Previous: ”Date? With who?” säger Harry och tittar på mig. Jag ser på honom. Det där är det första han sagt till mig under hela kvällen.
”None of your business” säger jag och ser på honom.
”Jake?” mimar Jossan till mig och jag nickar. Som tur va har jag redan berättat om Jake för tjejerna när vi gjorde i ordning oss. Så jag tror att resten av dem fattar. Jag menar, vem ska jag annars gå ut med.
”So, bye!” säger jag och vänder mig om för att gå. Jag orkar inte se allas reaktioner till att jag går, jag bara fortsätter tills jag kommer ut från resturangen. Väl ute stannar jag upp och blundar. Det där var jobbigt. Jag tar en stor suck innan jag skakar av mig obehaget från att träffa Harry och Ally, sedan börjar jag gå igen. 

---

Jag möter Jake vid affären där vi först träffades. Det kändes lättast att träffas vid ett ställe båda kände till. När jag ser honom, lugnt lutandes mot väggen till affären tror jag att jag ska svimma. Han är SÅ sexig. En svart t-shirt, ett par gråa shorts och lite slappa och väl använda flipflops. Hans hår är fortfarande rufsigt, men ser tvättat ut nu istället för den lite saltiga effekten havet ger. Jag rättar till min klänning en sista gång innan jag tar bestämda steg mot honom. Han har händerna i fickorna och ler mot mig när han ser mig. Han möter mig på vägen och ger mig en kram.
”Hey” säger han samtidigt som jag funderar på om jag faktiskt smälter i hans muskliga armar. Han är perfekt… än så länge. Jag ler stort mot honom när vi glider ifrån varandra.
”Hey, thanks for seeing me so quickly”
”No problem, I wanted to see you anyway”
Jag känner hur det hoppar till lite i magen när han säger så. Hur han faktiskt tänkte på mig, och ville se mig. Jag har inte känt mig efterlängtad sen Harry.
”Same”
”So what do you wanna do?” frågar han och stoppar händerna i fickorna igen. Jag ser mig omkring och skakar på axlarna.
”You know this place better than I do… any suggestions?”
Han biter sig i läppen och kisar med ögonen när han tänker. Jag vill brotta ner honom på marken och kyssa honom bara av att han gör så. Jag kan inte hjälpa det, han är för sexig. Hjälp om han skulle höra mina tankar, jag hade varit helt körd.
”Are you hungry?”
Jag skakar på huvudet.
”No, just ate” säger jag och ser ledset på honom. Han skrattar.
”Shoot, me too” han ser sig om igen ”maybe we could just take a walk on the beach, get to know eachoter?”
Jag ler mot honom.
”Sure”
Vi går ner mot stranden som är nästan helt folktom, förutom ett enstaka par eller två. Vågorna är lugna och det är nästan helt vindstilla.
”So where in Australia did you grow up?” säger jag när vi börjar gå längs vattnet.
”Sydney” säger han och ler ”but I was born in the capital, Can-”
Jag rynkar pannan och avbryter honom.
”Isn’t Sydney the capital of Australia?”
Han skrattar och ler ner mot mig. Han är ungefär lika lång som Harry, vilket får mig att känna mig trygg. Inte på grund av Harry egentligen, tror jag. Jag har allid varit intresserad av långa killar…
”Well, I don’t blame you for thinking it is, many people do… And Sydney could be, really, it’s great” han ler stort och visar sina vita tänder ”but no, the capital is Canberra”
”Canberra?” säger jag och försöker hålla mig för skratt ”that’s the capitals name? Really?”
Han nickar och verkar hålla sig för skratt med. Han verkar i alla fall hålla med om att det är ett konstigt namn.
”But Stockholm isn’t such a pretty name either” säger han och armbågar mig lätt, jag skrattar och puttar undan honom.
”It is!?” säger jag glatt ”it’s beautiful”
”Pff yeah right” säger han och flinar. Jag flinar tillbaka. ”So where in Sweden do you live?” frågar han mig sen. Jag skrattar.
”…Stockholm”
”Really!? Well I guess I have to say I’m sorry for insulting your hometown then”
”No I can just insult yours instead” säger jag och flinar ”Sydney sounds like a girl”
”Oww” säger han och skrattar ”burn”
Vi fortsätter att gå och prata länge, han berättar om sin uppväxt och jag om min. Det är första gången på länge jag känner mig helt avslapnad. Vi går ända tills vi kommer till en stor mur där stranden slutar. Vi sätter oss ner istället och ser ut mot havet. Jake är verkligen underbar, jag förstår inte hur någon kan vara så perfekt. Han säger rätt saker, är trevlig, snäll och glad. Han är het som tusan, men vet inte om det. Låtsas i alla fall som att han inte vet om det. Och är hjälpsam och rolig. Jag kan fortsätta förevigt med listan. Vad är det då som får mig att tveka? Något i mig får mig att känna att vi inte kommer funka. Distansen kanske? Fast såklart… det funkade med Harry… ett tag i alla fall. Jag försöker inte att tänka på det, och ha kul i stället. Jag vill bara inte kära ner mig i någon som jag ändå inte kan vara med.
”So…” säger han till slut ”you said the whole ’living in the same hotel as our ex and his new girlfriend’ thing was a long story…”
Jag nickar. Jag visste att han skulle ta upp det här någon gång, killar är så. De blir lätt avundsjuka och undrar om andra killar. Han måste veta.
”Yeah… well”
”You don’t have to tell me if you don’t want to” säger han snabbt och håller upp en arm i luften. ”I just… have time now” Jag ler mot honom.
”It’s okey” jag ser ut mot havet igen ”me and my friends planned this trip… we were gonna go here just us girls”
Jag ser mot honom igen och han tittar ut mot havet. Jag forstätter.
”And they brought their boyfriends without telling me, then their boyfriends brought my ex and his girlfriend with them…”
”How the fuck did they manage that?” frågar han undrande ”I mean, you must have seen them staying in the same hotel and all?”
”The guys are good at hiding…” säger jag och ler för mig själv. De är verkligen det, de måste gömma sig och springa undan från fans hur ofta som helst nu för tiden. Idag på stranden fick vi stanna upp och se hur killarna skrev autografer och tog bilder med fans flera gånger. ”They live in england too, so I couldn’t have seen them on the plane or something like that, and they stayed away since my ex didn’t know I was here either.”
”Did you want to see him?”
Jag suckar och drar upp knäna mot kroppen. Ville jag det?
”No” säger jag till slut ”I wanted this to be our trip, you know? Me and the girls”
Han nickar långsamt.
”Kinda harsh though, I mean why would you want to go on a trip with him and his girlfriend, I don’t get that…”
”I didn’t even know about her” säger jag och ser på honom. ”I guess it was some plan or something, they want us to get back together”
”Oh…” säger han tyst.
”We won’t though” säger jag snabbt ”we’re over… and his girlfriend is nice…” jag gör en äcklad min när jag säger det sista. Bara för att hon är trevlig betyder det inte att jag gillar henne. Han skrattar.
”Why the face?”
Jag skrattar lite när jag inser vad jag gör och biter mig i läppen.
”Because that’s even worse”
Han ler mot mig.
”I know what you mean”

När klockan slår elva följer han mig tillbaka till hotellet. Även om jag känner för att kyssa honom, vilket jag tror att han vill med, blir det inget. Det får inte gå för snabbt. Jag vill inte förstöra det här. Jag ler hela vägen upp till hotellrummet, där Saga väntar på mig.
”Hej” säger jag så fort jag kommer in och tar av mig sandalerna. Hon vänder sig om i soffan när hon hör min röst.
”Hej… hur var det?”
”Det var trevligt”
När jag tagit av mig sandalerna hoppar jag ner i soffan bredvid henne.
”Hur hade ni det?” frågar jag när jag satt mig.
”Det var okej” säger hon utan att se på mig.
”Är du sur?”
”Nej” säger hon och försöker le lite mot mig. Jag suckar.
”Det är du visst det, är det för att jag gick?” jag biter mig i läppen när hon inte svarar ”du vet varför jag gick, jag berättade om Jake och… allt med Harry”
”Det är inte därför” säger hon och ser allvarligt på mig ”jag tycker bara att du var lite väl elak mot Ally”
Jag höjer på ögonbrynen, Ally? Är det henne det här handlar om?
”Jag var inte elak” säger jag och tänker tillbaka på kvällen. Okej kanske lite, men det förtjänar hon.
”Inte?” säger hon och ser irriterat på mig ”hur hade du känt dig om du var i hennes sits?”
”Hur hade du känt dig om du var i min sits” säger jag kallt tillbaka. Jag hatar att vara otrevlig mot henne men hon har faktiskt ingen aning. Hon har inte den blekaste om hur det känns att sitta mitt emot sin förra pojkvän som man älskade, och hans nya flickvän. Som är hundra gånger snyggare än en själv, och verkar dubbelt så trevlig också. Jag kan inte gilla henne. Saga suckar och ser ledsen ut istället.
”Jag menar bara, hon är redan nervös över att bli accepterad av oss alla, speciellt du, så totaldissar du henne” hon lägger en hand på mitt knä ”hon är en snäll tjej Tessa”
”Vilket gör det värre… jag kan inte gilla henne”
”Du behöver inte gilla henne, men du behöver inte vara otrevlig för det, hon såg förstörd ut efter att du gått”
Jag biter mig i läppen när jag tänker tillbaka på hennes min när jag svarade i telefonen och hur nöjd jag hade blivit. Saga kanske har rätt, vilken elak bitch jag har blivit.
”Vad ska jag göra då? Jag vill inte bli vän med henne?” säger jag frustrerat ”och jag vet inte om jag kan vara trevlig mot henne heller?”
”Du kan väl börja med att be om ursäkt” säger hon och ler. Skojar hon? Är hon helt allvarlig? Ska jag, be om ursäkt till henne?
”Aldrig i livet”
”Men sluta Tessa, vi går inte på dagis längre!” säger hon och ställer sig upp ”du behöver inte bli vän med henne, men gå dit och be om ursäkt för att du stack bara?”
”Jag går inte dit! Är du dum eller!?” jag ser upp på henne i panik ”Harry kommer vara där!”
Hon drar upp mig ur soffan.
”Vilket då blir ett perfekt tillfälle att visa honom att du har gått vidare! Att du mognat och inte bryr dig om vem han träffar”
”Men jag har inte mognat!” gnäller jag. Hon skrattar och fortsätter dra i mig.
”Jo då, kom igen, jag förlåter dig om du ber om ursäkt”
Det tar minst en kvart för henne med övertygning och hot hela vägen upp för att släpa upp mig till deras våning och fram till dörren. Jag förstår inte riktigt hur hon har lyckats då jag försökt kravla mig ur hennes grepp hela tiden. Är jag verkligen så svag?
”Saga! Jag vill INTE” säger jag diskret med ihopbitna tänder när hon drar mig sista biten. ”Jag kan inte göra det här, varför ska jag be om ursäkt till någon jag inte tycker om?”
Hon ser med världens mördarblick på mig och tar ett hårdare grepp om min handled.
”Lägg av nu! Be bara om ursäkt, va vuxen för en gångs skull, hon har inte gjort dig något”
Jo, hon har Harry.
”Jag har inte gjort henne något heller! Och det är sent, de sover säkert!” försöker jag desperat med. Hon ser ännu surare ut. ”Gör det här nu, annars blir jag skitförbannad”
Vi stannar utanför dörren, och jag lovar att jag får skräck i ögonen. Hon ser på mig en sista gång och ler innan hon snabbt knackar tre gånger på dörren… och springer! Hon lämnar mig ensam här!?
”SAGA!” försöker jag ropa efter henne så tyst som möjligt, men hon stannar inte. Jag försöker bestämma mig för om jag ska fly eller stanna, men jag hinner inte, för plötsligt öppnas dörren.

Det är inte Ally som står där, tyvärr. Harry står i dörröppningen klädd i bara svarta kalsonger och urblött hår. Vilket inte förvånar mig, jag har lärt mig att förstå att han inte gillar att ha kläder på sig vid det här laget. Dock börjar jag undra på direkten om hans blöta hår. Har de badat eller duschat tillsammans eller något? Han ser förvånat på mig. Jag ser mer irriterad ut om jag ska vara ärlig, efter hur han betett sig de senaste dagarna vill jag bara undvika honom.
”Tessa? What do you want?”
Jag tar det på fel sätt på direkten såklart och korsar armarna.
”Is Ally in?”
”Yeah, why?” säger han och rynkar ögonbrynen innan han sneglar in mot lägenheten.
”Can I talk to her?”
Han studerar mig en stund, som att han försöker klura ut vad jag tänker. Om jag ska vara elak mot hans flickvän eller inte. Jag försöker slappna av mer i ansiktet så att han ska förstå att jag inte vill något illa. Även om jag innerst inne skulle vilja dra båda två i håret.
Han tvekar lite först, men suckar sen.
”Sure…”
Han går in igen men jag stannar i korridoren. Aldrig i livet att jag går in där. Jag stannar här, hon får komma ut till mig. Det tar ett tag, men till slut dyker hon upp runt hörnet. Hon har också blött hår och bara en morgonrock på mig, jag biter ihop. Hon pillar med fingernaglarna nervöst när hon går mot dörren och har ett oroligt ansiktsuttryck. Herregud, tror hon att jag ska slå henne eller något?
Hon stannar i dörröppningen, och jag ser Harry stå en bit i bakgrunden.
”Hi” säger jag till henne utan att le ”can I talk to you?”
Hon nickar och sväljer. Jag sneglar mot Harry som inte verkar ha några planer på att gå alls.
”Alone?” säger jag och stirrar på Harry. Han envisas fortfarande med att stå kvar, och Ally ser snabbt på honom, sen tillbaka till mig.
”Yes, sure!” hon pekar ut i korridoren ”out there?”
Jag nickar och låter henne gå ut och stänga dörren efter sig. Vi går några steg bort i korridoren och jag försöker komma på vad jag ska säga. När vi stannat vänder jag mig om och ser på henne. Hon ser fortfarande orolig ut och håller hårt om sig själv i sin morgonrock.
”Look” säger jag lite väl hårt och försöker få mig själv att låta snällare ”I don’t really know what to say, I guess shouldn’t have treated you the way I did tonight”
Hon ser förvånat på mig. Trodde hon verkligen att jag kom för att slå henne? Jag fattar verkligen inte att jag står här och ber om ursäkt. Jag har ingen anledning att be om ursäkt. Hon har inget att vara ledsen för heller, hon har Harry. Fast försig, jag har ju Jake. Jag sväljer och fortsätter.
”I don’t really know if we could be friends, but I can at least try to be nicer to you since we’re here together and everything… It’s just… complicated you know? Anyway.. uhm, I’m sorry”
Hon verkar inte riktigt veta vad hon ska säga. Jag tror att hon egentligen är en ganska osäker och nervös tjej, trots sin skönhet. Eller vad man ska säga. Jag undrar vad som har fått henne att bli såhär. Är det därför Harry är med henne, för att han vill ha någon att ta hand om?
”T-thanks… it’s fine really!” säger hon nervöst med ett leende ”it must be hard for you, I know it’s hard for Harry”
Jag öppnar munnen. Vadå svårt för Harry? Han har ju henne. Hon verkar inse vad hon precis sagt och biter ihop läpparna och innan hon tar ett steg tillbaka.
”What do you mean?” säger jag dumt och tar ett steg mot henne.
”No, it’s nothing! I just meant that it must have been hard, the shock and all. I wouldn’t want to meet my ex like this again”
Hon biter ihop läpparna igen.
”Sorry, I really have to go back now”
”No wait! You meant that that it is hard for him now!?” ropar jag efter henne men hon springer snabbt fram till dörren och öppnar den.
”See you tomorrow” säger hon med ett leende innan hon försvinner in igen. Jag stönar irriterat. Vadå svårt för honom!? Sa hon fel eller menade hon det faktiskt? Men varför skulle hon säga så? De är ju tillsammans.

---

Sorry för lång väntetid... trodde jag skulle kunna få upp nästa kapitel snabbt men så hände saker och skolan började. Tråkigt att komma med ett asdåligt kapitel på direkten, men lovar att det ska bli bättre! :) Tänk på att kommentera då jag blir glad och skrivsugen av det ;) Tror dessutom att en ny bloggdesign kommer snart då den här har börjat bli konstig... hmm.