Två veckor senare.

Allt har flytit på rätt normalt sen jag kom hem, sommarlovet är i full gång och jag har mest umgåtts med mina vänner sen jag kom hem, och pratat med Harry såklart. Han smsar och ringer så ofta han kan, även om det bara är för några minuter. Jag blir inte besviken, jag vet att han knappt har tid för annat än bandet just nu. Jag önskar att vi kunde lära känna varandra bättre ögon mot ögon men, det är såhär det får vara. Och när vi ändå är inne på Harry, det tog as-lång tid för mamma att förstå vad jag menade med att han är känd. ”Men vadå X-Factor?” och ”London Eye, vad gjorde du där?”. Men annars är hon och pappa helt okej med hela grejen, eller i alla fall pappa. Mamma blev mest orolig antar jag. Jag har tydligen fått min debut i en engelsk skvallertidning här om dagen också enligt Harry.
”Harry Styles secret girlfriend” hade det stått. Fick mig att skratta högt. Hur orkar människor springa efter andra med kameror egentligen, har de inget bättre för sig?
De måste ju undra vart fasen jag tog vägen efter den där veckan. Jag slänger mig på sängen och öppnar upp locket på min macbook, det känns som att jag aldrig sitter vid datorn längre. Jag går in en sväng på facebook, inget intressant där egentligen. Bara bilder på klasskompisar och andra som står och poserar framför kameran med en öl i handen. Till slut tröttnar jag och går in på twitter istället. Jag lyfter lite på ögonbrynen när jag ser att jag fått ännu en tweet från ett av hans fan.

@1Dlover4Everr: do you know Harry Styles personally or not?

Jag biter mig i läppen. Ända sedan jag svarade på Harrys tweet och han började följa mig har jag fått några till följare, och några frågor. Även om de egentligen inte har någon aning om tweeten faktiskt hade något med mig att göra. Jag har dock inte svarat på någon än, då jag inte har vågat. Men de kommer väl sluta om jag faktiskt svarar? Jag klickar på reply och sveper fingrarna över tangenterna innan jag skriver in mitt svar.

@tessamelin: yes, i do. 

Jag frågar mig själv om det var rätt eller fel att vara ärlig. Om det kommer skapa problem för Harry eller mig och tjejerna. Det gör väl ändå inget om ett tjugotal fans ser tweeten? Men jag hinner inte tänka mer på det för plötsligt så vibrerar mobilen på skrivbordet borta vid fönstret. Det måste vara Harry, för han sa att han skulle ringa mig idag. Jag ler och skyndar fram till bordet. Som jag trodde var det Harry och jag svarar.

”Hi!” säger jag glatt och går mot sängen igen.
”Hey Tess” hör jag på andra sidan luren, ”what are you up to?”
Jag sätter mig ner med en duns och suckar.
”Nothing much, started the computer for the first time in ages…” Jag lägger mig ner på rygg ”what about you?”
”Just got back from the studio, recorded some more songs.”
”How many songs have you recorded now?” frågar jag och pillar lite på nagelbandet. Han suckar
”I have no idea, many, but I have something to tell you...”
”What” jag väntar efter ett svar, men han säger inget.
”I miss your face…”
Jag ler, jag saknar hans ansikte med. Det känns som att det var jättelänge sedan jag såg honom, det är nästan lite som en dröm. Om det inte vore för bilder skulle jag ha glömt hur han såg ut.
”I miss yours too” säger jag skrattandes tillbaka. Det är tyst ett tag i luren.
”Anyway… that’s not what I wanted to tell you, are you still by the computer?”
”Yeah?” jag sätter mig långsamt upp ”why?”
”You have skype?”

Några minuter senare har vi riggat upp allt och jag ser att han ringer mig på skärmen. Plötsligt inser jag att jag inte alls vet hur jag ser ut, och jag sneglar snabbt över på spegeln på väggen och fixar håret en aning innan jag svarar. Det laddar på skärmen, det känns som att det tar år innan jag hör hans röst igen.
”Hello? Can you hear me?”
”Yeah I can hear you” säger jag och rättar till mig och datorn lite på sängen. ”Can you hear me?” Jag ler. Han skrattar.
”I can hear you”
Plötsligt dyker hans ansikte upp på skärmen, han halvligger ner och har på sig en vit tröja. Han ser trött ut med ler ändå.
”I can see you!” utbrister jag och ler ännu större. Han skrattar igen och tittar in i kameran, sedan ner på skärmen igen.
”I can’t see you though, you have to put on the camera you know.”
”Oh” Jag letar efter knappen och sätter igång kameran.
”Can you see me?” Frågar jag och försöker se om det finns någon annan knapp att trycka på. Plötsligt skrattar han högt.
”Uhm, I can see your nose..?”
Jag spärrar upp ögonen och backar från skärmen, jag insåg inte att jag var så nära. Jag blir generad och håller ena handen för ansiktet.
”Noo” skrattar han ”you have the cutest nose ever, don’t worry.”
Jag ler och tar ner handen.
”Where are you?”
”I’m at Nialls” Han vänder sig om ”Niall!” och vinkar till sig Niall som plötsligt dyker upp i ena hörnet.
”Hi Tessa, how are you!” säger han och ler stort.
”Hey!” säger jag glatt tillbaka ”I’m fine how are you?”
”I’m great!”
Harry rör om lite i Nialls hår och ler i bakgrunden.
”Good to hear” säger jag ”Have you talked to Becca today? She told me you've been slow at answering”
”Yeah, I know” säger han och viftar med mobilen i kameran ”but we’re texting right now.”
Jag ger tummen upp och ler stort, det blir tyst i några sekunder och både Harry och Niall gör lite roliga miner i kameran. Jag skrattar. Till slut suckar Niall. 
”Well, I think I’m gonna go to bed, but it was great seeing you Tessa!”
”Bye, sleep tight!” ropar jag tillbaka.
När Niall gått suckar Harry ljudligt och ler in i kameran.
”So you wanna know what I wanted to tell you?”
”Oh right!” jag hoppar till ”I totally forgot, tell me!” jag ler stort. Vad kan det vara?
”As you know, we still have like 2 billion songs to record”
Jag nickar och ler åt hur han överdriver. Men jag antar att det känns som att det är så många när man får jobba  med att spela in i flera månader.
”And guess where we’re gonna record a few of them..?”
Jag blinkar, jag fårstår precis vilket ställe han menar. Det kan inte vara sant.
”No way!” säger jag och gapar. Han nickar på huvudet och ler.
”Way.”
”You’re coming here!?” Jag står på alla fyra i sängen ”When!?”
”In two weeks.”
Det här är sjukt. Om två veckor, REDAN.

”Already!? This is amazing! I’ll get to see you again”
”Yeah” säger han och biter sig i läppen ”I miss you”.
”I miss you too curly!”
”Hey!” skrattar han ”only Louis call me that!”
”Well, now I do too.” säger jag.

Vi pratar länge den kvällen, om lite allt möjligt. Till slut är vi så trötta att vi nästan somnar framför datorn båda två, men ingen av oss vill säga hejdå. Det är något med den där rösten, de där ögonen, läpparna och håret. Jag vill typ aldrig säga hejdå. Vill sitta och titta på och prata med honom i all evighet. Självklart skulle verkliga Harry vara mycket bättre att ha nära sig, alltså kött och blod, men då tänker jag tillbaka på att han snart kommer vara det, nära mig. I mitt land. Jag kommer kunna krama honom, prata med honom.. och kyssa honom igen. Förhoppningsvis. Till slut lägger vi på, efter tre timmar och tjugo minuter. Jag slår ihop datorn och lägger mig ner bekvämare i sängen. Då vibrerar mobilen.

goodnight hun. x

Jag skriver god natt tillbaka innan jag blundar och somnar på några minuter.
Snart är han här.