Jag vaknar av en lätt, blöt… beröring på näsan. Jag pressar irriterat ihop ögonen och rynkar näsan när jag känner det ännu en gång. Åååh va trött jag är.

”Time to wake up cutie...” hör jag Harry viska, och jag känner en hand smeka min kind. Jag öppnar långsamt ögonen och kisar trött, han hänger precis över mig och ler sött när jag ser på honom.
”Morning.”
”Morning...” säger jag tillbaka och ler sömnigt innan jag sträcker mig under honom. Vad konstigt, han vaknar före mig ännu en gång. Jag som trodde att jag var morgonpigg. Hans hår står åt alla håll och kanter, och han har små påsar under ögonen. Men konstigt nog ser han helt perfekt ut ändå. Jag suckar. Jag måste se hemsk ut. Ett ord, spegel! Jag kråmar mig lite där jag ligger men han stoppar mig genom att trycka sig mer mot mig så jag inte kan röra mig.
”Noo” gnäller han ”can’t we just cuddle for a while?”
Jag knuffar av honom och lägger mig ovanpå honom istället med ett skratt.
”Even though how much we may want it, I’m sure we can’t. You probably have a lot of work today.”
Han ser ledset på mig och stryker bort en hårslinga från mitt ansikte.
”Hmm, you’re right...”
Jag ger honom en snabb kyss och hoppar av honom, sedan springer jag in på toan.
”Come back!”
”Why?” frågar jag och sätter igång kranen.
”I just realised you don’t have my boxers on!” ropar han och skrattar. Jag gör en min och ser ner, oj då, jag måste ha fått av mig shortsen på något sätt. Verkar bli till en vana att jag tar av mig allt jag har på mig i sömnen eftersom att jag har gjort det några gånger hemma nu också. Jag skrattar innan jag skvätter kallt vatten i ansiktet.
”Then I’m definitely not coming out!”
”You do have to come out here to get your trousers you know”
Jag flinar lite för mig själv där jag står och torkar mig i ansiktet, men svarar inte.
”Nothing wrong with being open” han skrattar igen och jag hör hur dörren öppnas ”I’m very open.”

Plötsligt står han där med bara kallingar och jag himlar med ögonen.
”I can see that.” Jag sätter på lite concealer och tvättar händerna då han kommer upp bakifrån och kramar mig, vi tittar på varandra i spegeln. Han flinar sött och sätter hakan på min axel.
”We can be open together!”
”Yeah, sure” säger jag och snärtar honom på näsan med pekfingret. Han gör en grimas och håller sig för näsan. Där fick han allt, perversa fjant!
”Ouch!”
Jag skrattar och går ut i sovrummet igen för att hämta nya kläder, sedan går jag in igen och puttar ut en skrattandes Harry. När jag bytt om går jag ut och Harry är bara halvklädd.
”Wow you’re slow...” mumlar jag med ett flin och sätter mig på sängen med en duns. Han håller upp en kavaj framför sig och sneglar på mig, sedan flinar han tillbaka.
”No.. I just like being naked.”
Det får mig att skratta högt. Han fortsätter.
”No but, I don’t have to be in the lobby until ten. See? We could've stayed in bed.”
Jag drar en hand igenom håret med ett flin och tittar på honom. Han tar upp ett vitt linne från golvet och luktar lite på det, sedan rycker han lite på axlarna som för att säga ”den funkar” och drar den över huvudet. Den hänger lite löst vilket får hans hans nyckelben och muskler att synas väl.
”What are you doing today anyway?” frågar jag och pillar lite på tummens nagelband, han sneglar snabbt på mig och sätter på sig kavajen.
”We’re going to the studio.” han rättar till den och tittar sig snabbt i spegeln, sedan drar han luggen till sidan och vänder sig mot mig med en suck.
”Wanna come?” säger han och ler.
”I don’t think that’s such a good idea..” säger jag tveksamt och ser honom rätt i ögonen. Efter igår vet jag inte om jag någonsin vill följa med på någonting som har med hans jobb att göra. Om det fanns fans utanför hotellet när de är lediga till och med, borde de vara ännu fler fans när de faktiskt jobbar. Eller har jag uppfattat allt fel? Hans leende dör ut.
”Why not?”
Jag öppnar munnen men vet inte riktigt hur jag ska förklara. Jag vill inte erkänna att jag är rädd för hans fans. För det vill jag verkligen inte vara.
”Is it the fans?” han ser sorgset på mig. Jag vet att han varnat mig om fansen förut, och att bara ignorera dem. Men hur kan jag bara se förbi det som hände igår? Jag suckar.
”Yes..”
Han suckar och går fram till mig och sätter sig på sängen, sedan tar han min hand och smeker mina fingrar långsamt med tummen.
”I wont let them touch you again...” han smeker min kind ”I swear.”
Jag ler svagt och håller hans hand mot min kind.
”You don’t have to be scared” han ler smått sedan kysser han mig. Jag sätter mina armar runt hans hals och drar honom närmare. Denna killen får mig att känna mig så säker! Vi avslutar kyssen och jag skrattar lätt.
”What?” säger han och ler frågandes, jag petar honom på näsan och hoppar upp ur sängen.
”You’re so cheesy...”
Han skrattar och hoppar upp själv efter mig, jag kommer inte långt innan han håller mig om midjan och kysser mig lätt på kinden bakifrån.
”So you’re coming with us?”
Jag biter mig lätt i läppen och småler mot honom, jag antar att jag kan det då då. Om min prins nu skyddar mig.
”Fine.” säger jag och ger honom en kyss på kinden tillbaka.

Runt en timme senare sitter vi allihopa i bilen, killarna, jag och Josefin. Vi småler mot varandra hela redan och jag förstår att det gått bra med Zayn. Jag är så glad för hennes skull. Ända sedan det tog slut med Robin har jag velat att hon ska träffa någon ny, bra kille. Och jag ser på Zayn och tror att han verkligen kan vara den killen för henne. Plötsligt lutar sig Harry närmare mig och viskar.
”We’re almost there.”
Jag sväljer och tittar oroligt ut genom fönstret. De kommer säkert hata mig så fort de ser mig.
”Don’t worry, trust me” han ser på mig och smeker mig lätt på låret. Jag tar ett djupt andetag och rättar till mig i sätet, han har rätt. De ska inte skrämma mig, jag ska inte oroa mig. Jag ler mot honom när bilen svänger in på en liten gata. Vägen hit har varit snorklig och full av småvägar, jag trodde att vi skulle hålla oss inne i stan. Men tydligen ligger studion någon annan stans längre bort. Plötsligt stannar bilen och Paul hoppar ur framsätet. Sedan öppnas våra dörrar och Harry hoppar ut först, jag tar ett djupt andetag och hoppar ut ur bilen efter honom. Jag blir förvånad när jag kommer ut, framför mig står inte ett enda fan, bara Harry. Han flinar mot mig med händerna i fickorna.
”I told you not to worry.”
Jag står och gapar mot honom, han visste att det inte skulle vara ett enda fan här! Varför sa han inget!  Jag rynkar surt på ögonbrynen och blänger på honom. Louis skrattar högt när han kommit ut ur bilen.
”He didn’t tell you this studio's secret?”
”No!?” jag slänger frustrerat med armarna och går sedan upp till Harry där jag ger honom en stor knuff i bröstet som får honom att slängas bakåt ett steg eller två. Han skrattar bara högt och ger mig en snabb kram.
”Sorry hun, I had to!”
”That’s so mean Harry.” säger Josefin men ler lite ändå, jag korsar armarna. Liam kommer upp till mig och lägger armen över min axel.
”Get used to it, it will happen again” han rufsar om mig i håret ”he gives me spoons all the time just to be funny”
Jag rynkar pannan.
”Spoons?”
Harry håller om mig från sidan och ler mot Liam
”He’s got a phobia of spoons, it’s hilarious”
”No it’s not!” Liam ser förolämpad ut.
”I think it’s cute.” säger Josefin och ler gulligt med Zayn hängandes över henne.
”So what does that really mean anyway?” frågar jag.
”It’s not like I scream when I see one, it’s not that serious…” säger han och ler lite generat ”I just can’t put it in my mouth.”
Vi alla nickar lite och Zayn tänder en cigarett.
”I happen to know that Harry’s afraid of London Eye” säger jag malligt och ser på Harry, han spärrar upp ögonen och ser generat runt på de andra. Liam flinar stort och jag skrattar.
”No” skrattar Harry.
"Really?" frågar Zayn 
"Well, London Eye is kinda scary don't you think?" säger han generat. 
"No it's not" säger Niall "London Eye is really slow." 
”Anyway!" säger jag högt "I'm just saying, Liams not the only one with fears. I'm scared of heights.”
Zayn vinkar en bit bortifrån och ropar
”I’m afraid of heights too. Well, sometimes.”
Harry himlar med ögonen och ler gulligt.
”Yeah okey, sorry Liam for making fun of your strange fear of spoons...”
Liam flinar och ger Harry en snabb humorisitsk klapp på axeln.
”By the way” börjar Harry och pekar runt på oss ”it’s not really the London Eye or heights I’m afraid of… it’s like.. moving things, like rollercoasters for instance”
”Aaaw” säger jag och skrattar ”that’s so cute!”. Harry ler generat och kramar om mig.
Paul kommer plötsligt ut från dörren och vinkar in oss.
”Playtime’s over”
Alla suckar och börjar långsamt gå in i studion. Jag hör Niall mumla frågandes om varför alla vuxna som tar hand om dem alltid säger att 'playtime is over'. Till slut är vi alla inne, förutom Zayn dock som dröjer några minuter till eftersom att han ville röka klart. Jag ser mig om i studion och ler. Den är enkel men hemtrevlig, det finns som en liten hall så fort man kommer in och dörrar till olika rum i byggnaden. Ett leder till exempel till ett litet fikarum med soffor och kaffeautomat. Ett annat till ett kontrollrum med massor av knappar och spakar, med ett tillhörande ljuddämpat rum med mickar. Alltså en studio. Jag skiner som ett litet barn på julafton där inne, det är riktigt häftigt att få se en studio på riktigt. För jag har faktiskt aldrig varit i någon förut. Jag blir presenterad för några personer som jag tyvärr på direkten glömmer namnen på, jag är alldeles för uppspelt. Först får jag sitta och vänta när killarna står och diskuterar med människorna om vad som ska göras idag och vad som redan har gjorts. Av vad jag hör ska de tydligen spela in två låtar idag. En som heter More Than That eller något sådant och någon annan som jag inte kommer ihåg vad den hette. Innan de börjar spela in spelar de upp en låt de nyligen spelade in i London, som var riktigt fin och lugn. De sa flera gånger att den har en riktigt stor chans att komma med på skivan. Fick veta att den heter Moments. Harrys röst är helt underbar i den, och vi ska inte tala om de andra, speciellt Niall. När man ser den där lilla irländaren tror man inte att en så orginell röst ska komma ur honom. Fruktansvärt fin låt i alla fall.

Resten av dagen spenderas mest i soffan bredvid Jossan, där sitter vi och spelar Draw Something och lägger upp bilder på instagram. Där har jag tydligen också fått en hel del nya followers, men jag väljer att bara ignorera kommentarerna och ha kul med Jossan istället. Ibland sneglar jag över till Harry och killarna, och ser ur de kämpar inne i studion. Låten hette tydligen More Than This, och jag vet inte vilken av den och Moments jag gillar bäst! De är båda riktigt bra. När Harry spelar in en av sina delar lägger jag ner mobilen helt och hållet för att ta in allt. Han blundar för det mesta, och håller sig för magen för att sjunga sitt bästa, men de få gångerna han öppnar ögonen, stirrar han mig rätt i ögonen.
”When he opens his arms and holds you close tonight, it just wont feel right, cause I can love you more than this.. yeah, when he lays you down I might just die inside, it just don't feel right, cause I can love you more than this, can love you more than this”
Jag får rysningar i hela kroppen. Tyvärr försvinner det snabbt när någon ropar ”Cut! Cut!” hela tiden och ber honom sjunga om. Helt onödigt egentligen, det blir perfekt varje gång. När han kommer ut och Louis går in istället dunsar han ner i soffan bredvid mig, och jag skrattar.
”Did I do well?” frågar han och pussar mig på näsan.
”You were amazing.” Jag ler och lägger huvudet på hans axel.