The Center of Attention - Kapitel 32

Previous: ”Sure, if they’re awake… I mean we don’t know what they’ve been up to all night” säger han och flinar, Liam lyfter på ögonbrynen.
”Ew!” jag spärrar upp ögonen ”Harry I don’t wanna think about that! ” säger jag med gnällig röst och slår till honom. Han skrattar högt.
”What!? Maybe they stayed up late and played Scrabble or something!” han tar en till tugga.
Jag fnyser och drar med honom ut i hallen.
”See you later Liam!”
”Bye” ropar han tillbaka.

Det visar sig att både Niall och Rebecca är vakna, och de blir båda jätteglada över att se mig, och jag blir såklart glad över att se dem med. Becca ger mig en blick hela tiden när vi går in i lägenheten och jag kan nästan förstå att hon vill prata med mig om något. Det verkar inte vara något negativt, utan tvärtom. Och känslan jag får i magen är att det är något… annorlunda. Jag biter mig i läppen, jag får prata med henne så fort som möjligt. När vi väl sitter där inne i Nialls vardagsrumet pratar vi om hur de haft det de senaste dagarna. De har tydligen varit i London Eye igen, som tur var stannade den inte den här gången utan åkte på som vanligt. De har tydligen också shoppat väldigt mycket runt om i London och Becca drar med mig in till sovrummet för att visa.
”Här, kolla!” säger hon och drar med mig mot en hög påsar i ena rummet ”jag har aldrig varit såhär förut någonsin” säger hon och skrattar. Hon sätter sig ner på golvet och tar ut massa kläder ur påsarna.
”Men gud!” säger jag och slår mig ned bredvid henne. Det var otroligt mycket kläder, shorts, tröjor, smycken, skor… allt möjligt. ”Hur hade du råd med allt?”
”Det mesta har jag faktiskt köpt själv” säger hon och ser på mig ”jag fick ganska mycket från jobbet faktiskt”
Just det ja, hennes jobb i djuraffären… haha.
”Det mesta?” säger jag och flinar
”Niall är en väldigt snäll kille” säger hon och ler generat mot mig. Jag skrattar.
”Bra jobbat Becca, killar ska erbjuda sig ibland”
”Jag sa faktiskt åt honom att han inte behövde köpa något till mig, jag älskar honom ändå.. men han insisterade!” säger hon och börjar stoppa i kläderna igen. Wait, what?
”Älskar?” säger jag och ser på henne, hon stelnar till och ser sedan på mig. Sakta men säkert dyker ett litet leende upp på hennes läppar, och jag ser att hon blir generad.
”Älskar du honom?” frågar jag och ler. Hon nickar sakta.
”Det..” hon harklar sig lite ”var typ det.. jag ville prata med dig om faktiskt..”
Jag ser frågande på henne och hon gör cirklar på knäet med ena pekfingret. Hon ler lite för sig själv.
”Jag berättade för honom”
”Att..?”
”Att jag älskar honom såklart!” hon ser irriterat på mig och jag hoppar till lite.
”Förlåt då..”
Hon verkar strunta i att jag är korkad och fortsätter bara.
”I alla fall... jag berättade… och han sa samma sak”

”Gjorde han!?” säger jag och ler stort ”herregud, det här är skitkul Becca!”
”Jag vet men jag är inte klar!” säger hon och skrattar, och jag lugnar mig. ”Du kommer dö” säger hon och försöker hålla sig för skratt.
”Men vadå??” säger jag och slår till henne på skoj. Vad fan är det hon ska berätta!?
”Vi…” säger hon och ser på mig med lyckliga ögon
”Ni?” upprepar jag
”Vi... gjord-”
”Ni gjorde det!?!?!?” jag spärrar upp ögonen och ställer mig på knä över henne ”på riktigt!?”
Hon skrattar högt och ser glatt på mig.
”Ja, vi gjorde det”
”VA! Herregud!” säger jag och kramar om henne glatt ”Hur var det?”
”Det var... helt okej faktiskt”
”Ja men det är förståeligt” säger jag och ler ”det var ju första gången för dig”
Hon nickar mot mig.
”Jo men, det var inte dåligt, bara… underligt”
”Men det blir bättre, jag lovar” säger jag och skrattar. Hon ler mot mig.
"Det konstiga är att det bara hände" skrattar hon ut "trodde inte att vi skulle ha det, men aa.. det kändes rätt"
"Vad mysigt!" säger jag och ler "Niall är en fin kille"
Hon nickar mot mig, och sedan blir det tyst ett tag. Jag är nästan lite i chock. Becca är alltid den av oss tjejer som är försiktig, och oskuldsfull. Hon känner sig aldrig stressad av något utan tar allt i sin takt. Jag menar det tog ju jättelång tid för dem att kyssas... och nu!? Nu älskar de varandra och har sex. Nu blir nästan jag lite fundersam över om jag är pryd och seg? 
”Har ni försökt igen? ... Du och Harry?” frågar hon som att hon läst mina tankar och ser försiktigt på mig. Jag tittar ner i golvet där jag sitter, sedan skakar jag på huvudet. Jag har funderat på det såklart, att försöka igen. Jag vet att Harry bryr sig och att det inte handlar om bara det med oss nu. Han vill ha mig... hela mig. Men jag vet inte riktigt hur jag ska... ta upp det. Det kommer vara så otroligt, awkward bara.
”Vill du då?” frågar hon.
”Jo, men” säger jag och suckar ”tänk om han tror att jag är fett gammaldags nu, jag ville inte göra det till en stor grej... det som hände, men det bara blev så.”
”Du hade rätt förut”
”Jag håller fortfarande fast i att det är en stor grej… för mig är det en viktig.. fin sak, men tänk om han nekar mig nu? Han kanske tror att jag kommer flippa igen”
”Det tror jag inte” säger hon och lägger en hand på mitt ben ”om du verkligen vill och berättar det för honom kommer han vilja precis lika mycket.. eller” hon skrattar ”vi vet ju att han vill”
Jag skrattar också. Jo det kan man inte förneka.
”Vi får se hur det blir…” säger jag och ler.
När vi tjejer kommer ut i vardagsrummet igen sitter killarna ihopsäckade i soffan och spelar XBox. Vi slår oss ner bredvid dem, eller Becca slår sig ned PÅ Niall dådå, men spela roll, i alla fall efter ett tag kommer samtalsämnet om kvällen upp. Eftersom att nästan alla är ihopsamlade kan vi lika gärna bestämma vad som händer ikväll. Alla vill gå ut, men eftersom att både jag, Harry och Becca är under arton, måste stället vara någorlunda isolerat. Killarna vill inte få ett rykte, eller värre, hamna i trubbel. Niall berättar att han har en syssling här i London som förmodligen kan fixa in oss på något ställe, vilket låter toppen. Precis när jag och Harry börjat planera vad vi ska göra under dagen, kanske ta en liten shoppingrunda, får de ett samtal… ett samtal om jobb. De har tydligen både ett möte och en intervju att gå på idag, och det går inte att skjuta upp. Killarna ser sorgset på oss Niall frågar Becca om hon vill följa med.
”Yeah sure, I’ll go with you” säger Rebecca och ler mot Niall. Harry hör dem och ser frågande på mig.
”Do you wanna come?”
”Actually” säger jag och ler lite ”I have some things to take care off.. thanks for the invite though” jag går fram till honom och lägger armarna om hans hals, han ler sexigt.
”Yeah? Like what?”
”You’ll see…” säger jag och flinar innan jag ger honom en snabb kyss på läpparna.
Så fort killarna åkt iväg går jag in i Harrys lägenhet, och in till hans sovrum och ser runt på väggarna. Tänk personligt Tessa… tänk personligt... Jag går bort till den ända kala... men beiga väggen och biter mig i läppen. Sedan ler jag. Jag vet precis vad jag ska göra.

”I’m back!” Jag hör Harrys röst och ytterdörren smällas igen ute i hallen, och jag hoppar snabbt upp från sängen och lägger ner gitarren jag spelat på bakom sängen, sedan sätter jag mig ner igen.
”In here!”
Jag hör hur han sparkar av sig skorna och börjar gå inåt i lägenheten.
”In the bedroom?”
”Yeah”
Några sekunder kommer han in i rummet, och han lyser upp med ett leende när han ser mig sitta där på sängen.
”What.. are you up too?” säger han frågande med ett flin. Jag säger inget utan nickar bara nöjt mot väggen på andra sidan, han rynkar lite på ögonbrynen innan han tittar dit. Sedan står han bara tyst och stirrar. Det är nästan som att han inte vet hur han ska reagera.
”You did this?” säger han och ställer sig framför väggen. Jag skrattar.
”No, Louis did it, of course I did it”
Han skrattar till lite och ser snabbt på mig, innan han tittar mot väggen igen. Det han tittar upp mot är nästan en hel vägg, täckt med foton från hans liv. Vissa från hans bardom, vissa på honom och kompisar från Holmes Chapel… och en massa på honom och killarna. Sen sist men inte minst, några stycken på honom och mig också. Jag hoppar upp från sängen och ställer mig bredvid honom. Jag tar tag i hans arm och håller om den.
"Wow"
”Do you like it?”
Han ler mot mig och kysser mig på pannan.
”I love it, thank you” han återgår till att titta på väggen. Han står så länge, ibland skrattar han till åt något foto, och ibland pekar han på något och förklarar hur bilden togs. Jag bara skrattar med och fortsätter hålla om honom. Jag ser på honom att det betyder mycket… att ha något personligt i det här vackra rummet.
”This is amazing! How did you make this anyway? I was gone like two-three hours”
”I’m fast! I just printed out some photos from facebook, your computer and my computer, then I ran down to the store at the end of the street and bought some daub to put the photos up with.. and voila!”
”You’re insane” säger han och ler brett innan han kysser mig… på läpparna denna gång.
”Look at that one” säger jag när han kysst mig och pekar på den jag satte upp sist. Han rynkar på pannan och ser skumt på mig.
”How? That was like an hour ago?”
Jag skrattar. Han har rätt, det fotot togs på radiostationen han var på för typ en timme sen. Han skrattar högt på bilden åt något någon av killarna säger i sändning.
”Becca took it and sent it to me”

”So sneaky!” skrattar han ut och sätter sig på sängen.
”Hey, when we’re talking about sneaky!” säger jag och går bakom sängen och plockar upp gitarren. ”Why havent you told me that you play guitar Mr. ?”
Han ser på gitarren och verkar bli… lite generad nästan.
”I tried to hide that you know” säger han och biter sig i läppen med ett litet leende.
”I know” säger jag och sätter mig bredvid honom ”but I found it! Now why did you hide it?”
”Because!” säger han och suckar ”I can’t play it! … Yet at least”
”Is someone teaching you?” frågar jag och börjar lätt spela på gitarren. Jag gick på lektioner när jag var yngre, jag blev ganska bra ett tag, men tappade intresset och slutade.
”Uhm no…” säger han och studerar mig ”wait, do you play?”
”Used to” säger jag och fortsätter spela på en melodi jag kunde när jag var yngre. Han lyssnar på det jag spelar och ler smått.
”You’re good”
Jag slutar spela och ler mot honom.
”Thanks! Was a long time ago I played though”
”Really? Doesn’t sound like it”
Jag fortsätter fingra lite mer på gitarren och ser på honom.
”I’m gonna write you a song babe” säger jag och skrattar lite, han skrattar med ”and, I’m gonna teach you to play”
”Nooo” gnäller han ”that’s so embarrassing!”
”What, no it’s not!” säger jag och lägger ifrån mig gitarren bredvid mig ”it’ll be fun!”
”No, it’s embarrassing, cause I suck”
”Everyone suck at first” säger jag och flinar ”Come on, please”
”Noo” säger han bestämt.
”Pleeese” fortsätter jag tjata och gör valp-ögon mot honom. Han ser på mig och skrattar lätt.
”No”
”Come on, pleease Harry…. Pleaseee” jag gör ett sista försök och han suckar. ”Please” säger jag och plutar med underläppen och pillar med hans fingrar.
”Fine” säger han och stönar högt ”but it’s gonna be boring, and I'll suck”
”It won't! And I'm gonna make you sound fantastic!” säger jag och pussar honom på näsan.

Till middag går jag, Harry, Niall och Becca ner och hämtar mat vid en thai-resturang och tar med mat upp till alla. Vi har jätteroligt på vägen, tar roliga hoppbilder, krambilder och sådant. Harry springer också iväg med mig på ryggen. När vi väl kommer upp har vi lika roligt med da andra också. Harry vågar äntligen ta fram gitarren och både Louis och Niall sitter och visar honom några ackord samtidigt som jag sitter och äter några meter bort. De ser så söta ut. Vi skrattar och har det kul ända tills vi måste börja göra oss i ordning för kvällen. På vägen tillbaka till Harrys lägenhet tänker jag på dem alla. Det är härligt hur roligt man kan ha med sina vänner, och hur mycket bättre de kan få en att känna sig. Jag har inte känt mig sjuk alls sen jag kom hit. Harry får mig alltid att må bättre. Precis som Edward säger till Bella, att hon är hans personliga heroin eller något. Harry kanske är min personliga medicin? Mitt egna lilla lyckopiller.


RSS 2.0