Det är nu måndag den 30:de januari, tre dagar innan Harry’s födelsedag om man räknar med idag, och jag sitter hemma hos Becca med en öppen väska och klädhögar överallt. Eftersom att Harry’s ordningsvana med packningen har smittat av sig på mig och att hon alltid är så seg med packningen tänkte jag att jag kunde hjälpa henne lite. Jag packade nämligen klart för redan tre dagar sen och har gått igenom allt flera gånger så att jag inte glömmer något. Rebecca står vid sin öppna garderob och håller upp två olika klänningar. Plötsligt vänder hon sig mot mig och håller ut dem. 
”Den här eller den här?” frågar hon och viftar med dem båda. Den ena är vit och enkel med ett mönster i ryggen, den andra är också vit, men inte lika tajt och med lite mer detaljer. Jag ögnar dem i några sekunder innan jag pekar på den enkla.
”Den”
”Okej!” säger hon glatt och slänger slarvigt tillbaka den andra i garderoben innan hon viker klänningen och lägger ner den i resväskan.
”Räcker det här för fem dagar?” säger hon och drar lite i hakan som att hon skulle ha ett skägg där, och kollar på väskan. Jag biter mig i kinden. Ja, jag är avundsjuk över att hon ska stanna där med Niall i fem dagar (det blir väl fyra hela), när jag bara får en ända egentligen. Vi åker redan imorgon, men jag kommer inte träffa Harry förns i övermorgon. På kvällen dessutom. Sen åker jag igen på torsdag kväll. Hur orättvist är inte det? Men såklart är jag glad över att jag får träffa honom i över huvud taget. Jag önskar bara att det hade varit lite längre. Det känns som att jag kommer få abstinens eller något när vi väl är där och jag inte kommer kunna träffa honom ändå. Jag kommer bli galen. Dock är jag redan galen på mamma som inte låter mig stanna där länge. Jag menar, hur dum är inte den planeringen? Åka hem på en torsdag för att sedan kunna gå i skolan en fredag? EN fredag. Efter det är det helg. Hade kunnat åka hem på söndagen, men såklart får jag inte det för mamma. Fast nej… nu får jag skärpa mig. Jag ska vara tacksam för att jag får åka i över huvud taget. Mamma är jättesnäll som låter mig åka. Men villkoren suger.
”Jag tror det räcker” säger jag och ler där jag sitter på sängen. Hon ser sig omkring lite.
”Fast jag kanske borde ta med mig en varmare jacka… vi kanske åker till Irland för att hälsa på hans familj också…”
Jag biter ihop. Jag har velat träffa Anne och Robin ända sedan jag såg Harry igen. Även om vi hade gjort slut förut hade de båda en plats i mitt hjärta och jag var ledsen över att jag inte kunde träffa dem. Men… jag får väl chansen till det sen.
”Becca… du har den tjocka jackan på dig när vi åker” säger jag och ser humoristiskt på henne. Hon är så rolig när hon är småstressad.
”Just det ja, så du tror det här räcker?”
”Checka av allt på den här listan” säger jag och rotar i bakfickan. Ja, jag var snäll och tog med listan jag brukar använda när jag packar. Hon ser konstigt på lappen och tar den.
”Har du en lista…?”
”Döm inte, det är bra att ha!” säger jag bestämt och reser mig upp för att sedan gå mot hennes dator.
”Jaja” säger hon med ett skratt och sätter sig ner på huk framför väskan.
Eftersom att hennes saker, är mina saker också (och tvärtom) sätter jag mig slött vid datorn och pillar lite med bakgrundsbilden för att försöka komma på vad jag ska göra. Efter ett tag går jag in på youtube och kollar på lite videor, sedan går jag in på twitter och facebook. Jag har fortfarande inte varit inne särskilt mycket utan har bara skrivit någon enstaka tweet då och då. Jag sneglar mot Becca.
”Becca” säger jag och drar musen över symbolen som tar mig till mina mentions.
”Mm…” mumlar hon koncenterat.
”Brukar du läsa dina mentions på twitter?”
”Mm…” säger hon lika inne i sin egen värld.
”Becca!” säger jag en aning högre, och hon ser chockat upp.
”Vad!?”
”Jag ställde en fråga” säger jag och skrattar. Hon ser fortfarande på mig lika chockat.
”Vadå?”
”Brukar du läsa dina mentions på twitter?”
”Ja ibland” säger hon ”jag brukar svara också”
”Är det inte jobbigt?” frågar jag och tänker på allt hemskt människor kan skriva om oss bara för att vi är kompisar med fem killar som gör musik. ”Jag menar, de kan säga så sjukt elaka saker”
”Jag vet” säger hon och lägger ner pappret på golvet innan hon ser på mig igen ”men jag tar ändå liksom inte åt mig… de säger bara elaka saker för att de är avundsjuka och ledsna, jag menar allt de vill är att känna killarna, och här kommer vi och lär känna dem bara sådär liksom”
”Men ändå, de har ingen rätt att kalla oss saker för det…?”
”Äsch, de är inte värre än Elina och Patricia…”
”Så du blir inte ledsen när de säger att du förtjänar att dö?”
”Jo såklart jag blir, men jag känner att jag kan ta all hat i världen så länge jag har Niall vid min sida. Han stöttar och älskar mig. Allt hat är värt det… för jag har den jag älskar.”
Jag bara stirrar på henne. Jag menar, Becca kan vara djup… det vet jag. Men det här var vackert.
”Jag fokuserar på de positiva kommentarerna istället” säger hon med ett leende innan hon tar upp pappret igen. Jag sitter där ett tag och ler lite för mig själv. Jag har aldrig sett det på det sättet. Varför har jag låtit det trycka ner mig när jag kan känna mig lyckligt lottad istället? Jag har ju after all Harry. Och JA, han är värt det. Varför har jag inte bara skrattat åt det och tänkt ’det spelar ingen roll vad du tycker för det är ändå jag som har honom’ åt tweeten där något fan säger att jag är ful. Jag vänder mig hastigt om i stolen och klickar på mentions-knappen. Sedan tar jag ett djupt andetag och läser första tweeten.

@lily1D: @tessamelin looks like a fucking goat on crack!

Jag behöver inte ens försöka skaka av mig den kommentaren. Jag skrattar rakt ut bara av att läsa den. Hur fan ser en get på crack ut egentligen? Jag läser nästa.

@hazzascurlsss: are you going to Hazzas birthday party? xxx

Det börjar jag bara le av. Allt hon gjorde var ju att ställa en fråga, på ett trevligt sätt dessutom. Det är nära på att jag svarar att jag ska dit, men sedan kommer jag på mig själv.

@tessamelin: no, i’m not going! my parents said no :(

Jag läser några stycken till, både positiva och negativa. Såklart blir jag lite ledsen när jag läser de hoten jag får och konversationer mellan fans som säger att jag inte förtjänar Harry. Men då tänker jag tillbaka på att jag faktiskt har honom. Han älskar mig. Dessutom tror jag att jag älskar de fansen som faktiskt gillar mig och de andra tjejerna. Vissa fans har till och med bilder på oss som profilbilder. Dessutom får jag in hundratals nya tweets nu när de verkat förstå att jag är online, och jag får svara på många fler frågor och börjar följa så många jag kan som frågar om det. Jag kollar också in de andra tjejernas twitter, och alla killarnas. Saga har såklart inga problem med att käfta emot till de fansen som skriver elaka saker. Saga har aldrig varit en sådan som blir påverkad. Hon vet att hon är bäst ändå liksom haha.

”Hur går det?” frågar Becca plötsligt och jag ser på henne. Jag funderar lite på vad jag ska säga. Det är konstigt men… jag har faktiskt kul. Jag trodde aldrig att jag kunde ha kul på twitter men, att svara de snälla fansen gör mig riktigt glad.
”Det går bra… faktiskt” säger jag och ser tillbaka på skärmen ”så länge jag fokuserar på de bra tweetsen och ignorerar de negativa”
”Jag sa ju det” säger hon glatt och drar igen dragkedjan på väskan. ”Jag packade i lite mer saker men nu är jag klar”
Hon går och hämtar en stol och ställer den bredvid mig framför datorn. Jag hoppar in lite så att hon får plats. Jag är precis inne på Harry’s twitter och tittar på den senaste bilden han la upp... igår faktiskt. En jättegullig bild på Niall i en grön snapback-keps.
”Titta” säger jag och pekar. Hon ler.
”Jag vet” säger hon generat och låser upp sin mobil och visar för mig ”jag har den redan som bakgrundsbild”
Jag skrattar och visar min. Den har också med Harry att göra. Det är bilden från Spanien där våra händer är sammanlänkade mellan solstolarna. Och JA, jag letade upp den…
Vi skrattar båda två åt våra bilder ett tag, sedan lägger vi ner mobilerna och hon ser på sin armklocka.
”När måste du gå?” frågar hon och jag ser ner på hennes arm. Halv sex.
”Jag vet inte, kan jag äta här?”
”Tror jag säkert” säger hon och tar upp mobilen ”jag ska fråga mamma”.
Efter samtalet nickar hon mot mig och ger tummen upp.
”Du kan äta här”
”Great” säger jag och fortsätter klicka runt på twitter. Becca drar in stolen mer och läser det jag läser. Vi sitter ett tag där och skrattar åt elaka kommentarer och roliga tweets om killarna. Till slut klickar vi på en länk till något som tydligen kallas twitlonger, och en lååång text kommer upp. Vi båda läser snabbt igenom.

@1Dismyl1fe:
I don’t get what your problem is, what has Tessa ever done to you? What has any of the girls done to you? If you just randomly met them and became friends with them, would you wanna get hated on too? The only reason you call her ugly and stuff is because you’re so god damn jealous of her. Of what she has with the guys. So what if she’s dating Harry? And so what if she’s just friends with him? It’s their business and his life. If he likes her, why shouldn’t we? I thought that fans were people who always supports and loves their idols. So what are we doing here? All you do is hate on the people they love. Their friends and girlfriends. And most importantly, the girls have done nothing to you. So why not just support the guys as much as we can and respect their choice of friends? Tessa genuinely sounds like a nice girl, she’s just a normal girl like us. She’s not some acress or model or whatever. Not that it matters to you either way it looks like. When he dated Ally you hated on her for being a singer, and now you’re hating on Tessa who’s just a normal girl. Just leave them be and let them live their life.

Jag ser länge på skärmen. Jag blir väldigt glad, men mest rörd av att hon har försvarat mig och de andra på det här sättet. Och jag tycker att hon har hundra procent rätt. Det är killarnas liv. Jag förstår inte varför de tror att de äger dem bara för att de är fans. De är bara människor.
”Jag visste inte att Ally sjunger…” säger Becca och rynkar på ögonbrynen. ”Hon sa inget om det till mig”
”Inte till mig heller” säger jag samtidigt som jag snabbläser igenom texten en gång till. ”Jag har aldrig hört om henne förut heller”
Eftersom att jag inte vill starta något bråk eller något retweetar eller svarar jag inte på tweeten. Utan jag börjar bara följa tjejen som skrev det. Sedan går jag in på youtube igen och söker på Ally Jones, och faktiskt finns det musik. Jag trycker på den första som kommer upp. En lugn melodi börjar spelas och en fin röst kommer ur högtalarna.

”Man kan ju gissa vilka den låten handlar om…” säger Becca och ser lite stött på mig ”jag trodde hon blev vår vän till slut jag…”
”Men hon la upp den för länge sen” säger jag lugnt ”långt innan vi träffade henne”
Texten rörde mig verkligen. Jag visste att Harry inte hade behandlat henne bra men att få det beskrivet sådär gör mig otroligt ledsen. Att hon tar upp mig i låten också gör det bara värre. Att hon kände sig så utelämnad när jag och Harry inte ens var tillsammans längre är sorgligt.
”Tycker det var lågt att hon tog upp dig i låten i alla fall…” säger Rebecca buttert och lutar armen på bordet ”hon vet ju inte hur du kände heller”
”Hon var bara desperat…” säger jag sorgset och tänker tillbaka på kvällen då hon sa att han fortfarande älskar mig. Jag har inte förstått hur mycket han faktiskt betydde för henne. Även om jag aldrig kommer fatta varför, så illa som han behandlade henne. Jag är inte arg på henne alls för den här låten. Jag tycker den är vacker. Sorgligt vacker. Den ända biten som fick mig att le lite var den i slutet där hon sjunger ”I bet she can’t sing I bet she can’t write the lyrics to make your heart beat, sing notes to make you go weak”, eftersom att det var precis det som hände i Holmes Chapel. Då jag skrev en helt egen låt från hjärtat, och sjöng den för honom. Jag kan väl inte säga att jag kan sjunga, och jag kanske inte är den bästa låtskrivaren. Men jag fick i alla fall hans hjärta att slå.

Till middag äter vi tacos. Massa tillbehör och enormt mycket ostsås, det är godast så! När vi ätit klart kommer hennes mamma med massa julsaker som ska städas undan för året och vi snor de sista tomteblossen. Vi ställer oss utanför henne och skriver massa saker i luften med dem. Som Harry och Nialls namn t.ex.
Jag tar en jättefin bild på hennes händer när hon håller i ett tomtebloss också som jag lägger ut på twitter. Alla måste bli jätteförvånade över hur jag helt plötsligt uppdaterar som en tok efter att ha undvikit twitter i snart ett år. Därför bestämmer jag mig för att ta det lite lugnare och inte tweeta igen förns på Harrys födelsedag. Jag börjar gå hemmåt runt åtta och pratar med Harry telefonen på vägen hem. Han låter fortfarande lika sorgsen över att jag inte kommer. Jag kan verkligen knappt vänta längre! Jag vill se hans fina, glada leende. Men imorgon efter skolan kommer vi. Då jävlar!

---

Tänkte nästan säga förlåt för att jag lägger upp ett till kapitel så fort, men sen kom jag på att ni förmodligen gillar det! Kom ihåg att kommentera dock då de är det som får mig att vilja fortsätta! :)
Tycker också att ni kan spana in min fina väns novellblogg också: pursuitofhappy.blogg.se! Hon har precis börjat skriva och några läsare/kommentarer skulle uppskattas :)

Resan hem går snabbt. Det känns som att jag precis satt mig ner när vi landar hemma i Sverige igen. Mina tankar har varit hos Harry borta i Spanien ända sedan vi skildes åt och jag önskar inget mer nu än att bara åka tillbaka. Saga har stört mig hela vägen om hur kaos det är på twitter över alla bilder som tagits under veckan men jag viftar bara bort det. Harry har rätt. Man ska inte bry sig. Och jag känner att ända sättet för mig att inte bry mig just nu är genom att inte kolla twitter. Då och då, är okej. Men inte nu, inte när allt är så nytt för dem. Dessutom har jag gjort min twitter-tabb denna veckan redan. Jag tar upp bilden på Harry med stenen på mobilen igen och ler för mig själv när jag sitter i baksätet på bilen med Mamma där fram. 

Jag sätter mig på direkten hos Harry i en utav fotöljerna i vardagsrummet när vi kommer till lägenheten. Han stönar till när jag dunsar ner i knäet på honom, sedan ler han och ger mig en kyss. Det verkar som att alla förutom Saga har gått på lite samma stil som jag, slappt och bekvämt. Saga ser helt utstött ut där hon står i sina klackar och sin röda, tajta klänning. Liam stoppar händerna i fickorna på sina mjukisbyxor och nickar snällt mot hennes kläder.
”You look nice”
”Thanks…” säger hon inte lika snällt tillbaka och ser tjurigt ner på sig själv, sedan suckar hon. ”I’ll go change”
”Why?” säger Harry och hela jag vibrerar nästan till av hans mörka stämma. Hon svarar inte utan klampar bara ut genom dörren. Jag tittar på honom och ler samtidigt som jag lägger en hand på hans bröst.
”She thought this was a dress up party”
”Oh” säger han och ser på oss båda ”I couldn’t be bothered to dress up”
”Me neither” säger jag och lutar mig mot honom.
”And you’re still just as beautiful” viskar han och lägger armen om mig.
Jag ler för mig själv innan jag lutar mig upp och kysser hans käke.

När resten av gruppen kommit är det självklart att Louis på direkten börjar med drinkarna. Precis som det ska vara. När Harry går iväg för att hjälpa honom sätter jag mig vid Rebecca, Josefin och Eleanor som precis satt sig i soffan. Det känns som att jag knappt umgåtts något med tjejerna alls under resan fast det var det som var meningen…
”I’m sure it’ll be fine… I just really hope they like me” säger Jossan och biter sig i läppen. De andra nickar och innan de hinner svara kommer jag med en fråga.
”What are you talking about?”
Det är alltid lika pinsamt att bjuda in sig själv i en konversation, men jag är säker på att de inte bryr sig.
”Oh, I’m meeting Zayns parents for the first time in march…” säger hon med ett nervöst leende ”and I was just saying that I’m a bit nervous… were you nevous?”
”I was!” säger jag, och Rebecca nickar.
”I was too” säger hon ”but Nialls parents treated me like I was a part of the family from the start, so I had nothing to be nervous about really”
”Same here” säger Eleanor och lägger en hand på Jossans knä ”they’re gonna love you I’m sure of it”
Jossan nickar och ler mot oss alla.
”That’s what Zayn said too”
”See!” säger jag glatt ”he knows his family better than anyone, if he says they’re gonna love you I’m sure they will”
Plötsligt slängs dörren igen, och det är självklart Saga som är tillbaka. Nu har hon ett par shorts och en t-shirt på sig precis som oss andra. Men istället för att gå till oss följer hon efter Liam som öppnat dörren åt henne och ställer sig vid Danielle och honom i den lilla köksdelen och hjälper till med snacksen. Hon brukar inte tycka om att hjälpa till så jag antar att hon har något att berätta för dem.
”Are you coming to London on Harry’s birthday by the way?” frågar Eleanor och ser runt på oss. Jag ser på de andra innan jag svarar.
”Uhm, don’t know” säger Rebecca och ser en aning förvånad ut ”when is it again?”
”February first” säger hon och tar upp mobilen från bordet ”it’s the big eighteen too so you should be there”
”But that’s in like a week and a half?” säger Jossan ”why haven’t we heard of this until now? I’ll never have the money in time”
De ser plötsligt på mig och jag ser förvånat på dom.
”What? I forgot too! I never thought I’d have to go since we were broken up?”
”Oh, right” säger Eleanor och nickar ”but you’re going now or what?”
”If my parents let me” säger jag och sneglar bort mot Harry. Han står och suger på en citronbit och studerar noga Louis rörelser. Zayn och Niall står bakom dem med mixern redo, men verkar mest löjla sig. Det har blivit många drinkar på bordet nu i alla fall, i flera olika färger. Plötsligt ser Harry på mig med, och ler gulligt med citronbiten forfarande i munnen. Jag ler tillbaka.
Jag hoppas verkligen att jag får åka. Jag vill inte göra Harry besviken.
”Where did you get all that money from!?” frågar Jossan lite panikartat
”Uhm.. I don’t have any money…” jag ser på dem och funderar på om jag verkligen ska berätta att Harry har erbjudit sig att betala. Jag vill inte att de ska tro att jag utnyttjar honom eller något. Jag sväljer, jag kan inte ljuga för dem. ”but… Harry offered to pay when I said that I couldn’t afford it”
”Oh” säger Eleanor lätt som att det inte var något fel med det alls. Jag antar att Louis betalar saker för henne också, så mycket kläder som hon har. Men jag är mer nervös för de andras reaktion. Rebecca stirrar på mig ett tag.
”Lucky you!” hon putar med underläppen och ser mot Niall ”I’m sure my parents will let me go, but I have to pay for it myself”
Jag andas ut lite diskret av att hon inte heller blivit irriterad, och tittar nu på Jossan, som inte heller verkar se irriterad ut.
”I’m sure Niall and Zayn could pay for yours too?” säger jag lite blygsamt och ser mot killarna i köket. Hur koncentrerade de är. Rebecca stönar till.
”Yeah but I can’t ask him! That’d be so weird”
”I don’t want Zayn to think I’m using him” säger Jossan och håller med.
”Trust me” säger Eleanor och ser på killarna också ”that’s the last thing they’d think… they want you there, and it’s not like they have a problem with money now days…”
”Still…” säger jag och ser på Harry, och sen på de andra ”it’s weird, if I could pay for myself I would, I don’t want him as my personal bank”
”I know what you mean” säger Eleanor och nickar ”it felt really strange for me in the beginning too…”
”What are you ladies chatting about?” säger Niall precis då och kastar sig ner i soffan mellan Rebecca och Jossan. När man talar om trollen. Vi stirrar lite på varandra innan Rebecca börjar med en bortförklaring.
”Oh we were just talking abo-”
”about Harrys birthday party!” säger Eleanor glatt och ser sedan lite på oss tjejer.
”Oh yeah!” säger Niall och tar en stor näve med chips från bordet framför ”I was actually gonna talk to you about that” han ser på Rebecca och slänger några chips I munnen ”You’re coming right?”
”Uhm…” börjar Rebecca och sneglar på mig ”I don’t kno-”
”That’s what we were talking about” säger Eleanor snabbt ”we tried to figure out how she’s gonna get money”
”Money?” frågar han och ser på Rebecca.
”Traveling costs money?” säger hon och ler lite retsamt mot honom.
”Pfff I’ll take care of it” säger han och reser sig upp, tar några chips och vänder sig mot oss igen.
”Really?” säger hon och ser på oss, och sen på honom.
”Yeah that’s why I wanted to ask you if you’d be able to come, I mean maybe your parents wouldn’t want you to go or something but of course I’ll get you flying-tickets, no problem”
”Oh, okay thanks!” säger hon glatt och reser sig upp för att rusa fram till honom.
"Then it's just me and Saga that can't be there then..." säger Jossan och biter sig i kinden. Niall rynkar ögonbrynen.
"Oh, don't be silly" hans håller om Becca och tittar på oss "we'll take care of it, don't worry"
Jossan stirrar på honom ett tag och han blinkar. Sedan ser hon på oss och ler stort.
"It's gonna be awesome, you can't miss it" säger han och ler "on Zayns birthday like a week ago, we had this whole club full of people singing him happy birthday, it was amazing... to bad you missed it". Vi nickar och håller med. Det var verkligen synd att vi inte kunde komma till hans födelsedag. Men vi kan väl fira honom nu i Februari också. Jag ler tillbaka mot Niall som kramar om Becca hårt. Snälla, snälla, snälla säg att jag kommer kunna gå på Harrys fest också. Annars kommer ALLA vara där utom jag. Vi tjejer ler mot varandra ett tag, och när vi ser tillbaka mot Niall och Becca har de börjat kyssas. Och ja... de står där och kysser varandra ett tag... i alla fall så länge att det börjar bli awkward för oss andra att bara sitta där. Så vi reser oss till slut och går till drink-bordet. Jag smyger upp bakom Harry och lägger armarna om honom, och jag känner hur han slappnar av när han förstår att det är jag.
”Hey” säger han och och försöker se mig bakom honom, och när jag inser att han håller på att skära citron och inte kan vända sig om släpper jag taget och ställer mig bredvid för att ge honom en kyss.
”Hello” säger jag sedan och tar en av de skurna bitarna. ”You having fun?”
”Sure… if cutting lemons is what you call fun” säger han och flinar innan han koncenterar sig igen. Jag biter tag i citronen och ler lite mot honom samtidigt.
”I’m sure you’re having the time of your life, you just don’t wanna admit it”
Plötsligt slår surheten av citronen till i munnen och jag spänner ihop ögonen. Harry skrattar samtidigt som jag gör ett konstigt läte och sticker ut tungan.
”Ouehohh.. sour…”
”Lemons are usually sour you know” säger han och börjar suga på en han med. ”But I like it”
”I like it too” säger jag och fortsätter suga på min ”I just sucked on it too fast”
”That’s what she said” mumlar han och flinar mot mig. Jag öppnar munnen och knuffar till honom med armbågen. Han lägger bara armen om mig och ser mot Louis.
”I’m done”
Louis vänder sig om och tittar på oss. Vi måste se ganska sassy ut där vi står, lutade mot bar-bänken, armarna om varandra, så Louis ’the king of sassyness’ ställer sig såklart lika bitchigt och sätter armarna överdrivet på höften.
”Well okay”
Vi flinar mot varandra innan han tar tag i skärbrädan med citronerna på och börjar sätta fast dom på glasen. Harry lutar sig ner mot mig och skrattar lätt.
”He’s such a girl”
Jag skrattar tillbaka och Louis sneglar misstänkt på oss. Jag kramar bara om Harry hårdare och höger på ögonbrynen. Då återgår han till drinkarna.
”Alright! The drinks are ready!” ropar han någon minut senare ”listen very closely now cause I’ll only say this once!”
Alla himlar med ögonen och visar att de lyssnar.
”The yellow-whiteish looking one is lemon, this red one is supposed to taste like raspberries, but I haven’t tasted that one yet so you tell me… and this green one is pear… and if you want something more ’mature’” han flinar mot Liam när han säger mature ”then there’s this chocolate thing with not as much alcohol”
”You sound like a real professional mate” säger Niall från soffan med armen om Rebecca och upprepar det han sa ”this chocolate thing huh?”
Louis skrattar lite sarkastiskt och tar en grön drink. Jag och Harry går också fram och tar. Det blir en röd för mig.
”That’s because they don’t have a name yet… they’re too advanced... and because I invented them just now”
”Well the chocolate thing one tastes like shit” säger Harry och gör en min efter att han smakat den bruna.
”It does not!” försvarar Louis sig och tar upp en själv. Han smakar den snabbt och alla väntar på hans reaktion.
”It wasn’t that ba-” han stoppar sig själv och gör en hemsk min ”oh yuck!”
Alla börjar skratta när han står där med sin fula min och han ställer snabbt ner glaset igen.
”Not that bad?” frågar jag mellan skratten, och han räcker bara ut tungan innan han börjar le lite för sig själv. Eleanor går snabbt upp till honom skrattandes, och kramar om honom.
”Aaw baby, I bet the others taste good”


Lite senare in på kvällen har vi allihopa, på något sätt, klämt ihop oss i badkaret i Liam och Danielles badrum. Fråga inte ens hur vi kom på det. Det ända jag säger är, alkohol och lathet. Vi alla ville gå ner till poolen först, men badkaret var närmare. Det är roligt dock, alla skrattar så mycket att vi knappt vet var vi är. Harry är röd i ansiktet av skratt när till slut Danielle försöker klämma sig i. Jag förstår fortfarande inte hur vi alla ”typ” får plats. Harry sitter på rumpan längst ner med benen upp i luften över kanten, jag sitter på honom med knäna upp mot ansiktet, Louis och Liam sitter också på botten, ungefär likadant som Harry. På dem ligger Zayn och Niall brevid varandra med världens största garv. Sedan på dem sitter Jossan, Saga, Eleanor och Danielle. De får knappt plats med benen de heller och Danielle får kämpa för att inte glida ner på golvet. Nu är det bara Rebecca kvar och hon står mitt på golvet i badrummet och tar bilder. Hon skriker till hela tiden för att bilden blir suddig, då hon inte kan låta bli att skratta så att hon skakar.
”Sit still for fucks sake!” skriker hon skrattandes, vi andra skrattar så vi gråter. Vattnet bara väller över kanten och badrumsgolvet är täckt med vatten. Ändå har inte vi inte stängt av kranen än. ”Stop iiiit” gnäller Becca ut, och vi skrattar ännu mer då det lät som en mesig mus utan luft i lungorna. Till slut faller hon ihop på golvet av garv. Hon sitter där ett tag med mobilen upptryckt i ansiktet så jag antar att hon laddar upp bilden på twitter eller instagram eller något. Till slut reser hon sig upp och vi alla skriker på henne att hon ska komma nu.
”But there’s no room for me!” säger hon och drar lite i sin våta t-shirt som har klistrat sig mot kroppen.
”Yeah there is!” ropar Harry ”come on now Becca!”
”Yeah come one!” ropar Zayn där han ligger under tjejerna och Niall viftar hit henne med huvudet fortfarande på mina fötter. Rebecca tvekar några sekunder, men tar sen försiktiga steg i vattnet på golvet innan hon försiktigt klättrar upp på Zayn bredvid de andra tjejerna.
”Oii!” ropar Zayn innan hon sätter sig ”No ass in my face please”
”I don’t mind” säger Niall och blinkar och alla skrattar högt igen, och Rebecca ber skrattandes om ursäkt till Zayn innan hon sätter sig på hans bröst.
”Like that!” säger hon sedan, och alla skriker av seger! Vi besegrade badkaret! Vem säger att man inte kan bada elva personer i ett hörnbadkar!? Vattnet skvalpar över ännu mer när vi rör oss det får oss att skratta mer.
”Zayn!! Zaynn!” skriker plötsligt Harry ut mellan skratten ”swimming lession number one!”
Det var droppen. Jag har aldrig skrattat så mycket i mitt liv. Varför vet jag inte riktigt, jag tror inte att någon annan skulle skrattat om man såg oss nu. Det är bara för att vi är så himla fulla och trötta att det blir extremt roligt. Och att Zayn inte kan simma heller är också roligt, eller, egentligen inte då. Men tanken av att han skulle ha en simlektion i badkaret med oss alla är roligt. Efter ett tag börjar killarna klaga på att det gör ont så alla går upp. Alla förutom Harry. Samtidigt som de andra går upp, torkar av sig och går ut ur badrummet, sätter jag mig ner igen i det snart fulla badkaret och klättrar på Harry.
”Hello handsome” säger jag och sätter mig med benen på var sin sida om honom.
”Hello there beautiful” säger han tillbaka och ler mot mig, samtidigt som han lutar sig tillbaka och lägger armarna på kanterna av badkaret.  ”I just thought of something”
”What?” säger jag och drar fingertopparna över vattenytan.
”You live in Sweden, you’re swedish, and you speak swedish… still, I don’t know any swedish apart from köttbullar”
Jag fnissar till när han säger köttbullar. Han har skrytit många gånger om hur duktig han är på svenska, så är det bara det ordet han kan.
”You don’t know any other words than that?” säger jag förvånat och ler ”I though you were great at swedish”
”I was! Before…” säger han och jag kan se hur han har problem att fokusera blicken. Jag undrar hur mycket han har druckit, haha. ”But then I forgot it all.”
”Okay… this” säger jag och pussar honom snabbt ”is a puss”
”Puss!?” säger han förskräckt ”oh riiight, that word, I knew that word before… because it sounds like pussy”
”Well, alright…” säger jag och ger honom en blick, innan jag skrattar till och fortsätter ”curly hair is lockigt hår”
”Lockigt hår” upprepar han med engelsk brytning och jag skrattar. ”What?” säger han frågande med ett gulligt leende. Jag bara skakar på huvudet och ler tillbaka.
”Nothing.. what do you wanna know?”
”How do you saay…” han tänker ett tag och biter sig i läppen. Det får mig nästan att vilja slita av honom tröjan men jag vill inte riskera att någon i gänget skulle komma in. ”How do you say ’I love Tessa sooo much, and I want her to come on tour with me”
Jag ler lite mot honom ett tag, och sväljer. Han ser allvarligt tillbaka, en hint av ett leende i mungipan men inte riktigt. Jag vill inte att han ska tjata, för det får mig att vilja säga ja. Även om jag inte är säker på att jag får, eller nej. Jag vet att jag inte får.
”Harry…”
”How do you say it in swedish?” säger han envist och ser mig i ögonen. Jag suckar.
”Jag älskar Tessa sååå mycket, och jag vill att hon ska följa med mig på turne”
Han upprepar det jag sagt och fortsätter se mig i ögonen. Jag biter mig i läppen och ser tillbaka. Jag tänker inte säga ja.
”How bout my birthday…”
Nu blir jag nästan irriterad. Men jag vill inte bråka, inte så här tidigt. Vi har precis hittat varandra igen. Jag tänker inte bråka om något sådant här, speciellt inte på fyllan.
”I’m gonna ask my parents as soon as I get home”
”You promise?” frågar han tyst.
”I promise” säger jag och ler, innan jag lutar mig ner och kysser honom.

När vi kommer till flygplatsen nästa morgonen är alla stressade. Vi hade såklart försenat oss efter gårkvällen och fick packa ihop allt och göra oss klara på tjugo minuter. Harry bär stressat min väska efter mig när vi rusar in på flygplatsen.
”Jag checkar in oss!” säger Jossan snabbt och springer fram till kassan eller vad man ska kalla det ”räck mig passen och era väskor!”
”Passport” mumlar jag till Harry och han låter mig fiffla med ytterfacket på min väska, jag tar upp allt jag behöver och lägger i min handväska, innan jag räcker mitt pass och min väska till Jossan. Efter det vänder jag mig stressat mot Harry, som står där och ser olycklig ut. Nu börjar seperationsångesten komma. Jag ser på den där härliga killen och kan inte tänka mig att lämna honom någonsin, men jag måste. Han sväljer och sträcker ut armarna mot mig och jag går genast in i omfamningen. Jag vågar inte säga något, jag kommer förmodligen inte säga något förns jag måste säga hejdå. Jag vill bara stå här, helt stilla med Harry föralltid.
När incheckningen är klar rusar alla mot gaten, som visar sig vara på andra sidan flygplatsen. Harry har nu tagit över min handväska också, för att göra det enklare för mig att gå fort. Ändå får jag hålla tag i min mössa med ena handen så att det inte ska ramla av, då vi rusar förbi alla människor. Den andra handen håller jag hårt i Harrys.

Väl framme kollar Josefin snabbt på klockan och andas häftigt.
”Three minutes to say goodbye guys”
Alla nickar tyst och vänder sig mot varandra. Jag börjar med de andra killarna först, då jag vill krama om Harry längst i slutet. Jag ger dem alla en kram var och ”see you soon”. Det är alltid lika jobbigt att säga hej då till dem. De är mina bästa vänner, konstigt nog. Jag har bara känt dem i ca. ett halvår, men det känns som så mycket längre. De är mina pojkar helt enkelt. Jag kramar om Danielle och Eleanor snabbt också, som säger att vi måste gå och shoppa tillsammans nästa gång vi kommer till London.
Till slut hamnar jag hos Harry, och jag kan känna hur det spänner sig av gråt i halsen. Jag vill inte säga hej då. Jag fick nyss tillbaka honom, ska jag behöva säga hej då igen? Jag ser hur hans käke späns när jag går fram till honom, och han omfamnar mig igen. Jag blundar och trycker mig hårt mot hans bröst, nästan som att jag inte kommer behöva åka om jag håller mig fast riktigt hårt.
”I really don’t want you to go” säger han tyst, och jag känner hur tårarna börjar välla upp i ögonen. Men jag tar ett djupt andetag. Jag tänker inte gråta, jag ska inte gråta.
”I’ll see you soon.. okay” säger jag i ett försök till att vara ’stark’.
Jag lutar huvudet bak för att se upp på honom, och han nickar långsamt med ett svagt leende.
”Can I kiss you?” frågar han tyst och ser mig rakt i ögonen. Jag förstår först inte vad han menar, men sedan märker jag kamerorna till höger om oss, och jag sväljer. Det är dags att välja Tessa… det känns som att fansen redan vet att vi är ett par. Men en kyss gör det officiellt. Jag ser honom i ögonen igen och ler lite, innan jag nickar. Han ler mot mig ett långt tag innan han lutar sig ner och kysser mig.
”We have to go now girls” säger Jossan med skakig röst. Jag tror att hon är nära på att gråta hon med. Ingen släpper taget om sin kille, även om vi borde.
”I have to go…” säger jag tyst till Harry, men han släpper inte taget om mig vilket gör det ännu svårare för mig att gå.
”Come on now girls, we’ll miss the plane”
Jag vill nästan skrika ’FUCK IT’ och stanna. Men jag vet innerst inne att det inte går. Till slut kravlar jag mig ur Harrys grepp, då tar han tag i min hand istället och drar mig tillbaka, för att kyssa mig igen. Nu har de andra släppt sina killar och väntar på mig.
”Let’s go!” säger Saga stressat (och uttråkat skulle jag tro)
Jag fortsätter att kyssa Harry samtidigt som jag backar bakåt.
”Promise me you’ll talk to you parents” säger han mellan kyssarna, jag nickar och fortsätter kyssa honom. Till slut stönar Saga högt och tar tag i min hand.
”Let’s go!” upprepar hon och börjar dra i mig. Jag kysser honom snabbt en sista gång innan jag dras helt ifrån honom. Han räcker mig snabbt väskan innan han stannar. Och jag ser tillbaka på honom när vi går.
”Bye” ropar jag och vinkar
”Bye” ropar han tillbaka och gör en slängkyss mot mig ”I love you”.

---

Ja nu kommer ett kapitel till! Tänkte lägga ut det tidigare men har varit så upptagen med annat. Har till exempel sett killarna uppträda LIVE på X Factor. Det var helt otroligt! Dessutom lyckades jag få tag på biljetter till deras konsert nästa år. Är överlycklig. Försökte någon av er få biljetter?