Nästa dag träffar jag Josefin för en fika. Solen skiner och det är ovanligt varmt. Hon smuttar på sin latte och ser runt på allt folk runt omkring. Jag studerar henne samtidigt som jag funderar på hur jag ska ta upp hela den här grejen med Zayn. Jag har redan bestämt mig för att jag ska ta upp det... och inte fega ur. Det är egentligen därför jag valde att bara ringa henne idag istället för alla tjejerna. Hennes blick landar till slut på mig.

”Vad?” säger hon och släpper greppet om sugröret med munnen.
”Vadå vad?”
”Har du fastnat med blicken eller?” säger hon och skrattar lätt innan hon ställer ner glaset på bordet. Jag fnyser till och ler.
”Nej, jag tänkte bara...”
”På vadå?”
Jag tittar en stund på henne och försöker bestämma mig för om det verkligen är rätt att ta upp det. Jag menar, jag vet att hon inte vill ha en kille, även om hon kanske är yttepytte-intresserad av Zayn. Jag vill inte tvinga in henne i något, speciellt med en kille som inte kommer kunna vara här för henne hela tiden. Vilket hon förmodligen behöver, efter Robin. Fast jag skulle ju inte fega ur. Säg något bara!
”Dig och Zayn..”
Jag skrattar nervöst, och hon suckar och himlar med ögonen.
”Det finns inget jag och Zayn” hon gör citattecken i luften.
”Det skulle kunna..” säger jag och försöker trycka fram ett litet leende, sedan dricker jag lite utav min smoothie. Hon ser irriterat på mig innan hennes blick återgår till folket runt omkring. Är det allt? Ska hon vara tyst nu?
”Varför ger du honom inte en chans?” säger jag och lutar mig närmare henne över bordet ”han är ju intresserad av dig”.
Hon svarar inte, utan låtsas som att hon inte hör. Herregud.
”Men sluta vara så barnslig...” säger jag och lutar mig surt tillbaka i stolen. "Ni hade ju trevligt i London, minns du inte det?"
”Du vet att jag och Robin nyss gjorde slut, det är inte så lätt!”
”Jag förstår det” säger jag och tittar stadigt på henne ”men du måste släppa honom någon gång, och Zayn är en bra kille!”
Hon fnyser.
”Alla killar är inte idioter...”
Hon ser på mig och skrattar sarkastiskt.
”Jo.. det är dem.”
Jag himlar frustrerat med ögonen. Vad ska jag säga för att få henne att ändra sig, det här är ju fan lika svårt som att få en åsna att gå.
”Ska vi slå vad?”
Hon biter ihop, såhär håller vi alltid på, vad hit vad dit. Både jag och hon vet här är det ända sättet att få henne att gå med på att träffa Zayn.
”Men lägg av, jag är inte fem år.” ryter hon.

"Seriöst, vad har du egentligen att förlora. Gå bara in i det och se vad som händer, om han är en idiot så vet du bara att du hade rätt. Vilket jag tvekar på."

Hon stirrar på mig. Jag ser hur hårt hennes hjärna tänker på det här. Till sist släpper hon ut en suck.

”Visst, men om det visar sig att han är som alla andra tänker jag aldrig träffa någon kille du tipsar om någonsin igen.”
”Visst” säger jag och ler nöjt. Nu måste jag bara komma på hur de ska träffas. Harry sa att han var ledig ikväll, vilket måste betyda att de andra är det med.
”Men” säger hon plötsligt och ser nervöst på mig ”jag tänker inte träffa honom själv första gången om det är det du tror” hon tar upp sin latte igen ”du vet hur nervös jag blir”.
Jag suckar och ställer ner min smoothie på bordet igen.
”Men va? Kom igen du har ju träffat honom förut.”
”Ni var med då!!!” hon viftar med händerna i luften ”dessutom var det som vänner då.”
”Ni är fortfarande vänner, även om han var ju flörtig då med.”
”Han var inte alls flörtig då.” säger hon och ser irriterat på mig ”Kan vi inte träffas allihopa bara, typ ikväll?”
”Men jag ska ju vara med Harry”
Jag vill ju vara ensam med honom. Vill ha en likadan kväll som i London, bara han och jag ensamma med tv:n. Det har aldrig känts så naturligt för mig att vara ensam med en kille som då. Men jag förstår vad hon menar.
”Ja men du kan vara ensam med honom också, var bara med oss i början snälla!”

Jag ser hur hon hon försöker dra ”snällajagbehöverdigjustnuannarsdörjag”-blicken på mig. Jag biter mig i läppen och skakar på ena benet under bordet. Jag grymtar till.
”Ååååh okej då” säger jag och drar upp mobilen ur fickan på mina shorts för att smsa Harry.

Is it ok if we hang out with josefin and zayn for a while tonight? Do you know if he’s free tonight btw? xx

Jag stoppar ner den i bakfickan igen och reser mig upp.
”Vad sägs om lite shopping?” jag ler och räcker ut handen mot Jossan.
”Visst, men jag har inte så mycket pengar kvar efter London” hon tar min hand och jag drar upp henne.
”Vi får väl leta efter REA-kläder dårå” säger jag och skrattar innan vi drar oss mot den närmsta affären. När vi väl står där och tittar på kläder burrar det till i bakfickan på mig och jag tar fram mobilen.

sure, yea he’s free. see you later x

Jag ler innan jag rusar fram till Jossan för att berätta.

Klockan halv sju går vi där utanför deras hotell, det är färre fans än igår, men det är ändå runt tretton stycken. Vi får blickar när vi går upp till entredörren där en vakt står, vi ska precis gå in då han sticker ut en arm för att blockera dörren.
”Tyvärr tjejer” säger han med en otroligt mörk och hård röst ”inga fans på hotellet.”
Jag höjer på ögonbrynen, är han seriös? Sedan ser jag mig omkring, juste. Det är tretton andra fans här, vi är i samma ålder och ser lite ut som dom. Great.
”Vi är inga fans, vi ska träffa några här.” säger Jossan vänligt och försöker att gå ännu en gång. Vakten hårdnar sitt grepp om dörren och skrattar lätt.
”Försök inte tjejer.”
Jag öppnar munnen och skrattar torrt, på riktigt? Tänk om vi faktiskt bodde här eller något.
”Men vi ska det!” säger jag både irriterat och med skratten i halsen.
”Då får ni helt enkelt kontakta den personen." säger han och ler elakt innan han föser bort oss. Vi backar irriterat och ställer oss en bit bort. Jag tar upp mobilen och ringer Harry samtidigt som jag glor surt på vaktjäveln.
”Hello!” svarar Harry glatt, jag hör killarna skratta i bakgrunden.
”Hey it’s me, they wont let us in, could you come down?” Josefin slår till mig på armen, jag viftar bort henne. Harry skrattar.
”They wont let you in? Why?”
”The guard thinks we’re fans...”
”But you are, right?” frågar han och skrattar igen.
”Yeah.. sure” säger jag sarkastiskt och himlar med ögonen ”are you coming down?”
”Yeah I’m on my way”
”Good, seeya” säger jag och lägger på.
Josefin slår mig en gång till på armen.
”Men vafan är det!?” säger jag och slår henne tillbaka. Hon spärrar upp ögonen och går närmare.
”Dom hörde dig” viskar hon och nickar mot fansen som nu har gått ihop i någon sorts ring. De står så i några sekunder innan en av dem. En tjej med svart hår och fräknar går upp till oss, hon ser kaxigt på mig och jag ser frågande på henne.
”Vi vet vem du är.” säger hon och korsar armarna.
”Jaha?” säger jag och försöker låta tuffare än jag är.
”Harry är min.”
Jag fnyser och försöker ännu än gång vara tuffare än jag är. Jag kan inte hjälpa det, jag måste försvara mig.
”Jaså, vet han om det?”