Jag vänder på mig, mitt huvud dunkar och jag känner en svag smak av spya i munnen. Jag öppnar försiktigt ögonen och försöker ta in ljuset och blinka bort det suddiga. Det går inte, så jag gnuggar mig hårt i ögonen istället och försöker sätta mig upp. Men min kropp känns helt förstörd. Jag försöker ta mig upp ännu en gång, men misslyckas och faller tillbaka ner i sängen med en duns. Jag ser upp i taket och fortsätter blinka, synen blir bättre och bättre, och till slut kan jag se normalt igen. Redan på direkten inser jag att jag inte är på hotellet i min egen säng. Helvete... Jag ser mig omkring lite mer utan att röra på mig, och jag förstår precis i vems säng jag ligger i. Jag biter ihop och stönar, helvete, helvete, helvete. Hur hamnade jag här? Jag minns ingenting. Plötsligt känner jag hur det rör sig bredvid mig och jag stelnar till. Jag vänder mig en aning och spärrar upp ögonen när jag ser. Där ligger Harry på mage, med händerna utsträckta uppåt kramandes en kudde. Det bara skriker av ilska i mig. Hans överkropp är bar och täcket har glidit ner till hans midja. Han rör sig ännu en gång, och nu är det ansiktet som vänder sig mot mig. Han rör lite på munnen och sväljer, och jag bara stirrar på honom. Hans andning är lugn, och jag ser hur ryggen guppar upp och ner. Hans ögonlock fladdrar till lite då och då. Jag kan inte rå för, och ler lite för mig själv, han är söt när han sover. Men på direken kommer jag på mig själv och ger honom en sur blick.

Plötsligt känner jag hur det vrider till i magen och jag ser mig desperat omkring efter ett ställe att spy på med handen över munnen. Jag inser att jag inte hinner resa mig upp och springa till toaletten, så jag hänger mig över det närmsta mest lämpliga ställe jag hittar, sängkanten. Till min lättnad står det redan en hink där, och jag tillåter mig själv att öppna munnen och få ut allt. När jag ligger där och hulkar känner jag hur ett par händer plötsligt kommer och håller undan mitt hår. Jag andas häftigt och spottar en sista gång i hinken. Jag hänger så i någon minut i väntan på mer, men när det inte kommer blundar jag tungt och sätter mig upp i sängen. Jag andas ett tag, innan jag öppnar ögonen och sneglar på Harry.
Han säger ingenting, utan sitter bara där, och tittar på mig. Jag kan inte hjälpa att spana in honom, hans bara överkropp. Jag ser upp på honom igen och rynkar pannan. Försöker minnas vad som hände kvällen innan, utan framgång.

"Are you okey?" frågar han till sist. Och jag nickar.

”Did we?” frågar jag tyst, jag kan inte få mig själv att säga resten, men han förstår.
”No.” han ser kallt på mig, inte argt... bara kallt. Och jag förstår att han minns. Han drack inte för mycket. Jag ser irriterat på honom.
”Then why are we in the same bed?”
Han fnyser till och höjer på ögonbrynen, sedan reser han sig upp ur sängen och går fram till garderoben och tar fram ett par mjukisbyxor. Han drar på sig dom. Sedan ser han på mig.
”Well I couldn’t let you throw up all over my bed now could I?” säger han en aning irriterat, sedan går han ut. Jag biter mig i läppen. Jag reser mig upp och följer efter, jag har fortfarande gårdagens kläder och de känns stela. Jag känner mig otålig och gåshuden växer på min kropp av den plötsliga kylan. Jag tassar försiktigt och raggligt ut ur rummet, genom korridoren till köket och vardagsrummet. Harry står och dricker rätt ur mjölkpaketet och ser sedan på mig.
”You hungry?”
”No” svarar jag tyst och bara står där, med ena handen på armen. Han ställer in mjölken i kylskåpet igen och går mot sitt rum igen, men viftar med mig.
”Come.”
Jag suckar och följer långsamt efter honom. Jag kanske inte minns vad som hände igår kväll, men jag vet vad som orsakade det. När jag kommer in i hans sovrum står han och gräver i garderoben.
”Here” säger han och slänger kläder på mig. Jag lyckas fånga upp t-shirten, men mjukisbyxorna hamnade på golvet. Mitt huvud bultar när jag sträcker mig efter dom.
”Put those on.” säger han sedan och tittar på mig. Jag sätter mig långsamt ner på sängen och börjar ta av mig min spets t-shirt, jag får kämpa och när den äntligen är av är det linnet kvar. Jag rynkar på ögonbrynen och börjar dra av den, Harry suckar och går upp till mig.
”Let me help you.” han tar tag i linnet och börjar dra, men jag puttar bort honom.
”I can do it myself!”
Han backar och sätter sig bredvid mig på sängen. Jag orkar inte bry mig om att han är där, och jag drar av mig shortsen sittandes. Sedan sätter jag på mig de alldeles för stora kläderna han har gett mig. Ett par gråa mjukisbyxor och en svart Ramones t-shirt. Jag backar upp på sängen och drar upp knäna mot kroppen, han vänder sig mot mig. Jag förstår vad som kommer, någon dum bortförklaring om tjejen som har var med. Att det är en god vän eller något liknande. Eller tvärt om... Han kanske kommer beskriva den mest perfekta tjejen för mig, och föreslå att han och jag kan vara vänner ändå. Han ser på mig länge innan han suckar.
”Look” börjar han och ser ner i sängen. ”I’m not gonna make up some stupid excuse.”
Jag rynkar på ögonbrynen. Då blir det nummer två då. Han ser på mig med sorgsna ögon.
”Becca told me, how you found out...”
Jag tänker tillbaka på stunden jag såg dem, hur hon kysste hans kind och skrattade. Det gör mig ledsen för att jag för första gången på länge kunde se mig själv med någon. Jag biter mig i läppen och ser ner, jag vill inte möta hans blick och visa att jag är ledsen. Fast det kanske han förstår ändå.
”and i’m sorry about that” fortsätter han ”that woman… you saw me with” han flyttar lite närmare ”was Caroline. She’s the host on Xtra Factor”
Jag nickar långsamt. Även om jag inte har någon aning om vem den där Caroline är, eller ens vad Xtra Factor är.
”I’m not gonna lie and say that she’s just a friend, cause she’s not. But it's complicated.”
Jag blundar, precis som jag trodde, men det gör ont att höra det från honom.
”I met her a while ago, and, well” han drar en hand igenom sitt lockiga hår ”I liked her.”
Jag ser på honom, liked. Liked. Varför betedde han sig sådär igår då, om han gillade henne förut. Han tar ett djupt andetag och fortsatte.
”At first, I didn’t think she was interested, mostly because of our age-gap” han ser snabbt på mig, sen ner på sina händer som fifflar med täcket. ”She’s fifteen years older than me”
Om jag hade haft något i munnen hade jag satt i halsen. Men jag gapar bara stort och ser skräckslaget på honom, han skrattar till.

”I know, I know. Anyways, we hadn’t talked in months and... then I met you.”
Jag sväljer och ser ner på hans hand som sakta placerats på mitt knä, jag sitter fortfarande i samma ställning som förut.
”Then yesterday, she called me, saying she missed me and stuff. So I went to see her. I guess I just got caught in the moment. But nothing happened... besides what you saw.” Han ser ärligt på mig ”I’m sorry”.
Jag suckar.
”How do I know you’re not lying? I don't wanna be that girl who's foolish enough to like someone who lies to me.”
Han hoppar närmare mig
”I guess…” börjar han ”you’re gonna have to trust me?”
Jag ser in i hans ögon, och han i mina. Jag vet att han talar sanning, jag bara vet det. Jag kan se det i hans ögon. De där stora blågröna ögonen med långa svarta ögonfransar.
"I really, really like you Tessa. I want to get to know you better, and I want you to like me too. I hope I didn't blow it. It won't happen again."
Jag nickar, och känner ett starkt sug efter att kyssa honom, men jag ignorerar det.
”I have to go” säger jag tyst, det är som att jag tappat andan.
”Why?” Han ser fortfarande på mig, riktigt hjärtekrossat denna gången.
”I have to be at the hotel before ten.”
Han suckar och reser sig upp. Jag sitter helt still, det känns som att något brutits, ett ögonblick jag aldrig känt förut. Men jag tror att han fick fel uppfattning. 
”I’ll call you a cab...” säger han och går ut ur rummet.

Tio minuter senare står vi i hallen.
”What about your clothes?” säger jag och tar tag lite i t-shirten. Han ler lite.
”Keep them.”
Jag ler och tar ett bättre grepp om mina egna kläder. Sedan ser jag sorgset på honom.
”I guess this is goodbye...”
Han rynkar pannan.
”Right... You’re leaving today?”
Jag nickar och biter på insidan av kinden.
”What time?”
”Around four”
Han tar tag i dörrkanten som står öppen och nickar.
”That sucks...”
Jag ler lite nervöst mot honom. Även om stämningen är lite konstig så tar jag mod till mig.
”I’ll miss you.”
Det verkar som att han blir lite tagen, och han ser fortfarande lite sårad ut. 
"Same..."
Jag blir lite besviken, men får hopp igen när han närmar sig mig. Han ger mig en snabb... awkward kram, och jag känner det som ett slag i magen. Jag trodde han skulle.. strunt samma.
”Safe trip.”
Jag nickar ger honom en snabb kram till och vänder mig om och går ut i korridoren.
”Bye”
Jag ser mig en aning om och ler.
”Bye.. and Harry?"
Han stannar upp i att stänga dörren och ser frågande på mig.
"You didn't blow it.”

Jag går ner för korridoren. Det var det. Jag har för första gången någonsin träffat en kille jag verkligen kan se mig själv med. Trots allt. Och jag förstörde det. Bara för att jag inte vågade kyssa honom när han lättade sitt hjärta för mig. Han stängde dörren och nu är jag påväg hem. Jag kommer förmodligen aldrig träffa honom igen. Inte för att han skulle vilja träffa mig igen ens. Jag går långsamt och biter mig i läppen. Som han sa, det här suger verkligen.
”Tessa!”
Jag spärrar upp ögonen och vänder mig om. What the fuck? Harry kommer springandes i korridoren, fortfarande i bara mjukisbyxor, hans hår studsar när han springer.
”Did I forget something?”
Han saktar ner när han närmar sig mig.
”Yeah” han tar de sista stegen och stannar framför mig med ett leende ”...this”.
Plötsligt lutar han sig ner och kysser mig. Jag stelnar till av chock, men slappnar snabbt av när han lägger en hand på min kind och drar mig närmare med den andra. Hans läppar är mjuka och jag vill aldrig att det ska sluta. Mitt hjärta bultar hårdare än någonsin, och allt med den där.. Caroline känns för en stund bortglömt. Efter vad som känns som en evighet, avslutar han kyssen och ser på mig. Jag ler lite och vet knappt vad jag ska säga, men han sköter det åt mig.
”I had to do that before you left...”
Jag ler fortfarande ”...I’m glad you did”
Han kysser mig snabbt en gång till innan han släpper mig ”I’ll call you. I'll see you soon again.”
Jag nickar. ”Bye.”
”Bye...” svarar han och jag vänder mig om och går. Han står kvar och tittar på mig tills jag fortsätter ner för trapporna och blir osynlig för honom. När jag kommer ut på gården tar jag ett djupt andetag. Vad hände nyss? Drömde jag? Kysste verkligen Harry Styles mig nyss. Killen jag inte står ut med men ändå älskar att umgås med. Killen jag bara känt i snart en vecka men ändå tycker så otroligt mycket om. Jag huttrar och småspringer till taxin utanför grindarna. Jag ser upp en sista gång mot ’slottet’ innan jag hoppar in med en suck. Så fort jag satt mig och bilen börjat köra, tar jag tag i kragen på t-shirten och sätter den mot näsan. Jag andas in lukten. Lukten av Harry. Jag saknar honom redan.