The Center of Attention - Kapitel 81

Previous: Denna gången ler jag glatt för fotot. Det är verkligen otroligt hur han kan irritera mig så grovt, sen göra mig glad på direkten. Han vet verkligen vilka knappar han ska trycka på. Allt han gör får mig att älska honom så mycket mer. Okej inte handduks-snärten då… den var inte så härlig. Men det spelar ingen roll. Han är perfekt och jag vill aldrig släppa taget om honom. Efter vi tagit bilden sminkar jag mig snabbt och fixar håret, sedan är det dags att gå. Vi ska möta alla på en resturang innan klubben, och det kan man ju inte komma försent till. 
En halvtimme senare svänger jag, Saga och Harry upp utanför en resturang inne i stan. Det är inte allt för många människor utanför men några fotografer och fans i alla fall. Harry stannar upp några minuter för att ta bilder osv. med fans, och jag och Saga blir ledda in i resturangen av en vakt för att slippa alla blixtrar. När Harry kommer in efter oss tar det ytterligare någon minut innan vi blir ledda till vårt bord. Där de andra redan sitter.

”Heey! There you are!” säger Louis glatt ”we were starting to get worried”
Vi skrattar och sätter oss ner vid bordet. Alla är här förutom Josefin… och Zayn.
”We’re not that late” säger Saga och tittar på klockan ”only-”
”Only thirteen mintues to be exact” säger Louis och höjer på ögonbrynen. Saga fnyser.
”That’s nothing”
Louis skrattar och jag lägger en hand på hans axel där jag sitter bredvid honom.
”Well sorry for keeping you waiting”
Louis flinar och skrattar till innan han räcker mig en meny.
”Here, I already know what I’m getting”
De andra får också menyer från de andra, och vi kollar igenom vad som finns. Jag väljer till slut en slags löwbiff med sås och potatis. Lät riktigt gott! Harry därimot väljer någon skaldjursrätt, vilket jag gör en äcklad min åt. Skaldjur har aldrig varit min grej. Fiskpinnar är gränsen.
”So where are we going afterwards?” frågar han sen och ser på Niall och Becca. De rycker på axlarna.
”We haven’t really decided. Collage or Pure sounds fun”
”We wanted to ask you guys what you thought first”
”Well, I think we should go to Collage” säger Saga och ler. Jag nickar.
”Sounds good to me”
Alla ser runt lite på varandra, smånickandes.
”Then Collage it is!” säger Louis högt och visar ett stort vitt leende.

Middagen var riktigt härlig och vi sitter länge där och pratar och skrattar. Det är tråkigt att inte Zayn eller Josefin är med, men jag tror att det är bäst så i alla fall. Alla har roligt och tänker på allt annat än problem. Vi pratar om allt mellan svenskt väder till småsyskon och klädmärken. Louis berättar om sina syskon och hur de två yngsta hade ringt honom idag och frågat om han kunde köpa med sig svenskt godis. Vi skrattar över hur söta de är och jag och tjejerna ger honom självklart tips på det allra godaste, som han skriver ner i anteckningarna på mobilen. När vi lämnar resturangen har jag räknat ihop det till att sex stycken fans kom över till vårt bord och frågade om bilder. Det är sjukt hur mycket fler det är än förut när man är ute någonstans. Men killarna ler glatt och tar bilder och ger kramar till varenda en. Jag vinkar vänligt till dem när de säger hej då. Alla är så söta så. Som sagt lämnar vi resturangen, och ett tag senare svänger vi upp utanför nattklubben Collage. Där är det dock fler människor, och vi blir snabbt ledda in i klubben av vakterna. Väl där inne får vi välja mellan att gå till V.I.P. delen eller helt enkelt stanna i havet av människor. Vi väljer att stanna då det är så mörkt där inne ändå. Alla försvinner iväg på direkten, och till slut är det bara jag och Harry kvar. Han ger mig ett snett leende och nickar mot dansgolvet.

”Wanna dance!?” ropar han så jag hör, och jag nickar ivrigt.
”Of course!”
Jag länkar snabbt ihop min hand med hans, och han leder min in bland folket. Någonstans i mitten stannar han och vänder sig om mot mig. Musiken är i full gång redan, och vi börjar röra oss efter den. Efter bara någon minut kommer en grupp fram och frågar om en bild, och jag backar tålmodigt undan och erbjuder mig att ta bilden åt dem. Detta händer ett antal gånger, och jag gör samma sak varje gång. Det brukar inte göra mig något, men nu när det faktiskt är min sista kväll med honom skulle jag helst vilja spendera tid med honom ostört, även om vi är ute. Men jag antar att det är sådant här jag får leva med helt enkelt.
”Sorry…” säger han med ett sorgset leende när ännu en grupp som bett om bild försvinner. Jag ler mot honom och rättar till hans mössa.
”Don’t be silly, it’s fine!”
”But it’s our last night together and I’d rather spend it with you than taking pictures..” säger han lågt tätt intill mig så ingen annan hör. Jag ler och lägger min hand på hans bröst. Jag älskar att han känner precis samma sak som mig.
”It’s fine” säger jag sedan ännu en gång ”wanna get a drink?”
”Sure” säger han nickades och tar tag i min hand igen. Men denna gången är det jag som leder honom. Vi trycker oss igenom massan av folk fram till baren. Där finner vi Liam och Louis med drinkar i händerna och en grupp människor runt sig. Jag antar att de har samma problem som oss. De nickar glatt mot oss när vi kommer.
”What do you want?” frågar Harry mig, och jag rycker på axlarna. Jag känner att jag behöver slappna av mer om jag ska ha kul och glömma fansen. Och här vill jag inte stanna, när fansen runt omkring killarna märker att ännu en medlem av bandet har dykt upp blir de som galna.
”Just a shot maybe?”
”Really?” säger han och flinar ”you’re up for that?”
”What do you take me for?” säger jag en aning stött innan jag skrattar. ”I want something that’s quick so we can get out on the dancefloor again.”

Jag kastar en blick på tjejerna som börjat ropa mot Harry och står och viskar med varandra. Och Harry förstår.
”Yeah, same” säger han och ger mig en blinkning med ena ögat innan han ropar till sig bartendern. Jag passar på att gå fram till killarna så länge.
”Hey Tess!” säger Liam med en tjej runt armen. Jag vill inte vara dömande, och jag vet att han och Danielle har problem. Men att hålla på sådär? Jag höjer på ögonbrynen.
”Hey…” säger jag en aning förvirrat, innan Louis tar tag i min arm.
”This is Tessa!” säger han till människorna runt omkring. Och vissa hejar, andra inte. En av de få killarna runt omkring väljer till och med att skaka han med mig. Och jag hälsar awkwardly tillbaka.
”You having fun?”
”Yeah, sure!” säger jag och försöker låta positiv. Men jag kan se på hans ansiktsuttryck när han hör mitt svar att han förstår att jag inte är allt för nöjd.
”Are you?” säger jag snabbt och försöker få bort fokusen från mig.
”Hell yeah!” säger han högt, och Liam instämmer genom att nicka innan han tar en sipp från sin drink. Plötsligt känner jag en lätt knackning på min arm, och när jag vänder mig om står Harry där med en shot i var sin hand. Han räcker den ena till mig, och Louis skrattar.
”Shots? Already?”
Jag svarar inte utan häller bara i mig den. De andra i gruppen ropar imponerat när jag försöker få bort den äckliga smaken i munnen genom att göra grimaser. Jag antar att Harry tar sin direkt efter mig också då jag hör samma tjut direkt efter. Jag räcker mitt glas till honom igen och ser på honom. Och han har samma äcklade min han.
”Another?” frågar han sedan, och jag nickar.
”Another”

Efter två shottar till blir kvällen bättre. Jag känner ingen oro, ingen ledsamhet eller irritation på fansen. Jag hoppar glatt omkring på dansgolvet med både Harry och andra människor. Harry får något headband som det står insider på av någon, som han genast byter ut mössan mot. Jag tar självklart över den, även om det är är varmt. Så nu ser vi båda ascoola ut. Vi hittar Becca och Niall efter ett tag som verkar ha fått i sig ännu mer alkohol än oss. Till slut dansar vi omkring i en hög och skriker med till musiken som dunkar i högtalarna. När refrängen kommer ser jag och Becca på varandra med händerna i luften.
”Hey I heard you were a wild one! Ooooh!”
Vi skrattar högt och fortsätter. 
"If I took you home I'd be a homerun! Show me how you'll do!"
Jag dansar runt och vänder mig sedan om och ser på Harry.
”I wanna shut down the club, with yooou!”
Vi båda pekar på varandra när vi sjunger you. Sedan skrattar vi högt.
”Hey I heard you liked the wild ones, wild ones, oooh!” 
Efter det börjar dunket igen och vi hoppar upp och ner med alla i klubben. Såhär roligt har jag inte haft på länge!

Jag har ingen aning om vad klockan är när vi ramlar in på hotellet. Även om vi tar bakvägen är det några fans där, som verkar ha väntat hela kvällen. Jag blir ledsen när jag ser att Paul föser bort oss från dem, då han anser att killarna druckit för mycket. Harry nästan gråter och Paul får praktiskt taget lyfta in honom genom dörren. Liam skriker ”I love swedish girls” högt för att få dem att må lite bättre innan dörren stängs, och de skriker högt. Väl inne verkar killarna glömma bort dem helt och hållet, och klänger och skrattar på varandra. Jag har ärligt talat aldrig sett Liam såhär borta förut. Paul och den andra vakten försöker desperat lugna ner killarna. Men de lägger knappt märke till det och rusar snabbt, (men vingligt) igenom den långa korridoren som leder in till den ’riktiga’ hotelldelen. När dörren till lobbyn öppnas har Becca hoppat upp på Nialls rygg, och Louis sjunger Robbie Williams ”Angels” för fulla muggar. Fans står utanför den riktiga ingången med, och skriker och vinkar in genom glasdörrarna. Killarna vinkar fylle-aktigt tillbaka, och Paul får ännu en gång försöka styra upp allt och ta oss till hissarna.
”You know…” börjar Liam och lägger en arm om mig samtidigt som vi går in i hissen ”... You have very pretty eyes”
Samtidigt så säger Paul hej då till den andra vaken, som lämnar oss här. De andra killarna, förutom Harry, vinkar hej då honom också. Harry kastar en arg blick mot Liam.
”She’s mine”
Liam gör en ’oops’ min och tar bort armen från mina axlar på direkten. Harry ställer sig på direkten intill mig, och ler sedan nöjt. Becca sitter fortfarande på Nialls rygg, som nynnar på Jedwards ”Lipstick” nu.
”She’s got her lipstick on here I come dadadum”
Saga står och kör sten, sax, påse med Louis. Jag har faktiskt inte märkt att hon fortfarande är med förns nu. Jag trodde hon skulle hem.
När hissen plingar och dörren öppnas ser jag nästan paniken i Pauls ögon. Jag hinner se hur Niall viskar något till Becca, och hur hon busigt nickar innan de plötsligt rusar ut ur hissen. Alla andra snubblar ut efter för att se vad de hade så bråttom till. Niall rusar igenom den jättelånga korridorren, och Becca slår hårt på varenda dörr de swishar förbi. Paul skriker till och springer på direkten efter. Vilket bara får både Niall och Becca att skrika och skratta högre än förut. Vi andra står kvar och skrattar till döds.
”They’re mental!” skrattar Louis ut och skakar på huvudet. Till slut ser vi hur Niall snubblar till och hur de båda dunsar ner på golvet i en hög.
”Ouch!”
Paul når dem några sekunder senare och får dem båda att resa på sig. Han ser både arg och road ut på samma gång när han strängt går med dem till Nialls rum.
”Bed! Now!”
Sedan föser han in dem i rummet. Vi andra står fortfarande kvar i början av korridoren och skrattar åt alltihopa. Men när Paul kommer mot oss med 0 tålamod tystnar vi. Louis gör en min och nickar mot sitt rum.
”Goodnight then! Seeya tomorrow!”
Sedan försvinner han snabbt bort. Paul ser till att han går in i sitt rum innan han kommer fram till oss andra. Nu har Harry trött lutat sig mot en vägg och ler gulligt när han kommer. Liam ser dock fortfarande road ut, men verkar knappt kunna stå själv. Saga.. ser förvirrad ut. Paul suckar och ser på oss alla.
”Looks like I have to get you all into bed…”
Vi alla skrattar trött, och Paul nickar.
”C’mon you”
Han hjälper oss fram till Harrys rum och öppnar dörren. Sedan ställer han Liam i dörröppningen.
”Stay here”
Han följer oss in till sängen och sätter Harry på sängen. Sedan ser han på mig. Jag är fortfarande ganska borta själv, men jag är nyktrare än vad Harry är i alla fall.
”Can you take care of him?”
”Of course” säger jag leende och drar av mig skorna. Paul nickar tacksamt innan han rätar sig upp och går till Liam.
”And now you Mr.” säger han skrattandes och tar tag i Liam som ler men ändå ser halvt svimfärdig ut.
”Great… Amazing…” mumlar han och vinkar mot oss innan hand leds bort.
"Hey! What about me!?" frågar Saga stött och dyker upp i dörröppningen. Paul skrattar igen.
"And you too miss...!"
"I don't even have a place to sleep...!" hör jag henne sänga innan dörren stängs igen. Jag skrattar till och ser på Harry som nu fallit tillbaka i sängen. Jag orkar inte oroa mig för Saga nu, det löser sig. Nu har jag den här krabaten att oroa mig för.
”You okey baby?” frågar jag och slänger iväg den sista skon. Han skrattar till lite där han ligger. Nästan som att han skrattar åt något annat än det jag frågade.
”No… I feel fucking amazing”
Jag himlar med ögonen och reser på mig, innan jag raggligt går över till andra sidan av sängen där han är. Hans ben är fortfarande utanför sängen, och jag sätter mig på knä.
”Let me help you”
Jag får kämpa med att ta av hans skor, då skosnörerna blir suddiga och ändrar sig hela tiden enligt mig. Dessutom känns mina fingrar som spagetti. Men äntligen får jag av båda två, sedan reser jag mig en aning upp för att hjälpa honom med byxorna. När jag når gylfen hör jag Harry grymta till.
”You’re gonna rape me?”
Jag flinar en aning och drar ner den.
”Ha-ha”
Han hickar till och lyfter på huvudet aning så han ser mig, sedan skrattar han. Han har verkligen sämst humor.
”You look hot in my beanie you know” säger han fylleakigt, och jag ler samtidigt som jag börjar dra av byxorna.
”You look hot in that headband”
Han hjälper till slut med att sparka sig ur byxorna, sedan rullar han stönande upp helt på sängen och lägger sig på rygg. Jag reser mig upp igen och börjar ta av mig mina egna kläder. Det är svårt när man ser dubbelt.
”Seriously…” hör jag hans röst säga från sängen ”you’re too hot”
Jag ser upp och flinar en aning mot honom, och han ligger med huvudet lutat mot ena armen med blicken på mig. Och jag vet inte om det är alkoholen som spökar med mig. Eller jo, jag vet att det är alkoholen… Men jag gillar det. Jag gillar att han tittar på mig. Jag biter mig en aning i läppen och ler retsamt mot honom.
”Really?”
Jag drar ner gylfen på shortsen och börjar dra ner dem från mina höfter en aning. Han med biter sig i läppen och nickar sakta. Jag kan säga att jag aldrig har klätt av mig inför någon förut på det här sättet, och jag tror knappast att det verkligen är sexigt. Men med alkohol i blodet blir allt härligt. Jag tar av mig shortsen helt och hållet, sedan börjar jag långsamt knäppa upp min blus med. Harry ler sexigt från sängen, och verkar inte ha något att klaga på i alla fall. När blusen fallit till golvet står jag i de sexiga underkläderna Harry valde ut åt mig, och han ler nöjt.
”I like those…”
”Me too” säger jag och ser ner på dem ”but… they’re a bit uncomfortable though”
Jag ser hur något lyser upp i Harrys ögon, och jag vänder mig om. Jag sneglar på honom över axeln för att retas en aning, sen knäpper jag upp BH:n. Jag låter axelbanden sakta glida ner för mina armar innan jag låter den falla till marken. Jag står så ett tag efteråt. Även om jag har alkohol i blodet tar det mycket för mig att våga vända mig om. Men jag vet att han accepterar mig som jag är. När jag osäkert vänder mig om, kan jag inte se annat än ett leende på Harrys läppar. Han ser mig upp och ner i några sekunder, innan han skakar på huvudet.
”Oh my god” säger han till slut, och jag skrattar till. Sedan nickar han mig till sig. ”Come here already”
Jag pressar ihop läpparna och rusar fram till honom. När jag klättrar över honom i sängen tar han genast tag i mina lår och trycker mig nära. Sedan kysser han mig hårt, som att han inte kan hålla sig längre. Vi fortsätter kyssas så ett tag, tills han tar tag i hela mig och vänder på oss. Han är nu över mig, och flinar när han sätter sig upp en aning.

”I’m giving you that hat”
Jag glömde att jag hade mössan på mig, och tar genast av den.
”Noo!” säger han desperat. Men jag skakar på huvudet och slänger bort den.
”No way”
Han verkar dock glömma bort det snabbt, och fumlar med sin tröja. Jag sätter mig också upp en aning för att hjälpa honom. Både hans tröja och bandet hamnar på golvet några sekunder senare. Han återgår genast till mig, och kysser min nacke samtidigt som han stryker min kropp upp och ner. Hans andning blir snabbare ju längre tiden går, och jag bestämmer mig för att våga göra något jag aldrig vågat förut. Plötsligt tar jag tar i hans axlar, och trycker ner honom mot madrassen som han gjorde med mig. Det är min tur att vara on top. Så fort jag ser hans chockade, men nöjda min under mig känner jag hur paniken stiger. Tänk Tessa! Vad gillar han. Jag lutar mig snabbt över honom och börjar kyssa hans bröst. Jag känner på direkten hur den ena av hans stora händer placeras på min rygg, och hur hans fingrar börjar stryka den upp och ner. Jag som redan är nervös blir distraherad av hans beröring. Han ska inte förstöra det här! Jag kan! Jag stryker mina händer över honom, och börjar lätt röra mig mot utsidan av hans boxershorts. Jag känner hur han rycker till under mig, och han släpper ut ett mörkt läte. Det ger mig klartecken att jag ska fortsätta, och jag fortsätter röra mig långsamt. Han tar ett djupt andetag och verkar inte riktigt veta vad han ska göra av sina händer längre. Jag ler nöjt över reaktionen jag får, och biter mig i läppen. Jag trycker mina händer över hans mage, innan jag låter dem glida ännu längre ner. När jag kommer till kanten av hans topman boxers bestämmer jag mig för att skippa teasen och dra av dem på direkten.
Jag vill ha honom nu. 


Har haft sjukt stressigt i skolan nu i slutet, så har verkligen inte haft tid att skriva. Satt uppe till klockan kvart i två nu fast jag ska upp sex haha! Ville verkligen få upp ett kapitel! Gör mig så glad att jag har nya läsare. Och någon undrade hur många kapitel till det kommer, och kan säga att det kommer många fler. Har så mycket planer nu att det kanske till och med kommer en TCOA 2! Men vi får väl se ;) Hoppas ni gillar kapitlet! Kramiiis

 



The Center of Attention - Kapitel 80

Previous: ”That’s not even funny” säger jag och lägger mig på hans bröst igen när han kommer tillbaka. 
”A tiny bit funny” säger han fortfarande skrattandes och lägger sig ner innan han släcker lampan med ena handen. ”You have the worst humor, Styles” säger jag sömnigt och stryker min hand över hans mage. 
”No I’m funny!” säger han bestämt ”you’re the boring one, lady”
Jag skakar bara på huvudet och blundar. Jag tror att vi båda är riktigt trötta, för efter det säger vi inget mer. Vi säger inte ens god natt. Ingen av oss orkar och vi kollapsar bara bredvid varandra, och inom några minuter sover vi båda djupt.
Klockan ringer irriterande högt nästa morgon, och jag buffar på Harry så att han ska stänga av det. Det blir mycket gnäll och stön, men till slut är både han och jag uppe ur sängen. Jag gnuggar mig i ögonen och suckar. Ännu en skolvecka. Fyfan. 

”You want me to make you breakfast?” frågar han och sträcker på sig. Jag nickar sömnigt.
”Yeah, sure” säger jag och ler ”thanks”
Han försvinner ner till nedervåningen samtidigt som jag går och duschar. Det blir en snabb lite småkall dusch då jag vet att jag bara kommer komma försent om jag ställer mig och njuter. Jag har inte tid för det! När jag duschat fönar jag snabbt håret och sätter på mig kläder. Sminka mig orkar jag inte. Om jag ser hemsk ut sen kan jag göra det i skolan. Jag skyndar mig ner för trappan och in till köket där både mamma och pappa står fullt påklädda, redo för jobb. Harry står vid spisen och gör äggröra antar jag.
”God morgon” säger jag glatt när jag kommer in, och de båda ser upp från sina kaffekoppar och tidningar.
”God morgon” svarar båda ”sovit gott?”
Jag nickar och ställer mig bredvid Harry som varken har tröja eller byxor på sig… bara ett par svarta kalsonger. Harry har aldrig tyckt att nakenhet är något pinsamt, men för mig är det väl lite awkward när han står halvnaken precis inför mina föräldrar.
”You didn’t have time to get dressed?” säger jag och lyfter på ögonbrynen. Han skrattar.

”Sorry, I didn’t even think about it”
Han ger mig ett litet leende innan han nickar mot köksbänken.

”I wasn’t sure if you wanted cereal or sandwiches… so I made both”
”Wow” säger jag och går dit och sätter mig ”I’m never gonna be able to eat all of this… and scrambled eggs”

”Don’t worry, I’ll eat the leftovers” säger han med ett flin och pillar i den smattrande stekpannan.
Jag börjar äta av den ena mackan innan jag ser på mina föräldrar igen.
”När börjar ni?”
Pappa ser ner på klockan.
”Jag börjar åtta, så jag måste åka nu”
Han viker ihop sin tidning och tar en sista sipp av sitt kaffe innan han reser sig upp och ger min mamma en snabb kyss. De är för söta. Hon ler gulligt upp mot honom och han nickar mot koppen.
”Är det okej om jag lämnar den?” 

”Ja då” säger mamma ”jag kan ta undan den, hejdå”
”Hejdå!” säger pappa och fixar till sin slips på vägen över till mig. Sedan ger han mig en puss på huvudet. ”Vi ses ikväll va?”
”Ja det tror jag, om vi inte hittar på något” säger jag leendes.
”Bye Harry” säger pappa och vinkar, Harry vinkar tillbaka.
”Bye!”
Sedan försvinner han ut från köket. Mamma sitter kvar och dricker sitt kaffe och Harry verkar precis bli klar med äggen. Han stänger av plattan innan han lyfter up hela stekpannan och tar den över till mig.
”How much do you want?”
”Not too much” säger jag och puttar fram tallriken en aning mot honom. Han häller på, och jag nickar när han ger mig en frågande blick om det räcker.
”I think I’m gonna go get dressed” säger han när han ställt tillbaka stekpannan och ser på mig, sedan på mamma.
”Okay” säger jag och tar en till tugga av mackan. Han börjar gå, men mamma stannar honom.
”Oh Harry!” säger hon frågande, och han ser bak ”could you please wake up Emilia for me?”
”Sure, no problem” säger han leendes innan han försvinner upp på övervåningen.
Nu är det bara jag och mamma kvar. Även om jag känner att jag har så många ouppklarade saker att prata med henne om, och så många frågor, får jag inte fram något i över huvud taget. Jag bara sitter där tyst och äter. Tills mamma börjar prata…
”Du vet… jag har aldrig tyckt illa om Harry”
”Inte..?” säger jag och ger henne en blick ”det verkade som det ett tag”
”Jag vet att jag betedde mig lite…” hon suckar och verkar inte veta hur hon ska få fram något ”jag borde ha insett redan från början att de reglerna jag hade skulle försvunnit för länge sedan. Du är vuxen nu, och du kan fatta dina egna beslut.”
Jag nickar och ler en aning. Det känns konstigt att höra min mamma säga allt det här.
”Reglerna jag hade verkade jättebra när du var tillsammans med Thomas, jag trodde det skulle ge mig lite kontroll och ha kvar dig en stund till. Det är läskigt när ens barn växer upp vet du...”
Jag nickar och fortsätter lyssna.
”När du kom och berättade om Harry blev jag rädd. Han var en helt okänd människa från ett annat land. Jag visste ingenting om honom eller vad han ville. Jag förstod inte hela bandgrejen heller om jag ska vara ärlig. Men jag vill att du ska veta att jag inte ogillar honom. Jag ogillar att du ska flytta… men jag antar att det är något jag måste acceptera. Det är ditt liv och jag kan se att han betyder väldigt mycket för dig. Du ska kunna fatta egna beslut.”
Jag ler och ser på min mamma. Hon förstår nog inte hur mycket allt det hon nyss sa betyder för mig.
”Jag ser mig och pappa i er två.” säger hon varmt ”Harry är en riktigt fin kille. Och jag kan se att han verkligen vill vara med dig.”
Jag ska precis öppna munnen för att svara då jag hör små fotsteg i trappan, och några sekunder senare tassar Emilia trött in i köket.
”Hej gumman” säger mamma lågt och tar upp Emilia i famnen när hon kommer. ”Har du sovit gott?”
Hon nickar i mammas famn innan hon lutar sitt huvud mot henne. Det ser nästan ut som att hon ska somna om.
”Väckte Harry dig?” frågar jag och ler mot henne. Hon nickar igen innan en stor hjäspning slipper ut ur hennes mun. Då måste han ha väckt henne först antar jag.
”Vill du ha frukost?” frågar mamma sen, lika mjukt som förut. Emilia nickar ännu en gång. ”Vad vill du ha då?”
Hon rycker på axlarna för att visa att hon inte vet.
”Vill du ha en smörgås?”
”Mm” säger hon trött och gossar in sig i henne.
”Ska du gå och se på tv då så kommer jag med frukosten sen?”
När hon hoppat av mamma för att gå och se på tv reser hon sig upp för att göra frukosten. Jag lämnar min halvfulla tallrik och reser sig upp.
”Ta inte bort det här, Harry ska äta resten” säger jag och skrattar en aning. 
”Okej!”
Jag springer upp till övervåningen och fortsätter in till Harrys gästrum. Där står han fullt påklädd med mobilen mot örat.
”No, I don’t know when I’ll be back…” säger han snabbt. Han låter inte irriterad, men inte heller glad. Mer… besvärad. ”cause we’re recording!” säger han lite högre. Jag går långsamt och sätter mig på han säng, och han himlar med ögonen mot mig.
”I don’t know how many songs, Caroline! We’ll just have to see??”
Han tar några steg i rummet. Caroline… Jag hade nästan glömt bort henne... och William.
”Jesus what do you want me to do!? Stop working?”
Han skrattar till några sekunder senare och skakar på huvudet. Jag undrar vad hon säger…
”I’m trying the best I can, trust me. I’ll visit him soon, okey?”
Konversationen verkar lugna ner sig och han sätter sig bredvid mig på sängen.
”I promise... yeah… yeah… okey I’ll see you. Yes,..” han suckar en aning ”I have to go... Okey… Bye”
Han lägger på och tar ett djupt andetag.
”Fuckin’ hell”
”What did she say?” frågar jag och hoppar närmare. Han skakar på huvudet och ler en aning.
”She want’s me to ’be there’ for William all the time” säger han och biter sig i läppen ”what she doesn’t understand is that I want that too. Of course I want that. He’s my son and I love him. But I love my work too.”
Han reser sig upp och går några steg.
”I just don’t know what to do”
”First of all, you need to get those tests sorted out” säger jag och följer honom med blicken när han sakta går fram och tillbaka. ”You need to know if your the real father.”
”I know, I know” säger han och ser på mig ”I’m gonna fix that when I get back to London...”
Jag nickar lätt. Jag ser i hans ögon att han är nervös över det. Jag menar han älskar den där lilla pojken. Att vara osäker på om han är hans eller inte måste vara hjärtekrossande.
”Anyway…” säger han och tar ett djupt andetag ”want me to walk you to school?”
”No, it’s fine I can walk by myself. I left you breakfast down there.”
Han nickar.
”Okey… are you going now?”
Jag tar upp mobilen och kollar på klockan.
”Yeah, I’m in a bit of a hurry actually!”
Jag reser mig upp och ger honom en snabb kyss.
”I’ll call you later”
Han nickar och jag börjar skynda ut ur rummet.
”When do you get off?” hör jag honom ropa efter mig, och jag tänker efter.

”Uhm, three”
”Okay! Later!”
”Bye” ropar jag tillbaka och skyndar in i mitt rum för att hämta väskan innan jag springer ner för trappan och sätter på mig skorna. Jag ska vara hemma hos Saga om några minuter bara. När jag är klar ropar jag hej då till mamma och Emilia, sedan rusar jag ut genom dörren.

”Några planer för ikväll?” frågar Rebecca senare den dagen och petar lätt på min arm. Jag tittar upp från historiaboken för att se på henne.
”Inte vad jag vet, vadå då?”
”Niall tror att de förmoligen kommer bli klara antingen idag eller imorgon… så vi tänkte ordna en liten fest eller något” säger hon och ler. Det vrider sig i magen på mig. Klara antingen idag eller imorgon? Det betyder ju att de kan åka idag!? Jag känner hur paniken växer. Jag är inte redo att säga hej då än.
”Redan?” är allt jag får ut, och ser ledsamt på henne. Hon rycker sorgset på axlarna.
”Det var det han sa…”
Jag vrider mig en aning i bänken och sväljer. Om han åker idag kommer jag inte träffa honom på… minst 21 dagar. Vi har varit med om värre, väldigt mycket värre. Sist vi var ifrån varandra tog det tre månader. Tre hela månader och även om jag vet att 21 dagar knappt är någonting, är jag rädd över att släppa taget om honom. Jag vill inte att något ska komma emellan oss, eller att något ska hända. Becca verkar känna av min rädsla.
”Oroa dig inte” säger hon leendes och tar tag i min hand över bänken ”du kommer träffa honom snart igen.”
Jag nickar och försöker se det i mitt huvud. Hur jag åker hela vägen till USA för att träffa honom. Det påminner mig om att jag inte alls vet när Becca ska åka dit.
”När åker du till USA föresten?”
”Ehh”
Hon lutar sig ner över bänken och tar upp sin lilla kalender ur väskan. Hon har alltid varit mer organiserad än jag. Min fina vän. Hon bläddrar en aning i den.
”Jag åker dit… den femtonde, till Los Angeles konserten. Sen åker jag antingen hem den den tjugonionde… efter Tampa konserten”
”Typ två veckor alltså?”
”Aa, du då? När åker du?”
”Vet inte riktigt än. Funderar på att åka den femte eller sjätte… fast det kanske är bättre om jag åker den åttonde”
”Så tidigt? Var är de då?”
”Från den femte till sjätte är de i Mexico… sen åker de till San Diego till den åttonde”
”Men när åker du hem då? Jag vill ju hinna träffa dig?” säger hon oroligt. Jag skrattar till.
”Ehh… jag ska stanna tills allt är slut den första”
Hon spärrar upp ögonen.
”Va!? Så länge!?”
Jag rycker på axlarna och ler.
”Jag har inget bättre för mig ändå”
”Är du inte rädd för att det kommer bli stressigt? Eller att du kommer tröttna på att hänga efter Harry hela tiden?” hon skrattar när hon säger det sista och jag flinar.
”Äsch, att åka omkring i USA låter ju jättekul. Och jag måste ju träna på att vara omkring Harry hela tiden ändå inför flytten”
”Vill du inte hinna umgås med familjen innan du flyttar då? Att åka dagen efter skolavslutningen kanske är lite väl tidigt?”
”Faktiskt…” säger jag och ler ”så ska jag och familjen… plus Harry åka till Grekland i sommar”
”Vaa!” ubrister hon igen, nästan lite för högt då läraren ger oss en arg blick. Hon ber om ursäkt innan hon fortsätter. ”Och när hade du tänkt berätta detta?”
Jag skrattar.
”Det blev inte bestämt förns igår, och gissa vem som föreslog det? Mamma!”
Becca gör en konstig min.
”Va?”
Jag nickar.
”Helt galet, och imorse hade vi värsta snacket om hur jag kan fatta mina egna beslut nu när jag är vuxen och hur hon bara var rädd förut och att det var därför hon var så jobbig.”
”På riktigt?” säger hon och har svårt för att inte skratta ”sa hon så?”
Jag försöker att inte skratta lite mycket som henne, och rycker på axlarna.
”Skumt eller hur?”
”Tell me about it…”

Efter lektionen går vi alla ut i korridoren för att vänta på nästa. Vi går pratandes igenom korridoren och sätter oss till slut vid klassrummet vi ska ha för att vänta.
”Slutet av juni är nog bäst för mig i alla fall…” säger Jossan ”om jag nu åker”
”Såklart du ska!” säger Becca och ler ”kan ni inte försöka åka den femtonde? Som jag?”
”Jag jobbar under nästan hela juni så jag vet inte ens om jag kan” säger Saga sen.
Jag suckar.
”Kom efter den sjuttonde då?” säger Becca sen och läser i sin kalender ”de är lediga till den tjugotredje efter det”
”Jag ska se om det funkar” säger Jossan sen och ler. Saga nickar instämmande.
”Se om vad funkar..?” hör jag sedan en röst säga och jag ser upp. Elina, med svansen Patricia hängade efter sig som vanligt.
”Skit i det du” säger Saga irriterat, samtidigt som Josefin ser ledsen ut.
”Du planerar väl inte att åka till USA…?” säger hon med stora ögon på Josefin och försöker se lite förvånad ut. Men jag kan se det där äckliga smilet under det hela.
”Vadå då?” säger jag och blänger på henne.
”Jo jag tänkte bara på hela... Zayn situationen. Och nu när jag kanske ska följa med kanske det inte blir så kul för dig tänkte jag bara”
Hon ser elakt ner på Josefin som är nära på att bryta ihop. Både jag och Saga ställer oss up.
”Hah!” skrattar jag ut ”du måste skämta?”
”Tror du ärligt talat att du kommer få följa med!”
Saga låter som att hon nästan kommer hoppa på henne. Och Becca rycker henne i ärmen på tröjan där hon sitter för att få henne att sätta sig med. Elina rycker okänsligt på axlarna och ler.
”Vi har pratat om det”
”Vadå på fyllan eller? Lycka till” säger Becca och ser henne i ögonen. ”Kan du gå nu?”
”Vi får väl se” säger hon med ett elakt leende innan hon äntligen vänder på klacken och går sin väg. Patricia stannar kvar någon sekund till och ler nervöst mot oss. Sedan vinkar hon snabbt och springer efter. Jag förstår verkligen inte varför hon måste hänga efter Elina sådär. Such a shame.

Vi pratar inte mer om det sedan. Josefin ser ledsen ut hela tiden och ingen av oss vet riktigt vad vi ska säga. Allt jag vill göra är att ge Zayn en fet smäll och fråga vad han håller på med. Om han verkligen gillar Elina. Jag vill krama om Josefin och säga att allt löser sig. Men jag tror inte att något jag säger kan få henne att känna sig bättre just nu. Hon behöver prata med honom. När sista lektionen går vi allihopa tillsammans till skåpen och diskuterar om vi ska orka ta oss in till studion idag eller inte.
”Jag åker hem i alla fall” säger Jossan trött och smäller igen skåpet. Vi alla nickar försiktigt och ser sen på varandra.
”Ni då?” frågar jag.
”Jag ska dit” säger Becca med ett leende ”jag och Niall ska planera för ikväll.”
”Jag med”
Saga stänger sitt skåp också och kastar väskan över axeln.
”Men då kan jag också följa med” säger jag och rycker på axlarna.
”Eh, jag tror inte att jag kommer på det heller föresten” säger Jossan, och vi ser på henne.
”Inte?” frågar Saga förvånat. Vi behöver inte ens fråga om Saga ska med. Saga säger aldrig nej till fest.
”Jag har plugg att göra och... Sånt”
Jag nickar förstående. Hon känner inte för det. Och jag förstår henne. Herregud jag hade inte så jävla kul i Spanien jag heller när Harry och jag inte var tillsammans. Det var bara jobbigt.
”Det är bara att ringa om du ångrar dig” säger jag med ett vänligt leende, och hon nickar. När vi alla tagit våra saker ur skåpen går vi sakta ner för korridoren och trapporna. Vi är så upptagna med att prata om ikväll att vi knappt märker alla människorna som är uppradade vid fönstrena. Vi märker det halvvägs ner i trapphuset, och vi skyndar ner för trappan ut till skolgården för att se vad som pågår. Till vår förvåning ser vi killarna där. Eller, Louis, Niall och Harry i alla fall. Louis och Niall står på skolgårdens fotbollsplan av asfalt och spelar fotboll. Alla tjejer står uppradade och ser på, med både Paul och en annan vakt där som ser till att ingen hoppar på dem. De skrattar och skämtar samtidigt som tjejerna ser på, och Becca skrattar.
”What are they doing here?”
Hon börjar rusa fram till dem. Men jag stannar kvar och låter ögonen falla på Harry. Han står i ett av målen, en bit bort med mobilen upp i fejset… som vanligt. Jag kan inte göra annat än att le. Han är så snygg, där han så avslappnat står lutad mot ena pelaren i sina svarta jeans och jacka, lila-aktiga skjorta och solglasögon. Jag ryser nästan. Jag börjar gå mot honom, men han märker inte ens när jag börjar närma mig. Så inne är han i mobilen. Jag tänker tillbaka på första gången vi träffades och det första han sa till mig.
”Texting now are we?” ropar jag flinandes, och han ser upp. Det tar någon sekund för honom att fatta, sedan ler han stort.
”Yeah, so?”
Jag skrattar åt hans svar, som egentligen är mitt svar då. När jag når honom lägger jag armarna om honom och får en snabb kyss.
”What are you doing here?” frågar jag glatt.
”Just picking up my girlfriend from school” säger han gulligt och rycker på axlarna ”so if you don’t mind, could you please leave? Cause she’s gonna be out like any minute…”
Jag himlar med ögonen och knuffar till honom.
”Very funny”
”It was funny right?” säger Harry med ett skratt. Jag skakar på huvudet. Nej. Världens tråkigaste, mest använda skämt om ni frågar mig. Jag sneglar på vakten som står någon meter bort. Till och med han skakar leendes på huvudet.
”See, he didn’t think it was funny either!”
Harry ser på honom och skrattar samtidigt som han håller om min midja.
”What are you talking about he’s trying so hard not to laugh!”
Vakten fortsätter skaka på huvudet, men börjar skaka en aning på kroppen också bara för att han håller sig från att skratta.
”Just because we’re talking about it now!”
”Noo, it was funny, right Roberto?”
Roberto skakar på huvudet och skrattar gulligt.
”No, no”
”Lier” utbrister Harry innan han tar min hand. ”I know you think it was funny”
Sedan nickar han bort mot de andra. Vi börjar gå mot dem hand i hand. När vi kommer fram halvligger Niall på marken och försöker…? Putta fotbollen med näsan. Samtidigt står Louis och sjunger på låten från Lady och Lufsen. Jag vet inte vad de håller på med här, men inte är det normalt. Han reser sig garvades upp och skakar på huvudet.
”No, I can’t!”
”Niall! You have to go all in!”
Niall dyker ner igen och försöker putta bollen framåt med näsan.
”Why is Niall acting like a dog?” frågar jag och ger dem en blick. De andra bara skrattar.
”We were talking about swedish meatballs, then one thing lead to another” säger han skrattandes och fortsätter. Jag himlar med ögonen och skrattar till. Jag har de mest störda kompisarna. Jag orkar i alla fall inte fråga mer om det, utan lutar mig istället mot Harry, som kramar om mig från sidan.

”So who’s going with us!?” ropar Niall ut, och Rebecca räcker genast upp handen.
”I am!”
Hon hoppar in i bilen som Niall står brevid, och han ser ut på oss andra. Louis nickar och hoppar in i framsätet.

”We are” säger Harry, och drar med mig in i bilen. Jag ler mot Paul som står vid dörren och håller upp den. Saga hoppar in direkt efter oss. Efter det är det bara Jossan kvar, och jag hör hur hon står och pratar med Niall där utanför om det.
”Okey…” hör jag honom till slut säga ”seeya!”
”Bye!” ropar vi alla till henne, och hon vinkar innan hon börjar gå. Niall hoppar in och stänger igen dörren innan han gör en tråkig min.
”Now you’re all the way over there...” säger han till Becca. Och jag ser hur han försöker acceptera att han ska sitta på andra sidan bilen ifrån henne hela vägen. Sedan ger han upp. ”I’m comin’ over!”
Vi hinner inte reagera innan han klättrar på alla fyra över oss alla. Och jag skriker av smärta när han trycker ner ena sitt knä på mitt lår.
”Sorry!” säger han högt.
”Niall!” skrattar Harry och slår till honom på rumpan. När han äntligen är över oss alla slår han sig belåtet ner brevid Becca.
"Sorry, sorry!"
Under tiden har Paul kommit in och satt sig i framsätet.
”You ready?” frågar han sen och sätter på sig bilbältet. Alla säger ja, och vi kör iväg. Det blir otroligt varmt i bilen under resan, och jag sitter nästan i Harrys knä.
”Some of us really should have taken the other car” säger Saga och skrattar. No kidding, det är otroligt trångt här inne. Alla håller med, men vi skrattar bara åt det och pratar om vad vi ska göra ikväll hela vägen till studion.

Det är inte lika många fans vid studion som det var under helgen när vi kommer. Jag tackar gud för att de flesta är i skolan och att vi kan gå ut säkert den här gången. Killarna kan till och med stå och halvprata och vinka till de som är där. Sedan går alla in, och det blir samma sak som vi gjort förut typ. Vi får höra det de gjort på låtarna och chilla i det stora rummet, förutom att vi får spela in vår del i Kiss You som de bad om denna gången också! Det är riktigt tråkigt att Jossan inte följde med denna gången då det skulle vara kul om alla av oss var med. Som ett minne liksom. Det var faktiskt riktigt kul att spela in, inte alls lika läskigt som jag trodde det skulle vara. Vi fick hjälp av Carl och Savan hela tiden också vilket gjorde det hela lättare. Så nu kan man höra oss skrika i en av deras låtar. Yey! Haha.
Jag ringer också mamma och berättar att jag förmodligen kommer sova på hotellet med de andra ikväll. Det krävs lite övertalning denna gången men till slut ger hon med sig. Vi får nämligen det klart för oss att killarna åker hem imorgon kväll när vi är i studion, och när jag berättar det för mamma ångrar hon sig på direkten. Jag försöker att inte tänka så mycket på att Harry åker imorgon, det gör mig bara ledsen och jag vill vara glad de sista timmarna jag med honom. Jag försöker fylla mina tankar med turnén och flytten så mycket jag kan. Då mår jag bättre.
När killarna jobbat klart bestämmer alla sig för att åka hem och fräscha upp sig i alla fall innan vi alla möts på en resturang senare ikväll. Det var så otroligt varmt idag och jag tror att alla behöver en dusch eller i alla fall ett klädbyte innan vi drar ut. Jag, Harry och Saga tar samma bil då vi alla ska till samma ställe ungefär.

Väl hemma tar vi snabbt var sin kropps-dusch och byter om. Vi bestämmer oss för att göra en kul grej där jag väljer hans kläder, och han väljer mina. Självklart blev det sexiga underkläder för mig till en outfit som… faktiskt var riktigt snygg. Ett par shorts med rymd-aktigt tryck på och en svart blus med uppkavlade armar. Jag minns inte alls när jag köpte shortsen, men jag tror att det var min mamma som köpte blusen åt mig. Harry överraskar mig alltid.
”I just thought these were really cool” säger han med ett flin och pekar på shortsen innan han drar sin tröja över huvudet. Jag tänkte inte alls på vad jag valde åt honom utan tog det som låg högst upp nästan. En svart tröja med knappar över bröstet och ett par svarta byxor. All black. Men han klagar inte i alla fall.
”They are” säger jag glatt ”I don’t remember getting them though”. Jag tar sen upp trosorna han valt och flinar lite. Svarta med spets och silke… Det han inte vet är att jag fick dem av Saga efter klassresan i London. Jag hann ju inte köpa något själv efter chocken av att se Caroline och honom tillsammans på Victoria’s Secret, och Saga var snäll nog att ge mig ett par av hennes för att muntra upp mig. Jag börjar trä på dem fortfarande med handduken på mig, och jag hör Harry skratta lågt bakom mig.
”You need to hide?”
”Shut up” säger jag generat.
”You know… I’ve seen it all before…” säger han lågt med sin mörka röst. 
Jag känner hur jag blir rödare och rödare samtidigt som jag drar upp dem.
”Been inside it before…”
Jag spärrar upp ögonen och drar snabbt upp dem helt. Vad säger han! Jag vänder mig om och möter Harry som drar mig till sig med ett flin. Jag ser fortfarande helt chockad ut men han fortsätter trycka sig emot mig med ett leende.
”Am I making you blush?” frågar han retsamt, och jag biter mig i läppen och skakar på huvudet. Ja såklart han gör, men aldrig i livet att jag erkänner det. Han ler stort.
”You don’t have to be embarrassed around me, you know”
Han släpper taget om mig och backar.
”I’m not” säger jag och försöker låta tuffare än jag är. Sedan vänder jag mig om igen och tar upp BH:n som ligger på sängen. Men jag kan ändå inte låta bli att stanna åt det hållet. Jag låter handduken falla till marken, och jag känner Harrys ögon i min nacke. Jag fifflar med BH:n samtidigt som jag hör honom röra sig.
”Want me to take your towel?”
Jag ler en aning. Bra, han ska inte retas längre. Jag nickar.

”Yeah, thanks”
Jag hör hur den försvinner från golvet under mig, och jag fortsätter sätta på mig BH:n. Jag ska precis sätta på mig en bandet då jag får en konstig känsla i magen. En halv sekund senare känner jag hur jag får en snabb snärt på rumpan. Jag skriker till både av chock och smärta, och jag hör Harry asgarva bakom mig. Jag vänder mig ilsket och ser hur han står med dem omvirade handduken i ena handen. Den andra är på hans mage för att han skrattar så mycket.
”Sorry! Sorry!” ropar han andfått mellan skratten ”I had to! I’m sorry!”
Jag skriker på honom och knuffar honom hårt.
”That fucking hurt you ass!”
"Really? I thought it hurt YOUR ass!" 
Han skrattar ännu högre och jag vill bara ge honom en fet smäll för att han är så tråkig. Jag ser arg ut och slår honom om och om igen. 
"Jerk!" 
”That’s what you get for being embarrassed around me!” skrattar han ut och aktar sig för mina slag. ”Take it easy!”
”I am not!”
”Okey, okey! I’m sorry! I’m sorry!”
Han knappt andas längre och försvinner in i badrummet med handduken denna gången faktiskt. Jag rusar fram till spegeln och kollar på min rumpa. Ett stort, rött märke syns på den.
”Harry!” tjuter jag grinigt ”that’s huge!”
Han kommer ut ur badrummet igen och skrattar ännu högre när han får se resultatet.
”Oh my god! I’m so sorry babe!”
"That really hurt!"
Jag sätter mig ilsket på sängen och sätter på mig shortsen snabbt. Så otroligt elakt! Han lugnar sakta men säkert ner sig, och tar sedan upp mobilen.
”What are you doing?” säger jag lika ilsket som förut och ser på honom och hur han håller upp mobilen. ”Are you taking a photo!?”
Jag håller snabbt upp händerna för ansiktet.
”Yup, and too late”
”Don’t do that!” säger jag ledset och putar med läppen ”I’m not even dressed”
”Don’t worry I’m not gonna post it anywhere” säger han och härmar mig samtidigt som han hasar sig ner mot mig ”I’m sorry for hurting you, okay?”
Han pussar mig flera gånger på näsan, men jag håller minen.
”Yeah you should be!”

Han ställer sig skrattandes upp samtidigt som mig. Jag knäpper snabbt shortsen och tar upp blusen innan jag trär på mig den.
”Sorrrrry, I’ll make it up to you” säger han och gör valp-ögon. Jag suckar och himlar på ögonen. ”Does it really hurt that bad? Want me to kiss it better?”
Han dyker ner bakom mig, och jag hoppar skrattandes undan innan han hinner pussa mig på rumpan.
”Ew no! Get away from me!”
Han reser sig leendes upp och vi lugnar ner oss en aning. Han ser mig upp och ner, sedan ler han.
”You look good”
”I do?” frågar jag och ser ner på outfiten. Han nickar och jag går fram till spegeln. Han ställer sig bredvid mig samtidigt som jag fixar till det sista, och jag ler.
”It’s funny how we match without even trying”
Harry skrattar och tar upp mobilen igen.
”I have to take a picture of this too”
Denna gången ler jag glatt för fotot. Det är verkligen otroligt hur han kan irritera mig så grovt, sen göra mig glad på direkten. Han vet verkligen vilka knappar han ska trycka på. Allt han gör får mig att älska honom så mycket mer. Okej inte handduks-snärten då… den var inte så härlig. Men det spelar ingen roll. Han är perfekt och jag vill aldrig släppa taget om honom. Efter vi tagit bilden sminkar jag mig snabbt och fixar håret, sedan är det dags att gå. Vi ska möta alla på en resturang innan klubben, och det kan man ju inte komma försent till. 
Här kommer nästa kapitel! Tack så jättemycket för alla fina kommentarer på förra kapitlet & inlägget. Det var några som gjorde mig riktigt tårögd faktiskt haha! Hoppas ni gillar det här kapitlet och ska faktiskt börja på nästa nu på direkten :) Update: Fick nyss höra att jag blivit länkad och att det kan vara anledningen till alla de nya besökarna! Tänkte bara säga tack för länkningen och välkomna alla er nya läsare, hoppas ni orkar läsa er igenom allt :)


Svar på kommentar


Haha avskyr verkligen när människor börjar en mening med "inte för att vara taskig", då vet man att man ska göra sig redo för något negativt. Men tack för kritiken! Svarar på den eftersom att jag inte riktigt vet vad du menar och så att andra kan ge feedback med! När du säger att du vill att jag ska skriva om Jossan + Zayn och Niall + Becca också förstår jag inte riktigt hur du menar. Menar du att du vill höra med om det eller att det faktiskt ska handla om deras förhållande? Tycker det är lite konstigt att jag fått den här kommentaren från första början eftersom att jag känner att det har varit väldigt mycket om Zayns och Josefins förhållande på senaste tiden snarare än Tessas och Harrys. Jag har försökt fokusera väldigt mycket på att allt inte ska vara krig just Harry och Tessa då det blir väldigt overkligt då. Men jag är inte en sådan person som planerar väldigt mycket, det mesta jag skriver kommer jag på just då i stunden och jag planerar aldrig vilket par som ska få "mest drama". Jag försöker bara göra det så verkligt jag kan med så verkliga draman som jag kan. Tycker det blir lite tjatigt då många hela tiden frågar om mer drama, då jag känner att det inte är så mycket drama och bråk i en riktig persons liv hela tiden. Så ska det ju inte vara i alla fall. Därför blir det perioder då allt är bra. Nu är det ju ändå ett litet sido-drama på G med Zayn och Jossan och det tycker jag räcker för tillfället. Och det här med att du blir uttråkad med att bara om Tessas och Harrys förhållande, jag kan försöka bättra mig på det och skriva lite mer om de andra. Men bara så mycket jag känner att jag vill. After all, det är en novell om ett förhållande med just Harry, inte någon av de andra killarna. :)

Vill föresten tacka alla som kollar in på bloggen, fick besöksrekord i förrgår vilket gjorde mig meega-glad! Hela 108 personer! Tack tack tack! Tycker dock att ni kan bli lite bättre på att kommentera. Har fått över 100 läsare varje dag denna veckan och ändå är det bara 7 personer som har kommenterat. Jaja.. Nästa kapitel kommer upp så snart jag skrivit klart det! Puss på er. xx


The Center of Attention - Kapitel 79

Previous: Hon står tyst och stilla där bredvid honom länge och bara lyssnar. Hon gör inte ett ljud, och ser beundrande på honom hela tiden. Till och med Becca säger att hon borde gifta sig med Niall när hon blivit lite äldre, haha! När klockan blir runt 3-4 går killarna upp till balkongen igen för att träffa fans. Som de gjort under dagarna här. Jag väljer att stanna i studion med Emilia och Becca som vanligt. Runt åker vi hem igen då Harry måste tillbaka till studion efter middagen. Denna gången får vi skjuts, och Emilia både vinkar till fans och kramar om Niall hundra gånger innan hon till slut hoppar in i bilen. 
Senare den kvällen sitter jag med Jossan i köket och pratar samtidigt som Harry står vid spisen och lagar mat till alla. Josefins föräldrar skulle bort på något ikväll, så jag frågade om hon ville äta här med oss. Och självklart ville hon det då det är Harry som lagar maten. 

”Är verkligen inte säker på om jag vill åka längre ens...”
Jag putar med underläppen.
”Men kom igen, det kommer bli kul ändå. Jag lovar att saker har löst sig fram till dess”
Vi har pratat om turnén nästan hela eftermiddagen. Jag vill fortfarande att hon ska komma och hälsa på några dagar, även om hon inte är tillsammans med Zayn längre.
Hon pillar lite med sina händer och rycker på axlarna.
”Tänk om det inte har gjort det då? Då kommer det bara kännas som att jag tränger mig på.”
”Nej aldrig, du hälsar ju på oss andra. Du kan ju komma när Becca är där också, och du kanske kan släpa med dig Saga till och med.”
”Jag vet inte…” säger hon och suckar. "Känns så pinsamt bara."
"Nej då, allt kommer lösa sig, och om det inte gör det så kan du hänga med o-"
”-Tess, can you put those in the microwave please?” avbryter Harry plötsligt och nickar mot en påse tortillabröd innan han börjar pilla med någon tallkrik. Jag ger honom först en blick för att han avbröt, sen flinar jag.
”Oh so you’re actually using the microwave now? I thought you said you could cook for real?”
Han ger mig en blick.
”Ha-ha… Real funny..”
Sedan återgår han till att fixa med någon ost och små… kex? Nått i alla fall. Jag tar tag i påsen och går fram till micron, jag snubblar nästan över Emilia som sitter på golvet bredvid min stol och ritar. Mina föräldrar sitter inne i vardagsrummet och ser på tv, jag tror de är överlyckliga över att slippa laga mat och bara slappa för en gångs skull. Även om jag är lite nervös över hur det Harry lagar kommer smaka. Han har alltid sagt att han gillar att laga mat, och har är väl duktig på att steka ägg på morgonen. Men middag… jag är osäker på den fronten faktiskt. Jag stoppar in några av bröden i micron för att värma dem en aning, sedan sätter jag mig på barstolen igen.
”Here taste this” säger han plötsligt och räcker fram tallriken med de små bröden.
”What is it?” frågar jag och ser äcklad ut. Är det gurka på? 
”Eww what’s that?” frågar Jossan och pekar på det.
”What do you mean eww?” säger han stött ”it’s pickle!”
Han tar en själv och äter den.
”See, it’s good”
”No thanks…” säger jag och rynkar på näsan. Han ser chockad ut.
”C’mon you’ve got to taste one! Don’t be such a baby”
Jossan tar  till slut en och smakar men jag tvekar fortfarande. Jag stirrar på henne i väntan på en äcklad min men den kommer aldrig.
”Hmm” säger hon och rycker lätt på axlarna ”it’s not that bad actually”
Harry ler stolt och slickar sig diskret om tänderna.
”Told you, Tess take one”
”Noo” säger jag och skakar på huvudet. ”I’m saving myself for dinner”
”Pfff! Suit yourself!” säger han och försvinner ut i vardagsrummet. Jag lovar att min pappa kommer älska det. Han älskar småtugg. Jag och Josefin fortsätter prata smått om Zayn, och efter ett tag kommer Harry ut igen, utan tallkriken! Han ler retsamt mot mig men jag bara himlar på ögonen. Wow, mästerkocken. Kan göra lite kex med ost och gurka på. Han går direkt tillbaka till att laga maten, och jag studerar honom när han går omkring och rör i grytor och liknande samtidigt som jag småpratar med Josefin.
”How’s it going?” frågar jag till slut och ser på honom. Han rusar omkring och letar efter något verkar det som.
”Uhm, great. It’s just hard to find stuff here”
”What are you looking for?”
”Salt”
Jag lyfter på ögonbrynen.
”It’s right infront of you.”
Han letar med blicken och ser förvånad ut. Sedan sneglar han på mig.
”Where?”
”There” säger jag och pekar på en skål ”in the little bowl that looks like a cracked egg”
Harry letar igen, och hittar den till slut. Sedan garvar han åt skålen.
”I would never have found that on my own. You have to write ’salt’ on it or something.”
”Why? Our family knows where the salt is, we’re the only ones that cook in here. And now you know too”
”I guess, thanks” skrattar han ut och återgår till maten.
”So” säger Jossan och harklar sig ”when are you going?”
Både jag och Harry ser på henne, och jag tror att båda undrar vem hon menar.
”Me or?” frågar Harry och hon ler.
”No Tessa” When are you going on tour? So I know.”
”Well I don’t even know...” säger jag och ser på Harry ”we haven’t really planned anything yet. When school’s over I guess”
Harry nickar en aning och rör om i kastrullen. Sedan plingar micron.
”Can you get that?”
Jag hoppar ner från stolen och hämtar tallkriken med bröden och ställer dem framför mig på bänken. Sedan lutar jag mig mot den.
”När slutar skolan nu igen?” frågar jag Jossan och funderar.
”fjärde tror jag”
”Where are you the fourth?” frågar jag och ser på Harry.
”Uhmm… Dunno”
”I’ll look it up” säger Jossan och drar fram mobilen. Jag går fram till spisen där Harry just nu håller på att slänga i massa kycklingbitar i kastrullen.
”Smells good”
”Tastes good too” säger han och stoppar en kycklingbit i munnen. ”Want one?”
Jag nickar och han tar upp en innan han håller upp den framför mig. Jag öppnar munnen så att han kan stoppa in den, men istället luras han och drar bort den vilket han tycker är jättekul. Jag ger honom en blick och till slut ger han mig den i alla fall och jag ler nöjt.
”It says here…” börjar Jossan och kollar koncentrerat ner i mobilen ”that you’ll be in Mexico from the fifth to the sixth of june.. then you’ll play in San Diego on the eighth”
”Ohh right” säger Harry och nickar ”then Las Vegas after that, right?”
”Yeah, on the nineth”
”You have to see Las Vegas” säger han och ser leendes på mig ”it’s incredible”
”So when should I go?” frågar jag och tänker efter ”and when does the tour end?”
”When do you wanna go?” frågar han ”I want you there all the time but you have to look up when you can go and how long you can stay.”
Jag rycker på axlarna.
”The whole tour ends on July first” säger Jossan och scrollar på mobilen.
”Where?” frågar Harry och stänger av spisen.
”Uhh, Sunrise?”
Harry nickar och tänker efter.
”So when you end school, there’s about a month left of the tour” säger han och ser på mig ”how long do you wanna stay on tour?”
”I mean, as long as possible... as long as you want me there” säger jag och skrattar ”but I know my parents was talking about going to Greece maybe”
"I told you, I want you there with me all the time"
Han ler mot mig och tar upp talkrikar innan han börjar gå med maten ut till bordet.
"You want some help?" frågar Jossan och tar tag i några saker.
"Sure" svarar han innefrån matsalen och hon springer efter. 
Jag undrar verkligen när vi ska åka till Grekland. Jag vill kunna ha semester både med Harry och min familj.
”Mamma!!?” ropar jag och ser mot vardagsrummet.
”Jaa?” ropar hon, men jag märker att hon är helt uppslukad i något tv-program. Hon har sin tv-röst.
”Skulle vi åka till Grekland i sommar eller?”
Harry går snabbt förbi mig och knuffar till mig lätt i sidan.
”Dinner’s ready” säger han lågt och ler.
”Mmm!” ropar hon tillbaka, fortfarande med tv-röst.
”När då? Och maten är klar!”
Jag hör hur de stänger av tv:n efter en stund där inne samtidigt som mamma verkar tänka. Sedan kommer både hon och pappa gående ut ur vardagsrummet.
”Ja du, vi tänkte någon gång i juli kanske. Jag får ju inte semester förns den fjortonde eller något sådant.”
Mamma lyfter upp Emilia från golvet på vägen, sedan går vi alla in i matsalen.
”För jag tänkte bara… Jag ska ju följa med killarna på turné i sommar och jag vill vara där så länge det går.”
”Jaha när är det då?” frågar hon och sätter sig.
”Alltså, om vi åker i juli är det okej för då är det redan slut”
Mamma nickar och ler.
”Så bra då, då kan du ju stanna så länge du vill” 
Betyder det här att jag ska följa med killarna en hel månad? Hjälp! Jag ska precis förklara för Harry då pappa börjar prata.
”This looks really nice” säger han och ser på all mat. Harry ler stolt. ”I haven’t had chicken wraps in a long time”
”Yeah same” säger Harry och räcker över bröden till alla ”but when we went to the store this was the only thing I could come up with that I actually know how to cook, so”
”A great choice” säger pappa glatt och häller upp kycklig-röra på tortillabrödet. Jag är faktikst riktigt stolt över Harry. Jag har inte smakat än då, men det ser riktigt gott ut och han gjorde allt helt själv. Förutom brödet då, all annan hjälp nekade han. 
”What are you doing after your tour, Harry?” frågar pappa sedan och börjar lägga på grönsaker. Harry skakar på huvudet och rycker på axlarna.
”Uhh, nothing.. I think” säger han och tänker efter ”well, not nothing but we’ll probably get some time off before going back to work”
Pappa ser på mamma som nickar. Vadå, vad tänker de nu?
”Maybe you would want to go with us to Greece?” säger hon sedan.
Jag spärrar upp ögonen. Va? Var det mamma som sa det där precis? Harry ser också lite förvånad ut.
”R-really? I mean sure! That would be amazing" säger han smått chockat och ser runt på alla ”If it’s okey by you?” 

Mamma skrattar.
”Yes of course!” säger mamma och ler. ”It would be really nice if you could come with us”
”Vem är du och vad har du gjort med min mamma?” säger jag och chockat och stirrar på henne. Mamma skrattar.
”Vad menar du nu?”
”När jag var tillsammans med Thomas fick han inte ens följa med till Mormor och Morfar?”
Även om mina föräldrar gillade Thomas, var det strikta regler. Jag menar visst, jag är äldre. Hon har inte sagt något om att vi har sovit i samma säng här, fast vi egentligen inte fick. Hon har inte sagt något om att jag har varit ute för sent. Hon verkar ha accepterat att jag ska flytta till London, och att jag ska på turné. Vad har hänt!?
Hon rycker bara på axlarna och ler.
”Du är 18 nu”
”When are you going by the way?” avbryter Harry fast han förmodligen ser att jag inte riktigt är klar med mamma.
”Sometime in June” svarar mamma leendes ”I really hope you can join us Harry, it’s been really nice getting to know you this week”
"But you have to ask you parents first if you can go of course!" säger pappa skämtsamt och tycker han är hur rolig som helst. Dear Lord... Harry verkar dock tycka det är roligt och skrattar med honom.
"I'm sure it's fine!"
Jag bara fortsätter stirra gapandes, vet inte om jag ska skratta eller gråta. Betyder det här att de helt har accepterat honom? Eller mamma då. Harry ler mot henne, som ler tillbaka, och jag kan se att han blir rörd av det. Jag menar, hans mamma accepterade mig näst intill på direkten. Men min mamma har haft lite svårare att acceptera hela den här grejen med kille, kändis och London. Jag tror att det hela skrämde henne så mycket eftersom att hon inte vill att jag ska försvinna någonstans.
”And it’s been really nice getting to know you too.” säger han seriöst, men med samma leende på läpparna. Pappa nickar nöjt och mamma ser mer än lycklig ut. Efter det blir det som en liten pinsam tystnad, och ingen vet riktigt vad de ska göra. Till slut tar Jossan en tugga av maten.
”This is really good Harry!”
Pappa istämmer snabbt.
”Very! I’m impressed”
”I'm glad you liked it” svarar han stolt och ler mot mig.
Middagen flyter på som vanligt efter det. Inga fler konstiga snack eller pinsamma tystnader, vi pratar glatt om allt möjligt och skrattar mycket. Jag kan inte låta bli att se lyckligt på min mamma då och då. Min älskade, överkontrollerande och nervösa mamma.

Efter middagen sitter jag och Harry på mitt golv och spelar fisk i sjön, eller som det heter på engelska… Go fish. Vi blev riktigt uttråkade efter middagen och när Jossan gått (efter att vi tvingat henne att hjälpa till med disken), och det slutade med fisk i sjön.
”All your… nines” säger Harry koncentrerat och ser upp på mig från sina kort. Jag sneglar ner på mina egna kort. Ha-ha.
”Go fish” säger jag och ler elakt. Och han suckar.
”You never have any of the cards I need, you cheater!”
”I’m not cheating!” skrattar jag ut. Det gör jag faktiskt inte!
”Oh yeah? Prove it! Let me see”
”I’m not gonna show you, then I’ll lose!” säger jag och slår bort hans hand som försöker ta tag i mina kort.
”Ouch!”

”I guess you’re gonna have to trust me on this one, Styles” säger jag malligt. Han ser tjurig ut
”I know you’re cheating…”
”I’m not, now pick a card”
Han väljer till slut ett kort, och suckar. Han är verkligen sämst på spel. Han kan inte kontrollera sin glädje eller besvikelse. Om det går bra vet man om det, om det går dåligt vet man verkligen om det. Nu är det min tur, jag ser ner på mina kort. Jag behöver en till fyra för att få ett par.
”All your… fours?” säger jag osäkert och ser på honom. Han blänger på mig.
”You cheater!” brister han ut. Jag spärrar upp ögonen och kan inte låta bli att skratta.
”What!?”
”That’s the card I just picked up, you saw me picking it up!”
Jag skrattar högt.
”No! How would I do that!?”
Han vänder sig snabbt flera gånger för att se bakom sig om det finns några reflektioner som kunde hjälpa mig att fuska. Men såklart finns det inga.
”I’m not cheating!”
Han ger mig irriterat kortet.
”You are”
”Nooo” säger jag gulligt. Han är för rolig. ”I wouldn’t do that”
Han ger mig en sur blick, men jag ser hur han försöker hålla sig från att le.
”I promise youuuu” säger jag ännu fjantigare för att få honom att le. Men han kämpar vidare. ”I’m not cheating”
Han håller fortfarande i den arga minen, så till slut lägger jag undan korten och kryper närmare honom.
”No!” säger han stenhårt. Jag flinar och sätter mina händer på hans lår för att kunna nå upp till hans ansikte bättre och ge honom en kyss. Men han försöker skrattandes komma undan.
”Don’t come any closer, you cheater!” säger han och lutar sig bakåt samtidigt som han tar tag i mina armar så jag inte kan komma närmare.
”I’m not a cheater!” säger jag och putar med underläppen ”let me kiss you..!”
”Sorry” säger han drygt ”I don’t kiss cheaters”
Jag slutar kämpa och faller tillbaka ner på golvet med en ännu ledsnare min.
”So mean” gnäller jag, och han slutar skratta.
”Aww”
Så fort han lägger ner garden hoppar jag på honom igen och trycker mina läppar mot hans. Han skrattar chockat och försöker kämpa emot i någon sekund, sedan känner jag hur han inte klarar det mer och mjuknar. Under kyssen klättrar jag mer upp på honom och sätter mig över hans knä. Jag vill vara så nära honom jag kan. Men han verkar inte gilla ställningen han sitter i, så det slutar med att han långsamt placerar mig på golvet och lägger sig över mig. Kyssarna är långsamma och kärleksfulla, vilket gör hela min kropp varm och mjuk. När han drar sig ifrån mig kan jag inte hjälpa att le, och han ler tillbaka, bara några centimeter från mitt ansikte.
”See, you’re the mean one!” säger han och gapar.
Jag skrattar till.
”What? Why?”
”You can’t just jump someone like that, I could’ve died from shock or something”
Jag skrattar igen.
”You’re such a retard”
Plötsligt knackar det på dörren, och jag stelnar till i hans famn. Dörren hinner öppnas innan han ens verkar tänka på att krypa av mig, och i dörröppningen står Mamma och Emilia. Jag blir lite irriterad över att Harry inte ens reagerar då, och jag ligger stelt kvar under honom.
”Eeh, hej” säger jag och ler nervöst innan jag diskret slår till honom på armen. Mamma ser bara förvånat på oss.
”Hello” säger Harry glatt och kryper äntligen av mig.
”Hej” säger mamma lika stelt som jag och försöker le ”Emilia ville säga god natt”
Emilia rusar på direkten fram till Harry och ler glatt.
”Hi sweetie! Sleep tight now, okey?”
”God natt” säger hon bara som svar då hon inte förstår. Och Harry skrattar när hon kryper av honom fram till mig.
”God natt” säger hon likadant till mig och kramar om mig.
”God natt, sov sött gullan” säger jag leendes. Sedan springer hon tillbaka till mamma och tar hennes hand.
”God natt då” säger mamma och vinkar, Emilia gör samma sak.
”God natt!” säger både jag och Harry, och han ler stolt för att han kunde säga det.
När de gått ut och stängt dörren ser han glatt på mig.
”You have to teach me some more swedish!”
Jag slår honom snabbt på armen och ser generad ut.
”Why didn’t you get off me when they came in you idiot!”
Han skrattar när jag slår honom.
”What! I thought that was the least awkward! If I stayed on you I thought she would figure we weren’t doing anything werid.”
”Oh my god” säger jag och gör en min. ”Really!?”
Han rycker på axlarna och jag brister ut i skratt. Herregud.

”I am sooo bored” säger han någon halvtimme senare liggandes på min säng i en konstig ställning. Jag sitter borta vid skrivbordet och skriver ut bilder till min vägg, men sneglar bort till honom när han klagar.
”What do you wanna do then?” frågar jag och snurrar på stolen.
”I know something we could do…” säger han sexigt och flinar mot mig. Jag himlar med ögonen och vänder mig om.
”Not a chance”
 Han suckar och faller tillbaka i sängen och jag skrattar.
”Sorry babe, not here”
”Then let’s go someplace where we can” säger han gnälligt, och jag gapar chockat.
”Excuse me, what am I? A booty-call or something?”
Han skrattar och vrider sig ännu gnälligare.
”Noo, sorry I just wanna do something”
”I’ve got school tomorrow you know…” säger jag och ger honom en blick.
”You do?”
”It’s Monday tomorrow…”
”Ahh shit that sucks” säger han och sätter sig upp igen ”can’t we just go out for a minute or so then?”
”And do what?” frågar jag och ger honom en ännu konstigare blick. Vad ska vi göra ute klockan halv nio på en söndag? Han rycker på axlarna.
”I dunno, go for a walk?”
”Since when do you like walks?” säger jag och skrattar. ”Are you planning on taking me to a five star bush in the park where we can have sex or something?”
Han skrattar och skakar på huvudet innan han reser sig upp.
”Just shut up and come with me will you?” säger han när han går fram till mig och sträcker fram handen. Jag stirrar ett tag på honom innan jag visar mig besegrad och tar den.
”Can I at least change clothes first?”
Jag bytte om till sovkläder så fort vi kom upp på övervåningen eftersom att jag inte trodde vi skulle någonstans. Jag sätter snabbt på mig ett par jeans och en av Harry’s skjortor som låg hängd över en stol i mitt rum, under det har jag ett enkelt vitt linne. Det är verkligen något härligt med att ha på sig hans tröjor. Jag känner hans lukt och de är riktigt stora och varma. Men jag beslutar mig för att ta med mig min jacka i alla fall. Det är Maj, men det kan ändå vara riktigt kallt på kvällen. Samtidigt som jag byter om springer Harry och hämtar en jacka och en mössa till sig själv i sitt rum. När vi båda är klara drar vi ner för trappan till hallen och börjar sätta på oss skorna.
”Vi går ut på en promenad!” ropar jag till mina föräldrar som tittar på tv. Så fort jag ropar det kommer jag på att Emilia förmodligen sover, och jag gör en min. Ojdå.
”Okej!” hör jag mamma ropa lågt tillbaka.
Hon ställer inga frågor vilket fortfarande förvånar mig, trots snacket vid matbordet. När vi båda har satt på oss skorna och jag har tagit på mig min jacka drar vi ut genom dörren mot den svala maj-kvällen. Kylan förvånar mig lite faktiskt, jag brukar inte vara ute på kvällen vid den här årstiden, och det är så otroligt varmt under dagarna att man blir van vid det.
”It’s cold…!” gnäller jag, och Harry ger mig en ’are you for real?’ blick. Sedan tar han tag i mig och kramar om mig bakifrån. Vi tar några konstiga ihopsatta steg framåt samtidigt som vi ser oss omkring.
”So, what can you do around here?” frågar han och lutar huvudet mot min axel.
”Absolutely nothing” svarar jag trist, och han fnyser.
”What are you, Miss Negative?”
”Something like that”
”Don’t be boring! I bet there’s loads to do around here. Do you have a bike?”
Han släpper taget om mig och letar runt på vår uppfart. Jag lägger armarna om mig själv för att hålla värmen och skakar på huvudet.
”Noup, haven’t had one since I was twelve”
”Bullshit, everybody needs a bike”
Jag skrattar och tar några steg mot honom.
”I’ve never even seen you on a bike”
”Because I don’t have one” säger han och flinar, vilket får mig att skratta högre.
”You talk so much bullshit, Harold”
”Hey, what’s with the nicknames today?” säger han med ett flin och går fram till mig igen ”is there something wrong with Harry?”
Jag ler stort när han tar tag i mig och får mig att gå baklänges samtidigt som han ser mig i ögonen.
”I want to keep things interesting”
Han skrattar och skakar på huvudet.

”I love you”
”Love you too, Styles”

Vi går runt till många ställen på bara en timme. Vi går förbi lekparken i mitt område där jag berättar om hur jag ramlade och skrapade upp halva ansiktet när jag var fyra, och att det var så jag fick det lilla ärret över mitt vänstra öga. Då visar Harry mig ett ärr på sin hand som han fick någon gång då han var tio och klämde sig i en gunga. Jag är faktiskt glad över mina ärr. De har alla en historia, och kommer alltid påminna mig om en händelse. Lite som tatueringar. Efter hans gung-historia tvingar jag faktiskt med honom till gungorna i parken för att visa.
”Do you have these in England?” frågar jag och pekar på en sådan där enorm nät-gunga.
”I don’t know” säger han faschinerat ”I’ve never seen one anyway. We usually have those flat rubber ones”
Han går fram till den och sätter sig.
”I used to hang here everyday when I was about thirteen” säger jag och ler. Det är kul att tänka tillbaka på sådant. De känns som att det var så nyligen, samtidigt som det känns som att det var så otroligt länge sedan.
”You used to hang out in playgrounds?” frågar han och flinar, och jag himlar med ögonen.
”Yes! Got a problem with that?”
Jag skrattar en aning och sätter mig brevid honom.
”No no… just seems a bit..”
”Seems a bit what!” säger jag snabbt ”you’re hanging out in a playground right now”
”True” säger han och nickar ”but I don’t do that on a daily basis”
”But it’s not that bad, is it?” säger jag och lägger mig bakåt i gungan, och Harry är strax efter mig.
”No place is bad when I’m with you” säger han lugnt och vrider huvudet en aning mot mig. Jag känner hur mina kinder börjar hetta en aning, och jag tar tag i hans hand som ligger precis bredvid min.
”Same”
Vi ligger där länge och bara pratar om allt möjligt. Det jag älskar med Harry är att man kan prata om precis vad som helst, man kan gå från att skämta och driva med varandra till att ligga och mysa samtidigt som man pratar om allvarliga saker. Jag är verkligen redo att bo med honom. Jag känner det i mig.

”What now?” frågar han sen när vi går hand i hand från parken.
”I don’t know” säger jag och rycker på axlarna ”wanna go home?”
Luften är sval och vi gungar våra händer fram och tillbaka en aning när vi går. 
”Do you wanna go home?” frågar han. Jag ser på honom med ett litet leende.
”Well, It’s getting late and I’ve got school in the morning." 
”Oh, right. I keep forgetting” säger han med ett leende ”Let’s go back then, I don’t wanna steal your sleep”
Jag skrattar.
”You can steal my sleep anytime, just not tonight”
Vi går långsamt hem, hand i hand och snackar om London. Hur vi vill att lägenheten ska se ut och var den ska ligga. Vilka möbler han ska ta med och vilka jag ska ta med. Sedan vad för nytt vi ska köpa. Han skrattar och säger att vi borde köpa det mesta på IKEA för att försvenska det så jag känner mig hemma.
Allt är precis som vi lämnade det när vi gick, mamma och pappa tittar fortfarande på tv, och Emilia sover. Vi går snabbt in till vardagsrummet och säger god natt, innan vi går upp till övervåningen för att göra oss i ordning. Eftersom att mina föräldrar inte verkar bry sig särskilt mycket om att vi sover i samma säng längre, struntar vi i att försöka lura dem och Harry dyker upp i dörröppningen med bara sina pyjamasbyxor på sig och tandborsten i munnen en stund senare. Själv sitter jag på sängen i bara t-shirt och trosor och försöker sätta upp mitt hår i en tofs.
”God, I’m so tired...” säger jag slött och drar den sista hårslingan igenom snodden innan jag låter det falla ner på min ena axel. Han går nickades in i badrummet, och jag hör hur han spottar.
”Me too”
”Do you know when you’re leaving yet?” frågar jag, fortfarande sittandes på sängen i väntan på att badrummet ska bli ledigt. Han kommer ut genom dörren några sekunder senare med ett flin.
”Why, is it me you're getting tired of?”
Jag skrattar och reser mig upp.
”No, I just wanna know”
Vi korsar varandra snabbt och jag hör hur han låtsas-tjurar.
”I can’t believe it, you’re trying to get rid of me” gnäller han ut och slänger sig på sängen. Jag skrattar högt och försvinner in i badrummet och stänger dörren. Jag tar upp tandborsten och sätter på tandkräm.
”So, do you know?”
”Nahh, not yet”
Jag borstar tänderna och går på toa snabbt innan jag ser mig i speglen. Mitt ansikte har varit osminkat näst intill hela dagen så jag behöver bara sätta på lite återfuktningskräm sedan är jag klar. Jag suckar för själv, jag orkar verkligen inte med skolan längre. Jag släcker lampan och går in i mitt rum igen. Harry ligger redan ner med mobilen upptryckt i ansiktet. Jag går och släcker i mitt rum också innan jag sakta klättrar över honom till den innersta delen av sängen. Det är som syns är det vita skenet från Harry’s mobil.
”When do you have to get up?” frågar han och låter mig krypa ner bredvid honom.
”Seven, can you set the alarm?”
”Of course”
Jag lägger mitt huvud och min ena hand på hans bröst under tiden.
”Any twitter news?”
Han skrattar till och trycker upp appen.
”I found this before”
Inne på sina favoriter har han sparat en tweet där någon har lagt upp en bild. När han trycker upp den är det en bild på honom och Emilia då vi kom till studion och hon kramade om honom.
”Aww” säger jag och ler stort ”that’s adorable”
”I’m never gonna bring a camera with me ever again, our fans take better pictures anyway.”
”Oh, I totally forgot!” säger jag och kravlar mig ur hans grepp och tänder den lilla lampan på mitt nattduksbord. Jag har inte ens använt kameran jag fick i present än. Jag måste ju testa den. Jag rusar ur sängen och tar fram den oöppnade lådan. Jag har många presenter från festen jag inte öppnat heller. Har inte haft tid. Eller jo det kanske jag har men jag hade helt glömt bort allt. Jag är inte van med att få så många presenter. Jag klättrar ner bredvid Harry i sängen igen och börjar öppna lådan. Den har massa instruktioner och sådant innuti, men de slänger jag bara bort. Har aldrig varit mycket för beskrivningar. Jag lär mig hellre själv.
”Noo” säger jag besviket ”I have to charge it first”
”Charge it over night and use it tomorrow” säger han och lägger armen om mig. Jag lutar mig bakåt med en suck. Jag ville ju så gärna använda den nu.
”I wanted to take a photo of you with it”
Han skrattar och stryker min arm.
”You can photograph me tomorrow”
”But you’re so hot right now…” gnäller jag och ser upp på honom. Han skrattar högt innan han ger mig en kyss.
”I am?” frågar han flinandes, och jag känner hur mitt hjärta slår extra hårt. Jag hatar när han ser på mig sådär. Nej… jag älskar det. Men jag hatar att jag älskar det.
”Yes...” säger jag lågt och fortsätter kyssa honom. Jag kan inte låta bli att dra mina händer igenom hans härliga hår. Han börjar luta sig mer och mer över mig, och till slut ligger han över mig.
”You’re… c-crushing me” säger jag anfått under hans tunga kropp, och den lyfts upp nästan i samma stund som jag säger det.
”Sorry…” mumlar han och fortsätter kyssa min nacke. Jag känner hur rysningarna sprider sig ut i hela min kropp, och jag känner att vi egentligen borde sluta. Mina föräldrar är i rummet bredvid.
”Harry” säger jag lugnt, men han mumlar bara. Även om jag känner att vi borde sluta kan jag inte låta bli att kyssa honom tillbaka när hans läppar stryker över mina igen, och jag tar tag i hans armar. Hans mörka hår hänger lätt ner för pannan på honom och hans ögon är stängda. Jag kan inte låta bli att se på honom i några ynka sekunder, innan mina stängs också. Jag greppar hårdare om hans starka armar som är hänger över mig på varje sida. Jag känner hur Harry blir mer och mer upphetsad då han styker sig mot mig då och då, men jag känner verkligen att det är fel tillfälle.
”Harry seriously…” säger jag anfått och gräver ner mina fingrar i hans rygg istället för armar. ”Not here”
Han slutar efter ett tag och ser på mig.
”You sure?”
Han ler sexigt och stryker mitt lår med ena handen, och jag fnittrar.
”I hate you” säger jag leendes och biter mig i läppen.
”Sorry” säger han för andra gången och kysser mig långsamt bara för att retas ”I just want you so bad…”
”In London you can have me whenever you want” säger jag så sexigt som jag kan, för att reta honom tillbaka, och han ser på mig med en frusterarad min. Han skakar på huvudet och rullar av mig.
”I’ll keep that in mind” säger han och håller upp fingret ”can I get that on paper please?”
Jag himlar på ögonen och tar tag i kamerasladden och batteriet.
”Can you put it in the hole please?”
Han stelnar till och ser på mig. Jag räcker fram den men han tar det inte, istället ser jag hur han kämpar för att inte garva.
”Sure I can”
Jag fattar först inte, men inser sen att han skrattar åt det jag sa och suckar. Så pervers...
”Funny” säger jag uttråkat och trycker ner sakerna i hans hand, och han skrattar.
”I thought you said I couldn’t, but sure I can put in in the hole if you want!”
Han skrattar för sig själv samtidigt som han lutar sig ner och stoppar in kontakten.
”That’s not even funny” säger jag och lägger mig på hans bröst igen när han kommer tillbaka.
”A tiny bit funny” säger han fortfarande skrattandes och lägger sig ner innan han släcker lampan med ena handen.
”You have the worst humor, Styles” säger jag sömnigt och stryker min hand över hans mage.
”No I’m funny!” säger han bestämt ”you’re the boring one, lady”
Jag skakar bara på huvudet och blundar. Jag tror att vi båda är riktigt trötta, för efter det säger vi inget mer. Vi säger inte ens god natt. Ingen av oss orkar och vi kollapsar bara bredvid varandra, och inom några minuter sover vi båda djupt.
Hoppas ni gillar det! För er som gick på konserten, hur var det!? För mig var det helt otroligt! En av de bästa kvällarna i mitt liv känner jag haha! KOMMENTERA! :Dxx


The Center of Attention - Kapitel 78

Previous: "Tessa?" hör jag Harry ropa, kommandes från folkhavet "what's going on"
"Nothing!" skriker Zayn "she's yelling at me for some fucking reason!?"
"Forget it" säger jag ilsket och ger Zayn en besviken blick "you don't deserve her"
Harry tar tag i min arm, men jag sliter mig ur hans grepp och han ser förvånat på mig. Jag är inte arg på honom, verkligen inte. Jag tål inte någon kille just nu bara. Det värsta man kan göra mot mig, är att såra min familj och mina vänner. Jag rusar förbi honom. Jag måste tillbaka till Josefin. Jag kämpar mig igenom alla igen innan jag kommer fram till rummet. Toalettdörren är öppen, men Jossan är borta.

Jag suckar och pressar ihop ögonen innan jag lätt lutar mig mot dörrkarmen. Great, nu är hon borta. Harry dyker upp i dörren några sekunder senare, andfådd och en aning svettig. Han ser förvirrat på mig med rynkad panna. 

”What’s up? Why did you run away from me like that?”
Jag fortsätter blunda en stund, tills jag till slut ser på honom med ledsna ögon.
”Sorry, I didn’t mean to. It’s Zayn I’m mad at”
”Why, what did he do?” frågar han fortfarande en aning andfått.
”He kissed Elina infront of Josefin, on purpose”
Jag blir arg bara av att säga det själv. Vad som gör mig argast är att det är Zayn som gör allt det här. Att det är Zayn och Josefin som är problemet. Det är alltid jag och Harry. Vi är inte som dem. Vi är inte som Zayn och Jossan, eller som Becca och Niall. Vi är inte lika perfekta som dem. Men nu är det Zayn… romantiska, fina Zayn som beter sig så här. Det gör mig inte bara arg utan rädd.
”On purpose??”
”He looked her in the eye before he kissed Elina, and I could see it in his eyes when I yelled at him.”
Harry ser mer bekymrad ut än arg, och ställer sig närmare mig.
”I’m sure he knows he did wrong.”
Jag nickar en aning.
”I hope so…”
Han ser in mot rummet.
”Where is she?”
”She left” stönar jag irriterat ut ”she’s all alone!”
”C’mon” säger han allvarligt och tar tag i min hand. Vi båda trycker oss så snabbt som det går igenom människorna ännu en gång, innan vi till slut kommer till trappan som tar oss ut ur klubben. Det är fans där utanför, och Harry stannar. De ropar på honom och han ler nervöst.
”Sorry guys not now, our friend is gone and we have to find her”
”Josefin?” frågar en av tjejerna, och jag nickar.
”Ja! Har du sett henne?”
”Hon sprang ditåt!” säger en annan och pekar mot en gata.
”Thanks!” säger Harry stressat ”I’ll be back for pictures in a bit, okay?”
Fansen verkar förstå och Harry tar tag i min hand innan vi springer åt det hållet de pekade. Jag hoppas, hoppas, hoppas att de inte ljuger den här gången. Vi springer in på en gata där det är helt tomt. Och vi skyndar oss ner för den. Efter det kommer vi till en liten park, och jag rycker på axlarna. Hon skulle kunna vara här. Vi går in i den, och letar efter någon bänk eller något. Och efter tag så hittar vi henne faktiskt. Hon sitter på en trasig gunga ute i mörkret. Hon gråter inte längre, men ser fortfarande förstörd ut.
”Jossan!” ropar jag och springer fram till henne. Hon ser först chockad ut. Som en skrämd katt som vill springa iväg. Men när hon ser vem det är blir hennes ansiktsuttryck mjukt igen och hon andas ut.
”You didn’t have to follow me” säger hon och ser på oss.
”Of course we had to” säger Harry och ställer sig bredvid.
”Hur är det?” frågar jag på svenska och ser henne i ögonen. Hon sväljer och rycker på axlarna.
”Bra”
”Look” säger Harry ”Zayn is a really understanding guy… He knows it when he’s done wrong. He’ll come around to say sorry.”
”It doesn’t matter” säger hon svagt ”it doesn’t change the fact that he’s a huge dick”
Harry höjer på ögonbrynen. Han har nog aldrig hört någon säga så om Zayn förut.
”I’m sorry!” säger hon sedan ”I know I’m talking about your friend… Maybe I’m just overreacting… Me and him aren’t even togeth-”
”-No... No” säger Harry och sätter sig på huk vid henne skakandes på huvudet ”I know he did wrong. It wasn’t nice and he’s a huge douche. But just… please try not to be sad about it.”
Jag ger honom en irriterad blick.
”Of course she’s gonna be sad about it.”
”Yeah but, what I’m trying to say is that… If he misses you, he’ll call. If he wants you, he’ll say it. And if he cares, he’ll show it. If not, he can’t be worth your time because you’re obviously not worth his.”
Det är tyst i några sekunder, och jag ser från Harry till Jossan, till Harry igen. Hans ord är både snälla och hårda på samma gång, han säger det för hennes eget bästa. Han ser allvarligt på henne, och till slut så nickar hon.
”You’re right. You’re totally right”
Då ler han och reser sig upp.
”C’mon” säger han och räcker fram handen ”let’s go and show him that what he does doesn’t affect you.”
Hon tar den och reser sig ragligt upp, innan hon torkar tårarna med ena handen. Då går både jag och Harry in för en kram, och vi båda omfamnar henne lätt. 
"Det löser sig." säger jag och ser medlidande på henne "vi fixar det här." 
Hon ler en aning. 
"Tack, jag vet..." 
"You ready to go back?" frågar Harry och strycker hennes rygg tröstande.
"I think so, yeah" säger hon och nickar. "I'll be fine" 
Harry börjar lätt leda henne mot klubben igen med armen på hennes rygg, och jag kan inte göra annat än att stanna upp ett tag och le. Le för att jag är så glad över att jag har honom. En sån fin pojkvän som inte bara hjälper mig, utan mina vänner. Le för att jag faktiskt har en känsla av att det här kommer lösa sig på något sätt, någon gång. Le för att mina vänner är så fina och fulla av kärlek. Jag hör hur fansen som gömt sig i buskarna skyndar sig bort för att inte bli upptäckta. Men jag orkar inte ens bli arg. Allt jag kan tänka på är mina vänner. Sedan skyndar jag bort till Harry och Jossan.

Nästa morgon vaknar jag helt inslingrad i Harry, som beskyddande ligger med ena armen och benet om mig med bröstet lutandes mot min rygg. Mitt huvud ligger på hans andra arm, och när jag öppnar ögonen kan jag se hur mascaran jag inte orkade tvätta av igår ligger utsmetad över den. Igår blev riktigt lyckat ändå. Efter snacket med Jossan gick vi tillbaka till klubben och hade roligt. Vi försökte få hennes tankar ifrån Zayn, som föresten försökte hålla sig undan resten av kvällen. Tur det för annars hade jag sagt åt honom. Vi kom hem så sent som halv sex på morgonen, och vi båda fick kämpa för att inte väcka min familj. När vi kom till mitt rum orkade ingen av oss göra oss i ordning, utan drog bara av oss kläderna och slängde oss trött ner i sängen.
Jag vrider mig lite där jag ligger, försöker gossa mig in ännu mer i honom. Jag har ingen aning om vad klockan är, men det spelar verkligen ingen roll. Jag skulle kunna ligga här hela dagen. Men plötsligt stelnar jag till, Harry då? Tänk om han måste jobba. Jag skakar lite på kroppen.
”Harry?”
Inget händer så jag skakar mig själv ännu mer.
”Harry!?”
”…What?” säger han trött, och jag slutar röra mig.
”What time is it?”
”How should I know??”

Jag himlar med ögonen.
”Could you please check? Don’t you have work?”
Han sträcker på sig och tar tag i sin mobil som ligger på nattduksbordet.
”Yeah but not until…” börjar han, och det blir tyst i någon sekund då han ser på klockan ”Shit!”
Han hoppar snabbt ur sängen.
”It’s ten to twelve! I should’ve been there two hours ago!”
Jag sätter mig snabbt och ser när han letar efter sina kläder på golvet. Hans rufsiga hår står åt alla håll och kanter.
”I think you should shower” säger jag och ser på honom. Han stannar till innan han springer till min spegel och ser på sig själv, ett högt suck kommer ur honom. Och han ler lite mot mig samtidigt som han springer in i mitt badrum. Jag hör hur duschen sätts igång några sekunder senare och jag ligger kvar en stund och överväger om jag faktiskt ska gå upp eller inte. Men till slut bestämmer jag mig för att han förtjänar frukost, så jag hasar mig ner till köket för att göra i ordning något han kan ta med. Ingen är hemma, och jag antar att min familj är ute i det fina vädret eller något. Jag gör i ordning en stor macka och en flaska med vatten. Harry är konstig, han gillar vatten över allt annat. Så jag antar att han blir glad för en flaska vatten... eller? Till mig själv gör jag i ordning havregrynsgröt. Jag brukar inte gilla det, men dagen efter att man druckit är det nästan så att man gillar enkla, lite äckliga och tråkiga smaker. Eller det kanske bara är jag?

Efter ett tag kommer Harry nerspringandes för trappan in till köket.
”Hey, my car will be here in like five minutes… do you wanna come with me?”
”No it’s okay, if I’m bored later I might visit you though” säger jag med ett litet leende och tar en sked av gröten ”I made you breakfast by the way”
Jag nickar lätt mot mackan och flaskan med vatten, och han ler stort.
”Thanks! You didn’t have to”
Jag rycker bara på axlarna samtidigt som han tar upp mackan.
”So are you gonna get spanked for being late or what?”
Han skrattar och tar en tugga samtidigt som han skakar på huvudet.
”Nahh, I hope not”
Jag skrattar och tar en sked till.
”How many songs have you recorded now?”
”I don’t know really…” säger han och tänker en aning ”a few”
Jag skrattar till. A few. Harry har koll.
”Where’s your parents?” frågar han sen och ser sig omkring. Jag rycker på axlarna igen.
”Don’t know, probably out with Emilia or something”
Han tar en tugga till och nickar.
”You should bring her to the studio later”
”Really? Today?” frågar jag och flinar. Emilia där inne med killarna skulle verkligen vara en rolig syn, en syn som jag sett för mig själv flera gånger i mitt huvud. Hon som är ett sånt fan nu. Och när hon ser Niall kommer hon smälla av.
”Yeah why not? I wanna see her face when she meets Niall”
Jag skrattar och nickar.
”Sure, I’ll ask her. But don't you have to work?”
"I'm sure we can squeeze her in for a couple of min-"
Då hör vi plötsligt hur det tutar där ute, och Harry blir plötsligt stressad igen.
”Oh gotta go! I’ll see you later then? Call me if you’re coming and I’ll make sure you get in safe”
Han rusar fram till mig och ger mig en kyss, jag kan bara le åt hur fin han är. Efter kyssen tar han upp sin macka och flaskan, sedan börjar han rusa ut.
”Oh! By the way, tell your parents I’m making you all dinner tonight!”
Jag spärrar upp ögonen och han försvinner ut i hallen. Ahapp.
”Okay! Bye!”
”Bye!”
Sedan smäller dörren igen, och jag är ensam hemma igen. Jag äter snabbt upp min frukost, sedan går jag upp för att göra i ordning mig. Jag tar faktiskt ett bad idag, och försöker mjuka upp min trötta kropp. Igår tog verkligen på mina krafter. Men det var riktigt kul ändå. Jag kan inte fatta att jag är arton nu. Jag är vuxen, jag kan göra vad jag vill, bli vad jag vill. Eller, bli vad jag vill har jag väl alltid kunnat, men nu känns det som att jag kan nå alla mål. Nu är jag vuxen och jag kan göra saker jag inte fick förut. Jag kan ta mina egna beslut. Jag lutar mig tillbaka och tänker på London. Jag ska flytta till London. Det hade jag aldrig trott på om någon sa det till mig förra året.

När jag duschat fixar jag håret, sminkar mig och klär på mig. Eftersom att det är så varmt ute idag blir det bara ett linne och ett par svarta byxor. Jag har fortfarande för vita ben för shorts känner jag… det får jag fixa under veckan. Kanske gå och sola…
När jag är klar sätter jag mig ner på sängen med datorn och går in på twitter. Jag kan erkänna att jag redan är uttråkad och behöver kolla upp lite i twitter-världen. Dock verkar inte så mycket ha hänt… jag hittar en ny smyg-bild på Danielle och en uppdatering om att killarna är i studion. Till slut bestämmer jag mig för att sitta och leka en stund i photo booth. Jag tar några roliga bilder, och sedan väljer jag en riktigt ful än och lägger upp på twitter.

@tessamelin: thanks to everyone who congratulated me yesterday, I couldn’t ask for a better birthday! Do I look older? xx

Efter det har jag tråkigt igen. Jag vill egentligen dra till studion redan nu, men varken mamma eller pappa har kommit hem med Emilia… och jag vill verkligen ta med henne. Det slutar med att jag går omkring och städar mitt rum i väntan på att någon ska komma hem. Och till slut, så gör de faktiskt det. Allihopa.
”Hallå!” ropar mamma ifrån hallen.
”Hej!” ropar jag tillbaka och reser mig upp. Det är alltid de som brukar komma upp till mig, men jag känner att jag inte orkar vänta. Jag studsar ner för trappan och ser allihopa nere i hallen upptagna av att ta av sig skor och hålla i kassar.
”Hej!” säger pappa sen och ler ”hade du kul igår?”
Jag nickar.
”Jättekul”
”När kom ni hem egentligen?” frågar mamma, och jag vill nästan ge henne en blick. Märkte de verkligen inte hur vi stökade upp för trappan och skrattade högt?
”Ehh… typ runt halv fem” säger jag och tänjer lite på sanningen.
”Oj så sent! Då måste ni vara trötta!” säger pappa och ställer upp sina skor på skohyllan. Jag rycker på axlarna.
”Sådär”
”Var är Harry?”
”I studion” säger jag och ler ”jag ska dit snart, men jag tänkte fråga om Emilia skulle kunna få följa med?”
Emilia stannar upp och stirrar på mig, sedan bildas ett stort leende.
”Jaa!”
Mamma ser dock lite osäker ut.
”Ja eller… är det verkligen säkert då?”
”Ja jag skulle ringa när vi var nära så skulle Harry skicka vakter eller något”
Mamma ser fortfarande osäker ut.
”Vill du det då?” frågar mamma och ser på Emilia som fortfarande sitter på trappen. Emilia nickar ivrigt på huvudet.
”Jaa!”
”Jaha… och det är säkert?”
”Jag lovar” säger jag med ett leende.
"Och hon får komma för dem?"
Jag himlar med ögonen och mamma gör en kroken min. 
"Ja..." stönar jag ut "det var till och med Harry som bad mig fråga"
Mamma suckar, sedan ler hon.
”Ja men dåså... Okej..!”

Någon timme senare går jag av tunnelbanan i Slussen med Emilia i ena handen. Hon ser så söt och nervös ut. Hon vägrade gå innan hon hade bytt om till andra kläder. Så nu har hon på sig en lite för stor One Direction tröja, små svarta leggings och sandaler. Så otroligt gullig. Hennes hand håller ett hårt grepp om min samtidigt som vi går upp för backen mot studion. Och jag märker hur allt fler tjejer börjar märka av oss. Kanske bäst att jag ringer Harry.
”Jag ska bara ringa Harry och säga att vi kommer nu” säger jag till henne innan jag tar upp mobilen och ringer. Han svarar efter några toner.
”Hey babe”
”Hi!” säger jag glatt ”me and Emilia are almost there now”
”Great! Want me to send someone to meet you?” frågar han, och jag ser mig omkring.
”Yeah maybe, girls are starting to notice us now and I don’t want Emilia to get scared”
”Okey I’m on it, where are you?”
”We’re walking up the hill from your hotels direction”
”Okey, someone will meet you in a minute”
"Thanks, I'll see you soon"
Vi säger hejdå och lägger på. Vi har kommit ännu längre upp för backen nu, och jag börjar se små grupper av tjejer som märker oss. Jag är så glad att jag inte är någon av killarna för då hade alla börjar springa på direkten. Man kan se att tjejerna tvekar med mig. Jag tar ett hårdare grepp om Emilias hand och börjar gå lite fortare.
”Ska det bli kul att träffa Niall då?” säger jag och försöker låta mindre nervös än jag är.
”Mmm” svarar hon bara och ser sig omkring. Jag undrar om hon bara är nervös för att träffa killarna eller om hon också märker av uppmärksamheten. Det finns ju bilder på henne och Harry över hela internet också så hon måste ju bli igenkänd också.
Till slut ser jag Paul komma gåendes ner för gatan, och det är nästan lite roligt för tjejerna springer efter honom med. Han har blivit så känd som killarnas vakt, att nästan han borde ha en egen vakt själv. Han vinkar glatt mot mig när vi kommer närmare, och då verkar det som att ännu fler tjejer märker av oss.
”Hi!” säger han när vi möts och ger mig en kram.
”Hello” svara jag och kramar tillbaka.
"How are you? Good?" säger han snabbt, och jag hinner bara nicka innan han vänligt ler mot Emilia.
”And this must be Emilia, am I right?”
Jag nickar och han lutar sig ner och sträcker fram handen.
”I’m Paul, nice to meet you” säger han gulligt, och hon stäcker blygt fram handen och skakar den. Jag skrattar lite.
”She’s a bit shy”
"Aww that's alright sweetie" säger han med ett skratt och ser på Emilia.
Allt fler tjejer börjar omringa oss plötsligt, och Pauls anikte blir allvarligt igen. Han nickar mot studion.
”C'mon”
Vi börjar gå, och allt fler tjejer börjar hoppa på oss. Jag märker att Emilia blir lite rädd när de ropar på henne.
”Är det där din lillasyster?”
”Emilia!”
”Åh hon är så söt!!”
Och så vidare. Paul håller oss tätt intill sig, och säger till tjejerna när de kommer för nära. Vissa försöker till och med ta tag i henne vilket gör mig arg. Jag försöker hålla henne mellan mig och Paul.
”Går det bra?” frågar jag och försöker hålla mig lugn och ser på henne. Hon nickar bara. När vi kommer till studions gata blir det ännu värre. Tjejer bakom avspärrningen börjar skrika högt, både mitt namn och Harry’s namn. Till slut verkar Emilia bli så rädd att jag känner att jag måste lyfta upp henne, och hon håller hårt om min hals.
”Men var tysta då! Ser ni inte att ni skrämmer henne!” hör jag hur ett fan ropar. Men det blir inte bättre av det. Jag kan inte släppa ner henne förns vi är precis utanför dörren av studion, då hon ser Harry som står väntandes. Då hoppar hon snabbt ner från mig och springer fram till honom istället. Han får en bamsekram, och jag hör hur fansen säger att det är gulligt och så vidare.
”Hiiii” säger han lugnt till henne där han står på huk. ”Did you get scared?”
Hon förstår inte ens vad han säger, men hon skakar på huvudet ändå.
”No? Good”
När hon kramat klart honom går jag fram till honom och kramar honom med, jag känner inte för att kyssa honom här ute. Så det blir bara en kram och ett tack till Paul efteråt, sedan går vi in i studion tillsammans.
”How did it go?” frågar han på vägen in.
”Alright” svarar jag ”she got a bit scared but I think it’s okey”
Han ser en aning sorgsen ut, men ler sedan när han ser att de andra killarna börjat resa sig från soffan när vi kommit. Alla hälsar snabbt på mig, förutom Zayn som håller sig i bakgrunden. Jag tror att killarna har gjort någon deal om att Niall ska få hälsa på Emilia först, för när de sagt hej till mig backar de och låter Niall kliva fram.
”Hey Tess” säger han och ger mig en kram, innan han ser ner på Emilia. Jag försöker hålla mig från att le som en galning och pressar ihop läpparna i väntan på hennes reaktion.
”Hey you, what’s your name?”
”Han undrar vad du heter” säger jag till henne som står lutad mot mig.
”Emilia” säger hon tyst, och Niall ler.
”Emilia? That’s a beautiful name Emilia”
Jag ler mot henne, och hon står lika blygt.
”I heard I’m your favourite” säger han sedan och flinar mot mig, jag skrattar till en aning. So cocky.
”Can I get a hug?” frågar han sen och håller ut armarna mot henne. Det tar ett tag för henne att våga röra sig, men till slut går hon snabbt fram till honom och ger honom en kram. Jag dör så sött.
”Aww tack!” säger han på svenska. De andra killarna runt om ler också gulligt mot henne. Och efter Niall är det deras tur att få var sin kram av henne, och även om hon är blyg kan jag se hur lycklig hon är.

Dagen spenderar vi hos killarna. Rebecca kommer en stund senare, och hon jag och Emilia får lyssna på några av de nya låtarna. Rebecca sitter och tjatar på skoj om att hon inte fått någon låt än. Men jag ser på sättet Niall ler på varje gång hon nämner det att han faktiskt har något på gång. Bara att han inte vill visa upp det än. Emilia är så intresserad av allt det gör, och blir snabbt bekväm med att ha killarna runt sig, eller… Niall då. Hon hänger efter honom hela tiden, vilket han för sig bara tycker är gulligt. Han kramar om henne hela tiden och låter henne sittta i hans knä. Hon ser så lycklig ut så det inte är sant. När det är Nialls tur att gå in i studion tar han henne med sig.
”Do you wanna sing into the microphone?”
Han lyfter upp henne så att hon når upp till mikrofonen, och hon ler generat när hon ser allas blickar på henne.
”Do you wanna sing What Makes You Beautiful?” frågar han och ser på henne. Hon fattar ju ingenting, men ser fortfarande helt generad och gullig ut. Niall skrattar till.
”Baby you light up my world like nobody else...” sjunger han fint, och nickar sedan mot henne. Hon öppnar munnen och sjunger med honom.
”The way that you flip your hair gets me overwhelmed.”
Hennes ord låter inte riktigt som Nialls då. Hennes är på låtsas engelska och betyder ingenting. Men det låter riktigt gulligt, och Niall ler bara större.
”Good!”
När de lekt runt en stund släpper han ner henne igen, och han börjar arbeta. Hon står tyst och stilla där bredvid honom länge och bara lyssnar. Hon gör inte ett ljud, och ser beundrande på honom hela tiden. Till och med Becca säger att hon borde gifta sig med Niall när hon blivit lite äldre, haha!
När klockan blir runt 3-4 går killarna upp till balkongen igen för att träffa fans. Som de gjort under dagarna här. Jag väljer att stanna i studion med Emilia och Becca som vanligt. Runt fem åker vi hem igen. Denna gången får vi skjuts, och Emilia både vinkar till fans och kramar om Niall hundra gånger innan hon till slut hoppar in i bilen. 
Förlåt för att det har tagit sån tid med kapitlet! Men jag har haft så oootroligt mycket läxor nu på senaste tiden, dessutom måste jag göra klart alla arbeten och alla missade prov innan sommarlovet. Men jag ska försöka bättra mig! Kram på er och hoppas att det är lugnt! x


RSS 2.0