Nästa dag flöt på snabbt, hela klassen åkte till Madame Tussauds för att titta på vaxdockorna. Det fanns otroligt många dockor och vi poséade med både Johnny Depp till Justin Bieber och Angelina Jolie. Jag hade jätteroligt och skrattade mesta dels av tiden, men hade en gnagande jobbig fråga i huvudet under hela dagen. Varför Harry inte hade smsat eller ringt än. Ångrar han att han frågade Niall om mitt nummer eller vad? Under middagen tog jag upp det med mina vänner.
”Han vet nog bara inte vad han ska säga” fnyser Saga bara bort min oro med ”det kommer ska du se”
”Om ni fick någons nummer, och visste att den personen vet om att du har hans eller hennes nummer, skulle ni bara vänta med att smsa då?”
Rebecca gör en konstig sne min ”Njaa”
”Precis” säger jag och suckar.
”Men skit i honom då?” Josefin lägger ner sin hamburgare på tallriken ”slösa inte bort din tid på honom om han ändå inte bryr sig”
Josefin verkar nästan bli sur på mig. Jag förstår varför hon tar det så hårt. Hon kom nyss ur ett förhållande med en kille som inte brydde sig ett skit, men hon var så nerkärad i honom att hon inte ens brydde sig. Bara hon fick honom de där få stunderna, då han faktiskt var gullig, spelade allt det andra ingen roll. Till slut kom hon på honom med en annan tjej, när vi var med, mitt ute på blanka dagen. Jag vill aldrig se henne så ledsen igen.
”Men ja” säger jag och pillar i min sallad ”jag skiter väl i honom”.
Men gör jag verkligen det? Det var något med hur han hade tittat på mig, de där stora ögonen och sättet han skrattade på. Sättet han drev med mig på men ändå log. Jag vet att jag hann se negativt i honom också, och blir jättelätt irriterad när jag tänker tillbaka på London Eye. Men jag kan inte låta bli att vilja lära känna honom, eller i all fall träffa honom en gång till. Är det inte lite så det ska vara ändå? Man blir intresserad av de som är sin totala motsats. Främmande. Annorlunda. Är det inte så? Jag vet att jag vill träffa honom igen, jag vill känna till insidan på denna kille.

När vi kommer tillbaka till hotellrummet den kvällen vill varken jag eller tjejerna lägga sig. Vi går snabbt ner till receptionen och hämtar ut användarnamn och lösenord för hotell-interneten. Ingen av oss har suttit med internet eller någon slags dator sen vi åkte hemifrån, och jag vet inte med de andra men mig gjorde det tokig. Jag har fått många meddelanden och saker på facebook som jag svarar på.

”Jag fattar inte varför mamma skriver på facebook istället för att ringa” suckar jag och skrattar till lite.
”Min mamma har inte heller ringt” säger Saga oroligt ”jag är bortglömd!”
"De kanske bara inte vill slösa pengar när dek an kontakta er sådär?" säga Becca gulligt.
Vi skrattar åt situationen hon och Saga hoppar upp från sängen
”Någon som följer med och ringer från hotell-telefonen, så slipper vi slösa pengar då?”
”Jag följer med!” ropar Jossan och hoppar också upp från sängen. De försvinner ut i korridoren tillsammans. Jag ser försiktigt upp på Rebecca, hon sitter borta vid sin egen säng, och jag sitter på Sagas. Jag vill verkligen försöka hitta lite mer info om Harry, men vill inte vara stalker-aktig. Jag sätter fort i hörlurarna i datorn och söker på ”Harry..” vad heter han i efternamn?
”Rebecca?” ropar jag, hon tittar upp och mumlar tillbaka. ”Vad heter Harry i efternamn?”
”Styles” svarar hon neutralt ”vadårå?”
”Inget särskilt” säger jag bara. Hon ger mig en konstig blick innan jag tittar ner på datorskärmen igen och söker på hans namn. Jag bläddrar ner lite och trycker på en video som hade en gullig bild på honom som ikon. Det var ingen intervju-video eller musikvideo jag hade klickat på tydligen. Utan det som kom upp var bilder på Harry med musik till, först tycker jag att det är det töntigaste jag sett i hela mitt liv. Vem orkar göra något sådant här? Men efter ett tag, ju fler bilder som swishar förbi, blir jag lite som förtrollad. Han ser otroligt bra ut.

Plötsligt känner jag en hård smäll på armen och jag slänger av mig hörlurarna.
”Vad!?” Jag tittar upp mot Rebecca irriterat. Hon ser förvirrat på mig, och sedan på datorskärmen. Jag försöker stänga ner den men det är redan försent, hon flinar stort.
”Vad tittar du på då..?”
Jag suckar högt
”Ingenting”
”Jag visste väl att du inte sket i honom”
Jag himlar med ögonen och korsar armarna.
”Det spelar faktiskt ingen roll, han bryr sig inte om mig” jag ler och hon sätter sig ner bredvid mig på sängen ”jag är bara en av tusentals tjejer”
”Du är annorlunda”
Jag skrattar högt ”på vilket sätt då?”
”Du visste inte vem han var.”

Runt en timme senare ligger vi alla fyra i Sagas säng ingosade med täcken, kuddar och myskläder (min myströja är coolast om jag ska vara ärlig, det står 'I love british boys' på den!) och tittar på Hitta Nemo, en riktigt bra film om ni frågar mig. Dock har jag sett den allt för många gånger och jag är nära på att somna hela tiden, Men plötsligt vibrerar min mobil under kudded. Vad nu? Jag letar långsamt upp den och kisar mot skärmen, det är bara ett nummer.

look out the window

Jag ligger still några sekunder och tittar runt funderandes innan jag långsamt reser mig upp ur tjejernas famnar och ställer mig barfota på golvet. Usch vad kallt. Jossan tittar upp från filmen.
”Vart ska du?”
”Fick ett sms” svarar jag bara trött och går mot fönstret.
”Går hon i sömnen?” hör jag Rebecca fråga till de andra bakom mig och jag log.
”Nej jag går inte i sömnen, fick ett sms om att titta ut genom fönstret”
”Va!?” Viskskriker Saga och sätter sig häftigt upp ”från vem?”
”Det jag ska ta reda på” svarar jag och tittar ut genom fönstret. Det är alldeles för mörkt för att se något, så jag öppnar fönstret i hopp om att kunna se mer. Jag ser en mörk figur stå nere på hotellets bakgård, huvudet vickas fram och tillbaka som att den söker efter någonting. Plötsligt stannar den upp och går närmare vårt fönster.
”Hey!” hör jag en rosslig, mörk röst med brittisk accent viskropa upp mot mig.
”Harry?” jag kisar och försöker vänja ögonen ”what are you doing here?”
”I just wanted to talk to you”
Jag ler en aning. 
”You could have just called you know”
”That’s no fun is it!” viskar han och skrattar till ”can you come down or what?”
”Ehm” jag tittar in mot tjejerna och biter mig i läppen, de sitter uppradade på sängen och ser ut som frågetecken. ”Vad säger han?” viskar Jossan till mig.
Jag vänder mig tillbaka till Harry och viskar.
”Wait a sec”, jag ser hur han nickar och jag smyger tillbaka till sängen.
”Vad säger han då!?” Saga pratar ganska högt nu.
”Men shhh, han fråga om jag kan komma ner”
”Men gå ner då! Vad väntar du på!” Rebecca nästan knuffar mig ur sängen.
”Men våra regler då?” Jag ser förvirrat på dem.
”Spela roll!””
Jag ser på Josefin, hon ler
”Det är okej, go get him”
"Men jag vet inte vad jag ska göra! Vad ska jag säga!? Hjälp!" 
Jag ser desperat på dem och de fnissar. 
"Var bara dig själv, fega inte ur nu!"
Jag ler nervöst och nickar innan jag tassar fram till fönstret igen. Harry står lutad mot väggen där nedanför och väntar.
”Psst” jag får hans uppmärksamhet och han backar ut för att se mig bättre.
”Stay there, I’ll be right down”