Klockan tio i åtta stod vi alla och trängdes framför spegeln. Jag och Rebecca stod underst och fixade med ögonskugga och läppglans samtidigt som Jossan och Saga försökte hänga över oss med mascaror i högst hugg.
”Ajje!” skriker jag till när Saga sätter ner armbågen i ryggen på mig. Hon mumlar förlåt och återgår till att försöka sätta på mascara.
”Hur ser jag ut?” Josefin backar undan från vår sminkhög och ler försiktigt mot oss, vi ser på henne och ler stort.
”Du är jättefin!” Rebecca går fram till henne och tittar ”blunda”.

Josefin blundar för att visa sminkningen på ögonen. Hon har valt att göra en ’smokey eye’ och satt på lite lösögonfransar. Resten av ansiktet är ganska neutralt.
”Jättefint!” säger hon ännu en gång och ler. Vi andra håller med.
Själv har jag valt att köra på en ganska naturlig look i helhet. Ingen drastisk ögonskugga eller läppfärg. Bara ljusa rosa färger, eyeliner och läppglans. På mig har jag ett rosa linne med en vit spets-top över, och tajta jeans under. Håret har jag lockat lätt. Jag studerar mig själv i spegeln när jag känner hur mobilen vibrerar i bakfickan. Jag tar upp den och tittar på skärmen. Harry, igen. Jag suckar och trycker bort samtalet, jag tänker inte svara. Josefin, som själv har lockat sitt långa mörka hår och valt ett rött läppstift till kvällen, lägger en hand på min axel och ler försiktigt mot mig. Jag förstår henne.
”Du är jättefin” säger hon sedan och ler stort
”Desamma snygging” säger jag och ger henne en liten blinkning.  ”men” fortsätter jag ”du kan inte ha läppstiftet på dig när Eva och Johan kommer!”
”Åhh” suckar hon ”jag glömde...”

Hon tar upp en våtservett och börjar ta bort läppstiftet.
”Du får göra om det sen” säger Saga och puffar till sitt axellånga bruna hår lätt.

Cirka tjugo minuter senare ligger vi nertryckta allihopa i Sagas säng och gör oss redo för att öppna för lärarna. Vi har satt upp håren snabbt i tofsar och Rebecca, som ska öppna dörren, har satt på sig en morgonrock. Vi har datorn redo för att sätta på film, och har täcket långt uppdraget över våra kroppar.
”Hur ser det ut?” Frågar Josefin och ser över på Rebecca som sitter på sin säng på andra sidan rummet. ”Tror du hon kommer märka?”
”Nej, det ser äkta ut.” ler hon och står upp. Precis då knackar det på dörren. Hon spärrar upp ögonen sådär som hon brukar göra ibland och ser oroligt över på oss.
”Håll tummarna!” viskar hon innan hon går mot dörren. Någon halv minut senare står Johan och Eva inne i rummet och ser ner på oss.
”Oj va mysigt ni har det då!” säger Eva och ler fjantigt mot oss. Vi fjäsk-ler tillbaka och nickar.
”Ja vi var så trötta allihopa efter alla dagar inne i stan att vi bara ville till hotellet efter lunch...” säger Saga bredvid mig.
”Jo jag förstår, jag är själv helt utmattad!” säger Johan.
”Vi var själva uppe i London Eye idag” Säger Eva exalterat och slår ihop händerna ”sådan otrolig utsikt! Har ni varit där uppe någon gång?”
Jag sneglar snabbt på de andra och Rebecca skrattar plötsligt högt. 
”Gud nej, det är alldeles för dyrt!”
”Ja precis!” säger Josefin och skrattar lätt.

”Jaha, okej, vad synd det är riktigt fint!” säger Eva och sätter händerna i sidan ”Men dåså..” Hon står stilla ett tag ”vad ser ni på för film?”
”Hitta Nemo” säger jag
”The Notebook” säger Josefin.
Jag spärrar upp ögonen
”Eller alltså” börjar båda, jag bestämmer mig för att hålla tyst och låta Josefin avsluta. Eva och Johan ser frågande på oss
”Vi såg Hitta Nemo nyss, vi ska sätta på The Notebook nu”
Eva nickar långsamt upp och ner. 
”Okej, men ja” hon ser på Johan ”vi ska inte störa er något mer.”
”Vi ses imorgon bitti helt enkelt.” säger Johan och vänder sig mot dörren.
”Självklart.” säger Rebecca och går med dem till dörren.
”Skönt att ni kom hem okej helt själva... Fast ni får inte göra om det!”
”Ja, men det var lätt, och vi lovar.” hör jag hur Rebecca säger.
”Vi ses imorgon då..!” säger Eva
”Ja, God natt!”
”God natt!”
Dörren stängs och Rebecca tassar snabbt tillbaka till sängen och hoppar i med ett leende. ”We did it!” viskar hon och skrattar till.
”Let’s party!” säger Saga och hoppar ur sängen. Vi andra följer efter och fixar det sista. Josefin sätter på sig läppstift igen och vi släpper ner håren. Vi väljer också ut skor och väskor.
Till slut sticker vi ut huvudena ur dörren och ser försiktigt åt båda hållen. Vi diskuterar på vägen ner om vi ska ta min förra flyktväg genom fönstret eller om vi ska våga ta risken att gå ner i lobbyn. Vi väljer lobbyn eftersom att vi varken vill riskera att smutsa ner kläderna eller bryta bena. Så fort vi kommer ur hissen ser jag nervöst mot receptionen, men den unga (sliskiga) killen som står där ser inte ens upp från det han håller på med. Så vi går bara på tills vi äntligen kommer ut genom dörren, vi dansar en liten segerdans innan vi går mot den största gatan i närheten och skaffar en taxi.
Rebecca ringer Niall på vägen som ger vägbeskrivning, and off we go.

Vi stannar utanför en byggnad med en röd matta utrullad framför dörren, runt omkring står vakter, och bakom dem… massor av skrikande tjejer. Jag känner hur paniken kommer så fort jag kliver ur taxin, jag känner mig instängd av alla dessa tjejer. Rebecca ropar plötsligt till och tar tag i min arm, hon vinkar mot någon i dörröppningen och jag tar tag i Sagas arm för att släpa med henne också. Hon gör samma sak med Jossan. När vi kommer närmare dörren ser jag vem hon vinkade åt, såklart, Niall. Han skiner upp när han ser oss och ger oss alla en kram och pussar på kinden. Tjejerna skriker ännu högre när de ser. Han berättar för vakten att vi är med dem och vi släpps in. Lokalen vi kommer in i är mysig, med röda, svarta och lila färger på möbler och väggar. Vi får förklarat för oss att det egentligen är en klubb, men att man kan använda den för små spelningar också. Vi frågar honom förvånat hur de står ut med alla skriken, och han skrattar högt.
"I get really scared sometimes, it's so different from before" han ser runt på oss "this thing with the girls is still new to us". Vi nickar långsamt. "But" fortsätter han i samma ton som förut och pekar mot scenen.
”That’s where we’re gonna perform.”
”No shit...” skämtar Saga och Niall skrattar.
”You can go and sit in the V.I.P booth over there” han pekar mot en hörna med bekväma stolar och bord ”I’m just gonna go warm up with the lads.”
Vi säger okej och sätter oss i den avskilda V.I.P delen och vi fnittrar högt över att sitta där eftersom att vi aldrig gjort det förut. Cirka tio minuter senare börjar människor släppas in, eller, småtjejer då. Vissa skriker och ”can’t believe we're here!”, andra står som i chock och vet inte riktigt vad de ska göra. Vissa ger oss också blickar som skrämmer mig lite, vad har de för anledning att se sådär på mig för? Gör mig orolig.

När killarna äntligen kommer ut skriker tjejerna högre än någonsin, och jag får hålla för öronen för att inte bli döv. Harry har inte sett mig än utan ser ut på havet av tjejer i lokalen och vinkar till vissa. Jag vill bara gå upp och slå honom på käften, utan anledning egentligen. Han sa aldrig att han gillade mig, varför är jag så arg på honom?
”So” började Liam ”we’re gonna start off with a litte song from our album, that’s gonna be out November 18th”
Tjejerna skriker och gråter när han pratar, och musiken sätter igång.

Jag ler när han börjar sjunga och svänger med i melodin, tänker tillbaka på när de sjöng samma låt för oss i London Eye. Jag kommer ihåg att Niall berättade att Harry egentligen skulle sjunga efter Liam, och när han börjar sjunga tappar jag andan. Jag inser att det är första gången jag någonsin hör honom sjunga och jag får rysningar över hela kroppen.
”Everyone else in the room can see it, everyone else but you...”
Några sekunder in i refrängen ser han mig och våra blickar möts, han ler lite mot mig och jag ser ner i marken. Jag borstar bort rysningarna från armarna med händerna. Helvete, vad gör han med mig. Jag märker att han fortsätter snegla mot mig under låten, och varje gång hans solo-delar kommer ser han mig rätt i ögonen. Jag inte låta bli att stirra rakt tillbaka.

Efter ett antal låtar som Chasing Cars och Torn, är spelningen över och människorna börjar dra sig ur lokalen. Vi ser på varandra och ler stort.
”De var otroliga!” säger Rebecca och klappar händerna glatt. Vilken tur hon har haft egentligen, stöter på, blir kompis med och får gå på en spelning med ett band hon följt på tv. Det får mig att le. Ett tag senare kommer killarna inspringandes med små lycko skrik.
”Wooooh!” ropar Louis och sätter sig med en duns bredvid mig på soffan
”So what did you think?” frågar Zayn och sätter sig bredvid Jossan, som ler och kramar om honom.
”We loved it!” ropar vi alla i mun på varandra, och killarna skrattar.
Plötsligt kommer Harry in och sätter sig på en ensam liten pall i utkanten av bordet, han ler stort mot mig.

"Hey!"

Jag biter ihop, ser bort och försöker lyssna på konversationen de andra har. Även om de stannar upp för att hälsa på honom. Jag ser inte hur han reagerar men jag antar att han blev förvånad. 
”Did you see that girl in the front with the ’Let Malik You Up and Down’ t-shirt?” skrattar Niall och ser på Zayn, som ser häpen ut.
”No man, I didn’t see!” Han skrattar till ”really!?” vi andra skrattar också.
”Well” säger Louis efter ett tag ”since we got the place for tonight, who’s up for a drink?”
Alla killarna förutom Liam håller upp en hand, Saga med. Josefin lyfter på ögonbrynen.
”Are we allowed to?”
”No” säger Harry och skrattar ”but who cares?”
Vi ser på varandra, och Rebecca räcker upp en hand. Jag ler och ser på Louis
”Sure, why not” och räcker lätt upp en hand.
Josefin himlar med ögonen ”fine”.
”Yeee!” ropar Louis och reser sig upp och går mot baren. Jag känner fortfarande hur Harry tittar på mig och sneglar sedan mot honom. Han ser på mig med sina stora blågröna ögon. Det ser ut som att han försöker lista ut vad som försigår. Jag ser tillbaka på honom med en hård blick och ser sedan bort, ännu en gång. Jag lyssnar på vad de andra säger, men känner fortfarande hur hans ögon bränner. Louis ropar efter hjälp och jag tar chansen att komma undan från Harry och hoppar snabbt upp från min plats. Jag tar tag i en utav brickorna och bär den tillbaka till bordet och ställer ner den. Harry gör ett grymtande läte och tar upp en utav drinkarna, jag ser på honom med höjda ögonbryn och ser hur han sveper hela drinken.
”Ahhhh” låter han nöjt och ställer ner glaset på bordet framför mig innan han ser mig i ögonen. Jag ser irriterat tillbaka på honom och tar upp en drink till mig själv, och sveper hela jag med. Detta händer ännu en gång, och när jag svept min andra drink efter honom biter han sig frustrerat i läppen och stirrar hårt på mig. Efter några sekunder reser han sig plötsligt upp. De andra reagerar knappt utan fortsätter snacka om spelningen. Han står över mig med höjda ögonbryn, och tar plötsligt tag i min arm.
”I need to talk to you.”
Jag protesterar inte utan låter honom dra med mig, han tar mig in bakom scenen där de kom ut och stänger dörren. Sedan vänder han sig mot mig och suckar.
”What’s your problem, are you angry with me or something?”
”No” säger jag kallt ”There’s no reason for me to be, right?”
Han ser länge på mig med en blick jag inte förstår.
”Just tell me why you’re mad. What did I do? Is it because I couldn't see you the other night?”
Jag korsar armarna och suckar. Det är tyst ett långt tag.
”Do you like me?” frågar jag sedan, han ser frågande på mig. ”What do you think of me?”
Han biter sig i läppen och stoppar händerna i fickorna på sina jeans.
”Yeah, I like you. Of course I like you. Why?”

Jag ignorerar hans fråga och fortsätter osäkert.
”How do you like me, exactly...?”
”I.." börjar han ”I really like you.” svarar han och ser mig smått generat i ögonen. Jag ser undan och ler sarkastiskt. Han ser det och ser irriterad ut.
”What?”
”If you like me, then why are you with that other girl” jag ser neutralt på honom ”or.. woman, whoever she is.”.
Han ser ut som att han blivit slagen i magen, hon är alltså inte hans syster. Det var som jag trodde.

"Are you with her?"

Han öppnar munnen för att säga något men inget kommer ut. Jag skrattar lätt och går förbi honom.
”This sounds cliché but, I thought you were real... Different. That you wouldn't play me like others would” jag öppnar dörren ”I really do like you. But you’re just as fake and shitty as everybody else."

Jag smäller igen dörren efter mig och går tillbaka till de andra. Jag är varken arg eller ledsen, jag vill bara glömma honom och ha roligt. Jag ser shot-glasen på bordet och mina vänner som sitter och skrattar. Jag går fram och sätter mig vid bordet. Sen tar jag shot, efter shot, efter shot.

Resten av kvällen är lite som en stor blur, skratt hit och skratt dit. Lekar och dricka. Jag glömmer till och med bort Harry för ett tag. Vilket var min plan. Louis springer omkring med Zayn på ryggen, och Rebecca sitter ensam med Niall i ett hörn och skrattar. Musiken är på hög volym och jag står i mitten av rummet och dansar för mig själv med ett glas i handen, plötsligt känner jag två stora händer om min midja. Jag ignorerar det och fortsätter dansa, allt snurrar och jag känner mig så otroligt bra. Plötsligt tar händerna ett hårdare grepp om mig och vänder mig om. Harry.
”Come on, let’s go.” säger han. Jag ser irriterat på honom och slöddrar ut att jag inte vill.
”Let go of me.”
Han släpper inte utan håller fast mig, han ser på mig med oroliga ögon. Jag tar en till klunk.
”Please just come with me?”
”No!” ropar jag och försöker dra mig loss, det snurrar mer ”I wanna dance...”
”You’re too drunk Tessa, stop it!”

"Tessa, lyssna.... Tessa?" hör jag någon av tjejerna säga. Men hennes röst liksom försvinner.
Jag gör ett försök till att komma loss, men misslyckas. Jag känner hur kroppen liksom domnar av, och det snurrar ännu mer. Till slut kan jag knappt se något och jag känner hur händerna håller upp mig. Sedan blir allt svart.