Previous: ”So this is it?” säger han och ser mig djupt i ögonen, han ler ett litet leende, som är både oförstående och sorgset på samma gång. Jag torkar bort en till tår och försöker le.
”I guess”
Jag sträcker fram ena handen mot hans ansikte och stryker lätt runt skrapsåret på hans kind. Jag kan knappt hålla mig längre, vill gråta det högsta jag kan, och det verkar som att han känner så med. Men han håller bara ut armarna i luften och jag kryper upp i hans famn. Där ligger vi och gråter tillsammans, i sjukhussängen. Jag kan inte fatta att det här blir sista gången jag känner hans armar runt mig på det här sättet… 

---

December

Det är den artonde december. Exakt en månad sedan killarnas album Up All Night släpptes och dagen deras turnering börjar. Jag har inte träffat Harry sen i oktober då de var här för att träffa fansen, men jag är inte riktigt säker på att man kan kalla det ”träffat” heller. Han kom till mitt hus och sa hej i fem minuter, innan han behövde åka vidare. Det var bara obekvämt och gjorde ont i mig, att se honom där framför mig, och veta att jag varken kan hålla eller kyssa honom. Även om jag vill. Jag tror att han kände precis samma sak, och att det var därför han åkte så snabbt, men jag vet inte, det kanske bara är önsketänkande. När jag kom hem i somras var det svårt att komma tillbaka till allt, till mamma, vännerna… skolan. Skolan har nog varit svårast, de flesta som har hört talas om killarna vet om mig och de andra. Att vi känner One Direction. Det blev snabbt tröttsamt att höra ”Oj, men det är ju du!?” eller ”Kan jag få killarnas nummer?” Nej Nej Nej! Och allt ju mer tiden går, desto större blir de. Fler och fler får reda på att jag känner dem och undrar när vi ska ses igen. Jag svarar alltid att jag inte vet, eftersom att det för det första är det inte deras ensak, och för det andra… vill jag inte att någon ska veta vad som har hänt mellan mig och Harry. Annars går livet på, skolan går okej, familjelivet också. Jag håller hoppet uppe om att allt kommer bli bättre om jag bara håller mig upptagen och fokuserad. Vi håller kontakten dock, jag och Harry. Smsar ibland, tweetar till varandra. Jag tror inte att det går att släppa varandra helt, än i alla fall. Men jag vet att jag snart måste, om jag någonsin ska kunna gå vidare. Jag vet att det kommer bli svårt, inte bara för att jag inte vill, utan för att han finns överallt. Bland tjejerna i skolan, på internet hemma, på radio i affärerna när jag shoppar, överallt. Det spelar ingen roll vart jag går, jag ser honom överallt. Efter att albumet släpptes sprängdes allt som i en bomb, alla vet om dem. Jag vet knappt vad som har hänt. Musikvideor, tv och radio-intervjuer görs. Han var en gång min, men nu är han deras.
”Tessa, du kommer försent!” säger Mamma irriterat och spräcker min tankebubbla. Justja, mitt liv. Jag ser ner på min skål med flingor och inser att jag knappt ätit något alls. Jag ser upp mot klockan, halv åtta. Jag hinner inte äta upp.
”Oj” säger jag och hoppar ner från barstolen och städar upp efter mig ”Jag satt och tänkte”
Mamma ser oroligt på mig och biter ihop läpparna innan hon går fram till mig och sätter en bit av mitt hår bakom örat. Jag tänker tillbaka på dagen jag kom hem och kollapsade i hennes famn och bara grät och grät i timmar.
”Det kommer fler killar i ditt liv, vet du…” säger hon och ger mig ett litet leende. Nej, tänker jag inom mig. Det finns ingen som honom. Jag försöker klämma fram ett leende mot henne tillbaka.
”Jag vet”
Sedan ställer jag undan frukosten helt och går ut ur köket. Jag har insett det nu, det finns ingen annan som Harry, och det kommer aldrig göra det heller. Det låter grymt att det krävdes en bilolycka för att få mig att inse det, men det är så det är. Och det är för sent. Det kommer aldrig bli som förut, jag kommer aldrig få personen jag älskar igen.

När mina converse går upp på den blöta, men osnöiga skolgården en kvart senare är mina tankar fortfarande på Harry, även om Saga går vid min sida och babblar på om helgen som gått. Om jag ska vara ärlig bryr jag mig inte om vad hon har gjort i helgen, det har jag inte gjort på länge. Det är samma sak om och om igen, fester och nya killar, inga hon kan behålla heller. Det verkar inte göra henne det minsta ledsen ändå, hon pratar på lika glatt om varje snubbe hon är med. Även om det är första och sista gången. Dock kastar jag små leenden mot henne då och då så hon ska tro att jag lyssnar och är jätteintresserad. Dörren smäller igen bakom oss och vi försöker ruska av oss kylan innan vi går vidare upp för trappan upp till vår våning. Där står redan Rebecca och Josefin och väntar på oss.
”Hej!” säger de båda samtidigt och vinkar mot oss när vi kommer gående mot dem. Saga svarar, inte jag. Jag ler bara. Jag är riktigt tacksam över mina vänner egentligen, de  vet att jag är ledsen och förväntar sig inget. Dock ger jag dem en kram när vi kommer fram. Vi sitter ett tag utanför klassrummet och pratar innan dörren öppnas. Rebecca pratar på om sin långhelg i Irland – ja hon var där med Niall. De hade haft det trevligt… utan graviditeter och bilolyckor. Bara härligt med hans familj. Det gör mig lite avundsjuk faktiskt, det går bara bättre och bättre för henne och Niall, samtidigt som jag och Harry inte ens existerar längre. Självklart är jag så otroligt glad för hennes skulle, och Josefins skull, hon som har Zayn.
”Det bästa var barerna… han smög ju in mig och allt!”
”Låter som Niall!” skrattar Josefin ut, Rebecca skrattar med.
”Ja men det var ju självklart för honom att jag skulle få uppleva de irländska barerna, men Irish Coffee var det äckligaste jag någonsin smakat” säger hon och gör en äcklad min.
”Irish Coffee” säger jag och rynkar på pannan ”Vad är det?”
”Det är kaffe, whiskey, farinsocker och grädde i en ända drink” hon verkar tänka tillbaka på smaken och rynkar på näsan. Vi andra gör samma sak.
”Usch…” säger Saga ”låter inte gott”
”Det var det inte heller, men det värsta är att Niall älskar det”
Alla skrattar.
”Då kommer du nog få dricka många sånna under tiden ni är tillsammans” säger Jossan och ler.
”Nej fy, jag vägrar!”
Precis då öppnas dörrarna i korridoren igen och jag sneglar ditåt. Yuck, på tal om äckligt, det är Elina och Patricia som kommer. Tjejerna som såg snett på mig vid Arlanda när vi kom hem från klassresan. Om det är några som har varit jobbiga om hela One Direction saken är det verkligen dom. Men inte på ett särskilt trevligt sätt, i höstas höll Elina på att klappa till mig när jag vägrade ge henne Louis’ nummer. De är helt sjuka i huvudet.
”Ja men eller hur!” skriker Elina ut, och viftar med sitt långa chokladbruna hår ”vi skulle passa så bra ihop, och du med Liam”
Patricia, Elinas lilla slav, nickar instämmade och ler sitt vita leende.
”Du och Louis måste hända!”
Jag himlar med ögonen. De har verkligen inbillat sig att de kommer bli tillsammans med Louis och Liam, som båda har flickvänner. Det börjar bli riktigt störande, fattar de inte att det aldrig kommer hända. De är nu framme vid oss och ser ner på oss där vi sitter.
”Och vad himlar du åt?” säger Elina och korsar armarna. Jag ser upp på henne, oberörd.
”Nej jag tänkte bara att ni ska satsa på killar i er egen nivå”
”Hah!” skrattar Patricia ut, men Elina stoppar henne innan hon fortsätter prata. Och börjar själv.
”Vad fan vet ni om nivå? De ända ni kunde få var de fula! Krull och snea tänder, nej tack!”
Patricia skrattar åt det han sa, och jag ser hur Rebecca biter ihop bredvid mig. Det där tog på henne. Jag tycker därimot att både Harrys lockiga hår och Nialls tänder är fina.
”Ursäkta mig, men vad får er att tro att någon av dem vill ha er i alla fall!” säger Josefin irriterat och reser sig upp. Elina tar ett steg framåt med säger inget. Saga reser sig upp och ställer sig bredvid Jossan, skitförbannad.
”Speciellt när båda ni vill ha redan har flickvänner som är dubbelt så snygga som er!”
Elina kisar sina ögon av ilska, men backar ändå. Patricia står bara där som ett korkat frågetecken och verkar inte riktigt fatta någonting. Elina fnyser och börjar gå bortåt.
”Vi får väl se”
Jag skrattar sarkarkastiskt åt henne.
”Jo visst”

Samma kväll sitter jag framför datorn. Alla killarna har tweetat om touren och hur kul det är. Att de är så tacksamma för att så många är där och att det är helt otroligt. Det är egentligen det, nyss var det bara några tusen i Sverige som visste vilka de var. Nu vet de flesta. What Makes You Beautiful är en hit i flera länder, och deras följare på twitter stiger för varje dag. Samma här faktiskt, och för de andra tjejerna, eftersom att de flesta vet att vi är vänner med dem. Rebecca börjar till och med gå om mig nästan, då många har upptäckt Nialls armband runt hennes arm på bilder. Hon fick nästan en panikattack först när hon insåg det men jag lugnade henne och sa att det nog var lugnt. Hon har inte fått så mycket hat än och det är jag tacksam för, jag tror inte att hon skulle klara det. Rebecca är alltid sprudlande glad på utsidan men jag tror att det är mycket inom henne som gör ont. Mycket har hänt i hennes liv det senaste året – även innan Niall kom in i bilden, och även om hon spelar stark kan jag se den där lilla sprickan i henne då och då. När hon har grälat med sin familj om småsaker, fått dåliga betyg eller bråkat med Niall. Dock händer det sällan, Niall är nästan aldrig arg eller ledsen har jag förstått. Han vill är en riktig fredsmakare och det är därför jag tycker att han är så otroligt bra för Rebecca. Han gör henne lycklig. Och tanken av att fansen skulle förstöra det för henne får mig att vilja spy. Jag ser upp mot min minnesvägg och min finaste bild av henne. En närbild där man ser hennes vackra ansikte och mörkblonda hår. Hennes ögon är otroliga, stora och gröna med långa svarta ögonfransar. Den får mig att le och minnas dagen den togs. Jag ser tillbaka på datorskärmen och ser att Harry har tweetat, eller, han har svarat någon annan. Och det är som att mitt hjärta stannar när jag ser vem som skrivit. Elina.

@elinaxoxo: wish you were between us babe xxxx

och sedan en bild på henne och Patricia när de pussar mot varandra i luften. Jag har sett bilden förut, den är från i somras. Jag störde mig på den då med, men jag kan säga att jag vill spotta på den nu. Varför skickar de den till Harry sådär? Han var ju ”ful”. Och varför svara han!? Jag stirrar länge på hans svar.

@harry_styles: haha nice… x

Jag kan inte riktigt tyda vad det är för svar. Om en normal person hade skrivit så hade de varit sarkastiska eller tyckt att det var löjligt. Men Harry, han använder aldrig uttropstecken eller något. Alltid punkter. Och sen det där X:et.

---

Tråkigt kapitel I know, men jag har helt enkelt inte tid att komma längre. Jag är hemma nu men åker upp till Dalarna imorgon, vet inte om jag kommer ha internet. Så vi får se om det kommer upp kapitel eller inte. Ni har väl inte glömt att följa bloggens twitter, uppdaterar där. @tcoaupdate :)x