Previous: Vi åkte också förbi hans gamla skola och jag kan riktigt se hur minnena flödar i hans huvud. Det måste vara tråkigt, egentligen, att inte ens få avsluta skolan där man började. Jag vet att han just nu håller på att avsluta skolan i London, tillsammans med killarna. Så de ska slippa allt sådant när deras album släpps, så de bara kan fokusera på skolan. Men han har berättat för mig att det är något han skulle vilja gå tillbaka till. Skolan här. Till slut svänger vi in på en liten mindre gata och han ler stort mot mig.
”This is my street”

---

När vi passerat ett par hus svänger vi tillslut upp på en liten uppfart utanför ett hus. Harry ser glatt mot mig innan han skyndar sig ut ur bilen. Jag är strax efter honom. Han suckar nöjt när han ser upp mot huset som är hans hem. Jag ler mot honom, innan jag också ser mot huset som står framför oss. Jag blir förvånad när jag ser att det finns två ytterdörrar bredvid varandra istället för en. Men inser snabbt att han bor i radhus. Det får mig nästan att skratta, tänka sig, Harry Styles bor i radhus. Eller… bodde. Paul går snabbt förbi oss och börjar plocka ut våra väskor ur bilen.

”I didn’t know you lived in a… a” jag letar efter ordet radhus. Men svensken som jag är kommer jag inte på det. Rad.. ehh? Hus är house, men rad? Harry ler mot mig.
”Row-house”
”Yeah, that” säger jag och ler lite generat tillbaka mot honom.
”Well” säger han och ser tillbaka mot huset ”that’s where I grew up” han ser tillbaka mot mig ”in a row-house”
”Nice neighbors?”
”They’re okey” säger han och flinar.
”Kids” ropar Paul och smäller igen bakluckan ”I have to get going”
”Aww Paul don’t leave yet!” säger jag och putar med underläppen. Han skrattar och ger mig en vänlig kram.
”I need to get back hun, don’t want my dinner to get cold”
”Thanks for giving us a ride Pauly”  säger Harry och kramar om honom också.
”Anything for you” säger han och ruskar till Harry i håret, sedan håller han upp pekfingret i ansiktet på honom och ser allvarlig ut ”don’t do anything stupid, okey?”
Harry suckar och himlar med ögonen.
”I promise”
”Good” säger han och ger honom en snabb klapp på axeln. ”Bye! Call me when it’s time to get back”
”See you, Paul” ropar jag tillbaka och vinkar.
”Don’t worry” säger Harry och går mot väskorna och tar upp en ”we’ll take the train or something”
Paul hoppar in i bilen och vinkar snabbt genom bilrutan som att säga att han hörde vad han sa. Sedan backar han ut ur uppfarten och försvinner ner för gatan igen. Synd att han inte kunde stanna längre.

Jag hör Harry stånka och ser att han har gett sig på alla väskorna själv och jag springer fram till honom.
”Here let me help you”
”Nahh I can handle it!” säger han andfått.
”I’m sure you can babe but I don’t want you to pass out on the way to the front door” jag tar tag i en utav väskorna ”I mean what would I tell your mum?”
Harry skrattar och låter en aning lättad av att jag tagit en utav dem.
”Which door’s yours?” frågar jag och ser bak på honom. Han flinar.
”Guess”
”…Harry” säger jag och suckar.
”Guess!” säger han ännu en gång och nickar mot dörrarna. Jag himlar med ögonen och studerar båda dörrarna. Ena är ganska smal och blå, den andra är lite bredare och vit, med ett fint fönster i. Om jag inte hade märkt en ynka detalj på den vita dörren skulle jag säkert valt den blåa dörren. Men Harry lämnar alltid spår efter sig.
”The white one” säger jag och ser på honom nöjt. Han ser förvånad ut.
”Really? How’d you know?” sedan flinar han ”Lucky guess”
”No, theres an ’H’ carved in to the door” säger jag och pekar mot ett litet H långt ner på dörren. Det är så typiskt Harry att göra något sådant. Han var liten och uttråkad, varför inte rista in ett H för Harry i dörren? ”Right there”
”Really!?” säger Harry och spärrar upp ögonen. Någon sekund senare är han nere på marken och studerar H:et noga. ”Wow! I totally forgot about this”
”You remember now?”
”Yeah…” säger han och stryker fingrarna över det ”I was like nine”
”Aww, little Harry chav”
”Hey! I was not a chav!” säger han och ser skrattandes på mig.
”I think you were” säger jag och klappar honom lätt på huvudet och han reser sig upp.
”I had class when I was a kid”
”Sure you did” jag blinkar mot honom och kysser honom på kinden.
”Whatever” säger han och letar i fickan efter något. Efter några sekunder dyker ett par nycklar upp ur fickan och han ler. ”Still got the keys!”
Jag ler bara tillbaka samtidigt som han låser upp dörren. Jag tar ett djupt andetag. Here it goes.

”Hello??” han sparkar av sig skorna och tar några steg in i huset ”Mum?”
Jag ser mig om i hallen och försöker ta in allt. Det är väldigt hemtrevligt här, inte så stort, men inte heller för litet. Precis lagom.
”Yes! In the kitchen!” hör jag en kvinna ropa. Men han hinner inte ens komma in i köket utan hans mamma är redan ute i hallen efter några sekunder. ”Aww my baby” säger hon med världens största leende och kramar om honom. Hans mamma, Anne, har mörkt medellångt hår som hon har utsläppt hängandes ner för axlarna. Hennes kroppsform är normal, väldigt snygg för hennes ålder! Om man jämför med min mamma i alla fall…! På sig har hon en beige/brun långärmad tröja som hon har kavlat upp till armväcken, hon har ett par vanliga jeans och fina smycken här och där. Hon klär sig fint också. Men det är inte det finaste med henne… det är hennes ansikte. Hon är så vacker så att jag smäller av. Varför kan inte jag se ut sådär? Jag förstår vart Harry har fått sitt fina leende ifrån. Hon håller Harrys ansikte i sina händer och berättar ut mycket hon har saknat honom och att hon älskar honom. Det får mig att le, men det får mig också att känna mig lite… i vägen eller vad man ska säga. Jag står där helt nervös och tyst i deras hall liksom. Men precis som jag tänker så ser Anne upp från Harry och över till mig. Hennes leende blir större och hon går genast fram till mig.
”And you must be Tessa, it’s so nice to finally meet you!”
Jag börjar sträcka fram en hand men hon går istället in för en kram. Jag blir lite tagen men ändå glad att hon redan känner för att ge mig en sådan hälsning. Jag kramar glatt tillbaka och jag ser hur Harry stoppar händerna i fickorna på sina jeans och ler bakom henne.
”Nice to meet you too Anne” säger jag nervöst och känner hur mitt hjärta bultar.
”I’ve heard so much about you dear, I have been trying to make Harry get you here for weeks now!”
Jag skrattar och tittar på Harry. Så han pratar med mamma sin om mig i alla fall.
”Yeah, I hate that Sweden’s so far away, or I would’ve met you a long time ago”
Vi har börjat röra oss mot köket nu och hans mamma skiner upp när jag nämner Sverige.
”Yes!! It’s amazing how he found a Swedish girl he likes!” hennes röst går nästan upp i falsett när hon säger ’Sweden’ ”and that he met you here in the UK is even more amazing!”
”I know, the way we met is odd really” säger jag när vi kommit in i köket. Köket är nästan mer hemtrevligt. Ljust och fint. Påminner mig nästan lite om mitt eget, en fristående bänk i mitten av rummet med barstolar till. Söta blommor i fönstret och härliga foton och magneter på kylskåpet. Jag återgår till att se på Anne som ställer sig vid spisen. Det fräser i pannan som står där men jag hinner aldrig se vad det är i. ”But amazing.. in a way” säger jag och ser snabbt på Harry som ställt sig bredvid mig. Han håller om mig från sidan och jag blir både glad och nervös av det. Hans mamma vet ju såklart att vi är kära, men jag vill göra ett gott intryck innan vi börjar gulla.
”Ehm” säger jag och går snabbt ifrån honom och ställer mig bredvid henne ”what are you making?”
”Harrys favorite!” säger hon och ler mot mig innan hon rör om lite, i köttfärsen ”Tacos”
”Really!?” ropar Harry glatt. Jag skrattar till.
”I didn’t know tacos is your favorite” säger jag och ser upp på Harry.
”How can it not be!?” säger han och spärrar upp ögonen samtidigt som han sätter sig på en utav barstolarna ”it’s the best mixture of flavours ever!”
Både jag och Anne skrattar åt det han säger.
”Do you know what my favorite food is?” frågar jag och flinar mot honom.
”Yes!” säger han och lyfter upp en finger i luften ”actually I do, I pay attention… unlike other certain people!”
Jag rynkar näsan och flinar mot honom.
”What’s my favorite food then?”
”Pizza”
Shit, han har rätt.
”You told me when we ordered pizza to my place”
Nu minns jag, haha.
”Oh, right” säger jag och ställer mig bredvid honom, och han håller fast mig sittandes med sina ben om min kropp. ”But pizza’s not something I could eat every day”
”You’re right about that” säger Anne och skrattar ”then you would feel very sick I bet”
”I think my favorite food is like, always changing, it depends on what I feel like having” säger jag och stryker min hand över Harrys ben under bordet, så hans mamma inte ser ”you know, if I feel like having a salad I can think it’s my favorite food at the time just because.. well I really feel like having a salad!”
”I know what you mean!” säger Anne och nickar ivrigt på huvudet.
”I don’t” säger Harry och rynkar pannan ”your favorite is your favorite? You can’t have many favorites, that doesn't make sense”
Jag orkar inte ens förklara och himlar bara på ögonen, Anne verkar tänka desamma då hon bara vänder sig mot köttfärsen igen.
”Oh!” säger hon plötsligt ”speaking of salad, could you guys cut up the vegetables?”
Hon viftar med den stora sleven hon använder till köttfärsen och pekar mot grönsakerna på bänken lite längre bort.
”Sure” säger Harry och reser sig upp. Han leder mig dit bort, med handen… diskret på min rumpa. Jag spärrar upp ögonen mot honom men han flinar bara. Dock verkade Anne inte märka något… som tur var.
”What do you want, the tomatoes or the cucumber?”
Jag börjar fnissa.
”What?” säger han och håller upp gurkan i luften och ser förvånad ut.
”The way you say tomatoes sounds funny” säger jag och försöker hålla mig för att skratta mer ”I’ll take the cucumber” jag tar tag i gurkan och går för att skölja den snabbt. Harry skrattar ett kort högt skratt.
”Nooo, the way you say it sounds funny, Miss American girl”
”Pfff, Mr. Toomaaeeetooo” säger jag och härmar Harrys accent. Jag får nästan mig själv att skratta för att det är så bra. Harry ska precis öppna munnen då till och med hans mamma börjar skratta från där hon står vid spisen.
”Mum!” säger han och stirrar på henne med ett leende i mungipan.
”Sorry hun, but you actually sound like that!” hon skrattar lite till innan hon lugnar sig. Harry fnyser.
”You talk like this too!?”
”But she doesn’t talk as slowly as you do, that’s why it’s so funny” säger jag och börjar skära upp små gurkbitar. Anne skrattar igen.
”But the way you talk is cute” säger hon och tar tag i Harrys kind som en bebis där han står och sköljer tomaterna. Han skrattar,
”Massive thank you Mum”

---

Chav = engelskt slang, ungefär som en fjortis fast mer trashig. fake bling-bling och en taskig attityd ;)
Sorry för det långa uppehållet, men har helt enkelt inte haft tid/lust! :)♥