Jag lyfter försiktigt på masken, och först ser jag ingenting. Men plötsligt tänds en lampa och en grupp människor hoppar fram.
”GRATTIS!!!” 

Alla var där. Mina föräldrar, killarna, tjejerna, min mormor och morfar, min farmor och farfar, min moster och hennes barn, min farbror och hans familj, hela bunten helt enkelt. Alla från studion är också där när jag ser efter och till och med Anne! Jag kan bara gapa och le på samma gång, jag vet inte vart jag ska titta. Jag älskar att alla sa Grattis på svenska. Jag hann precis se vart vi befann oss innan alla började rusa fram till mig. Det ser ungefär ut som en klubblokal. Som på Harry’s fest. Men stora långbord står mitt på golvet, dukade, och jag gör ett litet glädjetjut inombords. Så det blir middag! 
Först kramar jag alla mina vänner. Jag får personliga Happy Birtdays från alla killarna, och tjejerna. Louis hann precis säga att de försökte få dit Danielle och Eleanor, men att D var så upptagen med dansen, och E med skola. Jag sa att det var okej. De kan gratta mig när jag kommer dit istället. Sedan kramar jag min familj minus Emilia. Mormor och Morfar har åkt ner ända från Göteborg, och jag kramar dem länge. Min Farmor och Farfar är också där, även om de bor närmare oss än Mormor och Morfar, träffar jag dem inte så ofta. Inte mina kusiner och de heller. Bara på speciella tillfällen liksom. Och jag får grattis av dem med. Savan, Carl och lite annat folk från studion som jag egentligen inte känner så bra är också där, vilket gör mig glad. Till sist hälsar jag på Anne, Harrys mamma. Jag blir otroligt glad över att se henne. Att hon flög över hit bara för mig. Vi kramas länge, och hon också förklarar att Robin och Gemma tyvärr inte kunde komma, men att de också önskar grattis. 
Jag blir så glad över att alla är där, och jag omfamnar Harry när alla börjar sätta sig vid borden för att jag är så lycklig. 
”Thank you so much” säger jag och ger honom en kyss. 
”Like I said before, anything for you”
Han ler gulligt mot mig innan han tar tag i min hand och leder mig till min plats, brevid honom såklart. Efter Harry sitter Anne, sedan mina föräldrar, och deras föräldrar, och på andra sidan mina vänner, sedan studioteamet och mina kusiner plus föräldrar längst bort tyvärr. 
Vi äter en härlig middag med både förrätt, varmrätt och efterrätt uppdukat av riktiga servitörer. Jag skulle berätta vad det var vi åt men ärligt talat visste jag knappt vad hälften av allt var. Det var otroligt gott i alla fall och efterrätten var liten och gjord av choklad. Och jag blir glad av att se hur mina föräldrar pratar mycket och glatt med Harrys mamma. Äntligen träffas de. Harry stryker mitt lår då och då under bordet och ger mig små leenden samtidigt som jag pratar med de andra, som berättar hur de fixade lokalen och vilka problem de stötte på. Jag hinner skratta mycket, och när Harry plötsligt reser sig upp och klingar i ett glas blir jag förvånad. Han ska väl inte hålla tal eller något sådant konstigt? 
”Hello everyone, I hope the food was alright…”
Alla börjar nicka och säga att den var underbar, och Harry ler stort. 
”Great. I was just going to inform everyone that I will take Tessa to that side of the room in a while to give her my last surprise, and the tables here will be removed. Drinks will be served over there too, and I hope that’s alright for everyone”
Alla nickar och säger att det självklart är okej. Harry är för trevlig. 
”Thanks” säger han glatt innan han sätter sig ner igen, och jag lutar mig mot honom. 
”Another surprise” säger jag nyfiket med ett leende ”I think I’ve gotten enough surprises from you already!” 
”Well, you’re just gonna have to live with another one” säger han och flinar, innan han pussar mig på näsan. Jag skrattar till en aning och fortsätter prata med de andra.Efter några minuter säger han att han bara ska på toa, och försvinner från bordet. Jag tänker inte mycket på det då och fortsätter prata med tjejerna, men när alla sedan börjar röra på sig som Harry önskade, mot den lite mörkare delen av rummet ser jag efter honom... Men han syns inte till någonstans. Jag stannar kvar där jag är för att vänta på honom, och efter ett tag börjar jag undra vart han är. Men då tar Becca plötsligt tag i mig och drar mig till andra. Väl där leder hon mig upp för en liten trappa till en scen som alla står framför. De applåderar lite när hon ställer mig i mitten av den, och jag ler nervöst. Sedan säger hon åt mig att stanna där och försvinner själv ner för trappan igen. Jag står där i någon minut, innan Harry plötsligt kommer ut på scenen med en mick i handen, och ställer sig brevid mig. Han var inte alls på toa… Han har bytt kläder nu till en vit t-shirt, en svart kavaj och svarta byxor vilket får mig att le. Byte nummer ett. Han slår lite på mikrofonen för att se till så att den är på. 

”Can you hear me?” frågar han sedan, och alla nickar. Då ser han på mig och ler. 

”As you all know, it’s Tessas 18th birthday today... And I knew right away I wanted to make this day really special for her, since she’s the most important person in my life."
Alla i rummet flämtar till en aning och gör 'aww' ljud. Harry fortsätter. 
"I just wanna tell you Tessa, that I love you so much, and I hope that your enjoying everything so far... And that this party is what you wanted.”
Jag ler gulligt mot honom och nickar. De andra fortsätter 'awwa'. Han har aldrig varit särskilt bra på tal, men han får i alla fall fram vad han ska säga och jag blir riktigt rörd. Och det verkar som att andra blir det med. 
”It’s so much more” svarar jag lågt och ler lyckligt ”thank you”
”Now, I think we should sing Happy Birthday for her, don’t you think?” säger han sedan och ser ut på alla nere på golvet. Och alla ropar ja. Då börjar Harry räkna från tre, sedan sjunger han högt ”Happy Birthday to you!”
Då börjar alla sjunga med 
”Happy birthday to you! Happy birthday dear Tessa… Happy birthday to yooooou!”
Denna gången skippar han sista versen, och ser bara åt höger där två servitörer kommer ut från ett skynke bärandes på en stor tårta, och jag gapar. De bär upp den framför mig för att blåsa ut ljusen. 
”Make a wish” säger Harry lågt så att ingen annan hör. Men jag ler bara för mig själv och blåser ut ljusen. Jag behöver ingen önskning. Allt är precis så som jag vill... Perfekt. Alla klappar händerna och tjuter när jag blåst ut ljusen, till och med jag. Och servitörerna ställer ner tårtan på ett stort bord. 
”You can all go and get cake in a minute” säger Harry i mikrofonen igen ”but I have one more surprise”
Jag ser förvånat på honom, och han ler. 
”I would like to sing a song, that I wrote about Tessa.” 
Alla ’ooar’ och ser förväntansfulla ut. 
”I started writing it… uhm when we were going through a rough time, and… I was missing her. A lot of stuff happened, and we’ve been through so much together... both good and bad” säger han och ser på mig ”but we have always found our way back to eachoter. And I feel like we always will. We belong together. You’re just too irresistable.”

Han ser mig djupt i ögonen, och jag ler. Musik börjar spelas i högtalarna, och några sekunder senare hör jag Harry’s röst. Och hans blick slits aldrig ifrån min.
”Don’t try to make me stay, or ask if I’m okay… I don’t have the answer. Don’t make me stay the night, or ask if I’m alright… I don’t have the answer.”

Jag känner hur mitt hjärta blir tungt. Allt jag jag kan tänka på när han sjunger är när jag stack från Holmes Chapel. Vilket smärta jag kände. Harry ler försiktigt. 
”And now, my good friend Liam Payne” 
Plötsligt stömmade Liams röst ur högtalarna, men hur mycket jag än vred och vände på huvudet kunde jag inte se honom. 
”Heartache doesn’t last forever, I’ll say I’m fine. Midnight ain’t no time for laughing. When you say goodbye”

Efter det hör jag Zayns röst, och killarna kommer gående ut genom skynket en efter en och ekar det Zayn sjunger nästan som en kör, leendes. 
”It makes your lips, so kissable… And you kiss, unmissable… Your fingertips so touchable and your eyes… Irresistable...”
Jag håller handen för munnen av chock och kan inte sluta le. Jag vet inte vad som får mig att le mest. Texten eller att alla står här och sjunger för mig! Nu kommer Niall fram och ler stort mot mig innan han börjar sjunga. 
”I’ve tried to ask myself, should I see someone else? I wish I knew the answer.”
Han klämmer min arm innan han backar igen, och Harry går mot mig med en genomborrande blick. Han ser både så lycklig och olycklig ut på samma gång. Han är den ända som vet om minnena vi har. Han känner samma sak som jag. Texten betyder något för oss. 
”But I know if I go now, if I leave… then I’m on my own tonight. I’ll never know the answer…”
Jag sväljer. Det är konstigt hur en låt kan få så mycket att spelas upp i huvudet. Olyckan, hur vi gjorde slut och jag låg i hans armar i timmar. När han hade Ally och jag träffade Jake. Alla ensamma nätter. Det gör ont att tänka tillbaka på det, men det gör mig glad att jag har honom nu. Liam börjar igen. 
”Midnight, doesn’t last forever. Dark turns to light. Heartache flips my world around I’m falling down, down, down that’s why”
Sedan kommer Zayn ännu en gång, lika koncentrerad som alltid. Mitt hjärta slår så hårt!
”I find your lips, so kissable. And you kiss, unmissable. You fingertips so touchable, and your eyes… Irresistable”
Jag ser hur Harry sträcker sin arm för att hålla om mig en aning, sedan ler han stort. Plötsligt sjunger alla killarna irresistable om och om igen med stora leenden. Och han sjunger lite mörkare och lägre irresistable emellanåt och ser mig i ögonen. Jag har aldrig lett så här mycket i mitt liv förut. Tårarna kommer upp i ögonen och alla nedanför scenen jublar högt. Harry vänder sig plötsligt helt mot mig och tar min hand samtidigt som musiken saktas ner. 
”It’s in you lips… And in your kiss… It’s in your touch and your fingertips…"
Han pillar extra med mina fingrar när han sjunger fingertips, och jag ler.
"And it’s in all the things and other things that make you who you are and your eyes… Irresistable.”
Han släpper inte min blick, och det är verkligen som att det bara är han och jag där just i de sekundrarna. 
Refrängen börjar sjungas igen, och Zayn tar de höga tonerna som vanligt. Jag står kvar helt skakis då Harry backar ifrån mig och ställer sig vid de andra killarna. De sjunger så fint. Sedan sjunger Louis lite mer framträdande. 
”Your fingertips so... touchable”
Sedan kommer det sista. 
”And your eyes… Your eyes… Your eyes... Your eyes… Your eyes… Your eyes!”
Liam ser på mig med ett gulligt leende. 
”Irresistable…” 
Jag bara står där helt förstummad. Med tårar i ögonen och skakiga ben. Och musiken slutar. Men alla där nedanför skriker och applåderar. Speciellt tjejerna, de hoppar där de står längst fram och verkar knappt veta vart de ska ta vägen. Min mamma gråter, och min mormor håller henne i handen. Vad hände nyss! 
Jag vaknar till av att Harry tar tag i min midja. Och då kommer det bara, jag kramar hårt om honom och börjar gråta och skratta på samma gång tror jag. 
”I don’t know what to say!” säger chockat fortfarande i hans grepp ”Thank you!! I love you so much” 
Harry skrattar och ler mot mig när vi drar ifrån varadnra. 
”Did you like it?”
”You have no idea” säger jag och drar handen under ögonen för att torka tårarna ”I’m shaking” 
Då kommer de andra killarna upp till mig och ska krama om mig. Jag blir helt överväldigad av all kärlek. 
”I can’t believe that was for me” säger jag tårfyllt. 
”And about you” säger Louis och kramar om mig. Det får mitt hjärta att slå ännu hårdare. Jag kan inte fatta att Harry skrev den. Var det den här låten de pratade så tyst om i studion? Jag lägger handen för hjärtat när killarna backar undan. Otroligt. 
Harry kommer fram till mig igen och ger mig en kyss. Då hoppar plötsligt mamma fram nedanför scenen med kameran. 
”I need a picture” säger hon snyftande. Vi ställer oss bredvid varandra och hon tar en bild.
"Oh wait" säger hon när hon sett på den första. Och klättrar upp på scenen. Sedan ställer hon sig jättenära. Jag tror att mamma behöver glasögon. "Sådär, thank you!"
När mamma gått iväg så tar Harry upp micken igen, han behöver vänta ett tag dock innan han säger något eftersom att alla där nedanför pratar så mycket. 
”Now… Who wants cake!?” ropar han plötsligt ut och alla jublar!En stund senare sitter vi ner vid lite mindre bord, vissa står upp, med tårta. Jag fick ta den första biten av tårtan som Harry hjälpte mig att skära upp vilket jag tyckte var gulligt. Jag tar en tugga och ser ut på alla mina vänner, som här här för min skull. Helt otroligt. Om jag inte hade träffat killarna hade det bara varit jag, mamma, pappa, Emilia och tjejerna på min födelsedag. Möjligtvis mormor, morfar, farmor och farfar också, och kanske mina kusiner. Men vi brukar aldrig ha något ”kalas” på dagen jag faktiskt fyller år. Harry reser sig tuggandes för att hämta mer tårta, och han stannar hos våra mammor på vägen. 

”I can see you two are getting along!”
Han ler stort. 
”Of course” skrattar Anne ut. Min mamma skrattar också och håller med. 
Han fortsätter sedan mot andra sidan rummet för att hämta mer tårta. Jag står kvar och tittar på alla. Pappa är och fotar allt och alla med familjens nya kamera. De är helt förtrollade av den nya teknologin som finns, och verkar tro att det är som magi. Jag skrattar till lite. Sedan faller mina ögon på mina vänner. Speciellt Josefin, som står en bit från Zayn och ser olycklig ut. Och mitt leende försvinner. Zayn därimot, skrattar med Liam och verkar inte alls uppmärksamma henne. Jag vill bara gå fram till honom, ge honom en smäll på huvudet och skrika ’MEN SE HENNE DÅ!?’. Jag vet inte om han gör det medvetet… ignorerar henne. Jag skakar lätta på huvudet och ser ner på min tårtbit. Herregud. 

När servitörerna kommer för att bära ut allt igen, alla faten och de små borden, kommer Harry fram till mig och ler. 
”You know what, theres actually one more surprise” 
Jag ser förvånat på honom, nästan irriterat. 
”You’ve said that like fifty times already! This is perfect I don’t need more”
”Well fine” säger han och skrattar ”I’ll go tell the girls that you don’t want their present” 
Jag ger honom en blick och han skrattar. Sedan hörs något som låter som en strömbrytare, och plötsligt släcks alla lampor. Det vrider till sig i magen utav hur mörkt det blev. Men Harry tar snabbt ett fast grepp om mina händer. 
”C’mon” säger han och drar med mig. Jag försöker förvirrat se mig omkring i mörkret. Samtidigt som vi går slås små ljus på. En disco-kula sätts på och musik börjar spelas. Aha… de gör det till en klubb nu också. Harry fortsätter leda mig igenom alla, och till slut kommer vi till en dörr som vi går igenom. Det är ljust där inne, och jag får kämpa för att kunna se. 
Det ser ut som, ett vanligt… kök slash fikarum typ. Vi måste vara bakom scenen eller något. 
”What are we doing in here?” frågar jag och försöker vänja ögonen. Han ler mot mig. 
”Clothes change number three” 
Jag höjer på ögonbrynen. Tog han med mig in hit så jag kan se honom byta om? Men Harry rusar fram till två kassar och räcker sedan över en till mig. 
”That’s for you” 
Jag tar försiktigt i påsen och ser ner. Det ligger något svart och beiget i den. Jag tar upp den ur påsen, och det visar sig vara en klänning. Jag gapar. Den är så fin. 
”You like it?” 
Jag nickar och drar fingrarna över tyget en aning. 
”You told me I had no changes?”

Han skrattar. 
”Well, the girls thought you should, so they got you that”
Själv har han tagit fram en svart t-shirt ur sin påse, och är nu på väg att ta av sig de kläderna han hade innan. Jag ser på klänningen igen.
”Oh wow, I have to thank them this is beautiful” 
”Now hurry up and get dressed” säger han leendes och drar av sig sin t-shirt. Jag ler lite över hans fina kropp innan jag själv börjar klä av mig. 
”Uhm” säger jag och kämpar med blixtlåset på ryggen ”can you help me please?” 
Han kommer på direkten över till mig och drar ner den. 
”Thanks” säger jag och väntar en aning på att han ska backa undan... och ni vet... sätta på sig sin tröja. Men det gör han inte. Han står kvar bakom mig. Efter några sekunder känner jag hur två händer lätt börjar stryka mina armar hela vägen upp till axlarna. Jag stelnar till av den kittliga känslan, det blir nästan som att jag slutar andas. Han har den mest otroliga effekten på mig. Väl uppe vid mina axlar börjar han dra ner mina ärmar så att klänningen sakta glider av mig och faller till marken. Jag hör honom lugnt andas bakom mig, och han tar ett steg närmare. När han trycker sig mot mig blir jag nervös att någon ska komma in, jag menar vi står helt öppet i det här olåsta rummet, och det jobbar jättemånga här. Vem som helst skulle kunna komma in… men ändå så går jag inte undan. Jag låter honom hålla på. Jag känner hans varma andning över min nacke, sedan börjar han försiktigt kyssa den. Hans mjuka läppar gör som ett varmt spår upp min hals. Det ger mig rysningar, och jag vill inget annat än att han ska fortsätta. 
”You don’t know how perfect you are to me…” säger han lågt, och natten på hotellet flashar förbi i mitt minne. Jag blir varm i hela kroppen av att han säger så. 
Han fortsätter kyssa min nacke, och jag blundar. Sedan känner jag hans händer på mina axlar igen, som långsamt glider ner för mina armar. Till slut når han mina händer, och han börjar nästan som kittla mina fingarar genom att dra sina fingertoppar lätt över dem. När de tar slut fortsätter han ner på mina höfter, och lår. Både hans beröring och kylan av att vara utan kläder ger mig gåshud. Han kysser min nacke mer och mer och jag kan till slut inte hålla inne ett litet stön. Vilket får mig att spärra upp mina ögon snabbt. Vad gör vi!?

Jag tar tag i hans händer som har börjat glida fram till framsidan av mina höfter, och jag stelnar till. Han, är dock fortfarande lika varm och mjuk, med ett lugnt hjärtslag. Och han kysser mig en sista gång på axeln. 
”Sorry, I got carried away” säger han lågt med ett litet leende innan han backar undan. 
Vi klär båda snabbt på oss, och när vi är fullt påklädda studerar vi varandra upp och ner. Jag ler. Det finns inget snyggare än en kille i svart tröja. Att något så simpelt kan bli så jäkla hett. Han ler också.
"Hot" säger jag och ger honom en humoristisk blinkning med ena ögat. Han skrattar till och ser snabbt ner i marken, innan han ser på mig igen. 
”You look hot too” säger han och biter sig i läppen. 
”Do not” säger jag och ser på hans fasta armar. Jag blir som hypnotiserad. Han tar några steg mot mig, och jag blir nästan rädd att han ska försöka något mer. Inte här! 
”You do!" säger tillbaka "I just wanna.... just one thing” säger han och sträcker fram händerna mot mitt hår. Han tar försiktigt ut alla hårnålar och klämmor… och till slut så släpps mitt hår ut helt och hållet. Jag rufsar till det lite och ler försikigt. 
”Much better” säger han leendes och ger mig en snabb, men vild kyss. Efter det räcker han fram handen och ser på mig, jag tar den… och vi går ut i lokalen igen. 

Musiken spelas högt och alla ljusen blinkar i olika färger. Jag ler för mig själv med min hand i Harrys. Det har verkligen blivit som en klubb. Nästan på direkten ser jag mamma komma rusandes mot oss. 
”Där är ni!” säger hon snabbt, innan hon kommer ihåg att hon måste prata engelska ”I’ve been looking all over for you!” 
Jag kämpar för att höra henne över den höga musiken. 
”We changed clothes!” 
Mamma ser ner på min klänning och flämtar till. 
”Wow you look stunning!” säger hon och lägger handen på bröstet. Jag vill lyfta på ögonbrynen, men ler bara. Mamma säger aldrig ord som ’stunning’. Lite väl mycket alkohol? ”Anyway, we just got told that people over thirty is not allowed to stay at the party any longer”
Hon skrattar. 
”Really?” säger jag och skrattar samtidigt som jag ger Harry en blick. Han rycker på axlarna som för att säga 'don't look at me'. 
”Nej nej! Det är bra” säger mamma på svenska sen, jag antar att hon inte orkar kämpa med engelskan längre ”då kommer vi inte i säng för sent heller. Mormor och morfar åker också hem imorgon så du kanske ska ta och säga hejdå” 
Jag nickar. 
”Självklart” 
”Men vi ses hemma sen då, kom in hem för sent och var försiktig” säger hon och stryker min kind ”grattis igen” 
”Tack mamma” säger jag glatt och ger henne en kram. 
”Bye Harry, thank you for inviting us” säger hon sedan och kramar om honom med. 
”So glad you could come” svarar han ”see you tomorrow”
Mamma försvinner sedan iväg och jag vänder mig mot Harry. 
”I have to go say bye to my grandparents, I’ll find you after”
”Oh! No no” säger han snabbt ”I wanna go say bye too”

Någon timme senare har de flesta vuxna försvunnit. Harry var med och sa hejdå till alla vilket var trevligt. Även om alla mina kusiner skulle skämma ut mig med att fråga om bilder, kramar om allt möjligt. Harry är ju van så han bryr sig inte riktigt. Men för mig känns det faktiskt lite pinsamt då det är min släkt. Det var tråkigt att säga hejdå till Mormor och Morfar, och jag hoppas att jag ser dem snart igen... Men svårast var det att säga hejdå till Anne då hon åker tillbaka till Holmes Chapel redan imorgon bitti. Det var också jobbigt att se Harry så ledsen, då han förmodligen inte kommer träffa henne på ett tag. Han har ju turnén att avsluta.
”You sure you’re okay?” viskar jag och tar tag i hans arm. Vi sitter med de andra i soffhörnan med drinkar i händerna en stund senare. Han nickar och tar en klunk. 
”Yeah… I’m fine. I just hate being away from her.”
"Saying goodbye is never easy" säger jag och stryker hans lår. Han nickar sorgset.
Jag ser ledsamt på honom. 
”We’ll visit many times this summer”
”Sounds good” säger han och pussar mig på kinden. Efter det verkar det som att han bestämmer sig för att rycka upp sig. Jag antar att han har gjort det många gånger, för det är inte lätt att trycka bort känslor. Men han tar bara ett djupt andetag, sedan ler han. Försöker i alla fall.
”Okay this is the deal” säger Niall och håller upp händerna i luften ”there’s not enough people here” 
Vi ser runt i klubben, som praktiskt taget är… tom. Förutom oss. 
”We have always been this few” säger Jossan. 
”Not on Harrys party” säger Zayn och ser sig omkring. ” and I think Tessa deserves a real party like that one”
”We don’t know any people” säger jag med ett skratt. 
”We do” säger Niall.
”You… do?” frågar Becca ”really?” 
”Well, Carl knows people, Savan know’s people. We could get a bunch of people here in an hour” säger Harry ”If… that’s what you want?”
Alla ser på mig och jag spärrar upp ögonen. 
”Ehh... sure? I mean, I don’t know it doesn’t matter to me”
”If you just want us here it’s okay” säger Harry allvarligt. 
”No seriously I don’t mind” säger jag leendes ”I’ve gotten enough time with you already, and if it means everyone’s gonna be happy. Get people here”
”Let’s do it!” säger Niall, som redan verkar ha druckit rätt mycket. Några av dem går iväg för att göra några prata med Savan som är kvar, och ringa Carl. Men jag och Harry sitter kvar. 
”Look” säger han med ett skratt och räcker över sin mobil till mig ”I got a great pic with your mom before she left”
Jag ser på bilden och skrattar högt. 
”Don’t tell me she asked for a picture with you” säger jag och skäms, han skrattar. 
”She did” han tar tillbaka telefonen ”but her phone was dead so I took it, and now it’s going up on instagram”
”Oh my god” säger jag och försöker hålla mig från att skratta ”she’s gonna kill you”
”Hmm, maybe I’ll post it on twitter too” säger han retandes och jag kan inte låta bli att skratta längre. Mamma kommer flippa. 

Jag kan knappt förklara vad som händer senare. Vid ett strömmar det in människor i klubben, och en stor del av de människorna känner inte ens killarna, men de hälsar glatt ändå. Det blir många drinkar och mycket dansande. Jag som trodde att kvällen nästan var över när vi satt där i sofforna. Det blir så mycket folk där inne att man får kämpa för att ta sig några meter. Jag försöker klinga mig fast i Harry så mycket som möjligt. Han verkar dock vara van vid det här livet, och han och Louis pratar öppet med andra.
"It's my girlfriends birthday!!" skriker Harry till någon random snubbe som kommit fram och pekar på mig "this is her party!", och snubben ler innan han räcker fram handen. Jag skakar den. 
"Billy!" ropar han "Happy birthday!"
"Thanks! I'm Tessa!" 
Efter några enstaka fler ord säger vi 'kul att träffas, ha det bra', och han går vidare. Det är lite roligt hur saker och ting fungerar på klubbar. Speciellt med killarna. De går igenom klubben och hälsar på alla som vill träffa dem liksom. Och man kan inte riktigt hålla en lång konversation med folk heller.
”Do you want aogogwink!?” skriker han plötsligt till mig. 
”What!?” ropar jag tillbaka. Jag hörde inte alls vad han sa. 

”A DRINK!” ropar han ”Do you want one!?” 
Jag nickar. 
”Sure!” 
Han tar tag i min hand och drar mig långsamt igenom alla. Vi går förbi Niall och Becca som står och dansar med en grupp främlingar. Men de verkar ha kul i alla fall. 
"Hey!" ropar Becca, och jag vinkar. 
"Having fun!?"
"YES!" ropar Niall "can't you see it on our faces!?" 
Han pekar på sig själv dansandes med världens leende, och Becca skrattar bakom honom. Jag kan inte hålla mig för skratt. Han är så konstig när han har druckit. 
"We're gonna go get more drinks, see you later" ropar Harry sedan och ger dem en liten vink. De vinkar tillbaka innan de vänder sig mot varandra igen och dansar. De är för söta. Vi kommer till slut fram till borden i alla fall, och där han ser på mig igen. 
”What do you want?”
Jag rycker på axlarna.
”Surprise me” 

”I know you don’t like whiskey, so here” säger han med ett flin.
Han ger mig en orange drink och jag ser misstänksamt på den innan jag tar en klunk. Man vet aldrig med Harry. Men jag känner på direkten vad det är.
”Fanta and vodka?” 
”Straight on!” ropar han skrattandes, själv tar han någon drink som ser riktigt äcklig ut. Sedan försvinner vi ut i havet igen. 

Vi dansar ännu mer, och ju mer jag dricker… desto oräddare blir jag. Till slut stör inte havet av människor mig längre. Och jag pratar glatt med alla precis som Harry. Det roligaste med havet av människorna är att, det spelar ingen roll hur många människor det än är här, jag vet ändå hela tiden var alla killarna är. Där det är som en ring med kameror uppe i luften… där är någon av dem. Även om det är mest är vuxna människor här, filmar de och försöker få bilder med killarna. Det går inte att undvika. 
”Everyone’s filming you!” ropar jag i Harrys öra. Det tar tre till försök innan han faktiskt hör vad jag säger, och han nickar. 
”I know!! But it’s fine!”
”I’m gonna film too!” skriker jag slöddrigt, och han skrattar. Nästa låt börjar, och alla börja hoppa, skrika och dansa mer än förut. När jag börjat filma ser jag på Harry.
”Baby!” ropar jag och försöker dansa och filma på samma gång. Han vänder sig hoppandes om med händerna i luften. Han ler stort in i kameran och skriker glatt. Jag gör samma sak. Jag vet inte varför, det är alkoholen antar jag. Vi har kul i alla fall. Jag fortsätter filma ett tag efter det, när vi går omkring runt människorna och när jag pratar med honom och Louis. Efter ett tag glömmer jag till och med att jag håller i mobilen. Och jag blir förvånad när jag upptäcker det.
”I’m going to the bathroom!!” ropar jag efter en stund till honom. Och han kämpar för att höra. 

”You want me to go with you!?” 
Jag skrattar. Ja, jag kanske har druckit lite mycket. Men jag klarar faktiskt av att gå på toa själv. 
”No! It’s fine!” 
Han protesterar inte utan fortsätter prata (skrika) med Louis, och jag trycker mig igenom människorna. Det är otroligt varmt här inne och jag ska inte ljuga, det snurrar lite väl mycket i mitt huvud. Men inte så jag mår dåligt som tur var. Jag lyckas i alla fall ta mig till toaletten, som jobbigt nog har kö… Då kommer jag på att jag såg en WC-skylt inne i rummet som jag och Harry bytte om i, och jag börjar försöka ta mig dit bort. Det är svårare att hitta i lokalen när den är så full, men till slut lyckas jag ta mig dit också. Jag snubbar in i rummet och fram till toadörren. Men när jag känner på den är den låst. Great...
”Hallå?” säger jag försiktigt ”någon där inne?” 
Förmodligen är det väl det om dörren är låst. Men man vet ju aldrig. Den kanske bara är låst. Jag får inget svar, men det låter som att någon… gråter där inne. 
”Hallå?” säger jag igen ”vem är där inne?” 
”Det är upptaget!” hör jag en röst säga där innifrån.
Jag rynkar pannan. Det är ju Jossans röst!
”Jossan!? Vad gör du där inne, vad har hänt??”
Hon tystnar. 
”Jossan?” frågar jag igen. 
”Lämna mig ifred”
”Såklart jag inte gör!” säger jag ”öppna”
Jag lutar mig mot dörren en aning för att höra bättre. Jag hör hur hon tar toapapper och hur hon försöker andas igenom näsan. Men till slut hör jag låset gå upp. Jag öppnar dörren och finner Jossan sittandes på toalocket med mascara utspritt över hela ansiktet, och papper i handen. Jag ser oroligt på henne, och så fort jag kommer närmare brister det för henne. 
”Gumman vad har hänt!?” säger jag förtvivlat och dyker ner till hennes sida. Det finns inte mycket plats där inne men jag sätter mig på huk framför. Hon gråter häftigt. 
”Jag såg dom” säger hon mellan hulkningarna. 
”Vilka?” frågar jag förvirrat. Men så fort jag sagt det inser jag vilka hon menar. Zayn och Elina. Min mun öppnas en aning, och jag försöker få allt att sluta snurra. 
”Han bjöd in Elina” säger hon med ihop pressade tänder och kämpar för att hålla inne gråten. ”Och han kysste henne precis framför mig!”
Jag biter mig i läppen och tänker på vad jag vet. 
"Det betydde säkert inget..." säger jag och ser sorgset på henne. Hon ger mig nästan en arg blick. 
"Och? Det betydde något för mig! Han gjorde det med flit!" 
"Med flit?" 
"Han såg på mig, sedan tog han tag i henne och kysste henne!" skriker hon ut mellan tårarna "Varför gör han så här!? Vad har jag gjort!? Han vet att det sårar mig!"
Jag ser på min hjärtekrossade vän, och känner hur det bubblar av ilska i mig. Vad nu anledningen var, har han ingen rätt att göra så. Även om han vill ge igen för att de gjorde slut. Även om han vill göra henne avundsjuk. Även om han inte vet vad han känner. Ingen jävla rätt. Jag reser mig snabbt och knyter mina nävar. Josefin ser förvirrat på mig. 
"Vänta här" säger jag och lämnar henne ensam inne på toaletten. 
"Nej! Vad ska du göra!?" ropar hon efter mig. "Säg inget till honom!!". Men jag lyssnar inte. Jag smäller upp dörren ut till lokalen och tar bestämda steg. Människorna dansar fortfarande, och det känns nästan som att det är fler människor än förut. Var är han!? Jag ser mig förvirrat runt bland alla människor, samtidigt som jag trycker mig igenom dom. Jag försöker hålla utkik efter en grupp kameror någonstans, men jag upptäcker bara Niall, Becca, Harry och Liam, som verkar ha hur kul som helst.
Min syn är suddig. Jag skulle inte druckit den där sista drinken... Jag fortsätter igenom alla människor. Zayn, Elina, Zayn, Elina. Det är allt som hörs i mitt huvud. Och till slut, så ser jag honom. Han sitter borta vid sofforna, med Elina (såklart) bredvid sig. De skrattar över någonting, och jag känner hur ilskan kommer som ett hårt slag. Jag rusar upp till dem. 

"Why the fuck did you do that!?" skriker jag. Och han ser förvånat på mig. Han verkar först inte fatta att det var honom jag pratade med, och ser sig lite om. Men jag fortsätter stirra på honom, med tung andning och mord i blicken. 
"Do what?" 
"You know what I'm talking about, don't act dumb!" säger jag, och blir nästan känslig istället. Det är nog alkoholen som tar över en aning. "She didn't deserve that and you know it"
"Deserve what?" frågar Elina och ser stöddigt på mig. Han reser sig upp. Han verkar förstå precis vad jag menar, men Elina ser förvirrat på honom från där hon sitter.
"I haven't done anything!" 
"Be honest!" skriker jag "You fucking idiot how could you kiss someone like that infront of her face!?"
"Tessa?" hör jag Harry ropa, kommandes från folkhavet "what's going on"
"Nothing!" skriker Zayn "she's yelling at me for some fucking reason!?"
"Forget it" säger jag ilsket och ger Zayn en besviken blick "you don't deserve her"
Harry tar tag i min arm, men jag sliter mig ur hans grepp och han ser förvånat på mig. Jag är inte arg på honom, verkligen inte. Jag tål inte någon kille just nu bara. Det värsta man kan göra mot mig, är att såra min familj och mina vänner. Jag rusar förbi honom. Jag måste tillbaka till Josefin. Jag kämpar mig igenom alla igen innan jag kommer fram till rummet. Toalettdörren är öppen, men Jossan är borta.

---

Hoppas ni gillar det, och kommentera. Kommer mer drama, men inte på direkten. Vill hålla allt så verkligt som möjligt och känner att för mycket drama gör det riktigt overkligt. Säg vad ni tycker!!