Jag vaknar av en mjuk kyss på läpparna. Den kommer som en fortsättning på drömmen jag hade, drömmen om Harry. Drömmen handlande om hans familj... när jag träffade dem. Jag kanske inte har insett det förns nu men är riktigt nervös över att träffa dem. Speciellt hans mamma. Men tankarna av at Harry kommer vara där med mig får det att känns så mycket bättre. Om Harry gillar mig, måste det väl ändå finns en stor chans att hans mamma gör det också? .. eller? Jag känner hur ännu en kyss planteras på mina läggar och tankarna flyger tillbaka till igår och jag känner hur mitt hjärta börjar bulta snabbare. Det var perfekt. Jag öppnar långsamt ögonen och ler mot synen jag möter. Harry lutad en bit över mig med ett leende på läpparna. Hans hår står åt håll och kantar och han har yttebyttesmå påsar under ögonen som vanligt.
”Morning baby” säger han och kysser mig en gång till. Jag sträcker mig en aning mot de mjuka lakanen och ler större.
”Morning”
”Did you sleep well?” frågar han och stryker ett finger över mina axlar och mitt nyckelben. Jag nickar.
”Yes oh my god”
Harry ser på mig med ett… perverst leende. Som att han tror att jag syftar på igår, vilket jag inte gör. Jag menar, det var otroligt. Men nu snackar jag om sängen, inte honom.
”Because the bed is so soft?” säger jag och höjer på ögonbrynen. Harry ser besviket på mig och jag skrattar.
”It’s even better when you’re in it babe” säger jag och kysser honom på kinden, han ler stort tillbaka ”did you sleep well?”
”Yep!” säger han glatt ”because my pillow’s so soft… and no I’m not talking about your boobs, I’m really talking about my pillow”
Han slänger ned huvudet på huvudkudden och ler fjantigt mot mig. Jag fnyser och skrattar till. Jag hatar när han driver med mig.
”Well you can have mine too” skrattar jag ut och trycker ner min kudde i ansiktet på honom. Han skrattar och tar tag i kudden, jag försöker hålla kvar den men han är starkare och den flyger tvärs över rummet. Jag suckar och ser på honom, innan jag ler smått.
”Yesterday was nice” säger jag och lägger mig på hans bröst. Jag känner hur han andas, han ler tillbaka mot mig.
”Yeah”
Jag ljuger verkligen inte när jag säger det. Jag menar, jag är inte ens säker på om alla de tjejerna han har varit med är så negativt after all. Jag menar, he’s got skills. Han var hundra gånger bättre än Thomas. Men det skulle ju såklart kännas bättre om han var lite på samma nivå som jag… nu är det ju jag som är sämst. Jag tänker inte nämna det dock, skämma ut mig är ett nej nej. Jag fortsätter le mot honom och letar efter något annat att prata om.
”When are we leaving?”
”Uhmmm, what time is it?” säger han och verkar inte alls planera på att leta efter någon klocka. Jag suckar och sträcker mig ner till golvet på min sida där min mobil ligger och laddar. Jag kämpar efter luft i den obehagliga ställnigen jag är i men lyckas ändå klämma fram att klockan är halv tio.
”Is elven good?”
Jag sätter mig upp i sängen igen och ser på honom som om han är dum i huvudet.
”You really think I’ll be able to shower, get dressed, eat and pack in one and a half hour?”
”I do all of that in half an hour” säger han och rycker på axlarna.
”Well I don’t”
Han skrattar och sätter sig upp.
”Take your shower and I’ll help you pack”
”What about breakfast?”
”We’ll take that on the way if we don’t have time”
”Okey” säger jag och ler innan jag ger honom en kyss på kinden och klättar över honom för att komma ner på andra sidan sängen. Han smiskar mig på rumpan när jag är halvvägs över och jag skriker till.
”Hey!”
”What?” säger han och skrattar ”that’s my property now”
”Hah! You think you can smack me on the ass whenever you want just because we’re together?” säger jag med en förvånad min och håller mig för rumpan.
Harry rycker på axlarna.
”Well that and because we sleep together now… yeah”
Jag öppnar garderobsdörren och tar ut nya kläder samtidigt som jag skrattar högt åt honom.
”That’s what I’m gonna say when I kick you in the balls”

Jag förstår inte riktigt hur vi hinner, men fem i elva står vi faktiskt nere i garaget igen och packar in allt i bilen. Vi har packat ner allt vi behöver under tiden i Holmes Chapel.. vi har ätit frukost och vi har sagt hejdå till alla. Jag har kramat om Becca hundra gånger då hon inte kommer vara kvar här när vi kommer tillbaka. Hon sa att vi skulle ha så roligt som möjligt och att Harrys mamma kommer älska mig till hundra procent, det höll Harry glatt med om. Det är häftigt egentligen hur våra liv har förändrats sen klassresan. Nu kommer vi åka ner till England flera gånger om året då våra pojkvänner bor här… våra kända pojkbands-pojkvänner. Sjukt.
”It’s so cool that you guys can get your license at sixteen! I want to be able to drive like you” säger jag och kämpar med att trycka in en väska i bakluckan.
”We can't” säger han och slänger in den sista. Jag stannar upp, va?
”What?”
Han trycker in den sista och den jag försökte med och stänger bakluckan.
”We can't”
”Yeah I heard you but what do you mean?”
”We can't drive until we're eighteen. I don’t have my license yet”
”But how can you drive?”
”Technically… I can’t” säger han och ser skyldigt på mig. Jag stirrar rakt ut i luften.
”You’re not allowed to drive…? But you drove me before?”
Harry skrattar nervöst och går fram till förardörren.
”Let’s just say I’m practice driving…”
”What!?” ropar jag ut ”what if you get caught!?”
”I wont, I promise”
”You cant promise that Harry!” säger jag gnälligt och ser ledsen ut ”I didn’t know you didn’t have a license”
”I know” säger han och öppnar dörren ”because if you did you wouldn’t have gone with me, just get in the car, please?”
”No!” säger jag och stirrar på honom ”I won’t go with you if you can’t drive you idiot!”
”I can!” ropar han ut ”Just not… legally yet”
Jag stönar högt.
”Seriously, what if you get caught? You’ll go to jail or something! And what would you mum say!?”
Harry skrattar.
”Stop laughing Harry!” säger jag ledset ”You can’t say you’re practice driving if you don’t have anyone that’s got a license with you in the car”
”I know, but they never check around here. And what my mum doesn't know wont hurt her!”
”Of course she'll find out! Can’t you just get someone to drive us?”
”Everone’s off work” säger han och lägger armen på taket av bilen ”please just get in the car, nothing will happen”
Jag ser mig nervöst omkring. Ska jag lita på honom? Det känns så fel, men det kanske inte alls är som i Sverige som han säger. Ingen kanske bryr sig här. Dessutom väntar Anne på oss… jag biter mig oroligt i läppen innan jag tar några steg mot bilen. Harry ler mot mig och drar ner armen från taket igen.
”It’ll be fine, I promise”
Jag säger inget utan sätter mig bara i passagerarsätet tyst. Om vi blir tagna av polisen ska jag slå ihjäl honom. Han sätter sig ned i förarsätet och ser riktigt nöjd ut. Jag bara kniper ihop när han håller på och fifflar. Men när han sätter igång bilen och börjar backa ut sätter paniken in.
”STOP!” skriker jag. Han stannar tvärt och ser förvånat på mig. ”I wont go with you if you drive”

”What were you thinking? You know your mother would have gone crazy if she found out” Harry sneglar irriterat på mig ifrån baksätet samtidigt som Paul skäller ut honom från framsätet bredvid mig. ”You’re lucky I was free today or you would’ve had to take a taxi, everything’s closed today”
”Whatever…” muttrar Harry ut. Jag vet att han är irriterad på mig nu, men jag gjorde det här för båda oss. Om vi hade blivit stoppade hade ingen av oss kommit till Holmes Chapel. Dock känner jag mig skyldig som fick Harry att ringa just Paul, som fick lämna sina barn idag på sin lediga dag bara för att skjutsa oss. Till Homes Chapel dessutom, det tar cirka tre timmar att komma dit ifrån London. Det blir sex timmar totalt för stackars Paul.
”And you couldn’t even sit back here with me?” säger Harry buttert. Jag ser sorgset bak på honom.
”I get really sick if I sit in the back for a long time, I have to look at the road.”
Harry bara korsar armarna och tittar ut genom fönstret. Jag kan inte låta bli att le för mig själv när jag ser på honom. Hur kan man vara söt när man är sur? Han lyckas i alla fall. Jag sitter och pratar lite med Paul den första timmen. Han berättade om hur han fick jobbet och att han verkligen ser killarna som sina egna. Det tyckte jag var gulligt. Han kommer nog få vara kvar en lång tid hos dem. Hoppas jag i alla fall, han håller alltid killarna i styr. Jag vet att han kan verka tystlåten och lite läskig sådär i början, men när man börjar prata med honom är han verkligen riktigt schyst och pratglad. När vi stannar för lunch verkar Harry helt ha glömt bort att han ska vara arg och pratar med oss som vanligt, han ska till och med envisas med att vi alla ska ha de små papperskronorna på oss när vi sitter inne på Burger King. Så där sitter vi alla tre, med kronor på huvudet haha! När vi drar tillbaka till bilen passar jag på att ta en bild på Harry när han sitter helt forever alone i baksätet och lägger upp på twitter. Han ler dock på den och verkar inte alls vara sur över det längre. Jag märker hur jag genast får massa respons på twitter, men som vanligt, tittar jag inte på vad alla skriver. Den ända gången jag svarar är när Louis skriver att det är som vanligt dådå, vilket fick mig att skratta. Runt fyra svänger vi in på Holmes Chapels gator och jag kan riktigt se hur Harry lyser upp. Jag ser glatt omkring på allting och tänker mig hur det var för honom att växa upp här.
”I used to work here” säger han och pekar mot ett bageri. Jag har ett svagt minne av att han berättade det i sin X Factor audition, men jag känner ändå för att reta honom lite.
”You worked… there?” säger jag och skrattar. Han skrattar med.
”Yeah I used to work in a bakery, got a problem with that?”
”Nahh” skrattar jag ut ”you can use those skills and bake me a cake”
Vi åkte också förbi hans gamla skola och jag kan riktigt se hur minnena flödar i hans huvud. Det måste vara tråkigt, egentligen, att inte ens få avsluta skolan där man började. Jag vet att han just nu håller på att avsluta skolan i London, tillsammans med killarna. Så de ska slippa allt sådant när deras album släpps, så de bara kan fokusera på det. Men han har berättat för mig att det är något han skulle vilja gå tillbaka till. Skolan här. Till slut svänger vi in på en liten mindre gata och han ler stort mot mig.
”This is my street”