Jag slår långsamt upp ögonen och vrider mig där jag ligger. Jag inser ganska snabbt att jag inte ligger i min vanliga säng på hotell rummet och sätter mig chockat upp. Var är jag!? Jag ser runt i rummet jag är i, ljusa väggar, ett skrivbord med en Mac-dator på och en stor tv framför mig. Jag ligger i en stor säng med mjuka lakan. Jag slår mig häftigt i ansiktet när jag inser var jag är och minns gårkvällen. Jag är hos Harry. Hur kunde jag låta mig själv somna här!

Jag sippar lite på juicen och nickar.
”Ehh sure, why not” ler jag.
Jag tänker tillbaka på den hemska frukosten på hotellet och ryser, vi får hoppas att Harry är en bättre kock än så. Jag ser på honom under tiden han lagar frukosten, hur han skakar till äggröran och vänder på baconen, hur han stoppar några rostbröd i rosten och ställer fram tallrikar. Jag frågar honom flera gånger om han behöver hjälp, men han vägrar och säger ”No it’s fine, I can do it”. Jag ler bara och förstår att det här är något han faktiskt tycker om att göra. När han äntligen ställer fram en rykande tallrik med rostbröd med smör, äggröra, bacon och små-tomater ler jag stort.
”Finally getting that breakfast you wanted, huh?” säger han och flinar samtidigt som han sätter sig bredvid mig och tar en små-tomat i munnen. Jag skrattar.
”Yeah, thanks.”
”No problem, now eat.” säger han och gör en nickning mot min tallrik och hugger in själv.
Jag lägger lite äggröra på rostbrödet och tar en tugga, sedan ler jag mot honom och gör tummen upp när jag tuggar.
”Good?” frågar han och slickar sig i ena hörnet av munnen.
”Very.” svarar jag och fortsätter äta.
”By the way” säger han och sväljer ”Louis texted me and said he was on his way home last night, that's why I carried you into my room, I hope that was okey.”
Jag nickar långsamt och ser framför mig hur han bär mig sovandes. Vilken syn.
”Yeah, no problem...” säger jag och tar en till tugga, jag funderar på om jag ska nämna..
”But...” säger jag sen och funderar på hur jag ska fråga. Sedan skrattar jag lite generat.
”But what?”
”Uhm..” jag ser snabbt på honom och sen ner i bordet ”I kinda woke up without my sweats on and-”
”-I didn’t touch you” avbryter han och ler. Jag nickar lite generat. ”What you woke up without is your own handywork” fortsätter han och flinar ”I slept on the couch.”
”Oh okey, good.” säger jag generat och tar en till tugga av brödet. Jag måste ha tagit av dem i sömnen.

När jag nästan är klar med tallriken petar han mig snabbt på armen för att få min uppmärksamhet.
”So what are you up to today?”
När han säger det stannar allt upp. Helvete, KLASSEN!
”NEJ!” utbrister jag och springer ut i vardagsrummet för att hitta min mobil, han följer förvånat efter mig.
”What is it??”
Jag svarar inte utan lyfter på kuddar i soffan och tittar på golvet.
”Where’s my phone!?” ropar jag utan att titta på honom.
”Calm down, it’s right here.” säger han lugnt och hämtar min mobil med ett vitt skal och en mustasch på, och sedan ger den till mig. ”It’s been ringing a couple of times.”
”And you didn’t wake me up!?”
Han rycker på axlarna ”Sorry, didn’t think it was that important.”
Trodde inte att det var viktigt? Är han dum eller jag är ju här med klassen. Jag suckar och ser ner på missade samtal, alla från tjejerna. Helvete! Vi ska ju på picknick idag! Vad är klockan ens? Mina ögon glider upp till siffrorna högst upp i rutan, kvart i elva. Klassen träffades i receptionen för en halvtimme sen. Jag ringer upp Josefin. Hon svarar på två ringningar och skriker i luren.
”Vart fan är du?! Vi trodde du skulle komma tillbaka igår!”
”Förlåt, jag råkade somna och” Jag orkar inte förklara allt ”jag är fortfarande med Harry.”
Hon suckar i andra änden.
”Vi var jätteoroliga när du inte svarade...!”
”Förlåt, jag sov!” Jag sneglar bort mot Harry som står och dukar undan, sedan viskar jag fast jag vet att han inte förstår vad jag säger ”han visste att telefonen ringde men väckte mig inte!!”
”Strunt samma!” säger hon irriterat ”du måste skynda dig hit! Som tur var räknade de oss inte när vi åkte iväg, men vi fick springa iväg och gömma oss nu så fort vi gick av bussen så de inte ska märka att du är borta!”
Jag masserar frustrerat pannan med ena handen och går fram och tillbaka.
”Var är ni då?”
”Hyde Park.”
Jag vänder mig mot Harry.
”Harry, how long does it take to get to Hyde Park?”
Han funderar någon sekund med juicepaketet i handen
”Like fifteen minutes...”
Josefin hörde vad han sa och vi stönar högt.
”Aja” säger jag sen ”Jag får skynda mig!”
”Gör det, vi ses.” säger hon och lägger på innan jag hinner svara.
Jag suckar och ser ner på mig själv, hur jag ser ut.
”You don’t possibly have a pair of skinny-jeans lying around here do you?” säger jag och ser sorgset över mot Harry. Han skrattar lätt och går fram till mig
”Sorry but no, not the lady-kind anyway...”
Jag suckar och ser på honom en lång stund.
”Go get ready, I’ll drive you.” säger han innan han vänder sig och går in i köket igen. Jag står kvar några sekunder och samlar mig innan jag snabbt försvinner in i badrummet för att fräscha till mig en aning. Sminkade av mig och gjorde en snabb sidfläta i luggen.
När jag kommer ut från badrummet hör jag Harry prata med någon, och när jag går runt hörnet ser jag Louis stå där, i bara t-shirt och boxerbriefs. Jag stannar till och spärrar upp ögonen när de vänder sig mot mig.
”Oh, sorry...” säger jag generat och vänder mig om för att gå, men Louis springer efter och stoppar mig.
”No no no,  it’s okey” säger han och tar tag i mig och leder mig till köket. "Hi again!"
"Hello" säger jag generat och låter honom leda mig. Harry möter oss halvvägs och ser ursäktande på mig.
”Sorry about him” han sneglar på Louis och ger honom en blick ”he’s very…” han ser tillbaka på mig ”open”.
Louis ger Harry en blick. 
"You're excusing me? You're the nudist around here!"
Harry ler lite generat han med och ser på mig. Jag skrattar nervöst och ser humoristiskt på dem båda.
”It’s okey.”
"So what did you two do last night?" säger Louis retandes och vickar på ögonbrynen. Jag spärrar upp ögonen.
"Nothing." säger Harry irriterat och ställer sig sedan bredvid mig och tar tag lite i fållen på min tröja. Louis skrattar högt.
”Don't listen to him. You ready to go?”
Jag skrattar bara och nickar.
”Yeah.”
”Let’s go then.”
Jag sätter snabbt på mig skorna och ropar hej då till Louis innan vi går ut genom dörren.
På baksidan av huset är det ett stort garage där det står minst sju bilar, Harry hoppar in i en utav bilarna som står längst fram. Han förklarar att det är Louis, men att han för låna den. Jag är dålig på bilmärken, men jag ser att det här är en dyr en. Stor, svart och blank med skinnsäten, jag vågar knappt sätta mig. När jag satt på mig säkerhetsbältet plingar det till i min mobil, ett sms från Saga.

skynda då för fan! vi ska snart samlas och få våra lunchlådor!

Jag svarar att vi är påväg samtidigt som Harry kör ut oss genom grindarna.
Under bilfärden pratar vi lugnt om gårkvällen och annat.
”I had fun last night.” säger han och sneglar på mig, sen tillbaka på vägen.
”Me too.” ler jag
”When are you going home?”
Mitt leende dör ut när han nämner 'hem'. Jag har inte haft tankarna på att åka hem alls.
”Sunday...” suckar jag.
”That leaves..” han rör lite på munnen när han räknar ”around three days”
Jag nickar och ser ut genom fönstret, jag fattar inte att jag tänker det här. Men jag vill inte åka hem. Jag har kul här. Speciellt nu när jag har träffat Harry. 
”Time flies by when you’re having fun...” mumlar jag.
”Can I see you again before that?”
Han tittar osäkert på mig, sedan på vägen, sedan tillbaka på mig.

"I'd like to get to know you better."
”We can try.” säger jag leendes och studerar hans ansikte. Han ler samtidigt som mig. Jag blir genast på bättre humör när jag vet att jag förmodligen får se honom igen.
”I really like your dimples.” säger jag och tar lite på hans kind. Han sneglar på mig och ler större.
”What is it with you ladies and dimples?” skrattar han ut, och jag gapar förvånat.
”How can you even ask that? They’re adorable!”
”Yeah yeah, whatevs” säger han och svänger av in på en trottoar och stannar.
”We’re here...” säger han och vänder sig mot mig.
Jag börjar ta av mig säkerhetsbältet och ska precis tacka honom när han också börjar ta av sig sitt. Jag ser förvånat på honom.
”Where are you going?”
”I’m getting out so I can hug you?” han ser på mig som om det vore självklart. Jag ler och hoppar ur bilen, han är snabbt ute han med. Vi möts halvvägs framför bilen och han kommer mot mig med utsträckta armar. Vi omfamnar varandra.
”I’ll call you later.” säger han och trycker mig närmare, jag mumlar bara ut ett okey och blundar. Har inte märkt det förut, men fan va han luktar gott.
Han backar och pussar mig på kinden innan han släpper mig.

”See you” vinkar han snabbt och går tillbaka till bildörren och öppnar den. Jag vinkar tillbaka och går snabbt in mot parken. När jag ser tillbaka över ryggen har han åkt och jag ler för mig själv samtidigt som jag rusar vidare, vilken kille... Mina ögon letar sig igenom parken efter mina vänner samtidigt som jag går, och när jag äntligen (efter kanske tio minuter) ser dem springer jag snabbt upp och skrämmer dom.
”Bu!”
De skriker till och jag skrattar.
”Hjälp du är här!” ropar Rebecca och kramar om mig ”vad fan hände igår, varför kom du inte hem!?”
Jag himlar med ögonen och suckar
”Jag somnade bara framför tv:n.”
”Så ingenting hände?” frågar Saga och ser på mig med stora ögon. Jag skakar på huvudet skrattandes.

"Nej?"

Hon suckar besviket.
”Fan, jag hade hoppats på att han skulle hångla upp dig...”
”Men skärp dig.” säger jag och knuffar henne lekfullt i sidan.
Plötsligt hör vi Eva ropa högt efter alla att det var lunch
”Du måste berätta allt sen!” säger Jossan.
”Jag lovar.” säger jag och börjar gå mot Eva.