Previous: ”Let’s see, phone…”

”It’s over there” säger jag och pekar mot nattduksbordet bakom mig. Han rusar dit och lägger den i fickan.

”Okay, ready now?”

Jag nickar. Yes, jag har allt jag behöver i handväskan. Resten ligger i resväskan. Jag ser mig snabbt i spegeln och rättar till håret. Det är ofixat och trist, men så får det vara.

”Let’s go then” säger han och vi börjar gå mot dörren. Det här livet är stressigt. Från och med nu, ska jag förbereda mig bättre! 

När konserten är slut blir jag på direkten ledd till parkeringen där två bilar väntar. Ingen av killarna har kommit än, men jag sätter mig i en av dem ändå för att vänta där. Det känns som att dagen har varit så otroligt lång, även om vi inte gjort så mycket, och nu vill jag egentligen bara lägga mig i en säng och sova. Men noup, vi ska upp i ett plan och åka vidare till San Diego. Tror någon nämde att flyget skulle ta tre och en halv timme, great. Då kommer man säkert precis somna i planet och sedan behöva gå upp igen. Jag suckar och lutar mig mot rutan. Hur har killarna orkat med att göra det här i flera månader redan? Jag klarar inte ens två dagar. Precis då ser jag hur killarna kommer ut genom skjutdörrarna. Harry pekar på de två bilarna och säger något, vakten pekar mot min bil och Harry nickar innan han börjar gå hitåt. Louis och Liam följer efter Harry, men Niall och Zayn verkar gå till den andra bilen med Paul. Harry öppnar till slut min dörr.

”Hey” säger han vänligt ”scoot”

”No…” suckar jag ut ”could you please, please, please go in from the other side?”

Han himlar med ögonen. Förlåt, men jag är trött… Fast… han är nog tröttare. När jag inser hur bortskämd jag lät ångrar mig och vill flytta på mig, men då är det redan försent, dörren på andra sidan öppnas och in kommer Harry med Louis efter sig. Liam sätter sig i framsätet.

”Sorry, I should’ve moved” säger jag så fort de sätter sig till rätta. Harry skakar på huvudet roat som att det inte var något. Som att jag inte ska specialbehandla eller känna behovet av att behaga honom.

”No forget it, no worries, you tired?”

Han spänner fast säkerhetsbältet innan han stryker min arm. Jag nickar.

”Yeah, exhausted” jag lutar mig mot hans axel och suckar ”I can’t believe we’re gonna be on a plane for four hours… No-” rättar jag mig själv ”-I can’t believe we’re gonna live like this for months!”

Louis skrattar.

”Get used to it, I’ve been a total zombie for the past few months.”

Jag spärrar upp ögonen. Är det alltid såhär? Får man ingen sömn? Mamma mia vad har jag gett mig in på?

”You’ll get to sleep on the flight” säger Harry samtidigt som chauffören får klartecken och bilen startar.

”And then I’ll have to get up again in three hours, there’s almost no point in going to sleep at all”

”Trust me” säger Louis och ser mig roat i ögonen ”you’ll need it. In a couple of days you’ll take every opportunity you get to sleep.”

Jag suckar och lutar mig mot fönstret istället. Great, jag kommer gå omkring hela tiden och hallucinera på grund av sömnbrist.

Väl på flygplatsen blir vi eskorterade till vår gate så snabbt som möjligt. Fasen får chansen att se killarna, men Paul håller strikt på att vi inte har tid att stanna till och därför vinkar de bara glatt till fansen för att säga hejdå. Jag och Harry visar passen och biljetterna innan vi ställer oss åt sidan för att vänta på de andra. Även om mer än hälften av alla som jobbar med killarna anställs på plats är det sjukt många som följer med dem runt också, och att få med sig allihop kräver tid och tålamod. Jag tar uttråkat upp mobilen och flinar lite.

”I’m gonna document this tour by taking a picture of you in every airport we’re at”

Harry ger mig en trött blick.

”Now? I look like crap”

”Doesn’t matter”

Jag fumlar med mobilen och trycker upp kameran. Precis då kommer resten av hela gänget in och vi ska börja gå in i flygplanet. Jag blir lite smått stressad och Harry skrattar.

”We gotta go”

Vi börjar gå och mobilen lyckas äntligen sammarbeta med mig och jag tar ett halvtaskigt foto i farten på honom.

”There!” säger jag nöjt och tar min handväska från honom samtidigt som jag funderar på om jag ska lägga upp bilden på twitter eller inte. Det skulle kunna bli en liten twitter serie. Jag berättar om min idé för Harry samtidigt som vi går in och letar upp våra platser i planet. Han skrattar roat åt mig.

”You got my permission, I’m warning you though, fans are good at finding us quickly.”

Vi sätter oss till rätta i sätena och ser hur de andra i crewet också letar upp sina platser. De andra killarna är utspridda lite här och var då det är fria platser istället för bestämda. Jag bestämmer mig för att ladda upp bilden på Harry innan vi lyfter och han lutar sig över för att se samtidigt.

”That picture is horrible”

”Noo” säger jag och ler. Det kanske inte är den bästa på honom, men han skrattar. ”I like it”

”So are you only gonna take photos of me in airports?” frågar han retsamt och trycker sitt huvud mot mitt. ”Won’t make a great album.”

Jag ler och sneglar på honom.

”Of course not, but It’ll be funny to look back on. A load of airport photos.”

Han skakar skrattandes på huvudet.

”You’re weird…”

Jag himlar med ögonen och trycker på tweet knappen.

”Remind me to take another one when we land” säger jag innan jag stänger av mobilen och lutar mig mot honom. Det är otroligt hur man kan bli så trött. Jag brukar inte röra på mig såhär mycket… Göra såhär mycket när jag är hemma.

”Yes sir.”

Vi sitter tysta med stängda ögon tills nöd-instruktionsbandet börjar spela, då sträcker vi på oss för att kunna se och försöker i alla fall lyssna och ta in något av det som sägs. I alla fall jag… Harry har väl hört det här några tusen gånger redan.

När vi lyfter tar det faktiskt inte lång tid tills jag somnar, min något existerande flygrädsla försvinner liksom när Harry sitter där lugnt och tyst brevid mig.

Jag vaknar av att han rycker mig lätt i axeln.

”We’re about to land.”

Han ser lika trött och nyvaken ut som mig, så jag antar att han skickat vidare tåget av väckningar. Man hör piloten prata i högtalarna om hur vi snart kommer landa. Jag gnuggar mig lätt i ögonen och sätter mig ordentligt i sätet. Kroppen blir verkligen som en trasdocka när man sover. Om jag inte hade varit fastspänd hade jag säkert glidit ner på golvet. Jag vänder mig sakta om och ser ut genom fönstret. Det är fortfarande mörkt ute men det märks att sommarens tidiga solstrålar snart kommer synas runt horisonten. Jag lutar mig trött mot fönstret och ser ut hela vägen ner, samtidigt som Harry stryker min slappa hand. Jag är så… trött. Dunsen som uppstår i hela planet när vi landar känns knappt. När säkerhetsbälts-knappen släcks och allt folk stressat reser sig upp för att ta sitt handbagage sitter vi kvar. Killarna brukar ändå gå ut sist om de inte har bråttom. Jag sätter på mobilen så länge och skickar iväg ett sms till mamma för att berätta att allt gick bra och att vi är framme. Jag sitter också och funderar på vad det är för tid hemma i Sverige. Måste vara eftermiddag eller något sådant. Jag orkar inte fråga någon heller. När det är dags för oss att gå ut är mina ben svaga av att ha suttit så länge, och jag snubblar trött efter Harry igenom planet. Inga fans möter oss på flygplatsen vilket jag tycker är skönt, vi blir direkt ledda till en bil som ska köra oss till hotellet. Jag hackar tänder när jag sätter mig i bilen. Inte för att jag fryser, utan för att jag är trött förmodligen. Harry placeras brevid mig igen och vi kör iväg. Jag somnar såklart på vägen.

Jag vaknar av Harrys irriterande väckarklocka i hotellsängen. Den låter lite som ett tjutande brandalarm skulle man säga. Jag gnyr irriterat.

”Harry…!” gnäller jag in i kudden ”turn it off!”

När inget händer suckar jag högt och vänder mig om i sängen. Den är tom, om man inte räknar med mig. Jag ser mig förvirrat om samtidigt som tjutet fyller rummet. Jag vet inte riktigt varför men jag får som en lätt panik när jag inser att han inte är där. Jag vänder mig mot nattduksbordet på hans sida, men inser att det är min mobil som ligger där, inte hans. Jag stänger av larmet och sätter mig förvånat rakt upp i sängen och ser mig om igen.

”… Harry?” ropar jag ut. Han kanske är på toa. Det är tyst. ”Hello? Harry?” ropar jag ännu en gång, men får inget svar. Jag börjar knappa på mobilen för att ringa honom, men ser då att jag har ett oläst sms.

morning darling! had to go to a meeting, didn’t want to wake you. set the alarm for you in time so you can get ready before lunch. see you, love H. xx

Jag ler som en skolflicka. Att ett sms kan göra en så lycklig. Mina ögon dras mot mobilklockan, den är halv elva… Att han lät mig sova så länge! Stackarn som behövde gå upp till ett möte så tidigt när vi reste hela natten. Jag skulle andra klara av att vara han. Jag kryper ur sängen och ser mig omkring. Jag var så trött när vi kom fram att jag knappt såg hur rummet såg ut. Är ens mina väskor här? Jag ser mig omkring och hittar både mina och Harrys väskor stående i hallområdet. Jag drar ut den jag tror att jag behöver och letar fram dagens kläder. Jag tar bara ett par ljusa shorts och ett vitt tunt linne då det är så varmt. Till det gräver jag upp ett par sandaler. Hade hellre haft på mig converse men vill inte ha svettiga fötter. Jag placerar ut allt på sängen och går sedan in i badrummet för att duscha. Den här gången till skillnad från förra tar jag min tid i duchen. Jag ler lite utav att tänka på gårdagens dusch. Jag rakar mig och smörjer in mig också. Sedan fönar jag håret och klär på mig. Tar bara på mascara, concealer och lite blush för att se en aning fräschare ut i alla fall. Jag avslutar allt med min svarta axelväska och mina raybans. Jag studerar mig själv framför spegeln ett tag och ler, sedan kollar jag på klockan. Cirka halv tolv. Blir osäker på om jag kan ringa Harry eller inte så jag skickar ett sms om att jag är klar. Sedan bestämmer jag mig för att se mig omkring lite på hotellet ensam medan jag väntar. Korridoren är som hotellrummet, ljust och fint. Väldigt många blå glasdetaljer som är utspridda här och var. Jag går åt hållet jag tror att vi kom ifrån igår, alltså vägen till lobbyn. I slutet av korridoren kommer jag fram till en hiss och ett stort glasfönster som är lika stort som hela väggen. Jag ser häpet ut genom det. San Diego är vackert. Höga byggnader och gröna växter. Vill nästan skrika och hoppa lite för mig själv. Vilka ställen jag får besöka alltså. Sedan vänder jag mig och trycker på hissknappen. Kan knappt slita blicken ifrån utsikten när jag väntar. Väl nere i lobbyn blir jag ännu mer häpen. Var jag verkligen här tidigt imorse? Kristall-kronor i taket, som små stigar i golvet av glas, och under dem finns lampor som lyser igenom med stenar runt omkring. Jag har aldrig sett något liknande. Jag tänker tillbaka på hotellet i Spanien och hur häpen jag var utav det. Jag menar, det var vackert där. Men det här hotellet är… nytänkande! Tänka sig att jag och Harry inte var tillsammans då. Jag får en hemsk rysning i kroppen bara av att tänka på det. Jag skulle inte kunna tänka mig någon annanstans just nu, utan Harry, det finns inte. Samtidigt som jag ser mig omkring får jag ett sms från Harry.

Ok. on our way back xxx

Jag skickar tillbaka att jag är i lobbyn och väntar. Sedan sätter jag mig i en av fotöljerna som finns och kollar igenom mobilen. Som tur var kom jag ihåg att ta en till flygplatsbild på Harry igår, men jag har inte lagt upp den än. Så jag tog till mig det uppdraget i väntan på killarna. Plötsligt ringer det och jag svarar nästan på direkten.

”Hiya” säger jag och ler.

”Hey” säger han lika glatt som jag ”we’re almost outside but, it’ll be easier for you to come out to us so, be ready to go out. There were some fans outside this morning though so wait for us to stop if you don’t wanna get mobbed. Paul will get you.” Han skrattar när han säger det sista och jag himlar med ögonen.

”Okey, I’ll be ready.”

”Great, see you” säger han och lägger på. Jag stoppar ner mobilen i väskan så den ligger säkert och rättar till mina kläder. Mina solglögon som jag lagt på huvudet drar jag ner för ögonen istället, sedan ställer jag mig framför drag dörrarna. Som vanligt förstår man då killarna kommer då mer och mer skrik hörs. Den svarta bilen stannar precis utanför dörrarna och jag ser hur Paul hoppar ut ur passagerarsätet där fram. Han får be tjejer flytta sig med en bestämd min, sedan öppnar han dörren och nickar åt mig att gå ut. Hans armar blir som en skyddande sköld över mig och jag försöker le till fansen när de ser mig. Allt går väldigt fort och smidigt och inom några sekunder är jag inne i bilen bland killarna. Jag får flera good mornings när jag kommer in och jag ler mot alla när jag försöker sätta mig till rätta.

”Morning boys”

Sedan vänder jag mig mot Harry och ger honom en kyss.

”You can’t just leave like that!” säger jag med ett leende samtidigt som jag fumlar efter säkerhetsbältet. ”I was so confused!”

Både Harry och de andra skrattar lite samtidigt som bilen startar.

”Sorry, I wanted you to get your beauty sleep”

Jag himlar med ögonen men ger honom sedan en snabb tacksam blick.

”Thanks. So where are we going?” frågar jag sedan och lyckas succesivt trycka ner säkerhetbältet i spännet. Jag rättar till mig i sätet och ser frågande på dem andra.

Niall rycker på axlarna men svarar ändå.

”We’re thinking of just having a quick lunch and then going to the beach.”

”Oh” svarar jag snabbt.

”You up for that?” frågar Harry och ser på mig.

”Yeah of course, I just didn’t bring a bikini or anything”

”We didn’t either”

”We figured we’ll just stop somewhere and buy up stuff on the way”

Jag ler lite lättat. Jag glömde att de har obegränsat med pengar. Om jag hade varit med tjejerna hemma i Sverige hade vi behövt gå tillbaka. Som att vi vill spendera pengar på dyra bikinis när vi har det hemma.

Vi stannar till utanför någon salladsbar och jag, Paul och Louis går in för att köpa lunch till oss alla.

”I trust you!” ropar Harry från bilen när vi är påväg in ”get something I like”

Jag skrattar och ser på honom över axeln.

”Don’t worry!”

Klockan plingar när vi kommer in och skönt nog är det inte särskilt mycket folk där inne. Vi ställer oss i kön till disken. När jag ser hur koncentrerad Louis ser ut där han står bredbent och ser på den enorma menyn på väggen ovanför disken med händerna slappt liggandes i fickan kan jag inte låta bli att ta en bild med mobilen. Han ger mig en blick när han hör kamera ljudet. Jag fnissar lite och han flinar.

”Picking salads is a serious thing, okey?”

Jag nickar instämmande.

”Yes indeed.”

Väl framme i kön, vilket tog typ två minuter tar vi samma sak till alla; Kycklingsallad. Louis tar dock en tonfisksallad, och jag tar samma till Harry. Till Harry fixar jag också extra sås och bröd, vilket jag tror att han kommer uppskatta. Niall fick extra kyckling, vilket jag också tror att han kommer uppskatta, haha! Jag såg inte riktigt vad Paul tog till honom och den andra vakten som tydligen kommer senare ifall det är många på stranden, för jag har fullt upp med att få ner allt i de genomskinliga påsarna. När vi är klara knatar vi bort till bilarna igen och jag hoppar stolt in i baksätet brevid Harry igen.

”What did you get me?” säger han på direkten och börjar pilla i påsen. Jag rycker till mig den som för att visa att han får ha tålamod. Jag sätter på mig säkerhetsbältet och tar sedan upp den första lådan. Jag läser på etiketten.

”Chicken-salad with extra chicken – Niall”

Jag räcker över den till honom och han ler stort.

”Allright! Thanks!”

Sedan tar jag upp den andra.

”Chicken-salad – Zayn”

Han nickar tacksamt och tar den ifrån mig.

Harry ser otålig ut och jag får lust att skratta lite då jag vet att hans ligger längst ner.

”Tomato and mozzarella-salad-” Harry ser en aning rädd ut, jag tror verkligen inte att det är hans favorit ”-for me!”

Jag lägger den brevid mig och tar sedan upp Harrys.

”Tuna-salad with extra dressing and garlic bread”

”Oh yes!” brister han ut. Niall tittar upp.

”Special treatment!”

Vi skrattar samtidigt som bilen startar.

”Where’s Louis’?” frågar Zayn och jag nickar mot Louis. Han håller upp sin egen påse där både hans, Pauls och den andra vaktens sallader ligger. 

”Right here.”

Vi alla käkar i bilen med plastbestick. Killarna verkade extremt hungriga, och jag med. Jag som inte ens ätit frukost. När vi ätit upp stannar vi utanför en liten affär nära stranden där det ser ut att finnas badkläder och handdukar. Denna gången går vi alla in och jag rusar mot bikinisarna samtidigt som killarna går till badbyxorna. Jag väljer ut ett par som jag vill testa och ser sedan mot killarna för att se hur det går för dem. Harry skrattar plötsligt till och håller upp ett par knall-gula badbyxor.

”Hey Tess, what do you think of these ones?”

Jag skrattar och skakar på huvudet innan jag vänder mig om och går till omklädningsrummet. Det fick bli en vanlig vit en. En bandeu överdel och en underdel med fina detaljer i höfterna. När jag kommer ut står killarna redan i kassan.

”Did you find any?”

”Yeah, I just need a towel”

Jag skyndar mig till delen med handdukar och spanar igenom den. Jag flinar när jag ser den jag vill ha och går sedan till kassan med alltihopa. Killarna skrattar när de ser mig komma med en One Direction handduk.

”What! I needed an updated one” säger jag och lägger upp den och bikinin på disken. ”Look how much more manlier you guys look in this picture.”

Killarna skrattar fortfarande.

”No it’s just” börjar Niall innan han lugnar ner sig och slutar skratta ”all of us bet that you would choose that one.”

”Oh” säger jag och skrattar ”well of course I’d take that one!”

Vi betalar och går till bilen igen. Vi parkerade som sagt rätt nära stranden så det tog bara någon minut att komma dit.

”There’s nowhere to park” mumlar Paul och ser sig omkring. Alla suckar frustrerat och försöker hjälpa till så gott det går. Vi alla svettas som grisar i bilen och vill verkligen bara hoppa i vattnet.

”Maybe there are spots a couple of streets away”

Vi unga ser på varandra.

”Well” börjar Liam ”we’ll wait here”

Han öppnar dörren och skuttar ut, och det tar inte lång tid förns vi andra skyndar ut efter honom.

”Wha-Wait no!” ropar Paul ”you have to wait for me!”

”Don’t worry” ropar Harry ”we’ll just change in those stalls over there”

Han pekar mot ett par ombytes-hytter. Vi har redan börjat gå men ser ändå på Paul i väntan på ett ”okej”.

Han suckar och himlar med ögonen.

”Fine, but you stay there!”

”Yes sir” ropar Niall och gör handsignalen över pannan. Sedan börjar alla kuta mot hytterna. Det är svårt att springa i (den kokheta) sanden och jag kommer såklart sist. Zayn kom näst sist och fick precis som jag stå utanför och vänta då det bara fanns fyra stycken. Vi andas tungt och garvar lite åt varandra. Vi ser nog inte kloka ut. Hans hår hängen blött nere över pannan och svettet bara droppar. Jag antar att jag är lika snygg jag.

Harrys hytt öppnas först och jag tappar hakan när han kommer ut. På sig har han de lysande gla badbyxorna, matchade solglasögon och en svart snapback. Han går stolt ut.

”You chose… those!?”

Han nickar stolt.

”Yeah, and look at the glasses, I couldn’t walk away from this”

Både jag och Zayn studerar honom upp och ner ännu än gång, sedan brister vi ut i skratt. Så mycket för att passa in, han kommer ju lysa upp hela stranden.

Nu kommer Niall också ut och ser precis lika chockade ut som oss. Men istället för att skratta så skakar han bara roat på huvudet och räcker mig påsen.

”Here, your things. But watch out cause my clothes and underwear are in there as well”

Jag skrattar och tar den innan försvinner in i hytten. Utanför hör jag Harry fråga typ femhundra gånger om badbyxorna verkligen var så hemska, och jag skrattar för mig själv. När jag är klar lägger jag ner mina kläder i påsen också och öppnar sedan hyttdörren. Killarna sitter bara några meter framför i sanden. Liam sitter och blåser upp en badboll och Harry står som vanligt… med mobilen. Såhär på håll, är faktiskt inte badbyxorna så hemska. De är rätt små och sitter väldigt bra på honom. Men Harry är ju också snygg i precis vad som helst i mina ögon så jag kanske bara är förblindad av kärlek. Jag skuttar fram till dem då sanden verkligen är kokhet och ställer mig på kanten av Nialls handduk. Han ser upp på mig och busvisslar.

”Woah, nice bikini Tess!”

Harrys panna rynkas och han sparkar lätt till honom på låret.

”Hey!”

Niall garvar bara och jag rufsar om honom i håret och ser smickrad ut. Sedan ser jag ner på Liam. Han är tomatröd i ansiktet och kämpar verkligen med den där badbollen.

”Liam take it easy” säger jag oroligt ”we don’t want you passing out because of a ball.”

Han tar en snabb paus och andas tungt.

”I don’t remember it being this hard blowing up a ball”

Han fortsätter sedan och jag studerar honom. Jag himlar med ögonen när jag ser vad han gör fel och ställer mig på knä brevid honom.

”You know… It’s a lot easier if you pinch this part.”

Jag sätter två fingrar på den mjuka plast delen där man blåser och klämmer åt. Precis då tar han ett djupt andetag och blåser ut och en stor del av bollen blåses upp.

Killarna skrattar retandes åt honom och jag klappar honom på axeln. Liam börjar också skratta då han inser hur korkad han har varit, men fortsätter sedan att blåsa upp bollen.

”Oh Tessa” börjar Louis ”what would we do without you!”

Efter en stund kommer en svettig och andfådd Paul gåendes i sanden. Stackarn, jag skulle aldrig klara av att vara killarnas… tja barnvakt är väl det bästa ordet för det. Han pekar mot hytterna och vi nickar. Såklart måste ju han få byta om också.

”Who’s got the towels?” frågar jag, och Zayn håller up påsen ovanför sig där han sitter och viftar den lite i luften.

”You want yours?”

Jag nickar leendes, men mina tankar driftar bort till Josefin hemma i Sverige. Det är svårt att glömma vad han gjorde mot henne. Mitt leende försvinner lite när jag tänker på det. Han kastar över handduken till mig och jag säger snabbt tack. Harry tar också sin och ställer sig sedan brevid mig. Han lägger sin ena arm om mina axlar och ser ner på mig.

”It’s true though, what Niall said. But it’s not just the bikini that’s wow.”

Jag skrattar. Ibland när Harry försöker ge sexiga komplimanger blir det bara så, pervo-cheesy på något sätt. Jag ser överdrivet ner på honom också.

”We’ll, you’re not so bad yourself. Despite those awful shorts.”

Han skakar på huvudet som att jag har fel.

”It’s called fashion.”

Jag tar hans snapback och sätter den på mitt huvud.

”If you say so…”

Vi fortsätter prata och skratta med de andra killarna tills Paul kommer ut. Hans badbyxor är motsatsen till Harrys. Långa, mörka och strikta. Han har fortfarande på sig sin kortärmade skorta också, även om den är oknäppt. Killarna reser sig upp ur sanden och börjar diskutera vart vi ska sätta oss. ”Not to close to the water” men inte heller ”to far away”. De tycker verkligen olika om det mesta. Till slut pekar jag mot ett bollnät som finns en bit bort, och då vill de såklart dit. Nu när Liam blåst upp en boll och allt. Liam, Louis och Niall kutar såklart dit med bollen på direkten utan att hjälpa till att bära något. Vi andra släpar oss dit med påsar fulla med kläder, värdesaker och handdukar.

”Is here good?” frågar jag när vi är bara några meter ifrån och de verkar instämma. För Harry sprider ut sin handduk på några sekunder och lägger sig med en dunds. När min handduk vägrar att sammarbeta utan blåser bort hela tiden sätter han sig dock och tar tag i ena änden för att hjälpa mig.

”Do we have anything to drink?” frågar Zayn och Paul skakar på huvudet.

”We can go buy some?” säger jag, och ser sedan på Harry. Han ser lite paff ut, typ ”jag har precis lagt mig”, men jag ger honom en liten knuff med armbågen och han suckar.

”Sure, why not.”

Vi reser oss upp och Paul räcker mig hela sin plånbok.

”Use the blue card. Harry you know the code.”

Vi nickar, och struttar iväg genom sanden med letandes ögon efter en kiosk. Den heta sanden verkligen bränner mig genom sandalerna.

”This sand is horrible.” säger jag med en smärtsam min.

”Is it burning you?” frågar han och jag nickar. Då springer han någon meter framför mig och ställer sig med böjda knän och armarna bakåt.

”You serious?” säger jag och skrattar.

”Hey! It’s a serious piggyback invite. Now get on.”

Jag tar sats och hoppar upp på hans rygg.

”This is so lame.” säger jag och ger honom en puss på axeln ”but thanks.”

När vi kommer till asfalten släpper han ner mig och jag tar hans hand istället. Sedan ser vi oss omkring.

”Do you think that’s one?”

”I guess we’ll see” säger han och vi börjar gå. Väl framme blir vi glada. Den lilla vita stugan är en kiosk! Det finns bilder på glassar och olika skrivtavlor med priser. Vi rusar fram dit och kollar ut vad vi vill ha. Glädjen varar dock inte länge, vi märker av en skylt med ett kort på och en röd symbol som visar att de inte tar kort.

”Great, what now…”

”Let’s just, go back to the road and go to some store down the road from the beach.” Jag pekar mot vägen samtidigt som jag säger det och Harry nickar.

”Yeah.”

Tio minuter senare hittar vi en liten affär där de tar kort. Vi köper enorma vattenflaskor till allihop plus lite frukt så vi håller oss alerta. Sedan går vi tillbaka.

”You sure this is the right way back?” säger Harry efter ett tag och vi stannar.

”I… I think so, why?”

”Did we miss this store or what?”

Han pekar mot en nästan exakt likadan affär som vi köpte allt i, och jag blir osäker. Gick vi verkligen bara förbi den? Jag ser mig oroligt omkring.

”I don’t know.”

Jag märker av en aning oro i min röst.

”Don’t worry” säger han snabbt ”we’ll find our way back. Let’s just go this way, okey?”

”No” säger jag och pekar mot vägen vi kom från ”I think we should try to find the store again and try from there.”

Han ser mot sin väg, och sin mot min, funderandes. Men till slut nickar han och vi börjar gå tillbaka dit vi kom från. Vi hittar till slut affären igen och vi båda ställer oss för att tänka.

”We did come from there, didn’t we?”

Jag nickar. Det gjorde vi, vi gick rätt. Eller?

Där står vi båda, i bara badkläder och ser förvånade ut. Utan mobiler. Fast vi har ju pengar så vi kommer inte svälta ihjäl i alla fall.

”Should we try that way again?”

”Yeah, we must’ve missed that store.”

Vi fortsätter ner för den gatan igen tills vi kommer till den andra affären ännu en gång. När vi gått förbi den så tror jag att jag börjar känna igen mig, och till slut är vi framme på den störra vägen precis vid stranden. Vi båda ser på varandra och garvar lite. Vi är sämst.

”Well that was…”

”Not far away at all.” Avslutar jag åt honom och vi skrattar lite mer.

När vi kommer tillbaka till platsen där killarna var finns det fans där som de tar bilder med. Och när de ser att Harry kommer gåendes blir de ännu gladare och rusar mot oss.

”Hey, there you are!” ropar Niall ”we were starting to get worried.”

”Yeah we got lost!” ropar han tillbaka, och både killarna och fansen skrattar. Jag tar påsen med vattnet och fruken i av Harry och går till de andra medan Harry tar hand om fansen. Jag ger alla var sin flaska och lägger sedan ner påsen på min handduk.

”There’s fruit in there also if you’re hungry.”

Jag sätter mig ner på ena sidan av handduken och ser mot Harry samtidigt som jag öppnar min flaska tar en sipp av vattnet. Han tar bilder med var och en och ler stort hela tiden, vilket får mig att le. Jag lägger snabbt över fruktpåsen på Harrys handduk innan jag lägger mig ner på min egen. Det är riktigt varmt, och snart behöver jag ett dopp. Men först… sola en stund.

Dagen blir otroligt lyckad. Vi har kul på stranden i flera timmar. Bad, solning, boll-lekar och det vanliga brottnings lekar i sanden. Dock är jag mest domare. Fans är alltid runt omkring i närheten men ärligt talat stör det mig inte så mycket. De skrattar mest med i vad vi gör. Jag och Harry får faktiskt också en privat simtur i havet. Vi hoppar i vågorna och kysser varandra med bara huvudena ovanför vattenytan. När Paul säger att det är dags att åka till hotellet och göra sig i ordning suckar vi alla och önskar att vi kunde stanna. Men väl i bilen på vägen tillbaka till hotellet blir killarna taggade över konserten och kan knappt vänta. Jag är dock otroligt trött och önskar egentligen att jag kunde stanna kvar på hotellet och sova. Men det får vänta! 

Yes! Nu är kapitlet äntligen ute. Skrev som sagt att jag förmodligen kommer hoppa lite i historien eftersom att jag känner att jag är så "långt efter" i tiden. Killarna är på sin tredje tour just nu och jag är bara på den första i novellen. Tänkte dock inte hoppa jättelångt på direkten, utan skriva om highlights under denna touren och sedan göra ett riktigt hopp. Vart vet jag inte riktigt. Men ni kommer nog gilla det! Någon skrev också om jag kunde försöka skriva lite om vad som hänt innan eftersom att man glömt, och ja! Jag ska försöka, dock har jag själv glömt det mesta så jag måste nog läsa om mycket... Annars är ni väldigt välkomna att läsa om hela novellen om ni vill färska upp minnet också! Vi hörs snart igen, kram på er!

”Hur gick det?”
Hon rycker nervöst på axlarna.
”Jag vet inte… Jag kom verkligen inte på sista frågan. Jag kanske borde suttit längre?”
Jag skakar på huvudet och skrattar till. Detta var sista provet för terminen. Ett litet, fjantigt naturkunskapsprov. Men självklart ska Becca nästan alltid sitta ut tiden, och bli nervös över resultatet. Det är så hon är bara.
”Nej då” säger jag och reser mig upp från golvet ”det gick säkert jättebra”
De andra reser sig upp efter mig och borstar av lite smuts från rumpan. Rebecca ser fortfarande osäker ut.
”Hur gick det för er då?”
”Skit” säger Saga. Så säger hon alltid. Hon är riktigt smart, men hon använder det inte bara. Hon ger upp innan hon börjat och det tycker jag ä riktigt synd.
”Men sluta” säger Jossan och himlar mot Saga innan hon lutar sig ner och tar upp väskan. ”Jag tror det gick rätt okej för mig faktiskt”
Jag lyssnar och nickar, innan jag inser att det är min tur att svara.
”Bra, antar jag. I couldn’t care less om jag bara får E, för jag lämnar Sverige om mindre än en vecka!”
Tjejerna ger mig sura blickar samtidigt som vi går. De är så avundsjuka som de kan bli.
”Och Mexico också…!” säger Saga irriterat ”Jag har alltid velat åka dit”
”Inte jag!” säger Becca, och vi ser konstigt på henne. ”Har ni inte sett Sex and the City filmen eller? Man kan ju bli jättedålig i magen”
Vi andra ser ett tag på henne för att se om hon faktiskt är seriös, sedan brister vi ut i skratt.
”Du måste skämta”
”Äsch” säger jag ”jag tar risken”

På vägen hem från skolan senare den dagen ringer Harry mig. Vi har inte hörts så mycket nu de senaste dagarna då bandet har haft mycket att göra och det är tidsskillnad som vanligt, så jag blir glad när han faktiskt ringer.
”Hi!” säger jag glatt när jag svarar.
”Hiya, what’s up?”
”Just walking home from school, and you?”
”Got up a while ago and now I’m getting my hair done”
På honom låter det som att det är jobbigt, men det måste väl vara skönt? Att bara kunna vakna upp och bli stylad och fixad av någon annan när man är på tour. Fast samtidigt måste det vara rätt så jobbigt att behöva se bra ut hela tiden.
”Lucky you” mumlar jag ändå avundsjukt och han skrattar.
”So how’s my girl doing?” säger han och försöker byta ämne.
Jag himlar lätt med ögonen och ler.
”I’m doing very well thank you. How are you doing?”
”I’m fine, I’m fine.” säger han och suckar. Inte så övertygande. ”I’m tired though... feels like I haven’t been sleeping at all.”
Jag tycker genast lite synd om honom.
”They’re not killing you with work are they?” frågar jag oroligt. ”Touring should be fun”
”It is! It’s just, really exhausting sometimes. And sleeping on a moving bus is not my thing. I’m not made for traveling so much.” säger han med ett litet skratt.
”Where are you now?” 

”We got to Detroit this morning. We we’re in Toronto, Canada yesterday”
”But Detroit is in America right?” frågar jag och sparkar på en sten när jag går. Han skrattar.
”Yes”
”Well sorry” säger jag generat ”I’m not good at that stuff”
”Haven’t you heard about Eminem?” frågar han sedan.
”Uhm yeah I have?”
”Well then, if you’ve heard about Eminem, you’ve heard about Detroit.”
”I’ve heard about Detroit I just wasn’t sure about where it is!”
”Okey okey” säger han retsamt och skrattar. ”So how’s school going?”
”Good good” svarar jag och tänker ”I’ve done all my tests and stuff now and me and mom have been to a couple meetings with the principle talking about different ways I could keep studying in England.”
”And what did he/she say?”
Jag ler lite.
”He said that I could either take a gap year, and start school again when I come back, or keep studying what I’m studying online. And since we’re not planning on me going back anytime soon, all of us thought it would be best if I kept on studying online. It’s really complicated and it’s hard for me to explain but, he said that if I complete my course he could make sure I can come here and graduate with the others in my class too, so I don’t miss out.”
”Wow, really? That’s nice of him.”
”I know right. So I will study the same as my classmates kinda, I just… won’t be there” säger jag med ett skratt.
”Are you sad about that?” frågar han allvarligt.
”Both yes and no” säger jag fundersamt och ser på vägen framför mig ”I will miss my friends, and maybe even the lessions sometimes… But at the same time I’m so tired of getting up every morning to go to the same place with the same annoying people. Moving in with you will be something new and I think I need it in some way. All I want is to graduate with my friends, and that’s possible now so… Everything’s perfect.”
”...I can’t wait for you to move here” säger han glatt i andra änden, vilket gör mig jätteglad också.
”Same”
”You wanna hear about something fun?”
”Sure” säger jag med ett skratt. Han har alltid så roliga saker att berätta. Till skillnad från mig som bara går i skolan dag ut och dag in i väntan på sommarlov.
”I was doing an interview yesterday, and they asked about you guys…”
”Us? And?”
”I told them. Everything.”
”Like what?” säger jag en aning nervöst. Inte allt allt va? Jag menar, ja. Det är ute att vi är tillsammans. Och när de har blivit frågade om de är singlar förut har Harry alltid sagt nej. Inget av det har jag något problem med att han snackar om egentligen. Men han har aldrig pratat om mig, eller tjejerna. Jag hoppas bara att han inte menar våra galna fester eller pinsamma stunder när han säger 'everything'.
”How we met you girls, and stuff”
”And stuff?” upprepar jag frågande med ett skratt. 
”Well you can see for yourself, it’s up.”
”Really? Where?”
”I’ll send you the link later”
”Great” säger jag och svänger in på min gata. ”And… have you gotten the results yet?”
Självklart pratar jag om faderskapstestet. Han och Caroline gick äntligen och fixade det. Nu får både han och William svaren som de förtjänar. Även om Caroline är stensäker på att Harry är pappan. Han suckar lite. Jag vet att han är otroligt nervös över det hela.
”N-no… not yet.” säger han, och jag märker att han är ledsen över allt. ”They said it could take a couple of weeks”
”Will they call you or..?”
”Yeah… I hate waiting so much... I just… want to know so bad.”
”I know, it must be hard not knowing… But… you know I’m here for you? And I’ll be right there with you in a couple of days to support you whatever the results show.”
”Thanks” säger han vänligt ”I miss you”
”I miss you too”
Jag svänger nu upp på min gata, och känner att samtalet är på väg mot sitt slut.
”Well, I’m all pampered and done now” säger han med ett skratt. Jag ler stort.
”And I’m outside my house”
”Alright, I’ll send you the link later, okey?”
”Yeah” säger jag glatt ”bye, love you”

”Love you”
Jag lägger på med en suck, och tänker på hur mycket jag saknar honom.  

När jag kommer in genom ytterdörren hör jag barnprat från övervåningen. Just det ja, Emilia skulle ha med sig en kompis hem idag. Great. Jag sparkar av mig skorna och går in. Jag letar i köket och vardagsrummet efter någon förälder, men det är tomt. Så jag fortsätter till övervåningen och ser in i Emilias rum. Där sitter hon och hennes bästa vän Sara och leker med barbies på golvet.
”Hej tjejer” säger jag och ser ner på dem små. De ser förvånat upp men ler när de ser mig.
”Hej!” säger båda glatt innan de fortsätter mumla något om leken. Varken mamma eller pappa är där inne, så jag fortsätter mitt letande i huset. Jag kikar in i deras sovrum, men det är tomt där också. Till slut går jag till badrummet, och där finner jag mamma, städandes. Jag ställer mig i dörröppningen.
”Hej hej”
”Åh hej” säger hon och fortsätter torka av handfatet. ”När kom du hem?”
”Nyss”
”Hur gick provet?”
Jag ler och himlar en aning med ögonen. Självklart ska hon fråga om det på direkten.
”Bra… tror jag”
”Tror?” frågar hon och lyfter på ögonbrynen. Jag rycker på axlarna.
”Jag kan ju inte veta hur det gick, eller hur?”
Mamma stannar upp i städandet och ser på mig.
”Men hur kändes det då?”
”Bra!?” säger jag smått irriterat.
”Det är viktigt att du gör bra ifrån dig nu i slutet, det vet du” säger mamma bestämt och jag himlar med ögonen ännu en gång.
”Jaja…”
Jag vänder mig om för att gå.
”Föresten, du vet att Emilia fyller år snart. Och eftersom att du inte kommer vara hemma då är det väl bra om du skaffar en bra present? Har du tänkt ut något än?”
Jag suckar, helvete. Det hade jag helt glömt. Jag vänder mig om och skakar på huvudet.
”Nej inte än…”

”Du kan ju fråga henne vad hon önskar sig sen?”
Jag nickar och ler lite.
”Okej”
Sedan går jag till mitt rum. Det är synd att jag inte är här för att fira henne. Hon fyller ju hela sex år. Men jag får fira henne när vi åker till Grekland istället.

Någon timme senare får jag ett sms från Harry där han skrivit vad videon heter. Jag sitter redan vid datorn och avslutar några sista uppgifter för skolan, och trycker bara upp en ny flik. Jag går in på youtube och skriver in namnet på intervjun, och snart poppar en video upp. Först kommer Liam i videon, de frågar honom om Danielle och jag ser hur han försöker le och inte avslöja för mycket. Det gör mig ledsen. Jag vill att det ska bli bra mellan dem igen. Sedan kommer Zayn, och han väljer att inte prata om sin relationsstatus alls. Han skämtar bara och säger att allt är bra. Hjälp vad han ljuger. Fyra minuter in i videon dyker Harry till slut upp, och mitt hjärta slår en liten volt. Han är så fin. Intervjuaren börjar med att fråga om turnén och albumet, sedan kommer frågorna som jag väntat på.
”And, is it true that your girlfriend is swedish?”
Harry ler en aning, som att han funderar på om han ska säga något eller inte. Men till slut nickar han.
”Uhh, yeah. That’s true”
Han ler stolt, och intervjuaren fortsätter.
”So how-… how did that happen? You met her and her friends when they we’re in London, true? How long have you known them?”
Harry verkar lite överrumplad över alla frågor samtidigt, men skrattar lite innan han försöker börja.
”We’ve known them for about a year now… and yeah we met them in London.”
”Did you meet at a party or?”
”No no...” säger han med ett litet skratt, och jag kan inte hjälpa att le stort heller ”We got stuck in the London Eye together.”

”Really?” säger intervjuaren överintresserat.
”Yeah, we were filming for something and they just happened to be there. Then the whole weel got stuck and we sat up there for like hours”
Jag älskar hur koncentrerad Harry alltid ser ut när han ska förklara saker. Intervjuaren skrattar högt.
”Wow, what a great way to meet! So, you and your girlfriend, Tessa- is that right?”
Harry nickar.
”Was it love a first sight up there?”
Harry skrattar.
”Uhm, I don’t think it was for her anyway. I was pretty scared up there actually so I mostly stayed to myself and tried to focus on my phone. But when I looked up, my eyes were like drawn to her… And then, she looked at me…”
Han stannar upp lite, som att han tänker tillbaka på det. Och jag blir nästan lite rörd någon sekund, sedan flinar han istället.
”But she just rolled her eyes at me. I don't think I made a very good first impression.”
Intervjuaren skrattar och Harry fortsätter.
”She didn’t know I was scared, so she just thought I was being rude or something. But then we started talking and… yeah things just went on from that really.”
Intervjuaren nickar och tittar i sina papper.
”So, what are the perks and disadvantages of being famous and being in a relationship in your opinion? You know, there’s hate and many things about being in the spotlight that could destroy a relationship.”
Harry nickar lika allvarligt han, och tänker efter.
”Yeah I mean… The worst thing for me is the hate, probably. Like you said. It’s not fun to hear, or read hurtful things directed to someone you care about. I mean nobody does. And… it’s hard for me to see her get hurt about what people say. She doesn’t deserve the mean comments she’s getting at all. But, as it is now I guess you just have to try and ignore it. She’s great and I just hope in time that people can accept her, or at least accept that I’m happy with her. And I guess, being in my situation it's hard to really know, who you can trust or… who’s real you know? It’s great to just have someone that want’s you for you, and not because you’re in a band. I mean Tessa didn’t even know who I was when we met so. But yeah I trust her."

Efter det Harry sa började värsta samtalet om hat, tillit och privatliv mellan de två. Jag orkar inte riktigt fokusera på det, utan sitter och tänker på allt han sagt, och blir mer och mer rörd ju längre jag sitter. Att han ville dela allt detta med världen, och att han försvarade mig så. Samtidigt som jag halvlyssnar på konversationen de nu har om när jag joinar turnen skickar jag ett sms till honom för att berätta hur gullig jag tyckte intervjun var. Jag kollar in twitter en stund efter det, och hittar en bild som Niall lagt upp på twitter över Detroit. Sedan återgår jag till plugget.

Vid middagen pratar jag och mina föräldrar länge om flytten. Jag tro att det börjar sjunka in för oss alla nu att jag snart inte kommer bo här längre. Visst, jag kommer bo här ett tag till. Men jag kommer ju faktiskt inte vara här. Jag kommer vara på turné och sedan i Grekland. Jag kommer inte ha tid att vara hemma. Så det är nästan som att jag flyttar den sjäte ändå. Mamma vill redan bestämma in besök för dem till England, och får försöka förklara om och om igen att vi inte ens har tittat på lägenheter. Och att vi båda gärna vill flytta in i eget innan de kommer och hälsar på. Det är i alla fall en trevlig middag, och jag tycker det är härligt att prata så lätt om det. Det känns bra att de har accepterat allt detta, och att jag kan flytta utan att det är massa problem mellan oss eller vad man ska säga. Jag frågar också Emilia vad hon önskar sig i födelsedagspresent, och jag får ett nytt svar var femte minut. Den nya One Direction skivan när den kommer ut, en ny häst till hennes barbies, en princessklänning, någon docka som kan simma… Massa saker helt enkelt. Då har jag mycket att välja mellan i alla fall!
Efter maten fortsätter jag plugga i mitt rum, jag har mycket att avsluta innan sommarlovet börjar och jag känner att om jag ligger lite före i arbetet kommer det vara lättare nästa år. När jag är klar belönar jag mig själv genom att beställa lite nya kläder på nätet. Eftersom att jag kommer umgås med killarna under hela turnén och vara i the center of attention, kan jag i alla fall försöka se lite fin ut med nya kläder?
Jag försöker somna snabbt, som alla andra nätter. Jag vill att det ska bli sommarlov så jag kan åka till Mexico och träffa min man igen. 

Tror ni har fattat vid det här laget att jag hatar mellankapitel. Svårt att komma på vad man ska skriva om och det är inte särskilt kul. Därför blir det kanske lite kort och tråkigt men jaja! Hoppas ni gillar det ändå! Någon frågade om jag ska fortsätta skriva på min andra novell Autumn Term någon gång, och JA! Det ska jag, känner bara att jag vill avsluta den här lite innan i alla fall :)

”Get up! We’re late!”
Det är Zayns röst som kommer från andra sidan dörren, och jag kisar irriterat runt i rummet. Inte direkt det bästa sättet att vakna på. Jag märker att Harry börjar röra på sig bredvid mig, innan ännu en grupp bankningar kommer efter varandra. Harry stönar och lutar sig upp på sina armbågar.
”I’m up…!” ropar han trött och rossligt tillbaka, och bankandet slutar.
”Hurry up man, we’re supposed to be downstairs in fifteen minutes!”
”Okey…!” ropar han lika trött och suckar ut ett ”great…” när han hört att Zayn har gått.
Jag trycker utmattat iväg min kropp från madrassen och sätter mig upp. Vi båda ser på varandra någon sekund, och börjar flina en aning mot varandra. Jag vet inte om jag flinar för att hans hår står åt alla håll och kanter, och att han ser risig ut som fan… Eller om jag flinar över igår, och hur underbart det var. Kanske båda.
”Good morning” säger han och skrattar till. Jag fortsätter le, och försöker väcka mina ögon genom att blinka.
”Morning…” säger jag och känner hur huvudvärken kommer krypandes. ”God I’m hungover”
”Really? ...Whimp” säger han stolt med ett flin innan han långsamt reser sig upp ur sängen, spritt språngande naken. Jag ger honom en blick.
”Don’t even try and tell me that you feel fine”
Han hasar sig fram mot fönstret och kikar ut i någon sekund, sedan börjar han gå mot badrummet i snigelfart, och vänder sig om och lyfter frågandes på armarna på vägen.
”Can’t you see I’m totally fine?”
Hans ögon är halvt stängda, hans påsar under dem är enorma, och hans hy är blek och trött. Jo… totally fine. Han skrattar innan han vänder sig om igen och försvinner in i badrummet.
”You’re naked by the way…” ropar jag och ler för mig själv.
”You too” svarar han retandes, och jag ser ner på mig själv. Sant. Jag skakar skrattandes på huvudet och gör ett försök att ta mig ur sängen. Det tar ett tag, men till slut är jag också påväg mot badrummet, fast jag sätter i alla fall på mig trosor och hans t-shirt innan. Kranen är på när jag kommer in och han står lutad och tvättar ansiktet. Jag suckar och gör en min när jag ser mig själv i spegeln.
”It feels like I’m in a coma…”
Han skrattar och torkar av aniktet med en av handdukarna.
”We’ll get you some coffee on the way”
Jag lyfter på ögonbrynen. Till och med det får mitt huvud att göra ondare.
”We're going home first though, right?" frågar jag och ser på honom. 
Han slänger undan handduken och ger mig en blick.
”No? You heard Zayn, we’re late. Why, you don’t wanna come?”
”No of course I do, but I have to take a shower, change clothes… look like a person again?”
Han skrattar och ser ner på mig.
”You look perfect… like always”
Jag ser surt på honom.
”Don’t lie to me.”
”Fine, you look like shit” säger han och spärrar stöddigt upp ögonen och flinar. Jag skrattar till.
”Thanks… But don't you have to go home first too? Change clothes and stuff?”
"Nahh... I'll just borrow something from one of the guys"
"But I don't have that option" säger jag och öppnar munnen en aning. "Can I go home first?" 
Han ger min ett litet leende som att det var en löjlig fråga.
”Of course”
Han ler gulligt innan han kramar om mig och ger mig en puss på kinden. Jag skulle tycka om det om han hade varit påklädd. Nu är allt jag kan tänka på hans dingeling som kan nudda mig när som helst.
”Now go get dressed” säger jag stelt och försöker att inte skratta. Han ger mig en blick.
”You can’t handle the incredible hulk?”
Jag gör en äcklad min. Usch.
”Eww, don’t call it that. And no.”
Han skakar på huvudet innan han börjar gå ut ur badrummet.
”You sure liked him last night”
Jag stönar äcklat av kommentaren, och skrattar när han försvinner ut. Ibland är han för mycket.

”No it’s fine, we can get home by ourselves” säger Rebecca leendes och ser på killarna. Alla tjejer vill hem innan vi möter upp dem igen, eller, det är bara jag och Becca som ska till studion igen då. Saga hämtar vi upp senare innan Arlanda. Och även om killarna har bråttom vill de ändå skjutsa oss hem, men vi nekar.
”You sure?” säger Niall oroligt. Vi skrattar.
”Yes! You’re already late”
”And we live here you know…” säger Saga irriterat och fixar till solbrillorna. ”We’ll be fine...” Hon verkar vara hundra gånger mer bakis än mig, och vill bara hem efter att ha sovit en natt på Liams hotellrums-soffa. Niall lyfter på händerna som att säga ursäkta mig då, och kramar sedan om Becca. Jag tror att vi alla börjar känna av lite seperationsångest.
”See you in a bit then”
Rebecca nickar och ger honom en snabb kyss. Jag gör samma sak med Harry, innan jag sätter på mig solglasögonen och nickar mot Paul för att visa att vi är redo.
”Okey, we go first” säger han till killarna. ”Hopefully everyone will follow, and the girls can get out safely.”
Vi nickar och ser på killarna, som gör sig redo.
”Seeya” säger de alla innan de försvinner iväg med vakterna. "Call us if there's any problems". Vi nickar och ler. Efter några sekunder hör man skrik, och hur vakterna säger åt tjejer som går för långt. Vi står där snackar ett tag innan skriken dör ut, och vi antar att killarna är borta. Vi står kvar en stund till bara för att vara på den säkra sidan, sedan bestämmer vi oss för att gå. Vi möts av en chock när vi kommer ut. Många fans står kvar, och de ser oss på direkten när vi kommer runt hörnet. Vi ser panikslaget på varandra när de börjar viska och se mot oss. Ska vi fortsätta eller gå in igen?
”In!” säger vi nästan samtidigt och går diskret in igen. Vi ställer oss en bit in i lobbyn och Saga stönar högt.
”Vad gör vi nu då!?”
”Ta det lugnt” säger Rebecca och tar upp sin mobil ”vi ringer en taxi bara”
Jag nickar oroligt på huvudet. Vi ringer en taxi bara, vi behöver inte göra det här till en stor grej. Såklart vissa fans står kvar. Becca ringer och vi får sätta oss ner i väntan på taxin. Det är läskigt hur vi inte kan gå omkring eller åka tunnelbana i vår egen stad längre. Jag förstår verkligen inte varför de skriker när de ser oss. Vi har inte gjort något. Vi är inte kända. Vi är varken artister eller skådespelerskor. Tror de att de kommer närmare killarna genom att skrika på oss? Eller är det verkligen så speciellt att träffa någon som har träffat killarna? När taxin kommer skyndar vi oss in i den och kör iväg med några få vinkningar till fasen.

Jag andas ut när jag inser att mitt hem fortfarande är välbevarat utan skrikande fans på uppfarten letandes efter Harry. Det är nästan min största rädsla. Att de ska komma hit och göra saker jobbiga för min familj. Det kanske är riktigt bra för dem att jag flyttar? Om jag ska vara med Harry kan jag i alla fall hålla de läskiga fansen ifrån Emilia och mina föräldrar. Jag betalar min del av taxituren och hoppar ur. Jag bor ju som sagt längst bort, så de andra blev avsläppta först. Jag känner på ytterdörren för att se om någon är hemma, och den är öppen.
”Hallå?” ropar jag och går in. Sedan stänger jag dörren efter mig.
”Hej hej” hör jag pappas röst ”vad gör du hemma såhär tidigt?”
Jag fryser till i hallen. Juste… skolan. Jag hade behövt gå, men det är Harrys sista timmar i Sverige. Jag skolkar hellre en dag.
”Tessa…?” frågar min pappa misstänksamt när jag inte svarar, och jag suckar.
”Vi sov på hotellet och jag glömde helt bort… förlåt!”
Det är min tur att inte få något svar från pappa denna gången, han fattar precis vad jag menar och jag får lite skuldkänslor. Allt de vill är ju att jag sköter skolan tills det är över. Jag går in till köket men hittar honom inte där, så jag fortsätter in till vardagsrummet där han sitter med pappersarbete vid skrivbordet i hörnet.
”Det var verkligen inte meningen…” säger jag och biter mig i läppen. ”Harry åker idag och det är det ända som jag har kunnat tänka på…”
Pappa suckar och ser på mig över ryggen.
”Det är okej”
”Verkligen?” säger jag sorgset. Det är nästan värre när föräldrar blir besvikna på en. Mamma går alltid på att bli arg, och det ger mig inte samma ångest som besvikenhet gör. Pappa ler en aning.
”Ja, jag förstår. Men du borde nog hålla det ifrån Mamma för då blir det andra bullar”
Han skrattar till och jag ler lite. Hjälp vad jag älskar min pappa alltså. Jag går fram till honom och ger honom en kram.
”Tack, tack, tack!”
Han skrattar igen och sträcker upp ett finger framför mitt ansikte när jag är påväg bort.
”Men!” säger han och ser allvarligt på mig ”du går imorgon va?”
”Självklart!”
”Bra” säger han och återgår till sitt pappersarbete. Jag stannar upp.
”Vad gör du hemma föresten?”
”Har egentligen en ledig dag men jag tänkte att jag kunde göra lite pappersarbete ändå”
Jag nickar lite.
”Vet du när Mamma kommer hem?”
”Runt fyra antar jag, varför undrar du?”
”Harry åker ju, och jag tror att han vill hinna säga hej då till er”
”Aha” säger pappa och ser på mig igen ”när åker han då?”
”Vet inte, ikväll någon gång”
”Vi är hemma i alla fall” säger han vänligt.
”Bra! Jag ska i alla fall bara göra mig i ordning sen drar jag till studion”
Pappa nickar och lyfter på ett papper.
”Ha så kul”
Jag ler för mig själv. Tack, bästa, goaste pappa för att du inte gör detta till en stor grej. I'll make it up to you. Sedan rusar jag upp till övervåningen.

Jag gör mig i ordning snabbt. Duschar och fönar håret på några minuter. Efter det väljer jag en ganska vanlig outfit, ett par svarta jeans och en vit t-shirt. Sedan sminkar jag mig och skyndar mig ut genom dörren så snabbt jag kan. På tunnelbanan sitter jag med mobilen och svarar på lite twitterfrågor om när killarna åker hem igen och så vidare. Fansen verkar tacksamma över att någon äntligen svarar. Men jag får lite ångest över om jag faktiskt ens hade tillåtelse att berätta. Jag hittar också en video på killarna när de kom till studion. Harry kommer ut efter Niall, och jag kan se att har har gårkvällens kläder i händerna. Killarna är sega som fan, och det går inte att missa att killarna ser otroligt bakis ut, och jag börjar skratta högt när fansen på filmen börjar sjunga på låten ”Hangover”. Både Nialls och Harrys reaktioner är jätteroliga!

På vägen upp från tunnelbanan blir jag stoppad två gånger av fans. Och eftersom att jag är själv känns det bäst att bara vara trevlig, ha en konversation och ta bilder med dem ändå istället för att bara springa iväg. De blir glada och jag säger snabbt hej då båda gångerna. Sedan fortsätter jag upp mot studion. Självklart får jag uppmärksamhet, men jag går så snabbt jag kan och försöker undvika ögonkontakt. Egentligen vet jag inte varför jag envisas med att gå hela vägen själv utan att bli mött. Jag antar att jag vill visa att jag fortfarande kan. Jag menar, det här är mitt land och min stad. Jag vill kunna gå fritt, även om min pojkvän är känd. Dock kan jag erkänna att det gör mig en aning nervös. Som tur va klarar jag av den stora gatan utan att bli stoppad eller skriken åt, och jag skyndar upp på den avspärrade gatan. Fansen som står där bakom skriker dock när de ser mig, och då väljer jag att le mot dem och vinka istället. Även om jag nog ser jättenervös ut. En vakt känner snabbt igen mig och rusar fram för att hjälpa mig, vilket känns tryggare. Jag ler tacksamt och låter honom följa mig fram till dörren där Paul står.
”Hi Paul” säger jag leendes innan jag ser mig om och säger tack till den andra vakten. Paul ler glatt mot mig och ger mig en liten kram.
”Oh hello! Did you get here all by youself?”
Jag nickar.
”Yup”

”You should’ve called!” säger han vänligt ”we want you to get here safely you know”
Fansen skriker fortfarande högt i bakgrunden, och jag får verkligen fokusera för att höra vad han säger.
”Noo it was fine” säger jag tacksamt ”but thanks”
Samtidigt öppnas dörren och Louis kikar ut.
”Oh!” säger han glatt och öppnar dörren ännu mer, vilket resluterar i mer skrikande. ”I wondered what was going on out here”
”It’s just me” säger jag med ett flin, innan jag börjar gå mot dörren. Jag vinkar snabbt till Paul innan jag försvinner in, och han ler lika vänligt som alltid mot mig.
”Everybody’s in the studio” säger han och viftar med mig vidare in i studion. Ju närmare vi kommer desto högre blir musiken som spelas där inne. Louis skjuter upp dörren och pekar på mig.
”Look who’s here!”
Jag är inne strax efter och alla där inne hejar glatt på mig. Harry’s ansikte lyser upp i ett leende när han ser mig, och han rusar fram till mig och ger mig en omfamning och en kyss. Jag ler mot hans läppar och kan inte låta bli att tänka på hur glad blir så fort jag ser honom.
”She was the one making all the noise out there” säger Louis och skrattar, jag himlar med ögonen lite generat. ”Looks like we’ve got a proper celebrity in here”
Jag känner hur kinderna hettar och jag knuffar lätt till honom.
”Oh shut up”
De andra skrattar bara och fortsätter digga till musiken. Harry tar tag i min hand och drar över mig till stolen han satt i, sedan sätter han sig och klappar på sina knän för att visa att jag ska sätta mig. Jag försöker sätta mig så lätt som möjligt, och lägger en arm om hans hals.
”We finished another song” säger han och nickar med huvudet till musiken som spelas. Jag lyssnar lite på den och ser glatt på killarna.
”It’s good, what’s it called?”
”Back for you” säger Liam och ler.
”I like it” säger jag och lutar mitt huvud mot Harrys.
”You tired?” frågar han lågt och sneglar mot mig. Jag ler lite och nickar.
”Hungover”
Harry flinar.
”Me too”
Vi fortsätter lyssna på låten tills vi hör ett sms-pling, och Niall tar upp mobilen.
”She’s here! Imma go meet her”
Han hoppar ner från bordet han sitter på och rusar ut ur rummet, jag ser frågande på Harry.
”Becca?”
Han nickar, sedan ler han gulligt.
”He’s got a surprise for her”
Jag spärrar upp ögonen.
”Really?? Is it what I think it is”
”Maybe…” säger han lurigt och jag flinar. I knew it. Han har en låt till henne after all. Jag kan knappt vänta!!
Några minuter senare öppnas dörren igen, och Becca kommer in med Niall efter sig.
”Hi!” säger hon glatt och vinkar till alla, och när hon ser att jag är där också lyser hon upp ännu mer.
”Hej!”
Hon rusar fram till mig och ger mig en kram. Jag kramar henne tillbaka innan hon går tillbaka till Niall och ser sig om efter en plats att sitta.
”You can sit here” säger han och puttar undan Zayn från en stol. Han verkar dock inte ha något emot det och flyttar sig till bordet där Niall satt förut. Man märker att Niall är en aning nervös, och Becca ger honom frågande blickar. Stämningen i rummet är konstig och alla ler fjantigt mot dem.
”Okey good” säger han och tittar på henne ”this is good”
”Okey… what’s going on?” säger Becca och ser misstänksamt runt på oss alla. Jag rycker på axlarna och ser på Harry, som gör nästan samma sak.
Niall gör en min och skrattar lite.
”Okey, this is the deal. I have a surprise for you.”
Rebecca spärrar upp ögonen, ungefär som jag gjorde. Hon vet precis vad som kommer.
”But…” säger han en aning ledsamt och biter sig i läppen ”we didn’t have time to record it… so we only have the music.”
”You wrote me a song?” säger hon med stora, frågande ögon. ”You really wrote me a song”
Han nickar och skrattar till lite igen.
”I wrote you songs… but this is one of them. And the lads said they could help me with this. I wanted you to hear it before we go back to England, but we had so many other songs to record.”
Jag är så inne i det Niall säger att jag knappt märker att Harry försöker komma ur stolen, och han petar irriterat på mig.
”Oh!” säger jag snabbt och reser mig upp. Och både Harry och de andra killarna går bort och ställer sig vid Niall. Jag sätter mig ivrigt igen och ser på killarna. Rebecca verkar inte riktigt veta hur hon ska reagera. Hon har redan händerna för munnen och har nästan krypit ihop till en liten boll i stolen. Niall nickar mot Carl, och musiken börjar spelas.

Jag ser hur killarna förbereder sig, harklar lite och ler mot Becca när introt spelas. Till och med jag får fjärilar i magen fast låten inte är till mig. Sedan börjar Liam sjunga.
”Am I awake, am I asleep or somewhere in between? I can’t believe that you are here and lying next to me. Or did I dream that we were perfectly intwined, like branches on a tree or twigs caught on a vine?”
Jag ser hur Becca verkligen anstränger sig för att lyssna och ta in texten, och jag blir rörd själv när jag tänker att Niall har skrivit detta. Sedan börjar han själv sjunga.
”Like all those days and weeks and months I tried to steal a kiss. And all those sleepless nights and daydreams where I pictured this. I’m just the underdog who finally got the girl, and I am not ashamed to tell it to the world.”
Rebecca verkar nära till gråt när Harry börjar sjunga. Både Zayn och Louis sjunger lite bakgrundseko, och det blir otroligt vackert.
”Truly, madly, deeply I am. Foolishly, completely fallen. And somehow you kicked all my walls in. So baby say you’ll always keep me, truly, madly, crazy, deeply in love… with you. In love with you."
Sedan börjar Liam igen.
”Should I put coffee and granola on a tray in bed. And wake you with all the words that I still haven’t said. And tender touches just to show you how I feel, or should I act so cool like it was no big deal?”
Hon sitter fortfarande med handen för munnen, och till och med jag får en liten tår i ögat. Allt detta är så typiskt Becca och Niall. Kan de vara tillsammans för alltid please? Efter Liam tar Zayn ett djupt andetag och börjar sjunga.
”Wish I could freeze this moment in a frame and stay like this. I’ll put this day back on replay and keep reliving it. Cause here’s the tragic truth, if you don’t feel the same, my heart would fall apart if someone said your name."
Även om jag är sur på Zayn… Kan jag inte undgå att säga att hans röst är helt otrolig. Efter honom börjar alla sjunga refrängen. 
”Truly, madly, deeply I am. Foolishly, completely fallen. And somehow you kicked all my walls in. So baby say you’ll always keep me, truly, madly, crazy, deeply in love… With you…”
Sedan Louis tar ett steg fram.
”I hope I’m not a casualty, I hope you wont get up and leave. May not mean that much to you, but to me it’s everything… Everything.”
Efter det börjar refrängen om.
”Truly, madly, deeply I am. Foolishly completely fallen. And somehow you kicked all my walls in. So baby say you’ll always keep me, truly, madly, crazy, deeply in love… In love, With you, with you, in love, in love, with you, with you, in love, in love, with you, with you, with you ohh…”
När musiken tar slut blir det tyst i rummet. Och jag ser hur Rebbeca äntligen tar bort händerna från munnen, som är öppen på vid gavel. Ur ögonen kommer tårar och och försöker stamma ut något.
”N-Niall!” säger hon till slut panikslaget. Sedan börjar hon vifta med händerna som att hon svettas eller nåt, innan hon rusar upp och gråter ännu mer. Hon slänger armarna om honom, och nu är det min tur att lägga en hand för munnen. Så otroligt gulligt. Jag hör att hon viskar tack i hans öra, men hon säger massa annat som jag inte kan höra heller. Harry hinner fram till mig och jag sätter mig i hans knä igen, samtidigt som jag försöker höra. När Rebecca tillslut släpper sitt grepp om Niall ser jag hur det strömmar tårar ur hennes ögon. Det är sjukt, hur hon gillade det här bandet innan vi ens träffade dem. Hur hon sedan träffar Niall, och klickar så otroligt bra med honom. Hur hon blir tillsammans med honom, och hur han nu har skrivit en låt till henne. Hon verkar vara i chock.
”I just wanna make on thing clear” säger hon och försöker torka tårarna ”He means everyting to me too. I don't know why he wrote that I might not care, cause I do.” sedan ser hon på Niall med ett leende "I really do dickhead." 
Hon skrattar till lite, och vi andra skrattar också och klappar händerna.
”That was beautiful Niall” säger jag och försöker att inte gråta själv. Så känslig som jag är. Detta får mig att tänka tillbaka på det Harry skrev till mig, och hur jag kände då. Becca förtjänade verkligen detta. De förtjänar varandra. Resten av tiden i studion slappnar vi mest av. Killarna blir klara snabbt med allt arbete, och vi spelar xbox och leker mest den sista tiden. Jag försöker ta så många bilder som möjligt. Jag får alltid sådan panik i slutet. Jag vill minnas allt och ta in så mycket som möjligt.
Niall vågar sig också ut för att gå och handla på seven eleven. Han blir attackerad men det går ändå bättre än väntat. Och han delar glatt ut bananer, olika choklader och drickor till alla när han kommer tillbaka, även om han äter upp det mesta själv.

Senare på eftermiddagen åker jag och Harry hem till mig för att packa klart allt och han byter om till bekvämare kläder. Det går fort att packa när vi är två, och även om vi pratar glatt är stämningen hemsk. Vi båda har i bakhuvudet att vi snart kommer skiljas åt. Jag vill inte att han ska åka. Det är också tråkigt när han ska säga hejdå till min familj, och mamma och pappa säger att vi alla snart ses igen i Grekland. Jag hade helt glömt bort den resan, och det får upp mitt humör en aning. Jag kan se det framför mig. En lugn semester i Grekland… Jag, Harry och min familj. Jag längtar. Emilia ser gråtfärdig ut när hon kramar honom hejdå…
I bilen på väg till Arlanda bestämmer vi när och vart jag ska åka till turnén. Det blir till slut den sjätte juni, när de fortfarande är i Mexico. Jag kan erkänna att jag är otroligt nervös, men ändå riktigt upprymd över turnén. Jag har aldrig varit så långt borta förut, och att få åka runt i USA känns så skrämmande. Men ändå spännande.
Vi hämtar också upp Saga och Josefin hemma. När Josefin hörde att Saga skulle med och säga hejdå, ville hon också hänga med, även om Zayn är där, vilket jag tycker är starkt och bra gjort. De andra hämtas upp från hotellet i en annan bil, och vi möts där.
Det är många fans på Arlanda när vi kommer dit, och vi skulle gå igenom den vanliga ingången, men Paul ångrar sig mitt i allt och vi släpps av vid V.I.P ingången istället för den vanliga. Allt ska göras så smidigt och säkert som möjligt. Jag känner hur paniken växer i mig när jag hoppar ur bilen och följer efter Harry. Nu kommer det igen. Stunderna jag hatar mest. När jag behöver säga hej då. Det är lika svårt varje gång. Även om jag vet när jag kommer se honom igen den här gången, blir det inte lättare. Jag rusar efter honom och tar tag i hans hand när vi går in genom dörren till flygplatsen. Och mitt hjärta dunkar hårt.
”This way” säger Paul och leder oss vidare efter någon personal och alla hjälps åt med väskorna. Vi blir ledda till en kassa där de får visa pass och så vidare, sedan blir vi satta i ett litet väntrum. Paul berättar att vi måste säga hejdå om tio minuter. Även om det känns som kort tid, är det mycket längre tid än vi någonsin fått förut. För första gången någonsin har killarna faktiskt kommit i tid med oss. Alla ser olyckligt på varandra och tänker nog precis samma sak som jag. Det är så jävla tråkigt varje gång alltså. Harry håller mig fortfarande hårt i handen, och ger mig en sorgsen blick.
”I’ll see you in 22 days then…”
Jag nickar sakta.
”Can’t wait… Gonna be so much fun”
Nu ler han istället, och verkar tänka på allt vi kommer göra och hur kul vi kommer ha.
”I know”
”Text me when you get home?”
”Of course”
Han håller om mig hårt.
”And tell me how William’s doing… and what happens?”
Han nickar igen och släpper mig.
”I’ll get everything sorted out.”
Efter det står vi bara och håller om varandra länge. Jag vill bara känna honom nära och aldrig släppa honom. Det här är något jag vill minnas.
”I have to take a photo” säger jag efter ett tag och drar upp mobilen ur fickan. Harry skrattar till lite. Jag tar upp Instagram appen på direkten och håller upp mobilen framför oss. Som vanligt matchar vi utan att tänka på det, och skrattar lite. Han lutar sig lite längre ner så att vi båda får plats, och jag tar bilden. Jag lägger snabbt upp den med texten ’no sad faces during the goodbyes’ samtidigt som han håller om mig bakifrån. Jag har lovat mig själv att inte gråta denna gången. Vi ses snart igen. Jag ska vara glad, och tänka på turnén istället.
”Four minutes” säger plötsligt Paul och kollar på sin klocka. Då börjar alla plötsligt röra på sig, och säga hejdå till varandra. Jag kramar alla killarna, och säger att vi snart ses igen. Jag kramar till och med Zayn, men det är stelt. Och han vet att jag fortfarande är besviken på honom. Jag ser dock aldrig Jossan krama honom, och jag förstår varför. Jag kramar också Paul och några andra vakter innan jag hamnar vid Harry igen. Vi kysser och kramar varandra om och om igen, till det är dags för dem att gå. Jag känner hur den varma, mysiga känslan i mitt hjärta försvinner mer och mer ju längre bort han kommer. Och till slut är han utom synhåll. Jag suckar för mig själv och ser på tjejerna. 22 dagar. Bara 22 dagar och jag kommer vara i hans famn igen.

Previous: ”That’s not even funny” säger jag och lägger mig på hans bröst igen när han kommer tillbaka. 
”A tiny bit funny” säger han fortfarande skrattandes och lägger sig ner innan han släcker lampan med ena handen. ”You have the worst humor, Styles” säger jag sömnigt och stryker min hand över hans mage. 
”No I’m funny!” säger han bestämt ”you’re the boring one, lady”
Jag skakar bara på huvudet och blundar. Jag tror att vi båda är riktigt trötta, för efter det säger vi inget mer. Vi säger inte ens god natt. Ingen av oss orkar och vi kollapsar bara bredvid varandra, och inom några minuter sover vi båda djupt.

---

Klockan ringer irriterande högt nästa morgon, och jag buffar på Harry så att han ska stänga av det. Det blir mycket gnäll och stön, men till slut är både han och jag uppe ur sängen. Jag gnuggar mig i ögonen och suckar. Ännu en skolvecka. Fyfan. 

”You want me to make you breakfast?” frågar han och sträcker på sig. Jag nickar sömnigt.
”Yeah, sure” säger jag och ler ”thanks”
Han försvinner ner till nedervåningen samtidigt som jag går och duschar. Det blir en snabb lite småkall dusch då jag vet att jag bara kommer komma försent om jag ställer mig och njuter. Jag har inte tid för det! När jag duschat fönar jag snabbt håret och sätter på mig kläder. Sminka mig orkar jag inte. Om jag ser hemsk ut sen kan jag göra det i skolan. Jag skyndar mig ner för trappan och in till köket där både mamma och pappa står fullt påklädda, redo för jobb. Harry står vid spisen och gör äggröra antar jag.
”God morgon” säger jag glatt när jag kommer in, och de båda ser upp från sina kaffekoppar och tidningar.
”God morgon” svarar båda ”sovit gott?”
Jag nickar och ställer mig bredvid Harry som varken har tröja eller byxor på sig… bara ett par svarta kalsonger. Harry har aldrig tyckt att nakenhet är något pinsamt, men för mig är det väl lite awkward när han står halvnaken precis inför mina föräldrar.
”You didn’t have time to get dressed?” säger jag och lyfter på ögonbrynen. Han skrattar.

”Sorry, I didn’t even think about it”
Han ger mig ett litet leende innan han nickar mot köksbänken.

”I wasn’t sure if you wanted cereal or sandwiches… so I made both”
”Wow” säger jag och går dit och sätter mig ”I’m never gonna be able to eat all of this… and scrambled eggs”

”Don’t worry, I’ll eat the leftovers” säger han med ett flin och pillar i den smattrande stekpannan.
Jag börjar äta av den ena mackan innan jag ser på mina föräldrar igen.
”När börjar ni?”
Pappa ser ner på klockan.
”Jag börjar åtta, så jag måste åka nu”
Han viker ihop sin tidning och tar en sista sipp av sitt kaffe innan han reser sig upp och ger min mamma en snabb kyss. De är för söta. Hon ler gulligt upp mot honom och han nickar mot koppen.
”Är det okej om jag lämnar den?” 

”Ja då” säger mamma ”jag kan ta undan den, hejdå”
”Hejdå!” säger pappa och fixar till sin slips på vägen över till mig. Sedan ger han mig en puss på huvudet. ”Vi ses ikväll va?”
”Ja det tror jag, om vi inte hittar på något” säger jag leendes.
”Bye Harry” säger pappa och vinkar, Harry vinkar tillbaka.
”Bye!”
Sedan försvinner han ut från köket. Mamma sitter kvar och dricker sitt kaffe och Harry verkar precis bli klar med äggen. Han stänger av plattan innan han lyfter up hela stekpannan och tar den över till mig.
”How much do you want?”
”Not too much” säger jag och puttar fram tallriken en aning mot honom. Han häller på, och jag nickar när han ger mig en frågande blick om det räcker.
”I think I’m gonna go get dressed” säger han när han ställt tillbaka stekpannan och ser på mig, sedan på mamma.
”Okay” säger jag och tar en till tugga av mackan. Han börjar gå, men mamma stannar honom.
”Oh Harry!” säger hon frågande, och han ser bak ”could you please wake up Emilia for me?”
”Sure, no problem” säger han leendes innan han försvinner upp på övervåningen.
Nu är det bara jag och mamma kvar. Även om jag känner att jag har så många ouppklarade saker att prata med henne om, och så många frågor, får jag inte fram något i över huvud taget. Jag bara sitter där tyst och äter. Tills mamma börjar prata…
”Du vet… jag har aldrig tyckt illa om Harry”
”Inte..?” säger jag och ger henne en blick ”det verkade som det ett tag”
”Jag vet att jag betedde mig lite…” hon suckar och verkar inte veta hur hon ska få fram något ”jag borde ha insett redan från början att de reglerna jag hade skulle försvunnit för länge sedan. Du är vuxen nu, och du kan fatta dina egna beslut.”
Jag nickar och ler en aning. Det känns konstigt att höra min mamma säga allt det här.
”Reglerna jag hade verkade jättebra när du var tillsammans med Thomas, jag trodde det skulle ge mig lite kontroll och ha kvar dig en stund till. Det är läskigt när ens barn växer upp vet du...”
Jag nickar och fortsätter lyssna.
”När du kom och berättade om Harry blev jag rädd. Han var en helt okänd människa från ett annat land. Jag visste ingenting om honom eller vad han ville. Jag förstod inte hela bandgrejen heller om jag ska vara ärlig. Men jag vill att du ska veta att jag inte ogillar honom. Jag ogillar att du ska flytta… men jag antar att det är något jag måste acceptera. Det är ditt liv och jag kan se att han betyder väldigt mycket för dig. Du ska kunna fatta egna beslut.”
Jag ler och ser på min mamma. Hon förstår nog inte hur mycket allt det hon nyss sa betyder för mig.
”Jag ser mig och pappa i er två.” säger hon varmt ”Harry är en riktigt fin kille. Och jag kan se att han verkligen vill vara med dig.”
Jag ska precis öppna munnen för att svara då jag hör små fotsteg i trappan, och några sekunder senare tassar Emilia trött in i köket.
”Hej gumman” säger mamma lågt och tar upp Emilia i famnen när hon kommer. ”Har du sovit gott?”
Hon nickar i mammas famn innan hon lutar sitt huvud mot henne. Det ser nästan ut som att hon ska somna om.
”Väckte Harry dig?” frågar jag och ler mot henne. Hon nickar igen innan en stor hjäspning slipper ut ur hennes mun. Då måste han ha väckt henne först antar jag.
”Vill du ha frukost?” frågar mamma sen, lika mjukt som förut. Emilia nickar ännu en gång. ”Vad vill du ha då?”
Hon rycker på axlarna för att visa att hon inte vet.
”Vill du ha en smörgås?”
”Mm” säger hon trött och gossar in sig i henne.
”Ska du gå och se på tv då så kommer jag med frukosten sen?”
När hon hoppat av mamma för att gå och se på tv reser hon sig upp för att göra frukosten. Jag lämnar min halvfulla tallrik och reser sig upp.
”Ta inte bort det här, Harry ska äta resten” säger jag och skrattar en aning. 
”Okej!”
Jag springer upp till övervåningen och fortsätter in till Harrys gästrum. Där står han fullt påklädd med mobilen mot örat.
”No, I don’t know when I’ll be back…” säger han snabbt. Han låter inte irriterad, men inte heller glad. Mer… besvärad. ”cause we’re recording!” säger han lite högre. Jag går långsamt och sätter mig på han säng, och han himlar med ögonen mot mig.
”I don’t know how many songs, Caroline! We’ll just have to see??”
Han tar några steg i rummet. Caroline… Jag hade nästan glömt bort henne... och William.
”Jesus what do you want me to do!? Stop working?”
Han skrattar till några sekunder senare och skakar på huvudet. Jag undrar vad hon säger…
”I’m trying the best I can, trust me. I’ll visit him soon, okey?”
Konversationen verkar lugna ner sig och han sätter sig bredvid mig på sängen.
”I promise... yeah… yeah… okey I’ll see you. Yes,..” han suckar en aning ”I have to go... Okey… Bye”
Han lägger på och tar ett djupt andetag.
”Fuckin’ hell”
”What did she say?” frågar jag och hoppar närmare. Han skakar på huvudet och ler en aning.
”She want’s me to ’be there’ for William all the time” säger han och biter sig i läppen ”what she doesn’t understand is that I want that too. Of course I want that. He’s my son and I love him. But I love my work too.”
Han reser sig upp och går några steg.
”I just don’t know what to do”
”First of all, you need to get those tests sorted out” säger jag och följer honom med blicken när han sakta går fram och tillbaka. ”You need to know if your the real father.”
”I know, I know” säger han och ser på mig ”I’m gonna fix that when I get back to London...”
Jag nickar lätt. Jag ser i hans ögon att han är nervös över det. Jag menar han älskar den där lilla pojken. Att vara osäker på om han är hans eller inte måste vara hjärtekrossande.
”Anyway…” säger han och tar ett djupt andetag ”want me to walk you to school?”
”No, it’s fine I can walk by myself. I left you breakfast down there.”
Han nickar.
”Okey… are you going now?”
Jag tar upp mobilen och kollar på klockan.
”Yeah, I’m in a bit of a hurry actually!”
Jag reser mig upp och ger honom en snabb kyss.
”I’ll call you later”
Han nickar och jag börjar skynda ut ur rummet.
”When do you get off?” hör jag honom ropa efter mig, och jag tänker efter.

”Uhm, three”
”Okay! Later!”
”Bye” ropar jag tillbaka och skyndar in i mitt rum för att hämta väskan innan jag springer ner för trappan och sätter på mig skorna. Jag ska vara hemma hos Saga om några minuter bara. När jag är klar ropar jag hej då till mamma och Emilia, sedan rusar jag ut genom dörren.

”Några planer för ikväll?” frågar Rebecca senare den dagen och petar lätt på min arm. Jag tittar upp från historiaboken för att se på henne.
”Inte vad jag vet, vadå då?”
”Niall tror att de förmoligen kommer bli klara antingen idag eller imorgon… så vi tänkte ordna en liten fest eller något” säger hon och ler. Det vrider sig i magen på mig. Klara antingen idag eller imorgon? Det betyder ju att de kan åka idag!? Jag känner hur paniken växer. Jag är inte redo att säga hej då än.
”Redan?” är allt jag får ut, och ser ledsamt på henne. Hon rycker sorgset på axlarna.
”Det var det han sa…”
Jag vrider mig en aning i bänken och sväljer. Om han åker idag kommer jag inte träffa honom på… minst 21 dagar. Vi har varit med om värre, väldigt mycket värre. Sist vi var ifrån varandra tog det tre månader. Tre hela månader och även om jag vet att 21 dagar knappt är någonting, är jag rädd över att släppa taget om honom. Jag vill inte att något ska komma emellan oss, eller att något ska hända. Becca verkar känna av min rädsla.
”Oroa dig inte” säger hon leendes och tar tag i min hand över bänken ”du kommer träffa honom snart igen.”
Jag nickar och försöker se det i mitt huvud. Hur jag åker hela vägen till USA för att träffa honom. Det påminner mig om att jag inte alls vet när Becca ska åka dit.
”När åker du till USA föresten?”
”Ehh”
Hon lutar sig ner över bänken och tar upp sin lilla kalender ur väskan. Hon har alltid varit mer organiserad än jag. Min fina vän. Hon bläddrar en aning i den.
”Jag åker dit… den femtonde, till Los Angeles konserten. Sen åker jag antingen hem den den tjugonionde… efter Tampa konserten”
”Typ två veckor alltså?”
”Aa, du då? När åker du?”
”Vet inte riktigt än. Funderar på att åka den femte eller sjätte… fast det kanske är bättre om jag åker den åttonde”
”Så tidigt? Var är de då?”
”Från den femte till sjätte är de i Mexico… sen åker de till San Diego till den åttonde”
”Men när åker du hem då? Jag vill ju hinna träffa dig?” säger hon oroligt. Jag skrattar till.
”Ehh… jag ska stanna tills allt är slut den första”
Hon spärrar upp ögonen.
”Va!? Så länge!?”
Jag rycker på axlarna och ler.
”Jag har inget bättre för mig ändå”
”Är du inte rädd för att det kommer bli stressigt? Eller att du kommer tröttna på att hänga efter Harry hela tiden?” hon skrattar när hon säger det sista och jag flinar.
”Äsch, att åka omkring i USA låter ju jättekul. Och jag måste ju träna på att vara omkring Harry hela tiden ändå inför flytten”
”Vill du inte hinna umgås med familjen innan du flyttar då? Att åka dagen efter skolavslutningen kanske är lite väl tidigt?”
”Faktiskt…” säger jag och ler ”så ska jag och familjen… plus Harry åka till Grekland i sommar”
”Vaa!” ubrister hon igen, nästan lite för högt då läraren ger oss en arg blick. Hon ber om ursäkt innan hon fortsätter. ”Och när hade du tänkt berätta detta?”
Jag skrattar.
”Det blev inte bestämt förns igår, och gissa vem som föreslog det? Mamma!”
Becca gör en konstig min.
”Va?”
Jag nickar.
”Helt galet, och imorse hade vi värsta snacket om hur jag kan fatta mina egna beslut nu när jag är vuxen och hur hon bara var rädd förut och att det var därför hon var så jobbig.”
”På riktigt?” säger hon och har svårt för att inte skratta ”sa hon så?”
Jag försöker att inte skratta lite mycket som henne, och rycker på axlarna.
”Skumt eller hur?”
”Tell me about it…”

Efter lektionen går vi alla ut i korridoren för att vänta på nästa. Vi går pratandes igenom korridoren och sätter oss till slut vid klassrummet vi ska ha för att vänta.
”Slutet av juni är nog bäst för mig i alla fall…” säger Jossan ”om jag nu åker”
”Såklart du ska!” säger Becca och ler ”kan ni inte försöka åka den femtonde? Som jag?”
”Jag jobbar under nästan hela juni så jag vet inte ens om jag kan” säger Saga sen.
Jag suckar.
”Kom efter den sjuttonde då?” säger Becca sen och läser i sin kalender ”de är lediga till den tjugotredje efter det”
”Jag ska se om det funkar” säger Jossan sen och ler. Saga nickar instämmande.
”Se om vad funkar..?” hör jag sedan en röst säga och jag ser upp. Elina, med svansen Patricia hängade efter sig som vanligt.
”Skit i det du” säger Saga irriterat, samtidigt som Josefin ser ledsen ut.
”Du planerar väl inte att åka till USA…?” säger hon med stora ögon på Josefin och försöker se lite förvånad ut. Men jag kan se det där äckliga smilet under det hela.
”Vadå då?” säger jag och blänger på henne.
”Jo jag tänkte bara på hela... Zayn situationen. Och nu när jag kanske ska följa med kanske det inte blir så kul för dig tänkte jag bara”
Hon ser elakt ner på Josefin som är nära på att bryta ihop. Både jag och Saga ställer oss up.
”Hah!” skrattar jag ut ”du måste skämta?”
”Tror du ärligt talat att du kommer få följa med!”
Saga låter som att hon nästan kommer hoppa på henne. Och Becca rycker henne i ärmen på tröjan där hon sitter för att få henne att sätta sig med. Elina rycker okänsligt på axlarna och ler.
”Vi har pratat om det”
”Vadå på fyllan eller? Lycka till” säger Becca och ser henne i ögonen. ”Kan du gå nu?”
”Vi får väl se” säger hon med ett elakt leende innan hon äntligen vänder på klacken och går sin väg. Patricia stannar kvar någon sekund till och ler nervöst mot oss. Sedan vinkar hon snabbt och springer efter. Jag förstår verkligen inte varför hon måste hänga efter Elina sådär. Such a shame.

Vi pratar inte mer om det sedan. Josefin ser ledsen ut hela tiden och ingen av oss vet riktigt vad vi ska säga. Allt jag vill göra är att ge Zayn en fet smäll och fråga vad han håller på med. Om han verkligen gillar Elina. Jag vill krama om Josefin och säga att allt löser sig. Men jag tror inte att något jag säger kan få henne att känna sig bättre just nu. Hon behöver prata med honom. När sista lektionen går vi allihopa tillsammans till skåpen och diskuterar om vi ska orka ta oss in till studion idag eller inte.
”Jag åker hem i alla fall” säger Jossan trött och smäller igen skåpet. Vi alla nickar försiktigt och ser sen på varandra.
”Ni då?” frågar jag.
”Jag ska dit” säger Becca med ett leende ”jag och Niall ska planera för ikväll.”
”Jag med”
Saga stänger sitt skåp också och kastar väskan över axeln.
”Men då kan jag också följa med” säger jag och rycker på axlarna.
”Eh, jag tror inte att jag kommer på det heller föresten” säger Jossan, och vi ser på henne.
”Inte?” frågar Saga förvånat. Vi behöver inte ens fråga om Saga ska med. Saga säger aldrig nej till fest.
”Jag har plugg att göra och... Sånt”
Jag nickar förstående. Hon känner inte för det. Och jag förstår henne. Herregud jag hade inte så jävla kul i Spanien jag heller när Harry och jag inte var tillsammans. Det var bara jobbigt.
”Det är bara att ringa om du ångrar dig” säger jag med ett vänligt leende, och hon nickar. När vi alla tagit våra saker ur skåpen går vi sakta ner för korridoren och trapporna. Vi är så upptagna med att prata om ikväll att vi knappt märker alla människorna som är uppradade vid fönstrena. Vi märker det halvvägs ner i trapphuset, och vi skyndar ner för trappan ut till skolgården för att se vad som pågår. Till vår förvåning ser vi killarna där. Eller, Louis, Niall och Harry i alla fall. Louis och Niall står på skolgårdens fotbollsplan av asfalt och spelar fotboll. Alla tjejer står uppradade och ser på, med både Paul och en annan vakt där som ser till att ingen hoppar på dem. De skrattar och skämtar samtidigt som tjejerna ser på, och Becca skrattar.
”What are they doing here?”
Hon börjar rusa fram till dem. Men jag stannar kvar och låter ögonen falla på Harry. Han står i ett av målen, en bit bort med mobilen upp i fejset… som vanligt. Jag kan inte göra annat än att le. Han är så snygg, där han så avslappnat står lutad mot ena pelaren i sina svarta jeans och jacka, lila-aktiga skjorta och solglasögon. Jag ryser nästan. Jag börjar gå mot honom, men han märker inte ens när jag börjar närma mig. Så inne är han i mobilen. Jag tänker tillbaka på första gången vi träffades och det första han sa till mig.
”Texting now are we?” ropar jag flinandes, och han ser upp. Det tar någon sekund för honom att fatta, sedan ler han stort.
”Yeah, so?”
Jag skrattar åt hans svar, som egentligen är mitt svar då. När jag når honom lägger jag armarna om honom och får en snabb kyss.
”What are you doing here?” frågar jag glatt.
”Just picking up my girlfriend from school” säger han gulligt och rycker på axlarna ”so if you don’t mind, could you please leave? Cause she’s gonna be out like any minute…”
Jag himlar med ögonen och knuffar till honom.
”Very funny”
”It was funny right?” säger Harry med ett skratt. Jag skakar på huvudet. Nej. Världens tråkigaste, mest använda skämt om ni frågar mig. Jag sneglar på vakten som står någon meter bort. Till och med han skakar leendes på huvudet.
”See, he didn’t think it was funny either!”
Harry ser på honom och skrattar samtidigt som han håller om min midja.
”What are you talking about he’s trying so hard not to laugh!”
Vakten fortsätter skaka på huvudet, men börjar skaka en aning på kroppen också bara för att han håller sig från att skratta.
”Just because we’re talking about it now!”
”Noo, it was funny, right Roberto?”
Roberto skakar på huvudet och skrattar gulligt.
”No, no”
”Lier” utbrister Harry innan han tar min hand. ”I know you think it was funny”
Sedan nickar han bort mot de andra. Vi börjar gå mot dem hand i hand. När vi kommer fram halvligger Niall på marken och försöker…? Putta fotbollen med näsan. Samtidigt står Louis och sjunger på låten från Lady och Lufsen. Jag vet inte vad de håller på med här, men inte är det normalt. Han reser sig garvades upp och skakar på huvudet.
”No, I can’t!”
”Niall! You have to go all in!”
Niall dyker ner igen och försöker putta bollen framåt med näsan.
”Why is Niall acting like a dog?” frågar jag och ger dem en blick. De andra bara skrattar.
”We were talking about swedish meatballs, then one thing lead to another” säger han skrattandes och fortsätter. Jag himlar med ögonen och skrattar till. Jag har de mest störda kompisarna. Jag orkar i alla fall inte fråga mer om det, utan lutar mig istället mot Harry, som kramar om mig från sidan.

”So who’s going with us!?” ropar Niall ut, och Rebecca räcker genast upp handen.
”I am!”
Hon hoppar in i bilen som Niall står brevid, och han ser ut på oss andra. Louis nickar och hoppar in i framsätet.

”We are” säger Harry, och drar med mig in i bilen. Jag ler mot Paul som står vid dörren och håller upp den. Saga hoppar in direkt efter oss. Efter det är det bara Jossan kvar, och jag hör hur hon står och pratar med Niall där utanför om det.
”Okey…” hör jag honom till slut säga ”seeya!”
”Bye!” ropar vi alla till henne, och hon vinkar innan hon börjar gå. Niall hoppar in och stänger igen dörren innan han gör en tråkig min.
”Now you’re all the way over there...” säger han till Becca. Och jag ser hur han försöker acceptera att han ska sitta på andra sidan bilen ifrån henne hela vägen. Sedan ger han upp. ”I’m comin’ over!”
Vi hinner inte reagera innan han klättrar på alla fyra över oss alla. Och jag skriker av smärta när han trycker ner ena sitt knä på mitt lår.
”Sorry!” säger han högt.
”Niall!” skrattar Harry och slår till honom på rumpan. När han äntligen är över oss alla slår han sig belåtet ner brevid Becca.
"Sorry, sorry!"
Under tiden har Paul kommit in och satt sig i framsätet.
”You ready?” frågar han sen och sätter på sig bilbältet. Alla säger ja, och vi kör iväg. Det blir otroligt varmt i bilen under resan, och jag sitter nästan i Harrys knä.
”Some of us really should have taken the other car” säger Saga och skrattar. No kidding, det är otroligt trångt här inne. Alla håller med, men vi skrattar bara åt det och pratar om vad vi ska göra ikväll hela vägen till studion.

Det är inte lika många fans vid studion som det var under helgen när vi kommer. Jag tackar gud för att de flesta är i skolan och att vi kan gå ut säkert den här gången. Killarna kan till och med stå och halvprata och vinka till de som är där. Sedan går alla in, och det blir samma sak som vi gjort förut typ. Vi får höra det de gjort på låtarna och chilla i det stora rummet, förutom att vi får spela in vår del i Kiss You som de bad om denna gången också! Det är riktigt tråkigt att Jossan inte följde med denna gången då det skulle vara kul om alla av oss var med. Som ett minne liksom. Det var faktiskt riktigt kul att spela in, inte alls lika läskigt som jag trodde det skulle vara. Vi fick hjälp av Carl och Savan hela tiden också vilket gjorde det hela lättare. Så nu kan man höra oss skrika i en av deras låtar. Yey! Haha.
Jag ringer också mamma och berättar att jag förmodligen kommer sova på hotellet med de andra ikväll. Det krävs lite övertalning denna gången men till slut ger hon med sig. Vi får nämligen det klart för oss att killarna åker hem imorgon kväll när vi är i studion, och när jag berättar det för mamma ångrar hon sig på direkten. Jag försöker att inte tänka så mycket på att Harry åker imorgon, det gör mig bara ledsen och jag vill vara glad de sista timmarna jag med honom. Jag försöker fylla mina tankar med turnén och flytten så mycket jag kan. Då mår jag bättre.
När killarna jobbat klart bestämmer alla sig för att åka hem och fräscha upp sig i alla fall innan vi alla möts på en resturang senare ikväll. Det var så otroligt varmt idag och jag tror att alla behöver en dusch eller i alla fall ett klädbyte innan vi drar ut. Jag, Harry och Saga tar samma bil då vi alla ska till samma ställe ungefär.

Väl hemma tar vi snabbt var sin kropps-dusch och byter om. Vi bestämmer oss för att göra en kul grej där jag väljer hans kläder, och han väljer mina. Självklart blev det sexiga underkläder för mig till en outfit som… faktiskt var riktigt snygg. Ett par shorts med rymd-aktigt tryck på och en svart blus med uppkavlade armar. Jag minns inte alls när jag köpte shortsen, men jag tror att det var min mamma som köpte blusen åt mig. Harry överraskar mig alltid.
”I just thought these were really cool” säger han med ett flin och pekar på shortsen innan han drar sin tröja över huvudet. Jag tänkte inte alls på vad jag valde åt honom utan tog det som låg högst upp nästan. En svart tröja med knappar över bröstet och ett par svarta byxor. All black. Men han klagar inte i alla fall.
”They are” säger jag glatt ”I don’t remember getting them though”. Jag tar sen upp trosorna han valt och flinar lite. Svarta med spets och silke… Det han inte vet är att jag fick dem av Saga efter klassresan i London. Jag hann ju inte köpa något själv efter chocken av att se Caroline och honom tillsammans på Victoria’s Secret, och Saga var snäll nog att ge mig ett par av hennes för att muntra upp mig. Jag börjar trä på dem fortfarande med handduken på mig, och jag hör Harry skratta lågt bakom mig.
”You need to hide?”
”Shut up” säger jag generat.
”You know… I’ve seen it all before…” säger han lågt med sin mörka röst. 
Jag känner hur jag blir rödare och rödare samtidigt som jag drar upp dem.
”Been inside it before…”
Jag spärrar upp ögonen och drar snabbt upp dem helt. Vad säger han! Jag vänder mig om och möter Harry som drar mig till sig med ett flin. Jag ser fortfarande helt chockad ut men han fortsätter trycka sig emot mig med ett leende.
”Am I making you blush?” frågar han retsamt, och jag biter mig i läppen och skakar på huvudet. Ja såklart han gör, men aldrig i livet att jag erkänner det. Han ler stort.
”You don’t have to be embarrassed around me, you know”
Han släpper taget om mig och backar.
”I’m not” säger jag och försöker låta tuffare än jag är. Sedan vänder jag mig om igen och tar upp BH:n som ligger på sängen. Men jag kan ändå inte låta bli att stanna åt det hållet. Jag låter handduken falla till marken, och jag känner Harrys ögon i min nacke. Jag fifflar med BH:n samtidigt som jag hör honom röra sig.
”Want me to take your towel?”
Jag ler en aning. Bra, han ska inte retas längre. Jag nickar.

”Yeah, thanks”
Jag hör hur den försvinner från golvet under mig, och jag fortsätter sätta på mig BH:n. Jag ska precis sätta på mig en bandet då jag får en konstig känsla i magen. En halv sekund senare känner jag hur jag får en snabb snärt på rumpan. Jag skriker till både av chock och smärta, och jag hör Harry asgarva bakom mig. Jag vänder mig ilsket och ser hur han står med dem omvirade handduken i ena handen. Den andra är på hans mage för att han skrattar så mycket.
”Sorry! Sorry!” ropar han andfått mellan skratten ”I had to! I’m sorry!”
Jag skriker på honom och knuffar honom hårt.
”That fucking hurt you ass!”
"Really? I thought it hurt YOUR ass!" 
Han skrattar ännu högre och jag vill bara ge honom en fet smäll för att han är så tråkig. Jag ser arg ut och slår honom om och om igen. 
"Jerk!" 
”That’s what you get for being embarrassed around me!” skrattar han ut och aktar sig för mina slag. ”Take it easy!”
”I am not!”
”Okey, okey! I’m sorry! I’m sorry!”
Han knappt andas längre och försvinner in i badrummet med handduken denna gången faktiskt. Jag rusar fram till spegeln och kollar på min rumpa. Ett stort, rött märke syns på den.
”Harry!” tjuter jag grinigt ”that’s huge!”
Han kommer ut ur badrummet igen och skrattar ännu högre när han får se resultatet.
”Oh my god! I’m so sorry babe!”
"That really hurt!"
Jag sätter mig ilsket på sängen och sätter på mig shortsen snabbt. Så otroligt elakt! Han lugnar sakta men säkert ner sig, och tar sedan upp mobilen.
”What are you doing?” säger jag lika ilsket som förut och ser på honom och hur han håller upp mobilen. ”Are you taking a photo!?”
Jag håller snabbt upp händerna för ansiktet.
”Yup, and too late”
”Don’t do that!” säger jag ledset och putar med läppen ”I’m not even dressed”
”Don’t worry I’m not gonna post it anywhere” säger han och härmar mig samtidigt som han hasar sig ner mot mig ”I’m sorry for hurting you, okay?”
Han pussar mig flera gånger på näsan, men jag håller minen.
”Yeah you should be!”

Alla var där. Mina föräldrar, killarna, tjejerna, min mormor och morfar, min farmor och farfar, min moster och hennes barn, min farbror och hans familj, hela bunten helt enkelt. Alla från studion är också där när jag ser efter och till och med Anne! Jag kan bara gapa och le på samma gång, jag vet inte vart jag ska titta. Jag älskar att alla sa Grattis på svenska. Jag hann precis se vart vi befann oss innan alla började rusa fram till mig. Det ser ungefär ut som en klubblokal. Som på Harry’s fest. Men stora långbord står mitt på golvet, dukade, och jag gör ett litet glädjetjut inombords. Så det blir middag! 
Först kramar jag alla mina vänner. Jag får personliga Happy Birtdays från alla killarna, och tjejerna. Louis hann precis säga att de försökte få dit Danielle och Eleanor, men att D var så upptagen med dansen, och E med skola. Jag sa att det var okej. De kan gratta mig när jag kommer dit istället. Sedan kramar jag min familj minus Emilia. Mormor och Morfar har åkt ner ända från Göteborg, och jag kramar dem länge. Min Farmor och Farfar är också där, även om de bor närmare oss än Mormor och Morfar, träffar jag dem inte så ofta. Inte mina kusiner och de heller. Bara på speciella tillfällen liksom. Och jag får grattis av dem med. Savan, Carl och lite annat folk från studion som jag egentligen inte känner så bra är också där, vilket gör mig glad. Till sist hälsar jag på Anne, Harrys mamma. Jag blir otroligt glad över att se henne. Att hon flög över hit bara för mig. Vi kramas länge, och hon också förklarar att Robin och Gemma tyvärr inte kunde komma, men att de också önskar grattis. 
Jag blir så glad över att alla är där, och jag omfamnar Harry när alla börjar sätta sig vid borden för att jag är så lycklig. 
”Thank you so much” säger jag och ger honom en kyss. 
”Like I said before, anything for you”
Han ler gulligt mot mig innan han tar tag i min hand och leder mig till min plats, brevid honom såklart. Efter Harry sitter Anne, sedan mina föräldrar, och deras föräldrar, och på andra sidan mina vänner, sedan studioteamet och mina kusiner plus föräldrar längst bort tyvärr. 
Vi äter en härlig middag med både förrätt, varmrätt och efterrätt uppdukat av riktiga servitörer. Jag skulle berätta vad det var vi åt men ärligt talat visste jag knappt vad hälften av allt var. Det var otroligt gott i alla fall och efterrätten var liten och gjord av choklad. Och jag blir glad av att se hur mina föräldrar pratar mycket och glatt med Harrys mamma. Äntligen träffas de. Harry stryker mitt lår då och då under bordet och ger mig små leenden samtidigt som jag pratar med de andra, som berättar hur de fixade lokalen och vilka problem de stötte på. Jag hinner skratta mycket, och när Harry plötsligt reser sig upp och klingar i ett glas blir jag förvånad. Han ska väl inte hålla tal eller något sådant konstigt? 
”Hello everyone, I hope the food was alright…”
Alla börjar nicka och säga att den var underbar, och Harry ler stort. 
”Great. I was just going to inform everyone that I will take Tessa to that side of the room in a while to give her my last surprise, and the tables here will be removed. Drinks will be served over there too, and I hope that’s alright for everyone”
Alla nickar och säger att det självklart är okej. Harry är för trevlig. 
”Thanks” säger han glatt innan han sätter sig ner igen, och jag lutar mig mot honom. 
”Another surprise” säger jag nyfiket med ett leende ”I think I’ve gotten enough surprises from you already!” 
”Well, you’re just gonna have to live with another one” säger han och flinar, innan han pussar mig på näsan. Jag skrattar till en aning och fortsätter prata med de andra.Efter några minuter säger han att han bara ska på toa, och försvinner från bordet. Jag tänker inte mycket på det då och fortsätter prata med tjejerna, men när alla sedan börjar röra på sig som Harry önskade, mot den lite mörkare delen av rummet ser jag efter honom... Men han syns inte till någonstans. Jag stannar kvar där jag är för att vänta på honom, och efter ett tag börjar jag undra vart han är. Men då tar Becca plötsligt tag i mig och drar mig till andra. Väl där leder hon mig upp för en liten trappa till en scen som alla står framför. De applåderar lite när hon ställer mig i mitten av den, och jag ler nervöst. Sedan säger hon åt mig att stanna där och försvinner själv ner för trappan igen. Jag står där i någon minut, innan Harry plötsligt kommer ut på scenen med en mick i handen, och ställer sig brevid mig. Han var inte alls på toa… Han har bytt kläder nu till en vit t-shirt, en svart kavaj och svarta byxor vilket får mig att le. Byte nummer ett. Han slår lite på mikrofonen för att se till så att den är på. 

”Can you hear me?” frågar han sedan, och alla nickar. Då ser han på mig och ler. 

”As you all know, it’s Tessas 18th birthday today... And I knew right away I wanted to make this day really special for her, since she’s the most important person in my life."
Alla i rummet flämtar till en aning och gör 'aww' ljud. Harry fortsätter. 
"I just wanna tell you Tessa, that I love you so much, and I hope that your enjoying everything so far... And that this party is what you wanted.”
Jag ler gulligt mot honom och nickar. De andra fortsätter 'awwa'. Han har aldrig varit särskilt bra på tal, men han får i alla fall fram vad han ska säga och jag blir riktigt rörd. Och det verkar som att andra blir det med. 
”It’s so much more” svarar jag lågt och ler lyckligt ”thank you”
”Now, I think we should sing Happy Birthday for her, don’t you think?” säger han sedan och ser ut på alla nere på golvet. Och alla ropar ja. Då börjar Harry räkna från tre, sedan sjunger han högt ”Happy Birthday to you!”
Då börjar alla sjunga med 
”Happy birthday to you! Happy birthday dear Tessa… Happy birthday to yooooou!”
Denna gången skippar han sista versen, och ser bara åt höger där två servitörer kommer ut från ett skynke bärandes på en stor tårta, och jag gapar. De bär upp den framför mig för att blåsa ut ljusen. 
”Make a wish” säger Harry lågt så att ingen annan hör. Men jag ler bara för mig själv och blåser ut ljusen. Jag behöver ingen önskning. Allt är precis så som jag vill... Perfekt. Alla klappar händerna och tjuter när jag blåst ut ljusen, till och med jag. Och servitörerna ställer ner tårtan på ett stort bord. 
”You can all go and get cake in a minute” säger Harry i mikrofonen igen ”but I have one more surprise”
Jag ser förvånat på honom, och han ler. 
”I would like to sing a song, that I wrote about Tessa.” 
Alla ’ooar’ och ser förväntansfulla ut. 
”I started writing it… uhm when we were going through a rough time, and… I was missing her. A lot of stuff happened, and we’ve been through so much together... both good and bad” säger han och ser på mig ”but we have always found our way back to eachoter. And I feel like we always will. We belong together. You’re just too irresistable.”

Han ser mig djupt i ögonen, och jag ler. Musik börjar spelas i högtalarna, och några sekunder senare hör jag Harry’s röst. Och hans blick slits aldrig ifrån min.
”Don’t try to make me stay, or ask if I’m okay… I don’t have the answer. Don’t make me stay the night, or ask if I’m alright… I don’t have the answer.”

Jag känner hur mitt hjärta blir tungt. Allt jag jag kan tänka på när han sjunger är när jag stack från Holmes Chapel. Vilket smärta jag kände. Harry ler försiktigt. 
”And now, my good friend Liam Payne” 
Plötsligt stömmade Liams röst ur högtalarna, men hur mycket jag än vred och vände på huvudet kunde jag inte se honom. 
”Heartache doesn’t last forever, I’ll say I’m fine. Midnight ain’t no time for laughing. When you say goodbye”

Efter det hör jag Zayns röst, och killarna kommer gående ut genom skynket en efter en och ekar det Zayn sjunger nästan som en kör, leendes. 
”It makes your lips, so kissable… And you kiss, unmissable… Your fingertips so touchable and your eyes… Irresistable...”
Jag håller handen för munnen av chock och kan inte sluta le. Jag vet inte vad som får mig att le mest. Texten eller att alla står här och sjunger för mig! Nu kommer Niall fram och ler stort mot mig innan han börjar sjunga. 
”I’ve tried to ask myself, should I see someone else? I wish I knew the answer.”
Han klämmer min arm innan han backar igen, och Harry går mot mig med en genomborrande blick. Han ser både så lycklig och olycklig ut på samma gång. Han är den ända som vet om minnena vi har. Han känner samma sak som jag. Texten betyder något för oss. 
”But I know if I go now, if I leave… then I’m on my own tonight. I’ll never know the answer…”
Jag sväljer. Det är konstigt hur en låt kan få så mycket att spelas upp i huvudet. Olyckan, hur vi gjorde slut och jag låg i hans armar i timmar. När han hade Ally och jag träffade Jake. Alla ensamma nätter. Det gör ont att tänka tillbaka på det, men det gör mig glad att jag har honom nu. Liam börjar igen. 
”Midnight, doesn’t last forever. Dark turns to light. Heartache flips my world around I’m falling down, down, down that’s why”
Sedan kommer Zayn ännu en gång, lika koncentrerad som alltid. Mitt hjärta slår så hårt!
”I find your lips, so kissable. And you kiss, unmissable. You fingertips so touchable, and your eyes… Irresistable”
Jag ser hur Harry sträcker sin arm för att hålla om mig en aning, sedan ler han stort. Plötsligt sjunger alla killarna irresistable om och om igen med stora leenden. Och han sjunger lite mörkare och lägre irresistable emellanåt och ser mig i ögonen. Jag har aldrig lett så här mycket i mitt liv förut. Tårarna kommer upp i ögonen och alla nedanför scenen jublar högt. Harry vänder sig plötsligt helt mot mig och tar min hand samtidigt som musiken saktas ner. 
”It’s in you lips… And in your kiss… It’s in your touch and your fingertips…"
Han pillar extra med mina fingrar när han sjunger fingertips, och jag ler.
"And it’s in all the things and other things that make you who you are and your eyes… Irresistable.”
Han släpper inte min blick, och det är verkligen som att det bara är han och jag där just i de sekundrarna. 
Refrängen börjar sjungas igen, och Zayn tar de höga tonerna som vanligt. Jag står kvar helt skakis då Harry backar ifrån mig och ställer sig vid de andra killarna. De sjunger så fint. Sedan sjunger Louis lite mer framträdande. 
”Your fingertips so... touchable”
Sedan kommer det sista. 
”And your eyes… Your eyes… Your eyes... Your eyes… Your eyes… Your eyes!”
Liam ser på mig med ett gulligt leende. 
”Irresistable…” 
Jag bara står där helt förstummad. Med tårar i ögonen och skakiga ben. Och musiken slutar. Men alla där nedanför skriker och applåderar. Speciellt tjejerna, de hoppar där de står längst fram och verkar knappt veta vart de ska ta vägen. Min mamma gråter, och min mormor håller henne i handen. Vad hände nyss! 
Jag vaknar till av att Harry tar tag i min midja. Och då kommer det bara, jag kramar hårt om honom och börjar gråta och skratta på samma gång tror jag. 
”I don’t know what to say!” säger chockat fortfarande i hans grepp ”Thank you!! I love you so much” 
Harry skrattar och ler mot mig när vi drar ifrån varadnra. 
”Did you like it?”
”You have no idea” säger jag och drar handen under ögonen för att torka tårarna ”I’m shaking” 
Då kommer de andra killarna upp till mig och ska krama om mig. Jag blir helt överväldigad av all kärlek. 
”I can’t believe that was for me” säger jag tårfyllt. 
”And about you” säger Louis och kramar om mig. Det får mitt hjärta att slå ännu hårdare. Jag kan inte fatta att Harry skrev den. Var det den här låten de pratade så tyst om i studion? Jag lägger handen för hjärtat när killarna backar undan. Otroligt. 
Harry kommer fram till mig igen och ger mig en kyss. Då hoppar plötsligt mamma fram nedanför scenen med kameran. 
”I need a picture” säger hon snyftande. Vi ställer oss bredvid varandra och hon tar en bild.
"Oh wait" säger hon när hon sett på den första. Och klättrar upp på scenen. Sedan ställer hon sig jättenära. Jag tror att mamma behöver glasögon. "Sådär, thank you!"
När mamma gått iväg så tar Harry upp micken igen, han behöver vänta ett tag dock innan han säger något eftersom att alla där nedanför pratar så mycket. 
”Now… Who wants cake!?” ropar han plötsligt ut och alla jublar!En stund senare sitter vi ner vid lite mindre bord, vissa står upp, med tårta. Jag fick ta den första biten av tårtan som Harry hjälpte mig att skära upp vilket jag tyckte var gulligt. Jag tar en tugga och ser ut på alla mina vänner, som här här för min skull. Helt otroligt. Om jag inte hade träffat killarna hade det bara varit jag, mamma, pappa, Emilia och tjejerna på min födelsedag. Möjligtvis mormor, morfar, farmor och farfar också, och kanske mina kusiner. Men vi brukar aldrig ha något ”kalas” på dagen jag faktiskt fyller år. Harry reser sig tuggandes för att hämta mer tårta, och han stannar hos våra mammor på vägen. 

”I can see you two are getting along!”
Han ler stort. 
”Of course” skrattar Anne ut. Min mamma skrattar också och håller med. 
Han fortsätter sedan mot andra sidan rummet för att hämta mer tårta. Jag står kvar och tittar på alla. Pappa är och fotar allt och alla med familjens nya kamera. De är helt förtrollade av den nya teknologin som finns, och verkar tro att det är som magi. Jag skrattar till lite. Sedan faller mina ögon på mina vänner. Speciellt Josefin, som står en bit från Zayn och ser olycklig ut. Och mitt leende försvinner. Zayn därimot, skrattar med Liam och verkar inte alls uppmärksamma henne. Jag vill bara gå fram till honom, ge honom en smäll på huvudet och skrika ’MEN SE HENNE DÅ!?’. Jag vet inte om han gör det medvetet… ignorerar henne. Jag skakar lätta på huvudet och ser ner på min tårtbit. Herregud. 

När servitörerna kommer för att bära ut allt igen, alla faten och de små borden, kommer Harry fram till mig och ler. 
”You know what, theres actually one more surprise” 
Jag ser förvånat på honom, nästan irriterat. 
”You’ve said that like fifty times already! This is perfect I don’t need more”
”Well fine” säger han och skrattar ”I’ll go tell the girls that you don’t want their present” 
Jag ger honom en blick och han skrattar. Sedan hörs något som låter som en strömbrytare, och plötsligt släcks alla lampor. Det vrider till sig i magen utav hur mörkt det blev. Men Harry tar snabbt ett fast grepp om mina händer. 
”C’mon” säger han och drar med mig. Jag försöker förvirrat se mig omkring i mörkret. Samtidigt som vi går slås små ljus på. En disco-kula sätts på och musik börjar spelas. Aha… de gör det till en klubb nu också. Harry fortsätter leda mig igenom alla, och till slut kommer vi till en dörr som vi går igenom. Det är ljust där inne, och jag får kämpa för att kunna se. 
Det ser ut som, ett vanligt… kök slash fikarum typ. Vi måste vara bakom scenen eller något. 
”What are we doing in here?” frågar jag och försöker vänja ögonen. Han ler mot mig. 
”Clothes change number three” 
Jag höjer på ögonbrynen. Tog han med mig in hit så jag kan se honom byta om? Men Harry rusar fram till två kassar och räcker sedan över en till mig. 
”That’s for you” 
Jag tar försiktigt i påsen och ser ner. Det ligger något svart och beiget i den. Jag tar upp den ur påsen, och det visar sig vara en klänning. Jag gapar. Den är så fin. 
”You like it?” 
Jag nickar och drar fingrarna över tyget en aning. 
”You told me I had no changes?”

Han skrattar. 
”Well, the girls thought you should, so they got you that”
Själv har han tagit fram en svart t-shirt ur sin påse, och är nu på väg att ta av sig de kläderna han hade innan. Jag ser på klänningen igen.
”Oh wow, I have to thank them this is beautiful” 
”Now hurry up and get dressed” säger han leendes och drar av sig sin t-shirt. Jag ler lite över hans fina kropp innan jag själv börjar klä av mig. 
”Uhm” säger jag och kämpar med blixtlåset på ryggen ”can you help me please?” 
Han kommer på direkten över till mig och drar ner den. 
”Thanks” säger jag och väntar en aning på att han ska backa undan... och ni vet... sätta på sig sin tröja. Men det gör han inte. Han står kvar bakom mig. Efter några sekunder känner jag hur två händer lätt börjar stryka mina armar hela vägen upp till axlarna. Jag stelnar till av den kittliga känslan, det blir nästan som att jag slutar andas. Han har den mest otroliga effekten på mig. Väl uppe vid mina axlar börjar han dra ner mina ärmar så att klänningen sakta glider av mig och faller till marken. Jag hör honom lugnt andas bakom mig, och han tar ett steg närmare. När han trycker sig mot mig blir jag nervös att någon ska komma in, jag menar vi står helt öppet i det här olåsta rummet, och det jobbar jättemånga här. Vem som helst skulle kunna komma in… men ändå så går jag inte undan. Jag låter honom hålla på. Jag känner hans varma andning över min nacke, sedan börjar han försiktigt kyssa den. Hans mjuka läppar gör som ett varmt spår upp min hals. Det ger mig rysningar, och jag vill inget annat än att han ska fortsätta. 
”You don’t know how perfect you are to me…” säger han lågt, och natten på hotellet flashar förbi i mitt minne. Jag blir varm i hela kroppen av att han säger så. 
Han fortsätter kyssa min nacke, och jag blundar. Sedan känner jag hans händer på mina axlar igen, som långsamt glider ner för mina armar. Till slut når han mina händer, och han börjar nästan som kittla mina fingarar genom att dra sina fingertoppar lätt över dem. När de tar slut fortsätter han ner på mina höfter, och lår. Både hans beröring och kylan av att vara utan kläder ger mig gåshud. Han kysser min nacke mer och mer och jag kan till slut inte hålla inne ett litet stön. Vilket får mig att spärra upp mina ögon snabbt. Vad gör vi!?

Jag tar tag i hans händer som har börjat glida fram till framsidan av mina höfter, och jag stelnar till. Han, är dock fortfarande lika varm och mjuk, med ett lugnt hjärtslag. Och han kysser mig en sista gång på axeln. 
”Sorry, I got carried away” säger han lågt med ett litet leende innan han backar undan. 
Vi klär båda snabbt på oss, och när vi är fullt påklädda studerar vi varandra upp och ner. Jag ler. Det finns inget snyggare än en kille i svart tröja. Att något så simpelt kan bli så jäkla hett. Han ler också.
"Hot" säger jag och ger honom en humoristisk blinkning med ena ögat. Han skrattar till och ser snabbt ner i marken, innan han ser på mig igen. 
”You look hot too” säger han och biter sig i läppen. 
”Do not” säger jag och ser på hans fasta armar. Jag blir som hypnotiserad. Han tar några steg mot mig, och jag blir nästan rädd att han ska försöka något mer. Inte här! 
”You do!" säger tillbaka "I just wanna.... just one thing” säger han och sträcker fram händerna mot mitt hår. Han tar försiktigt ut alla hårnålar och klämmor… och till slut så släpps mitt hår ut helt och hållet. Jag rufsar till det lite och ler försikigt. 
”Much better” säger han leendes och ger mig en snabb, men vild kyss. Efter det räcker han fram handen och ser på mig, jag tar den… och vi går ut i lokalen igen. 

Musiken spelas högt och alla ljusen blinkar i olika färger. Jag ler för mig själv med min hand i Harrys. Det har verkligen blivit som en klubb. Nästan på direkten ser jag mamma komma rusandes mot oss. 
”Där är ni!” säger hon snabbt, innan hon kommer ihåg att hon måste prata engelska ”I’ve been looking all over for you!” 
Jag kämpar för att höra henne över den höga musiken. 
”We changed clothes!” 
Mamma ser ner på min klänning och flämtar till. 
”Wow you look stunning!” säger hon och lägger handen på bröstet. Jag vill lyfta på ögonbrynen, men ler bara. Mamma säger aldrig ord som ’stunning’. Lite väl mycket alkohol? ”Anyway, we just got told that people over thirty is not allowed to stay at the party any longer”
Hon skrattar. 
”Really?” säger jag och skrattar samtidigt som jag ger Harry en blick. Han rycker på axlarna som för att säga 'don't look at me'. 
”Nej nej! Det är bra” säger mamma på svenska sen, jag antar att hon inte orkar kämpa med engelskan längre ”då kommer vi inte i säng för sent heller. Mormor och morfar åker också hem imorgon så du kanske ska ta och säga hejdå” 
Jag nickar. 
”Självklart” 
”Men vi ses hemma sen då, kom in hem för sent och var försiktig” säger hon och stryker min kind ”grattis igen” 
”Tack mamma” säger jag glatt och ger henne en kram. 
”Bye Harry, thank you for inviting us” säger hon sedan och kramar om honom med. 
”So glad you could come” svarar han ”see you tomorrow”
Mamma försvinner sedan iväg och jag vänder mig mot Harry. 
”I have to go say bye to my grandparents, I’ll find you after”
”Oh! No no” säger han snabbt ”I wanna go say bye too”

Någon timme senare har de flesta vuxna försvunnit. Harry var med och sa hejdå till alla vilket var trevligt. Även om alla mina kusiner skulle skämma ut mig med att fråga om bilder, kramar om allt möjligt. Harry är ju van så han bryr sig inte riktigt. Men för mig känns det faktiskt lite pinsamt då det är min släkt. Det var tråkigt att säga hejdå till Mormor och Morfar, och jag hoppas att jag ser dem snart igen... Men svårast var det att säga hejdå till Anne då hon åker tillbaka till Holmes Chapel redan imorgon bitti. Det var också jobbigt att se Harry så ledsen, då han förmodligen inte kommer träffa henne på ett tag. Han har ju turnén att avsluta.
”You sure you’re okay?” viskar jag och tar tag i hans arm. Vi sitter med de andra i soffhörnan med drinkar i händerna en stund senare. Han nickar och tar en klunk. 
”Yeah… I’m fine. I just hate being away from her.”
"Saying goodbye is never easy" säger jag och stryker hans lår. Han nickar sorgset.
Jag ser ledsamt på honom. 
”We’ll visit many times this summer”
”Sounds good” säger han och pussar mig på kinden. Efter det verkar det som att han bestämmer sig för att rycka upp sig. Jag antar att han har gjort det många gånger, för det är inte lätt att trycka bort känslor. Men han tar bara ett djupt andetag, sedan ler han. Försöker i alla fall.
”Okay this is the deal” säger Niall och håller upp händerna i luften ”there’s not enough people here” 
Vi ser runt i klubben, som praktiskt taget är… tom. Förutom oss. 
”We have always been this few” säger Jossan. 
”Not on Harrys party” säger Zayn och ser sig omkring. ” and I think Tessa deserves a real party like that one”
”We don’t know any people” säger jag med ett skratt. 
”We do” säger Niall.
”You… do?” frågar Becca ”really?” 
”Well, Carl knows people, Savan know’s people. We could get a bunch of people here in an hour” säger Harry ”If… that’s what you want?”
Alla ser på mig och jag spärrar upp ögonen. 
”Ehh... sure? I mean, I don’t know it doesn’t matter to me”
”If you just want us here it’s okay” säger Harry allvarligt. 
”No seriously I don’t mind” säger jag leendes ”I’ve gotten enough time with you already, and if it means everyone’s gonna be happy. Get people here”
”Let’s do it!” säger Niall, som redan verkar ha druckit rätt mycket. Några av dem går iväg för att göra några prata med Savan som är kvar, och ringa Carl. Men jag och Harry sitter kvar. 
”Look” säger han med ett skratt och räcker över sin mobil till mig ”I got a great pic with your mom before she left”
Jag ser på bilden och skrattar högt. 
”Don’t tell me she asked for a picture with you” säger jag och skäms, han skrattar. 
”She did” han tar tillbaka telefonen ”but her phone was dead so I took it, and now it’s going up on instagram”
”Oh my god” säger jag och försöker hålla mig från att skratta ”she’s gonna kill you”
”Hmm, maybe I’ll post it on twitter too” säger han retandes och jag kan inte låta bli att skratta längre. Mamma kommer flippa. 

Jag kan knappt förklara vad som händer senare. Vid ett strömmar det in människor i klubben, och en stor del av de människorna känner inte ens killarna, men de hälsar glatt ändå. Det blir många drinkar och mycket dansande. Jag som trodde att kvällen nästan var över när vi satt där i sofforna. Det blir så mycket folk där inne att man får kämpa för att ta sig några meter. Jag försöker klinga mig fast i Harry så mycket som möjligt. Han verkar dock vara van vid det här livet, och han och Louis pratar öppet med andra.
"It's my girlfriends birthday!!" skriker Harry till någon random snubbe som kommit fram och pekar på mig "this is her party!", och snubben ler innan han räcker fram handen. Jag skakar den. 
"Billy!" ropar han "Happy birthday!"
"Thanks! I'm Tessa!" 
Efter några enstaka fler ord säger vi 'kul att träffas, ha det bra', och han går vidare. Det är lite roligt hur saker och ting fungerar på klubbar. Speciellt med killarna. De går igenom klubben och hälsar på alla som vill träffa dem liksom. Och man kan inte riktigt hålla en lång konversation med folk heller.
”Do you want aogogwink!?” skriker han plötsligt till mig. 
”What!?” ropar jag tillbaka. Jag hörde inte alls vad han sa. 

”A DRINK!” ropar han ”Do you want one!?” 
Jag nickar. 
”Sure!” 
Han tar tag i min hand och drar mig långsamt igenom alla. Vi går förbi Niall och Becca som står och dansar med en grupp främlingar. Men de verkar ha kul i alla fall. 
"Hey!" ropar Becca, och jag vinkar. 
"Having fun!?"
"YES!" ropar Niall "can't you see it on our faces!?" 
Han pekar på sig själv dansandes med världens leende, och Becca skrattar bakom honom. Jag kan inte hålla mig för skratt. Han är så konstig när han har druckit. 
"We're gonna go get more drinks, see you later" ropar Harry sedan och ger dem en liten vink. De vinkar tillbaka innan de vänder sig mot varandra igen och dansar. De är för söta. Vi kommer till slut fram till borden i alla fall, och där han ser på mig igen. 
”What do you want?”
Jag rycker på axlarna.
”Surprise me” 

”I know you don’t like whiskey, so here” säger han med ett flin.
Han ger mig en orange drink och jag ser misstänksamt på den innan jag tar en klunk. Man vet aldrig med Harry. Men jag känner på direkten vad det är.
”Fanta and vodka?” 
”Straight on!” ropar han skrattandes, själv tar han någon drink som ser riktigt äcklig ut. Sedan försvinner vi ut i havet igen. 

Vi dansar ännu mer, och ju mer jag dricker… desto oräddare blir jag. Till slut stör inte havet av människor mig längre. Och jag pratar glatt med alla precis som Harry. Det roligaste med havet av människorna är att, det spelar ingen roll hur många människor det än är här, jag vet ändå hela tiden var alla killarna är. Där det är som en ring med kameror uppe i luften… där är någon av dem. Även om det är mest är vuxna människor här, filmar de och försöker få bilder med killarna. Det går inte att undvika. 
”Everyone’s filming you!” ropar jag i Harrys öra. Det tar tre till försök innan han faktiskt hör vad jag säger, och han nickar. 
”I know!! But it’s fine!”
”I’m gonna film too!” skriker jag slöddrigt, och han skrattar. Nästa låt börjar, och alla börja hoppa, skrika och dansa mer än förut. När jag börjat filma ser jag på Harry.
”Baby!” ropar jag och försöker dansa och filma på samma gång. Han vänder sig hoppandes om med händerna i luften. Han ler stort in i kameran och skriker glatt. Jag gör samma sak. Jag vet inte varför, det är alkoholen antar jag. Vi har kul i alla fall. Jag fortsätter filma ett tag efter det, när vi går omkring runt människorna och när jag pratar med honom och Louis. Efter ett tag glömmer jag till och med att jag håller i mobilen. Och jag blir förvånad när jag upptäcker det.
”I’m going to the bathroom!!” ropar jag efter en stund till honom. Och han kämpar för att höra. 

”Hey, sleepy! Your phone is ringing”
Det tar några sekunder för mig att reagera, och jag fattar till slut att min mobil vibrerar ända från golvet i mina jeans. Jag minns plötsligt att jag helt glömde bort att ringa mina föräldrar igårkväll. Och ingen annan skulle nog ringa mig såhär tidigt. Vad är klockan föresten?
Jag flyger upp ur sängen och dyker ner på golvet för att få tag i mobilen i tid. När jag hittar den reser jag mig snabbt och svarar.
”Hallå?”
Jag andas häftigt och studerar Harry som sitter på kanten av sängen påklädd med bara strumporna kvar att sätta på sig, jag ser hastigt ner på mig själv och tackar mig själv för att jag satte på mig trorsorna igen igår efter…
”Var är du??” hör jag mamma fråga oroligt i andra luren ”jag ringde flera gånger igårkväll men du svarade aldrig”
”Förlåt!” säger jag med en suck och sätter mig ner på sängen ”Jag tänkte ringa dig och berätta att vi stannade på hotellet med de andra, men jag glömde”
Mamma suckar, och jag kan höra Emilia prata i bakgrunden. Jag klättrar snabbt över till Harrys sida av sängen och trycker på hans mobil så att den visar klockan. Halv åtta bara!? De är förmodligen påväg till dagis nu.
”Aja det hade verkligen varit skönt om du hade meddelat oss, vi blev jätteoroliga”
”Jag förstår det” säger jag och skäms en aning ”förlåt”
”Det är okej, men kom ihåg det nästa gång bara… snälla.”
”Jag lovar” säger jag och verkligen menar det. Jag hade också blivit orolig i samma situation. Dock blir jag chockad över att hon inte skäller på mig. Jag pillar på mitt lår där jag sitter på sängen.
”Nu ska jag inte störa mer. Jag måste lämna Emilia på dagis och du är väl i skolan?”
”Nej, jag har studiedag idag. Så jag ska förmodligen vara i studion med Harry eller något.”
”Aa okej” säger hon stressat och jag hör hur Emilia kämpar emot i bakgrunden. Hon ångrar sig alltid när hon ska till dagis. Hon vill vara hemma med sina leksaker istället. ”Du jag måste faktiskt lägga på nu, vi är framme. Så hejdå vi ses ikväll!”
”Hejdå” säger jag och skrattar en aning. Jag är så glad att jag inte behöver lämna henne på dagis längre. Jag lägger slött ner mobilen på sängen och ser på Harry som nu står framför spegeln och rufsar till håret.
”You in a hurry?” frågar jag över axeln. Och han ser på mig genom spegeln och ler.
”Nahh, just not tired”
”What’s the plan for today?” frågar jag och nickar en aning.
”Studio” säger han han gör en ledsen min mot mig.
”Why the sad face? It’s fine” säger jag och klättrar ur sängen fram till honom innan jag kramar om honom bakifrån. ”Maybe I could come with you?”
”Actually” säger han med ett leende och vänder sig mot mig ”I’ve got some planning to do for tomorrow so… I don’t think so beautiful”. Han ger mig en puss på näsan innan går in i hallen och börjar packa ihop våra saker.
”For tomorrow? What’s tomorrow?” frågar jag både besviket och förvånat samtidigt som följer honom med blicken. Han skrattar.
”You honesly don’t remember?”
Jag rynkar pannan och tänker. Idag är det fredag… imorgon måste vara..
”It’s… uhm Saturday tomorrow?”
”Aaand?”
”And what?”
Han skrattar igen. Vad är så roligt!?
”Tomorrow’s your birthday!” skrattar han ut ”remember?”
Jag står stilla i några sekunder. Hjälp, han har rätt! Hur kunde jag glömma! Jag gapar stort. Jag blir arton imorgon.
”Shit, how could I forget!?” säger jag chockat. Sedan börjar jag skratta. ”I totally forgot”
”No kidding” säger han och stoppar plånboken i bakfickan. ”Tomorrow you’ll be a grown up just like me”
Jag skrattar åt att han faktiskt är vuxen. Det känns inte som det.
"You don't behave like it" säger jag retsamt och han räcker ut tungan mot mig innan han slänger upp mina saker på sängen.
”Yeah yeah..! Now get ready and we’ll swing by your house and change clothes” säger han snabbt och kysser mig på pannan innan han försvinner in i badrummet.

”So you’re actually serious about leaving me here alone all day!?” säger jag och putar med underläppen när han står och klär på sig en stund senare helt nyduschad hemma hos mig. Han skrattar och trär en grönblå-aktig t-shirt över huvudet.
”Yes… Sorry!” säger han med ett skratt ”I have stuff to plan”
”Like what?” säger jag och sätter mig på hans gästsäng.
”Like secret birthday stuff” säger han med ett flin och börjar rota i byrån som han självklart fyllt sina kläder med. Jag himlar med ögonen. Jag vill le och hoppar av glädje för att han fixar något till min födelsedag. Men såklart kan jag inte visa det nu när han lämnar mig hemma. Även om jag skulle kunna vara hemma ensam i flera dagar nu när jag vet att han fixar något.
”Fine… maybe I’ll just call the girls instead then” säger jag och tänker på mina vänner. Vi skulle kunna ha en dag på stan tillsammans. Gud så kul.
”Don’t think so babe, they’re in my army”
Jag håller mig för hjärtat och ser överdrivet förkrossad ut.
”Nooo, how could they!”
Han skrattar och sätter på sig en blå skjorta över t-shirten och lämnar den öppen, sedan kollar han sig i spegeln.
”You look nice” säger jag och ler där jag sitter.
”Thanks” säger han och ler tillbaka och börjar fixa med ärmarna.
”Do you want breakfast?” frågar jag och reser mig upp ”I think I’m gonna make pancakes”
”Ughh..” säger han ledsamt ”as much as I want to, I can’t. I have to get going…”
”Okay” säger jag och gör en ledsen min ”more for me then”
”I hate you” säger han och skrattar när han är klar. Sedan kramar han om mig bakifrån samtidigt som vi går ut ur rummet. ”I’ll try to get back as fast as I can”
”It’s okay” svarar jag och njuter av hans mjuka famn ”take your time”
Vi båda går ner för trappan och stannar i hallen där han drar på sig skorna.
”I don’t like leaving you here all by yourself” säger han och knyter ena skon. Jag fnyser.
”You don’t think I can take care of myself for a couple of hours?”
Han skrattar och byter fot.
”No”  
Jag räcker ut tungan åt honom innan jag skrattar.
”I’m actually gonna plan some stuff today too” säger jag glatt.
”Oh, like what?” säger han och knyter klart knuten och reser sig upp, sedan sätter han på sig sina solglasögon.
”Like, moving stuff” säger jag och ler.
Han ler stort åt mitt svar och ger mig en kram och en kyss.
”That sounds great, I’ll see you tonight”
”See you”
Han öppnar dörren och ger mig ett sista leende innan han försvinner ut. Berra bilen som tog oss hit står fortfarande kvar på min uppfart och jag ser hur han hoppar in. Jag suckar och springer upp till mitt rum för att sätta på mig myskläder. Det blir en vanlig t-shirt, ett mjukis-shorts och håret uppsatt i en bulle, sedan går jag ner till köket där jag börjar ta fram ingredienser till pannkakor och försöker njuta av ensamheten. Det är svårt alltså. Det är helt tyst och jag hatar att inte ha någon att prata med. Därför sätter jag på killarnas musik och dansar omkring i rummet samtidigt som jag gör mina pannkakor. What Makes You Beautiful är den jag kan bäst så därför blir det den jag lyssnar på. Om fansen hade kunnat se mig nu…
Då jag är för feg för att filma mig själv gör jag det näst bästa och tar en bild på stekpannan samtidigt som jag väntar och lägger upp på twitter.

@tessamelin: making pancakes for breakfast whilst listening to some 1D! xx

När jag vänt på pannkakan tar jag upp mobilen igen. Och jag har redan fått hundratals svar. Någon undrade vilken låt jag lyssnade på och då svarade jag med WMYB! När jag gjort några pannkakor stänger jag av plattan och hämtar hallonsylt. Jag orkar inte äta i köket så jag bär med allt in till vardagsrummet och sätter på TV:n. Jag kan inte låta bli att ta en bild på en av dem och skicka till Harry.

jealous much? xx

Jag får ett svar bara någon minut senare.

very :(xxxx

Efter det äter jag upp alla och ser på något inredningsprogram. Jag känner redan hur jag börjar bli uttråkad. Jag tar upp mobilen igen och kollar efter uppdateringar. Stalker much? Faktiskt har ett svenskt fan lagt upp en video på när killarna kom fram till studion för några minuter sedan som jag ser på. Det är konstigt hur jag ser honom där på skärmen, med tjejer skrikandes efter honom. När han nyss var i mitt hus och pratade helt vanligt med mig. Jag kommer aldrig vänja mig.

Någon timme senare sitter jag uppe i mitt rum vid skrivbordet med listor och papper. Jag var faktiskt seriös med att planera flytten lite idag. Och om jag ska få med mig så mycket som möjligt av det jag vill måste jag vara förberedd och ha planerat bra känner jag. Jag borde rensa mina garderober för att slippa släpa med onödiga kläder jag ändå inte vill ha eller som inte passar. Möbler behöver jag inte. Inte lakan och sådant heller. Mina filmer och småsaker vill jag ha med mig. Även om Harry redan har massa. Min mobil vibrerar plötsligt, och jag tar upp den och läser smset jag fått från Harry.

You know, now that Louis’ has moved out and I’ve lived in that complex for a while. I’m thinking maybe we should start over in a totally new apartment. xxxxx

Jag stirrar på smset. En helt ny lägenhet? Jag tänker tillbaka på hans lägenhet där borta i London. Alla våra minnen. Första gången jag var där. Vill han verkligen lämna det? Vill jag att han ska sälja det? Vill vi lämna tryggheten med de andra killarna nära? Vill jag att han säljer det ända bekanta stället jag känner till i London?Egentligen spelar det ingen roll vad jag vill, det är hans lägenhet och hans pengar. Jag funderar på vad jag ska skriva i smset tillbaka. Är han verkligen seriös med det här? Jag menar, det var jättelänge sedan Louis flyttade ut för att bo närmare Eleanor nu. Det har nästan blivit som vår egen. Även om vi hade dubbelt av allt. Det var dit jag hade föreställt mig att flytta. Men samtidigt... tanken av en ny lägenhet mig helt varm. En som vi väljer tillsammans, som vi kan inreda tillsammans. Även om det egentligen är hans lägenhet då med. Jag blir ivrig bara av tanken. Börjar jag bli vuxen verkligen? Börjar jag bli som min mamma!? Jag bestämmer mig för att inte svara nu och prata med honom om det ikväll istället. Blir bättre så. Jag måste smälta tanken.

”Hallå! Någon hemma?” hör jag min pappa ropa nedifrån hallen vid tre. Jag ser upp från papprena.
”Här uppe!”
Någon minut senare står pappa i min dörröppning och ser in.
”Hej!” säger han glatt.
Jag snurrar lite med pennan och ser på honom.
”Hej hej”
Är inte Harry här?”
Han ser runt lite i rummet som att han letar efter honom, jag skakar på huvudet.
”Han är i studion”
Pappa nickar en aning.
”Aha… varför är du hemma då?”
”Han skulle planera lite saker som jag inte fick veta… födelsedags-grejer” säger jag lyckligt. Pappa ler.
”Ja… imorgon fyller du arton”
Jag nickar lite.
”Hur känns det?”
Jag suckar och tänker efter. Svårt att säga.
”Jag vet inte…” svarar jag och lägger ner pennan ”känns overkligt”
”Jo jag känner samma sak” säger han och skrattar ”känns som att det var igår du var min lilla flicka”
Jag ler. Ibland känns det som att det var igår för mig med. Då man inte hade några bekymmer alls. Det är svårt att inse hur stor jag faktiskt är. Vi båda minns tillbaka i några sekunder innan pappa harklar sig.
”Nej, jag ska ta och hämta Emilia på dagis nu, vi ses om en stund!”

Jag nickar.
”Okej”
Han ska precis gå ut ur dörren då jag minns samtalet vid matbordet häromkvällen.
”Pappa?” ropar jag och han kommer tillbaka till dörren ”Eh… jag har inte tackat dig för att du låter mig åka... eller aa flytta. Så… tack.”
Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det. Allt kommer ut konstigt, men han verkar förstå ändå. Vi båda vet hur sällan det är han går emot mamma. Det är nog egentligen det jag tackar för. Han ler vänligt mot mig.
”Inga problem… du är redo.” 
Sedan försvinner han igen, och jag går tillbaka till att planera.

”Äter Harry här?” frågar Mamma senare den kvällen i köket. Jag rycker på axlarna.
”Vet inte… kan fråga”
Men det behöver jag inte, för precis när jag börjar skriva ett sms ringer det på dörrklockan. Och när jag öppnar är det Harry som står där utanför.
”Hello!” säger han med ett leende och ger mig en kyss. Det är otroligt hur mycket man kan sakna en person som man senast träffade för bara några timmar sen.
”Hi” säger jag och ser på honom när han tar av sig skorna ”did you have fun today?”
”Yeah” säger han och ställer upp skorna i skohyllan ”we got to say hi to all the fans from a big balcony, it was pretty cool seeing so many there just for us”
”Really?” säger jag och ler. Han nickar och tar fram sin mobil.
”Look”
Han räcker över mobilen till mig, och det är en bild på alla fem när de står med ryggen åt alla fansen mellan gallerna nedanför. Jag skrattar.
”Who took this?”
”Paul”
”You had to use a megaphone??” frågar jag och pekar på megafonen han håller i på bilden. Han skrattar.
”Well, I guess we didn’t need it, but we had one and we used it”
Jag skrattar och ger tillbaka mobilen. Sedan går vi in till köket, då ler mamma.
”You don’t have to ring the doorbell Harry!” säger hon och viftar med handen.
Han ser lite osäkert på henne, men ler ändå. Det verkar som att hon lugnat ner sig i alla fall.
”Oh, okey” svarar han glatt och sätter sig på barstolen. ”What are we having?”
”Fish fingers and potatoes” svarar mamma och kollar potatisen. Jag gör en äcklad min, men Harry ler.
”Really? I’ve forgotten what that tastes like” säger han och ser på mig ”exciting!”
Jag himlar med ögonen och skrattar till.
”It’s nothing to be excited about. Its’s awful”
Mamma ser stött ut.
”If you don’t like it you’re welcome to cook dinner yourself”
”I don’t like cooking” säger jag med en suck och sätter mig på barstolen brevid Harrys.
”No, you just don’t know how to cook” säger mamma.
”That too” säger jag gnälligt och vilar mitt huvud mot Harry’s axel.
”I can teach you, you know?” säger Harry och skakar lite på axeln så att han ska få min uppmärksamhet. Jag skrattar.
”Really? You can’t cook for real?”
”Yes I can!” säger han i försvar.
”Doesn't matter anyway, she's too lazy" säger mamma med ett skratt och tar fram tallrikar "You like to cook?" Harry nickar.
”I enjoy it, yes”
”What! You can only cook breakfast things like scrambled eggs, bacon and stuff” säger jag. 
”I can cook food too! ” säger han och puttar mig lätt med axeln. "You know that"
”Prove it” säger jag och vet att han kommer gå rätt i fällan.
”Fine! I’ll cook you all dinner before I leave”
”Ha!” säger jag och hoppar ner från stolen ”I can make you do anything”
Han suckar då han fattar.
”Whatever” säger han och ser efter mig då jag går in i vardagsrummet ”I would’ve made you dinner anyway! All you have to do is ask!”
Jag bara skrattar.

Efter maten hänger jag och Harry i mitt rum. Jag visar honom allt jag planerat under dagen vid mitt skrivbord och jag frågar om lägenhets-grejen.
”Well, the place is too big for us, and we could live closer to the city” säger han och rycker axlarna.
”So you really wanna move?”
”Yeah, I mean why wouldn’t I?”
”It’s your first place… I thought that would be hard… leaving that you know.”
”I already left home so…” börjar han ”wait, why do I get the feeling this is more about you than me?”
Jag rycker till. Vad menar han nu? Mer om mig? Menar han att det är jag som är nervös?
”Are you scared?” frågar han från stolen brevid och ser mig rätt i ögonen. Jag suckar. Det kanske jag är. Jag kanske är nervösare än jag insett.
”I-I guess” säger jag snabbt ”I mean I’ve lived here my whole life”
Han säger inget utan nickar bara, så jag fortsätter.
”I thought I was going somewhere familiar, a place I know. I guess a new place just sounded a bit scary… but at the same time exciting”
Jag ger honom en konstig blick. Det blev virrigt. Han ler en aning.
”It’s fine if you don’t want to”
”No! Really, I want to… a new place would be…wow”
"Hey" säger han lugnt för att försöka lugna mig. He know's me to well.. "How 'bout this.. We get your stuff to London, you move into my flat... then we'll just see from there... I could contact a real-estate agent and we can go look at some houses. No rush"
Jag ser på honom länge, med ett leende på läpparna. Han är för perfekt. Till slut nickar jag. 
"That sounds great"
”Imagine having our own place” säger han gulligt.
”Yeah, well… your place but ours… kinda”
”What?” säger han med ett skratt.
”I can’t afford to pay half, so really it’s gonna be your place”
Han himlar med ögonen, sedan dras de till mitt skrivbord.
”Look” säger han och tar upp en krona som legat och skräpat på bordet ”I will use this to pay for it. Then it’s yours too”
Jag skrattar en aning.
”You weirdo”
”How much is this anyway?” frågar han och håller upp enkronan framför sig. Jag skrattar ännu mer.
”It’s like... 10 pence I think”
”What!” säger han men skratten i halsen ”then you’ll own like half of the doorbell”
”Not even that” säger jag.
”It doesn’t matter though” säger han allvarligt ”I wanna find a place with you… and money isn’t a problem for me anymore. Even if it says I’m the owner on the papers… It’s our apartment.”

Runt halv nio ligger jag i sängen och ser på Gossip Girl. En serie jag har blivit allt för beroende av. Harry sitter vid min dator borta vid skrivbordet och följer och svarar lite fans på twitter. Ibland skrattar han till och måste berätta något roligt som någon av dem har skrivit. Även om jag inte alltid fattar fansens skämt, och saker som Harry tycker är roligt, skrattar jag bara för att göra honom glad. Men när TV:n plötsligt stängs av och Harry dyker ner på golvet framför den är jag dock inte lika snäll längre.
”Hey! What do you think you’re doing!?”
”Talk to me..!” säger han gnälligt.
”You could’ve just asked you know?” säger jag tjurigt ”I was in the middle of an episode”

”Sorry” säger han och försöker göra puppy-eyes.
”Not working” säger jag stenhårt.
”What if I tell you about tomorrow”
Jag skäms över att jag nästan hade glömt igen. Min födeledag. Jag kan inte låta bli att le.
”Depends” försöker jag dock hålla bak en aning ”is it something interesting?”
”I can tell you that I will change clothes three times, for three different things”
”Who are you, Madonna?” skämtar jag och han skakar skrattandes på huvudet ”seriously though, we’re not gonna go swimming or something are we?”
Han skakar på på huvudet.

”Noo, but it’s the big eighteen… Then you gotta have clothechanges”
”How many have I got?” frågar jag och höjer på ögonbrynen. Inte för att jag har hört att klädbyten är något viktigt förut, men lite kul är det väl. Harry skrattar.
”Uhm, zero”

”What!” säger jag och gapar ”why not!?”
”I didn’t think about that… you can though if you want”
”Nahhh I don't have to” säger jag slött och skrattar till innan jag rufsar till hans hår där han sitter på golvet. ”I can’t believe I’m turning eighteen though… that’s huge”
”It is” säger han. Då hör vi plötsligt hur min dörr öppnas, och vi båda vrider oss ditåt. I dörröppningen står lilla Emilia i sin pyjamas.
”Vad pratar ni om?” frågar hon tyst. Och jag ler.
”Min födelsedag, jag fyller år i morgon”
”Jag fyller också år snart” säger hon med handen fortfarande på dörrhandtaget.
”What is she saying?” frågar Harry mig, och ler över att han inte förstår.
”She said it’s her birthday soon”
”Oh” säger Harry och lutar sig närmare henne ”when is your birthday?”
”Han frågar när din födelsedag är Emilia”
Emilia ser helt oventandes ut. And I don’t blame her. Jag kunde inte datumet när jag var i hennes ålder heller.
”Nionde…?” hjälper jag henne, och hon ler.
”Nionde…. Juni!”
Jag nickar och hon ser stolt ut. Jag kommer på att jag måste översätta för Harry.
”June ninth” säger jag och han nickar.
”And you’re turning?”
”Han undrar hur gammal du blir Emilia?”
Hon håller upp två händer i luften och sex fingrar.
”Sex år”
”Six!” säger Harry och ser imponerad ut ”Stor”
Jag spärrar upp ögonen. Han kan ordet stor för att jag lärde honom, men när jag minns varför jag lärde honom det är jag glad att han inte blandade ihop det med resten av orden i den meningen. Han ser nästan lika stolt ut som Emilia gjorde för någon sekund sen över att han kan lite svenska. Och hon ler och nickar åt honom.
”Ska du sova nu?” frågar jag, och hon nickar igen.
”God natt gullunge” säger jag från sängen. Känner mig lite dum som inte ger henne en kram men jag är faktiskt för trött för att resa mig ur sängen.
”Gonatt” svarar hon trött. Då upprepar Harry oss och jag kan inte låta bli att flina.
”Gonnat!”
Hon försvinner ut ur rummet och Harry lutar sig mot sängen igen.
”She is so cute” säger han, sedan upprepar han hennes svenska igen ”Nione Junni!”
Jag skrattar åt honom.
”You’re the cute one”

Senare den kvällen ligger vi i min säng tillsammans och tittar på avsnittet då killarna var med i iCarly på Nickelodeon. Jag har inte sett det innan och jag skrattar hela tiden åt honom. Inte för att han är bra, utan för att han är en sådan fruktansvärt dålig skådis. Han skrattar bara med och stryker min arm då och då. Han verkar lite borta i sina egna tankar, men jag vet liksom inte om jag ska fråga. Det kom helt plötsligt och jag vill bara veta om det är något allvarligt.

”Are you okey?” frågar jag plötsligt. Det bara kom ut.
”Huh?” säger han som att han knappt hört.
”Is anything wrong?” frågar jag igen och vänder mig mer mot honom ”you seem distant”