Jag vaknar med kläderna på mig nästa morgon. Det är knappt att jag förstår att det är morgon då det är mörka moln på hela himlen utanför fönstret. Jag ser ner på mig själv. Jag brydde mig inte ens om att klä av mig när jag kom tillbaka från klubben. Jag har ingen aning om vad som hände med Ally, eller de andra för den delen. Jag berättade inte att jag gick hem. Jag vrider mig om och stönar när jag känner den sprängande huvudvärken… bakis, great. Hur många gånger har jag inte sagt att det inte är en bra idé att dricka med killarna? Det är alltid något som går fel. Jag bestämmer mig för att gå och kolla till Saga, och se om hon förstått att jag är här och okej, och kolla om hon vet något. Men hon är inte ens i lägenheten. Jag hittar henne inte ens på toalett-golvet som jag brukar hemma i Sverige. Hon följde väl med Becca och Jossan eller något. Jag råkar tyvärr gå förbi en spegel i hallen påväg till min del av lägenheten igen och suckar av blicken. Herregud… utsmörjat smink överallt, torkad mascara halvt rinnandes ner för kinderna och ett hår trassligare än fågelbot jag har i trädgråden. Jag står där länge och stirrar på mig själv. Ser vad jag har blivit. Hur kan jag låta en kille ha sådan kontroll över mig? Jag trodde att jag var starkare än så här. Jag förstörde ett förhållande igår. Nej, jag förstörde två. Mitt och Jakes med. Jag kan inte skylla på att det var en liten kyss och inget mer, och spelar ingen roll hur dum jag känner mig och hur mycket jag vill slå Harry för att ha.. kysst mig så där. För jag vill ha mer, och jag vet det. 

Jag hoppar snabbt in i duschen och skrubbar ansiktet och kroppen rent. Jag undrar var de andra är och vad som hände igår. Vart tog Ally vägen? Vart tog Harry vägen? Vet de andra vad som hände? Såg någon? Var är alla andra? Åh. Jag sätter mig ner i duschen och lutar huvudet mot knäna samtidigt som jag håller om mina ben. Huvudvärken tar kål på mig. Men jag förstår den, en miljon tankar på samma gång + en baksmälla skulle vilja få mig att bulta med. När jag duschat klart gör jag snabbt i ordning mig genom att klä på mig. Jag väljer en rosa söt klänning som jag inte använt än, och tar med mig en lätt halsduk eftersom att det verkar väldigt blåsigt ute. Jag orkar inte torka håret heller och låter det självtorka naturligt, jag har inget smink på mig heller. När jag är klar tar jag ett äpple från köket, sätter på mig mina sandaler och försvinner ut ur lägenheten. Jag äter det på vägen upp till tjejernas lägenhet och stampar otåligt med foten i hissen. När jag väl kommer fram till dörren bankar jag ganska hårt på den och väntar i några sekunder. Inget svar. Jag knackar en gång till men får inget svar den gången heller. Jag svär lite för mig själv och går vidare till Louis och Eleanors rum som är lite längre bort i korridoren. Louis öppnar när jag knackar på hårt flera gånger.
”Chillax, what do you want?” säger han sömnigt med håret stående rakt upp. Total bed head. Jag ser irriterat in i rummet, men ser bara Eleanor sitta gulligt i soffan med en kopp i handen och håret i en bulle. Hon ler mot mig och mitt ansiktsuttryck mjuknar lite.
”Uhm, the girls aren’t answering their door and Saga never came home, do you know where they are?”
”No” säger han och spärrar ihop ögonen lite som att han försöker minnas gårkvällen, och ser sedan lite oroligt på mig ”have you checked with the others?”
”That’s kind of what I’m doing?” säger jag och glor på honom.
”Oh, right” han skrattar lite för sig själv.
”Has something happened?” säger Eleanor plötsligt och dyker upp i dörröppningen bredvid Lou med en orolig min på ansiktet.
”No, well.. I don’t know” säger jag och biter mig i läppen ”I’m sure they’re fine, I’m gonna go and ask the others if they’ve seen them”
”Yeah, do that!” säger Louis och håller om Eleanor ”text me when you find them”
”I will” säger jag med ett leende, men irriterar mig ändå lite över att han inte kastar sig ut ur dörren för att leta med mig. Men de står ju bara i var sin pyjamas och är nyvakna så jag ska inte tvinga i dom något än. Speciellt inte om det inte är allvarligt. Jag börjar gå mot hissen igen och de stänger dörren, jag bestämmer mig för att besöka Zayn och Nialls rum först. Och ja de fick bo tillsammans eftersom att alla andra hade flickvänner och de var ensamma. Det verkar mest rimligt att de skulle vara där eftersom att… tja, det är Niall och Zayn vi pratar om. Jag åker upp till högsta våningen och går snabbt fram till dörren. Jag knackar inte på lika hårt som hos Louis och Eleanor eftersom att de verkade bli helt förskräckta med sin bakis-hörsel då allt är 100 gånger värre. Men jag får inget svar denna gången heller. Jag bankar hårt med näven en sista gång innan jag går vidare till Liam och Danielles rum. De måste väl ha hört något!? Jag knackar på lugnt en gång. Inget svar. Jag bankar hårt tre gånger och ser mig om i korridoren för att se så ingen har öppnat dörren för att kolla vem fan som försöker bryta ner en dörr klockan nio på morgonen. Dock funkar det, jag hör hur det rör sig där inne och jag väntar otåligt. Dörren öppnas.

Där står Liam i bara underkläder, rufsigt hår, ett stort hjärta ritat på kinden…. Och en blåtira!? Jag känner hur min haka faller till marken och hur mina ögon spärras upp. Jag vet inte hur länge jag står där och stirrar, men vad fan? LIAM?
”What the fuck happened to you?”
”What…?” säger han trött och ser på mig ”oh, you mean the black eye?”
Jag nickar upprört och pekar på den.
”Obviously!? It’s huge!”
”I fell”
”You. Fell?”
”Yeah I guess, I can’t quite remember…” säger han och gäspar innan han in mot lägenheten och sen på mig igen. Jag hinner se en liten del av det som ska vara vardagsrummet i lägenheten, och det är helt trashat.
”But you don’t drink…? And what happened in there!?”
Han skrattar till, nästan som att han fortfarande är full.
”I usually don’t but-” han kommer av sig och ser in mot rummet igen ”We had an afterparty”
”Afterparty?” säger jag och ser in mot lägenheten igen.
”Yeah, you know a party you go to afte-”
Jag avbryter honom
”Wait, so the girls are in there with you?”
”The girls?” han ser trött på mig ”oh yeah, yep they’re here”
”All of them? Saga too?”
”Yeah” säger han och ler gulligt mot mig innan han börjar gå in i lägenheten, jag följder efter ”she’s right there”
Han pekar mot en liten hög med kuddar på golvet och jag suckar när jag ser hur Saga ligger helt utspridd på dem och golvet.
”How long did you party?” säger jag och ser chockat på Liam, han kisar mot klockan.
”I think I went to bed like two hours ago”
”Oh wow…” säger jag och suckar innan jag går fram till högen där Saga liggen och sätter mig på huk ”can you get a bucket or something? She always throw up when she wakes up and I don’t think you want it on your floor”
”Sure” säger han och hasar sig iväg. Jag vänder mig mot Saga igen och börjar stryka hennes kind.
”Saga…”
Hon svarar inte
”Saga…” säger jag lugnt igen och pillar bort en bit hår. Hon grymtar till lite men vaknar ändå inte.
”Saga!” säger jag ganska högt och hon stönar till.
”Vaaa….mmmm”
”Vakna” säger jag och skrattar lätt innan jag sätter mig på golvet bredvid henne ”du ligger på golvet”
”Jagvet…” mumlar hon in i en kudde ”så… skönt”
”Du måste gå upp nu, jag tror inte att Liam vill ha dig på sitt vardagsgolv”
Hon stönar till igen innan hon vrider huvudet upp från kudden och kisar mot mig.
”Hur mår du?” frågar jag och tar undan lite mer hår ur ansiktet.
Hon svarar inte utan gör bara en min. Hahah, jag visste att hon skulle må skit.
”Vill du ha en hink?” frågar jag och ler vänligt mot henne och hon nickar.
”Liam??” ropar jag och han dyker upp runt hörnet, lite småspringandes.
”Coming, coming!”
Han ställer ner den bredvid Saga och hon sätter sig upp, berädd för vad som ska komma. Liam petar mig på axeln och jag ser upp på honom.
”Where did you go last night?” han gäspar stort och ser på mig med sin stora blåtira. ”You just dissapered”
Jag sväljer.
”I went back here, I wasn’t in the mood…”
Han vet att det inte stämmer, jag kan se det på honom. Fan kunde jag inte komma på något bättre? Alla av dom vet att jag var taggad på att gå ut. Precis då börjar Saga spy och jag kan se hur obekväm han blir.
”Okey… You want me to go and wake the others?”
”That’d be great” säger jag och ler mot honom samtidigt som jag håller upp Sagas hår.

Jag går ner till stranden en stund samtidigt som Liam försöker få upp alla och gör dom i ordning. Jag behöver samla tankarna. Jag har haft den här känslan… i hjärtat… i magen, i hela mig. Ända sen igår. Jag vet inte vad jag ska göra åt den, jag har faktiskt ingen aning. Allt jag vet är att jag måste prata med Harry. När han lyckats få upp alla och det värsta gått över möts vi nere vid frukosten. De har flyttat den inomhus idag då det är dåligt väder. Nu har regnet börjat falla ner och det smattrar på glasrutorna bredvid mig där jag sitter. Jag är glad att jag inte drack mer igår, för när man sitter här och ser ut över människor som mår skit, när man själv mår… ganska bra, får man man känslan som om man mår dåligt själv. Jag vill aldrig må så där dåligt som de gör dock, även om jag vet att jag nog kommer det. Harry är inte här än, men Louis sa att han ringde och väckte honom när jag gått, så han och Ally borde vara påväg. Jag sitter och matar Saga med apelsinklyftor när han kommer, gåendes med händerna i fickorna på sina jeans. Ensam. Mitt hjärta hoppar till när jag ser honom.
”Mornin’” ropar Niall glatt men sömnigt och Harry ger honom en vinkning.
”Morning”
”Dude where’s Ally?” säger Louis förvånat när han slår sig ner bredvid honom.
”She left” säger han tomt och tar tag i kannan med vatten och börjar hälla upp. Det blir tyst runt bordet och alla ser på honom.
”What?” säger han och ser konstigt på honom.
”Why?” Eleanor ser ledsen ut och ser omkring på oss. Jag sväljer och tittar ner på talriken. Jag känner mig SÅ skyldig. Jag visste inte att hon skulle åka.
”She just” jag hör att han inte vill svara på frågorna på den lite irriterade rösten ”… left”
Jag har förstått att ingen vet, men jag fortsätter ändå titta ner i bordet. Och jag kan känna Louis ögon på mig. Vi pratar inte mer om det under frukosten… den är faktiskt rätt tyst. Inga av de som var uppe sent igår vill prata, och varken jag, eller Harry är på humör märken man. Det är bara Louis och Eleanor som småpratar med varandra om vad de ska göra idag då det är dåligt väder. Jag fortsätter att mata Saga som sitter med huvudet nergrävt i händerna och verkar må hur dåligt som helst.

När vi är påväg upp igen stannar Harry mig i dörren ut från frukosten.
”Tess, can we talk?”
Jag ser ner på hur han håller i min arm, och jag minns tillbaka till då han tog tag i den precis likadant härom kvällen, då han var full. Jag möter hans blick, den är allvarlig, men inte alls hotfull som sist. Jag nickar, och han släpper taget. Det är nästan som att jag inte kan röra mig när han gått, hans beröring har gett mig gåshud. Jag ruskar snabbt av mig känslan och följer efter honom. Han går ut genom hotelldörrarna och jag går långsamt en bit bakom honom. Ser hur han stoppar händerna i fickorna, hur hans hår flyger i vinden och blöts ner av regnet som duggar ner nu. Jag sliter inte blicken från honom en ända sekund, jag följer honom ända ner till stranden, han ser inte bak för att se om jag hänger med någon gång alls dock. Till slut stannar han, mitt på stranden, och jag stannar med. Fortfarande en bit efter honom. Det är tyst en stund, som vanligt när man har allvarliga snack med Harry. Det är som att det tar evigheter för honom att tänka ut vad han ska säga. Jag står och ser ut mot havet som slänger vågorna vilt upp på stranden.
”I’m sorry” säger han plötsligt, och snelgar bak en aning på mig. ”I shouldn’t have kissed you, I know that”
Jag hatar att säga det. Men en del av mig vill att han ska säga att jag är allt han vill ha och att det går att fixa. Samtidigt som den andra delen av mig inte vill ha något med honom att göra. Han hade sin chans med mig och han sumpade den, han sumpade den flera gånger faktiskt då han betett sig som ett svin de senaste månaderna. Han har en effekt på mig som är obeskrivlig. Han är allt jag vill ha och min största mardröm på samma gång. Han ändras hela tiden och jag vet ibland inte vem han är. Han är så olik mig som man bara kan bli, jag har varit likadan… alltid. Men som jag sa när jag träffade honom, är det inte lite så det ska vara. Man blir attraherade av de personerna som är så långt ifrån en själv som möjligt, man blir attraherad av misstagen, av sakerna som inte stämmer. Det är problemen som får en att vilja fixa allt, det är problemen som gör det äkta.
”Why didn’t you run after her?” frågar jag, och tänker tillbaka på Allys ansiktsuttryck när hon såg oss två på dansgolvet. Hans spänner ryggen i någon sekund innan han suckar högt och slappnar av.
”Because I didn’t want to”
Jag biter mig i läppen. Vadå vill inte, det är ju hans flickvän.
”Why, she’s you girlfriend?”
Han vänder sig om och ser allvarligt på mig. Hans lockiga hår är nästan helt utplattat och ligger slickat mot pannan. Jag kan bara tänka mig hur hemsk jag ser ut om han ser ut sådär.
”Because she’s not the one I wanna fight for”
Jag känner som en värme i hjärtat när han säger så. För första gången sen vi gjorde slut känner jag den värmen igen. Jag har inte känt den med Jake, eller när Harry berättade att han fortfarande ville ha mig härom kvällen. Men nu. Varför nu? Är det för att Ally är borta eller på grund av kyssen? Jag vet faktiskt inte. Allt jag vet är att jag vill ha honom.

Allt jag vill ha är Harry.


”Texting now are we” jag tittar upp och ser Harry se ner på mig sittandes på bänken snett över mig. Han flinar.
”Yeah, so?” säger jag kallt
”I saw you rolling your eyes before you know” han flinar större ”I assumed you didn’t like texting”
Jag himlar med ögonen igen bara för att retas. Och stoppar sedan ner mobilen i fickan.
”I texted my classmate, I told her about how i’m stuck up here”
”So?” han lyfter på ögonbrynen.
”You’ve been texting, or whatever, since you got here, nothing can be that important”
Han tittar på mig ett tag, som om han försöker lista ut vad han ska säga härnäst. 
”You’re right”

”Harry, are you still there?” viskar jag ut i mörkret.
Jag får inget svar, har han gått? Han kanske tyckte det tog för lång tid och gav upp. Så fort jag tänker det prasslar det i busken bredvid.
”I thought you were comin’ out?” Jag kan ser hans ansikte rätt klart nu, och har ger mig en förvånad blick.
”I tried, there’s no way out without getting caught”
”Yeah there is” säger han simpelt och går närmare fönstret.
”How?” 
”Jump” säger han och flinar stort.
Jag ser på honom som om han vore galen
”You’re kidding me right?”
”No!” skrattar han ”I’ll catch you I promise”
”No way, i’m not jumping” 
”Come on, don’t be such a pussy” han flinar ännu större.
”No!” stönar jag ”I might kill myself” 
”I won’t let you die, I swear” skrattar han och sträcker upp armarna mot mig. Jag ser mig om för att se så ingen stod i korridoren, sedan vänder jag mig om och suckar. 
”You better be worth it” mumlar jag och tar tag i fönsterkarmen.
”Oh, trust me, I am”

”Time flies by when you’re having fun” mumlar jag.
”Can I see you again before that?” han tittar osäkert på mig, sedan på vägen, tillbaka till mig, sen på vägen.
”We can try” ler jag och poke-ar honom i kinden. Han ler samtidigt som mig. Blir genast på bättre humör när jag vet att jag förmodligen får se honom igen.
”I really like your dimples” säger jag och tar bort fingret från hans kind. Han sneglar på mig och ler större. 
”What is it with you ladies and dimples?” skrattar han, jag gapar och slår mig själv lätt på låret.
”How can you even ask that? They’re SO cute!”
”Yeaah yeah, whatevs” säger han och svänger av in på en trottoar och stannar.


”Tessa!” 
Jag spärrar upp ögonen och vänder mig om. What the fuck? Harry kommer springandes i korridoren, fortfarande i bara mjukisbyxor, hans hår studsar när han springer. 
”Did I forget something?”

Han saktar ner när han närmar sig mig. 
”Yeah” han tar de sista stegen och stannar framför mig med ett leende ”this”.
Plötsligt lutar han sig ner och kysser mig. Jag stelnar till av chock, men slappnar snabbt av när han lägger en hand på min kind och drar mig närmare med den andra. Hans läppar är mjuka och jag vill aldrig att det ska sluta. Efter vad som känns som en evighet, avslutar han kyssen och ser på mig. Jag ler lite och vet knappt vad jag ska säga, men han sköter det åt mig.
”I had to do that before you leave”
Jag ler fortfarande ”I’m glad you did”