Jag slänger mig ner på den stora dubbelsängen och suckar. Ett helt rum för mig själv. Jag hade förväntat mig ett litet rum med fyra tältsängar… och jag får det här. Det är otroligt. Jag skrattar glatt för mig själv och rullar ur sängen. Om jag kommer sova bra i den här alltså. Jag går runt och pillar en stund på lite saker innan jag börjar packa upp mina kläder. Ja, jag gör faktiskt det nu för tiden. Det finns en stor garderob i rummet, så det finns gott om plats för dom. Det ser till och med ganska tomt ut när jag är klar. Till slut tar jag upp min mobil och stirrar på den en lång stund. Jag måste lägga undan den, annars kommer jag aldrig slappna av. Jag måste hålla mig undan alla dessa sociala medier. Det är faktiskt bara de som stressar upp mig och gör mig upprörd nu för tiden. Jag smsar mamma och pappa snabbt och berättar att de kan nå mig på tjejernas mobiler, innan jag långsamt lägger in den i kassaskåpet i garderoben. Puh. Jag får absolut inte titta på mobilen under resan! Eller, kanske en eller två gånger men det max! Jag tar bestämda steg ut ur somrummet och går ut köket.
”Saga! Är du klar?”
”För vad?” ropar hon tillbaka. Det har jag faktiskt inte tänkt på. Vad ska vi göra.
”Öh, jag vet inte, ring de andra”
”Okej!”
Jag öppnar kylskåpet i det vackra köket. Det finns massa saker, men jag slår vad om att det kostar skjortan bara av att öppna något här. Jag går till skafferiet istället, jag biter mig i läppen och letar igenom det. En chipspåse… Jag är faktiskt hungrig… Till slut rycker jag åt mig den och öppnar den snabbt. En chipspåse gör väl inget, vad kan det kosta? Jag börjar röra mig mot Sagas rum för att höra vad tjejerna sagt. Jag öppnar dörren försiktigt, hon pratar fortfarande i telefon.
”Nehe, varför kan vi inte gå dit då?”
Jag lutar mig mot dörröppningen men hon verkar fortfarande inte ha märkt mig.
”Ahaaa… okej men är det säkert att vi inte kan åka dit? Jag menar det är ju stort?”
Jag rynkar pannan. Vad snackar hon om. Plötsligt upptäcker hon mig och spärrar upp ögonen.
”Vad?” säger jag och tittar allvarligt på henne. Hon har stannat till och lyssnar på vad antingen Becca eller Jossan säger i telefon.
”Aa…” säger hon plötsligt ”okej, aa vi ses” sedan lägger hon på. Jag tar några steg mot henne.
”Vadå vad sa ni, vart kan vi inte åka”
”Vi ville åka till stranden på andra sidan, inte den här utanför” säger hon och lägger ner mobilen i fickan.
”Och?” säger jag och väntar på en förklaring.
”De gick inte, det hade varit en hajattack eller något”
”Finns det hajar här!?” säger jag och höjer på ögonbrynen. Inte hajar! Jag är livrädd för hajar!
”…Såklart de finns” säger hon och skjuter undan väskan till ena sidan rummet. ”Så vi får vara här ändå”
”Men det kan ju finnas hajar här med!” säger jag och känner hur paniken byggs upp. Jag tänker inte bada om det finns hajar!
”Äh, det är sällan det finns hajar här…”
”Men det finns det nu!”

”Bada inte då!” säger hon och tittar irriterat på mig. ”Gå och sätt på dig bikini nu så drar vi!” hon ändrar ansiktsuttryck och ser nu vänligt på mig innan hon puttar ut mig ur rummet. ”Fem minuter”.

En stund senare står vi och väntar på tjejerna i lobbyn. Jag har tjatat på Saga hela vägen ner att vi bara kan ligga vid poolen istället. Men det ville hon inte alls.
”Stranden är härligare”
Jo visst tjena. Hajar som vill äta upp en… gud så härligt. Efter några minuter dyker tjejerna upp i hissen, Rebecca ger oss en tummen upp och jag börjar garva. Vad fan?
”Tummen upp?” frågar jag när de kommit fram till oss.
”Ja, allt är bra, vi är här… let’s go!” säger hon med ett sött leende, jag kramar om henne och vi börjar gå ner mot stranden. Den ligger mindre än fem minuter bort, så vi är snabbt framme och tittar ut mot havet och människorna. Det är ganska fullsmockat.
”Hjälp va mycket folk” säger jag och tittar på alla människorna som ligger utspridda som sillar på rad. Tjejerna nickar.
”Det var därför vi ville till den andra stranden, jag läste i hotell-broschyren att det inte är lika mycket folk där”
Jag ser ut över folkhavet igen och suckar.
”Aja, vi kan dra dit andra dagar…”
Vi går försiktigt ut i den stekheta sanden och försöker så gott vi kan att inte skvätta sand i människors ansikten. Till slut kommer vi till en liten plätt där vi sprider ut våra handdukar och lägger oss.
”Jag går nog och badar på direkten” säger Josefin och drar av sig tröjan hon har över sin bikini.
”Jag hänkar” säger Rebecca och är strax efter. Värst va de har hängt ihop sen vi kom hit, vad är det jag har missat? Saga därimot, hon lägger sig på direkten och solar, det gör hon alltid. Hon steker timmar i sträck, badar inte och bränner sig. Det spelar ingen roll om man säger åt henne, det hjälper inte.
”Jag går nog också och badar…” säger jag och tittar på Saga. Hon lägger en hand på pannan så ögonen skuggas, men kisar ändå mot mig, sedan flinar hon.
”Akta dig för hajar bara”
Jag slår lätt till henne på magen innan jag reser mig upp och ser ut mot havet. Tjejerna har bara kommit ut till midjan i vattnet och går försiktigt fram. Jag antar att det är ganska kallt ändå.
”Kom du med” säger jag och knuffar till Saga med benet. Hon skrattar sarkastiskt.
”Jo visst”

”Snälla?”
”Varför då?” säger hon och grymtar till. Jag skrattar.
”För att det är kul… och jag måste kunna offra någon som simmar långsamt till hajarna”
”Ha-ha, jättekul” säger hon och ligger kvar precis där hon är.
”Du måste svalka dig någon gång” säger jag och drar av mig min vita strand-tunika med svarta detaljer så jag bara står i min svarta bikini ”det är skönt, kom nu”
Hon suckar överdrivet.
”Okej… om en stund”
”Bra! Du är bäst” säger jag och börjar springa ner mot vattnet. Det känns kallt mot mina fötter och ben när jag nuddar vattnet. Jag har lärt mig att bara fortsätta gå när det är kallt, så jag fortsätter bara och till slut dyker jag ner under ytan. Jag simmar snabbt fram till tjejerna.
”Hola!” säger jag och simmer runt dem ”har ni inte kommit längre?”
Båda av dem står med vattnet upp till revbena, magarna insugna och armarna upp i luften. Jag får anstränga mig för att inte skratta rakt ut.
”Det är kallt!” skrattar Rebecca och skriker till när hon tar ett till steg.
”Doppa er bara!” jag simmar baklänges ifrån dem en bit till ”det är skönt”
”Nej!” ropar Jossan och står blixtilla.
”Gör det bara!”
De ser på varandra och nickar. Äntligen, ska de göra det?
”På tre?” Rebecca ser oroligt på henne.
”Ja kom igen, jag räknar” säger jag och ställer mig upp ”Ett?”
Becca förbereder sig genom att hålla för näsan och båda blundar.

”Två…. TRE!”
Båda försvinner ner i vattnet och kommer upp igen efter någon sekund eller två.
”Aaaah!” Rebecca gnuggar sig i ögonen ”det värsta är ju fan saltvattnet!”
”Ähhh” säger jag och skvätter vatten på henne ”be a man”
”Be a man yourself!” skrattar hon och skvätter vatten tillbaka.
”Har jag klagat??” säger jag och doppar mig igen ”kolla inga problem”
Hon lipar bara åt mig och fortsätter gnugga sig i ögonen.
”Men vad är det jag ser!” ropar Jossan plötsligt ”är det självaste Saga… Jordens största badkruka som kommer!?”
Saga kommer gåendes mot oss i vattnet och pekar finger mot Jossan och hennes kommentar. Vi skrattar allihopa åt henne, hur försiktigt hon går och hur rädd hon ser ut.
”Det är inge farligt!” ropar Becca och börjar går mot henne ”doppa dig bara”
”Ska komma från dig!” säger jag och skrattar innan jag går efter.

Vi badar länge den dagen. Vi skvätter på varandra och skrattar mer än någonsin. Jag glömmer till och med bort det där med hajarna efter ett tag. Jag tror till och med att Saga har kul. Vi äter lunch på ett litet ställe bredvid där det finns snygga servitriser utan tröjor, vi har nog aldrig ätit så försiktigt i våra liv. Att ha hamburgar-kladd runt munnen när de går förbi är ett nej nej. Efter dagen på stranden bestämmer vi oss för att äta middag på hotellet och lägga oss tidigt, vi har tid för festande andra dagar och dessutom är vi alla trötta efter resan.

Samma kväll sitter jag och Saga på vår egen balkong med var sin glass-skål i handen. Roomservice är det bästa som finns.
”Jag är glad att vi gjorde det här” säger jag och ser på henne. Hon nickar, som att hon förstår precis vad jag menar. Sen killarna kom in i våra liv har vi tjejer glidit ifrån varandra rejält, mer än vad vi trodde var möjligt. Vi sågs för det mesta bara i skolan, och på lov och resor var vi med killarna. Jag har inte insett hur ensam Saga måste ha känt sig. Jag menar, när jag och Harry gjorde slut kände jag mig ensammare än någonsin, fast tjejerna var där för mig. Saga har inte haft någon, vi har varit för uppslukade av varandra och killarna. Hon har inte kunnat berätta om sitt nya armband hon har fått eller resan hon varit på. Hon har varit bortglömd. Och jag känner mig hemsk för det.
”You know I love you” säger jag och flinar lite mot henne. Hon skrattar.
”Jag älskar dig med”
Jag tittar in mot klockan i köket och suckar nöjt.
”Nähh, dags att sova eller? Klockan är halv tolv”
”Japp, ny dag imorgon” säger hon och reser sig upp ”ska jag ta din skål?”
”Ja tack! Jag måste ändå ner och hämta en till kudde i receptionen”
Hon nickar och jag skuttar in i lägenheten innan jag sätter på mig flipflopsen och går ut i hallen. Det känns så annorlunda att vara på ett fint ställe för en gångs skull, jag menar, hotellet i Sverige som killarna var på var fint… men inte så här fint! Jag bestämmer mig för att ta trapporna ner eftersom vi ändå bara bor på tredje våningen och hoppar nästan ner för varje trappsteg. Väl nere börjar jag gå mot receptionen, det är ganska tomt men det är runt fem personer här. Det står redan två personer vid receptionen… och en är väldigt lik… Harry!?

Jag står blixtstilla och studerar dem. Det är så likt Harry bakifrån, men det kan inte vara han? Eller hur, vad skulle han göra här? Och vem är tjejen? Jag studerar henne upp och ner, mörkhårig… lång… smal. Såklart det inte här han, han känner ingen som henne. Plötsligt vänder han sig lite om och ler mot tjejen så jag kan se ansiktet. Det är Harry… det är Harry! Vad gör han här!? Tjejen ler mot honom och de växlar några ord, innan han lutar sig ner. Och kysser henne.
Det känns som att jag har fått en kniv i hjärtat, det här kan inte vara sant. Jag känner hur jag får svårt att andas och tar tag i väggen för att inte ramla ihop på golvet. Vad är det som händer!? Jag måste här ifrån. Innan han ser mig.
”Miss, are you alright?” hör jag mannen i receptionen ropa där jag står. Allas blickar vänds mot mig. Måste… härifrån. Jag ser snabbt åt Harrys håll, han stirrar rakt på mig.
”Tessa?” säger han förvånat. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag känner hur en tår rinner ner för kinden innan jag snabbt springer ut ur hotelldörren. Han såg mig.
”Tessa wait!” hör jag honom ropa efter mig. Men jag fortsätter bara springa. Det här kan inte vara sant. Vad gör han här, det här är min resa. Och vem är tjejen. Jag fortsätter springa det snabbaste jag kan, jag vågar inte se bakåt för att se om Harry följer efter, jag bara fortsätter. Till slut kommer jag till slutet av stranden och kollapsar på alla fyra i sanden. Jag andas häftigt och gräver nävarna djupt ner i sanden. Vad har jag gjort för att förtjäna sådan otur? Hur stor är chansen att jag och Harry åker på semester till exakt samma ställe… samma hotell!? Men plötsligt kommer allt tillbaka till mig. Det fina hotellet, tjejernas beteende, stranden… DET VAR PLANERAT.

Jag bankar hårt med nävarna på dörren till Rebeccas och Josefins hotellrum.
”ÖPPNA!”
Det var över en timme sen jag såg Harry i receptionen. Jag ville inte riskera att stöta på honom igen, utan väntade på stranden med tårarna rinnandes för kinderna. Hur kunde de!? Vad ville de uppnå med det här? Få mig att se Harry med en ny tjej! Ska de få mig att gå vidare också, skaffa en ny kille kanske!?
Dörren öppnas snabbt och Rebecca står i dörröppningen
”Lyssna!” säger hon och försöker lugna mig men jag klampar rakt in. Både Josefin och Saga är där. Saga reser sig snabbt upp från sängen och jag går fram till henne.
”Du visste!”
Hon verkar inte riktigt veta vad hon ska säga.
”F-förlåt”
Josefin är snabbt där och tar tag i mig.
”Låt oss förklara”
”Vad ska ni förklara!? Hur ni ville att jag skulle se Harry kyssa en annan tjej där nere och gå vidare också!?”
”Va nej!?” skriker Saga till där hon står och jag vänder mig om mot henne.
”Jag såg honom där nere, jag fattar jag är inte dum!”
Det kokar i mig. Hur kunde de lura med mig på en resa där de visste att Harry skulle vara. Skulle inte förvåna mig om de andra killarna är här med.
”Snälla Tessa lyssna bara” säger Rebecca och ser på mig.
”Var är de andra killarna, jag slår vad om att de också är här eller hur”
Tjejerna suckar och blir tysta.
”De bor en våning upp…”
Jag sätter mig ner på sängen och suckar.
”Lyssna…” säger Jossan och sätter sig bredvid mig ”vi ville bara att det skulle bli som förut”
Jag känner hur jag vill gråta, men kan inte. De ljög för mig. Jag fattar inte.
”Varför berätta ni inte bara?”
”För att vi vet att du aldrig hade följt med om du visste” säger Saga
”Nej såklart!? Det här skulle vara vår resa!”
”Vi ville att allt skulle bli okej mellan dig och Harry igen…” säger Becca och biter sig i läppen. Jag skrattar sarkastiskt.
”Aa om du inte hörde är det lite försent för det nu, jag kommer tvingas se honom med en annan tjej hela veckan, tack så jävla mycket”
Plötsligt knackar det på dörren och Rebecca springer och öppnar.
”Hey” hör jag henne säga och in kommer Louis.
”Have you heard from her ye-” han ser mig och avslutar inte mening ”oh”
Jag ser ilsket på honom och får kämpa för att inte gå fram och slå skiten ur honom. De förstår inte hur mycket det här har sårat mig. Jag hade lovat mig själv att inte tänka på honom under resan, och det har faktiskt funkat. Jag har haft kul. Och nu har de dragit upp allting igen.
”Hey Tess, how’s it going?” säger han mjukt och stoppar händerna i fickan. Jag stirrar bara på honom utan att säga något.
”Look, we’re sorry”
Jag fnyser till. Att hålla upp garden och vara förbannad är det ända som inte får mig att brista ut i gråt. Jag är så jävla arg.
”How could you do this to me?” säger jag tyst och ser på honom, och tjejerna. De ser ledsamt på varandra en stund innan Louis går ner på knän framför mig.
”We did this for you… and for Harry, he fucking misses you T” han lägger en hand på mitt knä ”and if you would like to know he’s having the exact same reaction as you upstairs”
Jag skrattar igen.
”Misses me? He’s got a new girlfriend!” jag tar bort hans hand från mitt knä och reser mig upp.
”Who he doesn’t really love” säger han och är strax efter mig.
”Whatever” säger jag och ser på dem ”just leave me alone will you?”
Sedan går jag ut ur rummet. Jag orkar inte med någon av dem. Jag känner mig så sviken och lurad. Så fort jag kommer in till mitt rum lägger jag mig på sängen och gråter. Jag vill hem, nu. 

Ju fler kommentarer, desto snabbare kommer ett nytt kapitel! :)