Jag slår plötsligt upp ögonen och letar efter vad som väckt mig. Min mobil vibrerar någonstans i sängen och stönar högt samtidigt som jag letar efter den med ena handen. Solens strålar letar sig in genom persiennerna och gör vackra mönster i taket över mig. Jag hör Rebeccas småsnarkningar där nedanför. När jag äntligen får tag i mobilen låser jag snabbt upp den och läser smset jag fått.

guess where i am. x 

Det är från Harry. Jag ler för mig själv över det lilla exet i slutet, och svarar att jag inte vet. Jag släpper ner mobilen i knät innan jag sätter mig upp och gnuggar mig i ögonen. Vad är klockan? Jag sneglar ner på mobilen igen, åtta. Behöver inte gå upp förns om typ en timme... Varför ska jag vara så morgon pigg för? Ibland önskar jag att jag var en riktig sjusovare. Jag menar ibland känns det som att jag kan sova hur länge som helst. Men oftast vaknar jag innan halv tio. Jag suckar och lägger mig ner igen för att försöka somna om med mobilen i handen, och jag håller precis på att lyckas då mobilen vibrerar igen.

do you know where i am if i tell you that i’m scared again? xx

Jag ler sömnigt, jag vet precis var han är. London Eye. Vad fan gör han där klockan åtta på morgonen?

London Eye! What are you doing there at 8 in the morning? :)

Det tar inte lång tid innan jag får ett svar. De ska tydligen spela in samma sak som sist. När vagnen stannade blev det aldrig riktigt av. Han skrev också att jag måste äta frukost så jag inte blir tjurig med en liten ;) till, jag himlar med ögonen irriterat innan jag svarar ”ok, i will” och ”have fun ;)” innan jag för sista gången lägger ner mobilen och blundar. Synen av en rädd Harry i London Eye får mig nästan att skratta där jag ligger.

Senare den dagen står jag och tjejerna på Tower Bridge och tar bilder.
”Jag kan fortfarande inte fatta att jag står här” säger Jossan och fotar uppåt med sin systemkamera. ”Jag har alltid velat stå på Tower Bridge”
”Jo den är häftig” säger Saga och tittar också upp på de olika detaljerna. Jag står bredvid henne med händerna i fickorna på min kofta och stirrar rakt ut. Jag kan inte fokusera, jag tänker bara på Harry. Undrar hur det går för honom. Han är för fin för att dö... Jag skakar på huvudet och stönar, jag är inte såhär. Jag är ingen tjej som går och tänker på killar hela tiden. Speciellt honom. Han gör mig irriterad, men ändå inte. Jag vet inte ens längre. Jag går långsamt efter mina vänner som fortfarande tar bilder och tittar ner för kanten.
”Akta er, räcket är lågt” säger jag och spärrar upp ögonen.
”Äsch!” säger Rebecca och tittar på mig hängandes från räcket ”ska du bli som mamma nu eller?”
Hon skrattar och jag himlar med ögonen.
”Skyll inte på mig om du dör bara.”
Plötsligt hör jag hur min mobil ringer i väskan, jag ställer ner den på marken och rotar igenom den för att hitta mobilen. När jag får tag i den tittar jag på skärmen och ser att det är Harry som ringer. Jag svarar flåsande efter att ha hållit andan när jag letade.
”Hello?”
”Hey, it’s Harry” hör jag i andra änden. Jag känner hur mitt hjärta börjar slå snabbare av nervositet. 
”Yeah.. Ehhh, hi!” hälsar jag igen och ler för mig själv. Jag plockar upp väskan och reser mig upp. Tjejerna tittar på mig och Saga mimar Harry?, jag nickar.
”Where are you?” frågar han vänligt.
”Uhm, Tower Bridge.”
”Cool...” säger han och det blir tyst i några sekunder ”do you and the girls have any plans for lunch?”
”Uhm... No, I don’t think so”

Sluta vela och säga uhm hela tiden! Tänker jag för mig själv.

”Would you and the girls care to join us for lunch then?” säger han med överdrivet snobbig röst. Jag skrattar lätt.

”Hold on, I’ll ask them” Jag vänder mig till tjejerna ”Vill ni äta lunch med killarna?”
Rebecca spärrar upp ögonen och nickar häftigt.
”Självklart” säger Saga. Josefin bara ler.
Josefin tvekar, jag ser det. Men jag vill så gärna träffa Harry. What to do?
”Sure” säger jag stadigt i mobilen ”where should we meet you?”
”Ummm, dunno yet” säger han och jag hör skrik i bakrunden ”but we’re on our way to the car now so I think we can pick you guys up if you want?”
”Yeah, sure, we’ll stay here.”
”Okey" säger han snabbt och jag hör sedan hur han pratar med andra i bakgrunden. Okey! So, just stay on the side and we'll pick you up in ten.” säger han vänligt. Jag säger okej och hejdå, sedan lägger vi på.

När en enorm svart bil svänger upp på trottoaren där vi står tio minuter senare ler jag stort och vinkar till mig tjejerna. Dörren öppnas och Niall kliver ut först med ett stort leende, efter honom kommer Harry.
”Hey! Fun to see you ladies again!” Niall ler stort och springer fram till oss och ger oss var sin kram. Man märker att vi alla har en speciell kontakt. Vi överlevde London Eye tillsammans, hahah! Jag ser dock i ögonvrån hur han kramar Rebecca extra länge, och jag ler. Harry kommer direkt upp till mig och ger mig en bamsekram.
”Hi again.” säger han och ser mig i ögonen när vi kramats färdigt.
”Hi.” ler jag stort tillbaka. Harry vinkar till de andra och frågar om vi är redo att åka. Alla nickar och hoppar in i bilen. Där sitter resten utav killarna.
”Hiya!” vinkar Liam och vi vinkar tillbaka. Louis pratar i telefon men vinkar till oss med ett leende, och jag anar att det är Zayn som sitter upplutad mot fönstret med en tröja över huvudet.
”He’s a bit tired...” säger Niall och pekar med tummen över till Zayn ”we got up at five this mornin’...”
Vi gapar över hur tidigt de gått upp och hur de orkar under bilfärden. Zayn hinner vakna till och hälsar på oss med ett trött leende. Josefin tittar ut genom fönstret nästan hela vägen. Vi hoppar ur bilen vid en liten uteservering någonstans som heter "Rose Garden". Man behöver gå in genom en liten gång för att komma till själva serveringen, som är som en liten trädgård med blommor och rötter växandes upp mot väggen på huset bredvid. Det är otroligt gulligt med små stolar och bord lite här och där. Det är några få människor här men det är nästan tomt. Vi går och sätter oss vid ett av de största borden i ena hörnan av trädgården. Louis suckar högt när han sätter sig.
”Finally! I'm so hungry...”
Killarna måste ha jobbat hårt imorse, jag skulle aldrig klara av att gå upp klockan fem och dra på inspelning. För det första skulle jag somna om hela tiden, och för det andra skulle jag se ut som en död get. Och jag antar att man blir otroligt hungrig av att göra så mycket på en dag.
Vi pratar under hela tiden som vi äter, killarna är lika trevliga och roliga som förra gången och de bjuder oss till och med till en spelning imorgon kväll. Vi tackar glatt ja allihopa, men vi sneglar diskret på varandra och förstår att det kommer bli ett problem med att försöka smyga ut.
När vi är klara ställer sig alla upp och börjar plocka ihop sina saker.
Harry tar tag i min arm och drar undan mig från de andra
”Uhm, maybe I can see you later tonight… or something?”
Jag skrattar till.
”But I’ll see you tomorrow?”
”Yeah I know, but the others will be there too”
”You wanna be alone with me?” jag ler retsamt, han stoppar händerna i jeansfickorna och ser sig om innan han svarar.
”Yeah.. I do actually.”
Jag försöker vara lite svårfångad och rufsar till honom i håret.
”We’ll see, maybe.”
Han ler och nickar sedan mot de andra för att visa mig att vi ska gå tillbaka. En annan anledning till att jag sa kanske, är för att jag är osäker på vart det här är påväg. Gillar han mig? Och framför allt, gillar jag honom? Det finns vissa stunder då jag verkligen tror att jag gillar honom, då jag inte kan sluta tänka på honom och vill träffa honom. Så finns det de stunderna då jag inte fattar vad jag håller på med, intalar mig själv att han inte alls är min typ och att det aldrig skulle funka. Han bor dessutom här? Jag vill lära känna honom men ändå inte.

När killarna släppt av oss inne i stan igen, och skyndat sig iväg på ett möte, kommer Josefin upp till oss tjejer och harklar sig.
”Såå” hon ser upp på oss ”Zayn, typ, frågade om mitt nummer...”
”Va!?” Saga skriker rakt ut som vanligt ”gjorde han? Närdå?”
”När vi åt.”
Jag märkte det inte då, men de satt bredvid varandra och pratade hela tiden. Jag försöker minnas hur Zayn var första dagen vi träffade dem, lite tystlåten, kanske blyg, men trevlig. Otroligt snygg i sitt svarta stylade hår och stora bruna ögon. Frågan är om han är bra nog för Josefin. Hon behöver någon som behandlar henne bra efter Robin.
Saga ser lite sorgen men ändå irriterad ut, jag tror att hon tänkte lägga in en stöt på Zayn sooner or later.
”Aha” svarar hon tyst.
”Jag vet bara inte om” Josefin verkar inte riktigt få fram orden ”Jag vet inte om jag vill, liksom.”
”Lära känna honom?” frågar jag.
”Ja, om det är det han är ute efter.”
"Men då kan jag ta honom då!" säger Saga, och vi alla ger henne en sur blick.
Rebecca hoppar in i konversationen.
”Saga!" säger hon och himlar med ögonen "Jossan... du kan inte tro att alla killar är likadana, jag vet att Zayn är en bra kille. Det kan vara bra för dig att lära känna någon ny”.
Hon svarar inte utan mumlar bara där hon går. Jag lägger en hand på hennes axel och ler.
”Tänk på det bara.”

Vi åt middag med klassen den kvällen, och jag väntade hela tiden på att Harry skulle ringa och smsa. Jag ville träffa honom ikväll after all. Men inget kom, så när vi kom till hotellet bestämde jag mig för att smsa själv.

did you wanna meet up? xx

Svaret kom efter bara någon minut.

no sorry i can't.

Jag stirrar länge på smset. Det var han som hade frågat mig, så varför kan han inte plötsligt? Jag suckar och slänger mobilen på sängen innan går in till badrummet för att sminka av mig. Något måste ha kommit upp, en intervju kanske, eller någon sen middag. Eller… så vill han helt enkelt inte. Jag ser på mig själv i spegeln och suckar en gång till innan jag sätter på kranen och börjar tvätta mig i ansiktet.