”Happy Birthday to you! Happy Birthday to you!” 

Jag vaknar av att Harry, Emilia, Mamma och Pappa kommer sjungandes in genom dörren nästa morgon. Jag öppnar långsamt ögonen och ser hur de kommer in på led. Förutom Harry och Emilia som faktiskt går hand i hand. Jag märker hur förrvirrad hon är över sången på engelska. Ja må hon leva ska de väl ändå vara! Pappa håller en tårta i handen, och mamma en bricka med presenter.
”Happy Birthday dear Tessa, Happy Birthday to yooou!”
Harry kan tydligen en version som ingen annan kan, för han fortsätter.
”From good friends and true, from old friends and new, may good luck go with you, and happiness too.”
Emilia är precis efter honom med ’Hurra Hurra Hurra’. En konstig blandning.

Både jag och mina föräldrar ger honom en konstig blick, och han verkar inte riktigt veta varför.
”Did you make up those lyrics yourself or something?” frågar jag. Och han skakar på huvudet.
”No.” svarar han och ser runt på oss ”have you never heard the second verse before?”
Vi skakar på huvudena och Emilia släpper hans hand för att klättra upp i sängen till mig.
”Grattis, blås ut ljusen” säger hon och kramar om mig. Jag gör som hon säger och kramar sedan om henne hårt.
”Tack gullunge” säger jag med ett stort leende.
Jag får många fina presenter. Av Mamma och Pappa får jag ett körkort. Eller ja, allt som hör till. Något jag blir jätteglad över. Jag får också några fina smycken, presentkort, pengar och andra småsaker jag önskat mig. Av Emilia får jag ett One Direction täcke vilket jag tycker är roligt. Men eftersom att jag vet att hon valde ut det för att hon själv vill har det, säger jag att hon kan ha det medans jag är borta. Vilket hon inte protesterar emot. När det är dags för mig att öppna Harry’s paket (som är helt onödigt att han har köpt enligt mig) sätter han sig ner i sängen och Emilia klättrar upp i hans knä. Det verkar som att de har ”bondat” och det blir jag glad över. Harry har köpt en systemkamera till mig… vilket jag blir arg över. Jag vill inte att han ska spendera så mycket pengar på mig, men han bara skrattar.
”You’ll get other presents from friends and such tonight”
”About tonight…” säger jag ivrigt ”what should I wear?”
”Oh!” säger Harry och reser sig upp ”that’s my second gift for you”
Han springer ut ur rummet för att hämta presenten i sitt rum förmodar jag, och mina föräldrar ler mot mig.
”Vet ni vad som händer ikväll?”
Båda nickar.
”Men det får vi inte säga!”
”En hemlis!” säger Emilia högt samtidigt som hon pillar med presentpappret jag rivit upp.
”Kommer ni?”
”Det får du se!”
Jag himlar med ögonen och ler samtidigt som Harry kommer in i rummet igen. Om de säger det sådär är det ju självklart att de kommer, mina föräldrar är sämst på att hålla saker ifrån mig. Om de kommer, vilka andra kan dyka upp?
Harry räcker leendes fram ett brunt paket. Och nu menar jag inte brunt på ett negativt sätt. Det ser fint ut, som att det är ett gammalt brevpapper nästan eller papper från en antik affär, med strävt snöre omvirat. Dock står det ett snirkligt namn på pappret, och jag antar att det är märket. Men jag kan inte läsa handstilen och känner inte igen märket. Jag tar försiktigt upp den, och i pappret ligger ett tyg i rosa. Jag behöver ställa mig upp och väckla ut den för att se att det är en klänning, och jag gapar. Så otroligt fin.
”Harry!” säger jag och ser på honom med stora ögon ”you didn’t have to…”
”What, of course I had to. I can’t let you go naked now can I!?”
Jag skrattar och håller upp den mot min kropp. Både mamma och pappa ler och stönar drömmandes en aning.
”Jättefint älskling” säger pappa stolt.
”Verkligen”
Jag vänder mig mot Emilia som ser upp på mig med stora ögon och öppen mun i väntan på att få reda på vad vi snackar om.
”Är den fin?” frågar jag, och hon nickar.
”Jättefin”
 Jag ler större mot Harry.
”Thanks baby” säger jag och kramar honom innan jag ger honom en kyss ”I love it”
”Och tack för presenterna” säger jag till både mamma och pappa innan jag kramar om dem. Sedan vänder jag mig till Emilia.
”Men vet du vad” säger jag till henne och hon ser på mig ”din present var bäst! Tack!”

Hon skrattar och tar tag i påslakanen som egentligen var till mig, och går ut ur rummet.
Pappa reser sig med den orörda tårtan i händerna, med mamma någon sekund efter.
”Vi dukar upp tårtan där nere, gör dig i ordning nu”
”Okej” säger jag glatt ”tack”
”Grattis igen gumman” säger mamma och pussar mig på huvudet innan hon och pappa försvinner ner till nedervåningen.
”You sure you like the dress?” frågar han nervöst och tar tag i min midja så fort vi inte hör dem längre. Jag ler kärleksfullt mot honom.
”I do. I love it. Did you really pick that out?”
”Well… Eleanor and Danielle kinda helped me” säger han och gör en min. Jag skrattar.
”Just what I thought”
Jag tar mig ur hans grepp och går fram till sängen där klänningen ligger, och jag tar upp den.
”Is it okey of I try it on?”
Han nickar ivrigt och sätter sig på sängen för att se på.
”Of course”
Jag drar snabbt av mig min pyjamas och trär på mig klänningen. Harry ler stort hela tiden.
”Zip me up?” frågar jag Harry och vänder ryggen mot honom. Och han går fram till mig och drar upp dragkedjan innan han kysser min axel vilket får mig att le.
”It fits you perfect” säger han glatt.
”It really does” säger jag och ställer mig framför spegeln ”it’s so pretty”
”You’re pretty”
”Nahh I’m sure it’s just the dress” skrattar jag ut, och han skrattar faktiskt med samtidigt som han skakar på huvudet.
”So you wanna wear it tonight?” frågar han och går långsamt mot mig tills han står helt bakom mig spegeln, med huvudet nästan över mitt, så lång som han är jämfört med mig. Jag nickar. Det vill jag verkligen.
”Yes. Thanks”
”Anything for you” säger han och tittar fram på sidan av mitt ansikte i väntan på en kyss, vilket han får. ”You don’t have to wear it until tonight though, we’re just staying here until Josefin comes over at five to do your hair”
”Josefin is doing my hair?” frågar jag förvånat och tänker på mitt och Harrys samtal igår. Hjälp. Han nickar.
”I’m going for a certain look, you see” säger han skämtsamt och jag försöker skratta. Men han märker att jag tänker på det han sa, och han ser mig i ögonen. ”Just try to not think about it, everything will be fine” och jag nickar, sedan går han och ställer sig i dörröppningen. ”I’ll go help downstairs”
Jag nickar igen.
”Okay”
Och han försvinner ut ur dörren. Tänk inte på Jossan, tänk inte på Zayn. Jag tar ett djupt andetag och kollar mig i spegeln igen. Jag står och beundrar klänningen en stund till, sen tar jag av mig den och byter mot enkla jeans och en tröja. Efter det sätter jag upp håret i en tofs. Mer orkar jag inte. Sedan rusar jag ner till nedervåningen för tårta.

Josefin kommer som Harry sa – vid fem, för att fixa mitt hår. Jag har redan duschat, satt på mig min klänning och sminkat mig så det är bara håret kvar.  Och när jag sitter där i en stol framför spegeln med henne bakom mig kan jag inte låta bli att ställa några frågor för att hålla tankarna ifrån Zayn.
”Vad är det för ’look’ han är ute efter egentligen?”
Josefin skrattar och borstar igenom mitt hår.
”Äsch vet inte, han frågade om jag kunde göra någon fin uppsatt frisyr för första delen av kvällen bara”
”Varför tusan då?” säger jag och gör en min.
”Jag tror det är den mer ’fina’ delen”
”Fina delen?” frågar jag förvånat, vad menar hon nu.
”Ojdå” säger hon med ett skratt ”få mig inte att avslöja saker nu”
”Vill bara vara förberedd…” säger jag och ser tjurig ut.
”Du behöver inte det, jag antar att han bara vill att ni båda ska se mer vuxna och finklädda ut i början”
Jag rycker på axlarna. Jag har ingen aning. Min blick går från mig själv till henne i spegeln, och jag biter mig i kinden. Ska jag fråga hur hon mår i alla fall?
”Hur är det… föresten?” frågar jag försiktigt. Hon ger mig en blick men försöker att inte bli ofokuserad.
”Bra” säger hon enkelt.
”Bra?” upprepar jag henne, och försöker att inte låta övertygad. Hon nickar snabbt, och jag fortsätter att stirra på henne till hon stannar upp och suckar.
”Vad vill du att jag ska säga? Det var jag som ville göra slut med honom… Jag får skylla mig själv”
”Men om du känner något för honom måste du ju berätta det” säger jag ”för du gör väl det”
Hon nickar lite och jag fortsätter.
”Han kommer ju fortsätta med andra om du inte säger något” 
”Då får han väl göra det” säger hon ledsamt ”det spelar ändå ingen roll, han har gått vidare”
”Nej, han begraver bara sina känslor med hjälp av äckliga, elaka tjejer” säger jag och lyfter på ögonbrynen.
Hon gör en äcklad min och tänker nog precis som jag, på Elina. Om hon bara visste att de gjort mer än flörtat… Men jag ska inte berätta det Harry sa till mig. Inte nu. Jag är säker på att Zayn ångrar sig. Det är Jossan han vill ha, jag kan känna det.
”Säg bara till honom att du gjorde ett misstag… du visste inte hur mycket du faktiskt älskar honom… då kommer han nog säga samma sak”
Hon rycker till av ordet ’älskar’, men jag kan se att hon tänker.
”Du älskar honom, eller hur?” frågar jag försiktigt, och hon sväljer. Sedan nickar hon. Sen hennes förra kille har hon ju haft svårt för allt det där. Att lita på någon, och att älska någon. Jag vill slå Zayn så hårt just nu…  Men hon älskar honom. Och jag vet att han älskar henne också. Det här ska jag lösa. Jag måste.
Vi pratar inte mer om det, och det tar ett tag, men till slut har hon gjort klart mitt hår. Det sitter i som en stram men ändå volymig bulle längst bak. Jag är inte så bra på att förklara men aja. Jag ser lite äldre ut, och det är en annorlunda look. Men definetivt fin.
”Gillar du det?” frågar hon nervöst ”annars kan jag daska till Harry på händerna och säga att han inte ska tvinga dig”
”Han tvingar mig inte” säger jag skrattandes ”men ja jag gillar det”
”Bra, dåså” säger hon ”då måste jag gå hem och göra mig i ordning nu, men vi ses där!”
Hon ger mig en kram. Och jag önskar så att jag visste vad ’där’ var. När Harry kommer in i mitt rum en stund senare ler han.
”Wow, you look amazing”
”So you like it?” frågar jag preis som Jossan, och nickar.
”I love it”
”Is this a hint that I should wear my hair up more or what?” säger jag skämtsamt, och han skrattar.
”No, not at all. I just got this vision”
Jag höjer på ögonbrynen och kämpar för att inte skratta.
”Vision?”
Han nickar, men inser snabbt att jag försöker hålla mig för skratt och han himlar med ögonen.
”Don’t laugh”
”I’m not” säger jag och får det ännu svårare för att inte skratta. Till slut börjar han skratta istället och då kan jag inte hålla mig längre.

Vid sju är jag och Harry påväg till bilen utanför mig som skulle hämta upp oss, vi har inte ätit än så jag antar att det första under kvällen har något med mat att göra. Jag hoppas i alla fall det, annars kommer jag gå hungrig. Min familj åkte redan för en timme sen, och jag tror att de ska lämna av Emilia någonstans innan men jag vet faktiskt inte. Allt går runt i huvudet och jag vill bara veta vart vi ska. Han öppnar dörren åt mig och jag ler över hur stilig han ser ut. En fullknäppt blå skjorta med små vita detaljer tryckt över hela tyget, till det han han gråa byxor. Hans hår är stylat en aning annorlunda än han brukar men det passar honom riktigt bra. I ena handen håller han en matchande grå kavaj.
”Excited?” frågar han när vi klättrar in i bilen, med en av livvakterna i framsätet. Jag nickar. You could say…
”Is this your first outfit?” frågar jag och ler. Han ser ner på sig själv och nickar. ”I like it, it fits you”
”Thanks” säger han stolt och rättar till skjortan.
Det tar ett tag att komma dit vi… öh ska. Vi åker ut ur mitt område och in i stan, och det är riktigt många bilar överallt. Smart av Harry att åka precis när alla jobbgalna tanter och gubbar är påväg hem. Harrys mobil vibrerar hela tiden, och han ser till att jag aldrig ser något av vad som står i smsen. Det gör mig ännu mer otålig.
Men till slut svänger vi upp på en gata där Harry sträcker sig lite väl långt fram för att se. Och jag börjar göra samma sak för att se.
”Are we there yet?” frågar jag nyfiket. Och han ger mig en blick.
”Hey! You’re not supposed to see anything”
Jag ger honom en förvånad blick tillbaka. Vad menar du nu liksom. Han börjar leta i fickorna på sin jacka, och en sån där mask man lägger för ögonen när man ska sova är vad han får ut. Han flinar lite och visar trycket. De har stora ögon påmålade så det ska se ut som att man tittar när man faktiskt inte ser något. Jag höjer på ögonbrynen.
”Couldn’t you just take a normal band or something?”
”I could, but this is funner” säger han och flinar samtidigt som han försiktigt trär den över mitt huvud så mitt hår inte förstörs. Efter några sekunder ser jag ingenting, och sedan stannar bilen.
”Here I’ll help you out” säger han. Så fort vi kommer ut från bilen hör jag att ett fåtal fans finns där. De frågar om bilder, och Harry lovar dem att han ska komma ut senare och ta bilder, men att han var upptagen nu. Förmodligen pekade han på mig eller något när han sa det, för fansen fnissar när vi går förbi. Jag märker efter en stund att vi inte är utomhus längre, och han leder mig ner för en trappa.
”Careful” säger han lugnt och håller mig i armen. Jag ler en aning. Han får mig att känna mig så trygg. Jag menar, jag ser ingenting men jag går ändå precis vart han vill. När vi kommit ner för trappan går vi några steg till, sen harklar han sig.
”Okay, you can take it off now”

---

Tack för alla söta kommentarer. Det gör mig verkligen jätteglad :) Eftersom att så många kommenterade får ni ett nytt kapitel redan nu! Fortsätt kommentera så kommer nästa upp snabbt också! xx