Previous: ”Misses me? He’s got a new girlfriend!” jag tar bort hans hand från mitt knä och reser mig upp.
”Who he doesn’t really love” säger han och är strax efter mig.
”Whatever” säger jag och ser på dem ”just leave me alone will you?”
Sedan går jag ut ur rummet. Jag orkar inte med någon av dem. Jag känner mig så sviken och lurad. Så fort jag kommer in till mitt rum lägger jag mig på sängen och gråter. Jag vill hem, nu. 

---

Jag vaknar tidigt nästa morgon, och ligger länge på sidan i sängen och stirrar ut genom fönstret. Att höra fåglarna och vågorna utanför lugnar ner mig på något sätt, även om det känns som att hela min semester är förstörd. Harry är här, med sin nya flickvän. Varför har han inte berättat något? Var det just det han försökte göra sist han var i Sverige, men fick aldrig ut det? Varför har jag inte fått reda på det tidigare? Jag känner hur jag biter ihop tänderna allt mer och bestämmer mig för att sluta tänka på det. Jag ska fortfarande hålla mitt löfte till mig själv, att inte tänka på Harry under den här semestern. Även om det känns lite löjligt och försent nu. Men han ska inte få förstöra det här för mig. Jag gör mig snabbt i ordning inne på rummet och hoppas till gud att ingen av tjejerna kommer för att väcka mig innan jag hinner dra ut. Jag känner just nu i denna stund att jag kommer ha det mycket bättre och roligare utan dem. De vill väl vara med sina pojkvänner ändå. När jag är klar smyger jag försiktigt ut ur mitt rum, inte för att det behövs ändå, Saga sover alltid som en stock. Inte ens en atombomb skulle kunna väcka henne så här tidigt på morgonen.

Väl ute på gatan har jag ingen aning om vad jag ska göra. Gå till höger eller vänster? Till stranden eller in till staden? Jag ser tillbaka mot uppfarten till hotellet och biter mig i läppen. Jag antar att tjejerna kommer dra till stranden, jag menar varför skulle de åka in till stan när de kan sola? Jag ler för mig själv, town it is then. Det tar längre tid än jag väntat mig att gå dit, för en långsam tjej utan varken bil eller cykel är det nog ganska självklart att det tar lång tid. Men det kändes verkligen som en evighet. Det spelar ändå ingen roll, eftersom att det är så tidigt är det fortfarande ganska svalt och jag har aldrig tyckt att det varit jobbigt att promenera. Det finns två ställen jag kan tänka på, i duschen, och när jag går. Annars är jag alltid så upptagen med andra saker, så jag har inte tid att tänka. Dock vill jag inte tänka nu, utan jag sätter bara på musik i hörlurarna och ser mig omkring istället. Den långa stranden ligger precis bredvid och jag kan se hur de första människorna kommer dit för en dag av bad och sol. Jag undrar om tjejerna har vaknat än, jag vet att det var taskigt att bara gå utan att säga något. Men det de gjorde var inte särskilt snällt heller. Helt fel sätt att göra det på. När jag äntligen kommer till början av staden går jag in i en affär och köper en flaska vatten, det är viktigt att dricka mycket på semester, det är en sak min mamma har lärt mig i alla fall. För några år sedan i Grekland blev jag jätteuttorkad och fick solsting. Jag vill aldrig må så dåligt igen. Efter det går jag omkring och tittar lite i affärer, jag orkar inte gå omkring och leta efter kläder egentligen, men jag har ändå inget bättre för mig. Hittar en ny bikini till slut som jag blev rätt nöjd över. Ska jag nog ha på mig imorgon. Jag passar också på att leta efter olika resturanger som vi kan gå på någon kväll. Jag vet att jag är sur på tjejerna men jag tänker inte äta på en resturang helt själv. När jag nästan håller på och ge upp och funderar på om jag ska åka tillbaa till hotellet ser jag något som jag alltid velat testa. En vespa. Nej föresten, massor av vespor. Jag antar att det är någon sorts uthyrningsfirma men jag är inte säker eftersom att det står på spanska. Jag går fram till dem och tittar lite närmare på en röd vespa. Thomas hade en sådan här, jag kan erkänna att det såg lite bögigt ut när han åkte på den. Eftersom att den var röd och själva modellen ser lite femenin ut. Jag fick inte köra den i Sverige eftersom att jag inte hade moppekort eller något liknande, dessutom hade nog inte Thomas låtit mig köra eftersom att det var hans ”bebis”. Men här kanske de inte är så hårda på reglerna…
”15 euro” säger plötsligt en manlig röst över mig. Jag ser upp och ser en mörhårig… typisk, men ursnygg, spansk ung kille. Jag ler.
”For renting?” frågar jag och kisar mot honom. Han nickar.
”Renting yes”
Hans engelska verkar inte vara den bästa men han förstår vad jag menar.
”For how long?”
”All day” säger han med sin spanska brytning och pekar på en skylt ”close at six”
Jag nickar tillbaka för att visa att jag förstår. 15 euro för en hel dag är väl inte så farligt. Jag tittar på vespan igen och sen på honom.
”Uhm, okey yes sure”
Jag ler ett stort charmigt leende och pekar på vespan.
”Okey! This one?”
”Yes” säger jag och backar medan han låser upp den och ställer den på gatan.
”Pay inside” säger han sen och börjar gå in i affären. Jag följer snabbt med in, men blir lite orolig över att han bara lämna den olåst på gatan. Där inne får jag betala och skriva på ett papper om att jag skadar mig är det mitt eget fel osv osv. och när vi kommer ut igen ställer han vespan på gatan och drar lätt dit mig. Spanjorer verkar inte vara blyga de.
”I show”
säger han och sätter mig på vespan. Han pekar på ena styret.
”Gas” han tittar på mig med ett leende och verkar vilja att jag ska nicka att jag förstår. Gasen, okej. Jag nickar. Han håller sedan om styret.
”Do this, and go” han vrider sedan om styret och vespan åker fram. Den åker väldigt häftigt och stannar snabbt igen, jag hinner knappt reagera men skriker till. Han skrattar och håller sin hand på min rygg som att se till att jag är okej. Jag skrattar också till och han ler mot mig. Hjälp va snygg han är.
”Now, break” säger han och pekar på båda styrena. Det är små silverspakar som sticker ut, ungefär som på en cykel och jag nickar. De vet jag hur de fungerar. Han visar ändå hur jag ska göra och sen får jag försöka själv. Det tar ett tag innan jag kan åka själv, men han klappar händerna när jag väl gör det och ger mig en high five.
”Close at six” säger han igen och håller upp fingrarna.
”Okey!” säger jag och sätter på mig hjälmen han nyss gav mig. ”Thank you”
”Bye” säger han och ler det där stora charmiga leendet igen, innan han går in i affären. Jag hoppas verkligen att alla spanska killar är sådär.
Den första halvtimmen på vespan är jag livrädd, om jag ska vara ärlig. Ibland känns det precis som att den ska välta eller att jag kommer krasha in i någon byggnad eller något. Jag stannar snabbt till och köper lunch på ett ställe, sen går det knaggligt iväg igen. Dock går det lite bättre när jag kommer ut på öppna vägar med havet bredvid lite längre ner. Jag vet inte var jag är, eller var jag är påväg. Men det är just det som gör det spännande.

Till slut tar vägen slut vid en liten parkering. Allt som finns att följa nu är en stig. Jag funderar på om jag ska våga ställa ifrån mig vespan och utforska, eftersom att killen jag hyrde den av verkar ha glömt att ge mig en nyckel till att låsa den. Jag ser mig snabbt omkring innan jag springer in bakom ett par buskar med den, och ser väldigt noga till att den inte syns ifrån parkeringen genom att dra lite i grenarna och trycka in den långt in i busken. Om den blir stulen vet jag inte vad jag gör, men det verkar inte finnas särskilt mycket folk här heller eftersom att det bara finns en jätteliten bil och fyra cyklar. Jag börjar gå upp på stigen, den går igenom en skog som växer helt fritt och vilt. Men inte på ett skrämmande sätt som de mörka skogarna i Sverige. Den här är så grön och full av ljus, jag tappar nästan andan bara av att gå där. När jag gått ett tag börjar jag se en öppning längre fram, jag börjar bli riktigt trött i benen av att gå upp för denna branta stig. Men förhoppningsvis är det värt det… och om det är. När mina ögon vänjer sig av solens strålar utanför skogen ser jag inte bara det klara blåa vattnet. Jag ser ett vattenfall och klippor runt om kring. Jag ser hur ett par hoppar ner från en klippa lite längre bort och de skrattar hela vägen ner. Framför mig ligger två tjejer och solar på handdukar. Det finns andra där också, vädligt många på den lägre klippan mitt emot men jag orkar inte ens fokusera på dem längre. Jag gapar bara av utsikten. Det här är otroligt! De två tjejerna nickar vänligt mot mig när jag går förbi och jag ler tillbaka, de tycker väl att det är coolt att en turist har hittat hit för en gångs skull. Jag går fram till kanten av klippan och tittar ner, det är långt. Men inget som jag inte klarar av. Jag ställer ner väskan lite längre in och tar av mig mina kläder. Jag har redan bikini på mig och en handduk i väskan, jag tänkte att jag nog skulle doppa mig någon gång under dagen. Eftersom att det är så få här tror jag knappast att den kommer bli snodd. Så jag lämnar den där och går tillbaka till kanten. Jag andas ut och in innan jag tittar ner mot vattnet igen. Du klarar det här Tessa! Jag knyter mina nävar och andas in innan jag tar sats och hoppar. Det känns både läskigt och härligt att falla i några sekunder, och jag blundar innan jag nuddar vattnet.

Jag ligger länge vid klipporna den dagen. Det är så lugnt och fridfullt. Slipper alla tankar och allt drama om Harry. Jag bara ligger där, lyssnar på musik och solar. Det är först när solen börjar gå ner som jag kommer på mig själv och rusar där ifrån. Tjejerna måste vara oroliga! Jag ser mig om en sista gång och tittar ut mot klipporna, det här är mitt hemliga ställe. Även om jag vill, kommer jag inte berätta för tjejerna. Trots allt, de har också hemlisar. Jag ursäktar mig så mycket för att jag kom försent när jag kommer fram till vespa-uthyrningen och säger att jag inte hade en klocka på mig, som tur va verkar mr. Charmör inte bry sig särskilt mycket och vinkar av mig när jag går. Jag kan andas ut när jag kommer runt hörnet, tänk om de hade blivit jättearga. Det hade varit så skämmigt. Det tar dessutom tid för mig att gå hela vägen hem till hotellet, så jag är inte där förns nio. Hjälp jag kommer få skit för det här. När jag öppnar dörren till lägenheten hör jag skrik och snart är alla tjejerna framme hos mig.
”Hur fan kunde du göra så här!” skriker Rebecca med tårar i ögonen ”fatta vad oroliga vi har varit!”
Jag ser runt på dem. Rebecca gråter, Josefins läpp darrar och Saga ser orolig ut… Fan då. Såklart att jag ska få skit för det här. Jag suckar.
”Jag vet, förlåt”
”Så jävla korkad!” ropar Jossan och puttar till mig ”inte säga något!”
”Förlåt!” säger jag igen. De stirrar bara på mig, tills Rebecca brister ut helt i gråt och kramar om mig, de andra är sekunder efter.
”Gör inte om det, försvinn inte bara sådär”
Jag känner mig hemsk. Jag vet att de bara bryr sig om mig, jag skulle inte dragit. I alla fall inte utan att ha sagt något, eller tagit med mobilen. Helvete vad taskig jag är.
”Jag lovar…” säger jag och kramar om dem tillbaka.

Samma kväll sitter jag på en stol vid fönstret. Vilar huvudet mot armarna som ligger på fönsterkarmen och tittar på utsikten. Hur stjärnorna lyser och par går hand i hand på stranden nedanför. Jag suckar och börjar tänka på resten av killarna, jag skulle faktiskt vilja träffa dom. Jag saknar dom mer än jag tror. De är faktiskt mina bästa vänner de med. När jag sitter där och tänker på dem kommer jag på mig själv med att nynna på en av deras låtar. Ja, jag har faktiskt lyssnat på dom alla, och gillar dom. Dock kommer jag inte ihåg vad den hette… till slut börjar jag sjunga med.
”Well you’re the charming type… that little twinkle in your eye… get’s me everytime” jag ska precis öppna munnen för att sjunga Harrys del, men då hör jag hans röst.
”And well there must have been a time, I was the reason for that smile…”
Jag vänder mig chockat om, och ser honom stå i lutad mot väggen vid dörren. Han har bara ett vitt linne och ett par shorts på sig. Han tål inte värme så bra har jag lärt mig vid det här laget.
”How’d you get in here?” säger jag och försöker låta ilsken, men det kommer mer ut som en nervös trettonåring. Han nickar mot dörren helt lugnt.
”Saga let me in…”
Jag suckar. Of course. Han tittar runt lite i rummet ”I see you had roomservice” säger han och pekar mot bordet där min middag står. Jag stirrar på honom.
”What do you want?” säger jag och gör ett till tappert försök att ge honom obehag.
”Talk” säger han allvarligt och ser mig i ögonen.
”About what?” säger jag och reser mig från stolen ”the fact that you just forgot to tell me about your new girlfriend?”
Han suckar och ser ner i golvet.
”I wanted to tell you” han håller handen för hjärtat, fortfarande lutandes mot väggen ”I just didn’t know how to”
Jag vill skratta rakt ut. Han står där, helt cool-lugn lutandes mot väggen och säger att han inte hade stake nog att berätta för mig för att han ’inte visste hur’. Det är som att han inte ens bryr sig.
”Yeah right, well it’s late, you can’t just walk in here and expect me to talk to you”
”Doesn’t look like you have much else to do right now” säger han och tar ett steg framåt, en aning irriterad. Jag ser surt på honom.
”I’m going to bed, that’s what I’m gonna do, and it seems a lot more better to me than talking to you about your new girlfriend!” jag kryper i sängen ”So please, LEAVE!”
Han stirrar surt på mig.
”I’m just here to explain!” han ställer sig vid kanten av sängen ”I’m not leaving until you talk to me!”
”Fine!” skriker jag till och ställer mig upp i sängen ”what’s her name, tell me everything about her, how good is she in bed!?”
Jag är så arg att jag vill slå till honom. Först kommer han hit och beter sig som att han inte bryr sig, sen vill han skryta om sin flickvän, dessutom vill jag bara slå till honom för att han inte vill ha mig! Jag vill gråta på samma gång. Jag vet att jag beter mig barnsligt men jag vill verkligen bara få ut honom ur mitt rum.
”Stop it!” skriker han och går närmare ”You’re being ridiculous!”
”You’re the one who wanted to talk!” säger jag en aning tystare ”so talk!”
Jag försöker lugna ner mig och ser på honom, och han ser på mig. Han ser nästan rädd ut. Var jag så läskig?
”Her name is Ally…” säger han tyst ”I met her in London in October… that time I came over to your house I was going to tell you, but then your sister showed up and.. yeah”
Jag kan inte göra annat än stirra på honom. Det var som jag trodde. Jag sätter mig ner i sängen och han sätter sig bredvid.
”I’m sorry I didn’t tell you” säger han och lägger sin hand över min.
”Do you love her?” frågar jag tyst.
”What?” säger han frågande, som om jag inte vet att du hörde idiot.
”You heard me…”
Han suckar och ser ner.
”Yeah, I think I do”
Minns ni när jag sa att jag blev huggen i hjärtat när jag såg dem kyssas? Nu känns det som att det har gått i tusen bitar. Tusen vassa bitar som river upp mig innifrån. Jag trycker ihop läpparna.
”Get out”
”Tessa…” säger han lugt och trycker min hand i sin, jag drar bort den.
”Get. Out”
Jag klarar inte av att ha honom här inne längre. Allt har förstörts, jag försökte glömma men mina idioter till vänner har dragit upp allt igen. Varför ska jag behöva sitta här bredvid honom och höra att han älskar sin nya flickvän. Jag vill skrika. Han verkar ändå förstå min vrede och reser sig upp. Jag ser på hans kroppsspråk att han är ledsen, men jag vill inte se honom i ögonen. Han börjar gå bort åt dörren, men stannar i dörröppningen.
”I’m sorry”
Jag ser fortfarande inte på honom. Han suckar, sedan går han.  

---

Hej på er! TACK TACK TACK för de hela 23 kommentarerna på förra kapitlet, och besöksrekordet på 73 unika besökare. Jag grät på riktigt! Förlåt för att jag inte uppdaterade snabbt som jag lovade men saker har varit lite jobbiga på senaste tiden. Dock är allt bra nu and I'm ready to go! Nu är det såhär att jag faktiskt drog Harrys flickväns namn från novellens twitter-update (@tcoaupdate) följare. Jag orkade inte göra någon tävling utan bara lottade. Men om ni någonsin vill ha karaktärs-tävlingar är det bara att säga till. Jag försöker också göra längre kapitel nu för tiden. Hoppas ni gillar det! x