Jag suckar och pressar ihop ögonen innan jag lätt lutar mig mot dörrkarmen. Great, nu är hon borta. Harry dyker upp i dörren några sekunder senare, andfådd och en aning svettig. Han ser förvirrat på mig med rynkad panna. 

”What’s up? Why did you run away from me like that?”
Jag fortsätter blunda en stund, tills jag till slut ser på honom med ledsna ögon.
”Sorry, I didn’t mean to. It’s Zayn I’m mad at”
”Why, what did he do?” frågar han fortfarande en aning andfått.
”He kissed Elina infront of Josefin, on purpose”
Jag blir arg bara av att säga det själv. Vad som gör mig argast är att det är Zayn som gör allt det här. Att det är Zayn och Josefin som är problemet. Det är alltid jag och Harry. Vi är inte som dem. Vi är inte som Zayn och Jossan, eller som Becca och Niall. Vi är inte lika perfekta som dem. Men nu är det Zayn… romantiska, fina Zayn som beter sig så här. Det gör mig inte bara arg utan rädd.
”On purpose??”
”He looked her in the eye before he kissed Elina, and I could see it in his eyes when I yelled at him.”
Harry ser mer bekymrad ut än arg, och ställer sig närmare mig.
”I’m sure he knows he did wrong.”
Jag nickar en aning.
”I hope so…”
Han ser in mot rummet.
”Where is she?”
”She left” stönar jag irriterat ut ”she’s all alone!”
”C’mon” säger han allvarligt och tar tag i min hand. Vi båda trycker oss så snabbt som det går igenom människorna ännu en gång, innan vi till slut kommer till trappan som tar oss ut ur klubben. Det är fans där utanför, och Harry stannar. De ropar på honom och han ler nervöst.
”Sorry guys not now, our friend is gone and we have to find her”
”Josefin?” frågar en av tjejerna, och jag nickar.
”Ja! Har du sett henne?”
”Hon sprang ditåt!” säger en annan och pekar mot en gata.
”Thanks!” säger Harry stressat ”I’ll be back for pictures in a bit, okay?”
Fansen verkar förstå och Harry tar tag i min hand innan vi springer åt det hållet de pekade. Jag hoppas, hoppas, hoppas att de inte ljuger den här gången. Vi springer in på en gata där det är helt tomt. Och vi skyndar oss ner för den. Efter det kommer vi till en liten park, och jag rycker på axlarna. Hon skulle kunna vara här. Vi går in i den, och letar efter någon bänk eller något. Och efter tag så hittar vi henne faktiskt. Hon sitter på en trasig gunga ute i mörkret. Hon gråter inte längre, men ser fortfarande förstörd ut.
”Jossan!” ropar jag och springer fram till henne. Hon ser först chockad ut. Som en skrämd katt som vill springa iväg. Men när hon ser vem det är blir hennes ansiktsuttryck mjukt igen och hon andas ut.
”You didn’t have to follow me” säger hon och ser på oss.
”Of course we had to” säger Harry och ställer sig bredvid.
”Hur är det?” frågar jag på svenska och ser henne i ögonen. Hon sväljer och rycker på axlarna.
”Bra”
”Look” säger Harry ”Zayn is a really understanding guy… He knows it when he’s done wrong. He’ll come around to say sorry.”
”It doesn’t matter” säger hon svagt ”it doesn’t change the fact that he’s a huge dick”
Harry höjer på ögonbrynen. Han har nog aldrig hört någon säga så om Zayn förut.
”I’m sorry!” säger hon sedan ”I know I’m talking about your friend… Maybe I’m just overreacting… Me and him aren’t even togeth-”
”-No... No” säger Harry och sätter sig på huk vid henne skakandes på huvudet ”I know he did wrong. It wasn’t nice and he’s a huge douche. But just… please try not to be sad about it.”
Jag ger honom en irriterad blick.
”Of course she’s gonna be sad about it.”
”Yeah but, what I’m trying to say is that… If he misses you, he’ll call. If he wants you, he’ll say it. And if he cares, he’ll show it. If not, he can’t be worth your time because you’re obviously not worth his.”
Det är tyst i några sekunder, och jag ser från Harry till Jossan, till Harry igen. Hans ord är både snälla och hårda på samma gång, han säger det för hennes eget bästa. Han ser allvarligt på henne, och till slut så nickar hon.
”You’re right. You’re totally right”
Då ler han och reser sig upp.
”C’mon” säger han och räcker fram handen ”let’s go and show him that what he does doesn’t affect you.”
Hon tar den och reser sig ragligt upp, innan hon torkar tårarna med ena handen. Då går både jag och Harry in för en kram, och vi båda omfamnar henne lätt. 
"Det löser sig." säger jag och ser medlidande på henne "vi fixar det här." 
Hon ler en aning. 
"Tack, jag vet..." 
"You ready to go back?" frågar Harry och strycker hennes rygg tröstande.
"I think so, yeah" säger hon och nickar. "I'll be fine" 
Harry börjar lätt leda henne mot klubben igen med armen på hennes rygg, och jag kan inte göra annat än att stanna upp ett tag och le. Le för att jag är så glad över att jag har honom. En sån fin pojkvän som inte bara hjälper mig, utan mina vänner. Le för att jag faktiskt har en känsla av att det här kommer lösa sig på något sätt, någon gång. Le för att mina vänner är så fina och fulla av kärlek. Jag hör hur fansen som gömt sig i buskarna skyndar sig bort för att inte bli upptäckta. Men jag orkar inte ens bli arg. Allt jag kan tänka på är mina vänner. Sedan skyndar jag bort till Harry och Jossan.

Nästa morgon vaknar jag helt inslingrad i Harry, som beskyddande ligger med ena armen och benet om mig med bröstet lutandes mot min rygg. Mitt huvud ligger på hans andra arm, och när jag öppnar ögonen kan jag se hur mascaran jag inte orkade tvätta av igår ligger utsmetad över den. Igår blev riktigt lyckat ändå. Efter snacket med Jossan gick vi tillbaka till klubben och hade roligt. Vi försökte få hennes tankar ifrån Zayn, som föresten försökte hålla sig undan resten av kvällen. Tur det för annars hade jag sagt åt honom. Vi kom hem så sent som halv sex på morgonen, och vi båda fick kämpa för att inte väcka min familj. När vi kom till mitt rum orkade ingen av oss göra oss i ordning, utan drog bara av oss kläderna och slängde oss trött ner i sängen.
Jag vrider mig lite där jag ligger, försöker gossa mig in ännu mer i honom. Jag har ingen aning om vad klockan är, men det spelar verkligen ingen roll. Jag skulle kunna ligga här hela dagen. Men plötsligt stelnar jag till, Harry då? Tänk om han måste jobba. Jag skakar lite på kroppen.
”Harry?”
Inget händer så jag skakar mig själv ännu mer.
”Harry!?”
”…What?” säger han trött, och jag slutar röra mig.
”What time is it?”
”How should I know??”

Jag himlar med ögonen.
”Could you please check? Don’t you have work?”
Han sträcker på sig och tar tag i sin mobil som ligger på nattduksbordet.
”Yeah but not until…” börjar han, och det blir tyst i någon sekund då han ser på klockan ”Shit!”
Han hoppar snabbt ur sängen.
”It’s ten to twelve! I should’ve been there two hours ago!”
Jag sätter mig snabbt och ser när han letar efter sina kläder på golvet. Hans rufsiga hår står åt alla håll och kanter.
”I think you should shower” säger jag och ser på honom. Han stannar till innan han springer till min spegel och ser på sig själv, ett högt suck kommer ur honom. Och han ler lite mot mig samtidigt som han springer in i mitt badrum. Jag hör hur duschen sätts igång några sekunder senare och jag ligger kvar en stund och överväger om jag faktiskt ska gå upp eller inte. Men till slut bestämmer jag mig för att han förtjänar frukost, så jag hasar mig ner till köket för att göra i ordning något han kan ta med. Ingen är hemma, och jag antar att min familj är ute i det fina vädret eller något. Jag gör i ordning en stor macka och en flaska med vatten. Harry är konstig, han gillar vatten över allt annat. Så jag antar att han blir glad för en flaska vatten... eller? Till mig själv gör jag i ordning havregrynsgröt. Jag brukar inte gilla det, men dagen efter att man druckit är det nästan så att man gillar enkla, lite äckliga och tråkiga smaker. Eller det kanske bara är jag?

Efter ett tag kommer Harry nerspringandes för trappan in till köket.
”Hey, my car will be here in like five minutes… do you wanna come with me?”
”No it’s okay, if I’m bored later I might visit you though” säger jag med ett litet leende och tar en sked av gröten ”I made you breakfast by the way”
Jag nickar lätt mot mackan och flaskan med vatten, och han ler stort.
”Thanks! You didn’t have to”
Jag rycker bara på axlarna samtidigt som han tar upp mackan.
”So are you gonna get spanked for being late or what?”
Han skrattar och tar en tugga samtidigt som han skakar på huvudet.
”Nahh, I hope not”
Jag skrattar och tar en sked till.
”How many songs have you recorded now?”
”I don’t know really…” säger han och tänker en aning ”a few”
Jag skrattar till. A few. Harry har koll.
”Where’s your parents?” frågar han sen och ser sig omkring. Jag rycker på axlarna igen.
”Don’t know, probably out with Emilia or something”
Han tar en tugga till och nickar.
”You should bring her to the studio later”
”Really? Today?” frågar jag och flinar. Emilia där inne med killarna skulle verkligen vara en rolig syn, en syn som jag sett för mig själv flera gånger i mitt huvud. Hon som är ett sånt fan nu. Och när hon ser Niall kommer hon smälla av.
”Yeah why not? I wanna see her face when she meets Niall”
Jag skrattar och nickar.
”Sure, I’ll ask her. But don't you have to work?”
"I'm sure we can squeeze her in for a couple of min-"
Då hör vi plötsligt hur det tutar där ute, och Harry blir plötsligt stressad igen.
”Oh gotta go! I’ll see you later then? Call me if you’re coming and I’ll make sure you get in safe”
Han rusar fram till mig och ger mig en kyss, jag kan bara le åt hur fin han är. Efter kyssen tar han upp sin macka och flaskan, sedan börjar han rusa ut.
”Oh! By the way, tell your parents I’m making you all dinner tonight!”
Jag spärrar upp ögonen och han försvinner ut i hallen. Ahapp.
”Okay! Bye!”
”Bye!”
Sedan smäller dörren igen, och jag är ensam hemma igen. Jag äter snabbt upp min frukost, sedan går jag upp för att göra i ordning mig. Jag tar faktiskt ett bad idag, och försöker mjuka upp min trötta kropp. Igår tog verkligen på mina krafter. Men det var riktigt kul ändå. Jag kan inte fatta att jag är arton nu. Jag är vuxen, jag kan göra vad jag vill, bli vad jag vill. Eller, bli vad jag vill har jag väl alltid kunnat, men nu känns det som att jag kan nå alla mål. Nu är jag vuxen och jag kan göra saker jag inte fick förut. Jag kan ta mina egna beslut. Jag lutar mig tillbaka och tänker på London. Jag ska flytta till London. Det hade jag aldrig trott på om någon sa det till mig förra året.

När jag duschat fixar jag håret, sminkar mig och klär på mig. Eftersom att det är så varmt ute idag blir det bara ett linne och ett par svarta byxor. Jag har fortfarande för vita ben för shorts känner jag… det får jag fixa under veckan. Kanske gå och sola…
När jag är klar sätter jag mig ner på sängen med datorn och går in på twitter. Jag kan erkänna att jag redan är uttråkad och behöver kolla upp lite i twitter-världen. Dock verkar inte så mycket ha hänt… jag hittar en ny smyg-bild på Danielle och en uppdatering om att killarna är i studion. Till slut bestämmer jag mig för att sitta och leka en stund i photo booth. Jag tar några roliga bilder, och sedan väljer jag en riktigt ful än och lägger upp på twitter.

@tessamelin: thanks to everyone who congratulated me yesterday, I couldn’t ask for a better birthday! Do I look older? xx

Efter det har jag tråkigt igen. Jag vill egentligen dra till studion redan nu, men varken mamma eller pappa har kommit hem med Emilia… och jag vill verkligen ta med henne. Det slutar med att jag går omkring och städar mitt rum i väntan på att någon ska komma hem. Och till slut, så gör de faktiskt det. Allihopa.
”Hallå!” ropar mamma ifrån hallen.
”Hej!” ropar jag tillbaka och reser mig upp. Det är alltid de som brukar komma upp till mig, men jag känner att jag inte orkar vänta. Jag studsar ner för trappan och ser allihopa nere i hallen upptagna av att ta av sig skor och hålla i kassar.
”Hej!” säger pappa sen och ler ”hade du kul igår?”
Jag nickar.
”Jättekul”
”När kom ni hem egentligen?” frågar mamma, och jag vill nästan ge henne en blick. Märkte de verkligen inte hur vi stökade upp för trappan och skrattade högt?
”Ehh… typ runt halv fem” säger jag och tänjer lite på sanningen.
”Oj så sent! Då måste ni vara trötta!” säger pappa och ställer upp sina skor på skohyllan. Jag rycker på axlarna.
”Sådär”
”Var är Harry?”
”I studion” säger jag och ler ”jag ska dit snart, men jag tänkte fråga om Emilia skulle kunna få följa med?”
Emilia stannar upp och stirrar på mig, sedan bildas ett stort leende.
”Jaa!”
Mamma ser dock lite osäker ut.
”Ja eller… är det verkligen säkert då?”
”Ja jag skulle ringa när vi var nära så skulle Harry skicka vakter eller något”
Mamma ser fortfarande osäker ut.
”Vill du det då?” frågar mamma och ser på Emilia som fortfarande sitter på trappen. Emilia nickar ivrigt på huvudet.
”Jaa!”
”Jaha… och det är säkert?”
”Jag lovar” säger jag med ett leende.
"Och hon får komma för dem?"
Jag himlar med ögonen och mamma gör en kroken min. 
"Ja..." stönar jag ut "det var till och med Harry som bad mig fråga"
Mamma suckar, sedan ler hon.
”Ja men dåså... Okej..!”

Någon timme senare går jag av tunnelbanan i Slussen med Emilia i ena handen. Hon ser så söt och nervös ut. Hon vägrade gå innan hon hade bytt om till andra kläder. Så nu har hon på sig en lite för stor One Direction tröja, små svarta leggings och sandaler. Så otroligt gullig. Hennes hand håller ett hårt grepp om min samtidigt som vi går upp för backen mot studion. Och jag märker hur allt fler tjejer börjar märka av oss. Kanske bäst att jag ringer Harry.
”Jag ska bara ringa Harry och säga att vi kommer nu” säger jag till henne innan jag tar upp mobilen och ringer. Han svarar efter några toner.
”Hey babe”
”Hi!” säger jag glatt ”me and Emilia are almost there now”
”Great! Want me to send someone to meet you?” frågar han, och jag ser mig omkring.
”Yeah maybe, girls are starting to notice us now and I don’t want Emilia to get scared”
”Okey I’m on it, where are you?”
”We’re walking up the hill from your hotels direction”
”Okey, someone will meet you in a minute”
"Thanks, I'll see you soon"
Vi säger hejdå och lägger på. Vi har kommit ännu längre upp för backen nu, och jag börjar se små grupper av tjejer som märker oss. Jag är så glad att jag inte är någon av killarna för då hade alla börjar springa på direkten. Man kan se att tjejerna tvekar med mig. Jag tar ett hårdare grepp om Emilias hand och börjar gå lite fortare.
”Ska det bli kul att träffa Niall då?” säger jag och försöker låta mindre nervös än jag är.
”Mmm” svarar hon bara och ser sig omkring. Jag undrar om hon bara är nervös för att träffa killarna eller om hon också märker av uppmärksamheten. Det finns ju bilder på henne och Harry över hela internet också så hon måste ju bli igenkänd också.
Till slut ser jag Paul komma gåendes ner för gatan, och det är nästan lite roligt för tjejerna springer efter honom med. Han har blivit så känd som killarnas vakt, att nästan han borde ha en egen vakt själv. Han vinkar glatt mot mig när vi kommer närmare, och då verkar det som att ännu fler tjejer märker av oss.
”Hi!” säger han när vi möts och ger mig en kram.
”Hello” svara jag och kramar tillbaka.
"How are you? Good?" säger han snabbt, och jag hinner bara nicka innan han vänligt ler mot Emilia.
”And this must be Emilia, am I right?”
Jag nickar och han lutar sig ner och sträcker fram handen.
”I’m Paul, nice to meet you” säger han gulligt, och hon stäcker blygt fram handen och skakar den. Jag skrattar lite.
”She’s a bit shy”
"Aww that's alright sweetie" säger han med ett skratt och ser på Emilia.
Allt fler tjejer börjar omringa oss plötsligt, och Pauls anikte blir allvarligt igen. Han nickar mot studion.
”C'mon”
Vi börjar gå, och allt fler tjejer börjar hoppa på oss. Jag märker att Emilia blir lite rädd när de ropar på henne.
”Är det där din lillasyster?”
”Emilia!”
”Åh hon är så söt!!”
Och så vidare. Paul håller oss tätt intill sig, och säger till tjejerna när de kommer för nära. Vissa försöker till och med ta tag i henne vilket gör mig arg. Jag försöker hålla henne mellan mig och Paul.
”Går det bra?” frågar jag och försöker hålla mig lugn och ser på henne. Hon nickar bara. När vi kommer till studions gata blir det ännu värre. Tjejer bakom avspärrningen börjar skrika högt, både mitt namn och Harry’s namn. Till slut verkar Emilia bli så rädd att jag känner att jag måste lyfta upp henne, och hon håller hårt om min hals.
”Men var tysta då! Ser ni inte att ni skrämmer henne!” hör jag hur ett fan ropar. Men det blir inte bättre av det. Jag kan inte släppa ner henne förns vi är precis utanför dörren av studion, då hon ser Harry som står väntandes. Då hoppar hon snabbt ner från mig och springer fram till honom istället. Han får en bamsekram, och jag hör hur fansen säger att det är gulligt och så vidare.
”Hiiii” säger han lugnt till henne där han står på huk. ”Did you get scared?”
Hon förstår inte ens vad han säger, men hon skakar på huvudet ändå.
”No? Good”
När hon kramat klart honom går jag fram till honom och kramar honom med, jag känner inte för att kyssa honom här ute. Så det blir bara en kram och ett tack till Paul efteråt, sedan går vi in i studion tillsammans.
”How did it go?” frågar han på vägen in.
”Alright” svarar jag ”she got a bit scared but I think it’s okey”
Han ser en aning sorgsen ut, men ler sedan när han ser att de andra killarna börjat resa sig från soffan när vi kommit. Alla hälsar snabbt på mig, förutom Zayn som håller sig i bakgrunden. Jag tror att killarna har gjort någon deal om att Niall ska få hälsa på Emilia först, för när de sagt hej till mig backar de och låter Niall kliva fram.
”Hey Tess” säger han och ger mig en kram, innan han ser ner på Emilia. Jag försöker hålla mig från att le som en galning och pressar ihop läpparna i väntan på hennes reaktion.
”Hey you, what’s your name?”
”Han undrar vad du heter” säger jag till henne som står lutad mot mig.
”Emilia” säger hon tyst, och Niall ler.
”Emilia? That’s a beautiful name Emilia”
Jag ler mot henne, och hon står lika blygt.
”I heard I’m your favourite” säger han sedan och flinar mot mig, jag skrattar till en aning. So cocky.
”Can I get a hug?” frågar han sen och håller ut armarna mot henne. Det tar ett tag för henne att våga röra sig, men till slut går hon snabbt fram till honom och ger honom en kram. Jag dör så sött.
”Aww tack!” säger han på svenska. De andra killarna runt om ler också gulligt mot henne. Och efter Niall är det deras tur att få var sin kram av henne, och även om hon är blyg kan jag se hur lycklig hon är.

Dagen spenderar vi hos killarna. Rebecca kommer en stund senare, och hon jag och Emilia får lyssna på några av de nya låtarna. Rebecca sitter och tjatar på skoj om att hon inte fått någon låt än. Men jag ser på sättet Niall ler på varje gång hon nämner det att han faktiskt har något på gång. Bara att han inte vill visa upp det än. Emilia är så intresserad av allt det gör, och blir snabbt bekväm med att ha killarna runt sig, eller… Niall då. Hon hänger efter honom hela tiden, vilket han för sig bara tycker är gulligt. Han kramar om henne hela tiden och låter henne sittta i hans knä. Hon ser så lycklig ut så det inte är sant. När det är Nialls tur att gå in i studion tar han henne med sig.
”Do you wanna sing into the microphone?”
Han lyfter upp henne så att hon når upp till mikrofonen, och hon ler generat när hon ser allas blickar på henne.
”Do you wanna sing What Makes You Beautiful?” frågar han och ser på henne. Hon fattar ju ingenting, men ser fortfarande helt generad och gullig ut. Niall skrattar till.
”Baby you light up my world like nobody else...” sjunger han fint, och nickar sedan mot henne. Hon öppnar munnen och sjunger med honom.
”The way that you flip your hair gets me overwhelmed.”
Hennes ord låter inte riktigt som Nialls då. Hennes är på låtsas engelska och betyder ingenting. Men det låter riktigt gulligt, och Niall ler bara större.
”Good!”
När de lekt runt en stund släpper han ner henne igen, och han börjar arbeta. Hon står tyst och stilla där bredvid honom länge och bara lyssnar. Hon gör inte ett ljud, och ser beundrande på honom hela tiden. Till och med Becca säger att hon borde gifta sig med Niall när hon blivit lite äldre, haha!
När klockan blir runt 3-4 går killarna upp till balkongen igen för att träffa fans. Som de gjort under dagarna här. Jag väljer att stanna i studion med Emilia och Becca som vanligt. Runt fem åker vi hem igen. Denna gången får vi skjuts, och Emilia både vinkar till fans och kramar om Niall hundra gånger innan hon till slut hoppar in i bilen. 

---

Förlåt för att det har tagit sån tid med kapitlet! Men jag har haft så oootroligt mycket läxor nu på senaste tiden, dessutom måste jag göra klart alla arbeten och alla missade prov innan sommarlovet. Men jag ska försöka bättra mig! Kram på er och hoppas att det är lugnt! x