Previous: @harry_styles: haha nice… x
Jag kan inte riktigt tyda vad det är för svar. Om en normal person hade skrivit så hade de varit sarkastiska eller tyckt att det var löjligt. Men Harry, han använder aldrig uttropstecken eller något. Alltid punkter. Och sen det där X:et. 

---

Jag ser ilsket mot Elina från min plats längst bak i klassrummet. Varför svarade han henne för? Hon slänger fjantigt med håret och lutar sig mot Patricia som sitter på bänken bredvid. Yuck, jag vill spy. Hon har skrytit i flera dagar om att Harry svarade på hennes tweet nu, man kan väl säga att nästan alla tjejer i skolan vet vid det här laget. Det löjliga är att de behandlar henne som en prinsessa för det, precis som de gjorde med mig i början. Tills de insåg att det inte funkade på mig. De tror att om de hamnar på en bra nivå med henne, kommer de få kontakt med killarna också. Inte för att hon har någon kontakt med någon av dom ändå. Jag fryser till, eller har hon? Jag knyter nävarna där de ligger på bänken och blundar. Varför tänker jag ens på det? Jag blir bara irriterad och till slut tror jag massa saker som knappast är sant. Tänk på något annat tänk på något annat! Jag sneglar mot Becca som sitter vid bänken brevid med datorn uppe. Hon biter sig i läppen som hon gör när hon tänker.

”Vad gör du?” säger jag med en suck och lutar huvudet mot handflatan. Hon ser upp och ler stort.
”Jag letar lite resor, men när jag räknar ihop allt blir det för dyrt”
”Resor?” säger jag och höjer på ögonbrynen. Vart ska hon och Niall nu då? Hon var ju nyss i Irland.
”Jag tänkte att vi tjejer kunde åka iväg någonstans på sportlovet eller något!” hon vrider datorn mot mig, på skärmen finns en stor bild av en strand och ett blått hav ”typ Frankrike, Spanien eller Italien”
”Bara vi tjejer?” frågar jag och ser på henne. Hon nickar.
”Ja, jag menar, vi har inte riktigt gjort något tillsammans sen klassresan, och det var ju så kul!”
Jag får ont i magen när hon pratar om det. Ja det var kul, men inget annat kommer kunna slå den resan. Hon babblar vidare.
”Vi skulle kunna bada, sola och festa, bara vi tjejer! Fatta vad härligt”
Jag biter mig i läppen. Det låter härligt. Jag har inte varit utomlands på något soligt ställe på hundra år känns det som. Det är inte Hawaii, men det är ändå något.
”Visst, det låter kul, men kommer vi ha råd?”
”Det är det jag försöker räkna ut, jag ska jobba på jullovet” hon drar tillbaka datorn och börjar skriva massa saker ”men jag är ändå osäker, vi måste hitta något billigt i sånna fall”
”Det löser sig” säger jag och ler ”vi kollar mer på det sen”. Rebecca nickar innan jag går tillbaka till att se på Elina. Nu har jag något roligare att tänka på än dig. En resa.

De sista dagarna av skolan går snabbt förbi, konstigt nog. Tjejerna och jag har redan börjat planera resan in i minsta detalj. Vi ska till Spanien är det bestämt. Dock i Januari istället för på sportlovet. Mina föräldrar gillar inte den tanken riktigt, men jag älskar den. Mer lov typ! Och eftersom att det är vinter här när vi åker kommer det vara mer som svensk sommar där. Men det är helt lugnt för mig, svensk sommar är perfekt. Då svettas man inte så man dör i alla fall.  Vi har bestämt så att jag och Saga ska hitta flygbiljetterna, och hotelljakten gav jag över till Josefin och Rebecca. Men jag varnade om att jag kommer döda dom om det hotellet är något som det i London. Jag har också skaffat mig ett jobb under lovet, precis som Rebecca. Nu kommer jag jobba i en klädaffär i tio dagar. Dessutom har jag sparat alla pengar jag har fått sen jag var i England senast. Jag har inte behövt dom till något, jag har inte ens känt för att shoppa. Jag tror att jag kommer kunna skrapa ihop lite pengar från alla studiebidrag, julklappar och lönen jag får nu. Den här resan har fått mig på riktigt bra humör. Något att längta efter.

Dagen innan Julafton sitter jag och ser på bilder av Spanien på datorn, jag har aldrig varit där förut. Ska bli kul att se något nytt ställe, min familj brukar alltid åka till samma ställe i Italien då min farbror har ett hus där. Såklart är det härligt att man faktiskt har ett ställe, och att det blir billigare när man väl åker. Men samma ställe år ut och år in… inte så kul precis. Dessutom brukar min pappa planera in så vi är där samtidigt som min farbrors familj, och då måste jag umgås med mina kusiner. Två små skitungar på nio och elva år. Inte för att jag har något emot nio och elva åringar, men de två. Ibland undrar jag verkligen vad som är fel på dom. De verkar alltid ha dubbelt så mycket energi än vad jag har, och ska alltid vara med mig. De är bortskämda som fan och skriker hela tiden. Ibland vill jag bara ta en rulle silvertejp och tejpa för munnarna på dem. Jag hoppar till i min stol av att min mobil vibrerar, jag får en klump i magen när jag ser vem som ringer.
”Hello?” säger jag och försöker låta helt normal. Som att jag inte blev helt nervös av att han ringer.
”Hey” säger Harry från andra sidan luren ”I just, uhm” han låter lite obekväm, not that I blame him. Det är lite konstigt för mig som för honom, varje gång vi pratar i telefon. Jag förstår inte varför vi inte bara kan sluta egentligen, vi båda lider av det. Han fortsätter.
”I just wanted to wish you merry christmas… you celebrating it the 23:rd and all…”
Jag ler lite för mig själv och biter mig i läppen. Oh Harry, you got it all wrong.
”Thanks… but Harry” säger jag och ser mot hans bild på minnestavlan, som jag inte tagit bort än. Om jag nu någonsin kommer det.
”Mhhm?” säger han och verkar inte alls ha insett att han har tagit fel på dag. Han tror verkligen att vi firar Julafton den 23:e December!?
”We don’t though”
”You don’t what?”
”Celebrate the 23:rd… it’s the 24:th”
Det blir tyst, som att han tänker, eller försöker tänka ut vad han ska säga.
”Oh…” kommer efter ett tag ”shit, sorry I thought you said two days before us”
”Careful now, you shouldn’t swear this time of year” säger jag skämtsamt och går bort till sängen och sätter mig ”and no, I said one day before you” han skrattar i andra änden.
”Sorry… well” det blir tyst en stund ”Merry Christmas anyway”
”Merry Christmas…”
Jag vill fråga honom om Elina, men jag vågar inte, och tillslut säger vi båda hejdå och lägger på.

När jag vaknar nästa morgon är det inte för att jag är utvilad och vaknar av mig själv. Utan jag vaknar till en skrikandes Emilia som nyss fått sin ”frukost-present” nere i köket. Jag stönar till och drar täcket över huvudet, jag vill inte gå upp riktigt än. Snälla säg att hon är tyst så jag kan somna om ett litet tag till i alla fall. Men såklart händer inte det, några sekunder senare är Emilia uppe i mitt rum, jag hör hur hon studsar upp bredvid min säng.
”Vakna vakna! Vet du vad jag fick!?” hon ruskar om mig och slutar inte studsa ”men kolla dåååå!”
Jag vänder mig och ser på henne. Hon har världens största leende på läpparna och håller upp en förpackning med en sorts barbie i. Med lång klänning och tiara.. alltså.
”Åh va fin” säger jag och hjäspar ”en prinsessa?”
Hon nickar ivrigt.
”Och kolla här vad den kan göra” hon petar in sitt lilla finger genom ett hål i plasten och trycker henne på magen. En melodi börjar spelas och barbien börjar prata. Jag orkar inte ens lyssna på vad den säger utan nickar bara och ger tummen upp. Jag antar att det är försent för mig att somna om nu så jag sätter mig mig sömnigt upp i sängen. Emilia sätter sig också, men inte på min säng, utan på golvet och börjar packa upp sin docka. Har fått sms från alla tjejerna där de önskar mig god jul, så jag skickar samma sak tillbaka. Jag skickar dessutom ett sms till Louis och säger grattis då det är hans födelsedag idag! Hela tjugo år också. När jag skickat smset klär jag på mig myskläder innan jag tar med mig Emilia ner till nedervåningen.
”God jul” säger pappa när vi kommer in i köket. På köksön står en brakfrukost med mackor, pannkakor, miljontalks pålägg och saker. Jag ler stort och går fram och ger honom en kram.
”God jul pappa”
Jag sätter mig på direkten och börjar lägga upp saker på en tallrik, så hungrig är jag. En stund senare kommer mamma in i köket och ger mig en puss på huvudet. Julafton börjar riktigt härligt faktiskt, även om jag ville sova vidare. Mamma ställer sig med sin kopp kaffe på andra sidan köksön och ler mot mig.
”Tror du tomten har kommit med något du önskat dig då?”
Jag rycker på axlarna och fortsätter äta.
”Jag har ju inte önskat mig något precis”
”Men joo, du har bara glömt det”
Jag försöker tänka tillbaka på vad jag kan har önskat mig, nej jag minns faktiskt inte.
”Äh jag minns inte” säger jag och tar en klunk juice.
”Ska vi ge henne frukost-presenten?” säger mamma och ser mot pappa, han nickar och ler. Men ingen av dem hämtar något.
”Jo” börjar mamma och ler ”vi vet hur mycket du kämpar med att kunna åka till Spanien, och vi tänkte att vi kunde hjälpa dig en bit på traven”
”Vi betalar för hotell och flyg” säger pappa och blinkar mot mig. Jag spärrar upp ögonen.
”Skojar ni!?”
De bara skrattar och jag springer över och kramar dem båda. ”Tack tack tack tack!”
Jag var faktiskt väldigt orolig över det här med ekonomin. Jag skulle säkert ha behövt dra in flera måltider och aktiviteter bara för att kunna åka.
”Du har jobbat hårt gumman, du förtjänar det, men då får du lova att det inte blir att ta ledigt från skolan något mer i år...”
"Jag lovar!"
Något inom mig känner att de inte bara menar jobbet. Utan allt som hänt på senaste tiden också. Men jag ler mot mina föräldrar och vill bara krama om dem hundra gånger till. Resan kommer bli av för mig. Jag ska till Spanien. Nu känns det verkligt.

---

Sämsta kapitlet NÅGONSIN, hatar det. Men jag hatar också när det inte händer något, jag klarar inte av mellankapitel. Ska försöka ta mig igenom detta nu så fort som möjligt och hoppas att ni tycker om det ändå.