Jag slog plötsligt upp ögonen. Vilken dröm! Jag sätter mig halvt upp och gnuggar mig i ögonen, jag drömde att jag och klassen åkte på klassresa... till London... och-
jag ser mig omkring. Var är jag? Jag ser Josefin och Saga ligga i var sin säng på andra sidan av rummet, de sover. Jag ser också att jag ligger i en våningssäng. Då inser jag att min dröm inte alls var en dröm, jag är verkligen här. I London. Med min klass. Å herre gud. Jag söker snabbt igenom sängen på jakt efter min mobil, den låg under kudden. Jag kollar klockan, den är tio i Sverige, då borde den alltså vara nio här. Jag ser också att jag bara har fem procents batteri kvar så jag hasar mig så tyst och försiktigt jag kan ner för sängen och landar med en liten duns på golvet nedanför, jag ser mig snabbt omkring för att se om någon av tjejerna hade vaknat utav dunsen, men nepp. De ligger lika döda som förut. Är jag den ända tonåringen i världen som fortfarande är morgonpigg och lättväckt? Jag sneglar mot Rebecca och skrattar lite, hon ligger med öppen mun och tovor i hela håret. Hon sover mest av oss fyra, det är nog därför hon är överhypad när hon väl är vaken.

När jag hunnit lägga mobilen på laddning, tagit en snabbdusch, och tjejerna fortfarande inte har vaknat, tycker jag att det är dags för dem att gå upp!
Jag går fram till Rebeccas telefon och låser upp den, hon brukar alltid lyssna på dunk-dunk musik, så det är perfekt för min lilla väckning. Så fort jag låser upp mobilen kommer en bakgrundsbild på fem killar, jag suckar och himlar lite med ögonen. Vilka nu då?
Rebecca är verkligen den typiska tonårstjejen, sover mycket, äter mycket.. och blir kär i vartenda pojkband som finns. Jag studerar den lite närmare, jag vet inte ens vilka det här är. Jag går vidare till musiken och sätter i iPhonen i högtalaren bredvid, sedan sätter jag på LMFAOs ”Sexy and I Know It” på hög volym och börjar dansa runt omkring tjejerna.
”Det är MORGOOOOON!”
Tjejerna bara gnyr och drar täcket över huvudet, jag fortsätter att dansa
”Hallå, ännu en dag i London, det är ju ni som ska vara mer taggade än vad jag är!”
”Juste…” hör jag Josefin säga under täcket ”hade glömt bort”
”Upp och hoppa nu tjejer, vi ska träffas kvart över tio vid hotellfrukosten”
”Vad är klockan då?” mumlar Rebecca halvsovandes
”Tjugofem över nio” flinar jag
”Men vaaaaa” ropar Saga och går söligt ur sängen ”du kunde ha väckt mig, tror du jag blir klar på typ trekvart eller” de andra går trött upp efter henne.
”Ni får väl skynda er” skrattar jag och sätter mig på en av sängarna.

Efter frukosten satt alla i receptionen och väntade på Johan som tydligen tagit ett tidigt ”morgonflyg”, alla var extremt uttråkade och ville bara åka iväg. Vi visste ändå att vi skulle få mer och mer frihet ju mer tiden gick, så varför inte bara låta oss gå NU!
”Vart vill ni äta ikväll?” Frågar Eva och ställer sig upp ”Jag har nämligen tänkt ut några stä-” Jocke avbryter-
”Meh! Va!” Han stönar högt ”måste vi äta tillsammans I-GEN?”
”Jag trodde det var en engångs-grej” Säger Gabriella från en av louge-sofforna ”vi har liksom gjort planer” många håller med och säger att de också har gjort planer. Eva ser bekymrad ut.
”Jaha… är det så ni vill ha det..” hon sätter sig ”då får vi mötas vid bussen senast halv nio!”
När Johan kom runt kvart i elva, och vi äntligen fick åka iväg så tjatade vi på Eva hela bussresan om att vi skulle få en halvtimme till, hon totalvägrade, men Johan, snäll som han är sa att det var okej. Johan är en typisk fritidslärare, fyrkantiga glasögon och blont/rött/orange hår, man kan väl inte säga att han var muskulös heller, skulle beskriva honom som spinkig. Dock är han inte lika sträng som Eva utan mer som en kompis, något jag gillar! Väl framme var det samma visa om ordning och tillit, men vi alla tjatade tillräckligt mycket för att få gå till Big Ben denna gången. Vi lovade hundra gånger att sköta oss och sprang till slut iväg mot Big Ben.
”Vilken tur att vi får gå omkring ensamma egentligen” säger Josefin i farten ”tänk va skit det hade varit om vi hade behövt gå i grupp hela tiden”
”Då hade jag åkt hem!” flåsar jag och tittar upp mot det närmande höga klocktornet, sedan fortsätter jag ”vad ska vi där å göra egentligen, man kan ju bara titta”
Tjejerna suckar som vanligt till min kommentar och Saga slår till mig på axeln
”Vi ska ta bilder!”
”Om du är neggo en gång till kommer jag seriöst slå till dig” skrattar Rebecca ”vad är det med dig har du PMS eller?”
”Ha-ha” skrattar jag sarkasiskt ”Jätteroligt, nej det har jag inte”
”Dåså, ryck upp dig babyyy”
Jag ler för mig själv och tänker efter, jag vill inte vara en sådan som drar ner stämningen. En party-pooper. Hon har rätt, jag får skärpa mig. Vad kräver jag egentligen? Jag är på resa med mina tre bästa vänner, jag borde vara överlycklig.
Jag tittar upp mot tornet igen och sedan mot mina vänner med ett leende.
”Kom då” sedan tar jag deras händer innan vi rusar mot Big Ben.