En timme efter vi lämnat mitt hus går vi in på en stor tomt men ett rött hus. Alla lamporna är tända och man hör musik och prat-buller på insidan. När vi kommer runt hörnet ser vi att ytterdörren är öppen och att människor står utanför och röker. Vissa känner jag igen från skolan, och andra från fester jag varit på förut. Jag hälsar på vissa med kramar, och de som jag träffar för första gången skakar jag hand med. Till slut blir jag dragen igenom hallen av Josefin, och vi sparkar av oss skorna en bit bort. Det strömmar hög musik från vardagsrummet och jag letar efter resten av mina vänner mellan alla människor.
”Jossiiii!” hör jag någon skrika till, och jag vänder mig om precis i tid för att se Melissa stå och kläng-krama Jossan. Någon har druckit lite mycket ser jag. Hon ställer sig rakt igen , men håller fortfarande i Jossan.
”Tja!” säger Jossan ”hur mycket har du druckit”
”Ingeeen aaaaning” skrattar Melissa. Sedan dras hennes blick mot mig, och hennes leende försvinner.
”Vad fan gör hon här?”
Jag flinar lite smått mot henne och himlar med ögonen.
”JAG bjöd in henne” säger Jossan bestämt ”och du ville det med”
Hon fnyser bara och backar.
”Som om jag menade det” säger hon och tittar på mig. Jag korsar armarna och glor på henne.
”Jag går tillbaka in dit” säger hon och tittar på Jossan igen, som nickar. Sedan ragglar hon ut i köket igen.
”Förlåt” säger Josefin och ser ledsamt på mig.
”Men som om jag ville komma” säger jag irriterat och ser runt ännu en gång. ”Vet du var Becca och Saga skulle kunna vara?”
”Ingen aning” svarar hon och försöker sträcka på sig, ”satsa på vardagsrummet?” frågar hon och ser på mig. Jag nickar och vi trycker oss genom alla fulla ungdomar in till vardagsrummet. Det tar en stund men till slut ser jag Saga i ett hörn, sittandes i en killes knä. Hon som sa att hon var så singel som hon kan bli? Hahah hon ser jävligt kärleksfull ut mot honom. Jag går närmare och lyssnar på vad de säger.
”Assååå shiit du är såååå… haahaa” säger hon högt.
Okej, stryk det jag sa om att hon är kärleksfull, eller stryk det där med kärlek bara, hon är FULL. Hur länge har festen pågått egentligen, klockan är typ halv nio.
”Saga!” ropar jag och försöker överrösta musiken. Hon märker inte.
”Saga!!” ropar jag igen. Hon tittar mot mig och ler stort när hon upptäcker mig.
”Tessaaa! Heeej!” hon reser sig upp ”jag trodde inte att du skulle komma!”
Hon kramar om mig och jag skrattar lite samtidigt som jag försöker hålla upp henne.
”Well.. jag är här”
”Jag vet! Så roligt!”
”Saga” jag skrattar lite igen ”hur mycket har du druckit?”
”Myckeeet!”
”Okej, vad har du druckit då?”
Jag går med henne mot Josefin som står i ett hörn och snackar med några kompisar.
”Ääää jag vet inte, typ vodkaaa, öööl, cider”
”Hur har du druckit så mycket på så kort tid gumman?” säger jag och petar Jossan i ryggen för att få hennes uppmärksamhet.
”Nej jag har varit här aslänge, ingen var här och det var så jävla tråkigt.. behövde göra något juu!”
Jag skrattar och Josefin har vänt sig om.
”Men gud vad har hänt” säger hon och skrattar, sen försöker hon hjälpa mig.
”Alkohol” skrattar jag ”ska vi ta hem henne?”
”Men vi kom ju nyss” säger Jossan.
”Men det är lugnt” säger jag och försöker få Saga att stanna kvar ”jag kan gå själv”
”Va, nej men i så fall följer jag med” säger Josefin och tar tag i Saga igen. Jag skrattar.
”Nej! Det är lugnt, jag är ändå inte sugen på att dricka, ha så kul, jag kommer tillbaka sen”
”Lovar du att det är okej?” frågar hon och ser allvarligt på mig ”vill inte att du ska gå själv”
”Det är helt lugnt, vi ses sen” säger jag och ler ”hitta Becca bara”
”Självklart” säger hon och nickar förstående ”jag börjar redan nu”. Hon vänder sig om och går längre in i huset. Jag hoppar till med Saga för att få ett bättre grepp.
”Kom så går vi” säger jag och ler.
”Måste vi gåå..?” säger hon och försöker hålla emot.
”Ja kom nu”
Jag tar mig ut med henne med lite hjälp från John i vår klass. Väl ute på gatan säger jag tack och hejdå till honom, och han går tillbaka in. Ungefär halvvägs hem måste vi stanna vid vägkanten där hon spyr. Herregud alltså, Saga brukar bli såhär några gånger om året. Att hon dricker alldeles för mycket. Allt jag kan göra är att finnas där för henne och hålla hennes hår när hon spyr, för hon lyssnar ändå inte. Dessutom har jag nog inget att säga till om det. Jag tänker tillbaka på morgonen hemma hos Harry, hur han höll mitt hår när jag spydde. Jag saknar honom. Saga hostar till och spottar en sista gång. Hon står fortfarande lutad och jag stryker henne över ryggen.
”Mår du bättre?”
”Nee…mmhm” mumlar hon ut. Och jag himlar lätt med ögonen.
”Kom så försöker vi gå lite”
Jag tar hennes arm över axlarna och stödjer henne när hon går. Stackarn. Att hon gör såhär mot sig själv.

När jag släppt av henne hemma hos sina föräldrar, som blev helt galna föresten, sätter jag mig en stund på bänk och andas ut. Att bära henne i typ 40 minuter var inte lätt ska jag säga. När jag vilat mig funderar jag på om jag faktiskt ska dra tillbaka till festen. Jag antar att jag måste, jag lovade Jossan. Jag suckar, reser mig upp och börjar gå tillbaka. Samtidigt som jag går tar jag upp mobilen för att messa Harry. Frågar om han är framme än, och hur han mår. Jag ska precis stoppa tillbaka den i fickan då jag känner hur någon rycker tag i mig.
”Ge hit mobilen!”
Det var inte ett litet fan den här gången. Utan två stora, fullvuxna män. Jag fryser till när jag ser dem och vet inte alls hur jag ska reagera. När jag inser att jag tror att jag håller på att bli rånad förvånas jag över att de inte täcker för sina ansikten. Brukar man inte det när man rånar någon? Tänk om jag polisanmäler? Tänk om jag sett dem förut? Hjälp, är det nu jag dör? Den största av dem, med en keps på sig, rycker hårdare i mig och jag skriker till.
”Mobilen!”
Jag greppar hårdare om min mobil. Han ska inte få ta den.
”Men hjälp till då!?” skriker han till den andra som står bakom honom. Hans kompis rycker snabbt in och försöker slita mobilen ur mina händer. Jag skriker ännu mer.
”Den är min!”
”Men släpp då jävla fitta!” skriker han med kepsen samtidigt som den mindre, mörkhåriga killen snabbt böjer upp mina fingrar och tar min mobil ur handen. Jag känner hur tårarna väller upp i ögonen av smärta.

”Känn i hennes fickor” säger keps-killen och nickar mot min kofta. Han känner efter, men som jag trodde hittar han bara mitt SL-kort och nycklar. Han stoppar tillbaka nycklarna men tar SL-kortet.
”Hon har inget mer på sig”
Jag sliter och drar för att komma loss, tårarna rinner och jag försöker skrika på hjälp. Men ingen är här. Var är alla! Jag gör ett tappert försök och trampar honom hårt på foten i mina converse. Han grymtar till av smärta men det verkar snabbt gå över. Han rycker hårt i min kropp som är hälften så stor som honom och han smäller till mig i ansiktet. Jag skriker högt.
”Vad fan gör du hon är ju tjej!” skriker den mindre killen som tog mitt SL-kort. Ska komma från honom, den jäveln tog mina saker han med.
”Vem fan bryr sig” säger den första killen. ”Vi drar” säger han plötsligt. Jag känner hur han häftigt slänger ner mig. Jag slår huvudet i marken och jag hör hur de springer innan allt svartnar.

Jag hör sirener, gråt och mummel. Allt är som en dröm, och jag ser suddiga ansikten överallt. Det känns som att mitt hjärta slår dubbelt så fort, och jag både känner och hör hur blodet pumpar vid öronen. Människor tar tag i mig och jag får något runt halsen. Vad händer? Vilka är de här människorna? Jag känner hur jag har gåshud och hur jag skakar. Jag mår illa och det svartnar ännu en gång för ögonen.

”Tessa..? Tessa älsklingen…” Jag hör min mammas röst och känner hur hennes kalla händer stryker min panna. Jag vill öppna ögonen, men ändå inte. Det känns lugnt och skönt såhär, jag vågar nästan inte. Till slut öppnar jag ögonen och kikar försiktigt runt i rummet. Jag ser min mamma bredvid sängen och pappa sittandes på en stol längst bak i rummet. Jag öppnar munnen för att prata men känner hur min hals är helt torr. Jag hostar lätt och försöker igen.
”Vad... hände?”
”Vi tror att du blev rånad älskling, du fick ett slag i huvudet, minns du ingenting alls?”
Pappa har nu rest sig upp och står på andra sidan sägen från mamma och stryker min arm. Jag försöker leta igenom i minnet efter vad som hände. Ingenting… tomt. Eller.. plötsligt minns jag allt. De två männen, hur de tog mina saker och hur den långa slog mig.
”Två stycken” jag känner hur tårarna kommer och jag sväljer ”de var två..”
Mamma tystar mig och ler oroligt.
”Ta det lugnt älskling, du har fått en hjärnskakning och en rejäl smäll i huvudet, andas lugnt bara”
Jag tar några djupa andetag.
”De tog mina saker”
Min pappa biter ihop, jag ser hur arg och frustrerad han är. Jag blundar och känner hur tårarna rinner ner för kinderna.
”Alla..” jag tar ett andetag till ”mina saker… i mobilen”
”Vi vet gumman” säger pappa ”vi ska göra allt för att hitta den”
Mamma torkar bort mina tårar och ler försiktigt mot mig.
”Vila nu, vi letar upp en doktor”
De båda reser sig upp och går ut ur rummet. Jag ser mig försiktigt om, allt är vitt, så vitt. Jag hatar sjukhus, inte just för att de är vita. Men de luktar så äckligt, och det är ljus överallt. Usch. Jag ligger helt stilla medan de är borta, jag vågar inte resa på mig. Huvudet bultar och ibland måste jag blinka för att kunna se klart. Hur kunde det här hända mig? Vad fan är det med alla och min mobil? De kan väl knappast vara nån småtjejs storebrorsor som ska skaffa mobilen åt henne? Och Harry då, vet han? Vet ens tjejerna? Herregud. Huvudvärken blir nästan olidlig och jag blundar. Kanske borde sova.. Efter några minuter känner jag hur jag nästan somnat, men då kommer mina föräldrar med en doktor. Han förklarar för mig vad som har hänt med mitt huvud, och att jag förmodligen måste vara sängliggande i några veckor. Jag tittar oroligt på mamma, men min London-resa då?