Previous: ”Let’s see, phone…”

”It’s over there” säger jag och pekar mot nattduksbordet bakom mig. Han rusar dit och lägger den i fickan.

”Okay, ready now?”

Jag nickar. Yes, jag har allt jag behöver i handväskan. Resten ligger i resväskan. Jag ser mig snabbt i spegeln och rättar till håret. Det är ofixat och trist, men så får det vara.

”Let’s go then” säger han och vi börjar gå mot dörren. Det här livet är stressigt. Från och med nu, ska jag förbereda mig bättre! 

---

När konserten är slut blir jag på direkten ledd till parkeringen där två bilar väntar. Ingen av killarna har kommit än, men jag sätter mig i en av dem ändå för att vänta där. Det känns som att dagen har varit så otroligt lång, även om vi inte gjort så mycket, och nu vill jag egentligen bara lägga mig i en säng och sova. Men noup, vi ska upp i ett plan och åka vidare till San Diego. Tror någon nämde att flyget skulle ta tre och en halv timme, great. Då kommer man säkert precis somna i planet och sedan behöva gå upp igen. Jag suckar och lutar mig mot rutan. Hur har killarna orkat med att göra det här i flera månader redan? Jag klarar inte ens två dagar. Precis då ser jag hur killarna kommer ut genom skjutdörrarna. Harry pekar på de två bilarna och säger något, vakten pekar mot min bil och Harry nickar innan han börjar gå hitåt. Louis och Liam följer efter Harry, men Niall och Zayn verkar gå till den andra bilen med Paul. Harry öppnar till slut min dörr.

”Hey” säger han vänligt ”scoot”

”No…” suckar jag ut ”could you please, please, please go in from the other side?”

Han himlar med ögonen. Förlåt, men jag är trött… Fast… han är nog tröttare. När jag inser hur bortskämd jag lät ångrar mig och vill flytta på mig, men då är det redan försent, dörren på andra sidan öppnas och in kommer Harry med Louis efter sig. Liam sätter sig i framsätet.

”Sorry, I should’ve moved” säger jag så fort de sätter sig till rätta. Harry skakar på huvudet roat som att det inte var något. Som att jag inte ska specialbehandla eller känna behovet av att behaga honom.

”No forget it, no worries, you tired?”

Han spänner fast säkerhetsbältet innan han stryker min arm. Jag nickar.

”Yeah, exhausted” jag lutar mig mot hans axel och suckar ”I can’t believe we’re gonna be on a plane for four hours… No-” rättar jag mig själv ”-I can’t believe we’re gonna live like this for months!”

Louis skrattar.

”Get used to it, I’ve been a total zombie for the past few months.”

Jag spärrar upp ögonen. Är det alltid såhär? Får man ingen sömn? Mamma mia vad har jag gett mig in på?

”You’ll get to sleep on the flight” säger Harry samtidigt som chauffören får klartecken och bilen startar.

”And then I’ll have to get up again in three hours, there’s almost no point in going to sleep at all”

”Trust me” säger Louis och ser mig roat i ögonen ”you’ll need it. In a couple of days you’ll take every opportunity you get to sleep.”

Jag suckar och lutar mig mot fönstret istället. Great, jag kommer gå omkring hela tiden och hallucinera på grund av sömnbrist.

 

Väl på flygplatsen blir vi eskorterade till vår gate så snabbt som möjligt. Fasen får chansen att se killarna, men Paul håller strikt på att vi inte har tid att stanna till och därför vinkar de bara glatt till fansen för att säga hejdå. Jag och Harry visar passen och biljetterna innan vi ställer oss åt sidan för att vänta på de andra. Även om mer än hälften av alla som jobbar med killarna anställs på plats är det sjukt många som följer med dem runt också, och att få med sig allihop kräver tid och tålamod. Jag tar uttråkat upp mobilen och flinar lite.

”I’m gonna document this tour by taking a picture of you in every airport we’re at”

Harry ger mig en trött blick.

”Now? I look like crap”

”Doesn’t matter”

Jag fumlar med mobilen och trycker upp kameran. Precis då kommer resten av hela gänget in och vi ska börja gå in i flygplanet. Jag blir lite smått stressad och Harry skrattar.

”We gotta go”

Vi börjar gå och mobilen lyckas äntligen sammarbeta med mig och jag tar ett halvtaskigt foto i farten på honom.

”There!” säger jag nöjt och tar min handväska från honom samtidigt som jag funderar på om jag ska lägga upp bilden på twitter eller inte. Det skulle kunna bli en liten twitter serie. Jag berättar om min idé för Harry samtidigt som vi går in och letar upp våra platser i planet. Han skrattar roat åt mig.

”You got my permission, I’m warning you though, fans are good at finding us quickly.”

Vi sätter oss till rätta i sätena och ser hur de andra i crewet också letar upp sina platser. De andra killarna är utspridda lite här och var då det är fria platser istället för bestämda. Jag bestämmer mig för att ladda upp bilden på Harry innan vi lyfter och han lutar sig över för att se samtidigt.

”That picture is horrible”

”Noo” säger jag och ler. Det kanske inte är den bästa på honom, men han skrattar. ”I like it”

”So are you only gonna take photos of me in airports?” frågar han retsamt och trycker sitt huvud mot mitt. ”Won’t make a great album.”

Jag ler och sneglar på honom.

”Of course not, but It’ll be funny to look back on. A load of airport photos.”

Han skakar skrattandes på huvudet.

”You’re weird…”

Jag himlar med ögonen och trycker på tweet knappen.

”Remind me to take another one when we land” säger jag innan jag stänger av mobilen och lutar mig mot honom. Det är otroligt hur man kan bli så trött. Jag brukar inte röra på mig såhär mycket… Göra såhär mycket när jag är hemma.

”Yes sir.”

Vi sitter tysta med stängda ögon tills nöd-instruktionsbandet börjar spela, då sträcker vi på oss för att kunna se och försöker i alla fall lyssna och ta in något av det som sägs. I alla fall jag… Harry har väl hört det här några tusen gånger redan.

När vi lyfter tar det faktiskt inte lång tid tills jag somnar, min något existerande flygrädsla försvinner liksom när Harry sitter där lugnt och tyst brevid mig.

 

Jag vaknar av att han rycker mig lätt i axeln.

”We’re about to land.”

Han ser lika trött och nyvaken ut som mig, så jag antar att han skickat vidare tåget av väckningar. Man hör piloten prata i högtalarna om hur vi snart kommer landa. Jag gnuggar mig lätt i ögonen och sätter mig ordentligt i sätet. Kroppen blir verkligen som en trasdocka när man sover. Om jag inte hade varit fastspänd hade jag säkert glidit ner på golvet. Jag vänder mig sakta om och ser ut genom fönstret. Det är fortfarande mörkt ute men det märks att sommarens tidiga solstrålar snart kommer synas runt horisonten. Jag lutar mig trött mot fönstret och ser ut hela vägen ner, samtidigt som Harry stryker min slappa hand. Jag är så… trött. Dunsen som uppstår i hela planet när vi landar känns knappt. När säkerhetsbälts-knappen släcks och allt folk stressat reser sig upp för att ta sitt handbagage sitter vi kvar. Killarna brukar ändå gå ut sist om de inte har bråttom. Jag sätter på mobilen så länge och skickar iväg ett sms till mamma för att berätta att allt gick bra och att vi är framme. Jag sitter också och funderar på vad det är för tid hemma i Sverige. Måste vara eftermiddag eller något sådant. Jag orkar inte fråga någon heller. När det är dags för oss att gå ut är mina ben svaga av att ha suttit så länge, och jag snubblar trött efter Harry igenom planet. Inga fans möter oss på flygplatsen vilket jag tycker är skönt, vi blir direkt ledda till en bil som ska köra oss till hotellet. Jag hackar tänder när jag sätter mig i bilen. Inte för att jag fryser, utan för att jag är trött förmodligen. Harry placeras brevid mig igen och vi kör iväg. Jag somnar såklart på vägen.

 

Jag vaknar av Harrys irriterande väckarklocka i hotellsängen. Den låter lite som ett tjutande brandalarm skulle man säga. Jag gnyr irriterat.

”Harry…!” gnäller jag in i kudden ”turn it off!”

När inget händer suckar jag högt och vänder mig om i sängen. Den är tom, om man inte räknar med mig. Jag ser mig förvirrat om samtidigt som tjutet fyller rummet. Jag vet inte riktigt varför men jag får som en lätt panik när jag inser att han inte är där. Jag vänder mig mot nattduksbordet på hans sida, men inser att det är min mobil som ligger där, inte hans. Jag stänger av larmet och sätter mig förvånat rakt upp i sängen och ser mig om igen.

”… Harry?” ropar jag ut. Han kanske är på toa. Det är tyst. ”Hello? Harry?” ropar jag ännu en gång, men får inget svar. Jag börjar knappa på mobilen för att ringa honom, men ser då att jag har ett oläst sms.

 

morning darling! had to go to a meeting, didn’t want to wake you. set the alarm for you in time so you can get ready before lunch. see you, love H. xx

 

Jag ler som en skolflicka. Att ett sms kan göra en så lycklig. Mina ögon dras mot mobilklockan, den är halv elva… Att han lät mig sova så länge! Stackarn som behövde gå upp till ett möte så tidigt när vi reste hela natten. Jag skulle andra klara av att vara han. Jag kryper ur sängen och ser mig omkring. Jag var så trött när vi kom fram att jag knappt såg hur rummet såg ut. Är ens mina väskor här? Jag ser mig omkring och hittar både mina och Harrys väskor stående i hallområdet. Jag drar ut den jag tror att jag behöver och letar fram dagens kläder. Jag tar bara ett par ljusa shorts och ett vitt tunt linne då det är så varmt. Till det gräver jag upp ett par sandaler. Hade hellre haft på mig converse men vill inte ha svettiga fötter. Jag placerar ut allt på sängen och går sedan in i badrummet för att duscha. Den här gången till skillnad från förra tar jag min tid i duchen. Jag ler lite utav att tänka på gårdagens dusch. Jag rakar mig och smörjer in mig också. Sedan fönar jag håret och klär på mig. Tar bara på mascara, concealer och lite blush för att se en aning fräschare ut i alla fall. Jag avslutar allt med min svarta axelväska och mina raybans. Jag studerar mig själv framför spegeln ett tag och ler, sedan kollar jag på klockan. Cirka halv tolv. Blir osäker på om jag kan ringa Harry eller inte så jag skickar ett sms om att jag är klar. Sedan bestämmer jag mig för att se mig omkring lite på hotellet ensam medan jag väntar. Korridoren är som hotellrummet, ljust och fint. Väldigt många blå glasdetaljer som är utspridda här och var. Jag går åt hållet jag tror att vi kom ifrån igår, alltså vägen till lobbyn. I slutet av korridoren kommer jag fram till en hiss och ett stort glasfönster som är lika stort som hela väggen. Jag ser häpet ut genom det. San Diego är vackert. Höga byggnader och gröna växter. Vill nästan skrika och hoppa lite för mig själv. Vilka ställen jag får besöka alltså. Sedan vänder jag mig och trycker på hissknappen. Kan knappt slita blicken ifrån utsikten när jag väntar. Väl nere i lobbyn blir jag ännu mer häpen. Var jag verkligen här tidigt imorse? Kristall-kronor i taket, som små stigar i golvet av glas, och under dem finns lampor som lyser igenom med stenar runt omkring. Jag har aldrig sett något liknande. Jag tänker tillbaka på hotellet i Spanien och hur häpen jag var utav det. Jag menar, det var vackert där. Men det här hotellet är… nytänkande! Tänka sig att jag och Harry inte var tillsammans då. Jag får en hemsk rysning i kroppen bara av att tänka på det. Jag skulle inte kunna tänka mig någon annanstans just nu, utan Harry, det finns inte. Samtidigt som jag ser mig omkring får jag ett sms från Harry.

 

Ok. on our way back xxx

 

Jag skickar tillbaka att jag är i lobbyn och väntar. Sedan sätter jag mig i en av fotöljerna som finns och kollar igenom mobilen. Som tur var kom jag ihåg att ta en till flygplatsbild på Harry igår, men jag har inte lagt upp den än. Så jag tog till mig det uppdraget i väntan på killarna. Plötsligt ringer det och jag svarar nästan på direkten.

”Hiya” säger jag och ler.

”Hey” säger han lika glatt som jag ”we’re almost outside but, it’ll be easier for you to come out to us so, be ready to go out. There were some fans outside this morning though so wait for us to stop if you don’t wanna get mobbed. Paul will get you.” Han skrattar när han säger det sista och jag himlar med ögonen.

”Okey, I’ll be ready.”

”Great, see you” säger han och lägger på. Jag stoppar ner mobilen i väskan så den ligger säkert och rättar till mina kläder. Mina solglögon som jag lagt på huvudet drar jag ner för ögonen istället, sedan ställer jag mig framför drag dörrarna. Som vanligt förstår man då killarna kommer då mer och mer skrik hörs. Den svarta bilen stannar precis utanför dörrarna och jag ser hur Paul hoppar ut ur passagerarsätet där fram. Han får be tjejer flytta sig med en bestämd min, sedan öppnar han dörren och nickar åt mig att gå ut. Hans armar blir som en skyddande sköld över mig och jag försöker le till fansen när de ser mig. Allt går väldigt fort och smidigt och inom några sekunder är jag inne i bilen bland killarna. Jag får flera good mornings när jag kommer in och jag ler mot alla när jag försöker sätta mig till rätta.

”Morning boys”

Sedan vänder jag mig mot Harry och ger honom en kyss.

”You can’t just leave like that!” säger jag med ett leende samtidigt som jag fumlar efter säkerhetsbältet. ”I was so confused!”

Både Harry och de andra skrattar lite samtidigt som bilen startar.

”Sorry, I wanted you to get your beauty sleep”

Jag himlar med ögonen men ger honom sedan en snabb tacksam blick.

”Thanks. So where are we going?” frågar jag sedan och lyckas succesivt trycka ner säkerhetbältet i spännet. Jag rättar till mig i sätet och ser frågande på dem andra.

Niall rycker på axlarna men svarar ändå.

”We’re thinking of just having a quick lunch and then going to the beach.”

”Oh” svarar jag snabbt.

”You up for that?” frågar Harry och ser på mig.

”Yeah of course, I just didn’t bring a bikini or anything”

”We didn’t either”

”We figured we’ll just stop somewhere and buy up stuff on the way”

Jag ler lite lättat. Jag glömde att de har obegränsat med pengar. Om jag hade varit med tjejerna hemma i Sverige hade vi behövt gå tillbaka. Som att vi vill spendera pengar på dyra bikinis när vi har det hemma.

 

Vi stannar till utanför någon salladsbar och jag, Paul och Louis går in för att köpa lunch till oss alla.

”I trust you!” ropar Harry från bilen när vi är påväg in ”get something I like”

Jag skrattar och ser på honom över axeln.

”Don’t worry!”

Klockan plingar när vi kommer in och skönt nog är det inte särskilt mycket folk där inne. Vi ställer oss i kön till disken. När jag ser hur koncentrerad Louis ser ut där han står bredbent och ser på den enorma menyn på väggen ovanför disken med händerna slappt liggandes i fickan kan jag inte låta bli att ta en bild med mobilen. Han ger mig en blick när han hör kamera ljudet. Jag fnissar lite och han flinar.

”Picking salads is a serious thing, okey?”

Jag nickar instämmande.

”Yes indeed.”

Väl framme i kön, vilket tog typ två minuter tar vi samma sak till alla; Kycklingsallad. Louis tar dock en tonfisksallad, och jag tar samma till Harry. Till Harry fixar jag också extra sås och bröd, vilket jag tror att han kommer uppskatta. Niall fick extra kyckling, vilket jag också tror att han kommer uppskatta, haha! Jag såg inte riktigt vad Paul tog till honom och den andra vakten som tydligen kommer senare ifall det är många på stranden, för jag har fullt upp med att få ner allt i de genomskinliga påsarna. När vi är klara knatar vi bort till bilarna igen och jag hoppar stolt in i baksätet brevid Harry igen.

”What did you get me?” säger han på direkten och börjar pilla i påsen. Jag rycker till mig den som för att visa att han får ha tålamod. Jag sätter på mig säkerhetsbältet och tar sedan upp den första lådan. Jag läser på etiketten.

”Chicken-salad with extra chicken – Niall”

Jag räcker över den till honom och han ler stort.

”Allright! Thanks!”

Sedan tar jag upp den andra.

”Chicken-salad – Zayn”

Han nickar tacksamt och tar den ifrån mig.

Harry ser otålig ut och jag får lust att skratta lite då jag vet att hans ligger längst ner.

”Tomato and mozzarella-salad-” Harry ser en aning rädd ut, jag tror verkligen inte att det är hans favorit ”-for me!”

Jag lägger den brevid mig och tar sedan upp Harrys.

”Tuna-salad with extra dressing and garlic bread”

”Oh yes!” brister han ut. Niall tittar upp.

”Special treatment!”

Vi skrattar samtidigt som bilen startar.

”Where’s Louis’?” frågar Zayn och jag nickar mot Louis. Han håller upp sin egen påse där både hans, Pauls och den andra vaktens sallader ligger. 

”Right here.”

 

Vi alla käkar i bilen med plastbestick. Killarna verkade extremt hungriga, och jag med. Jag som inte ens ätit frukost. När vi ätit upp stannar vi utanför en liten affär nära stranden där det ser ut att finnas badkläder och handdukar. Denna gången går vi alla in och jag rusar mot bikinisarna samtidigt som killarna går till badbyxorna. Jag väljer ut ett par som jag vill testa och ser sedan mot killarna för att se hur det går för dem. Harry skrattar plötsligt till och håller upp ett par knall-gula badbyxor.

”Hey Tess, what do you think of these ones?”

Jag skrattar och skakar på huvudet innan jag vänder mig om och går till omklädningsrummet. Det fick bli en vanlig vit en. En bandeu överdel och en underdel med fina detaljer i höfterna. När jag kommer ut står killarna redan i kassan.

”Did you find any?”

”Yeah, I just need a towel”

Jag skyndar mig till delen med handdukar och spanar igenom den. Jag flinar när jag ser den jag vill ha och går sedan till kassan med alltihopa. Killarna skrattar när de ser mig komma med en One Direction handduk.

”What! I needed an updated one” säger jag och lägger upp den och bikinin på disken. ”Look how much more manlier you guys look in this picture.”

Killarna skrattar fortfarande.

”No it’s just” börjar Niall innan han lugnar ner sig och slutar skratta ”all of us bet that you would choose that one.”

”Oh” säger jag och skrattar ”well of course I’d take that one!”

Vi betalar och går till bilen igen. Vi parkerade som sagt rätt nära stranden så det tog bara någon minut att komma dit.

”There’s nowhere to park” mumlar Paul och ser sig omkring. Alla suckar frustrerat och försöker hjälpa till så gott det går. Vi alla svettas som grisar i bilen och vill verkligen bara hoppa i vattnet.

”Maybe there are spots a couple of streets away”

Vi unga ser på varandra.

”Well” börjar Liam ”we’ll wait here”

Han öppnar dörren och skuttar ut, och det tar inte lång tid förns vi andra skyndar ut efter honom.

”Wha-Wait no!” ropar Paul ”you have to wait for me!”

”Don’t worry” ropar Harry ”we’ll just change in those stalls over there”

Han pekar mot ett par ombytes-hytter. Vi har redan börjat gå men ser ändå på Paul i väntan på ett ”okej”.

Han suckar och himlar med ögonen.

”Fine, but you stay there!”

”Yes sir” ropar Niall och gör handsignalen över pannan. Sedan börjar alla kuta mot hytterna. Det är svårt att springa i (den kokheta) sanden och jag kommer såklart sist. Zayn kom näst sist och fick precis som jag stå utanför och vänta då det bara fanns fyra stycken. Vi andas tungt och garvar lite åt varandra. Vi ser nog inte kloka ut. Hans hår hängen blött nere över pannan och svettet bara droppar. Jag antar att jag är lika snygg jag.

 

Harrys hytt öppnas först och jag tappar hakan när han kommer ut. På sig har han de lysande gla badbyxorna, matchade solglasögon och en svart snapback. Han går stolt ut.

”You chose… those!?”

Han nickar stolt.

”Yeah, and look at the glasses, I couldn’t walk away from this”

Både jag och Zayn studerar honom upp och ner ännu än gång, sedan brister vi ut i skratt. Så mycket för att passa in, han kommer ju lysa upp hela stranden.

Nu kommer Niall också ut och ser precis lika chockade ut som oss. Men istället för att skratta så skakar han bara roat på huvudet och räcker mig påsen.

”Here, your things. But watch out cause my clothes and underwear are in there as well”

Jag skrattar och tar den innan försvinner in i hytten. Utanför hör jag Harry fråga typ femhundra gånger om badbyxorna verkligen var så hemska, och jag skrattar för mig själv. När jag är klar lägger jag ner mina kläder i påsen också och öppnar sedan hyttdörren. Killarna sitter bara några meter framför i sanden. Liam sitter och blåser upp en badboll och Harry står som vanligt… med mobilen. Såhär på håll, är faktiskt inte badbyxorna så hemska. De är rätt små och sitter väldigt bra på honom. Men Harry är ju också snygg i precis vad som helst i mina ögon så jag kanske bara är förblindad av kärlek. Jag skuttar fram till dem då sanden verkligen är kokhet och ställer mig på kanten av Nialls handduk. Han ser upp på mig och busvisslar.

”Woah, nice bikini Tess!”

Harrys panna rynkas och han sparkar lätt till honom på låret.

”Hey!”

Niall garvar bara och jag rufsar om honom i håret och ser smickrad ut. Sedan ser jag ner på Liam. Han är tomatröd i ansiktet och kämpar verkligen med den där badbollen.

”Liam take it easy” säger jag oroligt ”we don’t want you passing out because of a ball.”

Han tar en snabb paus och andas tungt.

”I don’t remember it being this hard blowing up a ball”

Han fortsätter sedan och jag studerar honom. Jag himlar med ögonen när jag ser vad han gör fel och ställer mig på knä brevid honom.

”You know… It’s a lot easier if you pinch this part.”

Jag sätter två fingrar på den mjuka plast delen där man blåser och klämmer åt. Precis då tar han ett djupt andetag och blåser ut och en stor del av bollen blåses upp.

Killarna skrattar retandes åt honom och jag klappar honom på axeln. Liam börjar också skratta då han inser hur korkad han har varit, men fortsätter sedan att blåsa upp bollen.

”Oh Tessa” börjar Louis ”what would we do without you!”

 

Efter en stund kommer en svettig och andfådd Paul gåendes i sanden. Stackarn, jag skulle aldrig klara av att vara killarnas… tja barnvakt är väl det bästa ordet för det. Han pekar mot hytterna och vi nickar. Såklart måste ju han få byta om också.

”Who’s got the towels?” frågar jag, och Zayn håller up påsen ovanför sig där han sitter och viftar den lite i luften.

”You want yours?”

Jag nickar leendes, men mina tankar driftar bort till Josefin hemma i Sverige. Det är svårt att glömma vad han gjorde mot henne. Mitt leende försvinner lite när jag tänker på det. Han kastar över handduken till mig och jag säger snabbt tack. Harry tar också sin och ställer sig sedan brevid mig. Han lägger sin ena arm om mina axlar och ser ner på mig.

”It’s true though, what Niall said. But it’s not just the bikini that’s wow.”

Jag skrattar. Ibland när Harry försöker ge sexiga komplimanger blir det bara så, pervo-cheesy på något sätt. Jag ser överdrivet ner på honom också.

”We’ll, you’re not so bad yourself. Despite those awful shorts.”

Han skakar på huvudet som att jag har fel.

”It’s called fashion.”

Jag tar hans snapback och sätter den på mitt huvud.

”If you say so…”

Vi fortsätter prata och skratta med de andra killarna tills Paul kommer ut. Hans badbyxor är motsatsen till Harrys. Långa, mörka och strikta. Han har fortfarande på sig sin kortärmade skorta också, även om den är oknäppt. Killarna reser sig upp ur sanden och börjar diskutera vart vi ska sätta oss. ”Not to close to the water” men inte heller ”to far away”. De tycker verkligen olika om det mesta. Till slut pekar jag mot ett bollnät som finns en bit bort, och då vill de såklart dit. Nu när Liam blåst upp en boll och allt. Liam, Louis och Niall kutar såklart dit med bollen på direkten utan att hjälpa till att bära något. Vi andra släpar oss dit med påsar fulla med kläder, värdesaker och handdukar.

”Is here good?” frågar jag när vi är bara några meter ifrån och de verkar instämma. För Harry sprider ut sin handduk på några sekunder och lägger sig med en dunds. När min handduk vägrar att sammarbeta utan blåser bort hela tiden sätter han sig dock och tar tag i ena änden för att hjälpa mig.

”Do we have anything to drink?” frågar Zayn och Paul skakar på huvudet.

”We can go buy some?” säger jag, och ser sedan på Harry. Han ser lite paff ut, typ ”jag har precis lagt mig”, men jag ger honom en liten knuff med armbågen och han suckar.

”Sure, why not.”

Vi reser oss upp och Paul räcker mig hela sin plånbok.

”Use the blue card. Harry you know the code.”

Vi nickar, och struttar iväg genom sanden med letandes ögon efter en kiosk. Den heta sanden verkligen bränner mig genom sandalerna.

”This sand is horrible.” säger jag med en smärtsam min.

”Is it burning you?” frågar han och jag nickar. Då springer han någon meter framför mig och ställer sig med böjda knän och armarna bakåt.

”You serious?” säger jag och skrattar.

”Hey! It’s a serious piggyback invite. Now get on.”

Jag tar sats och hoppar upp på hans rygg.

”This is so lame.” säger jag och ger honom en puss på axeln ”but thanks.”

När vi kommer till asfalten släpper han ner mig och jag tar hans hand istället. Sedan ser vi oss omkring.

”Do you think that’s one?”

”I guess we’ll see” säger han och vi börjar gå. Väl framme blir vi glada. Den lilla vita stugan är en kiosk! Det finns bilder på glassar och olika skrivtavlor med priser. Vi rusar fram dit och kollar ut vad vi vill ha. Glädjen varar dock inte länge, vi märker av en skylt med ett kort på och en röd symbol som visar att de inte tar kort.

”Great, what now…”

”Let’s just, go back to the road and go to some store down the road from the beach.” Jag pekar mot vägen samtidigt som jag säger det och Harry nickar.

”Yeah.”

 

Tio minuter senare hittar vi en liten affär där de tar kort. Vi köper enorma vattenflaskor till allihop plus lite frukt så vi håller oss alerta. Sedan går vi tillbaka.

”You sure this is the right way back?” säger Harry efter ett tag och vi stannar.

”I… I think so, why?”

”Did we miss this store or what?”

Han pekar mot en nästan exakt likadan affär som vi köpte allt i, och jag blir osäker. Gick vi verkligen bara förbi den? Jag ser mig oroligt omkring.

”I don’t know.”

Jag märker av en aning oro i min röst.

”Don’t worry” säger han snabbt ”we’ll find our way back. Let’s just go this way, okey?”

”No” säger jag och pekar mot vägen vi kom från ”I think we should try to find the store again and try from there.”

Han ser mot sin väg, och sin mot min, funderandes. Men till slut nickar han och vi börjar gå tillbaka dit vi kom från. Vi hittar till slut affären igen och vi båda ställer oss för att tänka.

”We did come from there, didn’t we?”

Jag nickar. Det gjorde vi, vi gick rätt. Eller?

Där står vi båda, i bara badkläder och ser förvånade ut. Utan mobiler. Fast vi har ju pengar så vi kommer inte svälta ihjäl i alla fall.

”Should we try that way again?”

”Yeah, we must’ve missed that store.”

Vi fortsätter ner för den gatan igen tills vi kommer till den andra affären ännu en gång. När vi gått förbi den så tror jag att jag börjar känna igen mig, och till slut är vi framme på den störra vägen precis vid stranden. Vi båda ser på varandra och garvar lite. Vi är sämst.

”Well that was…”

”Not far away at all.” Avslutar jag åt honom och vi skrattar lite mer.

 

När vi kommer tillbaka till platsen där killarna var finns det fans där som de tar bilder med. Och när de ser att Harry kommer gåendes blir de ännu gladare och rusar mot oss.

”Hey, there you are!” ropar Niall ”we were starting to get worried.”

”Yeah we got lost!” ropar han tillbaka, och både killarna och fansen skrattar. Jag tar påsen med vattnet och fruken i av Harry och går till de andra medan Harry tar hand om fansen. Jag ger alla var sin flaska och lägger sedan ner påsen på min handduk.

”There’s fruit in there also if you’re hungry.”

Jag sätter mig ner på ena sidan av handduken och ser mot Harry samtidigt som jag öppnar min flaska tar en sipp av vattnet. Han tar bilder med var och en och ler stort hela tiden, vilket får mig att le. Jag lägger snabbt över fruktpåsen på Harrys handduk innan jag lägger mig ner på min egen. Det är riktigt varmt, och snart behöver jag ett dopp. Men först… sola en stund.

 

Dagen blir otroligt lyckad. Vi har kul på stranden i flera timmar. Bad, solning, boll-lekar och det vanliga brottnings lekar i sanden. Dock är jag mest domare. Fans är alltid runt omkring i närheten men ärligt talat stör det mig inte så mycket. De skrattar mest med i vad vi gör. Jag och Harry får faktiskt också en privat simtur i havet. Vi hoppar i vågorna och kysser varandra med bara huvudena ovanför vattenytan. När Paul säger att det är dags att åka till hotellet och göra sig i ordning suckar vi alla och önskar att vi kunde stanna. Men väl i bilen på vägen tillbaka till hotellet blir killarna taggade över konserten och kan knappt vänta. Jag är dock otroligt trött och önskar egentligen att jag kunde stanna kvar på hotellet och sova. Men det får vänta! 

---

Yes! Nu är kapitlet äntligen ute. Skrev som sagt att jag förmodligen kommer hoppa lite i historien eftersom att jag känner att jag är så "långt efter" i tiden. Killarna är på sin tredje tour just nu och jag är bara på den första i novellen. Tänkte dock inte hoppa jättelångt på direkten, utan skriva om highlights under denna touren och sedan göra ett riktigt hopp. Vart vet jag inte riktigt. Men ni kommer nog gilla det! Någon skrev också om jag kunde försöka skriva lite om vad som hänt innan eftersom att man glömt, och ja! Jag ska försöka, dock har jag själv glömt det mesta så jag måste nog läsa om mycket... Annars är ni väldigt välkomna att läsa om hela novellen om ni vill färska upp minnet också! Vi hörs snart igen, kram på er!