Det är nu måndag den 30:de januari, tre dagar innan Harry’s födelsedag om man räknar med idag, och jag sitter hemma hos Becca med en öppen väska och klädhögar överallt. Eftersom att Harry’s ordningsvana med packningen har smittat av sig på mig och att hon alltid är så seg med packningen tänkte jag att jag kunde hjälpa henne lite. Jag packade nämligen klart för redan tre dagar sen och har gått igenom allt flera gånger så att jag inte glömmer något. Rebecca står vid sin öppna garderob och håller upp två olika klänningar. Plötsligt vänder hon sig mot mig och håller ut dem. 
”Den här eller den här?” frågar hon och viftar med dem båda. Den ena är vit och enkel med ett mönster i ryggen, den andra är också vit, men inte lika tajt och med lite mer detaljer. Jag ögnar dem i några sekunder innan jag pekar på den enkla.
”Den”
”Okej!” säger hon glatt och slänger slarvigt tillbaka den andra i garderoben innan hon viker klänningen och lägger ner den i resväskan.
”Räcker det här för fem dagar?” säger hon och drar lite i hakan som att hon skulle ha ett skägg där, och kollar på väskan. Jag biter mig i kinden. Ja, jag är avundsjuk över att hon ska stanna där med Niall i fem dagar (det blir väl fyra hela), när jag bara får en ända egentligen. Vi åker redan imorgon, men jag kommer inte träffa Harry förns i övermorgon. På kvällen dessutom. Sen åker jag igen på torsdag kväll. Hur orättvist är inte det? Men såklart är jag glad över att jag får träffa honom i över huvud taget. Jag önskar bara att det hade varit lite längre. Det känns som att jag kommer få abstinens eller något när vi väl är där och jag inte kommer kunna träffa honom ändå. Jag kommer bli galen. Dock är jag redan galen på mamma som inte låter mig stanna där länge. Jag menar, hur dum är inte den planeringen? Åka hem på en torsdag för att sedan kunna gå i skolan en fredag? EN fredag. Efter det är det helg. Hade kunnat åka hem på söndagen, men såklart får jag inte det för mamma. Fast nej… nu får jag skärpa mig. Jag ska vara tacksam för att jag får åka i över huvud taget. Mamma är jättesnäll som låter mig åka. Men villkoren suger.
”Jag tror det räcker” säger jag och ler där jag sitter på sängen. Hon ser sig omkring lite.
”Fast jag kanske borde ta med mig en varmare jacka… vi kanske åker till Irland för att hälsa på hans familj också…”
Jag biter ihop. Jag har velat träffa Anne och Robin ända sedan jag såg Harry igen. Även om vi hade gjort slut förut hade de båda en plats i mitt hjärta och jag var ledsen över att jag inte kunde träffa dem. Men… jag får väl chansen till det sen.
”Becca… du har den tjocka jackan på dig när vi åker” säger jag och ser humoristiskt på henne. Hon är så rolig när hon är småstressad.
”Just det ja, så du tror det här räcker?”
”Checka av allt på den här listan” säger jag och rotar i bakfickan. Ja, jag var snäll och tog med listan jag brukar använda när jag packar. Hon ser konstigt på lappen och tar den.
”Har du en lista…?”
”Döm inte, det är bra att ha!” säger jag bestämt och reser mig upp för att sedan gå mot hennes dator.
”Jaja” säger hon med ett skratt och sätter sig ner på huk framför väskan.
Eftersom att hennes saker, är mina saker också (och tvärtom) sätter jag mig slött vid datorn och pillar lite med bakgrundsbilden för att försöka komma på vad jag ska göra. Efter ett tag går jag in på youtube och kollar på lite videor, sedan går jag in på twitter och facebook. Jag har fortfarande inte varit inne särskilt mycket utan har bara skrivit någon enstaka tweet då och då. Jag sneglar mot Becca.
”Becca” säger jag och drar musen över symbolen som tar mig till mina mentions.
”Mm…” mumlar hon koncenterat.
”Brukar du läsa dina mentions på twitter?”
”Mm…” säger hon lika inne i sin egen värld.
”Becca!” säger jag en aning högre, och hon ser chockat upp.
”Vad!?”
”Jag ställde en fråga” säger jag och skrattar. Hon ser fortfarande på mig lika chockat.
”Vadå?”
”Brukar du läsa dina mentions på twitter?”
”Ja ibland” säger hon ”jag brukar svara också”
”Är det inte jobbigt?” frågar jag och tänker på allt hemskt människor kan skriva om oss bara för att vi är kompisar med fem killar som gör musik. ”Jag menar, de kan säga så sjukt elaka saker”
”Jag vet” säger hon och lägger ner pappret på golvet innan hon ser på mig igen ”men jag tar ändå liksom inte åt mig… de säger bara elaka saker för att de är avundsjuka och ledsna, jag menar allt de vill är att känna killarna, och här kommer vi och lär känna dem bara sådär liksom”
”Men ändå, de har ingen rätt att kalla oss saker för det…?”
”Äsch, de är inte värre än Elina och Patricia…”
”Så du blir inte ledsen när de säger att du förtjänar att dö?”
”Jo såklart jag blir, men jag känner att jag kan ta all hat i världen så länge jag har Niall vid min sida. Han stöttar och älskar mig. Allt hat är värt det… för jag har den jag älskar.”
Jag bara stirrar på henne. Jag menar, Becca kan vara djup… det vet jag. Men det här var vackert.
”Jag fokuserar på de positiva kommentarerna istället” säger hon med ett leende innan hon tar upp pappret igen. Jag sitter där ett tag och ler lite för mig själv. Jag har aldrig sett det på det sättet. Varför har jag låtit det trycka ner mig när jag kan känna mig lyckligt lottad istället? Jag har ju after all Harry. Och JA, han är värt det. Varför har jag inte bara skrattat åt det och tänkt ’det spelar ingen roll vad du tycker för det är ändå jag som har honom’ åt tweeten där något fan säger att jag är ful. Jag vänder mig hastigt om i stolen och klickar på mentions-knappen. Sedan tar jag ett djupt andetag och läser första tweeten.

@lily1D: @tessamelin looks like a fucking goat on crack!

Jag behöver inte ens försöka skaka av mig den kommentaren. Jag skrattar rakt ut bara av att läsa den. Hur fan ser en get på crack ut egentligen? Jag läser nästa.

@hazzascurlsss: are you going to Hazzas birthday party? xxx

Det börjar jag bara le av. Allt hon gjorde var ju att ställa en fråga, på ett trevligt sätt dessutom. Det är nära på att jag svarar att jag ska dit, men sedan kommer jag på mig själv.

@tessamelin: no, i’m not going! my parents said no :(

Jag läser några stycken till, både positiva och negativa. Såklart blir jag lite ledsen när jag läser de hoten jag får och konversationer mellan fans som säger att jag inte förtjänar Harry. Men då tänker jag tillbaka på att jag faktiskt har honom. Han älskar mig. Dessutom tror jag att jag älskar de fansen som faktiskt gillar mig och de andra tjejerna. Vissa fans har till och med bilder på oss som profilbilder. Dessutom får jag in hundratals nya tweets nu när de verkat förstå att jag är online, och jag får svara på många fler frågor och börjar följa så många jag kan som frågar om det. Jag kollar också in de andra tjejernas twitter, och alla killarnas. Saga har såklart inga problem med att käfta emot till de fansen som skriver elaka saker. Saga har aldrig varit en sådan som blir påverkad. Hon vet att hon är bäst ändå liksom haha.

”Hur går det?” frågar Becca plötsligt och jag ser på henne. Jag funderar lite på vad jag ska säga. Det är konstigt men… jag har faktiskt kul. Jag trodde aldrig att jag kunde ha kul på twitter men, att svara de snälla fansen gör mig riktigt glad.
”Det går bra… faktiskt” säger jag och ser tillbaka på skärmen ”så länge jag fokuserar på de bra tweetsen och ignorerar de negativa”
”Jag sa ju det” säger hon glatt och drar igen dragkedjan på väskan. ”Jag packade i lite mer saker men nu är jag klar”
Hon går och hämtar en stol och ställer den bredvid mig framför datorn. Jag hoppar in lite så att hon får plats. Jag är precis inne på Harry’s twitter och tittar på den senaste bilden han la upp... igår faktiskt. En jättegullig bild på Niall i en grön snapback-keps.
”Titta” säger jag och pekar. Hon ler.
”Jag vet” säger hon generat och låser upp sin mobil och visar för mig ”jag har den redan som bakgrundsbild”
Jag skrattar och visar min. Den har också med Harry att göra. Det är bilden från Spanien där våra händer är sammanlänkade mellan solstolarna. Och JA, jag letade upp den…
Vi skrattar båda två åt våra bilder ett tag, sedan lägger vi ner mobilerna och hon ser på sin armklocka.
”När måste du gå?” frågar hon och jag ser ner på hennes arm. Halv sex.
”Jag vet inte, kan jag äta här?”
”Tror jag säkert” säger hon och tar upp mobilen ”jag ska fråga mamma”.
Efter samtalet nickar hon mot mig och ger tummen upp.
”Du kan äta här”
”Great” säger jag och fortsätter klicka runt på twitter. Becca drar in stolen mer och läser det jag läser. Vi sitter ett tag där och skrattar åt elaka kommentarer och roliga tweets om killarna. Till slut klickar vi på en länk till något som tydligen kallas twitlonger, och en lååång text kommer upp. Vi båda läser snabbt igenom.

@1Dismyl1fe:
I don’t get what your problem is, what has Tessa ever done to you? What has any of the girls done to you? If you just randomly met them and became friends with them, would you wanna get hated on too? The only reason you call her ugly and stuff is because you’re so god damn jealous of her. Of what she has with the guys. So what if she’s dating Harry? And so what if she’s just friends with him? It’s their business and his life. If he likes her, why shouldn’t we? I thought that fans were people who always supports and loves their idols. So what are we doing here? All you do is hate on the people they love. Their friends and girlfriends. And most importantly, the girls have done nothing to you. So why not just support the guys as much as we can and respect their choice of friends? Tessa genuinely sounds like a nice girl, she’s just a normal girl like us. She’s not some acress or model or whatever. Not that it matters to you either way it looks like. When he dated Ally you hated on her for being a singer, and now you’re hating on Tessa who’s just a normal girl. Just leave them be and let them live their life.

Jag ser länge på skärmen. Jag blir väldigt glad, men mest rörd av att hon har försvarat mig och de andra på det här sättet. Och jag tycker att hon har hundra procent rätt. Det är killarnas liv. Jag förstår inte varför de tror att de äger dem bara för att de är fans. De är bara människor.
”Jag visste inte att Ally sjunger…” säger Becca och rynkar på ögonbrynen. ”Hon sa inget om det till mig”
”Inte till mig heller” säger jag samtidigt som jag snabbläser igenom texten en gång till. ”Jag har aldrig hört om henne förut heller”
Eftersom att jag inte vill starta något bråk eller något retweetar eller svarar jag inte på tweeten. Utan jag börjar bara följa tjejen som skrev det. Sedan går jag in på youtube igen och söker på Ally Jones, och faktiskt finns det musik. Jag trycker på den första som kommer upp. En lugn melodi börjar spelas och en fin röst kommer ur högtalarna.

”Man kan ju gissa vilka den låten handlar om…” säger Becca och ser lite stött på mig ”jag trodde hon blev vår vän till slut jag…”
”Men hon la upp den för länge sen” säger jag lugnt ”långt innan vi träffade henne”
Texten rörde mig verkligen. Jag visste att Harry inte hade behandlat henne bra men att få det beskrivet sådär gör mig otroligt ledsen. Att hon tar upp mig i låten också gör det bara värre. Att hon kände sig så utelämnad när jag och Harry inte ens var tillsammans längre är sorgligt.
”Tycker det var lågt att hon tog upp dig i låten i alla fall…” säger Rebecca buttert och lutar armen på bordet ”hon vet ju inte hur du kände heller”
”Hon var bara desperat…” säger jag sorgset och tänker tillbaka på kvällen då hon sa att han fortfarande älskar mig. Jag har inte förstått hur mycket han faktiskt betydde för henne. Även om jag aldrig kommer fatta varför, så illa som han behandlade henne. Jag är inte arg på henne alls för den här låten. Jag tycker den är vacker. Sorgligt vacker. Den ända biten som fick mig att le lite var den i slutet där hon sjunger ”I bet she can’t sing I bet she can’t write the lyrics to make your heart beat, sing notes to make you go weak”, eftersom att det var precis det som hände i Holmes Chapel. Då jag skrev en helt egen låt från hjärtat, och sjöng den för honom. Jag kan väl inte säga att jag kan sjunga, och jag kanske inte är den bästa låtskrivaren. Men jag fick i alla fall hans hjärta att slå.

Till middag äter vi tacos. Massa tillbehör och enormt mycket ostsås, det är godast så! När vi ätit klart kommer hennes mamma med massa julsaker som ska städas undan för året och vi snor de sista tomteblossen. Vi ställer oss utanför henne och skriver massa saker i luften med dem. Som Harry och Nialls namn t.ex.
Jag tar en jättefin bild på hennes händer när hon håller i ett tomtebloss också som jag lägger ut på twitter. Alla måste bli jätteförvånade över hur jag helt plötsligt uppdaterar som en tok efter att ha undvikit twitter i snart ett år. Därför bestämmer jag mig för att ta det lite lugnare och inte tweeta igen förns på Harrys födelsedag. Jag börjar gå hemmåt runt åtta och pratar med Harry telefonen på vägen hem. Han låter fortfarande lika sorgsen över att jag inte kommer. Jag kan verkligen knappt vänta längre! Jag vill se hans fina, glada leende. Men imorgon efter skolan kommer vi. Då jävlar!

---

Tänkte nästan säga förlåt för att jag lägger upp ett till kapitel så fort, men sen kom jag på att ni förmodligen gillar det! Kom ihåg att kommentera dock då de är det som får mig att vilja fortsätta! :)
Tycker också att ni kan spana in min fina väns novellblogg också: pursuitofhappy.blogg.se! Hon har precis börjat skriva och några läsare/kommentarer skulle uppskattas :)