Jag tappar med fingret på mobilen till takten av musiken och vrider mig lite på bänken där jag sitter.

”London, Heathrow... London, Heathrow” hör jag hur de ropar i högtalarna, vilket får mig att se upp på den stora tavlan över mig där alla flygtider står. Tiden med flyget till London blinkar och det står ’Boarding Now’ bredvid. Jag sneglar mot dörren där människor köar till att gå på planet. Bullshit, det står helt stilla ju. Jag suckar och går tillbaka till att stirra rakt ut i luften. Det är torsdag idag, dagen efter att Harry kom tillbaka till England… De senaste dagarna har gått rätt fort när jag tänker efter. Har varit upptagen med kompisar, jag har varit hos Mormor och Morfar, och min kusin har fyllt år. Jag skulle egentligen åkt i helgen, men Mamma var dum nog att köpa själva biljetterna för typ två dagar sen, då det knappt fanns några kvar, i alla fall några billiga. Så därför fick det bli detta planet, mitt i veckan och två dagar innan det jag egentligen skulle ta, som kommer fram typ några timmar efter Harrys plan. Killarnas plan landade nämligen typ halv tolv igår kväll, och jag är här nu… klockan fem. Vi har bestämt träff på flygplatsen där, att han ska hämta mig, men han vet inte riktigt vad han ska göra idag. Om han ska behöva jobba eller något. Han har inte fått något meddelat än. Dock trodde han inte det eftersom att det är så tidigt, men i alla fall, därför är det osäkert om jag ska behöva ta mig hem till dem helt själv från flygplatsen eller inte, vilket skrämmer mig som fan. Hur ska jag klara det liksom? Jag hör hur människor börjar prata och röra på sig och vänder huvudet mot dem. Dörrarna har nu öppnats och alla är på väg in. Jag tar snabbt upp min väska och rusar bort till änden av kön.

Flygresan går ovanligt segt, jag antar att det är för att jag längtar efter Harry så mycket. Det känns konstigt att vara borta ifrån honom mer än jag är med honom. Jag biter mig i läppen och tänker tillbaka på Thomas. Som sagt testade vi långdistans-förhållande ett tag.. men det funkade inte. Jag är rädd för att det ska hända oss, alltså mig och Harry. Det är lätt hänt att man glider ifrån varandra när man knappt ses. Jag stänger ögonen och fortsätter sitta lutad mot fönstret som känns kallt mot min kind. Dessutom kommer jag alltid vara orolig över att Harry kanske kommer träffa någon ny. Jag saknar honom så mycket hela tiden och vill verkligen inte att det ska hända. Det känns som att det verkligen skulle kunna hända eftersom att jag inte är något speciellt, jag är ingen modell eller skådespelerska. Jag är inte Hollywood-vacker. Jag är bara jag. Vanliga Tessa. Jag förstår fortfarande inte varför han vill vara med mig. Jag hör hur piloten börjar prata om vädret och hur lång tid det är kvar. Och jag har svårt att sitta still när han säger att det är cirka trettio minuter kvar. Jag längtar så jag spricker.

Såklart ska mina väskor komma ut på bandet typ sist och jag får självklart världens problem med att få ner dem. De är alldeles för tunga för mig och ena åker typ vidare på bandet. En trevlig, skallig man erbjuder sig att hjälpa och jag tackar så mycket innan jag går. Väskorna är verkligen enorma, jag fattar inte varför jag skulle envisas med att ta båda… fast mamma varnade mig. Jag går igenom en passkontroll till och kommer ut i en ännu större ”sal”. Herregud, om jag inte ens kan hitta UT, hur tusan ska jag ta mig dit om Harry inte kommer. Jag virrar omkring en stund innan jag äntligen hittar utgången, det regnar lite och jag ställer mig lite på sidan av väggen för att ringa Harry.
”Yo” svarar han.
”Hey it’s me” säger jag snabbt och ser mig omkring ”will you be able to come?”
”Yeah I’m on my way” svarar han och jag hör musiken i bakrunden. Han är i en bil i alla fall. ”Are you on the parking lot?”
”Uhm..” jag ser mig omkring ”No… I don’t think so”
”Well try to find it cause that’s where I’ll be”
”Yeah okey” säger jag och börjar gå in igen för att leta efter någon som kan hjälpa mig.
”See you” säger han snabbt och hostar till.
”See you” svarar jag glatt i farten och går upp till en tjock gubbe med vaktkläder.
”Hey, uhm excuse me” säger jag och ställer mig framför honom. Han ler vänligt mot mig och nickar.
”You need help?” frågar han och ler vänligt. Jag nickar snabbt.
”Yeah! Do you know how to get to the parking lot?”
”Yes, you walk down this hall” säger han och pekar åt höger ”then you turn left, and there’ll be a escalator” han gör rörelser med händerna och jag nickar för att visa att jag förstår ”then you just turn left again and you’ll see the parking lot”
”Thank you so much!” säger jag snabbt och drar mig mot parkeringen. Jag som har världens fiskminne hittar rulltrapporna typ femhundra minuter senare. Så snabbt glömmer jag beskrivningar. Väl nere på parkeringen regnar det ännu mer än förut och jag försöker stanna så långt in som möjligt. Jag antar att jag står där och huttrar i ungefär tio minuter innan en svart bil snabbt svänger in på parkeringen och parkerar en bit ifrån mig. Dörren öppnas och ut kommer en as-snygg Harry i mössa och tjock jacka. Han ler stort och visar sina vita tänder när han ser mig. Jag går snabbt mot honom och möts av en varm skön kram… av min alldeles egna underbara pojkvän.
”I missed you” säger han och planterar en kyss på mina läppar. Jag kysser lyckligt tillbaka och greppar hårdare om honom. Hjälp vad jag har saknat honom.
”I missed you too!” gormar jag ut och han kramar mig hårdare också.
”How are you?”
”I’m fine!” svarar jag glatt och ser på honom, han håller mig om midjan.
”Really?” säger han och studerar mig noga. Jag nickar häftigt och ler mot honom.
”I promise, I’m so much better”
”That’s good” han och kramar om mig ännu en gång.
”But wow you’re cold” säger han när vi släpper varandra och ser ner på mig. Jag ser ner på mina kläder jag med. Vitt linne, långärmad men tunn ljusbeige kofta, shorts, tights och en halsduk. Jag huttrar.
”I didn’t know it would be this cold” säger jag och bättrar greppet om min väska. Han skrattar och jag ser hur några regndroppar faller på hans ansikte.
”It’s England, that says it all”
Jag fnyser till och skrattar innan han tar upp mina väskor och vi börjar röra oss mot bilen.
”I have tights at least!” säger jag och flinar.
"You need tights and trousers" säger han flinandes och ser bakåt mot mig. "And what is this I see?" 
Han håller upp båda mina väskor och lyfter på ögonbrynen. "Two bags!? I thought you said you always take one with you." 
Shit. He's right. Det sa jag. 
"Yeaahh..." säger jag och skrattar lite "I need one for all the shopping"
Okej där ljög jag. Jag har knappt några pengar alls efter förra resan. Det blir ett klädesplagg om något. Sanningen är att jag blev så osäker på vad jag skulle ta med mig att det blev nästan hela garderoben istället.

I bilen berättar han för mig om Los Angeles och hur kul det var. Han säger dock att han varit väldigt irriterad över hur allt lagts upp och hur skivan skulle vara. Att både Niall och Louis fått alldeles för få minuter på albumet enligt honom. De var nu klara med alla sina delar i låtarna och fick åka hem några dagar innan Zayn och Liam och han själv. Det tycker jag också är synd, varför ska inte de få chansen att sjunga lika mycket? Niall och Louis som har så otroligt fina röster. De borde göra så att killarna får sjunga lika mycket allihopa. Vi passar också på att skriksjunga till radion, jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Harrys mörka röst i skrikläge låter så otroligt rolig. Dessutom skulle han envisas med att jag hade en fin röst även om jag löjlade mig, vilket fick mig att skratta ännu högre. Helt plötsligt är vi inne på Londons gator och jag börjar känna igen mig allt mer. Att se London igen känns både konstigt och härligt på samma gång, jag tänker tillbaka på klassresan när vi passerar Big Ben och London Eye, och både jag och Harry ser på varandra med små leenden. Det var här vi träffades för första gången, för över två månader sedan. Tänk om tjejerna aldrig hade tjatat på mig om att åka upp dit, i den lilla vagnen. Då hade jag aldrig träffat varken Harry eller de andra. Jag hade aldrig fått krama den där kroppen, eller se det där härliga leendet. Jag hade aldrig fått kyssa de där läpparna. Jag har mina vänner att tacka för Harry. Utan dem hade jag inte varit kär just nu.

När vi svänger upp på deras uppfart några minuter senare sprider sig ett enormt leende på mina läppar. Det känns nästan som att jag kommer hem än att jag bara hälsar på. Louis och Harrys lägenhet är så mysig. Dessutom har jag så otroligt många minnen innanför väggarna på denna byggnad, även om allt hände under bara en vecka. Vi hjälps åt med att bära upp mina väskor, och vi möter Zayn redan i hallen. Han kommer gåendes med mobilen i handen, men hör oss och vinkar med ena handen högt i luften.
”Tessa!” ropar han och går fram till mig. Jag ler stort.
”Morning!” säger jag samtidigt som jag släpper ner väskan på golvet och omfamnar honom.
”Good morning on you too, had a nice flight?”
Jag mumlar ’yes’ och andas in, Zayns lukt av parfym blandat med rök sipprar in genom min näsa och jag gör en min.
”You need to stop smoking” säger jag och flinar när vi släpper taget om varandra. Han försöker se irriterat på mig men ser mer road ut.
”Yeah yeah, I know” säger han och släpper ut ett litet skratt ”It’s hard!”
”Josefin doesn’t like smokers” säger jag och flinar ännu mer.
”Fine” han himlar med ögonen ”For her, I will stop” säger han och skrattar ”so…” fortsätter han ”how are you, feeling better?”
”Yeah I feel a lot better” säger jag och tar upp väskan igen ”I get a bit dizzy sometimes but the headaches are pretty much gone.”
”That’s good” säger han och stoppar händerna i fickan ”What they did to you was really horrible.. how could you do such a thing, I don’t get it”
”Yeah I know…” säger jag och tänker tillbaka på de två männen ”I don’t get it either”
Vi står och tittar tyst på varandra ett tag innan han harklar sig
”Well… I was gonna give Liam a little morning visit” säger han och pekar mot Liams lägenhetsdörr ”come over and say hi later”
”Sure” säger jag och ler stort ”I will”
”Great, see you” säger han och vinkar till båda oss.
”See you dude” säger Harry och vinkar tillbaka. Och med det fortsätter han gå ner i korridoren bakom oss. Harry ler mot mig innan vi börjar gå igen.

Så fort jag kommer in i lägenheten ser jag mig omkring och ler stort, de fina sofforna i vardagsrummet står där de alltid stått och minnen forslar fram och tillbaka i mitt huvud. Hur vi satt där och spelade Xbox tillsammans första gången jag någonsin var här. Jag sparkar snabbt av mig skorna och slänger mig i den.
”God I’ve missed this place” säger jag och tittar mot Harry som har gått in i köket och dricker rätt ur mjölkpaketet. När han druckit klart skrattar han och går till hallen för att lyfta upp en av väskorna.
”This place have missed you too”
”But now I’m here!” säger jag glatt och reser mig upp. ”And this time I’m really staying here, it’s so weird…” jag går fram till min väska och tar upp den.
”Weird?” han ser frågande på mig ”it’s awesome!” han förlöjligar sin röst ”we can have slumberparties and stay up late!”