Jag sov faktiskt ovanligt gott i natt, trots allt gömt drama som är igång. Det jobbigaste med det är att jag varken kan prata med tjejerna eller killarna om det här. Jag kan inte berätta vad Harry sagt då det skulle förstöra allt. Eller, de skulle säkert bli glada, även om det komplicerade saker allt mer. Men för mig är allt förstört. Jag vänder mig om till mage på sägen och sträcker ut armarna. Jag vill verkligen inte röra på mig, jag ligger allt för skönt här och efter allt klipphoppande och simmande igår känns min kropp helt öm. Dock tvingar jag mig ur sängen och hasar mig in i vardagsrums/köksområdet som för tillfället är tomt. Jag orkar inte gå och väcka Saga så jag ställer mig och skär en fruktsallad istället. Det har funnits frukt här hela tiden men jag har inte rört en ända än, och jag tycker faktiskt att frukstallad är gott. Så varför inte? När jag gjort klart salladen går jag in i mitt rum igen och hämtar min mobl innan jag sätter mig ute på balkongen. Det första jag gör är att ta upp Jakes nummer och ringer honom. Om jag bjuder in honom till stranden idag och presenterar honom för de andra kanske Harry inser att vi inte kan bli ett par igen. Han kanske får upp ögonen och ser sin flickvän Ally. Jag suckar och tar en apelsinkub i munnen samtidigt som jag väntar.
”Hello…?” hör jag en rosslig seg röst säga i andra änden.
”Hey Jake! It’s Tessa” säger jag och ser ut mot havet ”sorry were you asleep?”
”Yeah… it’s only nine…” säger han trött ”it’s okay though!” säger han snabbt.
”Oh, okey, you sure? I can call you later if you want”
”No, I should get up anyway, what did you want?” säger han och gör ett ljud som att han sträcker sig.
”Well, I just wanted to invite you to the beach today… I’d like you to meet my friends”
”Really, you sure?” säger han osäkert och jag ler för mig själv.
”Of course”
”Okey!” säger han glatt ”what time should I be there?”
”Umm, I don’t know…” säger jag och ser in genom glasdörren in till lägenheten för att se om Saga vaknat än. Tydligen inte. ”I don’t even know who’s up or not, but, I can text you later with the details”
”Sounds great, see you later!”
”Bye”
Jag lägger på med ett leende och lutar mig tillbaka i stolen. Jag hoppas verkligen att det här funkar. Jag vill att Harry ska inse att jag faktiskt gått vidare, jag vill att han ska fatta att vi två är något i det förflutna. Det spelar ingen roll hur ont det gör, allt detta har gjorts på fel sätt. Vi hade ett bra förhållande om ni frågar mig, men det är dags att gå vidare och träffa andra. Vilket han redan gjort försej men, nu snackar vi om mig. Jag ser ut över havet ännu en gång och börjar äta av min sallad igen. Saker kan faktiskt lösa sig.

Alla träffas nere i lobbyn vid elva, jag lyckas få upp alla till slut genom att ringa och knacka på dörrar, dock låter jag killarna sköta Ally och Harrys väckning. Jag, Saga, Danielle och Liam kommer först ner till lobbyn. Vi träffas i hissen och han visar mig ett skrapsår på magen han fick igår när vi rusade över stängslet. Han berättar också att Danielle inte kunnat sluta skratta imorse när han berättade. Louis och Eleanor kommer sist, jag börjar faktiskt bli lite van vid det nu. Först undrade jag hur de kunde se så perfekta och fixade ut hela tiden… det är för att de är det. De kan nog spendera hur mycket tid på att fixa sig som helst. Även om jag tycker Eleanor är mega vacker vad hon än gör. Påväg ner till stranden springer jag fram en bit före alla andra och går baklänges när jag ser på dem.
”Hey guys, is it okey that I invited my date from before to the beach with us?”
Inga av dem verkar bry sig särskilt mycket. De rycker på axlarna, ler och säger visst. Harry därimot, ger mig mördarblicken.
”What’s his name?” frågar Louis och ser upp från mobilen. Jag börjar gå bredvid honom och ler.
”Jake”
”Jake” upprepar han och ler ”okey”
”And I have to warn you guys” säger jag och ser på de andra ”he’s like Zac Efrons twin”
”Really??” säger Eleanor och spärrar upp ögonen.
”No not really!” säger jag och skrattar ”they just look like twins, I thought it was him at first”
Hon börjar skratta.
”Oh okay!”
Det är faktiskt ganska roligt nu när jag tänker tillbaka på det, hur jag frågade om han var Zac Efron. Gud så pinsamt. Fast egentligen hade det nog varit ännu pinsammare om jag inte hade frågat och forsatt tro att han var Zac.
Jag säger hejdå till de andra när vi kommer till stranden och fortsätter bort mot affären. Yes, det har liksom blivit vår mötesplats. Han står lutad mot väggen denna gången med och ler så fort han ser mig och möter mig.
”Hey”
”Hi!” säger jag glatt och kramar om honom när han kommer. ”You ready to meet my friends?”
”As ready as I can get” säger han och blinkar. Jag skrattar och håller om honom samtidigt som vi börjar röra oss mot stranden. När vi börjar närma oss blir jag faktiskt nervös. Vad kommer de tycka om honom? Vad kommer han tycka om dom? Det jag är mest nervös över är att inte fått ur mig att de är ett av de största pojkbanden i världen just nu än. Vet han ens vilka de är? Han lyssnar knappast på sådan musik. Fast tänk om han faktiskt vet vilka de är och blir helt paff? Jag måste berätta. Jag stannar honom precis innan vi når stranden.
”Wait” säger jag och suckar.
”What?” säger han och ser frågande på mig ”you changed your mind?”
”No no!” säger jag och biter mig i läppen ”it’s just, I have to tell you something”
”Yeah, sure”
”The thing is… you might recognize my friends”
Han ser konstigt på mig och sen ut mot stranden.
”U-huh?”
”They’re kind of… one of the biggest boybands at the moment”
”Don’t tell me they’re Westlife or something like that” säger han och ser på mig med stora ögon. Jag skrattar. Om ändå.
”Even better… One Direction”
”Ohh…” säger han och ser på mig ”I’ve heard of them, my sisters love them”
”So yo’re cool with it?”
Han lägger en hand om mig och ler.
”Why wouldn’t I be? I don’t know that much about them but if you’re friends with them I bet they’ve got to be pretty cool”
Jag ler mot honom och kramar om honom från sidan. Han är så snäll.
”Then let’s go!”

Några minuter senare är vi bara några meter ifrån gruppen och jag känner hur magen knyter sig. Det är riktigt nervöst att presentera någon man gillar inför sina vänner… och sitt ex… Liam märker oss innan vi är framme och vinkar glatt. Det får Saga, Jossan, Zayn och Danielle att titta också.
”Hey!” ropar Jossan och ler.
”Hej” säger jag lite svenskt och vinkar tillbaka till Liam. När vi är framme ser jag runt på alla.
”Guys, this is Jake”
Nu ser alla och vinkar glatt mot Jake, jag blir så glad över hur fint de hälsar att jag knappt märker Harry och Ally i hörnan. Ally vinkar, men inte Harry.
”Hey Jake” säger artiga Liam och ställer sig upp innan han skakar hand ”I’m Liam”
”Wow, you were right Tess, he really do look like Zac Efron” säger Eleanor och flinar. Jag ser på henne med stora ögon och känner hur jag börjar rodna. Jake skrattar.
”She actually asked me if I was him when we met” säger Jake och lägger en hand på min axel. Herregud va pinsamt. Jag täcker ansiktet med händerna och småskrattar, de andra skrattar högt åt det därimot.
”Well uhm, Jake, I’ll tell you who’s who” Jag pekar på alla i tur och ordning ”this is Louis, Eleanor, Rebecca, Niall, Josefin, Zayn, Danielle, Ally, Harry… and yeah, Liam” säger jag när jag kommer till Liam som han redan hälsat på.
”I’ll try to learn your names as fast as possible, but nice to meet you all” säger han med ett stort leende.
”It’s okey if you don’t though” säger Louis och flinar ”I don’t even know that girls name yet” han pekar på mig och de andra skrattar.
”It’s okey if you don’t know my name yet Lewis” säger jag och låtsas som att jag inte sagt något fel. Jag vet att Louis hatar när man uttalar hans namn fel och han gapar stort innan han ser på mig med en krigar-blick. Jag räcker ut tungan åt honom och han gör samma sak. De andra bara skrattar åt hur vi håller på. Jag och Jake lägger sedan ut våra handdukar precis bredvid de andras och sätter oss ner. Det går faktiskt lättare än jag trodde att presentera honom för dem. Jag trodde det skulle bli jätteawkward, men de verkar gå bra ihop och Jake börjar på direkten diskutera något om Australien med Niall.

Vi är länge på stranden den dagen. Vi solar, badar och leker lekar på stranden. Min favoritlek var faktiskt nästan alla med på. Alla förutom Saga som inte alls ville sitta på någons axlar. Leken gick ut på att vi tjejer skulle sitta på killarnas axlar, och försöka meja ner varandra. Jag trodde det skulle vara jätteläskigt och göra jätteont när man ramla ner. Men eftersom att killarna höll ett så stadigt grepp om ens ben och de är hundra gånger starkare än oss lyckades de göra fallet mindre smärsamt. Nästan som att ramla i slowmotion. Det ända som stör mig under dagen är Harrys ständiga mördarblick mot Jake. Det känns konstigt att det inte är mig den är riktad mot utan honom. Och jag ger honom lika mördande blickar tillbaka för Jakes skull. Dessutom är det inte bara Harrys ögon som stirrar, för första gången under hela resan ser vi enorma kameror flyga upp några meter bort från oss. Det är verkligen irriterande hur de tror att vi inte märker, eller att de helt enkelt inte bryr sig. Det känns riktigt obehagligt att andra tar bilder på en och det sänker stämningen lite. Dock lugnar Liam mig och säger att jag bara ska ignorera dem, även om det är svårt. Jag hatar paparazzi. När vi inser att vi måste göra oss i ordning för klubben rusar alla upp till sina rum på tio minuter, Jake skulle dock hem till sin kusin så vi sa snabbt hej då och jag skyndade efter de andra. Jag sätter på mig en kort vit klänning, lockar håret och sminkar mig väldigt lätt eftersom att jag ändå blivit brun i ansiktet under resan. Bara lite ögonskugga, mascara och läppglans behövs. Sedan studerar jag mig själv i spegeln. Jag ÄLSKAR att vara brun.  Man ser alltid så mycket fräschare ut, och dessutom passar min vita klänning perfekt till bruna ben. Dock försämras mitt självförtroende när jag ser Saga. Hon har nämligen på sig en mörkblå kort klänning och gått på en liten mörkare sminkning. Hon ser riktigt sexig ut.
Vi möter upp de andra utanför hotellet där en bil hämtar upp oss. Vilken tur säger jag då jag hade vägrat gå hela den långa vägen till stan i högklackat. Vi kommer fram utvilade och taggade inför kvällen, i alla fall jag. Har inte haft en riktig utekväll på hur länge som helst. Dock är kameramännen där igen och vi skyndar in till klubben för att slippa dom och alla frågor. Jag håller upp min lilla handväska för aniktet när vi går förbi. Killarnas fans måste vara hur förvirrade som helst. Först hänger jag och Harry hur mycket som helst, de flesta tror i alla fall att vi är ett par, sedan försvinner jag helt ur bilden i flera månader och Ally dyker upp. Sen ses vi här igen och pratar knappt med varandra. Skulle bara vilja förklara allting för dem, även om jag vet att det skulle vara helt knäppt och att alla skulle bli rasande. Men jag biter ihop och följer med de andra in.
Klubben ser verkligen inte ut som de vi varit på förut i London, den här är stor och pampig med lysande golv och discolampor överallt. Det är nästan lite för mycket, men vad ska man förvänta sig, det är Spanien vi talar om.
”Woooh!” ropar Louis så att ett antal andra människor stirrar på honom ”party on!” han flinar och ser sig omkring och jag kan inte låta bli att skratta. Han ska alltid skämma ut sig själv på det här sättet.
”I’m going for a drink” ropar Harry och försöker överrösta den höga musiken innan han börjar gå bort mot baren.
”I’ll go with you” ropar Ally och springer efter honom och tar tag i hans hand. Han saktar inte ner för fem öre och jag ser irriterat på honom. Jag hade hoppats på att han i alla fall skulle försöka med henne. Men jag antar att han fortfarande är sur över Jake.
Jag ser på de andra och ler ”who wants to dance?”
”I do!” ropar Rebecca och springer fram till mig och tar min hand. Vi skrattar och springer ut på dansgolvet tillsammans. Alla andra sprids ut runt om i klubben.
Vi tar oss igenom gruppen av människor tills vi kommer till en liten lucka där vi ställer oss, vi börjar genast dansa och skrattar hela tiden eftersom att vi båda är urusla på det. Det är det som är så bäst med Becca, man kan vara hur dålig som helst på något, men hon ser det ändå positivt. Man kan skratta glatt om allt med henne. Jag vet inte hur många andra som skulle skämmas istället, men inte hon. Vi är här för att ha kul och alla andra kan döma oss hur mycket de vill. Vi börjar asgarva när Katy Perry’s ’Last Friday Night’ sätts på och dansar som tokar. Efter ett tag hoppar Saga in och vi dansar länge tillsammans. När vi är svettiga och trötta tar vi oss igenom alla människor ännu en gång hela vägen fram till baren och sätter oss på var sin barstol. Vi beställer var sin drink och pustar ut.
”Helvete va kul det här va” säger Saga och dricker en klunk.
”Ja verkligen, precis vad jag behövde!” säger jag och ler stort. Jag spanar runt i klubben efter de andra. De ända jag hittar ute på dansgolvet är Zayn och Josefin. Även om det är en snabb låt står de två och håller om varandra och pussas. Jag kan inte låta bli att le. Tänk att Josefin var så osäker förut, och nu står hon där ute med Zayn after all. Jag är rätt stolt över mig själv och att jag lyckades få ihop dem. På tal om stolt, jag är mindre stolt över Harry som sitter några stolar bort från oss med Ally vid sin sida. Han har tre tomma glas bredvid sig redan och ser ner i bordet. Ally där imot, ser ut mot dansgolvet och biter sig i läppen. Jag suckar och fokuserar på min egen drink istället, jag kan inte tycka synd om Ally hela tiden. Det är hennes val om hon vill vara med Harry eller inte. Vi sitter där ett bra tag till och beställer drinkar, skrattar och pratar. Efter den tredje drinken plus var sin shot är vi redo för dansgolvet igen, tror vi i alla fall. Vi passar på att dra med oss Ally också då hon verkar sugen. Vi dansar sluddrigt och skrattit omkring på dansgolvet och till slut kommer vi ifrån varandra. Inte för att det spelar någon roll, alla dansar med alla och till slut dansar jag med någon kille som försej ser väldigt homosexuell ut, men ändå. Vi dansar en hel låt tillsammans och när nästa kommer dansar jag vidare för mig själv. Plötsligt slingras ett par armar om mig bakifrån och jag ler, det spelar ingen roll vem som dansar med mig, jag bara dansar vidare. Britney Spears ’Criminal’ kommer på, inte min favoritlåt men den går bra att dansa till. Efter halva låten vänder jag mig om för att faktiskt flörta lite med killen jag dansar mer, men får till mig skräck se. HARRY!
Mina ögon spärras upp och jag slutar dansa, helvete, helvete, helvete! Jag försöker tänka normalt med alkoholen har övertaget och jag bara ser på honom.
”What are you doing?” säger jag blankt och ser på honom. Han ser inte arg ut, han ler inte… inget. Han svarar inte ens. Han bara ser på mig med de där stora gröna ögonen, som ser lika borta ut som mina skulle jag tro, och det bara händer. Han kysser mig.
Och jag kysser honom tillbaka.

Jag kan inte sluta, jag vet inte vad som kommit över mig. Jag vill fortsätta och sluta på samma gång. Han trycker sig närmare och håller mig om midjan, jag tar ett stadigt grepp om hans hår. Sluta Tessa! Skriker en röst inom mig. Men jag slutar inte. Plötsligt känner jag hur någon kraftigt puttar mig åt sidan, och våran kyss bryts. Jag ser mot personen och inser att det är Ally. HELVETE, hon har tårar och svart smink rinnandes ner för kinderna och ser förtvivlat på Harry.
”How could you!?”
Harry ser på henne, men svarar inte. De är som att han inte vet, eller ens uppfattat vad hon sagt. Jag bara stirrar på honom och väntar på ett svar, som aldrig kommer. Hon gråter högre och knuffar till honom igen.
”Jerk!”
Hon vänder sig om och går, men jag följer snabbt etfter henne.
”Ally!”
”Fuck off!” hon stannar upp, vänder sig om och ser på mig. Jag stannar. Jag vet inte vad jag ska säga, eller göra. Alkoholen har fortfarande övertaget och jag kan knappt se klart. Jag har ingen jävla aning om vad som händer. Jag låter henne springa iväg och står kvar mitt på dansgolvet, helt tom. Den höga musiken har börjat göra ont i mina öron nu och jag håller upp händerna för dem och ser mig desperat omkring. Jag måste hitta någon! Becca, Jossan… Saga!? NÅGON! Den ända personen jag ser är Harry, han står kvar där vi stod och ser på mig. Han gör inte en min. Jag kan inte se vad han tänker. Jag måste härifrån. Jag skiter i allt och alla och bara springer därifrån, jag springer ut. Ut från klubben och ut på gatan. Jag har börjat hyperventilera nu och tårarna bara rinner. Vad har jag gjort. Jag tror att det mest är alkoholen som talar, men det känns som att jag har förstört allting. Stackars Ally. Jag ser henne en bit fram på gatan, gåendes åt samma håll som jag. Jag ropar på henne igen och springer efter. Hon stannar inte.
”Ally I’m so sorry!”
”Please just leave me alone” säger hon mellan tårarna.
”I don’t know what happened” säger jag desperat när jag kommer fram till henne, jag andas häftigt och känner att jag egentligen borde sätta mig ner. Men jag fortsätter gå efter henne. Hon svarar inte.
”It was nothing, I…” jag får inte fram det ”I don’t know why I just… I just couldn’t stop”
Hon stannar plötsligt och jag gör det med, en bit efter henne. Hon vänder sig halvt om och ser på mig, med de där vackra stora ögonen som är helt röda och nerkladdade av smink.
”Skip the bullshit” säger hon och ser sorgset på mig, jag ser frågande på henne och hon skrattar ”stop pretending that you don’t want him, I know you do, and I know he wants you too”
”That’s not at al-”
Hon avbryter mig
”What about me!? I thought he loved me!” säger hon och bryter ihop igen ”all I wanted was for him to love me…”
”He does!” säger jag sorgset och ser på henne. Hon trycker ihop läpparna.
”We both know that’s not true” hon gör ett försök med att torka sig under ögonen snabbt, men misslyckas ”it’s you he wants”
”I don’t want him”
”You say that…” säger hon tyst och ler ledsamt ”but you do though… deep down you still love him”
Jag bara står där, helt tom. Jag kan inte känna någonting. Jag vet inte om jag vill ha honom eftersom att jag inte kan känna någonting.
”He’s not the same” säger jag och känner hur tårarna börjar rinna igen ”he’s not the guy I fell in love with”
”He’s still Harry” säger hon och gråter igen ”he’s himself when he’s with you or talking about you, it’s because of me he’s different, he’s not happy with me”
”He is!” säger jag desperat och tar några steg fram, hon skakar på huvudet.
”No he’s not, I can feel it” det sista säger hon i som nästan en viskning. Och hon ser sig omkring. Hon får syn på en bänk och sätter sig ner på den. Jag följer efter, men sätter mig inte ner.
”I thought he could be… if I just tried hard enough” hon ser sorgset på mig ”if I made him breakfast in bed, took him out at night, talked to him when he needed someone or… just was as perfect as I could be, then maybe… maybe he could love me and forget about you”
hon fifflar lite med den röda blomman hon har uppsatt i håret med ett hårspänne och tar tillslut av det. Hon ser på det länge och drar det längs läpparna. Sedan suckar hon.
”It just wasn’t meant to be” säger hon med darrig röst.
Jag skakar på huvudet för att protestera, men hon reser sig upp och ställer sig framför mig. Hon släpper taget om blomman och den faller till marken.
”Make him happy again Tessa, promise me that”