”I’m gonna take a shower” säger Harry nästa morgon och öppnar badrumsdörren. Jag ligger kvar i sängen på mage, fortfarande helt utslagen efter gårkvällen. 
”Mhmm…” mumlar jag tillbaka och sträcker en aning på mig. Han försvinner in i badrummet och jag hör hur duschen sätts på.
”You can join me, you know” ropar han lekfullt och jag skrattar sarkastiskt.
”Yeah right”
Han skrattar åt mitt svar men säger inget mer. Även om det låter frestande är jag alldeles för trött för att resa på mig. Och det känns som att duschen med Harry inte skulle sluta med att ”bara duscha” så nej nej, jag ligger bra här. Jag gossar in ansiktet ännu mer i kudden som luktar precis som Harry. Vad är det med honom ändå? Hur kan han gå upp såhär tidigt när vi kom hem så sent? Jag sneglar trött på klockan och ser att den är kvart över tio. Jag förstår verkligen inte vad det är för fel på honom. Allt arbetande kanske har fått honom att klara av livet utan åtta till tio timmars sömn till skillnad från mig. Jag antar att man vänjer sig till slut. Jag försöker somna om ett tag, men inser att jag ligger och stirrar på minnesväggen bredvid sängen. Minnesväggen jag gjorde åt honom för flera månader sedan. Jag visste inte att han hade kvar den. Han har till och med fyllt på med bilder. Jag blir varm inombords när jag ser på den.

Efter några minuter av vägstirrande tar jag till slut upp mobilen för att smsa mamma och checka twitter. Till mamma skriver jag att kvällen blev lyckad och att vi ses inatt, sedan ser jag på bilder och tweets till mig som får mig att både le och skratta. Bilder från när Harry var helt nersmetad av tårta, och när Simon höll talet till exempel. Jag såg också en bild på Harry och Ed Sheeran tillsammans vilket gjorde mig lite ledsen. Jag gillar verkligen hans musik och hade ingen aning om att han var där. Till slut dyker Caroline’s namn upp på min timeline, och mitt leende försvinner på direkten och förvandlas till en ihopbiten irriterad min. Jag trycker upp bilden som är med i tweeten, och det jag får se gör mig både ledsen och arg. Det är en bild på dem när de håller hand, jag vet att den är från igår då hennes enorma gravidmage och deras kläder avslöjar det. Det är inte som att han drar henne ifrån paparazzin eller bara eskorterar henne till bilen, de håller faktiskt hand… på riktigt. Deras fingar är sammanflätande. Vad är det här? Mina tankar avbryts av att duschen stängs av, och jag lägger ner mobilen på nattuksbordet igen. När han till slut kommer ut ur badrummet med bara en handduk vilandes på höfterna sväljer jag hårt och överväger om jag ska säga något eller inte. Men då tänker jag tillbaka på det pappa sa, man gör misstag. Det kanske inte alls är vad jag tror. Så jag lugnar ner mig och försöker le lite.
”Are you checking me out?” säger han med ett flin och ser på mig samtidigt som han letar igenom sin garderob. Jag inser att jag har stirrat på honom hela tiden och skrattar till lite generat. ”Cause if you are, I hope you’re not gonna complain when I check you out later…”
”Hey!” skrattar jag och kastar en kudde mot honom, han skrattar bara högt tillbaka när jag missar och fortsätter leta i garderoben. Till slut tar han fram ett par svarta boxers och lossar handduken innan sätter på sig dem. Även om jag har sett honom naken ett par gånger nu, kan jag inte hjälpa det att mina kinder hettar till och jag måste se bort. Innan jag vet ordet av känner jag hur något dunsar ner i sängen och Harry kryper snabbt närmare mig. Jag skrattar till när han tar tag i mina ben och drar mig nedåt från sittande till liggande ställning, sedan lutar han sig över mig. Jag skriker skrattandes när han börjar kittla mig lätt.
”Stop it!”
Jag sprattlar under hans kropp och han ler nöjt över att vara i kontroll över mig såhär. Jag ska slå honom… så fort han slutar!
”Say pleeease” säger han med ett flin. Och jag skrattar högre.
”Please! Please!”
Han slutar inte. Jag fortsätter upprepa mig men han bara skrattar!
”Pleeease!” säger jag och andas häftigt ”I’ll do anything!”
”Anything anything?” frågar han och höjer på ögonbrynen.
”Yes! Anything!”
Han slutar i någon sekund.
”Then I want you to stay here with me for another couple of days…”
Jag suckar och himlar med ögonen.
”You know I can’t, I have school!”
”Yeah okey” säger han och rycker på axlarna. Jag ser förvånat på honom i någon sekund, ska han inte ens tjata? Men då börjar han kittla mig igen, och tio gånger värre. Jag sprattlar okontrollerat igen och skrattar högt.
”Harry!”
”Stay!” ropar han glatt ”stay, stay, stay!”
”I caaan’t!” skriker jag desperat ”My mum will kill me! You know that!”
”No she won’t” säger han och flyttar händerna från revbenen till det mest kittliga stället i nacken, och jag pressar ihop ögonen.
Han fattar inte! Jag kan verkligen inte stanna!
”You don’t know that” säger jag andfått mellan skratten. ”I can’t!”
”Then I’m gonna tickle you until you have to leave”
Han kittlar mig vid revbenen igen och jag skriker av skratt och slår honom på armarna samtidigt som jag sparkar honom i rumpan med hälarna. Det verkar dock inte göra någon skillnad då han förblir orörlig.
”C’mon!” flinar han och börjar lätt kyssa mig på halsen. Tårarna rinner av skratt ner för mina kinder. Försöker han verkligen få mig att gå emot min mamma!? Jag kommer aldrig få åka hit igen om jag stannar. Men jag klarar inte av mer!
”FINE!” skriker jag till slut ut, och han slutar genast, men håller mig fortfarande fängslad under hans armar.
”Really? Or are you just saying that to make me stop, cause you know I’ll catch you again”
Jag andas lika häfigt som förut och slår honom på armen igen innan jag torkar tårarna.
”Yes, I’ll stay…! But you’re the one who has to deal with my mum you psycho!”
”No problem, I’m good with women”
Jag himlar med ögonen och ser upp på min kille. Hans våta lockiga hår hänger ner för ansiktet och han ler gulligt mot mig. Hur kan han vara så perfekt?
”I hate you, you know that?” säger jag och försöker motstå att le.
”I love you too” säger han mjukt och biter sig i läppen. Sedan lutar han sig ner och kysser mig. Jag kysser honom tillbaka, men stelnar till när han sammanflätar sina händer med mina. Caroline forsar snabbt igenom mitt huvud, men kyss nummer två får henne genast att försvinna ur mina tankar. Hjälp vad jag hatar att jag älskar honom.

Någon halvtimme senare sitter vi tillsammans i köket. Ingen av oss orkade göra någon brakfrukost, därför har vi bara gjort några mackor som vi äter med var sin kopp te. Jag snurrar lätt på stolen och ser på honom när han äter. Jag älskar hur hans mun putar på sättet det gör när han sväljer, och hur han slickar sig om läpparna efteråt. Han ser plötsligt tillbaka på mig och ler.
”I like that pyjama of yours” säger han och nickar mot min pyjamas.
”Thanks” säger jag glatt och ser ner på den. Jag köpte den med min mamma för någon månad sen. Jag älskade hur det var som ett linne och ett par matchande små shorts och inte en full pyjamas. Det blir gulligare på något sätt. Jag snurrar ännu en gång på stolen och ser runt i lägenheten.
”Do you remember the first time I was here?”
”Uh-huh” säger han och jag hör hur han tar en klunk av sitt te.
”Feels like such a long time ago” säger jag med en suck och tar ett skutt ner från barstolen. Han håller med ännu en gång och fortsätter äta samtidigt som han studerar mig. Jag går långsamt in i vardagsrummet och tänker tillbaka på då vi satt i den där soffan och spelade, sedan minns jag väggen.
”I saw the wall you know”
Han förstår precis vilken jag menar.
”You kept it” fortsätter jag. Han nickar lite, och ler för sig själv, som att han tänker tillbaka på tiden då vi var utan varandra.
”I couldn’t take it down”
”Why not?” frågar jag och går fram till honom ”Didn’t Ally think it was a bit weird?”
”She had no problem with it” säger han lågt och ser på mig. Jag vet att han inte vill prata om henne men jag kan inte hjälpa att undra. ”She didn’t even know you made it for me, and she understood that the pictures of you were memories”
Jag nickar och lutar mig mot honom. Han svarade fortfarande inte på varför han inte tog ner den.
”But, why didn’t you take it down?”
”Cause I still loved you…” säger han och ser mig i ögonen igen. Allt jag kan svara med är ett leende. Det var precis så jag kände förut. Jag visste att vi fortfarande älskade varandra, men det var ändå för svårt att vara med varandra just då. Det var därför jag blev så chockad och sårad när jag insåg att han var tillsammans med någon annan.

Men han älskade mig då med.

”So what’s happening today?” ropar jag när jag har tagit en dusch och står och sminkar mig ”is your family coming down or what?”
”Yeah” säger han när han kommer in i badrummet med tandborsten i handen ”they’re here around four, so we’ll have dinner with them tonight”
”Sounds fun” säger jag glatt och slänger tillbaka mascaran i sminkväskan och tar upp en tofs för att sätta upp håret i en hästsvans ”what are we going to do until then?”
Han spottar i handfatet och sköljer av både munnen och tandborsen innan han ser på mig. Han skrattar nervöst till.
”Well, I was hoping you’d like to come to work with me…”
Jag höjer på ögonbrynen. Ska han jobba den ända dagen jag är här? (Ja, jag är fortfarande tveksam över att stanna här längre… Mamma kommer döda mig.)
”Uhm, yeah sure?” säger jag frågande ”If you want me to I mean”
”Of course” säger han glatt ”and don’t worry, it’s just for a little while”
Han kysser mig snabbt och går ut ur badrummet.
”What kind of work is it?” frågar jag och följer efter med både tandborsten och tankrämen i handen. Han håller på att sätta på sig ett par jeans och sneglar mot mig.
”It’s just a quick radio interview”
”Really?” säger jag och känner mig faktiskt lite glad nu över att han ska jobba. Jag har aldrig varit i en radio-studio, det skulle vara kul att se en. ”I’ve never been to a studio before”
”It’s not that fun” säger han med ett skratt och tar ut en skinnjacka ur garderoben som han sätter på sig. Jag stirrar.
”Are you really wearing that?”
Han rycker på axlnarna.
”Why not?”
”It’s freezing outside!?”
”No it isn’t” säger han och fnyser ”and we’re taking the car anyway”
Jag putar med underläppen.
”But I’ll look like a huge monster next to you in my jacket”
Han ler mot mig innan han öppnar garderobsdörren igen och tar ut en skinnjacka till som han sträcker ut mot mig.
”Here you go”

”Did Harry tell you what I got him for his birthday?” frågar Paul från framsätet av bilen påväg till studion och ser bak på mig, Harry och de andra killarna. Tjejerna skulle shoppa med Danielle och Eleanor och jag var den enda som ville följa med killarna istället. Jag skakar på huvudet och ser lite på Harry som flinar.
”Guess” säger han och ser på mig.
Jag tänker efter, men kommer verkligen inte på vad han kan fått.
”I have no idea” säger jag och ser på dem båda. Nu flinar Paul också och jag skrattar. ”What did you get him?”
De säger inget och både jag och de andra killarna får fortsätta tänka. Helt hopplöst. Vi hinner gissa på en hund, en glassbil och en extra livvakt? Men allt är fel.
”…Okey” säger Paul till sist när han inser att vi inte kommer kunna gissa ”I’m gonna pay for his drivers licence… and, I’m gonna help him with the driving too”
Alla skrattar och jag stöter till Harry med axeln. Vilken perfekt present! Att jag inte tänkte på det. Efter resan till Holmes Chapel känner jag att det behövs.
”That’s a great present Paul!”
”You really don’t have to pay for it though” säger Harry och höjer på ögonbrynen. ”Just practicing with me is enough”
”No, I’m paying” säger han bestämt och ler ”be quiet”
”I feel sorry for you Paul” säger Louis ”Harry’s the worst driver in England”
”Hey! I’m a good driver!” säger Harry surt ”Tessa didn’t suspect anything!”
Han har rätt. Jag anade ingenting alls. Det var en chock när jag fick reda på att han inte hade körtkort. Men jag vill ändå reta honom.
”I thought everyone in the uk were shitty drivers” säger jag med ett flin och rycker på axlarna. Killarna brister ut i skratt, men Harry ser bara irriterad ut och räcker ut tungan mot mig.
”Told ya” säger Louis retsamt och skrattar.

En stund senare stannar vi utanför studion med bilen. Självklart är det fans här och det skulle inte förvåna mig om radiostationen har haft reklam om att killarna ska komma i veckor nu. Tjejerna blir som galna när de ser bilen. Som tur var har det satts upp staket så att de inte ska kunna slänga sig på killarna, och det finns ett par vakter med. Harry tar min hand.
”I have to say hi to them, do you want me to take you inside first?”
Jag ser ut, nej. Jag vill inte vara rädd. Jag skakar på huvudet och ler nervöst. Killarna nickar snällt mot mig innan dörren öppnas och de börjar klättra ut.
”Paul” säger Harry och ser honom stenhårt i ögonen, som att han ber honom ta hand om mig. Paul nickar innan han också hoppar ut ur bilen. Det är otroligt vilken ljudnivå det blir varje gång killarna åker någon stans. Jag är förvånad över hur de kan ha sin hörsel kvar. Jag hoppar försiktigt ut ur bilen efter Harry med min hand i hans. Fansen skriker ännu högre när de ser mig och det känns som att över hundra kameror knäpps av. Jag blir lite häpen av all uppmärksamhet, men ler sedan blygt mot fansen för att se så snäll och o-bitchig ut som möjligt. Jag vill inte göra något fel så de hatar mig.
”I’ll be right back” säger Harry nära mitt öra innan han släpper min hand och går för att hälsa och ta bilder med fansen. Det blir lite awkward när han lämnar mig sådär, jag ska inte ljuga. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra utan står bara där och rättar till min vita topp och min väska. Fansen fortsätter skrika mitt namn, och då och då ser jag upp för att vinka eller säga hej till dem. När någon skriker ut frågan om att ta en bild med mig, låtsas jag som att jag inte hört något och biter mig i läppen. Jag har inte gjort något speciellt så känner inte att jag borde ta bilder med dem. Jag ser otåligt mot killarna som fortfarande håller på med fansen. Paul håller på för fullt med att försöka lugna ner fans, men ser då och då åt mitt håll för att se till så jag är okej.
När de inte har tid för fler fans ropar Harry efter mig och sträcker ut handen, och jag går snabbt upp till hoom och tar den. Sedan leder han mig in genom dörren till studion. Jag känner mig stolt över att jag faktiskt stod kvar där ute, och inte gömde mig. Visst hörde jag några elaka ord riktade mot mig, men faktiskt bryr jag mig inte särskilt mycket längre. Bara att se Harry signera gråtande tjejers album eller tröjor gör mig lycklig. Han är lycklig, fansen är lyckliga. Det gör mig lycklig med.
Väl inne blir vi på direkten eskorterade av flera personer igenom en korridor och igenom flera rum. Till slut blir vi indragna i ett rum med fotöljer och en stor kontroll-panel-grej. Precis framför kotrollerna finns ett stort fönster och en dörr in till ett annat, mindre rum, med mikrofoner och lite annat. Inne i rummet sitter det två personer och pratar just nu, men eftersom att vi här ute inte hörs hälsar vi på lite människor som finns där. Några människor från killarnas managment är redan där och de verkar gå igenom saker på en lista med någon annan person. Jag förstår inte riktigt vad som händer och försöker stå lite i bakgrunden. Ändå är det väldigt hemtrevligt i studion, jag ser mig omkring när jag inte hälsar på någon eller pratar med Harry. Det är färgglatt men ändå lite mörkare färger, fina soffor och fotöljer här och där… en liten minikyl och häftiga pydnader lite överallt. Jag hör hur programledarna säger att killarna snart ska komma efter pausen och att alla ska passa på att ställa frågor på twitter under tiden. När mikrofonerna är av kommer de ut för att hälsa på killarna, och på mig. Tjejen heter Kelly och killen heter Joseph. Vi står där och pratar någon minut med dem tills det blir dags för killarna att gå in i studion. Men när jag ska backa undan tar Harry tag i min arm och drar med mig in. Jag får panik och tror att de ska skälla ut oss, men de verkar väldigt chill och låter mig sitta på en stol en bit bakom Harry. Det är spännande att se på all utrustning och hur teknikerna håller på där utanför. Killarna därmot verkar inte tycka att det är särskilt spännande alls och snurrar på stolarna och drar i mikrofonerna som att de är hur vana som helst. Fast det är de ju. Helt plötsligt börjar de räkna ner, och Harry ger mig ett sexigt leende och en tumme upp innan han vänder sig mot de andra igen.
”And we’re back!” säger Kelly med en överdrivet glad ton i mikrofonen.
”And this time, with no others than the lads of One Direction!” fortsätter Joseph. Killarna ropar hej samtidigt in i mikrofonen och säger hur kul det är att vara där. Det måste vara svårt att intervjua killarna, tänker jag för mig själv och skrattar där bakom. De pratar alltid i mun på varandra. Och nu när det är radio är det väl ändå extra viktigt att de pratar tydligt och isär så man faktiskt hör. De frågar lite om touren och hur det är att få ledigt ett tag. Killarna berättar att det är härligt att få lite time off men att de också har så kul på turnen att de längtar tillbaka.
”Are any of you guys going home to your families or are you just gonna stay here in London before going back?” frågar Joseph och ser runt på killarna. Niall viftar lite med ena armen.
”Yeah, me and my girlfriend are going back to Ireland tomorrow to see my family”
”Oooh” säger Kelly irriterande och blinkar lite mot Niall, som ler gulligt tillbaka. ”Your girlfriend huh?”
Niall nickar.
”Does she enjoy Ireland? - Oh and what’s her name?”
”Becca, and -”
”So does Becca enjoy visiting Ireland?” säger hon ivrigt, och Niall ler men jag ser att han bara vill prata till punkt.
”Yeah, she loves it” säger han ”I mean we always have a good time over there and my family loves her so.. yeah it’s great… she likes it” säger han och ler lite nervöst.
”How many of you have girlfriends, just to be clear?” frågar Joseph och ser ut mot killarna, och alla händerna åker upp i luften. ”Oww! Really? All of you?”
”Yeah” säger Liam och skrattar lite.
”Too bad for the ladies” skrattar Kelly ut och killarna flinar.
”So, Harry, are you going home anything?”
”No, my family’s coming down to visit me and Tessa here actually before she’s off to Sweden again”
”Oh right, we have another guest in the studio besides One Direction today! You brought your girlfriend with you, is that right?”
Harry nickar och flinar lite mot mig. Jag känner mig en aning utstirrad där jag sitter på den låga stolen i bakgrunden. Alla kollar på mig och jag ler nervöst.
”Wanna come say hello?” frågar Kelly och jag skakar på huvudet så artigt jag kan och signalerar nej men händerna.
”C’mon now Tess” säger Louis med ett retsamt flin, och jag skrattar nervöst.
”No..!” säger jag lågt och känner hur det börjar hetta om kinderna.
”No need to be shy” säger Niall och skrattar.
”I can say hello from here” säger jag och ler ”Hello!”
”Ahh well, that’s good enough” säger Joseph och skrattar, sedan ser han på Harry igen. ”I heard that she caked you last night on your birthday party”
”Yup” säger Harry och skrattar samtidigt som resten av de andra killarna.
”I think we have a picture of it too, let’s see the picture” säger Joseph och tittar på en av kontroll-killarna utanför rummet. Plötsligt dyker en bild upp på Harry från igår då jag tryckte ner hans huvud i tårtan på en skärm i taket i ena hörnet av rummet.
”Yeah…” säger Harry och ler enormt innan han tittar på den igen och pillar lite med sladden på hörlurarna. Alla skrattar, till och med jag. ”Beautiful” fortsätter han och skrattar till.
”Good job Tessa” säger Kelly och ger mig tummen upp. Jag ger henne tummen upp tillbaka och fortsätter skratta tills de tar bort bilden.
"Did you have fun?"
Harry nickar glatt. 
"Yes, it was amazing... I had a great time"
"And you're eighteen now, right?" frågar Joseph, och Harry nickar. "How's the life as a grown up man?"
"So far so good" svarar han och flinar. De andra skrattar och säger att det är bra.
Resten av timmen går fort förbi, de fortsätter prata om flickvänner , födelsedagar och turnén ett tag, sedan går de vidare med det vanliga, hur otroligt det är att de kommit så långt efter tävlingen och så vidare. Jag sitter och lyssnar noga hela tiden och tycker det är gulligt hur de fortfarande är helt slagna över att människor faktiskt gillar dem och deras musik. I slutet får de fansens frågor, och de flesta är oskyldiga och söta. Men vissa förstår verkligen inte vad man ska fråga, och inte. 
När intervjun är över blir vi eskorterade till bilen igen. Denna gången släpper jag inte hans hand utan följer med honom fram till fansen som är kvar. Jag vet inte om mitt behov av att plötsligt hålla Harry i handen hela tiden har något med Caroline att göra eller inte. Det ända jag vet är att jag behöver honom, jag vill att det är min hand han ska hålla. Jag släpper bara i någon minut då har tar bilderna och behöver handen. Men så fort han är klar tar han tag i den igen och vi går till bilen. Fansen är inte lika skrämmande när Harry är med och håller min hand. 

Vi blev skjutsade till Oxford Street där jag och Harry hoppade av med en vakt. Det känns lite konstigt att en vakt måste gå en bit efter oss, men det får mig att känna mig säker med. Det är mitt på dagen i centrala London. Det är självklart att vi inte kan gå på Oxford Street bara sådär utan att bli upptäckta av några fans. Även om det inte är så stor risk att hundra fans respektlöst attackerar oss, vet man ändå aldrig vad som kan hända. Och därför måste killarna ha med sig livvakter ibland. Och det respekterar jag. Vi äter lunch där på en jättemysig liten resturang. Vi får några blickar men jag fokuserar inte så mycket på det då jag och Harry har mycket att prata om. Han berättar om de senaste två veckorna och hur kul de hade varit. De var ju kvar i Spanien några dagar till innan de också behövde jobba. Datumen för turnén blev snabbt bestämda och det har varit full rulle sedan dess. Han tjatar ännu en gång på att jag ska följa med på turnén någon gång framöver. Denna gången försökte jag ta det lite mer seriöst, och till slut kom vi fram till att jag kanske kan hälsa på under sommarlovet. Hela turnén är slut den första juli, och jag får lov redan den åttonde juni. Jag vet inte vad mina föräldrar kommer säga om det, men det är större chans att jag får åka då än nu på de närmsta kortare loven. När jag berättat att det faktiskt finns en möjlighet att jag kan åka, börjar han prata om hur roligt det skulle bli eftersom att de är i USA då. Jag kommer kanske få se Las Vegas, Phoenix, San Jose, Oakland, Anaheim, Dallas, The Woolands, Duluth, Charlotte, Tampa, Orlando eller Sunrise. Det är alla städer de ska besöka mellan den nionde juni och första juli. Det jag helst vill se är såklart Los Angeles. Vem vill inte dit? Jag hoppas verkligen att jag får följa med för mina föräldrar.

Efter en dag fylld med shopping och promenerande i centrala London (svinkallt föresten, borde tagit min vinterjacka) är det dags att möta upp Harry’s familj. Harry har små-smsat med sin mamma hela dagen och till slut bestämde de att vi ska mötas på en resturang i utkanten av centrala London. Vi stötte för första gången idag på ett par fotografer påväg tillbaka till bilen och vi försökte ignorera dem så mycket det gick. När vi kommer till bilen öppnar Harry dörren åt mig och låter mig hoppa in först. Sedan springer han in på andra sidan och hoppar in bredvid mig. Det tar ett tag innan livvakten också satt sig till rätta. Men till slut kör vi iväg mot resturangen.
”Are you excited?” frågar jag och ser hoppfullt mot honom samtidigt som jag håller min hand i hans på mitt lår. Han nickar.
”You have no idea”

---

Säg vad ni tycker! :) Och ja, ni kan mobba min 3 sekunders redigering av Carolines preggo-mage haha! x)
Kan dessutom meddela att nästa kapitel inte kommer förns detta har fått 15 kommentarer ;)