we’ll land in an hour or so, can’t wait to see you. x

Jag ler åt smset jag fått. Det är lördag. Dagen då han kommer. Känns overkligt egentligen, det var fyra veckor sen jag såg honom. Och det känns fortfarande lite som en dröm. Att inget av det hände. Men nu är han faktiskt påväg, på planet, uppe i luften. Påväg till Sverige. Påväg till mig. Jag går in i badrummet och ställer mig framför spegeln, jag ser trött ut. Konstigt nog. Det är ju sommarlov, är det inte då man brukar vara som mest utvilad? Jag har knappt sovit på hela veckan, jag har varit för exhalterad, och nervös. Jag drar ut tofsen ur håret och rufsar om i det innan jag klär av mig och går in i duschen. Jag bestämmer mig för att sköta om mig extra mycket idag, nu när Harry kommer, och gör hårinpackning, rakar mig och  skrubbar ansiktet. Jag känner mig fräschare när jag kommer ut, vilket får mig att må lite bättre och känna mig säker. Jag är fortfarande rädd över vad Harry kommer säga om fansen, om han nu ens nämner det… Han har inte gjort det än så länge. Jag har varit nära att fråga honom några gånger nu, eftersom att han aldrig tagit upp det själv. Men har fegat ur varje gång eftersom att jag är osäker på om han vill prata om det, eller ens vet om det. Vill inte verka nojig och överdriven om något som han inte tycker spelar någon roll. Det får väl vänta helt enkelt... Jag fixar snabbt håret och sminkar mig lätt, sedan sätter jag på mig ett par ljusa jeanshorts med ett brunt skärp, ett vitt linne och en ljusbrun/beige lös kofta över. Jag studerar mig själv i spegeln och andas ut. Nu smäller det. Äntligen ska jag få träffa Harry igen.
Vi har bestämt att jag ska möta dem vid flygplatsen och åka med dem till hotellet de ska bo på. Jag sa till Harry att jag kunde träffa honom senare på dagen om han har saker att göra, men han insisterade och sa att jag skulle komma dit. Jag är både glad och nervös på samma gång, han har redan berättat för mig att det förmodligen inte kommer vara så mycket fans där, eftersom att de inte blivit stora i Sverige än. Men jag är ändå nervös. Jag rättar till min kofta och tar tag i min vita väska innan jag springer ner för trappan.
”Pappa” jag svänger om in till köket där pappa sitter och spelar spel med Emelia ”jag är klar”
Han ser upp på mig och ler.

”Dåså” han reser sig upp ”då åker vi”. Emilia hoppar ner från den väldigt för stora barstolen och springer sött in till vardagsrummet där mamma sitter framför TV:n. 

”Hejdå mamma!” ropar jag och går ut i hallen och sätter på mig skorna.
”Hejdå” hör jag henne ropa tillbaka ”var försiktig.”
”Jadå” säger jag och försöker låta glad, fast hon lät lika orolig och oaccepterande över detta med Harry som när jag först berättade. Jag som trodde hon var oförstående, men okej med det. Jag suckar och öppnar dörren, sedan vänder jag mig om och väntar på pappa som letar efter bilnycklarna.
”Skynda..” säger jag otåligt och stampar lite med foten. ”Jag har bråttom.”
”Bara för att du fixar dig så länge” flinar pappa och rufsar om mig i håret innan han försvinner förbi mig ut genom dörren, jag följer snabbt efter.

”Och du ringer mig om du vill bli hämtad” säger pappa och håller pekfingret i ansiktet på mig som någon sorts tillsägning, då vi står brevid den parkerade bilen utanför flygplatsen. Jag fnyser till med ett leende och slår lätt ner hans hand.
”Ja pappa, jag lovar...”
”Vi ses hemma.” säger han och ger mig en kram, jag kramar tillbaka och ler.
”Vi ses.”
Han sätter sig i bilen och jag vinkar av honom, sedan vänder jag mig mot ingången till flygplatsen och biter mig i läppen. Here we go. Jag ler stort och går in.
Jag ser mig omkring på flygplatsen, jag kan se några tjejer sitta på golvet vid en gate med skyltar i händerna och kamerorna redo. Oj, det gick fort att hitta. Jag menar, det måste ju vara där. Jag stoppar händerna i fickorna på koftan och går ditåt med långsamma steg. Hoppas de kommer snart så jag slipper stå här, tänk om någon av dem känner igen mig. Jag ser nervöst omkring på alla tjejer omkring mig, det är nog runt 20-25 stycken här, alla i åldrarna 14-17 skulle jag tro. De stod med sina saker i händerna och skuttade lite som om de hade myror i brallorna, eller som att benen somnat. Jag ler lite för mig själv, tänk att de är så nervösa över att träffa killarna. Gulligt. Det vibrerade i fickan. Ett sms från Harry.

are you there yet? xxxxxx

Jag ler över alla ’Xen’ och svarar att jag är där och väntar, jag kan nästan se hur han ler framför mig, var han nu är, och jag ler själv när jag tänker på hans leende, svaret kommer några sekunder senare.

good, we’re almost there, miss you! x

Jag stoppar ner mobilen i fickan och ler rakt ut i luften, snart är han här. Jag bestämmer mig ändå för att backa undan en aning så fansen skulle få sina foton och autografer utan att jag kommer och stör. Så jag ställer mig några meter bort och väntar. Jag stampar otåligt med fötterna i mina coverse och biter mig i läppen. Plötsligt hör jag hur några utav tjejerna skriker och jag hör en bekant röst skrika ut
”Hellooooo!” det är Louis, såklart. Han springer ut i en stickad tjocktröja med många olika färger och en mössa på huvudet, hans solglasögon guppar mot bröstet när han springer. En tjej börjar gråta och sätter sig ner när hon ser dem. Några andra går nervöst fram mot killarna. Jag sträcker lite på mig och försöker se över deras huvuden efter Harry, och så ser jag honom. Han ler stort mot fansen och drar bort håret från ansiktet med ena handen. Han har en vit t-shirt på sig, mörka jeans och en brun väska hängandes över ena axeln med matchande skor till. Hans solglasögon hänger, precis som Louis, i urringningen av tröjan och guppar mot bröstet när han går. De tar några bilder och signerar deras affischer, skor, mobiler och allt annat. Jag ler stort under hela tiden, de är så snälla mot dem. Kramar och pussar på dem som om de kände varandra. Tjejerna ser nästan svimfärdiga ut och står helt ställda kvar när vakterna tvingar killarna att gå vidare. Jag ser att Harry ser sig omkring, antagligen efter mig tänker jag då och försöker göra mig längre ännu en gång och vinkar. När han ser mig bildas ett stort leende på hans läppar, och hans ögon lyser nästan upp, vad vet jag. Jag går mot honom och han skyndar sig upp till mig.
”Tessa!” ropar han och småspringer den sista biten. Jag skrattar och slänger mig runt hans hals. Jag kan inte fatta det, han är här, jag kramar honom. Det känns så overkligt.
Han håller om mig länge och jag andas in hans lukt, den underbara lukten av Harry jag bara fick en försmak av och har saknat i tre veckor.
”I’ve missed you a lot.” säger jag och kramar åt hårt en sista gång innan vi delar på oss.
”Aww I’ve missed you too.” säger han och ler fortfarande lika stort, han stryker sin hand över min kind och jag ser på honom med glada ögon. Vi måste ha sagt det cirka 500 gånger under de fyra veckorna vi varit isär. Vi var bara med varandra i några dagar, och hade drama och känslor redan då. Det är sjukt att vi är såhär nära varandra igen. Och det känns inte ens konstigt. Han ser på mig, bitandes på smått leende läppar. Hans smilgropar visar sig, och jag förstår vad både han och jag vill. Något jag velat i fyra veckors tid. Hans blick glider ner till mina läppar, men vi båda vet vad som gäller och sneglar mot fansen. Vi kan inte. Inte nu när fansen och fotografer ser. Jag blir inte ledsen alls, jag vet hur han känner, och jag vet framför allt hur jag känner. Vi vet dock inte vad vi är än, och vi vill verkligen inte att vad det än är ska bli publikt än heller.
”Later” säger jag och stoppar händerna i fickorna efter en kompisaktig klapp på hans axel, han ler tillbaka.
”Later” upprepar han och nickar.
När de andra märker att vårt lilla moment verkar vara över, kommer de mot oss lika glada som vanligt.
”Tessaaa!” ropar Niall och hoppar på mig med världens bamsekram, jag skrattar högt och skriker nästan till för att jag är nära på att falla.
”Hey Niall!” säger jag med skratten i halsen.
Efter honom kommer Louis och ger mig en kram.
”How’s our swedish girl doing?” säger han och ger mig en lätt box i armen.
”I’m doing great thanks, how about you?”
”Awwh” säger han och sträcker på sig ”amazing, as usual.”

Jag fnyser till och skrattar innan jag går vidare till Zayn.
”Hi Zayn” säger jag och ler vänligt innan jag kramar om honom med, han säger hej tillbaka och ler ett snett leende som visar lite tänder. Jag måste få Josefin att satsa på honom, hon kommer verkligen missa något om hon inte gör det.
Jag kramar snabbt om Liam som ler enormt med en nickning och mobilen i ena handen.
”Danielle” säger Niall och svarar på mina tankar.
När alla har hälsat går vi mot den stora svarta bilen som står och väntar utanför, då ser jag Paul stå och vänta vid dörrarna. Hmm, jag såg inte honom förut. Jag ler blygt mot honom, han är stor. Jag har aldrig riktigt presenterat mig för honom fast han varit med nästan överallt. I alla fall vid London Eye och när vi blev upplockade vid Tower Bridge, då han satt i framsätet. Kanske dags?
Jag går fram till honom och ler försiktigt.
”Hi” säger jag och räcker fram handen ”I guess we should officially meet, I’m Tessa.”
han ler vänligt mot mig.
”I know, Harry’s been talking a whole lot about you” han tar min hand och lägger den andra på min axel ”but it’s nice to finally meet and say hi to you eye to eye.”
”Yeah, same.” nickar jag och hoppar in i bilen med ett leende. Harry ler mot mig när jag satt mig och lägger en hand på mitt lår.
”He seems nice.” säger jag och sätter luggen bakom örat.
”He’s great, kind of like a dad.”
”No” ropar Louis från sätet framför oss ”more like a babysitter!”
Jag skrattar högt åt vad Louis sagt och Harry börjar skratta efter några sekunder han med. Bilen startar och kör iväg från flygplatsen. Niall stönar till och jag ser förvånat på honom. ”I’m hungry” gnäller han.
”We’ll eat when we get there” svarar Paul och ler. Plötsligt kom jag på.
”Hey Niall” han rycker till och tittar upp på mig.
”Yeah?”
”Rebecca’s still coming, right?”
Han nickar med ett leende.
”Yup, but she had to work first or something.”
Ja just det, hon har tagit ett jobb i en djuraffär på söder. Helt sjukt egentligen eftersom att hon är livrädd för de flesta små-djur i burar. Hon har hund och katt själv, men de säljer ju inte sånna djur där. Nu snackar vi ormar, spindlar och råttor. Hon kommer dö.
”Tessa, do you know if Josefin’s coming?” frågar Zayn mig plötsligt och stäcker sig backåt för att kunna se mig. Jag spärrar lätt upp ögonen, jag vet faktiskt inte. Hon har inte sagt något om att komma i över huvud taget. Vad ska jag säga!?
”I dunno actually, I’ll ask her.” säger jag med ett leende och hoppas på att han inte misstänker att jag är osäker på om hon vill komma, mer än om hon kan. Han nickar med ett litet leende och vänder sig framåt igen. Hoppas, hoppas, hoppas.
Jag känner hur Harrys läppar snuddar vid mitt huvud och lägger en lätt kyss på min tinning.
Jag ser på honom och ler, han ler tillbaka.
”I can’t believe you’re here, this is so weird.” viskar jag till honom så de andra inte hör.
”Me neither” viskar han tillbaka med ett litet skratt åt vad jag sagt ”It's weird but I'm happy”.