Cirka en halvtimme senare har vi kommit ut och sitter på ett café. Det var läskigt att gå ut från vagnen, de flesta fansen hade gått, men det var ändå jättemånga kvar. Vissa tjejer grät, och andra hoppade och skrek, när vi gick förbi. Det är chockerande egentligen.. vilken effekt fem killar ha på tusentals tjejer. Om jag inte hade fått veta innan, att de var kända, hade jag inte sett något tecken på det alls. De var helt normala killar. Jag satt där och rörde om i mitt té, samtidigt som tjejerna gapade sönder om vad som hade hänt. Vad menade Harry egentligen? ”I know where you live” betyder det att han ville ses igen, eller att, ja han bara vet var jag bor? Men skulle han verkligen bara komma på helt plötsligt ’ja just det, nu minns jag vart det ligger’? Nej, tror inte det.
”Vad pratade du och Harry om egentligen?” frågar Saga plötsligt
”Va?” säger jag och vaknar upp ur min egna värld ”Nej jag vet inte, lite allt möjligt”
Jossan lyfter på ögonbrynen ”Lite allt möjligt? Som vadå?”
Jag suckar ”Vi snackade om sms, vårt hotell och mitt humör”
”Sms?” Rebecca kollar på mig konstigt
”Och vadå ditt humör?” säger Saga
”Han sa att jag tittade konstigt på honom när han höll på och smsa hela tiden, så han drev med mig för att jag smsade. Sen när jag berätta om vårt skithotell och den äckliga frukosten frågade han mig om det var därför jag är så butter”
Jossan skrattar högt. 
”Killen har humor”
Jag bara fnyser och fortsätter röra om i mitt té.
”Lite sanning är det ju ändå i det han säger” säger Rebecca och ler ”du behöver din mat för att hålla humöret uppe!”
Tjejerna skrattar, men jag antar att det stämmer. Jag blir jättetjurig när jag inte har ätit.
”Jag kan fortfarande inte fatta det här” säger hon sedan ”vi träffade One Direction”
”Det är ju inte en lika stor grej för oss som för dig” Jossan tar en tugga av sin bulle ”De är ju inte kända för oss”
Rebecca ser tjurigt på henne ”I alla fall, det är häftigt, synd att vi inte fick någon bild”
”Det kommer säkert finnas bilder någonstans ändå”
”Säkert” säger jag och tar en sipp utav téet ”vad är klockan egentligen?”
”Kvart i fyra”
”Vi får vara ute till nio, vad ska vi göra till dess?” Jossan suckar ”allt känns så lame efter den här upplevelsen”.
Rebecca mumlar ut ett ”eller hur”.
Plötsligt hoppar hon till och ser panikslagen ut, vi andra ser konstigt på henne. Vad nu.
Rebecca ser nervös ut.
”Tänk om, nej”
”Vadå?” Jag ser oroligt på henne
Hon tar snabbt ut mobilen ur bakfickan på jeansen och läser något på skärmen. Snart är hon röd i ansiktet och jag kan nästan förstå vad det handlar om. Hon ser generat upp på oss.
”Glömde liksom att säga… Niall frågade efter mitt nummer”
”VA!” Skriker Saga ut ”Varför sa du inget” hon stönar högt
”Jag trodde inte ens att han skulle smsa…” Säger hon och ler blygt. Jag ler smått. Jag är glad för hennes skull, verkligen. Men något inom mig ville att en viss person skulle fråga efter mitt nummer också.
”Vad skrev han då?” Säger Jossan och försöker luta sig över bordet. Rebecca ler och läser högt.
”Despite the circumstances, I had a great time. Hope to see you soon. Niall xx”
”VA GULLIGT” gnyr Saga och ler stort ”du måååste träffa honom igen”
Rebecca ler och ser ner i bordet. När jag tänker efter, de måste vara perfekta för varandra. Rebecca är liten och tunn med mörkblont hår och små fräknar runt nästan, hon är alltid glad och energisk. Av det jag såg av Niall, verkar han vara likadan i sättet.

”Ska vi dra till Oxford Street igen då?” säger jag när jag druckit upp téet. ”Här finns det ju inget att göra”
De andra höll med och vi drog långsamt iväg. Efter cirka en timme av shopping går vi förbi en stor leksaksaffär. Det står personal utanför affären och leker med leksaker och pekar glatt in mot affären för att försöka få in oss. 

”Hamleys” säger Saga högt för sig själv.
Rebecca tittar nyfiket in ”Det ser roligt ut, ska vi gå in?”
”Varför inte” säger Jossan glatt och drar in oss. Jag skrattar. Jag har inte varit inne i en leksaksaffär på ett tag, så det ska bli kul. Så fort man kommer in genom dörrarna kan man gå antingen till höger eller vänster, upp för en tulltrappa eller ner för en vanlig trappa. Vi tittar runt lite på nedervåningen men inser snabbt att det inte finns så mycket där för oss, bara massa gosedjur. Så vi åker upp ännu en våning och hittar en Nallebjörns Workshop.
”Snälla kan vi göra var sin?” frågar Saga glatt och tittar mot oss. Ingen av oss protesterar och vi springer in i den lilla verkstaden. Jag skrattar länge åt Rebeccas beslut över att göra en irländsk nalle, till Niall. Hon fick förklara flera gånger för Saga varför, haha!
Själv gör jag en liten apa med ett stort leende. Den blir så gullig med sin lilla mössa och hjärtat på bröstet.
När vi är klara kommer alla nöjda ut med var sitt gosedjur i famnen. Vi fortsatte åka upp till nästa våning. Där fanns det bara småbarns-saker, så vi åkte upp ännu en våning. Tjej-våningen.
”Jaaa” ropar Josefin på skämt när vi kommer upp. Vi går runt lite och tittar på dockorna och de andra leksakerna. Det är konstigt hur man växer upp egentligen. Det känns som igår då jag stod framför barbiedockorna och önskade att jag kunde få allihopa, now I couldnt care less. Plötsligt fångar något min blick, en stor text. Jag går långsamt fram mot hyllan och läser ännu en gång för att se om jag har rätt. Ja, det står One Direction. När jag sedan tittar runt på hyllan brister jag ut i skratt.
”Hörrni kom hit” ropar jag full i skratt.
De andra kommer snabbt dit.
”Pffff!” säger Saga och håller för munnen.
Där framför oss på hyllan står det fem olika dockor, en av varje medlem i bandet. Jag tar upp Harrys och skrattar högre.
”Han ser ut som en gymnasielärare!”
Jossan håller med och tar upp Zayns
”Zayn då” hon visar upp för oss ”pervers blick eller vad?”

Vi fortsatte titta runt på Hamleys och andra affärer ända tills klockan blev sju, då gick vi och åt middag på en resturang som Niall tipsade om över sms, Nandos. Vi hade ingen aning om vad det var tills vi kom dit. Kyckling, kyckling.. och kyckling. Åt dock ganska mycket för att vara jag, och det var riktigt, riktigt otroligt gott!
När vi kom tillbaka den kvällen var jag utmattad, jag ville bara gå och lägga mig pang bom på direkten och aldrig vakna mer. Men alla måste bli räknade ännu en gång när vi kommer till lobbyn, och jag sitter trött i en fotålj och lyssnar på hur tjejerna berättar om våran upplevelse för klassen. Nästan ingen trodde på oss när vi berättade vad som hänt heller, inte så att lärarna hörde förstås. Men det kommer väl fram snart nog ändå. Att vi nästan dog i London Eye idag.
Det knackar på badrumsdörren senare under kvällen när jag tvättar ansiktet.
”Kom in” ropar jag och letar med handen efter handduken.
”Här” säger Rebecca och räcker mig den.
”Tack” jag duttar handduken i huden och gör den torr, sedan tittar jag på Rebecca genom spegeln.
”Vad vill du nu då?” säger jag och suckar, men ler lite ändå samtidigt som jag tar lotion i handen och börjar smörja in ansiktet.
”Det är inte jag som vill något” ler hon ”det är Harry”
Jag stannar upp i insmörjningen. Va? Vad vill han? Rebecca verkar förstå vad jag tänker.
”Niall säger att han vill ha ditt nummer”
Jag blir både glad och upprörd på samma gång. Han vill ha mitt nummer, men ändå. Kunde han inte frågat om det själv? Jag rycker lätt på axlarna... Tänk inte så mycket på det Tessa.
”Visst” sen går jag direkt till sängen och sover.