Previous: ”Sorry, I really have to go back now”
”No wait! You meant that that it is hard for him now!?” ropar jag efter henne men hon springer snabbt fram till dörren och öppnar den.
”See you tomorrow” säger hon med ett leende innan hon försvinner in igen. Jag stönar irriterat. Vadå svårt för honom!? Sa hon fel eller menade hon det faktiskt? Men varför skulle hon säga så? De är ju tillsammans.

---

Nästa morgon vid frukosten är alla faktiskt där. Det verkar som att min ursäkt är godtagen både av Ally och Harry. Även om han ser väldigt distraherad och orolig ut hela tiden.
”Ska du bara ha det där?” frågar Saga och pekar på min apelsin innan hon sätter sig ner bredvid mig med ungefär hundra saker. Flingor, mackor med nutella på, fruktsallad och en stor kopp kaffe.
”Är inte särskilt hungrig” säger jag och börjar skala apelsinen.
”Are you only having that?” säger Niall sedan med hela munnen full av omelett och pekar på min apelsin. Jag suckar och ser på honom med höjda ögonbryn.
”Oh, she just asked that?”
Jag nickar mot honom och har ler lite mot mig samtidigt som han tuggar.
”I’m not hungry” säger jag ännu en gång till honom och forsätter skala.
”You have to eat more than that, or you’ll die”
Jag skrattar åt honom och stoppar en klyfta i munnen.
”I’m sure I’ll be fine”
”He’s right, eat” säger plötsligt Harry från ingenstans och ser mig allvarligt i ögonen. Det är som att tiden stannar när han ser på mig och jag måste ha det mest förvånade ansiktsuttrycket någonsin. Jag kan se hur Ally ser på Harry lika förvånat som mig bredvid honom. Och till slut harklar jag mig.
”Since when do you care?”
Han verkar inse vad han just sagt och att alla nästan stirrar på oss. Man kan känna hur spänningen byggts upp runt bordet och att alla försöker att inte stirra. Han ser ner i talkriken igen och man hör hur Niall klinkar med besticken när han lägger ner dom.
”Just eat this will you!” säger Niall nästan lite för ivrigt och kastar över en macka till mig som landar precis bredvid tallriken. Jag ser på mackan, sen upp på dem igen och suckar.
”Fine!” jag tar upp den och tar en stor tugga så de ser. Niall gör tummen upp och ler glatt innan han fortsätter äta som att ingenting har hänt. Jag fortsätter också äta, även och jag mår illa bara av att ha brödet i munnen. Jag mår verkligen inte bra idag. Har legat vaken hela natten och tänkt på det Ally sagt. Och det som hände nyss gör det verkligen inte bättre. Varför håller han på såhär? Ena sekunden är han hur otrevlig och arrogant som helst, sen bryr han sig och verkar avundsjuk den andra. Han vet att det är över mellan oss och han har till och med en ny flickvän. Jag blir så irriterad. Jag lyckas ändå klämma i mig det mesta av mackan och lämnar bordet så fort tjejerna gör det. Killarna sitter såklart kvar och äter, dessutom måste vi tjejer göra klart allting för dagen. Dock bjuder Jossan med Ally… great.
”So where are we really going today?” frågar Ally och sätter sig på soffkanten i Josefins och Rebeccas lägenhet. ”Harry didn’t know either”
”We don’t even know” skrattar Becca ut ”we just didn’t feel like being on the same beach again, we’re thinking of finding some cliffs or something”
Jag börjar genast tänka på mina klippor, och hoppas till gud att ingen av dem hittar dit. Det är mina klippor.
”So I should bring my bikini?” frågar hon och ser på mig. Jag ser snabbt till sidan och sen på henne igen, och rycker på axlarna.
”I don’t know?”
”Yeah, bring one” säger Josefin utsgåendes från sitt rum med en handduk och sin egen bikini ”I’m bringing mine!”
”Okey, I’ll just go and get mine then” säger hon och tar ett skutt av från soffan och börjar gå mot dörren. Jag kan känna att hon fortfarande är osäker. Osäker på om hon är en del av vårt gäng eller inte än. Det kan hon glömma, Harry också. Ingen av dom förtjänar att vara här, de kan ju åka iväg på en egen resa eller något… de som är så kära. Ja jag vet, jag är otrevlig igen. Men hon kan ju inte höra mina tankar.

Vi går hela vägen till staden igen. Det är mycket senare, och mycket varmare den här gången så man är nära på att svimma halvvägs dit. Eller, jag i alla fall. De som tränar går först, alltså Liam och Danielle, de går i en snabb takt med både parasoll, kylväska och deras egna saker i händerna. Förstår inte hur de orkar då jag bara bär min egen väska med knappt något i. Efter dem går Niall, Rebecca och Saga i en klunga och skrattar ovanligt högt. Jag undrar vad de pratar om… Efter dem kommer Louis, med Eleanor på ryggen. Inte för att hon är trött eller något sådant tror jag, utan de skrattar på de med och El håller ett mjukt grepp om hans hals och lutar huvudet mot hans axel. Jag kan inte låta bli att le, de är verkligen det perfekta paret. Det har jag alltid tyckt. I början när jag lärde känna Louis och Eleanor var de inte tillsammans, men jag har alltid vetat. Alltid vetat att de skulle bli de två. Då kommer jag också på att Eleanor aldrig berättade varför hon var osäker på om hon ville ha en relation med Louis eller inte… hmm. Måste fråga henne om det någon gång. Efter det perfekta paret kommer… ett mindre perfekt par i min syn. Harry och Ally. Inser precis nu att deras namn typ, klingar tillsammans. Harry och Ally. Bara att lägga till ett H och byta ut de två L:en med R. Då heter de samma sak. De håller varandra i handen, men Harry har sina hörlurar på sig och verkar se ut mot havet till vänstret. Medan Ally, på höger sida om honom skuttar fram på trottoaren så hennes hästsvans svänger fram och tillbaka. Jag irriterar mig bara på det. Herregud, hur ska jag stå ut med henne? Kommer jag någonsin acceptera att de är tillsammans? Jag suckar. Ärligt talat tror jag inte det. Jag orkar inte tänka på dem längre utan ser på de som går precis framför mig istället, Zayn och Jossan. De är båda två väldigt lugna och ostressade människor, och lunkar sakta framför mig. De håller också varandra i hand. Jag blåser mig själv upp i ansiktet för att försöka lufta det lite och ser ut mot havet. Kan inte Saga gå här med mig? Så jag slipper känna mig så ensam? Det är inte kul att gå allra längst bak och se alla par framför sig, så kära.. så åååh. Något i mig vill ringa Jake, men ändå inte. Vet inte om jag vill presentera honom för de andra riktigt än.

Vi går igenom staden precis så som jag gjorde förut. Tjejerna vill titta igenom precis samma affärer, men jag stannar utanför. Jag orkar inte gå in ännu en gång och titta på samma kläder. Killarna går omkring och sparkar grus utanför och Zayn röker. Josefin och jag är de ända tjejerna som stannat ute och hon sitter bredvid mig på trottoar-kanten och sätter upp sitt långa svarta hår i en knut. Sedan ler hon gulligt mot mig innan hon reser sig upp och går fram till Zayn. Harry står lutad mot en stolpe några meter bort, och jag känner hur hans ögon bränner. Jag ser dock inte mot hans håll, inte riktigt. Jag vill inte möta de där ögonen. Jag vill inte bli mer osäker på vad jag känner. Och vad han känner. Plötsligt hör jag hur någon ropar.
”Hola! You!”
Jag ser snabbt dit och ser hur vespa-killen kommer gående mot mig. Den urgullige, charmige heta killen som hyrde ut vespan till mig alltså. Hade nästan glömt honom.
”Oh, hi!” säger jag och reser mig upp.
”How are beautiful today? Rent more?” säger han och ler stort. Jag skrattar.
”I’m great, how are you?” jag ler stort tillbaka ”and no, I don’t think so, I’m with my friends today”
Han ser runt på de andra och vinkar.
”Hello!”
De andra vinkar stelt tillbaka och verkar inte alls fatta vem han är. Inte för att de borde det heller, jag har inte berättat om honom för någon.
”I’m amazing!” säger han ännu gladare, om det nu är möjligt och gestakulerar med händerna ”it’s a beautiful day, why not be amazing!”
”Yeah, it’s a really nice day” säger jag och kisar mot honom. Han är så himla stilig! Inte kort och hård i ansiktet som många tror att spanska män är. Han har ett mjuk och vänligt ansikte med ett vinnande leende. Herregud alltså. Jag sneglar mot Harry som står på samma ställe som förut, med händerna i fickorna.
”I never asked your name” säger han och räcker fram handen ”I’m Marco”
”Tessa” säger jag och skakar den. Plötsligt hör jag Jossan från bredvid mig.
”Isn’t Marco an italian name?”
”Italian madre, spanish padre” säger han stolt och sträcker fram handen. Hon tar den.
”Josefin”
”Josefin” upprepar han med sin spanska brytning och ler mot henne. När de slutar skaka hand ser han på klockan snabbt och sen på mig igen ”Tessa, and Josefin” han ser på henne när han säger hennes namn ”I have to go work, but nice meeting you two!”
”You too” säger jag och ler innan han börjar gå.
”Bye bella” säger han och blinkar.
”Bye”
När tjejerna kommer ut ur affären är Harry borta. Ingen såg när han gick iväg, men till slut får Ally tillbaka honom genom att ringa hans mobil. Hans bortförklaring var att han behövde köpa något att dricka. När vi säger att vi redan har vatten håller han upp en stor flaska vodka och ler. Jaha, så det ska bli en fest helt plötsligt.

Till slut hittar vi en fin stor klippa, lite större än den jag låg på vid mina klippor, och det är mer folk. Inte för att jag bryr mig egentligen, jag är bara glad att vi inte är vid mina klippor. Dagen blir faktiskt riktigt lyckad, jag tar många bilder med min kamera som jag totalt hade glömt bort att jag hade med mig. En på Becca och Niall till exempel, när de sitter på sidan av klippan tillsammans. Jag ber till och med om en kyss för kameran. Jag ger också över kameran till Saga som springer omkring och tar bilder på allt möjligt. Snacka om att jag kommer behöva rensa kameran sen.
”Who wants to jump!?” ropar jag till de andra och ser ner över kanten ännu en gång. ”I don’t wanna do it alone”
”No way” säger Josefin och ser rädd ut ”I’d never jump from here”
”Anyone else?”
”I’ll jump” säger Harry och ställer sig bredvid mig. Jag känner hur håren reser sig på kroppen bara av att höra hans röst. Varför Harry… varför.
”Okey…” säger jag tyst och sväljer ”on three?”
”Wait wait!” ropar Saga och springer fram till oss ”I have to get this on camera”
Jag sneglar åt hennes håll och ser hur Ally sitter ensam bakom henne på sin handduk och ser ledsen ut. Varför gör han såhär mot henne. Om man har en ny flickvän ska man inte hoppa med sitt ex. Stön.
”Ready?” frågar han och ser på Saga. Hon nickar.
”Okey, one…?” säger jag.
”Two”
”Three!” ropar båda och tar ett språng ut från klippan. Jag känner den där känslan som vid mina klippor igen, bara ett större obehag. Av att Harry faller precis bredvid mig. Jag ser hur han splashar i vattnet bara någon sekund innan mig, sedan är jag under vattnet. Vattnet är riktigt kallt idag och jag skyndar mig upp till ytan.
”You alright!?” hör jag hur Becca ropar från kanten där uppe.
”S-shit it’s cold!” ropar jag tillbaka och försöker få bort blöta hårslingor ur ansiktet. Harry flyter på rygg bredvid mig och jag känner plötsligt att jag vill därifrån. Bort från honom. Jag börjar simma då han tar tag i min arm.
”We should do it again” säger han med ett leende och ser upp mot klippan. Jag ser ner på hans hand och hur han håller ett ganska hårt grepp om min arm. När han ser min reaktion släpper han genast.
”You, should be with your girlfriend…” säger jag innan jag simmar fram till kanten av klippan. Och lämnar honom där.

Efter min kommentar om att han borde vara med sin flickvän istället verkar han väldigt sur och irriterad. Jag förstår verkligen inte hans problem. Det känns som att jag borde prata med honom, försöka i alla fall sluta som vänner och kunna umgås. Fast det gick ju inte så bra sist vi pratade ut. Jag sitter ensam lutad mot en sten och solar vid det här laget, Zayn och Josefin gick iväg för ett tag sen för att köpa sen lunch till oss alla, eftersom att vi bara tog med massa vatten och de andra är och badar. Harry därimot, sitter med sin stora vodkaflaska och klunkar. Stackars Ally sitter bredvid och biter sig i läppen och ser ledsen ut när han ignorerar henne. Visst, han kan vara sur på mig. Men varför tar han ut det över henne. Jag suckar, jag fattar inte att jag gör det här.
”Hey Ally!” ropar jag och hon ser åt mitt håll. Jag vinkar hit henne och hon ser snabbt på Harry som inte ens ser åt hennes håll innan hon reser sig upp och går mot mig.
”You okey?”
Hon tittar på Harry igen och sätter sig ner.
”Yeah… he’s just” jag ser att hon är när på att gråta och jag ser sorgset på henne.
”Don’t sit with him if he’s being a jerk, whatever’s bothering him, he’ll get over it sooner or later”
”Yeah…” säger hon och pillar lite på stenen vi sitter på ”but he’s not usually like that… I don’t know what’s gotten into him”
”Maybe he’s just, stressed out… a lot has happened these few months”
”I know… Caroline… you, the accident”
”He told you about that?” Frågar jag och ser på Harry samtidigt som jag ställer frågan. Hon suckar.
”Well, he couldn’t really keep the whole Caroline-thing secret… but, he haven't really, told me that much about you two except that he got in a car accident and that he screwed up”
Jag sväljer och tänker tillbaka på den dagen. Hur vi båda grät och hur jag bara stack. Jag tänker tillbaka på hur Niall väckte mig mitt i natten och berättade, och jag tänker tillbaka på hur Harry höll mig i slutet. Jag får kämpa för att inte börja gråta och harklar mig.
”It’s hard for you to talk about too, isn’t it?”
Hon ser inte på mig med avundsjuka eller ilska, hon ser faktiskt ledsen ut. Som att hon förstår. Hon förstår att det var svårt när det tog slut mellan oss, och att det fortfarande är det. Hon är verkligen inte den personen jag trodde att hon var. För första gången under tiden jag känt henne vill jag faktiskt inte slå henne. Jag nickar långsamt och tar ett djupt andetag.
”Uhm, so this.. Caroline thing” jag drar en hand igenom håret och försöker koppla bort det jag tänkte på innan ”have you found out anything at all, if he’s the father or?”
”No..” säger hon och skakar på huvdet ”I only know that she’s like six or seven months pregnant.. they’ll do the test when the babys out”
”Okey” säger jag och ser över mot Harry igen, som verkligen inte saktar ner på vodkan. Jag vill gå och smälla till honom.
”But she comes over once in a while to like, go through stuff and see how he’s doing”
”Annoying” säger jag och himlar med ögonen ”is she still going on all about him being with her and the baby?”
Hon stirrar på mig.
”She was like that when you two were together as well?”
Jag skrattar ett högt torrt skratt och ser ner.
”Yea…”
”So fucking annoying…” säger hon och flinar mot mig. Jag flinar tillbaka, sen börjar vi asgarva.
Vi sitter länge där och pratar. Hon berättar om var hon växte upp och hur hon träffade Harry (jag lät henne prata klart denna gången), jag berättade ungefär samma sak och hur mitt och Harrys förhållande var. Hon berättar att hon inte träffat Harrys familj än med att hon väldigt gärna vill eftersom att hans mamma verkar så snäll. Harry sitter kvar på samma ställe hela tiden och kastar konstiga blickar mot oss, som jag fullt ut ignorerar då jag faktistk tycker att Ally är.. rätt trevlig nu. Ibland måste man bara ge människor en chans. Och jag ska försöka ge henne den nu. När Zayn och Josefin kommer tillbaka har de köpt både lunch och middag. Därför stannar vi på klipporna tills det blir mörkt. Även om det är kolsvart ute och ganska läskigt där, är det är mysigt på något sätt eftersom att jag är med mina vänner. Killarna sjunger några sånger från skivan och vi tjejer sjunger med som bara den. Förutom Harry som sitter en bit bort med en funderande blick. Han har sett ut så den senaste timmen nu, och ingen orkar längre fråga vad han tänker på, eller om han vill ha något att äta.
”Just let him sit there” säger Louis om och om igen. Och till slut lyssnar de.
 När jag går för att hämta en till vattenflaska ur kylväskan en bit bort, känner jag hur någon tar tag i min arm. Det är Harry såklart. Greppet är hårt, precis som nere i vattnet och jag ser argt på honom. Men han ignorerar det.
”We need to talk”

---

Kapitel 50 då! Någon som vill ha 50 till haha :)? Hoppas ni gillar det och kom ihåg att kommentera!