Previous: ”I mean…” säger jag tyst och ser honom i ögonen ”I love being with you, I love to talk to you, even on the phone” säger jag och skrattar ”I love sleeping in the same bed as you, I love eating next to you, I love... sitting here with you… I love your family… I just... Love you”
Harry skrattar högt och visar de där perfekta vita tänderna. Jag fattar inte att jag nyss sa det där, men det är sant. Jag älskar allt som har med honom att göra, även de gångerna han är otroligt irriterande och jobbig. Han är allt jag vill ha just nu.
”Then I love you too” säger han och kysser mig på munnen ”I love everything about you”

---

Jag vaknar med Harrys armar runt mig och jag ler av att känna hans hud mot min. Det var faktiskt inte jag som gick över till honom inatt, utan det var han som gick över till mig. Jag vaknade till av att min dörr stängdes klockan två på natten och såg Harry tassa fram till sängen. Något av det gulligaste jag sett honom göra faktiskt. Och att vakna i den här smala, lilla sängen tillsammans påminner mig om sista dagen i Sverige, då vi vaknade på samma sätt fast i min egen säng. Jag vänder mig försiktigt om så jag ligger med mitt ansikte mot hans och ler åt hans vanliga, urgulliga sov-ansikte. Jag ger honom en puss på näsan, men inte vaknar han av det. Han bara mumlar och fortsätter sova. Jag hör hur någon fixar där nere i köket och ser en aning på Harry innan jag beslutar mig för att försöka smyga ut ur sängen och gå ner. Jag är varken sömnig eller lat idag, jag vill gå upp och äta frukost! Jag kravlar mig försiktigt ur hans armar och tassar fram till min väska där jag sätter på mig ett par mjukisbyxor till tröjan jag har på mig och går försiktigt ut ur rummet. Det luktar gott i hela huset, engelsk frukost. Min nya favorit. När jag kommer ner i köket står Robin där vid spisen.
”Smells good!” säger jag och ställer mig vid bänken med ett leende. Han hoppar till.
”Oh hey, I didn’t hear you coming!” säger han och skrattar gott ”My food always smell good, but breakfast is my specialty! You hungry?”
”I’m starving!”
”Let me give you some of this then” säger han och tar fram en tallrik och börjar hälla på bacon, äggröra, rostat bröd och tomater. ”Here you go” säger han till slut och ställer ner tallriken framför mig, jag sätter mig ner med ett leende.
”Thankyou”
”Where’s Harry? Isn’t he hungry aswell?”
”Still sleeping” säger jag med en bit bröd i min mun, och kommer på mig själv att det är oförskämt. Jag sväljer innan jag fortsätter ”but I let him sleep, he needs it before going back to work”
”I hear you… he’s gonna be busy busy busy when the album gets out”
Det gör mig rätt ledsen. Ett skivkontrakt betyder ett album, ett album betyder publicitet, och det betyder flera fans… vilket resulterar i mer jobb. Han kommer få resa mycket, vara i flera intervjuer, träffa massa fans… han kommer aldrig vara hemma. Det gör mig ledsen inte bara för min egen skull, utan för hans familjs skull också. Det får mig nästan att hoppas på att de inte blir större än de redan är. Jag tar en till tugga av brödet och lite äggröra innan jag suckar. Robin ler smått mot mig, men jag vet att vi båda tänker på samma sak.
”You just have to enjoy every minute you’ve got with him I guess” säger jag ”Cause you never know when you’ll get to see him next time”
Robin nickar.
”I’m just worried for his mother, she misses him a lot already…” han tar en tugga av ett rostbröd ”We didn’t expect him to go so soon”
Vi sitter och pratar ett tag, jag och Robin. Innan han själv måste rusa iväg till jobbet. Så där sitter jag till slut, ensam i köket med min engelska frukost och mår dåligt, i alla fall tills Harrys katt Dusty kommer förbi och beslutar sig för att ta en liten siesta på köksbänken. När jag är klar städar jag till i köket lite innan jag tassar upp till övervåningen igen och öppnar dörren till Gemmas rum. Man ser knappt Harry längre, han ligger så djupt nedgrävd i täcket att man bara ser några lockar av hans hår. Jag hoppar fram till den vita sängen och funderar ut hur jag ska väcka honom. Jag kommer inte på något bra så jag bara kittlar honom över täcket och ropar ”Wake up!”, han vrider och väder på sig under täcket.
”Stop! Stop!”
Jag skrattar högt och går fram till min väska igen där jag börjar välja ut vilka kläder jag ska ha på mig idag.
”Time to get up babe, you have a lot of places to show me today!”
Då dyker hans morgontrötta ansikte upp från under täcket med ett litet leende. Jag visste han han skulle bli ivrig om jag nämnde det vi ska göra idag. Han sträcker sig och väder sig lite om innan han ser på mig med samma trötta leende.
”Morning love”
Jag skrattar igen och kryper fram till honom vid sängen och ger honom en kyss på munnen. Sedan kryper jag tillbaka och fortsätter leta ut kläder.
”Theres breakfast downstairs”
”Really?” säger han och sätter sig upp, helt förvånad ”You… made breakfast?”
Jag skrattar till. Jag är faktiskt inte så dålig på att laga mat.
”No… Robin did!”
”Oh, that’s what I thought…” säger han sömnigt innan han ställer sig upp, han har bara sina svarta kalsonger på sig och jag försöker hålla mig från att titta. Han får inte märka att jag tittar, för då kommer han aldrig försvinna ner för att äta.
”Hey, I do cook sometimes you know!?” säger jag och ser stött på honom. Han skrattar.
”Sure you do baby” sedan försvinner han ut ur rummet. Jag skakar bara på huvudet för mig själv med ett leende och fortsätter välja kläder. Jag hittar inget jag riktigt vill ha utan springer istället in till Harrys och letar upp en av hans tröjor som jag sätter på mig. Han skrattar när han ser det först men verkar ändå på något sätt gilla att jag använder hans kläder.

Dagen spenderar vi genom att gå omkring i hans lilla stad. Vi hälsar på i bageriet han jobbade i förut, de blir riktigt glada och överaskade av att se honom. Vi får till och med jobba en stund, han visar mig vad han brukade göra för något. Stå i kassan eller baka till exempel. Han skiner verkligen upp av att vara här igen. Bara baka och ta hand om kunder liksom. Efter det går vi till hans gamla skola, det är lov här i england med så den är stängd. Men han visar mig runt utanför och vi kikar in genom lite fönster. Vi börjar nästan fjanta oss lite väl mycket då vi börjar lyfta varandra för att komma högre upp och klättrar upp på taken.
”In this classrom, I taped my hand to a table once….” säger han när vi står vid ett fönster. Jag ser på honom konstigt.
”Why’d you do that?”
”Dunno, guess I was bored” säger han och rycker på axlarna. ”My mates thought it was funny, but it hurt like hell to get it off”
Jag skrattar och himlar med ögonen. Knäppis.
Vi hittar en gammal basketboll mitt på gården också, den är smutsig och har knappt någon luft kvar i sig, men vi använder den ändå. Vi spelar och har kul i nästan en halvtimme, och jag kan säga att jag är mycket bättre på basket än vad Harry är. Men han vill inte erkänna det. Och det slutar med att han jagar mig runt hela stället bara för att jag retar honom.
När vi lekt klart går vi runt till några av hans vänners hus, de blir jätteglada av att se honom. Kramar om honom i flera minuter och berättar hur mycket de saknar honom. Det måste vara konstigt egentligen, ha en riktigt bra vän som är med i en tävling. Sen förändras allt. Jag förstår också att de flesta av hans bästa kompisar var tjejer, lite roligt sådär. Men jag förstår på ett sätt varför han kommer bättre överens med kvinnor, jag menar, har har jo bott med bara två kvinnor i hela sitt liv nästan. Så it makes sense. Jag kommer jättebra överens med dem i alla fall och de säger att vi är så söta ihop. Jag blir riktigt glad när andra faktiskt gillar att jag och Harry är tillsammans. Det är så många som är negativa och inte alls vill att vi ska vara tillsammans, som egentligen inte borde ha något att säga om det i över huvud taget. Men jag vet att det är hans fans och att de själklart vill ha honom och de andra killarna för sig själva. Som jag sagt förut, det skulle jag med. Därför kan det i alla fall vara härligt att höra ibland hur någon tycker vi se söta ut ihop. Och vi sitter bra länge och pratar med hans vänner också. Klockan hinner bli fyra och vi känner att det är dag att börja dra oss hem till Harry.
På väg tillbaka hem till honom stannar han snabbt mitt på en gata och ser ut över en liten gräsmatta, som en park fast mindre mellan husen, jag förstår inte riktigt vad han tittar på men jag försöker se dit hans blick går jag med.
”You see that bridge over there?”
Jag söker med blicken en stund men hittar till slut en liten bro öven en mini-å mellan två hus. Jag nickar.
”When I was fifteen, I had a girlfriend- she lives over there” säger han och pekar mot ett hus på gatan. Jag förstår inte riktigt varför han vill berätta det här för mig, men jag nickar igen. ”- anyway, I tried like once to be a bit romantic, so I bought a bunch of candles, and spread them out all over that bridge over there and lit them” han ser på mig och pekar samtidigt med ena handen ”and when I asked her to come out, she said no because it was too dark”
Jag ser länge på honom och väntar på fortsättningen.
”And..?” säger jag till slut.
”And? That’s it, she totally blew me off, I did all of that for nothing”
Jag fnissar lite åt honom.
”Aww babe, I bet she would’ve loved it if she saw it”
”Yeah I know, but she didn’t” säger han som att han mimar hennes röst. Jag flinar.
”Her loss”
Han nickar och skrattar.
”Anyway, that was that… then I got wasted” han börjar gå igen.
”Wait what?” skrattar jag ut och springer efter. Han bara skrattar.

När vi kommer tillbaka hem till honom hoppar han genast in i duschen. Vi båda har både mjöl i håret efter bageriet och smuts efter skolgården på oss.
”I’m after you!” ropar jag efter honom när han försvinner ut i hallen.
”No one else is here you know” ropar han och jag skrattar.
”I know just don’t take all the warm water”
Jag slänger mig ner på sängen och kollar in min twitter medan han är i duschen, och jag blir lite upprörd när jag ser att bilder har tagits på oss idag när vi gått omkring. Att människor följer efter oss bara för att få några bilder är bara obehagligt. Som tur va verkar inga ha sett oss klättra upp för taken på Harrys gamla skola i alla fall, det hade varit skämmigt. Plötsligt börjar Harrys mobil vibrera där den ligger på laddning i andra hörnet av rummet på golvet.
”Harry! Someone’s calling you” ropar jag men är för lat för att röra mig.
”Just let it ring, it’s probably mum anyway, I’ll call her when I get out!” ropar han tillbaka. Jag fortsätter kolla in twitter och tänker inte mer på det. Men när den vibrerar för tredje gången blir jag lite orolig och hoppar upp ur sängen för att kolla, jag menar tänk om det har hänt henne något. Två missade samtal och ett sms. Men.. det är inte Anne. Det står varken hennes namn eller ’mum’. Det står Caroline. Jag tycker upp smset.

I’m pregnant.