Pappa släpper av oss utanför hotellet och vi båda rusar in förbi alla fansen, och den sura dörrvakten. Vi är väldigt försenade och ser hur alla killarna kommer ner för trappen med massor av människor runt omkring sig.

”Hey Tessa!” ropar Niall och ler glatt mot mig. ”I figured that’s where you were going last night” säger han och blinkar mot Harry. Jag bara skrattar och ropar hej tillbaka.
”Hurry up man, we’re leaving in like ten minutes” säger Zayn och tittar upp från mobilen i farten. Vi bara nickar och springer vidare. Harry är snabbare än mig och tar därför tag i min hand för att försöka dra med mig snabbare antar jag. Flåsandes springer vi in på rummet och han går direkt fram till garderoben. Han pekar stressat mot ett hörn i rummet.
”My bags are over there, I throw you pack?” han ser frågande på mig.
”Sure”
Jag går dit och drar ut två enorma resväskor från en garderob, hur mycket äger han egentligen?
”Do you really need two huge bags?” jag flinar och drar fram dem till honom. Han börjar kasta saker som jag viker snabbt och packar ner.
”They’re not that big”
Jag skrattar.
”Yeah they are, when I travel I have one bag, and it’s like half the size of these ones!”
”Okey fine, I don’t like washing” han flinar och kastar en tröja i mitt ansikte, jag skrattar och lägger den i väskan.
”So instead of washing you just bring a lot of clothes?”
”Exactly” han ler, slänger ner en bunt kläder mot mig och tar ner en grå mössa från den översta hyllan som han sätter på sig. ”That’s it” Jag fortsätter packa och han sätter sig på soffan bredvid. Han tittar på mig och jag ser upp på honom.
”A beanie, this time of year, seriously?” jag flinar.
”Stop. Criticizing. Me!” säger han genom tänderna och ler samtidigt som han dyker ner och sätter på mig mössan istället. Jag skrattar högt.
”You look good in it” säger han och sätter sig i soffan igen ”keep it”
”Okey” säger jag och skrattar ”sure”, sedan återgår jag till att packa ner de sista av hans saker.

Vi blir klara på ungefär fem minuter totalt och rusar ner för trapporna mot lobbyn, släpandes på de två enorma väskorna, som förövrigt är jävligt tunga också.
”I hate these bags” stånkar jag och försöker komma ikapp Harry, han skrattar bara högt och tar tunga steg i trappan. När vi kommer ner sitter alla killarna i olika lobby-fotöljer med sina mobiler, som i trans.
”Okey boys, he’s here, we’re leaving” hör jag Paul säga och viftar med armarna. Killarna ser slött upp och reser sig upp. Människor börjar virra omkring och någon lastar på Harrys resväskor på en sorts vagn, och körs sedan ut bland fansen till bilarna.
”We have fortyfive minutes” ropar någon
”Where’s Carl?” hör jag någon annan säga bland folkmassan.
Harry tar tag i min hand och ser på mig.
”You ready to go?”
Skit. Jag kan inte följa med. Hur kommer jag då hem? Pappa var snäll att skjutsade oss hit, jag orkar inte be honom igen. Dessutom kanske det är bäst om..
”I can’t come with you”
”What” hans ögon sjunker ihop ”why not?”
”I wont be able to come home”
”I’ll call you a cab” han drar mig närmare bland alla som rusar runt.
”You don’t have time” ler jag svagt ”and maybe it’s better if I stay” jag nickar ut mot dörren ”there’s quite a lot of fans out there now.”
”But I want you to come" säger han sorgset "I don’t wanna say goodbye yet”
”Me neither” suckar jag
”Harry, come on we have to go” Paul ropar vid dörren, och börjar vinka till sig killarna. De kommer upp till mig först och ger mig var sin kram, och Niall ler mot mig.
”Tell Rebecca I’m gonna miss her.”
Jag nickar lätt och ser ledsen ut. Jag vill inte att de ska åka, någon av dom. När jag sagt hejdå till alla går de mot dörren och går ut till fansen för att säga hejdå. Jag hör hur de skriker. Det måste vara över femtio stycken den här gången. Jag ser sorgset mot Harry.
Han ser tillbaka på mig och håller mig om midjan. Jag ser vad han tänker, han vill att jag ska följa med, men förstår ändå vad jag menar.
”I’ll miss you” säger han tyst. Jag biter mig i läppen och kämpar nästan lite för tårarna känns det som. Jag vill att han ska stanna, jag vet inte när jag kommer få träffa honom igen. Han som har så mycket promotion för sitt album att göra, i olika länder. Han ska spela in de sista låtarna i USA trodde han också. Jag känner hur paniken växer inuti mig.
”I’ll miss you too” säger jag med skakig röst. ”Promise me we’ll see eachother soon”
”I promise" säger han och håller om min midja hårdare.
”Harry!” ropar Paul ilsket från dörren.
”I’m coming!” ryter Harry tillbaka. ”I have to go”
Jag nickar långsamt.
”Bye” säger jag lågt och han lutar sig ner och kysser mig.
”I’ll call you” säger han innan han kysser mig en gång till. Jag ser bara på honom och han släpper långsamt taget om mig. Han kysser mig en sista gång innan han går mot dörren fram till Paul som ser lika irriterad ut som förut. Han skickar ut Harry genom dörren med en skjuts i ryggen. Och han är borta. Jag står bara där och lyssnar på skriken från tjejerna utanför. Paul nickar mot mig med ett litet leende innan han också, försvinner ut genom dörren. Jag ångrar mig nästan lite, att jag inte ville följa med till flygplatsen. Jag borde ta vara på stunderna med Harry, för varje sekund räknas. Och jag vet ju faktiskt inte när jag kommer se honom igen.

När det gått en stund kikar jag ut genom dörren för att se om några fans står kvar. Jag ser bara några enstaka tjejer stå en bit bort lutade över en kamera. De tittar förmodligen på bilderna de tagit. Jag biter mig i läppen men bestämmer mig ändå för att gå ut. Förhoppningsvis märker de mig inte. Så fort jag tänker det tittar såklart en av dem upp och ser runt omkring sig. Hennes ögon landar tillslut på mig där jag går. Och jag ser diskret hur hon petar en av sina kompisar i sidan med armbågen. Great. Jag försöker att se ut som att jag inte märkt dom och vänder mig åt andra hållet, samtidigt känner jag hur det vibrerar i fickan. Jag tar upp mobilen och kollar på smset jag fått.

miss you already… x

Jag ler lite. Det är ju sant, det har gått kanske tjugo minuter och jag saknar honom redan också. Jag saknar honom alltid när jag inte är med honom.

miss you too, tell me when you’re back in england.

Jag ser upp från mobilen och sneglar lite mot stället där tjejerna stod förut, de är inte där. Jag rynkar pannan lite och ser mig omkring efter dom. Plötsligt känner jag hur någon knackar mig på andra sidan axeln. Jag hoppar till lite och ser dit. Det är tjejerna, herregud. Jag känner hur hjärtat börjar slå snabbare.
”Kan du svenska?” säger en liten blond tjej. Jag nickar.
”Jaa..” gud jag låter som värsta mesen. Jag tvingar fram ett nervöst leende.
”Ah bra” säger brunetten med en läpp-piercing bredvid henne och ler stort ”jo vi undrade bara” hon ser lite generad ut. Den blonda fortsätter.
”Är det du som känner Harry?”
”eller killarna…?” säger den tredje, blonda tjejen blygt. Jag ser på tjejerna, vad ska jag svara? De ser konstigt nog trevliga ut, och de verkar inte ha något agg mot mig. Jag ler lite och sträcker på mig.
”Ja”
Tjejerna verkar inte veta riktigt hur de ska reagera, de stor och halvgapar i några sekunder innan de ler stort och nästan skuttar.
”På riktigt?”
”Wow!”
”Hur lärde du känna dom?” den blonda håller för sitt enorma leende med en hand. ”Vi trodde du bodde i England först!”
Jag ler nervöst och blir helt överväldigad av hur mycket och snabbt de pratar.
”Jo alltså” jag skrattar lite ”Jag var på klassresa och fastnade i London Eye med dem”
”Vilken tur du har!!” skriker tjejen med piercing ”du måste blivit helt galen!”
”Njee” säger jag och biter mig blygt i läppen ”alltså jag visste inte ens vilka de var då”
De ser på mig som om jag vore dum i huvudet, sedan skrattar de igen.
”Det är ju inte så många här som vet om dem, synd att de missar typ de mest perfekta killarna i världen”
Jag skrattar till lite, men vill asgarva på riktigt. Perfekta? Jo visst… de ska se killarna på fyllan... Eller när de vaknar på morgonen. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara så ler lite bara.
”Så de bara frågade om ditt nummer eller?”
”Det var ju jag och mina kompisar, och vi var ju där uppe ett tag så vi pratade lite.. sen frågade de om vi ville träffas någon mer gång.”
”Åååh lyllo” säger den lilla blonda. ”Jag såg en bild på Niall och någon tjej från här i Sverige, vem var hon?”
”Min kompis Rebecca” säger jag och ler.
”Är hon och Niall tillsammans?” frågar den blyga som står lite i bakgrunden. Jag tvekar en stund, ska jag säga? Nej, verkligen inte. Jag lärde mig en läxa förra gången.
”Nej de är bara vänner tror jag.” svarar jag och ler.
Hon nickar lite och verkar nästan se lite lättad ut.
”Är han din favorit?”
Hon nickar blygt igen och ser lite generad ut.
”Zayn är min favorit!” säger tjejen med piercingen ”han är sååå snygg!”
Jag skrattar lite.
”Jo han ser bra ut” jag tittar sen på den blonda, korta tjejen ”din då?”
”Louis”
”Aah, så du gillar humoristiska killar du?”
Hon skrattar och nickar lite, min mobil vibrerar men jag ignorerar det.
”Vem är din favorit då?” säger tjejen med piercingen och flinar lite. Jag ler generat och skrattar lätt.
”Lova att inte berätta för någon?”
De nickar och skrattar lite. Jag lutar mig fram för att viska.
”Harry”
”Vi visste det!” skrattar  dom. ”Är ni tillsammans då?”
Jag ler lite. Det spelar ingen roll om de är trevliga, det är min och Harrys privata sak.
”Nej vi är vänner”
”Synd, ni skulle passa ihop” säger den blyga tyst. Jag ler lite. Jag känner hur mobilen vibrerar en gång till, en lång stund den här gången med. Vilket betyder att det ringer. Jag ursäktar mig och tar upp mobilen. När man talar om trollet, Niall. Vad vill han?
Jag sneglar lite med ett leende mot den blyga tjejen och svarar sedan.
”Hey Niall”
Jag hör hur de nästan tappar andan och tar i varandra och skuttar omkring.
”Omg, omg”
Jag skrattar och lyssnar på Niall.
”Hey, sorry for callin’ but, Rebecca’s not answerin’ her phone and I just wondered if you know what she’s up to, I wanna talk to her before I get on the plane”
”She’s working, you know that!?”
Jag hör hur han stönar högt.
”I know, I know! But she told me to call so I just thought.. Anyway, sorry, could you tell her I tried at least?”
”Yeah sure” säger jag och tittar mot tjejerna som har spaz attack. ”Hey Niall, do you have a second”
”Umm, I guess, why?”
”I’m standing here with a couple of fans and-”
Han avbryter mig.
”Are they bothering you, just walk away”
”No, no, no!” skrattar jag ”they’re really nice, I just wondered if you could talk to one of them for like a second”
”Oh.. yeah sure” säger han och jag ler stort.
”Great, here she comes”
Jag ler stort och går upp till dem, de tystnar och ser på mig.
”There’s someone here who wants to talk to you” säger jag och sträcker ut telefonen mot den blyga tjejen. Hon ser på mig med stora ögon, nästan lite panik. Hon tvekar lite och jag skakar mobilen uppmuntrande mot henne.
”Kom igen nu, du får bara en sån här chans”