nickar glatt. Sedan går vi in på hennes rum igen.

Samma kväll går jag och tjejerna in på hotellet, den här gången har killarna fixat så vi får gå in bakvägen, vilket känns tryggt, och det är Zayn som möter oss i lobbyn.
”Hey girls.” säger han och ler. Jag ser hur Josefin skiner upp och hon går upp till honom och ger honom en kram. Eftersom att ingen typ vet om deras kyss, ger han henne bara en snabb kyss på kinden och fortsätter sedan mot oss andra och ger oss kramar. När han kommer till mig viskar jag i hans öra under kramen.
”I know about the kiss!”

Det kommer ut som en hes, exhalterad mus och när han backar ifrån mig ler han sött mot mig och skrattar lite. Nästan som att han är lite generad eller blyg. Jag ler tillbaka och börjar gå mot trapporna. När vi kommer in till Nialls rum, där ”festen” tydligen ska hållas, sitter Niall på sängen med en hamburgare i munnen, och Harry bredvid, de verkar se på tv. Louis står vid minibaren och håller på med glas och flaskor, jag flinar lite för mig själv när jag ser alkoholen. Jag ska verkligen inte tappa kontrollen sådär igen som sist, där gick jag verkligen för långt. Liam sitter för sig själv vid ett skrivbord framför datorn och pratar… med sig själv? 
Jag knäpper upp mina beigea klackskor och ställer dem vid sidan av väggen, när jag ställer mig rakt igen står Harry framför mig med armarna utsträckta mot mig. Jag ler och kramar honom snabbt innan jag får en härlig kyss på munnen. Killarna ooh-ar och jag känner en pet i ryggen av antingen Rebecca eller Saga vilket får mig att le mot Harrys läppar.
”I missed you last night...” viskar han i mitt öra när vi avslutat kyssen. Jag ler mot honom och tar hans hand innan vi går in i rummet.
”Ahh” skrattar Saga ”Bartender Louis, once again!”
Louis vänder sig från drinkarna och ler ett sexigt leende.
”Of course, I’m the best in town!” sedan ställer han undan det han håller på med och ger oss alla kramar. Efter det går han tillbaka till minibaren. Vi alla går runt i rummet och kramar killarna. Det visar sig att Liam sitter och gör en twitcam, precis som vi gjorde förut, och jag ler ett nervöst leende. Det Saga gjorde sårade mig verkligen, att hon utnyttjade all uppståndelse. Även om jag inte är arg. Jag hoppas bara att hon umgås med killarna av rätt anledning. Inte för att de är "kända". När jag böjer mig ner för att krama Niall i sängen drar han ner mig så jag skriker och kramar mig hårt, efter det rullar jag av honom och det är Rebeccas tur, han gör samma sak med henne men låter henne ligga kvar på hans arm, efter det tar han upp sin hamburgare igen som han ställt på bordet bredvid och börjar äta igen. Jag tycker att det börjar bli dags för de två att kyssa varandra någon gång. Båda vill ju, någon måste bara ta första steget. Harry hoppar ner i sängen och lägger sig bredvid mig, vi lägger oss till rätta och tittar på TV ett tag. Det är något program om sjukhus och sådant. Ibland kommer det upp operationsscener och jag blir nästan lite äcklad. Men Harry lugnar mig genom att stryka mig lätt över håret och kyssa min panna. Plötsligt ställer sig Louis framför TV:n och viftar med armarna.
”Alright people!” han stänger av TV:n ”The drinks are ready, I’m ready, you’re ready, let’s go!”
Niall är först uppe och framme vid baren för drinkarna. Har tar en stor röd en och sätter sig på sängen igen, sen är jag och Harry uppe. Jag tar en röd drink också, men Harry tar en ljusgul en.
”Tessa kan du hämta en till mig?” ropar Rebecca från sängen. Jag nickar mot henne och tar en röd till henne. Sedan ger jag den till henne och sätter mig vid bordet. När alla tagit förutom Liam, ser Saga förvånat på honom.
”Liam why aren’t you taking a drink?”
Har ler mot henne "I don't drink."
"Why?" säger hon och ser konstigt på henne. Han skrattar.
”I only have one kidney.”
Vi tjejer gapar. ”Really?” säger Josefin.
”Yes, really” han ler fortfarande ”I told you last time.”
”Oh.. right” Saga biter sig i läppen ”I must have forgotten”
Vi andra instämmer. Han berättar lite om hur det hände och vi alla lyssnar och dricker utav våra drinkar. Tydligen kan han dricka om han vill, men det är en stor risk. Stackars Liam, som inte kan dricka. Enligt mig är det ett väldigt roligt sätt att umgås och ha kul på. Men självklart kan man ha kul utan det också. 

Två timmar senare, sitter vi alla på golvet, fulla och glada (förutom Liam höhö), och kör ”Spin the bottle”, om man nu kan kalla de det. Det är Harrys dumma regler. Tydligen ska man inte bara kyssa den flaskan kommer på utan han har blandat in lite sanning eller konka i leken. Men vad vet jag, man kanske kör på det sättet? Niall snurrar flaskan och försöker fokusera ögonen, vilket säger mig att han är väldigt berusad. När flaskan stannar på, tro det eller ej, Rebecca jublar han högt och slår med armarna i luften. Hon fnissar lite innan han frågar om hon vill ha en kyss eller fråga, jag tror att hon blir lite nervös över att vi alla andra är där, och hon väljer fråga. Vi andra skriker och buar över det men hon rycker gulligt på axlarna. Niall skrattar bara och verkar inte alls sårad över det.
"Okey! Who's the most attractive person in this room?" säger han med ett flin och Becca skrattar.
"You..!"
Niall ler stort och vi andra nickar och håller med. Ja du är väldigt attraktiv Nialler. Sedan var det Rebeccas tur att snurra, flaskan stannar på Harry.
”Kiss or question?” hon ser på honom med stora ögon som att hon verkligen hoppas på att han väljer fråga. Han skrattar lätt.
”Question.”
Rebecca nickar lättat och tänker en stund, sedan flinar hon.
”When did you realise that you wanted Tessa?”, den frågan fick mig att rodna. Harry ler och ser på mig.
”The first time I saw her in London Eye of course.”
Alla andra ”aaw-ar” lite. Jag skrattar dock.

"That's such bullshit. You barely gave me a glance!"

"I did!" säger han och leker sårad, men sedan skrattar han "I talked to you first, remember?"

Jag himlar med ögonen för att visa mig besegrad.

"Whatever. It's your turn."

Och med det snurrar han. Han envisas med att snurra den riktigt hårt dessutom och det tar lång tid innan den stannar, men den stannar till slut på Louis. 

”Kiss or question?”
Louis flinar lite och säger tillslut.
”Kiss.”
Harry ser först förvånat på honom, sedan ändras hans ansiktsuttryck till äcklad och han gapar.
”No way! I don't wanna play anymore.” han rynkar ögonbrynen och ställer flaskan rakt upp. Vi andra skrattar högt. ”Let’s do something else”.
"Hey, I thought we were a couple Haz!" säger Louis med humor i rösten. "After all, that's what the fans are saying!"

Och alla andra skrattar ännu mer. Leken verkar avslutas där, men ingen verkar bry sig så mycket utan reser sig vingligt upp och gör andra saker. Vi sätter på hög musik och dansar under kvällen, och mycket är verkligen som en dimma. Även om han inte druckigt något, somnar Liam fort i ena soffan, och Zayn däckar på honom. Rebecca sitter i sängen på Niall och spelar något iPhone spel, Josefin vet jag inte ens vart hon är.

Till slut vinglar jag och Harry in på hans hotellrum, någon gång sent på natten. Vi skrattar högt och går in i väggar och dörrar på vägen. Han stänger dörren efter oss och väder sig sen mot mig. Jag står mot väggen en bit bort och försöker fokusera blicken på honom.
”That was fun.” säger jag till slut.
”Mhhmm...” mumlar han och tar av sig tröjan, sedan slänger han den på golvet.
”Oohh, naugty!” skämtar jag och skrattar fylle-aktigt.
”You have no idea how naughty I can be...” säger han väldigt slöddrigt och flinar. Sen går han bort till fönstrerna och och drar för draperierna. Jag skrattar bara åt honom och ramlar plötsligt ner på golvet mot väggen.
”Ooups..!”
Han skrattar också och ragglar fram till mig för att hjälpa mig upp, men det slutar med att han faller ner han med. Vi försöker skrattandes resa oss upp, och det tar ett tag innan vi båda står ostadigt på benen igen.

"You are so drunk." säger jag skrattandes.

"The hell I am! You are!"

Vi skrattar ännu mer och försöker stadga oss genom att hålla i varandras händer. När vi väl slutat skratta och lugnat ner oss en aning ser vi varandra djupt i ögonen. Eller djupt och djupt, fylle-djupt. Alla känslor i mig bubblar upp samtidigt och jag kan verkligen inte slita blicken. Man ser knappt färgerna i hans ögon i mörkret, men formen. Plötsligt kysser han mig hårt och jag trycks upp mot väggen, först blir jag förvånad men kysser honom snabbt tillbaka. Hans andning bli häftigare och jag känner smaken av vodka och citron på hans läppar. Vi bryter ifrån, men bara för en kort stund då han drar av mig korsetten som han på något sätt lyckats knäppa upp på baksidan, hjälp han är skicklig. Han slänger den på golvet och trycker ännu en gång upp mig mot väggen och kysser mig. Jag känner hans händer smeka mig över magen och brösten, vilket får mig att vilja ha honom mer. Jag stönar lätt mot hans läppar och han börjar knäppa upp mina jeansshorts. När han knäppt upp dem är det bara för mig att slinka ur dom, och där står jag i bara underkläder. Han tar tag i mina mina lår och slår lätt till dem för att få mig att fatta att han ska lyfta upp mig, jag låter honom bära mig över till sängen och han lägger sig över mig. Han stönar mot mina läppar när jag knäpper upp knapparna på hans byxor.

Jag vaknar av en lätt, blöt… beröring på näsan. Jag pressar irriterat ihop ögonen och rynkar näsan när jag känner det ännu en gång. Åååh va trött jag är.

”Time to wake up cutie...” hör jag Harry viska, och jag känner en hand smeka min kind. Jag öppnar långsamt ögonen och kisar trött, han hänger precis över mig och ler sött när jag ser på honom.
”Morning.”
”Morning...” säger jag tillbaka och ler sömnigt innan jag sträcker mig under honom. Vad konstigt, han vaknar före mig ännu en gång. Jag som trodde att jag var morgonpigg. Hans hår står åt alla håll och kanter, och han har små påsar under ögonen. Men konstigt nog ser han helt perfekt ut ändå. Jag suckar. Jag måste se hemsk ut. Ett ord, spegel! Jag kråmar mig lite där jag ligger men han stoppar mig genom att trycka sig mer mot mig så jag inte kan röra mig.
”Noo” gnäller han ”can’t we just cuddle for a while?”
Jag knuffar av honom och lägger mig ovanpå honom istället med ett skratt.
”Even though how much we may want it, I’m sure we can’t. You probably have a lot of work today.”
Han ser ledset på mig och stryker bort en hårslinga från mitt ansikte.
”Hmm, you’re right...”
Jag ger honom en snabb kyss och hoppar av honom, sedan springer jag in på toan.
”Come back!”
”Why?” frågar jag och sätter igång kranen.
”I just realised you don’t have my boxers on!” ropar han och skrattar. Jag gör en min och ser ner, oj då, jag måste ha fått av mig shortsen på något sätt. Verkar bli till en vana att jag tar av mig allt jag har på mig i sömnen eftersom att jag har gjort det några gånger hemma nu också. Jag skrattar innan jag skvätter kallt vatten i ansiktet.
”Then I’m definitely not coming out!”
”You do have to come out here to get your trousers you know”
Jag flinar lite för mig själv där jag står och torkar mig i ansiktet, men svarar inte.
”Nothing wrong with being open” han skrattar igen och jag hör hur dörren öppnas ”I’m very open.”

Plötsligt står han där med bara kallingar och jag himlar med ögonen.
”I can see that.” Jag sätter på lite concealer och tvättar händerna då han kommer upp bakifrån och kramar mig, vi tittar på varandra i spegeln. Han flinar sött och sätter hakan på min axel.
”We can be open together!”
”Yeah, sure” säger jag och snärtar honom på näsan med pekfingret. Han gör en grimas och håller sig för näsan. Där fick han allt, perversa fjant!
”Ouch!”
Jag skrattar och går ut i sovrummet igen för att hämta nya kläder, sedan går jag in igen och puttar ut en skrattandes Harry. När jag bytt om går jag ut och Harry är bara halvklädd.
”Wow you’re slow...” mumlar jag med ett flin och sätter mig på sängen med en duns. Han håller upp en kavaj framför sig och sneglar på mig, sedan flinar han tillbaka.
”No.. I just like being naked.”
Det får mig att skratta högt. Han fortsätter.
”No but, I don’t have to be in the lobby until ten. See? We could've stayed in bed.”
Jag drar en hand igenom håret med ett flin och tittar på honom. Han tar upp ett vitt linne från golvet och luktar lite på det, sedan rycker han lite på axlarna som för att säga ”den funkar” och drar den över huvudet. Den hänger lite löst vilket får hans hans nyckelben och muskler att synas väl.
”What are you doing today anyway?” frågar jag och pillar lite på tummens nagelband, han sneglar snabbt på mig och sätter på sig kavajen.
”We’re going to the studio.” han rättar till den och tittar sig snabbt i spegeln, sedan drar han luggen till sidan och vänder sig mot mig med en suck.
”Wanna come?” säger han och ler.
”I don’t think that’s such a good idea..” säger jag tveksamt och ser honom rätt i ögonen. Efter igår vet jag inte om jag någonsin vill följa med på någonting som har med hans jobb att göra. Om det fanns fans utanför hotellet när de är lediga till och med, borde de vara ännu fler fans när de faktiskt jobbar. Eller har jag uppfattat allt fel? Hans leende dör ut.
”Why not?”
Jag öppnar munnen men vet inte riktigt hur jag ska förklara. Jag vill inte erkänna att jag är rädd för hans fans. För det vill jag verkligen inte vara.
”Is it the fans?” han ser sorgset på mig. Jag vet att han varnat mig om fansen förut, och att bara ignorera dem. Men hur kan jag bara se förbi det som hände igår? Jag suckar.
”Yes..”
Han suckar och går fram till mig och sätter sig på sängen, sedan tar han min hand och smeker mina fingrar långsamt med tummen.
”I wont let them touch you again...” han smeker min kind ”I swear.”
Jag ler svagt och håller hans hand mot min kind.
”You don’t have to be scared” han ler smått sedan kysser han mig. Jag sätter mina armar runt hans hals och drar honom närmare. Denna killen får mig att känna mig så säker! Vi avslutar kyssen och jag skrattar lätt.
”What?” säger han och ler frågandes, jag petar honom på näsan och hoppar upp ur sängen.
”You’re so cheesy...”
Han skrattar och hoppar upp själv efter mig, jag kommer inte långt innan han håller mig om midjan och kysser mig lätt på kinden bakifrån.
”So you’re coming with us?”
Jag biter mig lätt i läppen och småler mot honom, jag antar att jag kan det då då. Om min prins nu skyddar mig.
”Fine.” säger jag och ger honom en kyss på kinden tillbaka.

Runt en timme senare sitter vi allihopa i bilen, killarna, jag och Josefin. Vi småler mot varandra hela redan och jag förstår att det gått bra med Zayn. Jag är så glad för hennes skull. Ända sedan det tog slut med Robin har jag velat att hon ska träffa någon ny, bra kille. Och jag ser på Zayn och tror att han verkligen kan vara den killen för henne. Plötsligt lutar sig Harry närmare mig och viskar.
”We’re almost there.”
Jag sväljer och tittar oroligt ut genom fönstret. De kommer säkert hata mig så fort de ser mig.
”Don’t worry, trust me” han ser på mig och smeker mig lätt på låret. Jag tar ett djupt andetag och rättar till mig i sätet, han har rätt. De ska inte skrämma mig, jag ska inte oroa mig. Jag ler mot honom när bilen svänger in på en liten gata. Vägen hit har varit snorklig och full av småvägar, jag trodde att vi skulle hålla oss inne i stan. Men tydligen ligger studion någon annan stans längre bort. Plötsligt stannar bilen och Paul hoppar ur framsätet. Sedan öppnas våra dörrar och Harry hoppar ut först, jag tar ett djupt andetag och hoppar ut ur bilen efter honom. Jag blir förvånad när jag kommer ut, framför mig står inte ett enda fan, bara Harry. Han flinar mot mig med händerna i fickorna.
”I told you not to worry.”
Jag står och gapar mot honom, han visste att det inte skulle vara ett enda fan här! Varför sa han inget!  Jag rynkar surt på ögonbrynen och blänger på honom. Louis skrattar högt när han kommit ut ur bilen.
”He didn’t tell you this studio's secret?”
”No!?” jag slänger frustrerat med armarna och går sedan upp till Harry där jag ger honom en stor knuff i bröstet som får honom att slängas bakåt ett steg eller två. Han skrattar bara högt och ger mig en snabb kram.
”Sorry hun, I had to!”
”That’s so mean Harry.” säger Josefin men ler lite ändå, jag korsar armarna. Liam kommer upp till mig och lägger armen över min axel.
”Get used to it, it will happen again” han rufsar om mig i håret ”he gives me spoons all the time just to be funny”
Jag rynkar pannan.
”Spoons?”
Harry håller om mig från sidan och ler mot Liam
”He’s got a phobia of spoons, it’s hilarious”
”No it’s not!” Liam ser förolämpad ut.
”I think it’s cute.” säger Josefin och ler gulligt med Zayn hängandes över henne.
”So what does that really mean anyway?” frågar jag.
”It’s not like I scream when I see one, it’s not that serious…” säger han och ler lite generat ”I just can’t put it in my mouth.”
Vi alla nickar lite och Zayn tänder en cigarett.
”I happen to know that Harry’s afraid of London Eye” säger jag malligt och ser på Harry, han spärrar upp ögonen och ser generat runt på de andra. Liam flinar stort och jag skrattar.
”No” skrattar Harry.
"Really?" frågar Zayn 
"Well, London Eye is kinda scary don't you think?" säger han generat. 
"No it's not" säger Niall "London Eye is really slow." 
”Anyway!" säger jag högt "I'm just saying, Liams not the only one with fears. I'm scared of heights.”
Zayn vinkar en bit bortifrån och ropar
”I’m afraid of heights too. Well, sometimes.”
Harry himlar med ögonen och ler gulligt.
”Yeah okey, sorry Liam for making fun of your strange fear of spoons...”
Liam flinar och ger Harry en snabb humorisitsk klapp på axeln.
”By the way” börjar Harry och pekar runt på oss ”it’s not really the London Eye or heights I’m afraid of… it’s like.. moving things, like rollercoasters for instance”
”Aaaw” säger jag och skrattar ”that’s so cute!”. Harry ler generat och kramar om mig.
Paul kommer plötsligt ut från dörren och vinkar in oss.
”Playtime’s over”
Alla suckar och börjar långsamt gå in i studion. Jag hör Niall mumla frågandes om varför alla vuxna som tar hand om dem alltid säger att 'playtime is over'. Till slut är vi alla inne, förutom Zayn dock som dröjer några minuter till eftersom att han ville röka klart. Jag ser mig om i studion och ler. Den är enkel men hemtrevlig, det finns som en liten hall så fort man kommer in och dörrar till olika rum i byggnaden. Ett leder till exempel till ett litet fikarum med soffor och kaffeautomat. Ett annat till ett kontrollrum med massor av knappar och spakar, med ett tillhörande ljuddämpat rum med mickar. Alltså en studio. Jag skiner som ett litet barn på julafton där inne, det är riktigt häftigt att få se en studio på riktigt. För jag har faktiskt aldrig varit i någon förut. Jag blir presenterad för några personer som jag tyvärr på direkten glömmer namnen på, jag är alldeles för uppspelt. Först får jag sitta och vänta när killarna står och diskuterar med människorna om vad som ska göras idag och vad som redan har gjorts. Av vad jag hör ska de tydligen spela in två låtar idag. En som heter More Than That eller något sådant och någon annan som jag inte kommer ihåg vad den hette. Innan de börjar spela in spelar de upp en låt de nyligen spelade in i London, som var riktigt fin och lugn. De sa flera gånger att den har en riktigt stor chans att komma med på skivan. Fick veta att den heter Moments. Harrys röst är helt underbar i den, och vi ska inte tala om de andra, speciellt Niall. När man ser den där lilla irländaren tror man inte att en så orginell röst ska komma ur honom. Fruktansvärt fin låt i alla fall.

Resten av dagen spenderas mest i soffan bredvid Jossan, där sitter vi och spelar Draw Something och lägger upp bilder på instagram. Där har jag tydligen också fått en hel del nya followers, men jag väljer att bara ignorera kommentarerna och ha kul med Jossan istället. Ibland sneglar jag över till Harry och killarna, och ser ur de kämpar inne i studion. Låten hette tydligen More Than This, och jag vet inte vilken av den och Moments jag gillar bäst! De är båda riktigt bra. När Harry spelar in en av sina delar lägger jag ner mobilen helt och hållet för att ta in allt. Han blundar för det mesta, och håller sig för magen för att sjunga sitt bästa, men de få gångerna han öppnar ögonen, stirrar han mig rätt i ögonen.
”When he opens his arms and holds you close tonight, it just wont feel right, cause I can love you more than this.. yeah, when he lays you down I might just die inside, it just don't feel right, cause I can love you more than this, can love you more than this”
Jag får rysningar i hela kroppen. Tyvärr försvinner det snabbt när någon ropar ”Cut! Cut!” hela tiden och ber honom sjunga om. Helt onödigt egentligen, det blir perfekt varje gång. När han kommer ut och Louis går in istället dunsar han ner i soffan bredvid mig, och jag skrattar.
”Did I do well?” frågar han och pussar mig på näsan.
”You were amazing.” Jag ler och lägger huvudet på hans axel.

Nästa dag träffar jag Josefin för en fika. Solen skiner och det är ovanligt varmt. Hon smuttar på sin latte och ser runt på allt folk runt omkring. Jag studerar henne samtidigt som jag funderar på hur jag ska ta upp hela den här grejen med Zayn. Jag har redan bestämt mig för att jag ska ta upp det... och inte fega ur. Det är egentligen därför jag valde att bara ringa henne idag istället för alla tjejerna. Hennes blick landar till slut på mig.

”Vad?” säger hon och släpper greppet om sugröret med munnen.
”Vadå vad?”
”Har du fastnat med blicken eller?” säger hon och skrattar lätt innan hon ställer ner glaset på bordet. Jag fnyser till och ler.
”Nej, jag tänkte bara...”
”På vadå?”
Jag tittar en stund på henne och försöker bestämma mig för om det verkligen är rätt att ta upp det. Jag menar, jag vet att hon inte vill ha en kille, även om hon kanske är yttepytte-intresserad av Zayn. Jag vill inte tvinga in henne i något, speciellt med en kille som inte kommer kunna vara här för henne hela tiden. Vilket hon förmodligen behöver, efter Robin. Fast jag skulle ju inte fega ur. Säg något bara!
”Dig och Zayn..”
Jag skrattar nervöst, och hon suckar och himlar med ögonen.
”Det finns inget jag och Zayn” hon gör citattecken i luften.
”Det skulle kunna..” säger jag och försöker trycka fram ett litet leende, sedan dricker jag lite utav min smoothie. Hon ser irriterat på mig innan hennes blick återgår till folket runt omkring. Är det allt? Ska hon vara tyst nu?
”Varför ger du honom inte en chans?” säger jag och lutar mig närmare henne över bordet ”han är ju intresserad av dig”.
Hon svarar inte, utan låtsas som att hon inte hör. Herregud.
”Men sluta vara så barnslig...” säger jag och lutar mig surt tillbaka i stolen. "Ni hade ju trevligt i London, minns du inte det?"
”Du vet att jag och Robin nyss gjorde slut, det är inte så lätt!”
”Jag förstår det” säger jag och tittar stadigt på henne ”men du måste släppa honom någon gång, och Zayn är en bra kille!”
Hon fnyser.
”Alla killar är inte idioter...”
Hon ser på mig och skrattar sarkastiskt.
”Jo.. det är dem.”
Jag himlar frustrerat med ögonen. Vad ska jag säga för att få henne att ändra sig, det här är ju fan lika svårt som att få en åsna att gå.
”Ska vi slå vad?”
Hon biter ihop, såhär håller vi alltid på, vad hit vad dit. Både jag och hon vet här är det ända sättet att få henne att gå med på att träffa Zayn.
”Men lägg av, jag är inte fem år.” ryter hon.

"Seriöst, vad har du egentligen att förlora. Gå bara in i det och se vad som händer, om han är en idiot så vet du bara att du hade rätt. Vilket jag tvekar på."

Hon stirrar på mig. Jag ser hur hårt hennes hjärna tänker på det här. Till sist släpper hon ut en suck.

”Visst, men om det visar sig att han är som alla andra tänker jag aldrig träffa någon kille du tipsar om någonsin igen.”
”Visst” säger jag och ler nöjt. Nu måste jag bara komma på hur de ska träffas. Harry sa att han var ledig ikväll, vilket måste betyda att de andra är det med.
”Men” säger hon plötsligt och ser nervöst på mig ”jag tänker inte träffa honom själv första gången om det är det du tror” hon tar upp sin latte igen ”du vet hur nervös jag blir”.
Jag suckar och ställer ner min smoothie på bordet igen.
”Men va? Kom igen du har ju träffat honom förut.”
”Ni var med då!!!” hon viftar med händerna i luften ”dessutom var det som vänner då.”
”Ni är fortfarande vänner, även om han var ju flörtig då med.”
”Han var inte alls flörtig då.” säger hon och ser irriterat på mig ”Kan vi inte träffas allihopa bara, typ ikväll?”
”Men jag ska ju vara med Harry”
Jag vill ju vara ensam med honom. Vill ha en likadan kväll som i London, bara han och jag ensamma med tv:n. Det har aldrig känts så naturligt för mig att vara ensam med en kille som då. Men jag förstår vad hon menar.
”Ja men du kan vara ensam med honom också, var bara med oss i början snälla!”

Jag ser hur hon hon försöker dra ”snällajagbehöverdigjustnuannarsdörjag”-blicken på mig. Jag biter mig i läppen och skakar på ena benet under bordet. Jag grymtar till.
”Ååååh okej då” säger jag och drar upp mobilen ur fickan på mina shorts för att smsa Harry.

Is it ok if we hang out with josefin and zayn for a while tonight? Do you know if he’s free tonight btw? xx

Jag stoppar ner den i bakfickan igen och reser mig upp.
”Vad sägs om lite shopping?” jag ler och räcker ut handen mot Jossan.
”Visst, men jag har inte så mycket pengar kvar efter London” hon tar min hand och jag drar upp henne.
”Vi får väl leta efter REA-kläder dårå” säger jag och skrattar innan vi drar oss mot den närmsta affären. När vi väl står där och tittar på kläder burrar det till i bakfickan på mig och jag tar fram mobilen.

sure, yea he’s free. see you later x

Jag ler innan jag rusar fram till Jossan för att berätta.

Klockan halv sju går vi där utanför deras hotell, det är färre fans än igår, men det är ändå runt tretton stycken. Vi får blickar när vi går upp till entredörren där en vakt står, vi ska precis gå in då han sticker ut en arm för att blockera dörren.
”Tyvärr tjejer” säger han med en otroligt mörk och hård röst ”inga fans på hotellet.”
Jag höjer på ögonbrynen, är han seriös? Sedan ser jag mig omkring, juste. Det är tretton andra fans här, vi är i samma ålder och ser lite ut som dom. Great.
”Vi är inga fans, vi ska träffa några här.” säger Jossan vänligt och försöker att gå ännu en gång. Vakten hårdnar sitt grepp om dörren och skrattar lätt.
”Försök inte tjejer.”
Jag öppnar munnen och skrattar torrt, på riktigt? Tänk om vi faktiskt bodde här eller något.
”Men vi ska det!” säger jag både irriterat och med skratten i halsen.
”Då får ni helt enkelt kontakta den personen." säger han och ler elakt innan han föser bort oss. Vi backar irriterat och ställer oss en bit bort. Jag tar upp mobilen och ringer Harry samtidigt som jag glor surt på vaktjäveln.
”Hello!” svarar Harry glatt, jag hör killarna skratta i bakgrunden.
”Hey it’s me, they wont let us in, could you come down?” Josefin slår till mig på armen, jag viftar bort henne. Harry skrattar.
”They wont let you in? Why?”
”The guard thinks we’re fans...”
”But you are, right?” frågar han och skrattar igen.
”Yeah.. sure” säger jag sarkastiskt och himlar med ögonen ”are you coming down?”
”Yeah I’m on my way”
”Good, seeya” säger jag och lägger på.
Josefin slår mig en gång till på armen.
”Men vafan är det!?” säger jag och slår henne tillbaka. Hon spärrar upp ögonen och går närmare.
”Dom hörde dig” viskar hon och nickar mot fansen som nu har gått ihop i någon sorts ring. De står så i några sekunder innan en av dem. En tjej med svart hår och fräknar går upp till oss, hon ser kaxigt på mig och jag ser frågande på henne.
”Vi vet vem du är.” säger hon och korsar armarna.
”Jaha?” säger jag och försöker låta tuffare än jag är.
”Harry är min.”
Jag fnyser och försöker ännu än gång vara tuffare än jag är. Jag kan inte hjälpa det, jag måste försvara mig.
”Jaså, vet han om det?”

En och en halvtimme senare sitter både jag och Rebecca i ett utav rummen på Hilton hotell. I Nialls rum närmare bestämt. Killarna är nere i lobbyn och gör en intervju och vi sitter typ bara här, med våra mobiler i handen.

”De snackar fortfarande på twitter vet du.” säger hon plötsligt tyst och ser på mig. Jag sneglar lite på henne och tittar sedan ner på mobilen igen. Jag har försökt undvika twitter ända sedan fans börjat hittta mig. Jag tänkte att om jag försvinner så slutar det spridas till ännu fler fans. Jag nickar lätt.
”So I’ve heard…”
Hon öppnar munnen som att hon ska säga något, men ångrar sig. Det blir tyst en stund innan hon bestämmer sig för att säga det ändå.
”Tror du att någon tog bilder på er idag också?”
Jag suckar.
”Förmodligen” jag ser på henne ”det fanns fotografer. Men vi gjorde inget så.”
”Har Harry tagit upp det än?”
Jag skakar på huvudet. ”Noup.”

"Oroa dig inte" säger hon och ler "det är väl bara en tidsfråga innan alla av oss har fotograferats med någon av dem."
Jag ser på henne och ska precis tacka för stödet då vi hör dunsar i korridoren utanför. Dörren flyger upp och Harry kommer in med Louis på ryggen.
”KÖTTBULLAR!” ropar han med dålig svenska och skrattar högt. Jag ser upp och tittar förvånat på dem när de springer runt. Sedan skrattar jag. Köttbullar?
”And rumpa” hör jag Zayn säga borta vid dörren. Jag skrattar med. Zayn kikar snabbt in och vinkar till oss.
”Is Josefin comin’ or what?” Frågar han mig och biter sig i läppen. Jag skakar på huvudet och ser medlidsamt på honom.
”She’s busy today, but I’ll bring her some other time, I promise.”
Han nickar och slickar sig om läppen innan han vinkar ännu en gång.
”Well, see ya later girls.” och med ett svagt leende är han ute ur rummet. Harry och Louis saktar äntligen ner och Harry släpper andfått av Louis med ett leende. De klappar varandra snabbt på axlarna och tittar sedan på oss. Som ser tillbaka på dem med höjda ögonbryn.
”Swedish is fun.” säger Louis och slår sig ner bredvid mig på soffan.
”Do you know any other words than köttbullar and rumpa?” frågar jag och skrattar lätt.
”Hmm...” säger han och sätter handen under hakan ”oh!” han sätter pekfingret i luften ”Puss puss.”
Rebecca skrattar högt och jag försöker hålla mig för skratt genom att bita mig i läppen.
”Your swedish is terribe.” säger hon när hon slutat skratta och Louis reser sig upp. Han går fram till Harry och vänder sig sedan tillbaka till oss med ett flin.
”Can you believe her Harry?” säger han och lutar sig mot Harrys axel med armbågen. ”Our swedish skills… terrible?”

Harry skrattar bara och stoppar händerna i fickorna på jeansen.
”It’s kinda true...” säger jag och flinar där jag sitter. Louis gapar och sätter en hand på bröstet.
”No puss puss for you.” säger han och börjar gå mot dörren. Jag skrattar högt. ”I gotta talk to Paul. See you later!” säger han och försvinner ut genom dörren.
”Bye.” ropar vi tillbaka med skratten i halsen.
”Where’s Niall?” frågar Rebecca plötsligt och ser frågande på Harry. Han ser sig om snabbt och biter sig i läppen.
”Dunno, probably down in the lobby by the buffé they put up for us.” hon skrattar lätt och himlar med ögonen.
”I’ll go get him.” sedan reser hon sig upp och försvinner ut genom dörren åt samma håll som Louis hade gått. Jag stoppar mobilen i fickan och ser mot Harry, som står på samma ställe som förut, händerna i fickorna, med ett leende på läpparna. Stirrandes på mig.
”What?” säger jag och ler generat mot honom.
”It really is weird...” säger han och tar långsamma steg mot mig.
”I know.” säger jag och följer honom med blicken, fortfarande med ett leende på läpparna.
”For a while I was kinda nervous meeting you again.” säger han och sätter sig bredvid mig, och jag ger honom en konstigt blick. Han? Nervös? Han skrattar av sig blicken och tänker lite ”I mean, we’ve been talking on the phone and via texts longer than we’ve been with eachother in real life, like this.”
”And?” säger jag och ser på honom. Han ser ner och pillar på min kofta.
”I was afraid it would be awkward.. seeing you again” Han ser upp på mig igen ”but it’s not”.
”I guess we’re made for eachother then” säger jag och biter ihop läpparna för att inte skratta. "And to be honest I was nervous too..."

Han skrattar lätt och hoppar närmare mig.

"Really?" 

Jag nickar. Han ser sedan ner på mina läppar på samma sätt som vid flygplatsen.
”How about that kiss now?”
Jag kan inte ens svara, utan nickar bara och ser på honom när han närmar sig. Så fort våra läppar möts stänger jag ögonen och följer hans rörelser. Jag får samma känsla som sist han kysste mig, det är otroligt. Jag skulle kunna säga att det blir som fyrverkerier när han kysser mig, men det skulle vara för typiskt och fjantigt. Men känslan han ger mig är nästan obeskrivlig. Det känns som att tiden stannar, och ärligt talat, skulle jag inte bry mig om den verkligen gjorde det heller. Jag skulle kunna kyssa honom för alltid.
Plötsligt öppnas dörren och Niall kommer inrusande med Rebecca hack i häl. Jag hoppar snabbt ifrån Harry, men slappnar av när jag inser att det bara är dom.
”Woahhh” säger Niall och flinar ”Hello there!”
Harry ser irriterat på honom. Rebecca ler mot mig där hon står med Nialls armar om henne.
”Niall, get out.” säger Harry och spärrar upp ögonen.
Niall lyfter på ögonbrynen.
”This is my room?”
Harry stelnar till ”Oh..” han ser sig om ”right, come on” han ser på mig och reser sig upp ”let’s go”. Jag reser mig upp, vinkar till Rebecca och Niall som skrattar och går efter honom ut ur rummet.

Harry stänger dörren till hans rum efter oss. Jag ser mig om och skrattar, han har varit här i mindre än två timmar och han har redan stökat ner rummet. Hur har han ens hunnit? Han ser min reaktion och skrattar.
”I had to change shirt” säger han och pekar på sig själv.
”And it ended up like this?” frågar jag och pekar runt på golvet som är fyllt med kläder.
”I couldn’t find the one I wanted for the interview.” säger han med en axelryckning, jag skrattar och sätter mig på hans säng. En stor dubbelsäng med mjuka fluffiga lakan. Jag stryker dem med händerna och undrar om jag kommer spendera någon natt här. Precis som i London. "But I'm usually not this messy."

Han börjar lätt plocka upp det som ligger på golvet i ett försök att fixa till lite. Sedan lägger han kläderna på skrivbordsstolen.
”I’m busy tonight… but I’m free tomorrow night if you wanna hang out..?” säger han som att han läst mina tankar. Jag ser på honom och suckar med ett leende.
”Sure.”
Han stannar till slut upp från städandet och ser på mig ett tag, med ett uttryck i ansiktet jag inte förstår. Hans panna är rynkad och ögonen spända, men munnen är avslappnad, på något konstigt sätt. Jag börjar nästan känna mig illa till mods, men till slut suckar han och tar ett steg framåt.
”I.. just want you to know that...” börjar han och stammar lite som att han försöker trycka ut det han har att säga ”I don’t want you to get affected by what our fans think.”
Han går hela vägen fram till mig, men sätter sig inte. ”Some of them have…” han kommer av sig, och bestämmer sig ändå för att sätta sig ner bredvid mig ”very.. strong opinions.”
Han ser fortfarande på mig ”They just care about me..”
”I know” säger jag och ler ”and I know they want you all to themselves and that they will think I’m just some random girl trying to steal you away-”
Han skrattar och avbryter mig.  
”I just want you to try to ignore it, you wont be unknown forever… and they can be.. very cruel. Trust me, I know.”
”Wow, that’s comforting...” mumlar jag och skrattar nervöst. Han tar tag i min hand.
”Sorry, it’s just that. They found my ex for example, and started calling her things just because she’s my ex. That’s why I’m begging you to…” han suckar frustrerat ”just not read what they say, cause it’s nothing personal. I've had to take blows as well. They're just really passionate and I don't think they understand what they do to people sometimes.”
Jag ser försiktigt på honom, han ser mig djupt i ögonen och håller mig hårt i handen.
”I promise.”

Den kvällen ligger jag vaken i min säng. Jag hade stannat vid hotellet till ungefär klockan fem, innan de behövde dra och göra ännu fler intervjuer och äta middag med några ”viktiga personer”. Vi satt mest och pratade resten av tiden, jag fick reda på mer om fansen och hans bakgrund, och han frågar om vad de sagt till mig. Jag sa att jag inte sett på mycket och att det mesta var snällt. Det var svårt att ljuga dock, och jag var distraherad av en tanke resten av tiden. Det han hade sagt till mig om fansen skrämmer mig. Jag vill verkligen inte vara den hatade flickvännen som bara är i vägen. Han hade ju inte direkt fått mig att må bättre av att prata om det heller. Jag trodde att han skulle klappa mig på ryggen, säga att det kommer gå bra och att de kommer gilla mig. Inte berätta den brutala sanningen. De kommer ogilla mig, mycket. De kommer säga elaka saker, och försöka få mig att sticka så långt ifrån honom som jag kan innan vår.. relation, blir till ett förhållande. När Harry följde mig till taxin han hade ringt dit åt mig, skrek de runt trettio fansen som stod utanför hotellet. Jag såg deras blickar på mig, de frågande blickarna… och de hatande. Paul fick be dem att backa när de försökte ta sig närmare Harry. Jag hörde hur någon frågade Harry vem ”fan” jag var. Han höll mig bara hårt om ryggen och ignorerade dem tills jag hoppat in säkert i taxin. När jag äntligen hoppade ur taxin utanför mitt hus hade min andning ännu inte lugnat ner sig. Och nu ligger jag här. I min säng och kan inte sova. Hans ord ekar i mitt huvud.
”They can be very cruel, trust me, I know”.
Jag sneglar mot mobilen på bordet bredvid sängen. Jag vet att jag inte borde, men jag vill se vad de säger. Konstigt nog. Om de säger elaka saker, vill jag veta vad, och varför. Jag tar tag i mobilen och trycker på Twitter-appen. Jag har aldrig fått så här många mentions förut, eller följare. De senaste dagarna har jag fått över 1.000 följare. Jag biter mig i läppen och läser de översta tweetsen.

@emma1D: Who is she anyway? Ugly bitch.

@Directioner234: New pic of @tessamelin and @Harry_Styles today.. who is this girl really? pic.twitter.com/xc524ygeFrrt

Jag trycker på länken och ser en bild på mig och Harry vid flygplatsen. Jag har armarna runt hans hals och ler stort, han håller mig hårt om midjan. Jag läser vidare.

@Polu35: if ur his gf, I’ll kill you. What does he see in you anyway!

@Harrys_1D: You’re UGLY! Step away from my man!

Jag läser fler och fler tweets. De flesta är ungefär likadana som de första. Det kommer fler och fler bilder, och mer och mer hat. Jag läser ett tjugotal tweets. Bara två är vänliga och handlar inte ens om Harry. Jag förstår inte. Jag låser mobilen och låter den falla på sängen. Sedan vänder jag mig om och torkar en tår från kinden. Vad har jag gjort dem?

we’ll land in an hour or so, can’t wait to see you. x

Jag ler åt smset jag fått. Det är lördag. Dagen då han kommer. Känns overkligt egentligen, det var fyra veckor sen jag såg honom. Och det känns fortfarande lite som en dröm. Att inget av det hände. Men nu är han faktiskt påväg, på planet, uppe i luften. Påväg till Sverige. Påväg till mig. Jag går in i badrummet och ställer mig framför spegeln, jag ser trött ut. Konstigt nog. Det är ju sommarlov, är det inte då man brukar vara som mest utvilad? Jag har knappt sovit på hela veckan, jag har varit för exhalterad, och nervös. Jag drar ut tofsen ur håret och rufsar om i det innan jag klär av mig och går in i duschen. Jag bestämmer mig för att sköta om mig extra mycket idag, nu när Harry kommer, och gör hårinpackning, rakar mig och  skrubbar ansiktet. Jag känner mig fräschare när jag kommer ut, vilket får mig att må lite bättre och känna mig säker. Jag är fortfarande rädd över vad Harry kommer säga om fansen, om han nu ens nämner det… Han har inte gjort det än så länge. Jag har varit nära att fråga honom några gånger nu, eftersom att han aldrig tagit upp det själv. Men har fegat ur varje gång eftersom att jag är osäker på om han vill prata om det, eller ens vet om det. Vill inte verka nojig och överdriven om något som han inte tycker spelar någon roll. Det får väl vänta helt enkelt... Jag fixar snabbt håret och sminkar mig lätt, sedan sätter jag på mig ett par ljusa jeanshorts med ett brunt skärp, ett vitt linne och en ljusbrun/beige lös kofta över. Jag studerar mig själv i spegeln och andas ut. Nu smäller det. Äntligen ska jag få träffa Harry igen.
Vi har bestämt att jag ska möta dem vid flygplatsen och åka med dem till hotellet de ska bo på. Jag sa till Harry att jag kunde träffa honom senare på dagen om han har saker att göra, men han insisterade och sa att jag skulle komma dit. Jag är både glad och nervös på samma gång, han har redan berättat för mig att det förmodligen inte kommer vara så mycket fans där, eftersom att de inte blivit stora i Sverige än. Men jag är ändå nervös. Jag rättar till min kofta och tar tag i min vita väska innan jag springer ner för trappan.
”Pappa” jag svänger om in till köket där pappa sitter och spelar spel med Emelia ”jag är klar”
Han ser upp på mig och ler.

”Dåså” han reser sig upp ”då åker vi”. Emilia hoppar ner från den väldigt för stora barstolen och springer sött in till vardagsrummet där mamma sitter framför TV:n. 

”Hejdå mamma!” ropar jag och går ut i hallen och sätter på mig skorna.
”Hejdå” hör jag henne ropa tillbaka ”var försiktig.”
”Jadå” säger jag och försöker låta glad, fast hon lät lika orolig och oaccepterande över detta med Harry som när jag först berättade. Jag som trodde hon var oförstående, men okej med det. Jag suckar och öppnar dörren, sedan vänder jag mig om och väntar på pappa som letar efter bilnycklarna.
”Skynda..” säger jag otåligt och stampar lite med foten. ”Jag har bråttom.”
”Bara för att du fixar dig så länge” flinar pappa och rufsar om mig i håret innan han försvinner förbi mig ut genom dörren, jag följer snabbt efter.

”Och du ringer mig om du vill bli hämtad” säger pappa och håller pekfingret i ansiktet på mig som någon sorts tillsägning, då vi står brevid den parkerade bilen utanför flygplatsen. Jag fnyser till med ett leende och slår lätt ner hans hand.
”Ja pappa, jag lovar...”
”Vi ses hemma.” säger han och ger mig en kram, jag kramar tillbaka och ler.
”Vi ses.”
Han sätter sig i bilen och jag vinkar av honom, sedan vänder jag mig mot ingången till flygplatsen och biter mig i läppen. Here we go. Jag ler stort och går in.
Jag ser mig omkring på flygplatsen, jag kan se några tjejer sitta på golvet vid en gate med skyltar i händerna och kamerorna redo. Oj, det gick fort att hitta. Jag menar, det måste ju vara där. Jag stoppar händerna i fickorna på koftan och går ditåt med långsamma steg. Hoppas de kommer snart så jag slipper stå här, tänk om någon av dem känner igen mig. Jag ser nervöst omkring på alla tjejer omkring mig, det är nog runt 20-25 stycken här, alla i åldrarna 14-17 skulle jag tro. De stod med sina saker i händerna och skuttade lite som om de hade myror i brallorna, eller som att benen somnat. Jag ler lite för mig själv, tänk att de är så nervösa över att träffa killarna. Gulligt. Det vibrerade i fickan. Ett sms från Harry.

are you there yet? xxxxxx

Jag ler över alla ’Xen’ och svarar att jag är där och väntar, jag kan nästan se hur han ler framför mig, var han nu är, och jag ler själv när jag tänker på hans leende, svaret kommer några sekunder senare.

good, we’re almost there, miss you! x

Jag stoppar ner mobilen i fickan och ler rakt ut i luften, snart är han här. Jag bestämmer mig ändå för att backa undan en aning så fansen skulle få sina foton och autografer utan att jag kommer och stör. Så jag ställer mig några meter bort och väntar. Jag stampar otåligt med fötterna i mina coverse och biter mig i läppen. Plötsligt hör jag hur några utav tjejerna skriker och jag hör en bekant röst skrika ut
”Hellooooo!” det är Louis, såklart. Han springer ut i en stickad tjocktröja med många olika färger och en mössa på huvudet, hans solglasögon guppar mot bröstet när han springer. En tjej börjar gråta och sätter sig ner när hon ser dem. Några andra går nervöst fram mot killarna. Jag sträcker lite på mig och försöker se över deras huvuden efter Harry, och så ser jag honom. Han ler stort mot fansen och drar bort håret från ansiktet med ena handen. Han har en vit t-shirt på sig, mörka jeans och en brun väska hängandes över ena axeln med matchande skor till. Hans solglasögon hänger, precis som Louis, i urringningen av tröjan och guppar mot bröstet när han går. De tar några bilder och signerar deras affischer, skor, mobiler och allt annat. Jag ler stort under hela tiden, de är så snälla mot dem. Kramar och pussar på dem som om de kände varandra. Tjejerna ser nästan svimfärdiga ut och står helt ställda kvar när vakterna tvingar killarna att gå vidare. Jag ser att Harry ser sig omkring, antagligen efter mig tänker jag då och försöker göra mig längre ännu en gång och vinkar. När han ser mig bildas ett stort leende på hans läppar, och hans ögon lyser nästan upp, vad vet jag. Jag går mot honom och han skyndar sig upp till mig.
”Tessa!” ropar han och småspringer den sista biten. Jag skrattar och slänger mig runt hans hals. Jag kan inte fatta det, han är här, jag kramar honom. Det känns så overkligt.
Han håller om mig länge och jag andas in hans lukt, den underbara lukten av Harry jag bara fick en försmak av och har saknat i tre veckor.
”I’ve missed you a lot.” säger jag och kramar åt hårt en sista gång innan vi delar på oss.
”Aww I’ve missed you too.” säger han och ler fortfarande lika stort, han stryker sin hand över min kind och jag ser på honom med glada ögon. Vi måste ha sagt det cirka 500 gånger under de fyra veckorna vi varit isär. Vi var bara med varandra i några dagar, och hade drama och känslor redan då. Det är sjukt att vi är såhär nära varandra igen. Och det känns inte ens konstigt. Han ser på mig, bitandes på smått leende läppar. Hans smilgropar visar sig, och jag förstår vad både han och jag vill. Något jag velat i fyra veckors tid. Hans blick glider ner till mina läppar, men vi båda vet vad som gäller och sneglar mot fansen. Vi kan inte. Inte nu när fansen och fotografer ser. Jag blir inte ledsen alls, jag vet hur han känner, och jag vet framför allt hur jag känner. Vi vet dock inte vad vi är än, och vi vill verkligen inte att vad det än är ska bli publikt än heller.
”Later” säger jag och stoppar händerna i fickorna efter en kompisaktig klapp på hans axel, han ler tillbaka.
”Later” upprepar han och nickar.
När de andra märker att vårt lilla moment verkar vara över, kommer de mot oss lika glada som vanligt.
”Tessaaa!” ropar Niall och hoppar på mig med världens bamsekram, jag skrattar högt och skriker nästan till för att jag är nära på att falla.
”Hey Niall!” säger jag med skratten i halsen.
Efter honom kommer Louis och ger mig en kram.
”How’s our swedish girl doing?” säger han och ger mig en lätt box i armen.
”I’m doing great thanks, how about you?”
”Awwh” säger han och sträcker på sig ”amazing, as usual.”

Jag fnyser till och skrattar innan jag går vidare till Zayn.
”Hi Zayn” säger jag och ler vänligt innan jag kramar om honom med, han säger hej tillbaka och ler ett snett leende som visar lite tänder. Jag måste få Josefin att satsa på honom, hon kommer verkligen missa något om hon inte gör det.
Jag kramar snabbt om Liam som ler enormt med en nickning och mobilen i ena handen.
”Danielle” säger Niall och svarar på mina tankar.
När alla har hälsat går vi mot den stora svarta bilen som står och väntar utanför, då ser jag Paul stå och vänta vid dörrarna. Hmm, jag såg inte honom förut. Jag ler blygt mot honom, han är stor. Jag har aldrig riktigt presenterat mig för honom fast han varit med nästan överallt. I alla fall vid London Eye och när vi blev upplockade vid Tower Bridge, då han satt i framsätet. Kanske dags?
Jag går fram till honom och ler försiktigt.
”Hi” säger jag och räcker fram handen ”I guess we should officially meet, I’m Tessa.”
han ler vänligt mot mig.
”I know, Harry’s been talking a whole lot about you” han tar min hand och lägger den andra på min axel ”but it’s nice to finally meet and say hi to you eye to eye.”
”Yeah, same.” nickar jag och hoppar in i bilen med ett leende. Harry ler mot mig när jag satt mig och lägger en hand på mitt lår.
”He seems nice.” säger jag och sätter luggen bakom örat.
”He’s great, kind of like a dad.”
”No” ropar Louis från sätet framför oss ”more like a babysitter!”
Jag skrattar högt åt vad Louis sagt och Harry börjar skratta efter några sekunder han med. Bilen startar och kör iväg från flygplatsen. Niall stönar till och jag ser förvånat på honom. ”I’m hungry” gnäller han.
”We’ll eat when we get there” svarar Paul och ler. Plötsligt kom jag på.
”Hey Niall” han rycker till och tittar upp på mig.
”Yeah?”
”Rebecca’s still coming, right?”
Han nickar med ett leende.
”Yup, but she had to work first or something.”
Ja just det, hon har tagit ett jobb i en djuraffär på söder. Helt sjukt egentligen eftersom att hon är livrädd för de flesta små-djur i burar. Hon har hund och katt själv, men de säljer ju inte sånna djur där. Nu snackar vi ormar, spindlar och råttor. Hon kommer dö.
”Tessa, do you know if Josefin’s coming?” frågar Zayn mig plötsligt och stäcker sig backåt för att kunna se mig. Jag spärrar lätt upp ögonen, jag vet faktiskt inte. Hon har inte sagt något om att komma i över huvud taget. Vad ska jag säga!?
”I dunno actually, I’ll ask her.” säger jag med ett leende och hoppas på att han inte misstänker att jag är osäker på om hon vill komma, mer än om hon kan. Han nickar med ett litet leende och vänder sig framåt igen. Hoppas, hoppas, hoppas.
Jag känner hur Harrys läppar snuddar vid mitt huvud och lägger en lätt kyss på min tinning.
Jag ser på honom och ler, han ler tillbaka.
”I can’t believe you’re here, this is so weird.” viskar jag till honom så de andra inte hör.
”Me neither” viskar han tillbaka med ett litet skratt åt vad jag sagt ”It's weird but I'm happy”.

Två veckor senare.

Allt har flytit på rätt normalt sen jag kom hem, sommarlovet är i full gång och jag har mest umgåtts med mina vänner sen jag kom hem, och pratat med Harry såklart. Han smsar och ringer så ofta han kan, även om det bara är för några minuter. Jag blir inte besviken, jag vet att han knappt har tid för annat än bandet just nu. Jag önskar att vi kunde lära känna varandra bättre ögon mot ögon men, det är såhär det får vara. Och när vi ändå är inne på Harry, det tog as-lång tid för mamma att förstå vad jag menade med att han är känd. ”Men vadå X-Factor?” och ”London Eye, vad gjorde du där?”. Men annars är hon och pappa helt okej med hela grejen, eller i alla fall pappa. Mamma blev mest orolig antar jag. Jag har tydligen fått min debut i en engelsk skvallertidning här om dagen också enligt Harry.
”Harry Styles secret girlfriend” hade det stått. Fick mig att skratta högt. Hur orkar människor springa efter andra med kameror egentligen, har de inget bättre för sig?
De måste ju undra vart fasen jag tog vägen efter den där veckan. Jag slänger mig på sängen och öppnar upp locket på min macbook, det känns som att jag aldrig sitter vid datorn längre. Jag går in en sväng på facebook, inget intressant där egentligen. Bara bilder på klasskompisar och andra som står och poserar framför kameran med en öl i handen. Till slut tröttnar jag och går in på twitter istället. Jag lyfter lite på ögonbrynen när jag ser att jag fått ännu en tweet från ett av hans fan.

@1Dlover4Everr: do you know Harry Styles personally or not?

Jag biter mig i läppen. Ända sedan jag svarade på Harrys tweet och han började följa mig har jag fått några till följare, och några frågor. Även om de egentligen inte har någon aning om tweeten faktiskt hade något med mig att göra. Jag har dock inte svarat på någon än, då jag inte har vågat. Men de kommer väl sluta om jag faktiskt svarar? Jag klickar på reply och sveper fingrarna över tangenterna innan jag skriver in mitt svar.

@tessamelin: yes, i do. 

Jag frågar mig själv om det var rätt eller fel att vara ärlig. Om det kommer skapa problem för Harry eller mig och tjejerna. Det gör väl ändå inget om ett tjugotal fans ser tweeten? Men jag hinner inte tänka mer på det för plötsligt så vibrerar mobilen på skrivbordet borta vid fönstret. Det måste vara Harry, för han sa att han skulle ringa mig idag. Jag ler och skyndar fram till bordet. Som jag trodde var det Harry och jag svarar.

”Hi!” säger jag glatt och går mot sängen igen.
”Hey Tess” hör jag på andra sidan luren, ”what are you up to?”
Jag sätter mig ner med en duns och suckar.
”Nothing much, started the computer for the first time in ages…” Jag lägger mig ner på rygg ”what about you?”
”Just got back from the studio, recorded some more songs.”
”How many songs have you recorded now?” frågar jag och pillar lite på nagelbandet. Han suckar
”I have no idea, many, but I have something to tell you...”
”What” jag väntar efter ett svar, men han säger inget.
”I miss your face…”
Jag ler, jag saknar hans ansikte med. Det känns som att det var jättelänge sedan jag såg honom, det är nästan lite som en dröm. Om det inte vore för bilder skulle jag ha glömt hur han såg ut.
”I miss yours too” säger jag skrattandes tillbaka. Det är tyst ett tag i luren.
”Anyway… that’s not what I wanted to tell you, are you still by the computer?”
”Yeah?” jag sätter mig långsamt upp ”why?”
”You have skype?”

Några minuter senare har vi riggat upp allt och jag ser att han ringer mig på skärmen. Plötsligt inser jag att jag inte alls vet hur jag ser ut, och jag sneglar snabbt över på spegeln på väggen och fixar håret en aning innan jag svarar. Det laddar på skärmen, det känns som att det tar år innan jag hör hans röst igen.
”Hello? Can you hear me?”
”Yeah I can hear you” säger jag och rättar till mig och datorn lite på sängen. ”Can you hear me?” Jag ler. Han skrattar.
”I can hear you”
Plötsligt dyker hans ansikte upp på skärmen, han halvligger ner och har på sig en vit tröja. Han ser trött ut med ler ändå.
”I can see you!” utbrister jag och ler ännu större. Han skrattar igen och tittar in i kameran, sedan ner på skärmen igen.
”I can’t see you though, you have to put on the camera you know.”
”Oh” Jag letar efter knappen och sätter igång kameran.
”Can you see me?” Frågar jag och försöker se om det finns någon annan knapp att trycka på. Plötsligt skrattar han högt.
”Uhm, I can see your nose..?”
Jag spärrar upp ögonen och backar från skärmen, jag insåg inte att jag var så nära. Jag blir generad och håller ena handen för ansiktet.
”Noo” skrattar han ”you have the cutest nose ever, don’t worry.”
Jag ler och tar ner handen.
”Where are you?”
”I’m at Nialls” Han vänder sig om ”Niall!” och vinkar till sig Niall som plötsligt dyker upp i ena hörnet.
”Hi Tessa, how are you!” säger han och ler stort.
”Hey!” säger jag glatt tillbaka ”I’m fine how are you?”
”I’m great!”
Harry rör om lite i Nialls hår och ler i bakgrunden.
”Good to hear” säger jag ”Have you talked to Becca today? She told me you've been slow at answering”
”Yeah, I know” säger han och viftar med mobilen i kameran ”but we’re texting right now.”
Jag ger tummen upp och ler stort, det blir tyst i några sekunder och både Harry och Niall gör lite roliga miner i kameran. Jag skrattar. Till slut suckar Niall. 
”Well, I think I’m gonna go to bed, but it was great seeing you Tessa!”
”Bye, sleep tight!” ropar jag tillbaka.
När Niall gått suckar Harry ljudligt och ler in i kameran.
”So you wanna know what I wanted to tell you?”
”Oh right!” jag hoppar till ”I totally forgot, tell me!” jag ler stort. Vad kan det vara?
”As you know, we still have like 2 billion songs to record”
Jag nickar och ler åt hur han överdriver. Men jag antar att det känns som att det är så många när man får jobba  med att spela in i flera månader.
”And guess where we’re gonna record a few of them..?”
Jag blinkar, jag fårstår precis vilket ställe han menar. Det kan inte vara sant.
”No way!” säger jag och gapar. Han nickar på huvudet och ler.
”Way.”
”You’re coming here!?” Jag står på alla fyra i sängen ”When!?”
”In two weeks.”
Det här är sjukt. Om två veckor, REDAN.

”Already!? This is amazing! I’ll get to see you again”
”Yeah” säger han och biter sig i läppen ”I miss you”.
”I miss you too curly!”
”Hey!” skrattar han ”only Louis call me that!”
”Well, now I do too.” säger jag.

Vi pratar länge den kvällen, om lite allt möjligt. Till slut är vi så trötta att vi nästan somnar framför datorn båda två, men ingen av oss vill säga hejdå. Det är något med den där rösten, de där ögonen, läpparna och håret. Jag vill typ aldrig säga hejdå. Vill sitta och titta på och prata med honom i all evighet. Självklart skulle verkliga Harry vara mycket bättre att ha nära sig, alltså kött och blod, men då tänker jag tillbaka på att han snart kommer vara det, nära mig. I mitt land. Jag kommer kunna krama honom, prata med honom.. och kyssa honom igen. Förhoppningsvis. Till slut lägger vi på, efter tre timmar och tjugo minuter. Jag slår ihop datorn och lägger mig ner bekvämare i sängen. Då vibrerar mobilen.

goodnight hun. x

Jag skriver god natt tillbaka innan jag blundar och somnar på några minuter.
Snart är han här.