Jag vaknar även denna morgon, som den i förrgår, av en blöt puss, men på läpparna denna gång. Innan jag öppnar ögonen känner jag efter om huvudvärken finns där, jo visst... den är där. Men inte lika illa som jag trodde den skulle vara. Med tanke på igår… just det, igår. Vad hände egentligen? Jag går igenom minnet av gårkvällen… drickan, lekarna, de andra… Jag och Harry. Vänta lite, jag och Harry! Jag spärrar upp ögonen. Jag och Harry, vad gjorde vi egentligen igår? Just då hör jag Harrys rossliga morgonröst.

”Morning love...”
Jag vänder långsamt huvudet, lite i chock. Han ligger på sidan.. Fullt vaken... Med ena armen som stöd för huvudet. Han är bar om överkroppen och ler kärleksfullt mot mig. Det tar en stund för mig att svara.
”Morning.”
”Did you sleep well?” han stryker bort en hårslinga ur mitt ansikte.
Jag svarar inte utan nickar bara, med en rynkad panna. Jag fattar inte, hade vi? Eller drömde jag det?
”Harry..” säger jag långsamt.
”Mhhmm” mumlar han och fortsätter hålla på med mitt hår, sedan ser han på mig.
”Did we… uhm?” Jag kan inte få mig själv att säga det, inte inför honom. Jag kan inte fatta att jag frågar det här för tredje gången. Jag väntar oroligt på svaret, om vi har, vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Han ler stort.
”I have no idea, don’t remember a thing, but it sure looks like it.” säger han och ser ner mot täcket. Jag ser ner på mig själv, och sedan på honom, täcket formas efter våra kroppar, och jag känner sidenet mot mig. Jag är naken. Jag ser tillbaka på honom och biter mig i läppen. Jag minns.
"And there's a.." han skrattar och skakar lite på huvudet "there's rubber in the trashcan on my side too."
En kondom. Tur att vi använde det i alla fall. Han smeker min midja och jag rycker till.
”Something wrong?”
Jag rynkar pannan ännu mer och sätter mig upp, men ser till så att täcket stannar runt min överkropp. Jag hinner inte svara innan han fortsätter.
”...You didn’t want to.”
Jag ser sorgset på honom.
”It’s just..” jag vet inte riktigt hur jag ska börja ”I don’t sleep with every guy I meet, I mean…” jag stönar högt ”I want it to be something special you know.”
”Wait” han håller upp en hand ”I didn’t take your virginity, right?”
”No.” jag ser irriterat på honom, han fattar inte vad jag menar, jag fortsätter ”But-t-that's not the point I-” Han avbryter.
”Then it’s not such a big deal, come on.”
Jag gapar lätt, nej han fattar verkligen inte! Vad tror han att jag är, något fan som bara ligger med honom för att han är han? Som skulle göra vad som helst för att ligga med honom? Är jag bara en av de tjejerna för honom?
”Well maybe not for you, but for me it is.”
”It’s just sex Tess.”
”After all those girls throwing themselves at you, I guess it doesn’t matter that much to you anymore, but to me it still does!”
Jag märker att han börjar bli arg nu, hans ögon är inte lika vänliga som förut och hans kropp har börjat bli spänd. Jag ångrar nästan det jag sa, det kanske var lite för mycket. Men jag ser verkligen sex som något fint, något jag gör med en pojkvän, som jag vet älskar mig precis lika mycket som jag älskar honom. Jag vet inte ens vad jag och Harry är än. Varken jag eller han har pratat om hur vår framtid ser ut eller vad vi känner för varandra. Och då är det för tidigt för mig. Jag vet inte alls vad som flög i mig igår kväll, och ja, den här gången kan jag verkligen skylla det på alkoholen. För utan den hade detta inte hänt. Det ser ut som att han tänker, sen öppnar han munnen för att säga något, men ångrar sig. Till slut ser han riktigt arg ut.
”Is it really that bad..? Knowing that you’ve had sex with me?”
”No!” säger jag och ser argt på honom, vad tror han egentligen!? ”but it’s not like we’ve talked about having sex, we’re not even a couple yet!”
”You have to be a couple to have sex?” Han ser på mig med en blick som att det är skrattretande. Jag känner hur tårarna börjar komma.
”I don’t want to have random, drunken sex! At least not with someone that I’m not sure I’m with!?”
”Well" säger han kallt "Obviously you were up for it last night.”

Hans röst är stadig och han ser mig rakt i ögonen. De är blanka nu, och jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. Han har aldrig varit såhär mot mig förut. Allt jag kan göra är att se sårat tillbaka på honom. Jag trodde han skulle förstå. Jag biter ihop läpparna och drar åt mig täcket innan jag snabbt reser mig upp ur sängen och tar med mig mina saker in i badrummet. Jag smäller hårt igen dörren. Jag bara står där ett tag och andas, det tar ett tag för mig att lugna andningen och lugna ner mig helt och hållet. Men jag känner ändå hur ett par enstaka tårar rinner ner för kinderna. Jag torkar snabbt bort dom och öppnar upp väskan för att ta upp mina saker.

När jag klar kommer ut från badrummet, ligger Harry kvar i sängen, med ryggen vänd mot mig. Jag ser att han är vaken, hans kropp är alldeles för spänd för att sova. Jag står där en stund, biter mig i läppen och ser surt på honom, innan jag tar de sista av mina saker och går ut ur rummet med ännu en smäll i dörren. På tunnelbanan hem sitter jag och tänker tillbaka på hela bråket, har han rätt? Jag antar att det inte är världens grej, men… han borde ändå acceptera att det är viktigt för mig. Jag ville i alla fall att min och Harrys första gång skulle vara speciell, är det så konstigt? Jag får kämpa för att hålla in tårarna. Jag märker också hur en liten tjej sitter och stirrar på mig hela vägen, vilket gör mig ännu mer illa till mods. Jag vill inte tänka på Harry mer, och jag vill inte bli igenkänd på grund av honom. Kan allt bara försvinna! Jag trycker mig nästan ut ur dörrarna så fort de öppnas, och jag springer hela vägen hem. Jag springer förbi mamma och pappa, jag springer förbi Emilia, jag springer in till mitt rum där jag låser om mig och lägger mig på sängen.

Jag vaknar av bankningar på dörren. Jag suckar, vänder mig om i sängen och drar täcket över huvudet, det är samma sak som igår. Först kom mamma och knackade lätt, frågade vad som stod på och sa att jag skulle komma ut. När hon gett upp kom pappa, som hade Emilia med sig för att få mig att öppna dörren. Han ville väl att jag skulle få skuldkänslor över att Emilia stod där vid dörren och bad mig. Men jag orkade tyvärr inte med henne heller, jag ville vara själv. Till slut gav alla upp, och lät mig vara. Nu undrar de väl om jag vill ha frukost eller något.
”Tessa?”
Jag blir förvånad över att höra Rebeccas röst. Hon brukar aldrig komma utan att ringa först, fast för sig, jag stängde av mobilen igår.
”Tessa?” ropar hon ännu en gång ”snälla öppna dörren, dina föräldrar är oroliga...”
”Jag vill inte prata med dem.” säger jag där jag ligger under täcket.
”Det är bara jag här” säger hon tyst ”snälla släpp in mig bara.”
Jag suckar och släpar mig upp ur sängen. Så fort jag öppnar dörren går hon in med en orolig min och ställer sig i mitten av rummet. Jag stänger efter henne och låser igen, sedan vänder jag mig mot henne.
”Vad hände egentligen?” frågar hon och korsar armarna. Jag öppnar munnen för att svara men hon börjar prata igen ”Jag knackade på hos Harry efter två och han sa att du hade gått, han verkade inte så jätteglad precis heller.”
Jag sätter mig ner på sängen med en suck och klappar platsen bredvid, hon sätter sig snabbt ned.
”Om ni bråkade kan du berätta för mig, jag lovar att jag håller ty-” hon pratar otroligt snabbt och jag sätter en hand för hennes mun.
”Men tyst då så jag kan berätta.” säger jag och ler lite. Hon håller snabbt upp en hand för munnen och gör sedan låtsasdragkedjan. Jag tar ett djupt andetag.
”Vi.. hade…”
”SEX!?” skriker hon ut, sedan kommer hon på sig själv och stänger ihop munnen. Jag skrattar nervöst och nickar lätt på huvudet.
”Eller, ja jag är 99% säker.”
Hon ser frågande på mig. Jag pillar lite på min nagel.
”Ja, alltså, Harry mindes inte och jag trodde att jag drömt det. Men det låg en kondom i papperskorgen så...”
”Och det känns inte bra... eller?”
Jag skakar på huvudet och känner en tår rulla ner för kinden. Hon ser medlidande på mig och sätter en hand på min rygg samtidigt som jag snabbt torkar bort tåren.
”Jag ville bara att det skulle vara... Någolunda speciellt i alla fall.” säger jag och ser på henne. Hon torkar bort min tår och nickar.
”Såklart. Det ska väl vara speciellt med varje person man bryr sig om. Det är ju ett band man skapar, det sa du i alla fall om Tho-" hon stannar upp och inser vad hon sagt. 
Jag blundar och tänker tillbaka på de senaste två åren. Jag och Thomas. Mitt ex. Jag har bara varit med honom förut. Han var min första, och min ända. Jag var noga med att vänta med honom, att det skulle kännas rätt, och han accepterade det. Vår första gång var speciell, och det kändes som att vi skapade ett speciellt band. Vi var tillsammans i två år, hela två år. Tills han flyttade till Malmö. Vi försökte hålla ihop, till en början. Men efter ett tag gled vi ifrån varandra och vi insåg att det aldrig skulle hålla. När vi träffades senast, i vintras, var vi båda helt andra människor. Det var rätt.. att göra slut. Dock var det en stor förlust för mig, han var min första kärlek och ett tag trodde jag att jag aldrig skulle träffa någon som honom. Jag antar att man kan känna så, sen kom festerna och möjligheten att flörta lite med killarna där, det var kul, men blev aldrig något seriöst, och jag gick aldrig för långt. Även om det var alkoholen som styrde. När jag träffade Harry var det nästan som att jag inte brydde mig, jag hade liksom glömt bort känslorna lite. Han fick mig att ta fram dom igen. Vilket misstag.

Jag ler mot Becca.

"Det är lugnt. Jag antar att jag ville vänta för att se om det skulle bli lika speciellt då liksom. Nu känns det förstört." 

Hon nickar förstående.
”Jag försökte förklara för honom hur jag känner” säger jag sedan och snyftar ”men han betedde sig som att jag var urlöjlig.”
”Vilken idiot...” säger hon och ser ledsen ut ”jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. Jag vet ju inte.. Jag har ju inte..”
”Du behöver inte säga något” säger jag och ler lite, innan jag torkar bort de sista tårarna. ”Jag vill inte prata om det mer”
”Okej...” säger hon och ler ”Vill du att jag ska prata med honom, eller Niall?”
”Nej. Men, lova mig en sak...” säger jag och ser allvarligt på henne, hon nickar. ”Vänta tills du är helt säker." 
”Det ska jag.” säger hon och kramar mig.

Rebecca och jag är med varandra den dagen, ensamma. Vi ligger i trädgården, lyssnar på musik, solar och bara pratar. Det kan vara rätt skönt ändå, att vara ensam med någon, även om man älskar sina andra vänner. Det är så lätt att vara med Rebecca också, hon får mig alltid att må bra och det behövs inte många ord ur hennes mun innan hon får mig att skratta. Hon berättar att hon och Niall ändå fick sin första kyss igår, och jag kan inte vara annat än glad för hennes skull. De är så fina ihop. När jag sätter på mobilen på eftermiddagen har jag inte fått något missat samtal eller några sms alls från Harry, och jag kikar snabbt in på twitter och ser att Harry inte har uppdaterat något där heller. Han är fortfarande arg. Jag med, när jag verkligen känner efter. Tanken av att han kanske ser mig som en utav de där tjejerna som bara kastar sig på honom får mig att vilja spy. Varför blir det alltid fel när jag dricker med killarna. Det är ett misstag jag aldrig gör om.