The Center of Attention - Kapitel 18

Previous: Jag känner hur Harrys läppar snuddar vid mitt huvud och lägger en lätt kyss på min tinning.
Jag ser på honom och ler, han ler tillbaka. 
”I can’t believe you’re here, this is so weird.” viskar jag till honom så de andra inte hör. 
”Me neither.” viskar han tillbaka med ett litet skratt åt vad jag sagt ”It's weird but I'm happy”.

En och en halvtimme senare sitter både jag och Rebecca i ett utav rummen på Hilton hotell. I Nialls rum närmare bestämt. Killarna är nere i lobbyn och gör en intervju och vi sitter typ bara här, med våra mobiler i handen.

”De snackar fortfarande på twitter vet du.” säger hon plötsligt tyst och ser på mig. Jag sneglar lite på henne och tittar sedan ner på mobilen igen. Jag har försökt undvika twitter ända sedan fans börjat hittta mig. Jag tänkte att om jag försvinner så slutar det spridas till ännu fler fans. Jag nickar lätt.
”So I’ve heard…”
Hon öppnar munnen som att hon ska säga något, men ångrar sig. Det blir tyst en stund innan hon bestämmer sig för att säga det ändå.
”Tror du att någon tog bilder på er idag också?”
Jag suckar.
”Förmodligen” jag ser på henne ”det fanns fotografer. Men vi gjorde inget så.”
”Har Harry tagit upp det än?”
Jag skakar på huvudet. ”Noup.”

"Oroa dig inte" säger hon och ler "det är väl bara en tidsfråga innan alla av oss har fotograferats med någon av dem."
Jag ser på henne och ska precis tacka för stödet då vi hör dunsar i korridoren utanför. Dörren flyger upp och Harry kommer in med Louis på ryggen.
”KÖTTBULLAR!” ropar han med dålig svenska och skrattar högt. Jag ser upp och tittar förvånat på dem när de springer runt. Sedan skrattar jag. Köttbullar?
”And rumpa” hör jag Zayn säga borta vid dörren. Jag skrattar med. Zayn kikar snabbt in och vinkar till oss.
”Is Josefin comin’ or what?” Frågar han mig och biter sig i läppen. Jag skakar på huvudet och ser medlidsamt på honom.
”She’s busy today, but I’ll bring her some other time, I promise.”
Han nickar och slickar sig om läppen innan han vinkar ännu en gång.
”Well, see ya later girls.” och med ett svagt leende är han ute ur rummet. Harry och Louis saktar äntligen ner och Harry släpper andfått av Louis med ett leende. De klappar varandra snabbt på axlarna och tittar sedan på oss. Som ser tillbaka på dem med höjda ögonbryn.
”Swedish is fun.” säger Louis och slår sig ner bredvid mig på soffan.
”Do you know any other words than köttbullar and rumpa?” frågar jag och skrattar lätt.
”Hmm...” säger han och sätter handen under hakan ”oh!” han sätter pekfingret i luften ”Puss puss.”
Rebecca skrattar högt och jag försöker hålla mig för skratt genom att bita mig i läppen.
”Your swedish is terribe.” säger hon när hon slutat skratta och Louis reser sig upp. Han går fram till Harry och vänder sig sedan tillbaka till oss med ett flin.
”Can you believe her Harry?” säger han och lutar sig mot Harrys axel med armbågen. ”Our swedish skills… terrible?”

Harry skrattar bara och stoppar händerna i fickorna på jeansen.
”It’s kinda true...” säger jag och flinar där jag sitter. Louis gapar och sätter en hand på bröstet.
”No puss puss for you.” säger han och börjar gå mot dörren. Jag skrattar högt. ”I gotta talk to Paul. See you later!” säger han och försvinner ut genom dörren.
”Bye.” ropar vi tillbaka med skratten i halsen.
”Where’s Niall?” frågar Rebecca plötsligt och ser frågande på Harry. Han ser sig om snabbt och biter sig i läppen.
”Dunno, probably down in the lobby by the buffé they put up for us.” hon skrattar lätt och himlar med ögonen.
”I’ll go get him.” sedan reser hon sig upp och försvinner ut genom dörren åt samma håll som Louis hade gått. Jag stoppar mobilen i fickan och ser mot Harry, som står på samma ställe som förut, händerna i fickorna, med ett leende på läpparna. Stirrandes på mig.
”What?” säger jag och ler generat mot honom.
”It really is weird...” säger han och tar långsamma steg mot mig.
”I know.” säger jag och följer honom med blicken, fortfarande med ett leende på läpparna.
”For a while I was kinda nervous meeting you again.” säger han och sätter sig bredvid mig, och jag ger honom en konstigt blick. Han? Nervös? Han skrattar av sig blicken och tänker lite ”I mean, we’ve been talking on the phone and via texts longer than we’ve been with eachother in real life, like this.”
”And?” säger jag och ser på honom. Han ser ner och pillar på min kofta.
”I was afraid it would be awkward.. seeing you again” Han ser upp på mig igen ”but it’s not”.
”I guess we’re made for eachother then” säger jag och biter ihop läpparna för att inte skratta. "And to be honest I was nervous too..."

Han skrattar lätt och hoppar närmare mig.

"Really?" 

Jag nickar. Han ser sedan ner på mina läppar på samma sätt som vid flygplatsen.
”How about that kiss now?”
Jag kan inte ens svara, utan nickar bara och ser på honom när han närmar sig. Så fort våra läppar möts stänger jag ögonen och följer hans rörelser. Jag får samma känsla som sist han kysste mig, det är otroligt. Jag skulle kunna säga att det blir som fyrverkerier när han kysser mig, men det skulle vara för typiskt och fjantigt. Men känslan han ger mig är nästan obeskrivlig. Det känns som att tiden stannar, och ärligt talat, skulle jag inte bry mig om den verkligen gjorde det heller. Jag skulle kunna kyssa honom för alltid.
Plötsligt öppnas dörren och Niall kommer inrusande med Rebecca hack i häl. Jag hoppar snabbt ifrån Harry, men slappnar av när jag inser att det bara är dom.
”Woahhh” säger Niall och flinar ”Hello there!”
Harry ser irriterat på honom. Rebecca ler mot mig där hon står med Nialls armar om henne.
”Niall, get out.” säger Harry och spärrar upp ögonen.
Niall lyfter på ögonbrynen.
”This is my room?”
Harry stelnar till ”Oh..” han ser sig om ”right, come on” han ser på mig och reser sig upp ”let’s go”. Jag reser mig upp, vinkar till Rebecca och Niall som skrattar och går efter honom ut ur rummet.

Harry stänger dörren till hans rum efter oss. Jag ser mig om och skrattar, han har varit här i mindre än två timmar och han har redan stökat ner rummet. Hur har han ens hunnit? Han ser min reaktion och skrattar.
”I had to change shirt” säger han och pekar på sig själv.
”And it ended up like this?” frågar jag och pekar runt på golvet som är fyllt med kläder.
”I couldn’t find the one I wanted for the interview.” säger han med en axelryckning, jag skrattar och sätter mig på hans säng. En stor dubbelsäng med mjuka fluffiga lakan. Jag stryker dem med händerna och undrar om jag kommer spendera någon natt här. Precis som i London. "But I'm usually not this messy."

Han börjar lätt plocka upp det som ligger på golvet i ett försök att fixa till lite. Sedan lägger han kläderna på skrivbordsstolen.
”I’m busy tonight… but I’m free tomorrow night if you wanna hang out..?” säger han som att han läst mina tankar. Jag ser på honom och suckar med ett leende.
”Sure.”
Han stannar till slut upp från städandet och ser på mig ett tag, med ett uttryck i ansiktet jag inte förstår. Hans panna är rynkad och ögonen spända, men munnen är avslappnad, på något konstigt sätt. Jag börjar nästan känna mig illa till mods, men till slut suckar han och tar ett steg framåt.
”I.. just want you to know that...” börjar han och stammar lite som att han försöker trycka ut det han har att säga ”I don’t want you to get affected by what our fans think.”
Han går hela vägen fram till mig, men sätter sig inte. ”Some of them have…” han kommer av sig, och bestämmer sig ändå för att sätta sig ner bredvid mig ”very.. strong opinions.”
Han ser fortfarande på mig ”They just care about me..”
”I know” säger jag och ler ”and I know they want you all to themselves and that they will think I’m just some random girl trying to steal you away-”
Han skrattar och avbryter mig.  
”I just want you to try to ignore it, you wont be unknown forever… and they can be.. very cruel. Trust me, I know.”
”Wow, that’s comforting...” mumlar jag och skrattar nervöst. Han tar tag i min hand.
”Sorry, it’s just that. They found my ex for example, and started calling her things just because she’s my ex. That’s why I’m begging you to…” han suckar frustrerat ”just not read what they say, cause it’s nothing personal. I've had to take blows as well. They're just really passionate and I don't think they understand what they do to people sometimes.”
Jag ser försiktigt på honom, han ser mig djupt i ögonen och håller mig hårt i handen.
”I promise.”

Den kvällen ligger jag vaken i min säng. Jag hade stannat vid hotellet till ungefär klockan fem, innan de behövde dra och göra ännu fler intervjuer och äta middag med några ”viktiga personer”. Vi satt mest och pratade resten av tiden, jag fick reda på mer om fansen och hans bakgrund, och han frågar om vad de sagt till mig. Jag sa att jag inte sett på mycket och att det mesta var snällt. Det var svårt att ljuga dock, och jag var distraherad av en tanke resten av tiden. Det han hade sagt till mig om fansen skrämmer mig. Jag vill verkligen inte vara den hatade flickvännen som bara är i vägen. Han hade ju inte direkt fått mig att må bättre av att prata om det heller. Jag trodde att han skulle klappa mig på ryggen, säga att det kommer gå bra och att de kommer gilla mig. Inte berätta den brutala sanningen. De kommer ogilla mig, mycket. De kommer säga elaka saker, och försöka få mig att sticka så långt ifrån honom som jag kan innan vår.. relation, blir till ett förhållande. När Harry följde mig till taxin han hade ringt dit åt mig, skrek de runt trettio fansen som stod utanför hotellet. Jag såg deras blickar på mig, de frågande blickarna… och de hatande. Paul fick be dem att backa när de försökte ta sig närmare Harry. Jag hörde hur någon frågade Harry vem ”fan” jag var. Han höll mig bara hårt om ryggen och ignorerade dem tills jag hoppat in säkert i taxin. När jag äntligen hoppade ur taxin utanför mitt hus hade min andning ännu inte lugnat ner sig. Och nu ligger jag här. I min säng och kan inte sova. Hans ord ekar i mitt huvud.
”They can be very cruel, trust me, I know”.
Jag sneglar mot mobilen på bordet bredvid sängen. Jag vet att jag inte borde, men jag vill se vad de säger. Konstigt nog. Om de säger elaka saker, vill jag veta vad, och varför. Jag tar tag i mobilen och trycker på Twitter-appen. Jag har aldrig fått så här många mentions förut, eller följare. De senaste dagarna har jag fått över 1.000 följare. Jag biter mig i läppen och läser de översta tweetsen.

@emma1D: Who is she anyway? Ugly bitch.

@Directioner234: New pic of @tessamelin and @Harry_Styles today.. who is this girl really? pic.twitter.com/xc524ygeFrrt

Jag trycker på länken och ser en bild på mig och Harry vid flygplatsen. Jag har armarna runt hans hals och ler stort, han håller mig hårt om midjan. Jag läser vidare.

@Polu35: if ur his gf, I’ll kill you. What does he see in you anyway!

@Harrys_1D: You’re UGLY! Step away from my man!

Jag läser fler och fler tweets. De flesta är ungefär likadana som de första. Det kommer fler och fler bilder, och mer och mer hat. Jag läser ett tjugotal tweets. Bara två är vänliga och handlar inte ens om Harry. Jag förstår inte. Jag låser mobilen och låter den falla på sängen. Sedan vänder jag mig om och torkar en tår från kinden. Vad har jag gjort dem?


Nu orkade jag äntligen sätta ihop ett till kapitel. Jag ber er alltid att kommentera och sådär eftersom att det är det som får mig motiverad till att vilja skriva mer! Var lite dåligt med kommentarer på sista kapitlet känner jag och aa, blev väl lite segt dårå. Men nu så! Dessutom, fick en kommentar om att jag ska göra mer drama. Det kommer, men känner att jag inte kan skapa så mycket drama just nu när de inte ens kommit in förhållandet riktigt!

 



RSS 2.0